Om en häst blir utdömd och någon vill ge hästen en andra chans och därav erbjuder sig att köpa hästen, vilket pris är det då som anses skäligt?

Jag har fått lära mig att en oskriven regel, baserad på etik och moral, är att man max ger "slaktkostnaden". D.v.s. det som är kvar när försäkringsbolaget betalat ut liv, självrisken är dragen samt kostnaden för slakt.

För visst tar man väl hellre emot pengarna från en köpare som vill ge hästen en andra chans än samma summa efter slakt?
Inte är man väl så otroligt dum och girig att man vill ha en högre summa för att man skulle vrida sig i snålkramper om hästen skulle råka bli helt återställd i nya ägarens ägo?!

Andra alternativet är att man ger bort hästen gratis.

Finns det något annat alternativ som anses skäligt?
Skriv gärna ned resonemanget.

Vi utgår givetvis från att köparen är av bästa sort.

Idag tycker jag att det är så svårt att få en häst utdömd att det finns mycket goda skäl till att den inte längre anses vara brukbar. D v s den är obotligt skadad.

Då vill jag inte att hästen ska vandra vidare, kanske till någon som inte förstår problemen fullt ut.

Jag anser att hästen ska slaktas om den är utdömd, för att slippa fortsatt lidande.

Andra alternativ

Vad hästen är försäkrad i.
Den summan man får ut från försäkringen vid triangelmärkning.
Marknadsvärdet (varför skänka bort en häst om många är beredda att betala för att ha den som exv avelshäst).

Allt beror på skadans art och hur goda chanser man bedömer hästen har till att bli återställd och hur lång tid det kan tänkas ta.

Jag vet otroligt många fall där ridhästar (halvblod) blivit utdömda enbart på grunderna att de inte längre duger till det som köparen vill t.ex. utdömd som tävlingshäst. Där har inte hänsyn tagits till om hästen ev. skulle kunna bli promenadhäst.
Vet även många hästar som dömts ut för att ägarna inte vill ge dem den tid som de t.ex. måste vila (6 månader och framåt). Allt detta för att det inte finns en enda veterinär som kan uttala sig om oddsen att hästen blir frisk.
Jag känner även till flera fall där ägare fortsatt behandla hästarna eller låtit dem vila trots att hästarna blivit utdömda och faktiskt blivit helt återställda eller dugit till lättare träning tack vare envisa ägare.
Känner även till de fall där hästar döms ut och tacksamma ägare hittat bra köpare som vill ge hästen en andra chans varav ägaren antingen gett bort eller sålt hästen till slaktvärdet.

Summa sumarum: Det kryllar av hästar som blir utdömda trots att de kan bli bra med operation eller längre vila. Huruvida hästen får chansen är upp till ägaren men det är mkt få som ger hästen den välförtjänta chansen eftersom de helst vill att veterinären skall säga att det är minst 90% chans att hästen blir bra. Detta utlåtande finns det ingen seriös veterinär som uttalar.

Lobelia.
Det finns ett enda undantag när det gäller pris på utdömd häst och det är, precis som du nämnde, om det är ett bra välstammat sto som inte blivit utdömd för dålig hållbarhet.

Nog är det lite väl magstarkt att sitta här som en domare och tala om hur det ska går till och vad hästen är värd, det är väl upp till de inblandade att avgöra, eller? Huvudsaken är väl att alla blir nöjda och hästen får det bra.

Öm tå eller?

Om man efter man slaktat hästen får 8000kr och det finns en enda människa som är intresserad av att köpa hästen för 8000kr så är det väl magstarkt för att inte tala om extremt oetisk att hellre slakta hästen för 8000kr än att få 8000kr från en ny ägare som vill ge hästen en andra chans?

Om det bara finns en intressent som ger slaktvärde bör man väl definitivt sälja till slaktvärde och inte kräva mer?

Nej inga blåa tår, bara för att man inte håller med innebär det inte dåligt samvete, jag har bara en annan åsikt.

Den åsikten är att man måste ha så mycket fakta som möjligt för att i ett enskillt fall kunna ha en åsikt om vad som är rätt eller fel. Om jag behövt ta bort min häst och någon erbjudit mig slaktvärdet för den hade det troligen blivit ett tvärt nej. Om min vän mår så dåligt att bedömer att det är bäst att hon får slippa lida så ser jag ingen anledning att släppa kontrollen och låta någon annan exprimentera med henne. Till saken hör också att hästar vanligen har en livförsäkring, trassel kring denna kan också ställa till komplikationer. Det finns också människor som aldrig fått köpa hästen oavsett pris.

"Om jag behövt ta bort min häst och någon erbjudit mig slaktvärdet för den hade det troligen blivit ett tvärt nej. Om min vän mår så dåligt att bedömer att det är bäst att hon får slippa lida så ser jag ingen anledning att släppa kontrollen och låta någon annan exprimentera med henne".

Ja men då kan det ju omöjligt finnas ett pris eller hur?

Den som väljer att ta bort hästen för slaktvärdet (jag pratar givetvis om de fall där liv saknas alternativt låg A1) men kan tänka sig att sälja för en högre summa och därmed gå med vinst visar tydligt oetiskt tänkande och avsaknad av moral.

Du kanske låter din häst vandra vidare först när allt annat är provat och då säljer man inte hästen för något pris - detta är givetvis korrekt handlande.

Kan dock meddela att många hästar döms ut trots att de skulle kunna fungera som promenad häst eller att chanser finns till 100% tillfrisknande med längre vila/operation.

Nu ser verkligheten ut så att många hellre vill ha sina hästar utdömda av ekonomiska/bekväma skäl.
Så många gånger kan det vara berättigat att ge hästen den andra chansen trots att den är utdömd.

Personligen har jag mött många hästar som varit utdömda som blivit mer eller mindre helt friska tack vare människor som är villiga att ta fullt ansvar för djuren.

En sista gång, det finns många fakta som spelar in och därför finns det inget generellt svar på hur det borde gå till. Vet man alla fakta i ett enskillt fall så kan man kanske uttala sig bättre. Jag kan inte rakt av säga att någon "visar tydligt oetiskt tänkande och avsaknad av moral" utan att veta vad som ligger bakom.

Rent krast är en häst värd vad folk är beredda att betala och det görs otroligt många tveksamma hästaffärer där girighet går före hästens bästa, detta är fel oavsett om hästen är skadad eller inte. Väldigt få om någon tänker helt på hästens bästa vid en eventuell försäljning, i så fall hade det stått att det är köparens kvaliteer som är det viktigaste och hästen bortskänkes om den bäst lämpade köparen visar sig vara luspank.

Håller med dig.


"Rent krast är en häst värd vad folk är beredda att betala och det görs otroligt många tveksamma hästaffärer där girighet går före hästens bästa, detta är fel oavsett om hästen är skadad eller inte. Väldigt få om någon tänker helt på hästens bästa vid en eventuell försäljning, i så fall hade det stått att det är köparens kvaliteer som är det viktigaste och hästen bortskänkes om den bäst lämpade köparen visar sig vara luspank".

Jag stötte nyligen på ett problem där en häst dömdes ut som tävlingshäst i hoppning.
Vidare fanns mer att göra i behandlingsväg men ägaren hade inte tid/lust/ork/råd att fortsätta behandla hästen. Efter 30 minuters argumentation gick veterinären motstridigt med på att döma ut hästen (jag har varit med om detta för många gånger).
Ägaren bsunerade ut att hästen måste tas bort av "humanitära skäl".

En annan bekant meddelade att hon var villig att ta risk och kostnad att ge hästen en andra chans efter att hon pratat med behandlande veterinär. Hon bjöd slaktvärde (valack) efter att ha pratat med veterinären som meddelade att chans fanns till tillfrisknande med relativt kort konvalescens.

Ägaren sa att hon tar hellre emot x antal kronor efter slakt än att sälja hästen för samma summa.
Köparen kom inte med motbud för att se vad som hände varefter ägaren skrider till verket och skall slakta hästen.
Den intresserade köparen bjuder då en högre summa pengar och helt plötsligt var hästen till salu.

Detta trots att säljaren uttalat att hästen skulle slaktas av "humanitära" skäl.

Detta är ju så ruttet.

Nu har i alla fall hästen påbörjat sitt andra liv och om några månader får vi se om han blir bra eller inte.

I grannstallet står en 6-årig halvblodshäst som blivit utdömd två gånger - han är fitt for fight och går mot prestation. Denna hästs stora lycka är en ansvarsfull ägare.

När skall folk inse att djur är ett ansvar precis som barn.

MEn så enkelt är det inte att döma ut en häst bara för att ägaren "tröttnat" på att vänta. Om nu denna tävlingshäst som du säger blivit utdömd är det troligtvis ett högt belopp säg 80.000kr som ägaren får. Varför vill någon överhuvudtaget köpa en utdömd häst för över 80.000 kr? När man kan köpa en frisk. Och vad händer om inte hästen blir frisk?
Jag skulle aldrig sälja min utdömda häst för att någon skall försöka få den frisk, jag förutsätter att vet. redan har gjort allt i sin makt för att få hästen frisk.

Vad för slags skada var hästen utdömd för?

I 20 år har jag levt aktivt ihop med ridhästar. Jag håller till i trakter där det finns gott om halvblod som tränas och tävlas.
Hästar döms ut lätt (om du frågar mig) och många gånger efter felbehandling, fel orsak, och ej färdigbehandlad.
Ekonomin styr stort.

Hästen dömdes ut som "tävlingshäst". Den skulle användas som tävlingshäst i hoppning och veterinären bedömmer att den aldrig kommer kunna hoppas även om den blir frisk. Veterinären vill även ge hästen en chans men efter 30 minuter med ägaren som propsar på att hon inte har tid, lust, ork, ekonomi att hålla på med en häst som inte säkert blir bra och inte kommer hålla för hoppning så dömdes hästen ut som "tävlingshäst".
Hur enkelt som helst.

För övrigt kan jag meddela att de många har sina tävlingshästar högt försäkrade...i A2, däremot har de låg A1 (pga ekonomi givetvis).
De flesta har inte råd att A1 försäkra över 50 000/60 000kr.

Denna fick ut 10 000kr i A1.

"Jag skulle aldrig sälja min utdömda häst för att någon skall försöka få den frisk, jag förutsätter att vet. redan har gjort allt i sin makt för att få hästen frisk".

Självklart, men det beror ju på dina riktlinjer eller hur?

Jag skulle heller aldrig sälja min utdömda häst eftersom jag tillhör dem som själv provar allt oavsett hästens procentuella chans till tillfrisknande.

Men du "glömde" att svara på frågan gällande hästens skada?

Sedan har jag aldrig varit med om att Ryttaren kan bestämma om hästen skall bli utdömd eller ej, ej heller utan någon som helst protest från försäkringsbolaget.
Fast det beror nog på pengarna som sagt var , hade det gällt 80.000kr hade nog försäkringsbolaget protesterat hej vilt...

Sorry!

Benbit i ett bakknä, två veterinärer har bedömt dem som "lättplockade", de ligger inte mot benet och kommer inte lämna något bensår.

Självklart så tjänar ju bolaget på att ta bort hästen och givetvis spelar det in i deras bedömning.
Om hästen är värd mer än bedömd vård så skulle de säkert protestera.
Vet ett par fall där Agria vägrat godkänna utdömningar för de anser att man inte försökt tillräckligt TROTS att de skulle tjäna på att godkänna utdömning.

En eloge till dem de gånger de sagt ifrån (på gott och ont).


"Sedan har jag aldrig varit med om att Ryttaren kan bestämma om hästen skall bli utdömd eller ej".
Tur för dig, själv har jag sett det för många gånger och jag varken hittar på eller överdriver.

Jag hade lämnat ut hästen på foder på "livstid". På så sätt behåller du kontrollen på att hästen inte kan säljas vidare och om det inte fungerar kan du säga upp avtalet

Det skulle kunna vara en möjlighet men ägaren ville slippa bekymmer och ha loss pengar.

Men om man dömer ut en häst och får ut försäkringspengarna måste man väll ta bort hästen? Vill man ha kvar hästen måste man väll trianglemärka i stället?
Eller har jag hel fel http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/confused.gif
//A

Du får inte ut livförsäkringen på hästen förrän efter det att den blivit slaktad. Du måste skicka med papper på hur mycket du fick ut från slakteriet.

Du har alltså helt rätt. Vid triangelmärkning får du ut en del av hästens värde.

Bara för att hästen är utdömd så kan du om du vill sälja eller fortsätta behandla hästen, det är upp till ägaren.

När det gäller behandling så måste det givetvis finnas mer att göra och en behandlande veterinär.

I detta fall behåller nya ägaren hästen i samma försäkringsbolag och fortsätter alltså behandla.
Bolaget skulle givetvis neka försäkring om deras veterinärer anser att hästen inte har några chanser, men som jag sagt tidigare så döms hästar ut fast deras tillstånd definitivt inte är kroniskt.

Veterinärer går väldigt mycket på vad ägaren vill, tänk dig motsatsen: veterinären vill ge hästen en chans till och ägaren vill bli av med hästen, hur stor chans är det då inte att den icke-samvetsgranne ägaren försöker påskynda förloppet lite? Har själv hört från en veterinär vid en av de större djurklinikerna att "det är inte vi veterinärer som ger upp först - det är djurägarna".

Försäkringsbolaget kan vägra en ny ägare att ta över en försäkring (enligt vad Agria meddelat mig).

Japp och det var det jag menade när jag ovan skrev att bolaget skulle kunna neka om de inte tyckte hästen hade någon chans - i detta fall tycker de att hästen inte är färdigbehandlad och därför får nya ägaren teckna ny försäkring och fortsätta behandla.
Dock godkändes ändå utdömningen.

Minpriset för att sälja en häst kan knappast vara vad den skulle inbringa i slakt i Sverige utan vad den skulle kunna tänjas vara värd för slaktexport + marginal för att säkerställa att detta säkert skulle ge köparen en ekonomisk förlust. Visst brukar man prata om ca 10.000:- som absolut minpris för ett inte alltför stort halvblod ur den aspekten?

En skadad häst skulle jag vara mycket tveksam att sälja om jag inte kände till köparen mycket väl. Jag skulle vara rädd för att den vilades så att den tillfälligt verkade OK och sedan såldes som fullt frisk till någon godtrogen köpare. Dessutom skulle jag nog vara väldigt tveksam till att köparen verkligen var beredd att satsa på hästen om man helt fixerat sig vid slaktpriset. Är man beredd att stå för arbetet och kostnaderna under kanske ett år tills hästen är brukbar borde några tusenlappar vara en bagatell ur kostnadssynpunkt men visa att att köparen faktiskt värdesätter just min häst mer än som en köttklump. Då KANSKE jag skulle kunna tro på att hästen faktiskt skulle få en andra chans och inte en andra risk... Att låta pengarna (över)tala behöver faktiskt inte enbart vara snikenhet!

Som säljare skulle jag absolut inte utan vidare utgå från att köparen var av bästa sort...

Jag tycker att en köpare som vill ge min häst en andra chans och lägga ut så mycket tid och pengar på att få den frisk när jag själv inte har tid, lust, ork fast jag vet att hästen inte är färdigbehandlad - kan gott få hästen gratis eller åtminstonde köpa den för den summan som kvarstår efter slakt.
Att som säljare hålla fast vid några grundlösa principer som innebär några futtiga tusen och låta hästen fara till slakt istället för att få en andra chans om inte säljaren får några tusen extra vid försäljning tycker jag är dålig etik...och moral.

I detta fall kände ägaren köparen och hästen kommer säkerligen tom få det bättre hos köparen än vad den tidigare haft som oskadad hos tidigare ägare.

Att sälja en utdömd häst till någon man känner bör man väl inte göra men då är det mer befogat att begära en summa som inte gör export lönsam, men det gäller alla hästar - friska som sjuka.

Så:
"Visst brukar man prata om ca 10.000:- som absolut minpris för ett inte alltför stort halvblod ur den aspekten"?

Visst när det gäller hästförsäljning i övrigt och då framförallt till okända och hästhandlare men när det gäller försäljning till bekant och häst som är utdömd så är det slaktvärdet som gäller - i mina trakter med omnejd.

Enda undantaget är på travet där de skänker bort sina travhästar till människor de känner som kan erbjuda hästarna ett gott hem annars slaktar de dem.

Själv har jag fått en häst gratis som blev utdömd. Jag hade köpt mig en gård och hade bara en häst då. Jag var alltså på jakt efter en sällskapshäst och fick av en slump veta att min systers grannar hade en. Den fick jag alltså gratis utav dem, med vissa förbehåll. Dvs att jag inte fick göra mig av med den inom 2 år utan att först erbjuda dem hästen tillbaka gratis. Jag har idag haft den i 6 år och vi trivs utmärkt med varandra.

Det där med att sätta pris på ett djur som man vill "rädda" tycker jag andras lite dubbelmoral. Vill man som ägare att hästen skall få en chans till men man inte kan/vill ha den kvar själv så har jag svårt för att förstå hur man kan tycka att det finns ett pris för djuret. Att sätta slaktpriset som ett likhetstecken för värdet tycker jag inte känns som om man är en "djurvän". Missförstå mig rätt, när jag säger "djurvän", menar inte att de inte kan ta hand om djur på rätt sätt. Utan menar att pengar ändå till syvende och sist är det viktigast argumentet, trots att de vill kalla sig "djurvänner".

Det där känndes lite rörigt när jag skrev. 1000 tankar for igenom huvudet...

Jag håller med dig.

Det är en sak om man redan gjort allt som går, då är nog det enda rätta att fullfölja slakt.

MEN
När det gäller hästar som har chans till tillfrisknande men som inte får chansen så kan man lika gärna skänka bort den till lämplig person som visar intresse.

Om man hellre väljer att slakta och ta försäkringspengarna så låt gå men då tycker jag inte man skall köpa någon ny häst för då har man ju bevisat att man inte var villig att ta fullt ansvar som hästägare.

Tänk vad roligt många tycker att det är när hästarna är friska och allt fungerar men när motgångarna kommer med problem och sjukdomar - tänk vad många hästägare som ångrar sina hästköp då.

Ge och ta - i vått och torrt.

Livet är inte svar och vitt, om man har ett eget stall, gott om pengar, små kostnader för hästen billig stallhyra, nära till stallet etc... så är det lätt att säga men för den som inte har det så kan det kännas rätt surt att betala många tusen i månaden och många timmar i veckan för en häst som troligen inte blir frisk, skänker man bort den så förlorar man pengar och tappar dessutom kontrollen över hästen vilket kan var långt värre än att slakta.

Om du inte själv är beredda att hålla en häst inhyrd i stockholmstrakten, åka 2 mil tur och retur kommunalt varje dag för att sköta om den (och få glädjen att se den skrota i hagen), allt detta med en relativt låg lön där du behöver jobba extra för att klara av ekonomin. Kan du inte tänka dig detta så ska du inte moralisera över andra som hellre tar bort hästen och köper en ny som de kan har roligt tillsammans med och som det är möjligt att låna ut om man behöver ledigt ibland.

Jag har träffat på mängder av människor som känner sig svikna av folk de verkligen litat på och numera inte umgås med personen längre. Hur ska man veta att att det inte blir så? Och hur kan du veta att säljaren verkligen litade på köparen i fallet du tar upp, och har samma syn på denne som du ger uttryck för här?

det finns ju en anledning till att hästen dömts ut. Respektera denna. Klart det finns en liten chans att hästen blir bra om den får leva, men jagsom hästägare själv så skulle jag inte ge bort/sälja min pålle för "en symbolisk summa" om den är utdömd. Risken finns att den som köper den inte är speciellt seriös och inte satsar allt på dennahäst. Kanske struntar i att den här skadad och vanvårdar den. Det man inte betalt för är man faktiskt inte så rädd om alltid. Sen har vi ju alla dessa slakttransporter ut till europa oxå.
Näe, vill du ha en häst, köp en frisk. Det tjänar alla på.

"Om du inte själv är beredda att hålla en häst inhyrd i stockholmstrakten, åka 2 mil tur och retur kommunalt varje dag för att sköta om den (och få glädjen att se den skrota i hagen), allt detta med en relativt låg lön där du behöver jobba extra för att klara av ekonomin. Kan du inte tänka dig detta så ska du inte moralisera över andra som hellre tar bort hästen och köper en ny som de kan har roligt tillsammans med och som det är möjligt att låna ut om man behöver ledigt ibland".

Köper man häst skall man ta ansvar.
Enda gången man verkligen kan GE tillbaka som tack för att hästen slavar för oss är att ställa upp när den blir sjuk. Jag anser att är man inte villig att ge hästen rimliga chanser så skall MAN INTE HA HÄST...eller hund eller katt...eller guldfisk.

Hästar kostar generellt inte mer för att de blir sjuka däremot kan man ju inte rida och det är ju tråkigt - man får helt plötsligt inte valuta för pengarna - dock så har jag ingen förståelse för resonemanget.


"så är det lätt att säga men för den som inte har det så kan det kännas rätt surt att betala många tusen i månaden och många timmar i veckan för en häst som troligen inte blir frisk, skänker man bort den så förlorar man pengar och tappar dessutom kontrollen över hästen vilket kan var långt värre än att slakta".

Kontrollen över hästen tappar man ju oavsett pris. Menar du att det känns mer ok eller mer värt risken om man som säljare får bra betalt?
Vad är det som säger att hästen "troligen" inte blir frisk?
Om folk ville ge sina hästar rimlig tid till tillfrisknande så skulle färre hästar bli utdömda och fler bli helt återställda.

"Jag har träffat på mängder av människor som känner sig svikna av folk de verkligen litat på och numera inte umgås med personen längre. Hur ska man veta att att det inte blir så? Och hur kan du veta att säljaren verkligen litade på köparen i fallet du tar upp, och har samma syn på denne som du ger uttryck för här"?

Jag vet att hästägaren till fullo litade på köparen och köparen har mycket gott rykte om sig.
Hästägaren hade ju kunnat skriva ett kontrakt med vitesklausul som tryggat hästens framtid men det brydde hon sig inte om det enda hon skrev in i kontraktet var att hon själv skulle gå fri och inte kunna bindas till dolda fel - typiskt snåla, egoistiska människor.
Nu har hästen det i alla fall bra.

Pimy

"det finns ju en anledning till att hästen dömts ut"
Tyvärr inte alla gånger.

Hästar döms ut på mycket tveksamma grunder med störst hänsyn tagen till hästägaren och dess önskemål.
Jag skulle kunna skriva en lång lista över hästar som skulle dött men som fått en andra chans och därför blivit helt återställda eller fungerat som promenadhäst.

Jag kommer aldrig köpa en häst som inte är till 100% frisk men däremot kan jag ta emot en gratis, garantera den livslångt hem och ge den skälig tid till tillfrisknande.

Detta känns lite som ASVH som måste köpa hästar som egentligen borde skänkas bort.

Man säljer väl aldrig en utdömd häst till någon man inte känner men dyker det upp en pärla som vill ge hästen en andra chans så: ta hästen då och lycka till!

Oroa mig skulle jag inte göra, det är bara att ta hjälp av en advokat och skriva ett kontrakt som bevakar att hästens öde blir till det bästa.

En liten parentes om slakt och tilltro:
När man slaktar sin häst bör man vara med eller se till att någon man litar på övervakar slakten.
Det är inte helt ovanligt att slaktgubben som hämtar hästen på gården säljer den vidare till hästhandlare eller exportslakt.

Köper man häst skall man ta ansvar. Enda gången man verkligen kan GE tillbaka som tack för att hästen slavar för oss är att ställa upp när den blir sjuk. Jag anser att är man inte villig att ge hästen rimliga chanser så skall MAN INTE HA HÄST...eller hund eller katt...eller guldfisk.

Men vad exakt är rimliga chanser??
Att din häst KANSKE kan blir bra av vila i 4 år, du väntar snällt i fyra år och det visar sig inte vara det minsta bättre kanske snarare sämre och du tvingar ändå ta bort den.

Många hästar som vatir väldigt "aktiva" tidagare trivs dessutom inte av att bara gå i hagen och skrota även om du pysslar med den massor varje dag, de "tynar bort" av trisstess, är det så mycket bättre bra hästen får leva??

Bra fråga.
Rimlig chans kan mycket väl vara fyra år för en individ men det är det inte för mig. Denna rimliga chans bör väl uppvägas till hästens ålder och hur hästen kommer acceptera konvalescensen.

I detta fall och i många andra fall som jag själv beskådat.
Så har hästen bara varit på två efterföljande utredningar.
Behandlingsplan diskuterades på andra och sista utredningsbesöket.
Ägarinnan slet sitt hår och ville ha hästen utdömd om veterinären inte kunde säga att hästen hade 100% chans till tillfrisknande.

Veterinären sa att hästen aldrig mer kommer kunna hoppa men däremot finns det chans att hästen blir bra om man plockar bort benbitarna vilka i sig ligger bra för en operation.
Veterinären sade emellertid att han aldrig lämnar några garantier - det kan emellertid ingen veterinär göra.

Ägarinnan vill ha hästen som hopphäst och eftersom detta inte går så fick hon honom utdömd med rubriceringen "utdömd som tävlingshäst(hopp)".
Försäkringsbolaget godtog utdömningen.

Så, tycker du att denna häst borde fått en rimlig chans eller vad det rimliga att döma ut?
Denna häst klättrar inte på väggarna och oavsett så får han stå i boxhage fr.om. andra veckan.

Men samtidigt finns det en väldig massa friska hästar som också funkar som promenadhästar som istället skickas på transporter till Italien eller slaktas i Sverige.

Jag tycker inte man ska klubba ihjäl en häst för minsta lilla, men samtdigt tror du hästen lider av att dö?
Själv skulle jag inte lida det minsta om jag dog imorgon (bara jag inte visste om det), den som skulle lida av det är mina anhöriga.

Hoppas du förstår vad jag menar..

Självklart lider inte hästen av att dö, men jag har svårt att ta livet av någon om denne har chanser att tillfriskna.

Detta måste bero på den känslomässiga anknytningen man har till sin häst.
Ibland när man diskuterar med folk så förstår man att det bara är en hobby och hästen är en utbytbar fotboll.

För mig blir hästen en familjemedlem( och hästeriet en livsstil) som jag skulle ge allt för att den skulle bli bra så länge det inte skulle inskränka på hästens varande.
Två års boxvila skulle jag aldrig tvinga den till.

Därför har jag också svårt för resonemanget att "jag slaktar hästen och får 4000kr men du kan få köpa honom för 10 000kr men inte en krona mindre för då slaktar jag hellre".

Jag tycker denna bransch är skitig och ju mer man vet ju mer oroar man sig för vad man inte vet...

Jag skulle vilja veta vilken häst man får 8000:- för när man skickar den till slakt. Jag skulle få 1750:- för min och valde att ta den extra kostnaden att ta trotjänaravlivning och destruktion summa 3375:-
Dessa belopp täcker inga försäkringar.

Är det inte lite verklighetsflykt att försöka sälja/köpa en utdömd häst för slaktvärdet?
Varför inte bara inse faktum?
De fall som nämns om hästar som blivit friska, hästar som blivit utdömda trots att de varit friska är många gånger färre än alla de hästar som döms ut för att de har kroniskt lidande och förtjänar att sluta

Jag tycker det är grymmare att behålla ston för att de har ett "avelsvärde" än att ta bort dem. Hade en väninna som avlade på ett utdömt sto - gissa vad som ärvdes ner - allt det som stoet blivit utdömt för - lösa benbitar, dåliga luftrör.
Är en häst utdömd för lösa benbitar, dålig rygg, mm har den inget avelsvärde. Man avlar på friska djur inte sjuka.

Apocalypsen

Man avlar på friska djur inte sjuka.

Nja, det är väl ändå lite från fall till fall, en häst som döms ut som ridhäst pga skador som inte är medfödda och därmed inte heller nedärvabara och som inte har ont kan man gott och väl avla på trots att den är utdömd för ridning.

apocalypsen

Ett stos ev avelsvärde är högst individuell från person till person.

Frågar du mig så anser jag att ett sto bara har avelsvärde om den
1. Har bra (stam) egna förutsättningar som prestation, temp, lynne, exteriör o.s.v.
2. Är kurrant med undantag av fysisk skada som stoppat den i karriären.

Ett sto som gått sönder p.g.a. en eller andra svagheter har 0 i avelsvärde och bör tas bort.

"Självklart lider inte hästen av att dö, men jag har svårt att ta livet av någon om denne har chanser att tillfriskna."

Den som är uppväxt på landet och sett ett antal fullt friska djur åka till slakteriet har naturligtvis en helt annan grundinställning till frågor som rör liv och död. Visst har det varit en stor lättnad när vissa åkt, med andra har det varit en djup sorg. Att du har svårt att ta livet av friska djur gör inte automatiskt den del av befolkningen som på ett eller annat sätt är involverade i den hanteringen omoraliska.

"Detta måste bero på den känslomässiga anknytningen man har till sin häst.
Ibland när man diskuterar med folk så förstår man att det bara är en hobby och hästen är en utbytbar fotboll."

Visst har människor helt olika grundinställning till djur, men så länge de inte vanvårdas är det faktiskt inte olagligt att ha "fotbollshäst". Det är tex fullt möjligt att köpa andel i en travhäst utan att ha för avsikt att så mycket som peta på den. Så länge hästen inte blir misskött tycker jag det är svårt att hävda att detta skulle strida mot en generell moraluppfattning. Visst, jag tyckte inte det var någon höjdare när ett kompisgäng i trakten gick ihop om en (dålig...) travare, men jag tyckte nog det var mer korkat än omoraliskt!

Du ser ju att människor kan ha helt olika grundinställning till häst och hästhållning, varför ska det då vara så svårt att förstå att med en helt annan plattform får man helt andra svar på dina frågor om vad som är moraliskt rätt eller fel? I slutändan är det hästagarens rätt och skyldighet att avgöra vad som ska hända med hästen. Om denne utgår från helt andra erfarenheter och grundförutsättningar i sitt resonemang är det naturligt att denne kommer fram till ett annat resultat än du.

Att jag har svårare att förstå varför man med någon slags hänvisning till hästens rätt till liv(?) försöker hävda att det skulle finnas någon slags moralisk rätt att få köpa en häst för ett av köparen satt pris och att detta skulle gå före säljarens rätt (och ansvar) att själv välja mellan slakt eller ett annat pris för försäljning. Det behöver inte betyda att jag med automatik måste döma ut köparen som gniden och snål för att denne inte vill betala mer. Jag har inte ett dugg svårt att förstå hur du resonerar, men jag vill inte gå med på att din moral och dina erfarenheter skulle ha någon sorts tolkningsföreträde. Är det verkligen så svårt att förstå varför vissa, som inte känner köparen och inte har en aning om vad din bedömning av denne kan vara värd, anser att det lika väl kan vara en risk som chans för hästen?

Prisskillnaden kan vara hästägarens lilla försäkran att hästen i varjefall inte sätts på en slakttransport till Italien, men även som betalning för merarbete, risken att köparen i efterhand börjar bråka (har hänt massor av gånger) eller att hästen helt enkelt är försäkrad i 10.000 (eller mer) och han/hon inte vill att den nya ägaren bara ska skicka hästen till slakt för att få lättförtjännta pengar.

Det kan till och med vara ett försök att göra branshen lite mindre skitig.

Du har fortfarande inte svarat på frågan om du är beredda att behålla hästen och betala för hästen utifrån dessa vilkor. Konstigare saker har inträffat än att folk får ändrade levnadsförhållanden och är du själv inte beredd hur kan du då kräva att andra ska göra det.

När jag nämnde tappa kontrollen så jämförde jag försäljning med slakt, vilket hela ditt resonemang bygger på. Om ingen vågade riskera att tappa kontrollen över sina hästar hade det inte varit möjligt att köpa hästar utom möjligen från dödsbon.

"Hästar kostar generellt inte mer för att de blir sjuka däremot kan man ju inte rida och det är ju tråkigt - man får helt plötsligt inte valuta för pengarna - dock så har jag ingen förståelse för resonemanget."

Sjuka hästar kostar generellt sett j-vligt mycket mer än friska, både i tid (extra omsorg, svårare att få hjälp om man haft medryttare etc) och pengar (veterinärräkninga, medicin, allternativbehandlare etc). Eller menar du att man bara ska hitta en hage att slänga ut hästen i och hoppas den blir frisk utan vård och rehabilitering?

Angående den moraliska aspekten så, jovisst kan man se det på det viset att man är omoralisk om man vill ha valuta för pengarna, men det är man även när man äter kött (kor och grisar har också känslor) kör bil, röker, köper något producerat i fabrik (miljöförstöring). Jag tror inte det är möjligt att leva utan att utnyttja djur, andra människor eller belasta miljön (och därmed förstöra för alla levande varelser). Utifrån denna aspekten så är det ett väldigt litet brott att slakta sin vän (om det nu är ett brott) för att den efter ett gott liv ska bli mat, vi är genom evulotionen köttätare och jag har svårt att se det omoraliska i att äta det vi är skapta för att äta. Att folk kan resonera olika har jag förståelse, men inte att de är så enkelspåriga att de inte ens kan föreställa sig att andra har olika värderingar det är värre, men blir du lycklig genom att fördöma folk så är det okej för mig.


"Vad är det som säger att hästen "troligen" inte blir frisk?"
Veterinär, hovslagare, massör, sunt förnuft, erfarenhet ..... Listan kan bli lång, det beror på omständigheterna i det specifika fallet.

Oroa mig skulle jag inte göra, det är bara att ta hjälp av en advokat och skriva ett kontrakt som bevakar att hästens öde blir till det bästa.





Om det vore så enkelt, det krävs en hel del tid och pengar för att övervaka att en häst man inte äger har det bra (dessutom är det inte helt lagligt att spionera), till råga på allt så måste den ha det rent uselt för att det ska gå att göra något åt det, typ att det börjar närma sig ren vanvård/misshandel även om du skriver ett omfattande kontrakt. Sålt är sållt.

På dig låter det som om alla hästar som döms ut av veterinärer inte skulle behöva tas bort...Jag tror faktiskt att de flesta hästägare gör så mycket dom bara kan för sina hästar! Men om du inte har möjlighet att ha din/dina hästar hemma på egen gård så är det ju en kostnadsfråga att låta en häst bli frisk mot veterinärs inrådan.

Jag kan säga att jag hellre tar bort en häst som inte är riktigt frisk än säljer den vidare till någon som är villig att betala en spottstyver för den!!

Lobelia

"Du har fortfarande inte svarat på frågan om du är beredda att behålla hästen och betala för hästen utifrån dessa vilkor".
Förlåt, trodde jag hade svarat:
Det jag lägger ut på hästen när den är frisk stallhyra t.ex. 2500kr/månad, foder, försäkring, skoning, bensinpengar os.v. är jag beredd att lägga ut (med +marginal) på den när den är sjuk och till jag får ett definitivt beslut att slakt är enda utvägen.
Skulle jag få ändrade levnadsförhållanden så får jag väl lösa det, inte slaktar jag hästen för att jag har en snabb möjlighet att lösa ekonomiskt brydderi.

"Sjuka hästar kostar generellt sett j-vligt mycket mer än friska, både i tid (extra omsorg, svårare att få hjälp om man haft medryttare etc) och pengar (veterinärräkninga, medicin, allternativbehandlare etc). Eller menar du att man bara ska hitta en hage att slänga ut hästen i och hoppas den blir frisk utan vård och rehabilitering".

Nej jag menar att fallen jag tagit upp hittills kostar mindre och med det menar jag när de står d.v.s. den ev långa vilan de behöver för att bli bra.
Då kostar de generellt mindre i foder, i skoning, träningsutgifter, ridhusavgift, tävlingsavgifter. Däremot tar en sjuk häst mer tid än en frisk men det räknar Jag inte som en skälig kostnad.

När det gäller ditt resonemang runt de moraliska aspekterna kan jag bara svara att det ena rättfärdigar inte det andra, man får inte bli för bekväm.

"Alla andra kör bil till jobbet, därför gör jag det också".

Den sista raden är ju precis som du skrev: beroende per omständighet.

Lena B

"Är det verkligen så svårt att förstå varför vissa, som inte känner köparen och inte har en aning om vad din bedömning av denne kan vara värd, anser att det lika väl kan vara en risk som chans för hästen"?

Jag har inte ett dugg svårt att förstå att andra inte delar mina åsikter?
Men jag har väl all rätt att argumentera.

Jag har aldrig påstått att man skall sälja sin utdömda häst till någon okänd, det skulle jag själv aldrig göra - inte för slaktvärde och inte heller för en miljon kronor.

Däremot skulle jag som historien berättat kunna sälja en häst som är sjuk men har chanser till tillfrisknande till någon välrenommerad jag känner och till det skriva ett bra avtal.

break_a_leg

"Jag kan säga att jag hellre tar bort en häst som inte är riktigt frisk än säljer den vidare till någon som är villig att betala en spottstyver för den!!"

Skulle det kännas lättare att sälja en "inte riktigt frisk häst" för 250 000kr?
Jag utgår från att du givetvis aldrig skulle sälja en "inte riktigt frisk häst" till någon du inte känner för NÅGON summa.



"På dig låter det som om alla hästar som döms ut av veterinärer inte skulle behöva tas bort...Jag tror faktiskt att de flesta hästägare gör så mycket dom bara kan för sina hästar"!

"Låter som"....istället för att fantisera är det bättre att du frågar rakt ut. I detta fall skulle din formulerade fråga vara :"Menar du att de flesta hästar som döms ut inte skulle behöva tas bort".
Då kan jag svara: givetvis inte.

Men att det skall vara så svårt att förstå att det ÄR Lätt att få hästen utdömd om det finns en skada som förhindrar ägarens mål med hästen t.ex. hopptävling eller hoppträning minst 1,20 samt om det finns ekonomiska aspekter från ägarens sida.
Jag har själv träffat på många hästar som varit utdömda av veterinär men som levat vidare för att någon velat försöka.

I fallet jag nämnt tidigare så blev hästen utdömd som tävlingshäst i hoppning. Försäkringsbolaget gav sitt medgivande. En köpare dök upp ringde till behandlande veterinär och rådfrågade ytterligare två. De tror hästen har goda chanser men att man måste räkna med minst 6 månaders vila.
Detta visste ju ägaren om men eftersom hästen inte kunde hoppas längre så var rekommenderad behandling inte intressant och hästen skulle säkert bli svårsåld, därför var en utdömning bästa alternativet.

Kan hålla på och mala i evighet om sådana här fall gällande halvblod i ridsporten.

En annan tjej fick sin häst utdömd på två olika kliniker, åkte till en tredje där en veterinär tyckte att prognosen var god med lite vila. Även denna häst blev efter sex månader frisk och fungerar idag fullt ut.

Vet om ett otal hästar som blivit utdömda för kotledsinfl/hovbensinfl där ägarna inte velat bli av med sina hästar utan ansträngt sig lite extra och hittat veterinärer som tagit reda på den egentliga felorsaken.

Det jag menar är att det är inte svårt att få hästen utdömd, det ligger på hästägaren att ta reda på om det verkligen är rätt prognos - rätt veterinär.




"Men om du inte har möjlighet att ha din/dina hästar hemma på egen gård så är det ju en kostnadsfråga att låta en häst bli frisk mot veterinärs inrådan".
Många gånger kan det räcka med att byta veterinär en eller två gånger, att få hästen frisk är väl det bästa alternativet om det är möjligt.

Jag skulle inte sälja en icke frisk häst till någon...Tillhör nog kategorin som försöker med allt, annars tar jag bort hästen. Skulle aldrig sälja den vidare.

Men jag har inte haft några dyra tävlingshästar! Jag kan bara säga att jag har viss förståelse om du har köpt en häst för flera hundra tusen, får den "utdömd" och väljer att ta bort den. Få har ju den ekonomiska möjligheten att köpa en likvärdig häst utan försäkringspengarna...Dessutom tror jag att de flesta hästägare försöker få sin häst frisk inom en rimlig tid...

Jag hoppas och tror att majoriteten gör allt men i detta ridsportmecka där jag befinner mig så går fetego först.

Här vill många hellre ta bort hästen, få ut sina A1 pengar och köpa en ny än att försöka få hästen frisk när ingen veterinär kan lova något för då förlorar man ju en tävlings/träningssäsong och "sjuk häst är ju bara jobbigt å tråkigt å ger ingentin tillbaka......"

Jag är som du, jag försöker själv allt innan min häst får åka till himlen, och låter mer än en veterinär dömma ut.

Jag vet inte vad du egentligen protesterar mot, för vart enskilt exempel kan man givetvis ge tio som motsäger det. Vad jag reagerar mot är ditt kategoriska fördömande i frågor där det inte finns något entydigt svart och vitt, visst kan man tycka att folk bär sig tokigt åt. Jag tycker att det är enklare att diskutera en sådan här fråga generellt och inte ge sig in på enskillda fall som endast du känner till, det blir svårt att få en vettig diskussion när det ständigt tillkommer nya fakta som kanske inte stämmer generellt utan på vissa specifika fall.

Angående kostnader för sjuk häst i jämförelse med frisk - Behandlingar kan vara enormt dyra och blir inte billigare för att man aldrig rider i ridhus, inte har höga kostnader för extra foder och skulle rida lektion oavsett om det är på egen eller lånad häst. Få skador/sjukdomar klarar att läka ut med enbart vila och utan någon merkostnad för hovbeslag, veterinär, massör, transport till och från klinik, läkemedel etc. Allt eller något i kombination.

Angåenda att slakta häst (oavsett anledning)- Hästar lider inte av att du på ett humant vis slaktar den, även om det är svårt att ta bort en vän så är hästen varken mer eller mindre värd än kor, grisar etc som föds upp till mat. Det är varken mer eller mindre oetiskt att äta/slakta hästar än andra djur och de flesta människor i sverige är köttätare.

Angående att tjäna pengar på att sälja en häst - Jag kan inte se någon etisk skillnad att tjäna pengar på att sälja en häst beroende på vilket skick hästen befiner sig, så länge man väljer köpare med omsorg utifrån de förutsättningar som finns. Givetvis ska man inte utsätta hästen för onödigt lidande, men hästen lider inte av att fd ägaren tjänar pengar, den har förmodligen ingen koll på något som gäller ekonomi och bryr sig inte. Det förekommer många konstiga och tveksamma hästaffärer, men huvudsaken är att hästen får det bra och alla inblande tycker vilkoren är okej. Gillar man inte vilkoren behöver man inte köpa.

PS Var hittade du detta citatet http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/confused.gif



"Alla andra kör bil till jobbet, därför gör jag det också".




Jag har mig veterligen inte skrivit det, åker dessutom kommunalt.

""Alla andra kör bil till jobbet, därför gör jag det också".
Var en jämförelse på att det ena skulle rättfärdiga det andra - inget citat av dig alltså.

Det jag motsätter mig är att PENGAR skall styra huruvida en häst skall slaktas eller inte.

Kort och gott.

Pengar styr det mesta i våra liv, mer eller mindre, det är lika bra du vänjer dig vid det http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/diablotin.gif. Det är väldigt många hästar som slaktas av ekonomiska skäl, åtminstone indirekt. Många utdömda hästar hade säkert kunnat rehabiliteras till ett lyckligt liv om man satt in tillräckligt med resurser, och så länge vi har marknadsekonomi kommer det vara, så alternativt att bara mycket rika som lätt kan slänga upp 10.000-tals kronor på de bästa experterna och dyra behandlingar, ha råd att ha häst. Vanliga dödliga måste alltid ha ett visst mått av ekonomiskt tänkande. Hur gärna jag än vill så kan jag inte utlova att ekonomin inte kommer spela in i de val jag gör när det gäller min häst, jag kan inte trolla fram pengar och det finns även människor i mitt liv som jag måste ta hänsyn till.

Det underlättar förståelsen av dina inlägg om du inte använder samma sätt att markera citat som du gör när du skriver egna påståenden, annars är det mycket nära till hands att missförså.

Citationstecknen var ett självklart misstag, även solen har sina fläckar.

Missade två ord i mitt förra inlägg..

Det var att det är synd att ekonomi och egoism och bekvämlighet får styra om en häst skall slaktas eller inte.

Ekonomiska grunder måste man acceptera men inte egoism och bekvämlighet.
Slakta en häst på de två sistnämnda grunderna kan man göra EN gång sedan bör man aldrig mer skaffa häst.

För min del blir det intressant och se om tidigare nämnda häst blir frisk nu när den får ytterligare en chans.
Blir den frisk så kommer jag dels bli glad och dels ännu mer less på att bekvämlighet och egiosm råder över hästars öde.

Som tur är kan man ändå påverka, kvinnan som ägde hästen kommer säkerligen inte skaffa någon ny.

Du behöver väl knappast lägga ut tiotusentals kronor på veterinärer? Det finns ju försäkringar som täcker sådant! Nej, det handlar i stället om att göra prioriteringar. Jag har t.ex. valt att åka omkring i min gamla skrotbil för att jag ska kunna behålla min gamle valack som skänkt mig så mycket glädje!

En kompis till mig har lagt ner tre år och otaliga behandlingar på att försöka få sin häst återställd. Nu är det till sist klart med att det inte går längre. Hästen har inte uppenbart ont av att gå och skrota i hagen, men ägaren vill kunna fortsätta rida och hennes häst kommer aldrig att kunna användas mer. Visst, hon hade väl kunnat lämna bort henne på livstidsfoder till någon som "bara" vill ha en sällskapshäst, men samtidigt så behöver hon pengarna för att kunna fortsätta med hästar.

Hon har då tagit det oerhört tunga beslutet att låta slakta sin älskade häst och därigenom kunna finansiera sitt köp av en annan. Skulle hon istället valt att "ge" bort sin häst skulle hon istället inte kunna fortsätta som hästägare. Hästen lider inte medan hon har genomlidit helvetets alla kval i nu tre år. Hästen lider inte heller av att slaktas utan det är hon som måste fatta det tunga beslutet om när det ska ske. Hon har nu fått hjälp att hitta en häst som kan passa henne, men det är då på bekostnad av sin obotligt skadade.

Är hon då en hemsk människa som väljer att slakta sin häst och få ut de sista pengarna på försäkringen för att kunna köpa en ny, istället för att ge bort den hon har och sluta med hästar? Jag tycker inte det och jag avundas henne verkligen inte!

Och när behandlingen kostar 100.000 och försäkringen täcker upp till 50.000? Det finns gränser hur långt man kan gå och oftast är det ekonomin som styr.

Men vilken behandling kostar 100 000 kr ? Den dyraste behandling jag känner till är en buköppning och det kostar kring 20 000. Det finns försäkringar som täcker veterinärvård och vill man vara riktigt säker finns det ju tilläggsförsäkringar. F.ö. tycker jag inte man ska skaffa häst om man inte har råd att anlita veterinär.

Din kompis har försökt i tre år och hästen går ändå inte att rida på. Det är ju en helt annan sak än den som klubbar ihjäl sin häst och köper en ny för att man inte orkar vänta ett år på en skada.

Se Fejkos svar.

En akut buköppning med efterbehandling etc går lätt på 50.000 och vad händer när hästen behöver ytterliggare en operation samma år + en hältutredninge eller två? Det maximala försäkringsbeloppet som betalas ut är per år. Det är intew helt ovanligt att även fullförsäkrade hästar kommer upp i den maximala utbetalningen.

Men så som du svarat innan tolkar jag det att den som inte tar sitt hästägande som livsuppgift och behåller hästen så länge den mår bra, det var ju förkastligt att avliva hästen för egen vinnings skull.

Hur som helst finns det försäkringar som täcker de flesta utgifter och ska hästen genomgå två buköppningar på ett och samma år kanske det är mer humant att ta bort den.

De fall jag känner till har det inte varit så att ägaren inte haft råd att behandla hästen, de har rört sig om ledproblem där behandlingen är vila + ev en kortisonspruta, men där ägarinnan har varit så jävla pengakåt så hon hellre klubbat ihjäl hästen för att få ut försäkringspengarna.

Läste du överhuvudtaget det första av mina inlägg du svarade på? Jag skrev där att det för vanliga dödliga (ickemiljonärer) finns begränsingar även ekonomiska på hur mycket vi kan lägga ut.

Givetvis täcker försäkringar mycket, men det är givetvis utgifter utöver detta och på områden dessa inte täcker, inte vanliga behandlingar och "normal otur" jag syftar på. "Normala" utgifter bör man vara beredd på att kalara av, men det finns få som klarar alla eventualliteter.

Läste du över huvud taget vad JAG skriver? Jag skrev att det inte var brist på pengar som gjorde att hästen i det här fallet inte behandlades, utan att det var för att ägaren ville ha ut försäkringspengarna!

Men jag skrev generellt och inte om ditt fall, som jag faktiskt inte kände till när jag skrev inlägget utan först när du svarade. Jag har absolut inte motsatt mig att försäkringen kan täcka många gånger, problemet är att det finns undantag och alla är inte miljonärer.

Fast jag har aldrig hört talas om någon som måst ta bort sin häst för att de slagit i taket på försäkringen och som jag sa tidigare undrar jag om det är förenligt med god hästhållning att låta hästen genomgå två buköppningar på ett år.

Vad jag menar (ecossary också tror jag) är de som helt enkelt är helt känslokalla och hellre klubbar ihjäl hästen och köper en ny än att vänta ut en skada. Man ska ha klart för sig att ytterst få inom ridsporten kan tjäna några pengar på att köpa och sälja hästar, de flesta vanliga dödliga får bara betala en massa pengar.

Det ÄR förkastligt att avliva hästen för egen vinningsskull - OM det inte är ett faktum att pengar saknas.

Men som att låta egoism och bekvämlighet råda i valet om en hästs liv är förkastligt svar JA!
Att hellre ta 7000kr efter slakt än 7000kr från en räddande ängel må så vara men när samma person kan tänka sig att sälja samma häst för några tusen mer så förstår jag det inte - i tidigare nämnda fall var ekonomin avgörande och det berodde inte på att köparen var okänd utan för att ägaren ville ha ut så mycket som möjligt och fick ägaren inte mer av köparen än av slakt så kunde hon lika gärna slakta hästen.

Hade en okänd bjudit 15 000kr för hästen så hade denna fått köpa hästen istället för den "kända" som bara ville betala slaktvärde.

I det fallet saknar hästägaren både moral och etik enligt mina mått - som tur är tror jag hon kommer tänka många gånger innan hon köper ny häst.

"Vad jag menar (ecossary också tror jag) är de som helt enkelt är helt känslokalla och hellre klubbar ihjäl hästen och köper en ny än att vänta ut en skada".

Just det, och det kryllar av sådana "hästmänniskor".

Hästar har inte samma värde som människor..på något plan - det blir man påmind om titt som tätt.
Men för vissa verkar hästar inte ha något värde alls så fort det blir lite obekvämt.

Likadant de som hellre låter hästen stå försummad i en skitig box, än låter någon annan hjälpa dem med hästen. Det är så jävla egoistiskt.

En buköppning och en icke preciserad operation+ lite till var exempel på vad som behövs för att komma upp i så där en hundratusen i veterinär räkningar och jag lade inga som helst etiska värderingar i om det var lämpligt vilket också är omöjligt då man måste se på det enskilda fallet. Vetrinärvård är dyrt och försäkringar har vanligen ett tak så även folks ekonomiska möjligheter.

Det är därför svårt att utlova att man innan man tar bort hästen provat alla möjligehert, är man inte miljonär kan det i många fall i så fall innebära ekonomisk ruin eller att man helt enkelt inte kan uppbringa pengarna. Jag har svårt för idealister som lovar stort utan att egentligen ha en chans att hålla löftet och många gånger har de inget begrepp om vad det i värsta fall kan innebära.

I exemplet ovan var det av ekonomiska skäl, hästen måde tydligen bra nog att gå och skrota i hagen.

Den räddande änglen kan för övrigt köpa hästen för 7.000 ena dagen och nästa droga ner den och sälja den för 20.000. Liknande saker har hänt.

"Den räddande änglen kan för övrigt köpa hästen för 7.000 ena dagen och nästa droga ner den och sälja den för 20.000. Liknande saker har hänt".

Det kan även en köpare som betalar 15 000kr.
Då respekterar jag mer att man fullföljer slakten och inte säljer bara för att priset är lockande.

Ekonomin styr alltså åt båda hållen.
I ett fall kan brist på ekonomi styra.
I ett annat fall kan girigheten styra.

Det ena är ok det andra är äckligt.

Tja om man nödvändigtvis vill prioritera att sälja till den som värderar hästen lägst trots två likvärdiga köpare kan man ju alltid välja den snålaste http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/diablotin.gif.

Vad jag vill komma fram till är att det inte finns något facit som säger vad som är bäst i alla fall utan att man får göra en individuell bedömning och det finnns alltid flera sätt att se på en sak. Tråkigt att du hänger upp dig på pengarna, det viktigaste är trots allt att hästen får det bra, sedan så är det rätt vanligt att man i en marknadsekonmi som vår dessutom försöker få ett så bra pris som möjligt (oavsett om man är säljare eller köpare).

Nu är du dum.

Givetvis väljer man den som bjuder högst om köparna är likvärdiga men det var inte frågeställningen, eller hur.

Den ursprungliga frågeställningen var:



Om en häst blir utdömd och någon vill ge hästen en andra chans och därav erbjuder sig att köpa hästen, vilket pris är det då som anses skäligt?




Och det är den jag utgått från hela tiden. Men vill du ta det ner till sandlådenivån, så lägger jag ner.

Man kommer ju fram till nya frågeställningar när man resonerar (diskussionen utvecklar sig) och då är det väl knepigt att gå tillbaka till den ursprungliga frågeställningen?

Men om vi går tillbaka till ursprungliga frågeställningen så kan man säga att detta är ett av få fall där marknaden inte styr priset utan säljaren.

Varför styr inte marknaden priset här då? Säljaren kan knappast sätta ett högre pris än marknaden är beredd att betala, eller hur?

I de fall en köpare ger ett bud på en utdömd häst t.ex. slaktvärde och säljaren hellre slaktar hästen för samma pengar, så styr inte marknaden eftersom köparen inte får köpa till budat pris.

Men ägaren kanske anser att slaktarens "bud" är bättre? Ingen risk för reklamationer, ingen risk för att den nya ägaren krånglar på något sätt och man slipper oroa sig för att hästen inte har det bra.

Du kan inte avgöra vad som är bäst för någon annan. eller hur?

Ni kommer jag inte ihåg detaljerna riktigt och orkar inte heller läsa igenom tråden från början, men var det inte så att säljaren fick ut mer om hästen gick till slakt istället för att säljas vidare?

Med andra ord så är det ju marknaden som styr! Vid en triangelmärkning så får ägaren hela beloppet - 10 000:-, vid slakt hela summan - ev. avräkning. Hur många står och köper en häst för 10 000:- som är utdömd?

För säljaren kan det väl inte spela någon roll om hästen slaktas eller hamnar hos en känd person som kan ta hand om hästen, såvida det inte handlar om oro för hästens ev. framtid. Men skillnaden i vad säljaren får om hästen slaktas eller inte blir ju en ekonomisk fråga och kan avgöra om man har råd att köpa den häst man vill senare.

Min kompis som ska slakta sin häst för att få råd att köpa en ny gör det ju av ekonomiska orsaker. Hon har inte ju inte råd att skänka bort den andra som "haghäst" utan behöver pengarna, vad är det säger att den andre personen inte är i samma sits bara för att hästen är högt försäkrad?

"men var det inte så att säljaren fick ut mer om hästen gick till slakt istället för att säljas vidare?"

Nej, ägaren skulle få lika mycket av köparen som efter en slakt.
Ägaren vägrade sälja om hon inte gick med vinst.
Innan hästen skulle åka iväg till slakt lade köparen ett högre bud och då såldes hästen eftersom ägaren gick med vinst.


"Hur många står och köper en häst för 10 000:- som är utdömd?"

Jag känner inte till många. Detta är för mig det tredje fallet där en köpare dykt upp och anmält sitt intresse till att köpa utdömd häst.
I detta fall liksom de andra har utdömande veterinär + ytterligare en opartisk veterinär medgivit att hästen har chans till tillfrisknande om den får vård och den vila som behövs.
Gällande de andra två fallen har hästarna blivit bra med denna vet vi ju inte än.

Ja, stämmer det att ägaren skulle krävt mer än vad denne fått vid slakt - ev. avräkning så håller jag med om att det är för-http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/diablotin.gif! Jag fattade det som att ägaren skulle sålt hästen för lite och ingenting istället för slakt.

TACK för den http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/bow.gif!!

För er som är intresserade så kan jag meddela att detta utömda halvblod blev opererad under ny ägares regi för 3 månader sedan.

Idag, två besök efter operation, så blev han helt friskförklarad på klinik.

Så detta är bara en av alla hästar som blir utdömda utan att egentligen vara fysiskt slut.
Jag har varit med om det alldeles för många gånger...

Hur som haver, det som gläder mig lite extra är att gamla ägaren nu sliter sitt hår för att hon sålde hästen så billigt.

Tycker fortfarande hon handlade snålt och omoraliskt - tur att det fanns någon som ville ge hästen en välförtjänt chans.

För er som är intresserade så kan jag meddela att detta utdömda halvblod blev opererad under ny ägares regi för 3 månader sedan.

Idag, två besök efter operation, så blev han helt friskförklarad på klinik.
Inte direkt otippat alltså.

Så detta är bara en av alla hästar som blir utdömda utan att egentligen vara fysiskt slut.
Jag har varit med om det alldeles för många gånger...

slaktpriset skulle jag tycka är skäligt.
Själv skulle jag. liksom andra här, inte sälja min häst om den blivit utdömd pga utdömdheten orsakats av att hästen inte mår bra/håller för hård träning etc. Däremot skulle jag kunna tänka mig att låna ut honom på foder som promenadhäst om han skulle hålla för det.

Jo, jo men denna häst blev för några månader sedan utdömd, nu är han opererad och friskförklarad.
Om inte den nya ägaren gått med på att betala mer än slaktvärdet så hade hästen slaktats.

En utdömd häst är inte alltid en slut häst.

Måste ändå tillägga att även om hästen friskförklarats vet ingen i dagsläget hur den kommer att hålla i framtiden.

Jag sitter faktist lite i den situationen..
Jag fick ett halvblod på livstids foder eftersom han skulle dömas ut. Anledningen var kotledsinflammation.
Efter att jag fått hem honom fick jag veta att han ska äta straid i resten av sitt liv, med en månadskostnad på ca 1600 kr.
Jag har försökt få reda på om det finns någon alternativ behandling utan resultat.
Jag har tänkt mycket på denna killen för det känns inte bra att veta att han antagligen har ont, min åsikt är att det nog hade varit bäst att ta bort honom..Dessutom så kommer jag inte att betala så mycket varje månad för en häst som inte ens är min. Ägaren sa också att det var för mycket för hennes plånbok. Funderade lite på om man dessutom inte blir immun av att äta samma medicin alltid ?

Några råd ?

mvh

Jag är tveksam till om det verkligen är ett bra hästliv, att tvingas äta medicin varje dag för att kunna fungera... Jag tycker det INTE. Frågan är varför hästen har återkommande problem, om det går att göra något åt grundproblemet. Om det t ex beror på att hästen är felbyggd (olämplig ridhäst) tycker jag inte det finns någon anledning att låta hästen vara kvar.

Min häst är opererad i Mars, har haft skadan över 2 år innan vi hittade den. Han har fått 50/50 och veterinären vill vänta 10 månader. Då har jag valt längsta konvalicenttiden. Jag får honom utdömd nu om jag vill=vill jag ej.
Men om han inte är bättre om 10 månader hur länge tycker du jag skall kämpa då? Hästen har inget roligt liv skall du veta. Liten sjukhage. Bara skritta. Inte kan jag ha honom så i flera år?? Inte bara för det ekonomiska (3500 kr/månad)men orkar man hur länge som helst= inte jag iallafall. En tjej har blivit kär i honom och "tar honom som han är". Inte f-n lämnar jag bort min skadade häst till nån annan. Hur skall jag kunna veta att inte hon hoppar, galopperar etc även om hon säger att hon inte skall. Jag skiter i försäkringspengarna!

Vi hade en skadad häst(en vurpa), remiss till ulltuna, en sommar med skrittpromenader och boxvila, sen skedde undertet hästen blev friskförklarad! Allt var frid och fröjd i 1,5år. Sen blev hästen halt och fick då vetbeskedet att hästen inte skulle hålla för vår versamhet. :( Så en frisdkförklaring är ingen garant för att skadan inte kan hå upp.
(sen fick hästen det bra som familje häst :bump:)

Visst kan hästen bli dålig igen men dåliga, det kan alla hästar bli.
De flesta halvblod blir förr eller senare sjuka/skadade, det kan jag säga dels av erfarenhet och dels som involverad i försäkringsbranschen.
Det finns en anledning till att A1 är otroligt dyr på halvblod.
Inte är det för att hästarna förolyckas, det beror på att de blir utdömda för ridrelaterade skador.

T.ex. kan en häst ha konstant återkommande kotledsinflammationer och därför bli utdömd, inget ovanligt.
Samma häst får gå i hage ett år och återhämta sig, säljs därefter till annan ryttare. Vips fungerar hästen för ryttaren rider den korrekt.

Anledningen till återkommande skadad häst är MÅNGA gånger ryttaren och det finns ofta bara två utvägar:
1. Dömma ut
2. Byta ryttare

Hur många hästägare tror ni vill kännas vid att det kanske är de själva som är orsaken till den sjuka/skadade hästen?

Jag känner ingen som velat ta till sig att det kan vara deras ridning som är orsaken.

Har under åren fått ett hyfsat stort kontaktnät bland ryttare främst då inom halvblod/tävling/träning.
Vissa ryttare har kvar sina hästar eller säljer dem när det är dags för pensionering andra ryttare avverkar hästar upp till vartannat år för deras hästar håller aldrig.....OTUR?!
Trot den som vill, de själva är övertygade om att de är otursförföljda.

Jag har sett halvblodshästar komma och gå i tidig ålder.
Många blir utdömda trots att de har en fullvärdig chans till ett normalt liv.

Ni kanske är medvetna om att Många hopphästar skolas om till dressyrhästar för att de inte klarar av hoppningen?
Minst lika många...om inte fler, får aldrig den chansen utan blir istället utdömda.


Ingen kan säga till mig att hästar inte blir utdömda utan skälig anledning.

Sedan finns det gånger då man inte har något val, hästen kanske är gammal och då är det dumt att operera och längre vila på gammal häst sliter mer än det bygger upp.
Sedan kan det vara så att skador återkommer och kanske beror det på hästen, kanske på ryttaren.
Vilket val man tar är upp till varje person MEN man skall veta om att allt är inte vad det tillsynes vara.

Man skall veta om att det slaktas otroligt mycket hästar som dels inte fått någon rimlig chans och dels pga ryttarens slitage på hästen.

Sedan finns det hästar som rids illa, skos felaktigt o.s.v. som ALDRIG blir sjuka - tur för dem.

Det finns kedjerökare som inte dör av cancer heller...därför är rökning inte skadligt :smirk:.

"Måste ändå tillägga att även om hästen friskförklarats vet ingen i dagsläget hur den kommer att hålla i framtiden".

Självklart inte, den garantin har man inte på någon häst. Det är heller inget som säger att hästen inte kommer råka ut för något annat heller.

Som jag tidigare skrivit så finns det en anledning till att A1 på halvblod är Dyr, halvblod går åt på löpande band och många gånger beror det inte på hästen utan på ryttaren.

Alisson
"Sen blev hästen halt och fick då vetbeskedet att hästen inte skulle hålla för vår versamhet".

Allt beror ju på vad det är för symptom. Skador och röntgenförändringar är svåra att rå på men tyvärr slås de flesta hästar ut p.g.a. ridrelaterad förslitning.

Om det inte beror på ryttaren så finns det bara en ytterligare anledning till dessa "sköra" hästar.
Vi har en rutten avel i Sverige, bara prestation och inte hållbarhet...?!

Det är också en intressant fråga men jag tror tyvärr mer på felaktig ridning.

Det var pålagringar i framknänen som kommit efter vurpan. Vid vurpan var hon ren och efter 1,5 år så hade hon fått dom. Det handlar inte om ett halvblod utan en nordistravare (aldrig startad). Hon gick dessutom inte som ridhäst(mer än lulla i skogen) utan mest som körhäst. Lufsa runt på vägarna med vagn efter sig(även gått några år som avelssto). Inte speciellt ansträngande. Hon var 13 när hon blev "utdömd".
Innan hade stoet aldrig varit halt eller skadad på något sätt. (mer än småsår som tvättats med vatten)

Aveln inom nordisvärden är bra mkt renare än inom halvblodsvärden.

Har ett dräktigt sto i fjärde månaden med kotledsinflammation. har behandlats med sprutor m.m.. En av veterinärerna tyckte jag skulle döma ut henne, men att hon skulle fungera som fölmärr. Haltar kraftigt gör hon och han tror inte hon blir bra och OM hon blir bra kommer hon i alla fall inte hålla för ridning. Hon springer och busar i hagen i full galopp och lever ett lyckligt hästliv och verkar inte lida nämnvärt av sin skada. Jag tänker låta henne få leva fast hon kanske aldrig mer kan ridas. Det är hon värd!
Skulle aldrig kunna slakta henne av obrukbarhetsskäl, även om hon bara kostar. Det älskar jag henne för mycket för! Skulle aldrig heller kunna lämna iväg henne någon stans. Det skulle kännas otryggt!
Har en häst skänkt er så mycket glädje i era liv så är de värda att leva vidare (helst få stanna sitt liv ut hos er!)!! Slakta de inte bara för att de kostar lite i drift!!

(inlägg borttaget)

Jag skulle aldrig sälja min utdömda häst för att någon skall försöka få den frisk, jag förutsätter att vet. redan har gjort allt i sin makt för att få hästen frisk.



Det jag tror hon vill få fram (trådskaparen) är att i detta fall försökte inte veterinären det, utan ägaren tjatade tills sig utdömning (vilket jag varit med om också) och vet. gick med på det. Kanske gick vet. med på det för att h*n trodde att hästen skulle slaktas.
Om hästen är utdömd kan man triangelmärka den och sedan sälja den för mellanskillnaden som man inte får ut.
Ex. om man har ett sto som inte kan ridas men som kan användas i avel!
Jag har varit med om en ridskolehäst som inte höll för ridskola, men skulle hålla för lättare ridning. Den såldes på detta sätt.

:)


Du förutsätter att vet. redan gjort allt i sin makt, för att du är en god hästägare som skulle göra allt som gick för att rädda din häst.
Därför så är det rätt att inte sälja en hästen. Men i fallet som trådskaparen skriver om så har ju inte ägaren försökt allt enligt henne. Då är det väll inte fel att ge hästen en andra chans.
Alla hästägare är inte änglar. Endel tänker bara på pengar!