Har hört att denna ras inte lämpar sig som familjehund, min undran är då vad det är som gör den värre än tex: en Rottweiler?
Missförstå nu inte, jag menar inte att jag ska ha en soffhund, utan en hund som man kan ha i familj med barn.

Alla säger olika, vad säger ni? Blir det inte vad man gör det till?

åååh just ¨sådan som gör mig så arg.. http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/mad.gifklart en staff går bra å ha med bran å familjeliv..varför inte!??!? http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/confused.gif

samma osm att pitbulls inte går å ha så..klart de går!! med rätt ägare å rätt uppfostran går alla hundar bra i alla situationer !!
en pitbull lämpar ju sig extra bra för barn ju.. man har ju avlat fram en högre smärt gräns för dem så barnen kan hänga å slänga mer i en pit än en anna hund..för de får inte ont lika lätt... http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/smile.gif

Jag har läst mkt om denna ras, och uppfödarna är ju ense om den kvalitén, att hunden är barnvänlig, men i det stora hela skriker folk när man säger sig vara intr. av Amstaff.
Vad jag också får höra är att de käkar upp mina katter och min JR så vill jag skriva på deras dödsdom, ska jag definitivt skaffa en. ja....ett tag var det ju dobermannen som var ett monster, men vi hade sådana och de är underbara hundar, Rottweilern likaså, underbara hundar, trevliga och mysiga.

Jag tror att just på Rottweilern misstar man sig på att de pratar så mkt, de har ofta gurgel och läten som uppfattas som morrningar, vilket det sällan är.

Jag har läst lite på tidigare trådar här nu, och det råder ju verkligen delade meningar, som vanligt lyckas media med att vinkla saker och ting.....och som vanligt, i fel händer kan ju nästan vilken hund som helst bli knäpp.

Någon som har Amstaff här?

jag har mött underbara amstaff. och rottisar och dobbermanar som är 200% barnvänliga...om dom har och göra med hundvänliga barn... det är inte rasen... det är den som håller i kopplet men även lite i individen som formar hunden... men det skulle inte spela nån roll om de så va en lite pappilon... en del är "ensamn" hundar...

Fast dom rottisarna jag har hört har definitivt inte gurglet varit "prat" http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/crazy.gif
självklart skall man ju inte dra alla hundar över en kam och där det varit problem är det ju oftast okunniga ägare som inte har nog med pondus för sin ras, alt kriminella dras ju till "vakthundar"
mina hundar pratar ju oxå mycket, hanen har mycket variation i sitt prat, medans tiken kan man nog ta som en dov morrning när hon pratar http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/smile.gif morsans hund drar upp överläppen när hon blir lycklo, det uppskattas INTE av de flesta http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/grin.gif http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/grin.gif min gamla tik var ovän med henne i flera år för att hon dragit läpp mot mig första gången dom träffades http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/roflmao.gif http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/roflmao.gif
JAg hade nog aldrig skaffat någon av ovanstående raser, men det beror på erfarenheter från tidigare...tror aldrig jag träffat en "normal" rottis faktiskt, 2 st doberman har varit mer än lovligt trevliga och väldigt sociala http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/grin.gif, men resterande jag träffat är inte hundar jag skulle vilja haft i mitt hem då dom är alldeles för misstänksamma och har en otäck koll på allt.....typ...gör ETT misstag..å det smäller..brrrr..mot husfolket är dom ju helt ok, men man har ju kanske ett liv utanför väggarna oxå...(inte jag då http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/tongue.gif)

Jag har bara träffat en amstaff och den var jättetrevlig (vilket statistiskt underlag va!! http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/grin.gif ) Den bodde med en flock flatar och trodde nog den var en retriever http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/smile.gif Skulle bära allt och var allmänt gosig, tyvärr hade den familjen inga barn så hur dne är mot barn vet jag inte men den käkade då inte upp flatarna i alla fall!

Javan

Det finns ju en bibba andra raser, så varför inte välja någon med bättre rykte?
För att det är tufft, eller för att visa ... jag kan minsann?

Om du studerar rasernas bakgrund, till vilket ändamål dom är framtagna, så hittar du nog en för dig lämplig ras. Eller så kan du iaf undvika dom mest olämpliga.

LIA

jaså, jag har istället hört tvärtom - att am.staffen är en underbar familjehund.
Ingen soffpotatis men det visste du ju http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/smile.gif

Amstaff är en robust och godmodig hund som passar väl in i den aktiva familjen. En bra amstaff är nervfast, har ingen skärpa, måttlig dådkraft och är förarvek. Det ger en trygg, lättdresserad hund som saknar de drifter de rena bruskhundarna har. Just att skärpa saknas och dådkraft finns tycker jag är viktigt. Det är skärpan som gör att hunden tar till tänderna i första hand och dådkraften som gör den modig nog att låta bli och undersöka först.

Det som kan ställa till det för amstaffen är den sociala kamplusten. Det är ett arv från historien som kamphund och man har inte riktigt lyckats avla bort den. Kamplust är visserligen önskvärt i viss mån, men amstaff kan ha för mycket. Det är kamplusten som får en amstaff eller APBT att slåss med andra hundar eller jaga och bita människor.
Jag skulle leta efter en amstaff som i stammen har hundar utan överdriven kamplust.

En rätt avlad amstaff med för rasen önskvärda egenskaper är mycket trevlig och bra med barn. Den är som sagt tålig och robust med ett stabilt temperament. Trots att den är terrier har den inte den typiska terrierns hetta och glöd. Envishet finns, men den är mer passiv.
Dock måste barnet uppfostras även i en amstaffs närhet, både för sin egen och för hundens säkerhet.
Se upp med kamplusten bara.

När det sedan gäller talesättet "en hudn blir vad man gör den till" så är det en sanning med modifikation. En hund blir vad man gör den till utifrån dess medfödda egenskaper. Till exempel så är de belgiska vallhundarna reserverade mot främlingar och det är svårt att få dem lika folkkära som en labrador. En Drever har jakthundens egenskaper i sig och är inte lika lätt att få viltren som en sällskapsras. En Siberian Husky fungerar sällan i stan som sällskapshund.
Visst blir hunden vad man gör den till, men man kan inte göra den till vad som helst.

När det sedan gäller varför amstaffen skulle vara värre att ha i en barnfamilj än en Rottweiler, så kan det dåliga ryktet mycket väl bero på dålig avel och folks oförmåga att skilja den ena hundrasen från den andra. Att folk kallar blandraser med amstaff i för rena amstaffs gör inte saken bättre.
En amstaff korsad med en bruksras som har skärpa ger en av de farligaste korsningar som finns. Då finns risken att avkommorna ärver dels amstaffens kamplust och envishet och dels brukshundens skärpa och försvar. Vad man får då är en hund som kan igång på vad som helst och som sällan har dådkraft att balansera upp det hela med. Hunden blir bäng i huvudet därför att de mentala egenskaperna krockar och är felbalanserade. Det är också därför man ska akta sig för amstaffs med skärpa i sig.
Tyvärr finns det en del.

Det kan ju faktiskt vara så att man gillar rasen. Alla skaffar sig inte en hund av denna modell för att vara tuffa precis som att alla Rottweilerägare inte gör det.

Varför valde du Schäfer framför någon annan ras?
För att vara tuff?
Schäferns rykte har inte heller alltid varit på topp.

Visst ska man alltid ha rasens bakgrund i åtanke, men det får ju inte gå till överdrift. Man måste också titta på hur rasen ser ut idag, vad den används till och hur rasstandarden ser ut. I annat fall skulle jag ju inte valt Rottweiler i och med att jag varken har boskap att driva eller behov av en vakthund.

Eh...vet inte ens om jag har ett svar till dig där.....dålig dag eller?

TACK..för ett mkt vettigt och intressant inlägg.

Skaffar men en hund för att det är tufft, då är man nog ute och virrar i en annan värld... Visst, det finns de som gör det - och hur brukar det sluta? http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/confused.gif Läs rubrikerna i tidningen..

Har du någon hund? Erfarenhet? Varför valde du just den hunden? För att vara tuff?

Alla raser är lämpliga, det är ägaren som gör hunden till vad den är. Varför undvika de sk olämpliga hundarna? När man istället kan ge dem gott rykte?

Det är ju inte lätt att hitta uppfödare heller, där man kan vara säker på att få en bra individ, finns det någon här som kan rekommendera en kennel/uppfödare tas det tacksamt emot, gärna på pm. Vet att det finns uppfödare här i Söder och har hört att det ska vara bra hundar, men lyssnar gärna lite till.

Jag tittar även på andra raser, men återkommer på någon vänster alltid till Amstaffen, de tilltalar mig väldigt.

vet en kille som föder upp am.staff (bra hundar). Han är själv supertrevlig också och mycket kunnig. Dessvärre ligger kenneln här i Stockholm.

Spelar ingen roll alls var kenneln ligger. Har han någon hemsida?

Jag PM:ar dig.

Tack! Den sidan har jag redan kikat på flera ggr.

Bra inlägg...kanon... http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/bow.gif http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/bow.gif

Varför valde du Schäfer framför någon annan ras?
För att vara tuff?
* Nädå, utan för att den är intelligent, lättlärd, pålitlig, rejäl (fysiskt), mm. Ett plus är också att den är populär (jo faktiskt, det ökar antalet valmöjligheter).

Schäferns rykte har inte heller alltid varit på topp.
* Det är sant. Orsaken till det är fr a att fel människor haft/avlat schäfrar, INTE att rasen skulle varit framtagen med fel (enligt mig) egenskaper som mål.

Visst ska man alltid ha rasens bakgrund i åtanke, men det får ju inte gå till överdrift. Man måste också titta på hur rasen ser ut idag, vad den används till och hur rasstandarden ser ut. I annat fall skulle jag ju inte valt Rottweiler i och med att jag varken har boskap att driva eller behov av en vakthund.
* Dina behov känner bara du till, likaså orsakerna till rasval.
Att en ras är framtagen för ett arbetsändamål, gör den inte olämplig som familjehund. Vad jag försökte säga (om igen!) är att man inte behöver titta på olämpliga raser, när det finns så många andra. Visst GÅR det att få fason på dom flesta individer, men varför köpa sig problem i onödan?

Jag har t ex frågat otaliga gånger VARFÖR man väljer sk kamphundar. Enda svaret hittills har varit ett svävande: "för att dom har andra, bra egenskaper".
På den självklara följdfrågan: "vilka då, som inte hittas hos andra raser?" har svar uteblivit! Undrar varför?

Märk att jag inte vänder mig mot individer, dom kan vara både bra och dåliga, av någon ras, utan mot att man marknadsför och sprider olämpliga och onödiga raser.
För säkerhets skull, är det väl bäst att påpeka att det inte existerar någon naturlig hundras, utan alla är framtagna av människor för att fylla vissa behov. Behoven är ibland praktiska, ibland estetiska och ibland bedrövliga.

LIA

[quote]

Skaffar men en hund för att det är tufft, då är man nog ute och virrar i en annan värld... Visst, det finns de som gör det - och hur brukar det sluta?
* Det är just det.... http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/frown.gif

Har du någon hund? Erfarenhet? Varför valde du just den hunden? För att vara tuff?
* Se inlägg ovan http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/wink.gif Erfarenhet= många, många år med schäfer + ett flertal år med olika raser.

Alla raser är lämpliga, det är ägaren som gör hunden till vad den är. Varför undvika de sk olämpliga hundarna? När man istället kan ge dem gott rykte?
* Nej, alla raser ÄR INTE lämpliga i alla sammanhang. Det är ju så självklart! Hundarna är ju framavlade för olika ändamål, vilket självklart också medför att dom är lämpade för just dom ändamålen. Och ibland totalt olämpliga för andra områden. Det är lätt att se, om man tittar på rasernas fysiska olikheter. Det är kanhända svårare att se dom mentala, men det skiljer sig mycket även där.
I övrigt se inlägg ovan.

LIA

Det finns så många hundraser som passar bra tillsammans med barn som inte har den bakgrund som kamphundar har. Jag har träffat många rottisar och doberman som varit kanonfina som jag tänkt att att en sån skulle jag vilja ha men eftersom jag haft barn i huset de senaste sjutton åren har det inte varit aktuellt.
Alla hundar kan bli "vansinniga" med fel behandling eller att saker slumpar ihop sig till det som retar hundens kamplust. Men vissa hundar är trots allt avlade under lång tid just för att ha en låg retningströskel till kampsituationer. Så varför ska man skaffa en hund som man kanske alltid känner att man måste vakta, dessa hundar är ju dessutom i ropet och avlas med alla möjliga individer.
Någon talar dessutom för att amstaff ska ha högre smärttröskel och därför klara barns hårda nypor bättre. Barn ska inte lära sig att ha hårda nypor gentemot djur och den gång smärtan blir för hög är risken stor att kampbeteendet tar över hand hos en kamphund och olyckan är ett faktum.
En hund som inte tål lika mycket morrar förmodligen fult åt ett barn som tar i för mycket och går därifrån, oftast räcker det för att barnet ska sluta.
Har man barn tycker jag att man ska titta på spaniels och retrivers istället, roliga hundar att arbeta med och trivs som regel med alla i familjen oberoende om man är barn eller vuxen.

Det är balansen mellan dådkraft, skärpa och försvarslust som avgör om hunden morrar och varnar ordentligt innan den biter. Det har mycket lite med smärtkänslighet att göra.
En hund med mycket skärpa och för lite dådkraft kan i princip morra för mycket låga retningar och är snabb att ta till tänderna. Det är inte önskvärt inom någon hundras.

När det gäller amstaffens tålighet så innebär den inte att barn ska få behandla den hur som helst. Den tål dock att ett barn råkar trampa på svansen eller ramla över den. Även här är det dådkraft och skärpa som spelar in om hunden ska reagera med morr, bett eller inte alls.

Amstaffens bakgrund som kamphund har gett den många positiva egenskaper också. Ma får inte bara stirra sig blind på kamplusten utan titta på vad som finns mer i hunden. Det finns idag amstaffs med alldeles lagom kamplust plus att de har alla positiva egenskaperna i behåll.

Även retriverraserna börjar idag få in skärpa i avelsmaterialet. Det är inte önskvärt på något sätt. Hårdheten har också blivit markant. Vill man ha en mjuk retriever med egenskaperna i behåll får man nog ta och titta åt dual purpose-hållet eller mot jaktvarianten. Kruxet är då att man bör jaga fågel eller på annat sätt underhålla apporteringsintresset.
Även spanieln bör få göra vad den är född och avlad till.

Även amstaffen är intelligent, lättlärd, pålitlig och rejäl.
Varför skaffar man då inte en Schäfer istället om de är så lika?
Jo, för att amstaffen skiljer från schäfern med avseende på skärpa och en eventuell större kamplust. Det är svårt att säga om amstaffen verkligen har större kamplust än en riktig brukschäfer. På de exemplar jag sett har skillnad varit marginell.
Även utseendemässigt skiljer de sig åt och många föredrar den korta pälsen och det medelstora formatet.
Där har du några anledningar till varför man väljer att köpa en amstaff framför någon annan ras.

Avelsmålet för amstaffen har dessutom ändrats radikalt under det förra århundradet. 1936 godkändes amstaffen som egen ras av AKC och då frångick man kamphunstanken och inriktade sig på utställning och sällskap. Det är över 70 års selektiv avel där man arbetat för att få ned kamplusten samtidigt som man vill behålla godmodigheten, modet och lojaliteten.
Amstaffens ursprung är inte annorlunda än den engelska varianten, men där verkar folk ha förmått sig själv att glömma historien och se vad det är för hund idag.

Jag undrar också varför du anser att amstaffen är olämplig?
Enligt min mening är det bara kamplusten som akn ställa till det, men det finns trevliga exemplar av rasen som har precis lagom. MAn kan visserligen inte köpa sig första bästa amstaff man hittar, men det kan man inte av någon ras. På vilket vis köper man sig problem om man väljer en hund efter sunda linjer där avelsmålet följs och alla mentala egenskaper finns i rätt proportioner. Jag tror inte att du vet hur en rätt avlad amstaff ska vara. Du låser dig vid hur aveln var för 70 år sedan och vägrar blicka framåt.

Att förklara generellt varför folk väljer en kamphundsras är svårt. Först och främst kan man fråga sig vilka raser som räknas dit?
Sedan är raserna trots sitt nära släktskap olika. Det gör att man har olika skäl till att välja dem.
När det gäller amstaffen tror jag dock att det beror på att det är en tålig hund i behändigt format med en utpräglad kärlek för människor. Se, det är också ett arv från kamphundaveln, men det har man valt att bevara. Man väljer också amstaffen för avsaknaden av skärpa och för att där finns mod. Skärpa är svårhanterligt och man kanske inte är rätt person att kontrollera den egenskapen, men vill ändå ha en hund med bruksrasernas övriga egenskaper. Då väljer man en amstaff för det finns mig veterligen inte någon annan ras än amstaff och APBT som fungerar på det sättet och samtidigt är förarveka. Vallhundarna har för extremt arbetsbehov och vallinstinkt. Bergshundarna är för självständiga, för pälsiga och för stora. Sällskapsraserna för små och den typiska terriern för ettrig. Jakt- och draghundar liknar inte amstaffen överhuvudtaget.
Vill man ha en hund som orkar lika bra som en brukshund med hög drift, men välja bort skärpan så köper man en APBT. Den drivs av sin gameness och kamplust. Det gör den till en bra brukshund, men med en annan sorts motor. Brukshundarna går på bensin medan APBT:n går på diesel.
Allt handlar egentligen om vad man kan hantera. Vissa fixar kamplust, men inte skärpa. Andra kan ta skärpan så länge kamplusten är låg. En del kan ha en hund med mycket av alltihop.
Så de sk. kamphundarna har ingen ensam egenskap som inte går att finna hos andra raser. Det är dock den kombination av egenskaper de har som är unik. På samma sätt som att alla brukshundar är lika, men ändå olika. Det är balansen som gör dem unika.

Så vad är då så olämpligt med amstaff?
Att APBT inte är någon dussinhund är självklart, men att amstaffen skulle vara en generellt farlig hundras håller jag inte med om.

Ja, varför väljer man inte en spaniel eller retriver, först och främst för att jag inte är dett dugg intresserad eller attraherad av raserna, vill egentligen ha en Rottis, men tycker att de är för stora. Inte för att de i mitt tycke skulle vara svåra att hantera, har i många år haft och göra med en mängd olika Rottisar och de som haft vettiga ägare har också varit mkt, mkt trevliga individer.

Jag behöver en släthårig ras pga: allergi. Vill ha en i lagom storlek då jag som sagt tycker att Rottisen är för stor om tonårsflickan ska kunna gå ut och gå eller börja träna med hunden.

Jag är intresserad av rasen just pga: de jag har träffat, underbara, vänliga, sociala, gosiga, men ändå med huvud.

Då det finns ett intresse från både min och dotterna sida att börja jobba med en lite större hund än vår JR och då vi tittat länge på att skaffa en Rottis, så var det klart ett bättre val då vi stiftade bekantskap med Amstaffen.

Kan förstå resonemanget om att inte kunna ha Dobermann eller Rottis i familj, eller egentligen öht. OM man inte är mkt van hundmämmiska. Kan ju tillägga att så är fallet.

Jobbar dessutom med hundar av alla de slag, varje vecka.

Jag är uppvuxen med allt från Schäfrar till Pudlar, Rottisar och Dobermänn, Westisar etc. Min syn på det är att Westisen är den som varit tuffast till barn!

Mina barn är 5 och 12, ingen av dem har någonsin haft rätt att klänga på djuren, djuren ska komma till barnen, annars får det vara. Det har jag lärt mig, hos oss får hundarna vara ifred.

Jag kan ge mängder av mental stimulans då jag oftast bara jobbar vissa helger och då har hela veckorna hemma. Jobbar jag i veckan är det över en dag och då är hunden med.

Jag skulle inte, absolut inte kunna tänka mig att skaffa en ras som jag inte kan ge det den behöver.

Jag är inte ett dugg intresserad av jakt, alltså går jakthundarna bort.
Inte intresserad av vallning, då går de raserna bort.
Bruks, ja, schäfer? Nej, gillar inte den rasen. Tycker att den är sönderavlad dessutom.

Utställning? Gärna...

Bort går alla behårade och överhårade hundar pga: allergin.
Har en strävhårig och det räcker.

Kan egentligen inte se några större skäl till varför jag inte skulle kunna skaffa en Amstaff, tänker inte ramla över första bästa, inte ha någon korsning,tänker sätta mig in i rasen, träffa föräldrarna, osv.

Man kan misslyckas med vilken hund som helst, det är väldigt enkelt, det är som att uppfostra barn. Hos oss råder mkt kärlek och klara gränser, det mår alla bra av. http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/smile.gif

Varför inte Staffordshire Bullterrier? Det är enligt mig en mycket trevligare ras än Am.staff. och i lämpligare storlek än en Am.staff. för dina barn. Det finns till exempel många Staffordshire Bullterriers som är framgångsrika i agility och lydnad.

En am.staff. kan säkert gå bra MEN de är fruktansvärt starka hundar och det tycker jag man skall väga in när man säger att barnen skall träna dom. Mina föräödrarsgranne har en am.staff och när den tar tag så åker vuxna människor som vantar hängandes efter honom. Det kan vara tex om han beslutar att hälsa eller så.

Aha! God idé! ska kolla lite på den rasen också, tack för tipset!

Jag spinnr vidare lite. Är staffen och amstaff lika i temperamentet? Alltså ,vad skiljer rasrna åt, förutom storleken då. Har staffen samma egenskaper som amstaffen (Jadzia, vet du?)

Har ägnat dagen åt att läsa runt lite och i mina ögon är det inte mkt som skiljer!?

Storleken är bra mkt mer tilltalande för vår del så ingen är gladare än jag för tipset.

Tycker också staffen verkar väldigt trevlig. Nån gång hppas jag på en sådan! http://www.bukefalos.com/ubbt/images/graemlins/smile.gif

hmm blir lite irritaread av ditt inlägg..vad e en kamphund för dig?
de e ju perfetkt å lära barnen på en hund med högre smärttröskel.. då gör de ju inget om de råkar vara för hård hänta första gången..
goldeb retriver står för de flesta människo betten! så att skaffa en retiver tillen barn familj kan ju inte va toppen..de har inte alls samma tålad mod å smärttröskel som en staff...
"roliga hundar att arbeta med och trivs som regel med alla i familjen oberoende om man är barn eller vuxen. "
en staff en oxå roliga att arbeta med! *påpekar* och de passar pefkekt minsann med både barn å vuxna med..har du någon erfarenhet av staff ar eller likande hundar??

Vill än en gång tacka för ditt tips, och idag bär det iväg för att boka en liten staffeflicka. En liten Babsan minsann :)
Det var ett mkt bra alternativ till Amstaffen, mkt bättre storlek, och mkt smidigare till Agilityn.
Tack! ;)

En amstaff. är ingen kamphund om den inte är tränad för kamp!

En amstaff är dessutom avlad för att tycka om människor. Att den har högre smärttröskel stämmer inte då den t.ex i en hundkamp hellre dör än ger upp. Visst gör det ont även på en amstaff, de kan däremot "blockera" smärtan om den är mitt uppe i en hundfight. Men det gör ju även andra hundar

mei-li är en korsnings tik , med mycket am.staff i sig , hon är helt underbar och ödmjuk men det vill säga med en dålig ägare eller dåliga erfarenheter så kann ju alla hundar bli en dålig familje hund. Varför skulle inte an am.staff kunna vara en bra familje hund? Dom är precis lika härliga som tex en labrador som familje hund.

Schäferns rykte ÄR inte på topp..
Man får många "rädda" blickar när man kommer med sin schäfer
och hans rottiskompis! :(

Staff och amstaff är otroligt snälla, mysiga och goa.Dem passar alldeles utmärkt till en familje hund med rätt uppfostrand vadå en pudel kan väl bli hur farlig som helst med fel uppfostrand!Och alla hundar som gillar att bära på nåt gillar att gnaga och därför kan dem lätt bitas nån!
Inte för att dem hundarna som har blivit tränad till att hämta rådjuret,fågeln eller haren ska få nåt dåligt ryckte, men kamphundarnas rykte har blivit dåligt för att några mattar/hussar andvänder just dem för kamp kanske bara för att dem har ett ursprung som är just för att klara av att försvara huset eller nåt annat.Och så är det ju kul att skrämma nån för att dem har ett läskigt utseende. :devil:
Men dem kunde lika bra blanda en golden och labbe för att kamp med!

Men ja jag håller verkligen med dig som tycker att staffar eller nån annan hund är en utmärkt familje hund!! :D
:mad:Men jag håller inte med dig som tycker att man ska kampa med dem för hela slanten! :mad:



:mad:Tuffsan som är förbanad på alla som säger "kamp hundar borde inte finnas". :mad:

Det finns svårare och lättare hundar.
Amstaff, pitbull, tosa, bullterrier och andra utpräglade kamphundar tillhör de svårare och kräver en kunnigare hundägare.

Personligen tycker jag att kamphundar med skärpa och så utpräglad kamplust inte är någon ultimat familjehund...har man små barn skall man nog undvika det för allas skull.

Kamphundar saknar överlag skärpa. Den egenskapen är inte önskvärd hos en kamphund.
Skärpan hittar man snarare hos bruksraser.

Kan bara säga att det jag såg när vi hälsade på hos uppfödaren var en bunke hundar som fullkomligt älskade barnen, lekte med dem och kelade med dem, naturligtvis borde inte icke hundkunniga ha en sådan ras, i mitt tycke borde icke hundkunniga ha någon hund alls, inte förrän de umgåtts med och skaffat sig i alla fall intresse och kunskap om den rasen som de köper.

amstaff och bullterrier är långt ifrån utpräglade kamphundar längre, jag kan hålla med dig om att pitbullen och tosan är det, men utanför japan finns runt 19 "kamptosor" har jag för mig. Dom få som finns här i sverige är utställnings tosor. Visst har raserna drag och vissa egenskaper från sin tidigare "arbetsuppgift" men det man prioriterar inom bullterrier och amstaff idag är ju utställningsmeriter och det är inte tillräkligt för att kalla dom utpräglade..

Amstaff är ett alldeles utmärkt hund till en barnfamilj med hundvana,sansade och bestämda föräldrar.
en lagom sportig,stabil hund och i lagom storlek.
Däremot så är det kanske inte bästa valet för en familj med hundintresserade barn i nedre tonåren som vill åka på läger,trän agility(som många amstaffs gillar) juniorhandling osv
eftersom de har ökad benägenhet för hundagressivitet än en del andra sorter tex spaniels och reterivar. För även om hunden uppför sig perfekt när mamma/pappa är med innbär inte det att den gör det när ungarna håller i kopplet(vice versa gäller förövrigt!)

Amstaff är ett alldeles utmärkt hund till en barnfamilj med hundvana,sansade och bestämda föräldrar.
en lagom sportig,stabil hund och i lagom storlek.
Däremot så är det kanske inte bästa valet för en familj med hundintresserade barn i nedre tonåren som vill åka på läger,trän agility(som många amstaffs gillar) juniorhandling osv
eftersom de har ökad benägenhet för hundagressivitet än en del andra sorter tex spaniels och reterivar. För även om hunden uppför sig perfekt när mamma/pappa är med innbär inte det att den gör det när ungarna håller i kopplet(vice versa gäller förövrigt!)

Amstaff är ett alldeles utmärkt hund till en barnfamilj med hundvana,sansade och bestämda föräldrar.
en lagom sportig,stabil hund och i lagom storlek.
Däremot så är det kanske inte bästa valet för en familj med hundintresserade barn i nedre tonåren som vill åka på läger,trän agility(som många amstaffs gillar) juniorhandling osv
eftersom de har ökad benägenhet för hundagressivitet än en del andra sorter tex spaniels och reterivar. För även om hunden uppför sig perfekt när mamma/pappa är med innbär inte det att den gör det när ungarna håller i kopplet(vice versa gäller förövrigt!)

Du har rätt, det jag syftade på var snarare den "pitbullsvarianten" som finns i Sverige vilken jag tycker både visar kamp och skärpa.

Jag tycker "pitbullen" är en svår hund samt svårtolkad. Jag är ändå inte helt novis på hundar och jag skulle aldrig skaffa en sådan hund för att det krävs för mycket.

"amstaff och bullterrier är långt ifrån utpräglade kamphundar längre".

Du har rätt givetvis men det beror även på vem som är uppfödare. Amstaff är ju rätt poppis och bullterrier verkar också stiga i popularitet?! Jag har träffat en del amstaff och några är som vilka hundar som helst medan andra utmärker sig med bl.a. kamplusta och är en aningen "egna".

Angående en av de Tosor du nämner så äger en bekant till mig en av dem och även om den ställs ut så saknar den definitivt inte utpräglade drag av kamphund.

Det var ett mkt bra alternativ till Amstaffen, mkt bättre storlek, och mkt smidigare till Agilityn.




Vad roligt att du fick ett bra tips! :) När vi skaffade vår rottis funderade vi på Engelsk Staffordshire bullterrier. Jag har många gånger funderat på om inte det hade varit ett klokare val av hund (uppriktigt, alltså), då vår tik har varit och är ganska stursk.

Jag fastnade för rasen (Staffen) när jag jobbade på ett djursjukhus en jul. Där fanns en tik som pga en bilolycka var opererad och sydd på alla längder. Trots de många stygnen, dräneringsslangarna och en tuff operation så var hon helt ljuvlig :love: :love: :love: Vilken tik det var! Tålig, godmodig och GLAD!

Det verkar som om staffordshire bullterrier i allmänhet älskar människor och är tåliga (jag har träffat fler än den första, men vilket intryck jag fick!). Jag skulle föredra den "vanliga" staffen framför am. pitbull av många skäl.

Lycka till med hundanskaffandet!

Angående en av de Tosor du nämner så äger en bekant till mig en av dem och även om den ställs ut så saknar den definitivt inte utpräglade drag av kamphund.




nä, det är klart, så lätt går det ju inte att avla bort egenskaper, men det är fortfarande stor skillnad i linjer som hos alla andra raser.

Tack!
Ja, jag är övertygad om att Staffen kommer att vara ett utmärkt val för oss, nu är ju bara väntans tider sååå tråkig!!! :cry:
Just att de inte är gapiga, att de gillar barn, att det är GLADA mest hela tiden är bra, jag trodde inte att vi skulle hitta någon så snabbt, men man får ligga i i yllehossorna som vi säger här i Skåne... :D

Som sagt innan så var ju Rottis egentligen första valet, men vi har en i familjen (Mammas)och det räcker, hon är gudasnäll, men om något skulle ske är det många kg. muskler att hålla reda på, likaså med amstaffen, den är ju ganska rejäl den med. Även Engelska Staffen kan bli stor men uppfödaren tippade på att dessa tikarna skulle bli i en lagom storlek.

Jag hoppas att valet var rätt, man kan ju aldrig 100% veta innan, det kan ju även vara så att man får en trevlig eller mindre trevlig individ att jobba med.
När hon är hämtad ska ni få se bilder.... :love:

Jag har två amstaff, dom funkar bra med familjer... Inga problem!
Bara att uppfostra som vilken hund som helst,.,,.

:love:

Snart nog...På Torsdag får vi hem vår lilla fröken, då ska jag förpesta er med bilder.... ;)

Namnförslag mottages gärna, Babsan har vi funderat länge på men det stämmer inte så bra längre.

Nu är det allt mellan Rut och Busan som gäller.. :crazy:

Fröken Lindeman :rofl: :rofl:

Hahahaha du är som vanligt....inte klok.. :D
Hihi..akta så hon inte följer med till dig nästa gång och hugger hälsenorna av dig...hehe... :devil:

Namn har jag inget förslag på, det brukar man känna själv! Jag har redan bestämt ett namn till min valp, men vi får se om hon passar i det eller inte när jag får se kort på henne! :)

Däremot vill jag önska lycka till med eran Staffe och jag väntar på bilder!! :love: :)

Jisses, hann inte läsa igenom hela tråden utan stoppar vid ditt inlägg LIA. Jag har en Schäfer som är superduper, jättego mot oss i familjen, men är jätteflamsig, något som Amstaff oftast inte är (känner många Schäfrar och de allra flesta jag känner har denna flamsighet i sig).
Han ogillar andra hundar och skulle ganska lätt kunna börja fighta även om han inte är en kamphund.
Jag tycker givetvis jättemycket om min Schäfer, men efter honom kommer jag inte skaffa någon ny.

Kamphundarna (som nu här uttrycks) är INTE enbart avlad på hundkamper från början utan användes mest som gårdshund bland nybyggarna i USA. Am. Pitbullen har en sk gameness=vilja (fritt översatt) som gör att den har bra uthållighet, ger sig inte i första taget, vilket har visat sig vara bra i kamp (tyvärr) men de har även avlats att inte vara aggressiv mot människor då männsikorna skulle kunna gå emellan i en hundfight utan att bli biten, var det någon som attackerade människan så togs den bort direkt. Kampinstinkten handlar således INTE om aggressivitet mot människor!!
Kamperna i sig handlade heller inte om kamp mellan liv och död utan den varade tills en utav hundarna gav upp. Bara ett fåtal strök med (ca 4 %) och det berodde oftast på efterchock.
Missförstå mig inte nu, jag AVSKYR hundkamper och människor som håller på med det men jag vill bara berätta lite snabbt om bakgrunden.
Amstaffen är från början Pitbull men 1936 gick Amstaffen (då Staffordshireterrier) sin egen väg då man bl.a ville få bort namnet "Pit" och ca 1972 fick den det nuvarande namnet Amerikansk Staffordshireterrier.
Amstaffen avlades då enbart för utseende, utställning m.m alltså att man mer eller mindre avlat bort kamplusten, men de utmärkande egenskaperna finns fortfarande kvar.

Alltså, har man en hund som ex. Amstaff el Pitbull så kan man få problem med aggresivitet mot andra hundar (givetvis mer överhängande hos Pitbullen), men hur många andra raser gäller inte det??? Håller man på mycket med social träning redan som valp så kan man i stort undvika konflikter när hunden blivit äldre.

Detta med varför man ens skaffar dessa "kamphundar", ja, jag har en Pitbull som är världens goaste hund, lugn, stabil, lättlärd, otrolig med barn o andra människor, snäll mot katterna o våra höns och går bra med andra hundar. Jag har även vänner som har Pitbulls som är likadana, jättetrevlig mot barn, sociala m.m. Känner även till Amstaffs som är jättetrevliga, tillgivna, mer eller mindre som de Pitbulls jag känner till.
Dessa hundar varit i kärleksfulla, stabila hem, där det har varit bra människor och det är väl mycket det som gör det.

Om man vill ha en hund som är lojal, tillgiven, lättlärd, bra familjehund, bra barnhund, lagom både i motion och storlek och som är utan skärpa så är ju Amstaffen alldeles förträfflig.

Ja, vi får väl se om hon är en Greta eller en Rut möjligen en Rosa..
Viktigt är att kunna rimma på namnen och göra ramsor... :cool:

Nu ska jag vara internetlös någon vecka, men sen lovar jag bildbevis.

Alltså, dessa 10 veckor har gått i ett nafs, men de sista dagarna nu känns ju oändliga!!!

Den bitstatistik som säger att Golden biter flest människor är inte att lita på...

Det finns mycket fler retrivers än rottisar (även fast rottisarna är många), am staff osv... Som förälder litar man på sin retriver och lämnar barn och hund själva, då retrivern har en hög toleransnivå, och det vet ju alla att en labbe bits inte :crazy:

Denna statisitk anser jag som retriverägare inte stämmer, då man har helt fel underlag. Har man en hundras med skärpa (terrier, rottis osv) som man inte litar på i alla lägen så lämnar man INTE hunden ensam med barn. Men det går ju bra med en golden "för han gör AAAALDRIG något".

Min labben är hur stabil och snäll som helst, men hon säger också till när ungar klänger, hänger, petar och drar i henne....

Så lita inte till den statistiken...

För övrigt tror jag att du har hittat rätt, du förtjänar också beröm för att verkligen ha letat och utvärderat dig själv som hundägare. Tror att alla dessa raser som nämnts hade passat bra, men man ska vara kräsen och kritisk. Gillar själv alla nämnda raser, hade dock inte skaffat en själv då jag inte har ngt intresse för en sådan hund (jag är ju jaktmänniska :smirk:)...

Lycka till!!!

Beata eller Greta är väl perfekt!!

//E

Tänk på stackars mig så!! Min valp föds ja, från idag tills i övermorgon någon gång.. Och jag får hem henne om 9 MÅNADER :crazy: Får i alla fall se kort under tiden, men det är såå långt ju :smirk:

Hej

Såg att någon skrev att Staffordshire Bullterriern är trevligare än Amstaffen, visst smaken är som baken delad, men personligen tycker jag att båda dessa raser är trevliga har själv 2 amstaffar och har också träffat ett antal engelska staffar och ni vet väl tidsordningen på dessa hundar, först den Engelska Staffordshire Bullterriern anor från 1600 talet sen American Pitbullterrier och sedan Amstaff och som redan skrivits så har den aldrig avlats för kamp utan som sällskaps-utställnings-allroundhund som nu gör framsteg inom lydnad, bruks, skydd, räddning, spår mm.

Så ursprunget till både APBT och Amstaff är faktiskt Staffordshire Bullterrier och gällande styrkan så undrar jag om det inte i vissa lägen kan gå jämt upp, har träffat staffehanar som vägt nästa lika mycket som vår ena tik och dom är inte klena precis.

nissas

Lite väl gammal tråd eller!? :smirk:
För övrigt så tycker ju inte alla lika och jag tycker om både staffar, amstaffs och pitbulls samt ett helt gäng med andra raser. Trevligheten är väl individuell från hund till hund...

Hunden blir vad ägaren gör den till.
Ägaren behöver en fast hand.