Jag försöker vara konsekvent, tänka ett steg längre och inte skapa några vanor som sedan kan utvecklas till ovanor. Även om jag bestämmer saker som hästen gillar så vill jag vara den som bestämmer. Ridning och hästhanteringen ska ske tryggt, stillsamt och ansvarsfullt.

:smirk:

Förut var jag feg-matte som faktiskt tyckte att det var så obehagligt att sitta upp på hästen att jag blev en mästare på att hitta på ursäkter och undanflykter varför ridningen inte skulle bli av. Nu vill jag helst inte sitta av alls! Ridningen är jätterolig och jag känner mig helt trygg på hästens rygg, helt trygg då jag hanterar henne.
Och ungefär samtidigt som fegheten och obehaget försvann så försvann det där ansvarsfulla och ordentliga. :angel:
Nu vill jag helst ha full fräs hela tiden, hopp och skutt, bus i skogen och jag tycker faktiskt att det är jättekul då hon smiter iväg och drar ett ärevarv på nån liten äng. Bortförklaringen för medryttare eller make som är med på ridturen är att "hon stack". Vilket hon alltså inte alls gör :o
I vilket fall är många av de där små busen när hon skuttar rakt ut i skogen eller springer en liten bit på hennes initiativ och jag låter henne göra det. Uppmuntrar buset. Än så länge känns det okej för hon lyssnar de gånger jag inte vill ha bus, läser av att det inte är en busdag. Frågan är om det håller i sig eller om min släpphänthet förstör det där lydiga och lugna som vi tränat på? För egentligen ska det ju vara alltid eller aldrig - inga ibland. I övrigt är hon inte en häst som går att ha några ibland med. Man måste vara väldigt konsekvent för att hon ska förstå, veta vad som gäller. Annars blir hon irriterad och förvirrad.

Det är ju så roligt när hon är så glad och så full av liv. Samtidigt som det är viktigt att hon ska kunna gå att ridas av andra också så småningom. Då måste hon lyda och inte busa i fri fart i skogen.
Är det okej att ha lite förfall i ledningen? Eller förstör jag henne (ännu mer)? Jag är helt klart den sämsta lärare hon kan få, men vi har väldigt roligt ihop i alla fall :D :banana:

Svaret är upp till dig. Om du trivs att ha en häst på detta sätt och ni inte har större problem med detta så ha det så.
Problemet kan bli när någon annan ska rida och hon gör bus och nu får skäll och ett rapp med spöt.
Om hon får skutta och bocka eller vad hon nu gör måste hon få det för alla.Det funkar inte att ena ryttaren uppmuntrar och ger beröm och den andre ger skäll å spö!

Jag hade en sån travare en gång i tiden...han hade dåligt självförtroende och samtidigt prestationsångest :crazy:,så han fick göra som han ville, bralla o stå på, så varje gång jag gav honom galoppskänkeln så blev det rodeo i 50-100 meter :Dsen skulle en tjej på 14 år rida honom, visserligen var hon duktig...men ung..jag sa åt henne att han brukar bete sig så, men han gjorde det alltid på ett sätt att man aldrig behövde vara orolig för att flyga av....MEN han gjorde det INTE med henne, bara tydligen med mig :D :Dför jag skrattade och berömde honom, så han såg skillnad på olika människor och anpassade sig därefter :D :D

Hade också busdagar med min häst, och jag gick också från fegis till busare... Jag tyckte det funkade att skilja på bus och allvar, man blir så samstämmiga. Kanske du kan bestämma dig för nån sorts tecken till hästen som betyder "nu är det bus"?

Den som korrigerar hästen med spö får inte rida min!!! Hon har aldrig fått stryk och kommer heller aldrig att få det!

Hon bockar inte, sticker inte på riktigt utan travar bara iväg. Det är inga som helst problem att stoppa henne eller att vända, men det är väl kanske inte alltid vad man räknar med att hästen ska tvärvända in i snårskogen och springa omkring i slalom mellan träden.
Hade tänkt övertala min yngre medryttare om att rida min stora häst ibland också. Men medryttaren når knappt nedanför sadeln med fötterna och jag är rädd att den stora hästen inte ska lyda hene ordentligt. Inte för att hästen skulle slänga av henne eller skada henne utan mer att flickan ska bli rädd eller att hästen ska lära sig att utnyttja en mindre/svagare ryttare. De gånger (typ två) någon annan ridit henne har det just varit yngre tjejer och jag har promenerat med. Då har det gått jättebra och hästen har varit så duktig och så lugn, bara promenerat bakom mig.

Om du inte vill ha en lydig häst utan vill ha en häst som går där den själv vill när den känner sig för att gå dit.Rekomenderar jag adiig att bara du rider den hästen.Riskera inte andras liv.Jag skulle ALDRIG tillåta att någon av mina hästar skulle få bestämma vart de ska gå eller dra in i skogen utan att jag säger åt den att gå in i skogen.I mina ögon är det ren ouppfostran oh ledarskapet är tappat till botten!
MEN det viktigaste är att du och hästen mår bra och gör ni det genom denna ridning så fortsätt..men skona andra människor!

:confused: Jösses :confused:

Fortsätt med ditt "förfall", du har ju koll. :banana: :banana:

Det är väl detta som är poängen i ditt hästliv, att få vara kompis, att ge och ta gentemot sin häst. :d

vad ??? Vad är problemet?? Du är nöjd med din häst du VILL att den ska hoppa och skutta in i skogen. VART ligger problemet.Man får en häst utefter vad man förtjänar och uppfostrar men det står inte i pannan på varje häst att hej jag sticker in i skogen, och andra som rider din häst kan komma till skada!!

hej! Jag känner igen mig i det ni skriver. Jag och min häst har busdagar :bump: och seriösa dagar(många många fler tyvärr). Och det är efter busdagarna som vi känner oss levande och samspelta och FAAN va kul det är att rida. och det är samma sak där; Han skulle aldrig göra de saker han gör med mig med någon annan. Och han vet vilka dagar jag tolererar bus och vilka dagar jag inte tolererar bus. Vi läser varandra som en öppen bok. När jag red in honom för typ 13 år sedan så hade vi några år när vi härjade lite väl mycket och tillslut funkade det inte. Jag ville helt plötsligt ha en välskolad häst så jag bytte taktik helt. Det tog inte många veckor för honom att anpassa sig till den "nya" matten som krävde andra saker av honom. Så du behöver nog inte oroa dig. Du och din häst lär nog bara känna olika sidor hos varandra :banana:

:D Jag skulle 1000 ggr hellre vilja vara häst hos dig än hos nöjdaren :bow: :bow: :bow:
...att man skulle tappa ledarskapet bara för att hästen får ta en grävare är det värsta bullshit jag hört faktiskt....nöjdaren måsta vara en väldigt ranglåg individ som tappar ledarskapet såpass enkelt :crazy:

Jag har också busdagar såklart.
Håller med om att man känner sig glad och levande när man också kan leka tillsammans.

Tack!
Jag har faktiskt bättrar mig och vi har nu mer kontrollerat bus och inte full fräs hela tiden. Dessutom lärde buset mig att lita på att hästen lyder även i busandet. Förut var bus förbjudet eftersom jag inte trodde att hon skulle sluta när JAG ville det och för att jag inte ville ge henne ovanor, lära henne bus för att sedan skälla på henne.
Nu kan vi busa omkring och på MITT kommando så är buset slut. Det finner hon sig i och från vilt skuttande och full galopp blir det lugn skritt på en gång. Hon försöker inte heller själv ta kommandot och hon busar inte på eget bevåg utan väntar på att jag är med på det hela och godkänner bus.

"ta sig en grävare" bästa uttrycket hittills.Har du fler roliga uttryck?? Dela med dig :bump:

:Dhehe...dra en grävare och skämta med morsan aprillo....batongen i vädret... :D naaa, jag vet inte , inget jag tänker på...det bare blir :p

Min får busa om det är väldans mycket spring i benen på henne. Men om jag vid det tillfället leder henne så måste hon hålla sig på minst 2,5 meters avstånd, kommer hon närmare än så så viftar jag rep på henne. :D
Rider jag så får hon busa lite lugnare, dvs inte bocka och slå bakut. Det kan hon faktiskt vänta med att göra tills hon kommer ut i hagen. Däremot en liten tokgalopp eller balanstrav med sänkt rygg och huvud och svans i vädret när hon vill visa upp sig, det är ok. Jag har aldrig upplevt att hästen har ifrågasatt mitt ledarskap pga detta. De är tänkande och kännande varelser de också, nog vet de om det är ok att busa och när det inte är det.

Varför måste du ha ett så stort avstånd mellan dig och hästen?

Hej Mian!

När jag har läst igenom dina inlägg här låter det som att hästen verkar fråga dig - Ska vi busa? och du säger - OK! eller - Nej, idag ska vi ta det lugnt. Är det inte så? Tänk efter, du kanske inte gör några stora signaler, men gör du absolut ingenting då hon sprallar iväg?

Är det så som jag tyder det så tycker jag att det är helt OK. Du har koll på det hela, ni har en mycket bra kommunikation. Fotrsätt med det!

Så länge du är nöjd me henne så är det väl inget som hindrar er från att busa! Det är ju din häst och ditt rivilegium att få bestämma hur ni ska ha det. Det räcker nog med att varna andra ryttare för att hon ibland hittar egna väga, så länge hon bara travar iväg en bit ska det väl inte vara några problem att hindra henne om man vill att hon ska vara kvar på stigen.
Jag brukar dock rekommendera att man inte börjar med allt för många specialregler om man inte är dundersäker att man aldrig kommer att låta någn annan rida, det kan nämligen bli tufft för hästen att lära om.
Jag och min kille brukar busa genom att jag busskriker "iihhh" när vi galopperar och då skriker han tillbaka av glädje och busar. Vi har också roligt när vi söker nya stiga i skogen och undersöker miljön, på dressyrbanan kräver jag dock ett större fokus på mig än miljön.

HUR bar du dig åt för att gå från fegis till tuffis?
Själv är jag en stackars fegis :(, men jag vill så gärna våga!!! Snälla, några tips?
/Caramelle

Jag gick ut i lina med henne, i ett par månader. Lärde mig hur hon reagerade och hon lärde sig att lyda ordentligt. Jag hade min man med, med hans häst. Han kunde ta över ifall jag blev fegis och ifall hästen fick fnatt.
När väl led-övningarna funkade och inte var det minsta bråkiga eller läskiga så övade jag "sittning". Sadlade hästen i hagen (men utan träns) och åkte runt på henne. För att vi skulle vänja oss bättre -hon vid ryttare och jag vid att sitta på hennes rygg utan att tycka att det var obehagligt.
Började sedan rida ut så smått och ganska snart så började det bli roligt istället för att vara läskigt. Och när inget "hände" så vågade jag mer och mer. Tillslut var det JAG som ville busa och sprätta runt i skogen - inte hästen.

Det enda jag fortfarande inte gillar är då hon bockar, hon gör det så högt och så våldsamt. Nu vet hon att hon inte får bocka så det händer väldigt sällan, det är glädjebockningar.

Annars så lämnar man fegisstadiet då man tillåter sig att vara feg, att ta ett pyttelitet steg i taget och inte tvinga sig att göra saker man tycker är obehagligt. När jag började leda hästen så gick vi tre steg längre än hon ville - sen vände vi hem igen. Samma sak när jag skulle låta bli att vara fegis- en pyttebit mer än vad som var bekvämt, sen räckte det.

Tack så jättemycket för tipset!!! :) Ska ta det precis sådär lugnt och i små steg med min "stora läskiga fjording" som egentligen är jätttesnäll, men jag blir skraj när han hoppar till eller bara plötsligt ruskar på sig... :o
/Caramelle