Jag, Tim och Djurjouren hade i det närmaste en Workshop hemma hos mig. Sedan så hade vi Cliniq eller nå't för de som ville komma.

Jag lärde mig massor och upptäckte hur väldigt mycket jag alltid står i början av den konstart som kallas ridning. På något märkligt sätt så hamnar jag mera i början ju längre som jag håller på.

Jag undrar så hur Tim gjorde för att på endast en ridtur göra en drömtöltare av en häst som ridits som 3-gångare i ungefär ett år. Hon töltade visserligen innan, men det var ju inte som nu när hon dansar fram. Så vill jag också kunna göra!

Och jag förundrar mig över att sitsen som Djurjouren lär ut, var som den saknade pusselbiten i min möjlighet att påverka hästen med min sits. Och jag vill veta och lära mera. Finns där fler pusselbitar?

Och jag är imponerad av den massage av hästrygg som kan lösgöra hästen utan ridning. Så mycket hästben den måste kunna spara. Och så behändigt att kunna lösgöra hästens rygg innomhus när det är 30 grader varmt, ösregnar eller är mitt i snöstormen i smällkalla vintern. Jag vill kunna mera sådant.

Jag tror efter detta att man måste lära sig att blanda läror för att nå effektivitet i sin ridning. Det skulle innebära att det behövs att man kör flera spår parallellt. Jag upptäckte under min senaste ridtur att jag inom loppet av några sekunder utnyttjade väldigt många av de sitsar som jag kan. Det var när jag skulle trava. Jag började med avlastningssits för att signalera till hästan att jag ville ha trav. Sedan så satte jag mig tungt och följsamt i sadeln för att få hästen att sänka huvudet och tempot samt hitta min egen balans. För att slutligen justera upp hästen från att gå på bogarna genom att spänna rumpan och benen så som jag tror att Djurjouren lär ut.

Detta ger mig teorin om att man behöver kunna rida "på alla sorts sätt" och snabbt växla mellan "sätten" för att komma framåt med träningen genom att i varje ögonblick anpassa ridsättet till just den hästen och hur den är i just det ögonblicket.

Konklusionen av detta skulle för Djurjourens del bli:
Att för att komma framåt i ridningen och hästarnas träning, så behöver hon komplettera sin nuvarande ridning med andra läror. Annars så kommer arbetet att ta en alldeles för lång tid. Så lång tid att det inte är säkert att hon hinner uppleva det alls. Framför allt så behöver hon en sits som fungerar för att sitta stilla på hästen även om hästen går fel i sin form och därmed blir obekväm. Detta för att kunna sätta sig först och få ordning på prylarna sedan.

Att den ridlära som Djurjouren lär ut, är en förutsättning för att andras ridning skall kunna komma någon vart på ett vettigt sätt. Den behövs nämligen för andra ryttares möjlighet att erhålla en komplett sits. Så den undervisningen gör verkligen nytta var än den hamnar.

Att lära människor förstå sin hästs rygg och länd och kunna lösgöra hästens bäcken utan att sitta och harva runt på ridbanan för att kunna lösgöra den, skulle spara många hästar från onödigt arbete och onödigt lidande i form av sönderharvade ben. Där ligger ett stort ansvar att förvalta för alla stackars hästbens skull. TY detta är något som jag tycker att alla borde kunna.

Så det är ju bara att kämpa på.

Oj vad långt. Jag förstår precis hur du menar men håller inte med men det är intressant att diskutera det.

Tims hemlighet att få en häst att dansa är att hon löser upp ländryggen på hästen, det gör även jag men jag är inte lika duktig som hon på att göra det från hästryggen (ännu) när det gäller STELA hästar, därför gör jag det från marken istället när det gäller hästar som inte är vana att vara lösgjorda.
Dock är det helt meningslöst att lösgöra en häst från marken om man tänker hoppa upp på den och skumpa runt. Hästar låser ju fast sig av en orsak och den orsaken är att skydda sig från en obehaglig ryttare. Denna låsning blir sen till Kissing Spines.

Håller oxå med om att man måste ha olika ridstilar för att kunna bli BRA, det har även jag anammat. För 2 år sen red jag westernlektioner en hel sommar och därifrån har jag att jag aldrig rider en rund volt på en oskolad häst utan alltid en fyrkantig enligt westernssättet för att gå förflytta fram och bakdel seperat i hörnpasseringar, otroligt lösgörande för en häst.

Från barrocken har jag tagit grejen att man inte sitter och harvar runt, runt utan man rider tre steg öppna, tre steg sluta, rakställer, travar några steg, skrittar, galoperar 4 steg öppna o.s.v.dvs att man gymnastiserar hästen och inte tillåter den att bara luffsa runt. Jag har dock inte tagit deras sätta att böja hästen, sådär i 7:nde halskotan för det skadar bara pållar och låser dem.

Vad du inte förstår är att jag i hela mitt liv suttit just så som du förespråkar, som en nickedocka och skumpat runt i nått som jag trodde var ridning och som jag trodde var en god form men det är ju inte så, det är bara det att när ryttaren tycker att NU är hästen lös då har den bara funnit ett läge att gå på bogarna på ett jämnt sätt så att ryggen blir helt stilla. Jag KAN fortfarande göra så rent fysiskt sett men det är psykist det tar emot, jag har lärt mig alldelles för mkt hästfysiologi för att kunna göra så.

Både Tim och Moniq har sett mig rida och kan bekräffta att jag faktiskt behärskar "nickedockestilen" och är fullt kapabel att rida så, det är ju inte nått man precis måste öva på , det såg du ju i C.s sitsträningsgrej, överlevnadsinstinkten gör automatiskt att ryttaren hamnar i den typen av sits.

Jag har använt 1,5 år åt att lär mig sitta blickstilla på hästryggen och den bärighet man får då är magisk. När hästens rygg bara poffar upp, det känns som att man sitter i den istället för på den och den läser ens tankar så att fysiska hjälper blir överflödiga den känslan är magisk och jag kommer aldrig att klara av att gå tillbaka till nått annat, det ger mig ingenting.

Den ridlära jag lär ut består av mer än att kunna sitta rätt, men innan jag kan lära ut resten så måste ju ryttaren kunna sitta rätt annars är det ju liksom meningslöst. Ryttaren måste dessutom kunna kontrollera varenda del av sin kropp HELA TIDEN. Det tar normalt sett 4 år att komma dit , men det går fortare för mig dels för att jag rider så mycket och dels för att jag har ett samarbetsvilligt och otroligt snabbt nervsystem och de åren av mitt liv offrar jag gärna för det är så otroligt kul.
Betyder dock inte att jag alltid sitter och är seriös, jag rider ut massor och busar och fräser men då i lätt sits för att inte pajja det jag jobbar med när jag är seriös.

Att sätta sig tungt och följsamt i sadeln för att få hästen att sänka huvudet signalerar till den att sänka hela framdelen, dvs gå på bogarna. Ska du rida med sänkt huvud så måste du höjja den i mitteln för när man gör det så sänks bägge ändarna, dvs bakdelen sänks och framdelen med. "sänkt (vinklad) bakdel är nämnligen en förutsättning för att hästen ska kunna ridas lång och låg på ett hälosamt sätt. Man måste alltså få hästen att vilja höjja mitteln innan man börjar fundera på sänkt hals.

Jag förstår precis vart du vill komma. Men jag tror inte att det är möjligt, på riktigt. Det vore bra och eftersträvansvärt men tyvärr så tror jag inte att det är realistiskt på sikt. Dock så önskar jag att du har rätt och beundrar dig för att du har bestämt dig för att försöka. Där så tror jag att du har något att ge till andra ryttare och deras hästar.



Tims hemlighet att få en häst att dansa är att hon löser upp ländryggen på hästen


Jaha, men hur i hela världen kan det sitta kvar mer eller mindre permanent efteråt? Den borde ju, enligt din mening, låsa sig igen när jag sitter till. Jag lyckades få den att på bara ett ögonblick växla form från "framtung trav" till dansande tölt.



Jag har använt 1,5 år åt att lär mig sitta blickstilla på hästryggen och den bärighet man får då är magisk. När hästens rygg bara poffar upp, det känns som att man sitter i den istället för på den och den läser ens tankar så att fysiska hjälper blir överflödiga den känslan är magisk och jag kommer aldrig att klara av att gå tillbaka till nått annat, det ger mig ingenting.


Människan har ridit på hästar i många tusen år. Det är nog ganska troligt att någon, någon gång, har exprimenterat och kommit fram till det som du gör nu. Ridakademierna där man studerade ridning gav ju plats för den typen av forskning. Om det hade fungerat hela vägen, så tror jag därför att det hade varit en stor lära i dag. En lära som förvaltats på någon ridinstitution någon stans i Världen. Därför så misstänker jag att det finns en hake med detta, som kommer att visa sig en bit framåt i tempot eller gångarterna. Vad det kan vara måste jag fundera ytterigare på. Men det jag misstänker är att vissa saker typ pass eller extremt ökad tölt, inte går att utföra med den typen av samling med lösgjort bäcken.

Något annat som jag tror, är att man måste ha satt tempon och gångarter på hästen innan man samlar ihop hästens bäcken under hästen. För annars så finns nog risken att hästen bara använder bäckenet och ryggen som en "spänd fjäder" att ta till när man vill skjuta på och springa framåt i de högre tempona.

Är det någon som rider så här på en litet högre nivå? En nivå när man klarar att t.ex. rida ett helt lätt:A program utan att behöva ta till vare sig nickedocke-stilen eller sätta sig tungt ner i sadeln av andra orsaker? För det vore ju intressant att få höra den personens erfarenheter om vägen dit.

Jag missade tyvärr hela kalaset men har följt inläggen med stort intresse. Dock - den "magiska sitsen" som Djurjouren visat, går det att få några anvisningar om hur det hela går till?

*tack*

Knip med alla muskler du har tills du får en grym mjölksyra. Då är du på rätt väg och ska fortsätta lite till! :D Övrig förklaring lämnar jag med varm hand till Djurjouren själv... ;)

....även jag är intresserad få en förklaring på VAD för sits ni talar om!! (har tjatat :devil:)

Lena

Länden kommer att låsa sig igen om du inte underhåller den, dock kan ju hästen behålla tölten ändå, bara inte så där underbart "nyriden av TIm-aktig". Men dansande tölt var det väl inte riktigt?

Jag tror oxå att Pass blir en svår grej på detta vis men det gör mig inget för det intresserar inte mig, men jag tror nog att det är möjligt men SVÅRT.
Ökad tölt funkar bra på detta vis. Men man måste ta sakerna i annan ordning än man vanligen gör, man måste först ha bäruighet i skritt och sen i nästa gångart o.s.v. och man måste kräva saker i etapper och i små korta sträckor, takten är tex helt ointressant i början.

att den först ska ha alla gångarter är självklart. Den ska kunna start stopp och sånt innan man går vidare och så måste den få lov att gå lång och låg i alla gångarter tills den är redo att resa sig självmant. Jag kan gissa att tölt i låg form inte är så hälosamt att befinna sig i länge utan man bör ha gjort ett bra arbete i skritten först så att du enkelt kan peta bakben.

När jag rider för min tränare ( som är mest havblodig men som på 3,5 år tränat upp 2 islänningar på detta vis med framgång)så har vi tagit skritten först ( i över ett år)på börjat tölten och insett att den behöver en jäkla massa slutor för att fungera, (den blir passaktig annars) gått tillbaka till skritten och lärt hästen slutor, testat tölten och insett att slutorna hjälpte, hästen töltar balanserat i vanlig ganska tråkig form men den är väldigt böljande och hästen reser sig så sakta. Skritten tog som sagt var 1,5 år men töltutvecklingen gjorde vi sen på 14 dagar....Givetvis måste vi få upp honom men det kommer ju av styrkan med tiden.
Nu har vi gått vidare på galopppen , för traven tror vi blir hjälp av galoppen så vi lämnar den så länge. Hästen ligger som en rallyförare i galopp på volt så än så länge så får han gå så och jag får inte ta i innertygeln fast jag måste för han styvnar sig ssom tusan och vill fortsaätta rakt fram. Jag får ta typ 1800 miniförhållningar i innertygeln och i övrigt inte alls. Jag sitter med hela min rygg inåt mot mitteln, blickstilla och vågar knappt andas för att inte störa honom, drar inte ihop honom och varken driver eller bromsar. och redan efter 4 gånger 5 minuters pass så börjar han lugna ner sig och bli rakare och rakare. Han börjar våga resa sig, våga trampa in och våga snusa på yttertygeln, känns runt och trevligt.

Det finns många som rider så på hög nivå men i Sverige är de få....... En av mina favoritryttare var testryttare på Flyinge bruksprov ( tysk) och han rider så, unrbar, glömt han snamn bara.

Spänd fjäder i ryggen använder vi oss aldrig av så det behöver man inte frukta. Vi får ju hästen att höjja sig med hjälp av muskler men vi lär oss samtidigt att släppa fram hästens gånende röreser på en sida i taget så vi undviker den där spända ryggen som de flesta får när de bara samlar men glömmer att hästen går med en sidas ben i taget.

Länden kommer att låsa sig igen om du inte underhåller den, dock kan ju hästen behålla tölten ändå, bara inte så där underbart "nyriden av TIm-aktig". Men dansande tölt var det väl inte riktigt?


Kanske inte just när Tim red, men det var det när jag red tölt på den hästen nästa gång, och igår ännu mera! Jag hoppas att det är där i morgon också. Och alla andra dagar. Jag undrar om inte det var en present från Tim till mig?



Spänd fjäder i ryggen använder vi oss aldrig av så det behöver man inte frukta.


Jag menade inte riktigt så. Utan mera att magen håller ihop allt när ryggen bär. Vad händer då när magen plötsligt får mjölksyra och släpper taget? I min tankevärd så säger det "sprojnk" och så åker bakbenen ut bakåt varvid hästen springer fortare för att fånga upp sin framåt-tippade balans.

Den magiska sitsen är en stilla sits. Idealet i ett ekipage att ena parten ska vara rörlig, den andra stilla. Oftast ser man hästar som går och håller i sig eftersom ryttaren låter hästens ryggrörelser (som är väldigt små i verkliga livet) fortplanta sig och förstärkas i ryttarens kropp. Det är alltså ryttaren som är rörlig och hästen får använda sina muskler till att stabilisera ekipagets ständigt omkullkastade balans. Ryttaren ska vara följsam men stilla. En följsam och stilla ryttare sitter inte avslappnat. Det krävs ganska stor muskeltonus för detta. (Män har oftast lättare för det naturligt). (Det ska inte förväxlas med spänning).

Steg ett till en bra sits är stillhet. Öva på att skritta på lång tygel. Lägg en hand på magen. Kan handen bli stilla? Lägg därefter en hand i korsryggen. Kan den handen bli stilla? Testa sedan med en hand på magen och en på ryggen, kan området mellan dina händer bli stilla? Det krävs muskler kan jag lova. Men efter bara några månader i den stilla sitsen har man blivit lite bättre... Sätt även båda händerna i midjan. Hur mycket går du av i midjan? Stabilisera.

Redan nu kan det synas skillnad på hästen. Den kanske sänker huvudet, tar längre steg, suckar, börjar tugga, blinka. Men låt det ta tid.

Detta är steg ett av 26.000...

Tack, det här är spännande... Men hur fasen undviker man att spänna sig när man inte ska vara avslappnad = tung?

mandalaki

Tack, Carmenzita!!! Men jag blir bara mer och mer nyfiken...

Hm. Finns det något publicerat - internet eller bok - där man kan läsa mera?!

Med utgångspunkt tagen från detta påstående:


Tims hemlighet att få en häst att dansa är att hon löser upp ländryggen på hästen, det gör även jag men jag är inte lika duktig som hon på att göra det från hästryggen (ännu) när det gäller STELA hästar, därför gör jag det från marken istället när det gäller hästar som inte är vana att vara lösgjorda.


Så tog jag och sadlade min stora Passvalack med mamma-gjord och allt, och skred sedan till verket. Här skulle det lösas upp ländrygg!

Innan jag sadlade så hade jag "fuskat" och knådat ryggrad på Djurjourens vis. Kallades det "Feldenkrants"? Och sett till att hästens bäcken i alla fall inte satt helt fast. Jag fick inte lika bra respons som i går, för han bara skulle skrika efter sin tjej hela tiden.

Jag började på ribanan i skritt. Där så använde jag sätet till att få honom att sänka huvudet, höja det, sänka det igen o.s.v. Och så gjorde jag öppnor med hjälp av alla olika metoder som jag känner till. Jag travade litet, och det var inte vackert. Och så galopperade jag litet, och det var väl ändå mera gräsligt. Men vi lyckades få en snutt både i höger och vänster varv. Sedan så red vi ut.

Där så lyckades vi prestera ett stycke i glad trav och en hyffsad galopp. Det hade gått bättre utan ko-inslag.

Och sedan så kom turen till tölten. Vi började i kort grisepass och gjorde serpentiner över vägen och öppnor åt båda hållen. Och så ökade vi grisepassen litet och sedan så saktade vi den litet, och då, just där, så kom det tölt. Lång och låg till en början, men tölt. Jag gjorde om samma manöver igen, och nu så kom det tölt nästan på en gång. Efter några gånger så kom det tölt utan föregående grisepass. Och då kanske 50m så dansade min passare i tölt. Förvånad över detta så skrittade jag ett stycke för att sedan prova igen. Jo hästen dansade efter att först ha gått 10m i lång form. Jag avbröt genom att sakta av till skritt. Och funderade ett tag igen. Provade åter, och hästen dansade denna gång omedelbart. Så jag saktade av, satt av och gick brevid hästen hem.

Det jag gjorde i tölten var endast att med sitsen balansera upp hästen samt hålla tölt-takten. Jag var mycket noga med att INTE hamna bakåt med överlivet, för att INTE ge "nickedockan" en chans att ploppa fram. Så jag såg till att hålla mig lodrätt, lodrätt och åter lodrätt. Till varje pris, lodrätt. Just då så tror jag att Djurjouren hade gillat vad hon såg.

Jag kan knappt bärga mig till i morgon då jag får prova igen, men just nu så är hästen trött.

I början, när man programmerar om sin kropp, ÄR man spänd. Det går inte att undvika. Som tur är, är hästar förlåtande djur. De tolererar att vi inte gör exakt rätt... (Vilket förklarar varför inte jag blivit avkastad fler gånger med min gamla ridstil).

Har inga direkta böcker att rekommenderar. Tränaren (jag rider för samma som Djurjouren) har påbörjat en, men jag tror aldrig hon får den klar. Jag beställde dock "Balance in movement" av en von Dientze (tror jag det var) som jag tyckte var bra. Den handlade mycket om övningar man själv kan göra för att få sig lite mer stabil i kroppen och även öka sin kroppsuppfattning. Den kostade 280 på en av Internetbokhandlarna...

Det du nämner, Mandalaki, är också viktigt. Man ska inte sitta tungt på sin häst i början. Det trycker undan ryggen på den. På Briar kan man nog "sitta till", men inte på våra vanliga hästar... Istället ska man sträva uppåt. Man ska inte lämna sadeln förstås, men man ska suga upp hästen i sin rumpa. Anal magnetism när den är som bäst.

Och så hade jag tänkt skriva om nyttan av att sitta och "vänta ut", men då så hade du redan skrivit:

Hästen ligger som en rallyförare i galopp på volt så än så länge så får han gå så och jag får inte ta i innertygeln fast jag måste för han styvnar sig ssom tusan och vill fortsaätta rakt fram. Jag får ta typ 1800 miniförhållningar i innertygeln och i övrigt inte alls. Jag sitter med hela min rygg inåt mot mitteln, blickstilla och vågar knappt andas för att inte störa honom, drar inte ihop honom och varken driver eller bromsar. och redan efter 4 gånger 5 minuters pass så börjar han lugna ner sig och bli rakare och rakare. Han börjar våga resa sig, våga trampa in och våga snusa på yttertygeln, känns runt och trevligt.



Vilket jag ser som ett typiskt exempel på nyttan av att sitta och vänta medan hästen ges möjlighet att reda ut sin situation i lugn och ro utan att bli störd.

Jag tänkte också föreslå att det kanske är en god idé att lära hästen div. krumelurer, typ öppna och sluta, innan man börjar att tölta. Tölta är svårt, så där behöver man många olika möjligheter att forma hästarna på alla håll och kanter. Men då så hade du redan skrivit:

När jag rider för min tränare ( som är mest havblodig men som på 3,5 år tränat upp 2 islänningar på detta vis med framgång)så har vi tagit skritten först ( i över ett år)på börjat tölten och insett att den behöver en jäkla massa slutor för att fungera, (den blir passaktig annars) gått tillbaka till skritten och lärt hästen slutor, testat tölten och insett att slutorna hjälpte,



Så det visste du ju också redan.

Jag tycker att det är bra att det finns sådana som du. Som envist orkar hålla fast vid vad de tror på. Det kommer att ge oss andra vetskapen om hur det går om man envist fortsätter enligt den ridteorin. Och det kommer i slutänden att gagna alla hästar och ryttare.

Men jag tror inte att alla skador på häst är "ridrelaterade" utan jag tror att det går att få fram hästar som tål i princip vilken ridning som helst. Jag har en som klarat av 20 år av hård och dålig ridning utan att för den skull ha ont någonstans alls. Sådana hästar borde alla ha.

Jag glömde!
När jag hade ridit färdigt min Passhäst, så kände jag på hans bäcken. Och nog var det löst alltid.

Det är ju kul att kunna kolla det "för hand" så att säga. Det har inte jag haft en susning om förut.

Tack Djurjouren!

Har du mera sådant, så kommer jag till Skåne och hälsar på. Vare sig du vill eller ej.

Anal magnetism när den är som bäst.




*host* okej... :rofl:

Ursäkta min munterhet och tack för att du förklarar!

mandalaki

"Från barrocken har jag tagit [.....]. Jag har dock inte tagit deras sätta att böja hästen, sådär i 7:nde halskotan för det skadar bara pållar och låser dem."

Har sagt det förut och säger det igen - det är inte korrekt böjning vare sig inom barockridning eller något annat!

"Jag har använt 1,5 år åt att lär mig sitta blickstilla på hästryggen och den bärighet man får då är magisk. När hästens rygg bara poffar upp, det känns som att man sitter i den istället för på den och den läser ens tankar så att fysiska hjälper blir överflödiga den känslan är magisk och jag kommer aldrig att klara av att gå tillbaka till nått annat, det ger mig ingenting.


--------------------------------------------------------------------------------

Människan har ridit på hästar i många tusen år. Det är nog ganska troligt att någon, någon gång, har exprimenterat och kommit fram till det som du gör nu. Ridakademierna där man studerade ridning gav ju plats för den typen av forskning. Om det hade fungerat hela vägen, så tror jag därför att det hade varit en stor lära i dag. En lära som förvaltats på någon ridinstitution någon stans i Världen."

Åk ner och rid för Claire Lilley som regelbundet håller kurser på Nobynäs utanför Aneby så får ni lära er det. Mycket duktig på att utbilda folk i att sitta!

Ja, att vänta ut är bra men inte genom att studsa och leka följsam. Man ska vänta ut men det är ju där den stiilla sisten kommer fram........ I detta fall en lätt sådan. :-)

"Poffandet" är för övrigt ett tecken på att hästen har börjat bära sig med bägge bakbenen och börjar bli rakriktad. Häftig känsla, ungefär som att balansera på en badboll - och kräver lika mycket stabilitet och stillhet från ryttaren. Man liksom balanserar in hela hästen under sin kropp och så "poff" känns det som om den växer och blir en storlek större. Så gäller det att behålla det läget så länge som möjligt.

Rida lätt A-program med poffad häst, jo nog går det, men synd på så rara ärter. För fixar man att behålla poffet i mellan- och ökade gångarter så kan man förmodligen rida även de flesta svårare rörelser :d

HUR lösgör ni hästens länd och bäcken från marken?

Uppsuttna övningar är ganska värdelösa när hästen inte får ridas.

veterinären kollar hur pass rörlig hon är i bäckenet varje gång han är här och det blir bättre men är det JAG eller han som löser upp det?

Han kollar även länden men den har varit mkt svårare att få tag i, antar att det beror på ischias.

(Det jag gör är att tömköra i skogen i oländig terräng, tömkör på ridbanan med cavaletti, serpentiner, slalom etc. Jag har ännu inte klurat ut något bra sätt att ha henne mjukt ställd i insidan från marken men det tränar vi på så smått. Hon tömkörs i grimma och "fritt", dvs jag tar bara i tömmarna när jag vill något. Mkt övergångar skritt-trav med betoning på avslappning.)

Man ska inte lämna sadeln förstås, men man ska suga upp hästen i sin rumpa. Anal magnetism när den är som bäst.





Var får folk allt ifrån. "Anal magnetism när den är som bäst", det skall jag minnas nästa gång jag skall ut och rida.

"Nu kära väner skall ni få se prov på stor ridkonst; Anal magnetism i sin blomning." Och sedan skall jag tölta iväg med hästen fastsugen i.. Urk. :o

Jag tror jag dör! :rofl:

Vad jag vanligen utövar är en annan sorts magnetism, den som suger fast min blick i hästens öron. En märklig svårförklarlig dragningskraft som är mycket svår att motstå. Men jag har jobbat på det, genom att på långtur strutta runt med blicken på trädtopparna hos Tim. På kära gamla Skjóna, som efter timmar av trädtopps stirrande, och lätt nackspärr åstadkom förmodligen den bästa tölt jag lyckats med på henne. Det är svårt att spänna sig när man tittar upp i skyn, då trillar man av. Bra knep när hästen har en rumpa framför att följa. -Också en form av förstnämnda magnetism skulle jag tro. Men den är mest verksam på hästmular tack och lov. :D

"kära gamla Skjóna" :love:
sluta upp med att framkalla saknadskänslor hos mig!
Vill ha Skjóna och hennes ridgjord här och kunna rida ut :love:

Ja, tänk att man aldrig fattat det förut - först suger man upp hästen i rumpan och sen säger det POFF :rofl:!

Inte undra på att det kallas klinik ;) ;)...

mandalaki

Njae, bakbenen poffar inte ut bara sådär, det där med magen ingår ju i byggjobbet så att säga, man bygger sakta upp magen , dvs hästens hållning. visst tappar den fortfarande bakben då och då men inte så ostabilt som i början. Trot eller ej, efter ett tag så blir kniiipandet en normal tillvaro och man känner sig avslappnad i det, så även hästen. MMan har helt enkelt ändrat sin grundhållning ( tar ca 50 timmars kniipande)
Ibalnd händer det du säger att hästen försöker springa ifatt tappad balans men det är ryttarens grej att fånga upp den innan hästen måste springa ifatt den, därva att man över upp ryttarens balanssinne att uppfatta de allra minsta svagaste ändringar hos hästen och att med överlivet korrigera dessa.

*asgarvar* Just såna ridturer har jag haft många :-) Inte så vacker trav med koinslag, jäkligt vacker galopp pga fårinslag med inslag av grävskopa och grisepass i alla möjliga tempon på grund av allt möjligt men just som du säger, nånstans däremellen så poffar tölten fram bara man sitter lodrät och mjukar upp den och den tölten är trevlig, man behöver inte klydda så mkt utan bara åka .Kul att du tyckte så med :bump:

Absolut är det bra att lära hästen krumelurer och jag var jäkligt bra på krumelurer innan jag började lära mig SITTA sen insåg jag att när jag krumelurade så förföll hela min sits så att krumeluren inte blev mer än just en KRUMELUR inte till nytta för någon, snarare tvärtom.
Jag presterade öppna med rygglut och vidlutande ryttare och överböjd ( läs inte böjd alls) hals, slutor med dubbelvikt ryttare o.s.v. riktigt gräsligt, såg ut som vilken barrockamatör som helst fast utan stångbett :-)

Inte förrän nu klarar jag av att göra små krumelurer utan att förfalla, öppnor klarar jag inte de måste vara så otroligt små för att undvika att bogen ploppar ut.. Jag kan göra en tänkt öppna men tanken är svår att styra. Aldrig att jag trodde att marginalerna var så små. Det var mkt lättare att rida innan man börjader lägga märke till alla saker bogar har för sig.
Sluta är lättare att sitta kvar i av nån anledning?!??!?!

Nä, du påstår det men jag letar och letar men finner inget bildbevis ju :-(

Menar ni alla som känner till detta, att man SPÄNNER sej, alla muskler i magen, men inte i rumpan?? Tar man stöd i stigbyglarna då?

Hur reagerar hästen när ryttaren är alldels spänd?? Hur andas man?? Hur funkar resten av kroppen när man sitter så?? :confused: :confused:

Jag är påverkad av centerad ridning, följsam, andas....Stanna med att spänna mag-rumpmuskler.

Lena

I övrigt så måste jag skratta åt er anala magnetism :-) För precis så är det ju faktiskt.
För att förbrylla er ännu mer så brukar en häst som aldrig tidigare BURIT sig korrekt när han behandlas av en stadig anal magnetism gå som om han skitit på sig ett par veckor:-). Ibland rör den sig även som en fyllehund.

Så slutsatsen är att anal magnetism ger bajsnödiga fyllehundar :-)

Vi använde inga stigbyglar så det fanns inga att ta stöd ifrån ;)
Men vi spände magen OCH rumpan! Rumpan slapp inte kan jag lova! Gissa om man hade träningsvärk :o och jag som inte tyckte vi red så länge alls!

hehe :-)
du har så roliga liknelser ;-)

Hehe, jag är inte bara envis, jag är dessutom otroligt envis, på gränsen till knäpp.
Fanatisk är nog rätt ord. Detta rojekt blir mer och mer intressant just för att folk påstår att det inte går :-).
Det finns nog inte så många mer än jag som är tillräckligt korkad för att ge sig på detta uppdrag :-)
Men, jag är stolt över att vara så :D

Jag håller med om att det går att få fram/finns hästar som tåler vilken ridning som helst, men de hästarna är för mig ganska tråkiga, oftast stela, lite ovilliga och oinspirerade. Jag vill ha hästar som hoppar jämnfota inför dagesn arbete och älskar sitt jobb, små atleter, roedo för jobb, men jag tror att det förmodligen finns massor av människor som uppskattar såna hästar och det förstår jag till fullo.

Kom ner du så ska du få känna på både poffar och anal magnetism :-) :o

Aldrig att jag trodde att marginalerna var så små. Det var mkt lättare att rida innan man börjader lägga märke till alla saker bogar har för sig.


Marginalerna i ridning är alltid mycket små, för att inte till och med säga att de är obefintliga. Att hålla en häst i mittsträngen på grusvägen med bara sätet kan illustrera detta. Än slinker man till höger och än slinker man till vänster. Mitt på, är mest något som man passerar på vägen. Inga marginaler där inte.

Fanatisk är nog rätt ord. Detta rojekt blir mer och mer intressant just för att folk påstår att det inte går :-).


Jag tror inte på det, men jag skulle önska att det gick. Får du ihop den?

Men jag är helt övertygad om att det i vilket fall som helst är en stor nytta med projektet. Många är de ryttare som kommer att rida bättre av det, oavsett hur det går. Och det är ju kanske en sorts tilltro i alla fall?



Jag håller med om att det går att få fram/finns hästar som tåler vilken ridning som helst, men de hästarna är för mig ganska tråkiga, oftast stela, lite ovilliga och oinspirerade. Jag vill ha hästar som hoppar jämnfota inför dagesn arbete och älskar sitt jobb, små atleter, roedo för jobb,


Det finns hästar som är både och, det är den sortens hästar vi skall ha fram. Hästar som är på ett sätt som du och jag tycker är roligt och som håller för vad som helst.

Jag tror att du prioriterade fel den där fredagen.
Du borde ha varit med!

Vad du frågar går inte att beskriva, det måste visas. Och jag känner mig alldeles för oinsatt för att visa även om jag utför det för egen del. Du får be Djurjouren snällt!

På sätt och vis ja men hade jag INTE gjort det så hade jag stått med en häst utan svans som jag inte kunnat visa och eftersom i år är enda chansen att ens hoppas på diplom så...

Djurjouren finns ju kvar iaf, även om hon inte är HÄR :)

Nej, jag upplever inte att man spänner sig, snarare stabiliserar sitt mellangärde. Man ska inte behöva ta i så att man spricker, det håller ju inte i längden.

Det handlar mer om att hålla uppe sin kropp. Att räta ut sina sidor och lyfta upp sin bröstkorg så att man blir rak. Att lära sig att hålla sitt bäcken i rätt position. Det är en sits som är stabil, men inte helt statisk. Jämför mellangärdet hos en dansare. Balett är utmärkt för att lära sig att stabilisera mellangärdet och hålla det rakt.

Jag brukar be mina elever att lyfta solar plexus och försöka göra sig så lång som möjligt. Det är den känslan. Den mentala bilden är att man blir så lång att man nästan lättar och tar hästen med sig (ett mindre poetiskt uttryck för det där med anal magnetism :rofl: )

I undantagsfall om man ska räta ut en riktigt sned häst kan man dock få spänna magmusklerna en hel del för att motverka att den försöker skjuta en åt pipsvängen.

Så sant så sant.
Men det är väl just Här, på forumet, som Djurjouren finns.
Sedan så finns det någon i Skåne, men hon heter något annat.

Nej, Ponnyn utan svans vill vi inte ha!
Vi vill ha ponnyn MED svans.

Medan jag som är otränad och en ganska kass ryttare (än så länge) faktiskt får kämpa ganska mycket med mina magmuskler. Alla hästar är ju sneda och föredrar om ryttaren trillar ner i en håla på endera sidan, det krävs mycket muskelarbete för mig (i början) för att ta mig upp ur den där hålan och sätta mig rätt. När hästen börjat bygga om sig och jag hittat rätt nyckelhål att förankra mina sittben i, kan jag börja andas igen...

Jösses vad glad jag är att jag gick in på Islandshäst och läste. Brukar inte vara här då jag inte har en Islandshäst, men vad jag har missat mycket, detta var ju urintressant.

Här får man ju vara mera, även om min häst är stor som ett hus.

MVH Madde

Ja vi "Skräcktanter" på Islandshästsidan har mycket spännande saker för oss.

Jo men den där i Skåne går det säkert att locka upp till Stockholm igen eller så får jag ta mig ner till Moniq när/om det blir. :)

Ponnyn är faktiskt hemskt fin nu fast man ser att det fattas muskler "längs med" ischias, nu när hon inte fyller ut det med fett. Iofs bra att SE.

Idag transporttränade vi lite också, de flyttade en islandshäst så jag stod i transporten och väntade på Patsy och så när hon ställt framhovarna på rampen så gick vi därifrån för då var det dags att knuffa in islänningen.

Så tja den 16e ska pappa och morfar parkera transport och bil och gå därifrån och så ska jag och Patsy lasta själva, har en och en halv timme på oss, det borde inte vara några problem. Och hon får inte se pappa heller, för det tror jag inte är något bra.

(Stackars pappa)

egentligen borde diskutionen vara under "ridning", inte islandshäst?

Om allt som har med ridning att göra skulle ligga på ridning, så skulle det bli aningen fullt.

Förresten så blev Emci nyligen obedd att flytta sig till Islandshäst, från Ridning, för hon red ju på en Islandshäst.

Lill-sis, det är för svårt att förklara över nätet sådär. Hästen jag visade folk hur man gjorde var en gammal "Ostkrok :-)" och svår att göra fel på. Den tekniken klan jag förklara över nätet men när det gäller en oanvänd ostkrok så krävs det lite andra saker, mjukare och med mer finess.

Och sen ang. denna sits så orkar jag egentligen inte skriva om det då det är så komplext men lite kort då.
Spänningen är inget man ska befinan sig i alltid, den färdiga sitsen är inte spänd, den är extremt kordinerad och utgår från stillhet. Sen ska bäckenet svikta några mm hit och dit ( så som Tims bäcken var ni som kände på det) men inte mer. De stora rörelserna som folk överlag har behövs inte på en hästrygg. Detta sätt att lära sig rida utifrån spänning är för att lära folk kontrollera sin kropp, genom att spänna vissa kroppsdelar så lär man sig var dessa finns och hur man signalerar till dessa att göra saker, man kan då även slappna av desa vid behov eller att spänna dem. Att börja ur avslappning som många ridstilar gör är svårt för om du inte kan kontrollera en kroppsdel hur kan du då slappna av den?
Spänningen är ett temporärt läge för att lära sig koordination.
En ryttare som inet kan det kan inte ta instrution på ett bra sätt. en ryttare tränad på detta vis är varje ridlärares dröm :).
Man sitter inte poffad hela tiden, ibalnd puffar man vänster knä och höger skinka, roterar bäckenet 3 mm åt vänster, vrider naveln 1 cm åt höger etc.
Min häst som kommit längst kan jag tex inte sitta perfekt på mer än en liten stund i taget. Han poofar så fort jag gör det så jag får se till att undvika poff under uppvärmningen för att maximalt uttnyttja de 13 minuter han orkar gå poffad. I uppvärmningen så räcker det att jag förflyttar mitt bäcken till ungefär 17 i 2 och håller höger knä lätt tryckt mot honom framtill ( 0,5 cm framför normalläge) och sen i övrigt inte göra nånting.
Hinner inte skriva mer nu, bäbisarna skriker.

Allt som har med allmän ridning att göra ska läggas under just den rubriken. Nu är väl detta ett gränsfall eftersom det diskuteras huruvida stilen kan påverka tölt, pass och liknande.
Men ta bort de inslagen och det är ridning som gäller.

Det blir ju ganska svårt att sortera, hur gör man då på Hoppning, Dressyr och Barock. Det är ju också mest Ridning. Hur och var skall man sätta gränserna där?

Ridning är ju så generellt. Och kan ju rymma både allt och inget.

Tim kanske kan sätta tölt i Patsy om Patsy får titta på de andra ett par veckor? Hon är ju rätt läraktig och det om något vore ju urhäftigt :cool:

Om ni har tid att kika på östertorp skulle jag bli själaglad om du ville visa maran :crazy: :)

jag menade mest att den här tråden skulle göra mkt nytta på "Ridning". För det är ju inte bara specefik "islandsridning".

Ojdå!
När och var ligger Östertorp.

Om jag har tid, så gör jag det gärna.
Jag tittar så gärna på en massa Maror.

Tyvärr är det bara två till men det är en rätt så stor rasvariation där :)

Lördag 16e augusti och jag tror att det är vår tur runt elva ungefär, hon har startnr 12.

Östertorp ligger i Färentuna här ute på Ekerö.

fortsättning:
Om jag skulle ge en instruktion till hur man ska rida en av mina hästar så skulle en normalt utbildad ryttare inte klara av det medan det för mig eller Carmensita som är koordinationsträande så skulle det vara plättlätt. För Tim skulle det oxå vara lätt för hon är en sån där äckligt koordinerad människa av naturen :bow: men hon skulle inte behöva nån instruktion för hon känner automatisk vad som är fel.
Detta sätt att lära sig rida är "uppfunnit" av en enligt egen utsago mardrömselev med noll korrdination, hon var liksom sally Swift tvungen att uppfinna ett eget system för att kunna föstå och utföra. Man kan allstå säga att det är ett sätt att kunna få ALLA människor att lära sig rida oavsett tallang eller inte. Uppdelat i små faser så består ridning egentligen bara av att kunna kontrollera kroppsdelar oberoende av varandra, spänning, avslappning och takt, dvs koordination.
Det är trevligt för hästar med såna här ryttare för de får en hjälp i taget istället för 102 hjälper i sekunden som en normalskvalpig ryttare ger.De blir vaknare, lydigare gladare och går enormt mkt framåt.
Man kan få en medelmåttig häst att bli riktigt skaplig.

Det ser ut som att jag sitter alldelles stilla och åker häst men i verkligheten så föflyttar jag mig hela tiden, balaserar i små mikromillimeter, vill att hästen ska länga en utsida genom att jag länger min utsida, vrider naveln nån mm åt vänster för att böjja hästen åt vänster men håller vänster höft kvar framåt, vrider ut vänsterbenet 2 cm för att ytterligare markera vad jag vill och för mitt bäcken rakt åt vänster för att få med mig hela hästen, trycker till lite med höger sittben bakåt/inåt för att förtydliga, spänner skinkan när jag vill bromsa upp ett bakben och slappnar av när jag vill ha ett ben framåt, eller tvärtom,beroende på vad jag vill o.s.v.

Men man ser inte så mkt på hästen för hjälperna är så små och reaktionen blir därefter och det är medvetet.

Om jag ger en STOR hjälp där jag vill överböjja hästen eller där jag med min kropp säger åt den att vika sig dubbel ( typ vissa ryttare som hört det där om att hästens bog är mina axlar och så vrider de axelpartiet så att axlen backar längre bak än höften vilket ju är en omöjlighet att kunna göra om man är häst) då kommer hästen att i början försöka lyda mig om det är en häst som är välriden i grunden men efter ett tag med sån ridning så slutar hästen att lyssna uppmärksamt men ger sken av att lyda genom att den skjuter ut bogar och lutar hit och dit.

en sån häst blir sämre för varje pass den rids även om man i början inte märker det då den fortfarande har en viss smidighet kvar från förra ryttaren.
En häst riden på mikroskopiska hjälper som inte syns för blotta ögat och hästrekationer som inte heller syns för blotta ögat blir bättre för varje gång den rids.
Ryttaren ber inte om mer än hästen är kapabel att utföra och tar perfektionen sen.Hästen känner alltid att den klarar av att göra det ryttaren ber om och man slipper den där tråkiga låsningen av ryggen som gör ridning så attans svårt.

Men givetvis tar sån här ridning tid att lära sig, och det kräver att ryttaren är rak. Att lära sig spänna kroppen är ett sätt för ryttaren att bli mer kroppsmedveten att kunna bygga om sin skevhet ( alla är skeva) för efter ett tag så märker man att man själv är största orsaken till att hästarna blir sneda och "vägrar" utföra vissa krumelurer.

Jag tex har varit så sned och okordinerad att det finns inte ord för det. sprattelgubbe kallade min tränare mig :-)
Hade noll koll på allt ovanför midjan medan mitt bäcken var överkäsnligt. Jag satt alltid i höger sluta fast ingen snygg sådan utan med roterat bäcken och ryggrad. Alla mina hästar satt oxå i höger sluta :o. Som jag bråkat med dem för att kunna krumelura innan. Det skäms jag för nu.

Jag har fått träna som en galning för att bli rak, tränar ett par timmar om dan just nu, simmar , rider några timmar, går i skogen, gör massa gymnstisk aövningar. Går står och sitter och sover!!!!!!! kroppsmedvetet, kör bil kroppsmedvetet.

Men som sagt var, detta är inget som är lätt, det är skitsvårt och man behöver ju inte gå in för det så som jag gjort ( typ låter det styra hela mitt liv )men jag tycker att det är så roligt. Jag är INGEN naturbegåvad ryttare, jag sitter förvisso kvar på vad som helst efter 7 år i en galoppsadel ridandes minst 5 galna travare om dan, och diverse annann ridning på min fritid men jag fannn aldrig nått nöjje i det, det var för lätt och jag som jobbat med hästar i hel amitt liv och haft som jobb att hålla slitna travare i startbart skick är alldelles för medveten om ömhet och smärta hos hästarna och orenheter i deras rörelsemönster för att få nått ut av att joxa runt, hästarna mår inte bra av det och då mår inte jag heller bra. Jag är för överkänslig.

Dessutom så fick jag så många ryggskott och kunde till slut inte lyfta min 10 kg som ur spjälsängen så jag var tvungen att lägga om min livsstil. Jag mår bättre ju mer jag tränar mig själv och hästarna på detta vis och jag har för första gången i mitt liv fått en hålllning *glad*

Jag märker samma sak på hästarna, de älskar det, är glada. Om jag tränat en speciell sak med en häst , som idag när jag övat en häst på att sätta ner babenen på ett speciellt sätt genom att jag fick den att böjja de leder jag böjjde när jag satt på den ( skitfräckt, känns som att man är en centaur) så när jag ridit klart och släppt ut den i hagen så gick den runt en stund i en åttvolt ( vi hade tränat detta på stigar och i backar ) och övade på det vi gjort . De andar hästarna ställde sig att glo på den och sen började vissa av dem att gå runt lite de oxå, inte så planerat som en åtta men de höjjde ryggarna och satte ner bakbenen på olika sätt och såg fundersamma ut . Detta händer ganska ofta och det är jättekul att titta på dem :-)

Men som sagt var det tar ett tag att komma dit och man skrittar och spänner sig mkt. Jag blev helt chokerad när tränaren en dag sa att jag skulel tölta, trava och galopera!!!!!Var tvungen att fråga henne om hon menade allvar. Här har jag ju suttit och skrittat och skrittat och skrittat lite till och spänt olika delar och slappnat av olika delar och lärt mig andas på olika vis och att håll atkten med magen o.s.v. att få rida nått annat än skritt kändes så stort.

Nåväl, hoppas att ni förstår bättre nu, har försökt beskriva ridsättet men jag vet inte om jag lyckades. Det är samma ridning som alla andra rider men man tar bort skitsnacket och minmerar hjälperna.

Nu vet jag!

Jag skickar ned ponnyn till dig, som får lära av dina hästar (hon är riktigt bra på att titta på och sen försöka härma) och sen när HON kan så lär hon mig, för hon är väldigt tydlig i vad hon tycker och tänker.

(Favoriten är när westernryttarna varit på ridbanan och P stått i sjukhagen, då gör hon rollbacks osv, de andra fick ju beröm liksom...)

Nu är jag lite nyfiken... Hur sover du kroppsmedvetet? :-)

hihi, ja det vore nått. Vad tro rdu om att skicka pållarna till Briar så de kan härma honom :-)

tack för förklaringen :bow:

Jag vet inte om jag blev klokare. Det här behöver man se o känna o få handledning av för att förstå hela innebörden.

Lena

Ja, det skulle jag också behöva veta. Jag vaknade i natt av att en nackspärr högg till när jag skulle vända på mig, i dag kan jag knappt röra mig :smirk:...

För övrigt får jag ståpäls av den här tråden.

:bow: :bow: :bow:

mandalaki

ståpäls som i bra eller ståpäls som i dåligt?
Sover kroppsmedvetet genom att aldrig ligga i min favoritposition utan genom att alltid ligga axakt tvärtom när man väntar på att sömnen ska infinna sig. Jag insåg att här handlar det om att bryta vanor så jag började med de vanor som innbar att jag befann mig i samma ställning länge. Det tog några månader och nu sover jag hur som helst ( märker när jag vaknar). Mockning var en anna grej, har kusarna ut dygnet runt i liten hage ( ett hektar bara) så för att den ska förbli trevlig så måste den mockas ur varje dag och det gör jag från fel håll så istället för att det tar 20 minuter att mocka så tog det i början två timmar.......... Jag var som handikappad åt andra hållet men nu tar det bara 40 minuter efter ca 5 måanders övning) så det går framåt. :-)

Ett annat sätt att öva liksidighet på är att ramla av och slå i den starka sidans axel så man inte kan använda den utan MÅSTE begagna sig av den andra.

Märker en förbättrad koordination i vänster hand och arm jämfört med innan jag åkte av (har troligen en nervskada i axeln men den ska visst läka ut). Kanske inte det bästa sättet men det ger ju resultat.

Ståpäls = välbehag förstås.

Jag kan inte ens sitta upp från fel sida :crazy:.

mandalaki

Då kan du ha det som ett augustiprojekt. Finns inga ursäkter. Jag har tränat att sitta upp från höger på mitt jättelika halvblod (1,60) hela sommaren och nu kan jag komma upp utan blodsmak. Träna även på att ta på byxorna med fel ben först (jag stoppade alltid i höger ben först), börja att gå i trappa med fel ben osv osv. Det finns MASSOR av gratis koordinationsövningar. En rak ryttare är väl det minsta hästen kan begära. :)

Å, bra tips! Har aldrig funderat på det, men jag börjar också alltid med ena benet när jag sätter på mig byxorna. :o
Däremot har jag suttit upp varannan gång från höger sida de senaste dryga året och numera går det automatiskt, så det går ju att öva upp även om det var jättesvårt i början. Att sitta AV på höger sida glömmer jag dock oftast bort, men nu skall jag gå in för det också.
Min förra häst var väldigt sned så jag ägnade större delen av ett år till att få henne rak igen, och det gick bra med mycket medveten rakriktnings- och liksidighetsträning, men hur lätt är det inte att glömma bort sig själv i sammanhanget... :crazy:
Ett annat rakriktningstips för människor är att byta mushand på datorn då och då, dvs flytta musen till vänstersidan. Väldigt avigt i början men det går också att träna upp och är första steget på en mycket användbar tvåhändighet! :cool:

Attans, gott folk - det här är superintressant!!!! :bow:

Testade faktiskt i går efter att ha låtit detta volta runt i medvetandet några dagar och nog för att det är en amatörmässigt hemmasnickrad variant, men ändå. Poffen och dansen kom faktist om än i minidoser!

Som jag tolkat det ska jag sluta påverka hästen så förbaskat mycket, och inskränka mig till diskreta inverkningar. Koncentrerade mig på MIG och hur jag agerade och lät hästen mera eller mindre sköta sitt. Mantrat var nått i stil med *stilla - solar plexus - spänn - rak*. Hade stumma muskler vid avsittandet, men en mycket glad pålle :)

Givetvis inser jag att det var just ett enskilt amatörmässigt försök, men jag tyckte ändå att jag kände en stor skillnad.

Det här tål garanterat att tänkas och tränas mera på, och här skall nu koordiantionsövas. Om nåt år har jag säkert bara 25.997 steg kvar att gå...

Kollade utdrag på en boksite ur boken "Balance in Movement" och det ser högintressant ut.

PS
Får jag vara mera om det blir nåt mera clinicande i sthlm?!

Vad roligt, Ang, att du hittade lite guldkorn! Du har helt rätt, du ska koncentrera dig på att bli stilla, rak och koordinerad. Det låter lätt, men är väldigt svårt. Och bli inte förvånad om hästen känns såsig i början, det är inte lätt för den heller att börja balansera om sig. Tänk på att om du med sitsen ber hästen höja ryggen, måste den få stöd i bettet. Den behöver en tältpinne i framändan att häva sig mot så att säga. Hästens rygg ska välvas som en tältduk mellan de två pinnarna bettet och bakbenen. (Du ska inte dra i bettet, bara ge ett mjukt stöd). Tänk dig när du ber hästen höja ryggen att du trillat ner i ett utedasshål och inte har handtag att dra dig upp med. Du måste häva dig upp ur hålet med muskler på baksidan lår och utsida/baksida rumpan. Det är lite samma teknik som lättridning.

det där med att gå i trappor med "fel" ben före ger massor! Jag var mkt mkt starkare i ena sidan förut, men det var en effektiv övning (naprapaten som sa till mig).

Joda, jag märkte svårigheten.

Men min häst har nog svårt för såsigheten; det är en explosiv, samarbetsvillig och rasandes nyfiken individ - så det känns som om vi har ett större trassel med bådas vår koordination och att jobba i ett konstant tempo, än just såsigheten...

Det är dock otroligt roligt och intressant att få ännu en infallsvinkel till det här med ridkonst.

Visst skulle tråden kunna göra mycket nytta under "ridning" eller andra rubriker, men skulle jag flytta alla trådar som kan göra det blir det inte mycket kvar. Min policy är att ha högt i tak, folk måste kunna diskutera gångartsridning på islandshäst, specifika utrustningsfrågor etc utan att behöva fundera om tråden möjligen kan utvecklas i en riktning som passar bättre under andra rubriker. Har jag väl accepterat en tråd här ska det dessutom mycket till innan den flyttas.

En annan aspekt av var denna diskussion är lämplig är att utan islandsforumet här på Buke hade inte träffen som tråden behandlar inte existerat, en träff som vad jag förstår handlade om ridning i allmänhet och islandhstridning i synnerhet, i själva verket hade Djurjouren troligen inte ens ägt någon islandshäst utan detta forum. Det bästa sättet att döda framtida intressanta diskussioner är att ta bort den gemensamma plattformen, och sprida ut diskussionerna över andra lämpliga forum och endast behålla de som väldigt specifikt behandlar tölt, flygande pass och islandshästtävlingar. Resultatet kommer knappast bli fler intressanta diskussioner på andra forum utan att folk söker sig någon annanstans eller att diskussionen dör.

Med detta menar jag inte att allt som kan tänkas beröra islandshästar ska behandlas här, har man probem med tex bakdelsvändningar, foderstater eller hinderavstånd så finns det bättre forum. Det är ochså trevligt om folk som inte är hemma i islandshästvärden kommer och ger sina synpunkter, så länge diskussionerna ligger här så brukar ändå "aspekten" islandshäst genomsyra debatten.

Helena//Moderator

Men jag är ju redan JÄTTERAK, det är min häst som av nån mysko anledning blir mer och mer bananformad :smirk:...

Nä, jag skojade. Tack för bra tips, såna enkla grejer har jag aldrig ens tänkt på :).

mandalaki

Du har självklart rätt. Det ÄR hästens fel. Det är begåvade djur de dummingarna. Med mig låtsas hästen att han har svårt att galoppa i vänster varv. Med den andra ägaren har han inga problem. Och jag som är så rak och fin?!

Det lustiga är att nyligen red jag två av Tims hästar, och den ena var banan åt samma håll som min :)! Av det drar jag slutsatsen att de flesta hästar faktiskt är bananformade åt det hållet. Eller att Tim också rider sina hästar på det sättet.

Sen påstod Tim att mitt vänsterben pekade rakt ut, och så fort hästen hörde det blev hon alldeles rak igen. Så det GÅR att lära dem!

Nej, jag ska inte tramsa i en sån bra diskussion, förlåt :bow:!

mandalaki

Superspännande diskussion!

En bra tankebild jag fått av Tim (angående sidvärtesrörelser egentligen, men är bra att tänka på i många situationer);

"Tänk på hästen som en amöba. För att hålla den på rakt spår måste du sitta precis rakt över den, sitter du snett glider den undan, flyttar du vikten bakåt halkar den framåt, lutar du dig framåt bromsar du den."

Fungerar särskilt bra på välridna amöbor, men en avtrubbad "planka" kan också lära sig att lyssna på små hjälper, man måste som sagt var anstränga sig för att sortera bort alla onödiga hjälper& signaler man skickar ut hela tiden. (Inte_Ung; som att rätta till trosorna i sadeln kanske.. :D) Som säkert många vet (för mig har en ny värld öppnats!!) KAN hästar bli så lyhörda att det enda som krävs för tex en sidoförflyttning är att man kombinerat med små förhållningar "pumpar över lite vikt" till ena skinkan och blir tung i samma sidas ben och nuddar med skänkeln på motsatt sida så rinner den iväg ditåt man vill!

Förut (före upplysningarnas tid :smirk:) gjorde jag sidoförflyttningar (till vänster) genom att klämma med vänster ben lätt vid sadelgjorden, höger ben en smula tillbakadragen och skänklande där, ganska mycket stöd i höger tygel (och en del i vänster) och lutade mig något åt höger, ganska grova hjälper alltså, men så trodde jag att man MÅSTE göra, för det var så jag blivit lärd! Det gick väl det med, hästen gick åt sidan, om än tveksamt (tacka för det!) oftast förböjd inser jag, och själv satt jag vikt i sidan.

En dressyrinstruktör har sagt till mig att rida med "Rund mage", och det hjälper också mycket. Magen kan inte vara"rund" om man kutar med axlarna. Sally Swifts bok har massor av superbra tips med "tankebilder" att ta till i ridningen.

Finns det fler böcker om centrerad ridning?

Detta forum heter Tävla Islandshäst.

Islandshästar tävlas i ALLA gångarter. Vi rider och blir bedömda i skritt, trav och galopp också, inte bara i tölt och pass. Dessutom så Tävlar vi i Dressyrklasser på Islandshäst.

Det går då inte att sprida gångarterna för vindarna över de olika forumen. Dessutom så finns det många specifika svårigheter med att rida de tre grundgångarterna på en häst med 4 eller 5 gångarter.

Att på Ridning lägga en tråd av karaktären: Min häst har svårt att trava, tror jag inte skulle vara särskilt meningsfullt.

Precis, tack för förtydligandet :bow:.

Helena//Moderator

JAg är också storhästryttare men vågade mig till och med gå på cliniksen hos Int Ung och det var nyttigt!

Vad skönt, nu är vi två med kolosser här.

Känslan jag har när jag har läst igenom vad alla ni har delat med er av är att jag känner mig nästan nyförälskad, korkat...jag vet...men detta gav mig den kick jag behövde och det känns faktiskt i magen.

Så hatten av och :bow: :bow: för er.

Okej...en liten :banana: också.

MVH Madde

Islandshästridning är ett himla finlir jämfört med Storhästridning. I alla fall om det skall vara litet finess på det hela. Islandshästen kan alltid ta till att byta gångart till någon annan än den man hade velat ha om man blir för grov. Och som för grovt kan räcka med att sitta för tungt.

...satt så stilla jag kunde och kände med handen först i magen, sen i ryggen. Och det var sjögång :crazy:.

mandalaki

förstår precis vad du menar!!
Men BRA storhästridning ska vara finlir det också.
Men det är lättare att "dölja" eller att missa, när man rider en häst som bara har tre gångarter mot en som har 4-5.

Jag tycker att de vanliga är mer förlåtande än islandshästarna.

Kan vara precis lika känsliga men ändå mer förlåtande iom att man intre trasslar till det med fler gångarter. Och börjar den visa fler gångart då har man VERKLIGEN ställt till det för sig (storhästen alltså).

:)

:cool:

Blev hästen instabil menar du, eller var det svårt för dig att bli stilla? I vilket fall som helst är det helt normalt! Om du lyckas behärska både din och hästens balans, är det ju DU som styr hästen och om du inte styr exakt rätt blir hästen berusad. (Jag har "skenat" in i ridhusväggar i mikroskritt ibland!). Och det är jättesvårt att bli stilla i början. Mina första lektioner fick jag kämpa med min egen slappa kropp och mitt slöa nervsystem så jag blev blå i huvudet. Andas fick jag göra som en sparv i barnsäng. Men det blir bättre. Kroppen vänjer sig...

Nej, det var jag som inte kunde vara stilla! Hade ingen aning om att jag rörde mig SÅ mycket, det är ingen häst jag har, det är en kamel!

HUR kämpade du??

mandalaki

Jag trodde du hade islänning?! :D Det kan underlätta om du börjar med att göra magen stilla i början. Gör det noggrannt, det är receptet till framgång. Öva länge på magen och när maghanden blir stilla, gå över till ryggen. Få inte panik och gå för fort fram! Jag spände alla magmuskler jag kunde hitta (och de är ändå för få inser jag nu) i början, efter ett tag kunde jag börja luckra upp bit för bit.
Igår roade jag mig med att sitta av åt fel håll (det var väl Lydia som tipsat om det?) och det kändes kymigt. Men det gick ganska lätt! Och det är oerhört vad mycket det imponerar på andra ryttare - att både sitta upp och av åt höger menar jag. Folk är nog faktiskt väldigt okoordinerade i gemene man.

Tack :bow:!

mandalaki

Efterom jag inte alls hänger med i denna diskussion måste jag fråga :

Ska man INTE följa med hästen i dess rörelser??

Ska man sitta med spända skinkor o spänd mage o vara så stilla som möjligt?

Hur andas man i detta fall??

Hur påverkar ens spänning hästen??

Rör man INTE på axlar o huvud utan bara bäcken o sittben SAMTIDIGT som man spänner sej i ända o mage för att vara så stilla som möjligt??

Hur ska man få upp hästens rygg när man sitter stel o spänd ( som jag uppfatar det hela)??

Jag försöker förstå - men får inte det hela att gå ihop :bump:

Lena

Som sagt, det är klart att man ska följa med i hästens rörelser. Men gå bredvid din häst och sätt ett finger på ömse sidor dess ryggrad. Det rör sig inte MYCKET. Detta lilla kan du lätt fånga upp via sittben/höft. Du ska inte låta dessa små rörelser fortplanta sig i din dallriga kropp dock, då förskjuter du din och hästens tyngdpunkt hela tiden. Hästen måste då "hålla i sig" och rör sig stolpigt, stelt, med tyngd på bogarna osv osv osv.

Det är en vanlig missuppfattning att en högre muskeltonus= negativ spänning. Den spänning du syftar på är när du spänner fel muskler. Vår tränare brukar jämföra med en balettdansör och en fyllehund. Fyllehunden är avslappnad, men utför inga underbara danssessioner. Balettdansören SER avslappnad ut, men är det inte.

Ja endel kan då få till det, det är balett dansös jag vill bli :D. Men tyvärr är det väl i den andra skaran jag får ställa mig just för tillfället :cry:.

MVH Madde

Spänning är bara för att hitta sina kroppsdelar, att tänka på hur hästen går innan man kan kontrollera sig själv är dumt. Att andas med rätt teknik ingår oxå i utbildningen.
Det ska tydligen bli nån kurs i stockholmstrakten om jag förstår tjatet rätt ;)( börjar bli svårt att motstå) men vad man ska förstå är att man inte kan ta en kurs bara utan hela konceptet är en lång process med många små pusselbitar. Man får inte hela svaret med en gång för man kan i början inte förstå svaret och framförallt inte utföra det. Som exempel kan nämnas att man ungefär de första 50!!!!! lektionerna enbart koncentrerar sig på ryttarens sits och i skritt, det finns inte så många som förstår och orkar med detta snigelsätt utan folk vill i regel GÖRA NÅGOT, inte bara sitta och jobba med sig själva.Man ser bara problemen som hästen har, att den töltar dåligt, har svårt för galoppen o.s.v. och då är det många som inte förstår att man hjälper alla gångarterna genom att jobba med sig själv..
Målet är en korrekt lodrätt sits en avslappnad ryttare och en harmonisk och spänstig häst. Det fixar man dock inte på en kafferast.

Alla ni som Pm:ar och frågar om kurser så är svaret att jag har lektioner för folk här hemma på mina egna hästar men jag är skeptisk till att ta emot folk på egna hästar och jag är skeptisk till att ta emot folk som är skeptiska :D. Detta av olika anledningar , bl.a. på att jag fortfarande är väldigt opedagogisk trots att jag jobbat hårt på att bli bättre, dels att jag själv inte kan så mkt ännu. Jag har dessutom svårt med motivationen när folk bara vill testa som en kul grej. Jag kan inte övertala nån som inte tror, jag är för lat för det, jag delar gärna med mig av det lilla jag kan, men ser ingen mening i att tala för "döva öron" . Hoppas ni förstår vad jag menar, jag menar inget illa utan försöker förklara hur jag tänker.

Dessutom så är det mer än bara ridning, det är massor av teori man måste plöja igenom för att få en bättre inblick i det hela. Egentligen får man fel uppfattning när man testar det så där 10 minuter som vi gjorde hos Inte Ung, man måst egentligen teoria innan men det var ju sitsträning alla ville åt :-)

Ang. kurser i icke ridgrejen utan det där med rörelsetörningar o dyl., lära sig se hältor och förebygga dem o.s.v. så har jag aldrig hållt nån kurs i det, jag lär ut små grejer till de som rider här men inte nått avancerat. Jag har ju egentligen inte nån utbildning för det utan det är sånt jag lärt mig genom åren av diverse hästgubbar, allt funkar (resten har jag kasserat) men jag vet inte hur korrekt det är lära folk det. Jag kan tänka mig att jag är svår att förstå när jag talar om det för det som är jättetydligt för mig har jag märkt är helt osynligt för andra, men visst kan jag, men jag behöver nog vägledning i hur man undervisar i det :-).

men vad man ska förstå är att man inte kan ta en kurs bara utan hela konceptet är en lång process med många små pusselbitar. Man får inte hela svaret med en gång för man kan i början inte förstå svaret och framförallt inte utföra det.


Men förklara då att jag redan känner att jag rider bättre redan, efter bara det jag har fått lära mig så här långt?



Jag kan tänka mig att jag är svår att förstå när jag talar om det för det som är jättetydligt för mig har jag märkt är helt osynligt för andra, men visst kan jag, men jag behöver nog vägledning i hur man undervisar i det :-).


Jag förstår och hjälper gärna till att översätta till "vanligt utlärnings-språk" så att de flesta kan förstå. Detta för att jag tror att det vore bra för alla hästar som ägs av de som får lära sig om det. Så för hästarnas skull och för att jag kan "snyltlära" mig på köpet.

Jag har länge velat veta mera om hur man håller just travare i gott skick. De pressas så hårt i en gångart som inte är hästens naturligt snabbasta gångart och resultatet är så väl mätbart. Man tar en tid. Likheten med att pressa hästar i pass och tölt känns mycket stor.

vad då tjat?
är det någon som tjatat på dig menar du? :angel:

har du något exempel på teori att börja med då? :smirk:

Skulle tippa att Sally Swift/Ett med hästen är ganska rätt. Jag började på den i går :D.

mandalaki

Tack! Den har jag letat efter på bibblan förut... :crazy: Kanske ska göra ett nytt försök och leta! Eventuellt köpa...
Har kikat lite i den förut ( i Cheesericas :bow: ;) ) och det var väldigt intressant!

att sätta sig in i hästens anatomi är en bra början, samt att jobba med sig själv mkt. Tex lära sig att i detalj kunna styra alla muskler. Du tex skulle behöva ta dig ett snack med dina busiga fötter :-), lär dig vilk amuskler som korrigerar fötterna och använd dem. Ta reda på varför det är svårt att göra si och lätt att göra så, o.s.v

oki, hästens anatomi har jag en bra bok om i alla fall!
hihi ja mina busiga fötter ja.... jag får väl luska fram något om det med ;-)
tack för tipsen!

Ja en kurs!

För jag får börja rida min häst nu.

Och jag kommer nog ha ett körkort innan det här året är slut så jag kan ta mig till platsen själv!

:D jag har tjatat mycket.....

Lena

Men då hänger jag med bättre!

Har gått centerad kurs med först teori o praktiska övningar utan häst o sedan skrittat o skrittat o skrittat tills jag förstod innebörden med det hela. :banana:

Lena

jasså, vilken tur! då behöver jag inte känna mig skyldig utan kan skylla ifrån mig helt på dig :D

Hittade den här diskussionen nu, och kan inte låta bli att svara, trots att Djurjouren och Carmenzita redan gjort det så bra.

För att ett ekipage ska vara i samklang måste den ena vara lösgjord och den andra stabil. Och helst ska det vara hästen som är lösgjord... när man tränat tillräckligt länge så känns det inte som om man är spänd, det är i början innan man lärt sig att hitta rätt bland muskelgrupperna.

Men det tar tid! Jag har ridit för samma tränare som Djurjouren och Carmenzita i snart 3 år, jag har gått 13 helgkurser och hur långt har jag kommit? Tja, i de flestas ögon inte särskilt långt... vi gör inget avancerat i galopp, vi göra inga flashiga rörelser direkt. Men själv tycker jag att jag kommit långt, både när det gäller min egen kroppsmedvetenhet och när det gäller att känna hur hästen rör sig.

Det är otroligt mycket teori att lära sig, det kan se ut som om man gnetar i skritt - men det är så häftigt! Man kan få hästen att dansa, bara genom att sitta still i en lodrät sits!

Jag har aldrig för träffat en tränare som gett mig så många mentala kickar och som fått ridningen att framstå som så intressant och spännande.

Nu rider jag för sällan och har ett dåligt utgångsläge i och med att jag slåss med en ganska stor ridrädsla efter några brutala avtrillningar så jag har inte kommit så långt som Djurjouren, som att döma av det jag sett är mycket duktig.

Man kan tycka att det tar tid - men är det inte det som också är litet fascinerande? Att det FÅR ta tid att lära sig en sak, och att man verkligen lär sig något från grunden? Att man kan lägga en hel helgkurs på att lära sig grunden till hur man gör en halvhalt - många timmars teori, många timmars övningar utan häst och sedan några till häst. Jag tycker det är underbart!

Det finns många ryttare som rider efter de här principerna, men kanske inte så många i Sverige. En av mina förebilder är Arthur Kottas-Heldenberg från Spanska Ridskolan.

Kanske ska svara på några av dina frågor? Hur man andas? Ja i början är det faktiskt litet svårt, man ska ju andas med buken, men det blir lätt en astmatisk flåsig andning innan man lärt sig att koordinera. Men man måste ju ta den här inlärningsperioden om det ska bli bra i slutänden.

Självklart ska man följa med hästen (om man nu inte vill korrigera den för att rakrikta eller något annat), men man måste vara medveten om att en hästrygg rör sig väldigt litet, det är utväxlingseffekten som gör att många ryttare tror att de måste sitta som nickedockor där man är rädd för att hjärnskakningen väntar bakom hörnet.

Magmuskler och musklerna kring sittbenen är jätteviktiga, man måste lära sig att kunna separera dessa muskler från andra närliggande, t.ex. musklerna kring trochanterna. Det är alltså inte bara att kniiipa...

Hästens rygg får man upp genom att man bjuder in den med ett stabilt säte. Alltså inte genom att vara spänd och styv, utan genom att vara en trygg och fast punkt som gör att hästen vågar bli lösgjord.

Men det är svårt att förklara så här kort - och det är svårt att förklara för folk som inte vill inse att det tar tid att lära om. Att dock själva omlärningsprocessen är så kul och stimulerande kanske de inte ser. Tyvärr är det många som inte verkligen SER om en häst går bra, och som då kanske inte heller ser de stora framsteg som görs. Det tar tid att träna upp sin blick för sånt, och själv är jag ännu inte så duktig på det, jag har inte samma blick som t.ex. Djurjouren.

Jag kan KRÄKAS på mig själv. Visst har jag alltid vetat att jag har stora begränsningar som ryttare - men nu känns det som jag trillat ner i en avgrund... :eek:

Mina stapplande, hemmateoretiska försök har fortlöpt under de senaste dagarna och igår hade jag verkligen hittat "dass-musklerna" som Carmenzita berättat om tidigare.

Och eftersom jag tragglar själv måste jag fråga... Upplever att mina underskänklar ligger så mycket bättre de små ögonblick jag får till sitsen, kan det stämma?!

Hur gör ni som tränar detta för tränare - ger ni fasen i "åkandet" och tränar bara så här eller får ni ihop det?

Suck.
Men tack igen alla, det är en verklig ögonöppnare. Målade vedboden med vänster hand oxå, för koordinationen lämnar allt att önska.

Äsch, inte ska du kräkas, inte! Steg 1 till att bli en bättre ryttare är ju att inse att man får börja träna sig själv. Och hur många traskar inte på i gamla hjulspår år ut och år in, och det händer inte ett smack? (Nu kan man ju vara nöjd med det också, alla har ju inte samma mål med sin ridning och det är väl helt ok).

Själv tycker jag att det är roligt nästan jämt - även om jag bara hunnit till steg 17 av 52 328 känns det som... men vart och ett av de stegen har varit väldigt inspirerande!

Jo, får man till en del av sin sits, så följer ju oftast de andra med till en del, så det med underskänklarna stämmer säkert! Sedan kan man självfallet träna skänklarna separat, men jag tror det är viktigt att ta en bit i taget, försöker man göra allt på en gång blir det nog mest pannkaka av det. Plus att man lätt tappar sugen då.

Mitt eget största problem som jag upplever det, är att jag tappar kontakten mellan över- och underkropp och inte får ihop det till ett "paket" - men en dag kommer man nog dit.

Nu har jag inte ridit så mycekt i sommar för hästarna har varit på bete, men i slutet av augusti är det kurs igen, så nu är det tid att sätta igång - och jag är jättesugen!

Man måste självfallet åka häst emellanåt också, man kan inte och orkar inte (vare sig ryttare eller häst), vara så fokuserad hela tiden. Det blir självfallet längre och längre stunder - men det är viktigt att låta hästen gå framåt också (i synnerhet i början när man tränar koordination enbart i skritt). Dock bör man separera noga mellan vad man gör - antingen jobbar man hårt, eller också "åker" man. Helst inget halvhjärtat mellanting. Jag skulle vilja jämföra det litet med när jag tränar min valp på att gå fint. När han ska gå fint, så SKA han göra det, även om det är korta sträckor. Däremellan måste han få sprattla runt litet. I takt med att han blir mer tränad och äldre växer kraven. Precis som med ridningen.

Det ska vara kul att rida!

Varför ska man andas med magen?

För att sänka din tyngdpunkt och bli mer stabil.

Om du inte redan alltid andas med magen så börja genast! ;) :idea: Det gör otroligt stor skillnad för en massa saker, inte minst att du får i dig mer syre med mindre ansträngning... Det är också första steget för kroppskontroll och t ex röstkontroll.

En intressant detalj i sammanhanget lärde jag mig på ett otroligt intressant föredrag av en sjukgymnast som intresserade sig för ridning och sits. Det här kan du testa hemma om du sitter på en stol. Känn efter var du har sittbenen, och ta sedan ett andetag "med bröstkorgen". Sittbenens läge ändras inte. Ta sedan ett andetag "med magen". Du känner då att när du andas med magen så sjunker liksom sittbenen nedåt mot stolen eller sadeln om du sitter på en häst, och du får alltså en fastare sits och bättre kontakt med hästen bara genom att andas rätt. :bow: :D

Att man kan lägga en hel helgkurs på att lära sig grunden till hur man gör en halvhalt - många timmars teori




Men vad gör man om man är en sådan ryttare som HATAR teori? :confused: :( Jag vill såklart bli en bättre ryttare, men när en instruktör börjar med en teoretisk utläggning som tar mer än ca 30 sek så har jag slutat lyssna för länge sedan och tycker bara det är tråkigt...

Det är förmodligen ett uselt utgångsläge och det känns som att det inte är så man SKA känna, men ändå fullständigt sant.

Jag är alltså inte minsta intresserad av att lära mig VARFÖR. Jag vill bara veta HUR. Något väldigt få instruktörer klarar av (men gamla K1-gubbar brukar vara bra till just detta)!

Detta ska jag testa genast! :)

Jag är alltså inte minsta intresserad av att lära mig VARFÖR. Jag vill bara veta HUR. Något väldigt få instruktörer klarar av (men gamla K1-gubbar brukar vara bra till just detta)!





Hur och varför upplever jag går hand i hand. Vet man inte varför man gör en viss sak kan det med tiden bli väldigt fel och man kan göra väldigt konstiga prioriteringar och vid fel tillfällen. Jag tror också det är dömt att misslyckas.

Alltid är nog lite överdrivet, allting har sin tid. Om man inte kan andas ordentligt och fylla upp hela bröstkorgen så har man garanterat en inbyggd spänning i kroppen. Däremot så håller jag med om att bukandning funkar bar i många sammanhang. En annan smånintressant övning är om jag inte minns fel att ligga på rygg och försöka leka oböjligplanka. Låt kompisen lyfta benen och se om hela kroppen följer med. Testa både med att andas med buken respektive bröstkorgen.

Jag är yrkesskadad av ett yrke där man absolut inte får fråga VARFÖR. Eller får och får, man hinner inte. Man accepterar en regel och följer den helt enkelt. Där går det alldeles utmärkt så varför skulle det inte gå inom ridningen?

Jag tycker det är trist att man alltid förväntas intressera sig för lååånga teoriutläggningar hela tiden. Är detta för att ridsporten domineras av kvinnor? (mitt yrke är av tradition dominerat av män, därav frågan)

Det enklaste exemplet jag kan komma på dock Aikido (kampsport).

Jag skulle lära mig en kata, det här fallet ett rörelsmönster med stav. Grunläggande rörelser för att försvara sig mot en anfallare som också har stav. Den första tränaren hade noll koll på varför man gjode vissa rörelser och därmed visste jag inte vad jag gjorde. Det var ett enländigt viftande med pinnen.

En annan tränare förklarade syftet med varje slag, här slår du mot tinningen, sikta mot händerna så att han tappar staven, du ska sticka din liggande fiende i magen. Helt plötsligt fick rörelserna en mening och dessutom hade jag något att hänga upp dem på för att komma ihåg.

Inom ridning är det inte lika tydligt, men minst lika viktigt. Varför ska man kämpa med att få hästen trampa under sig om man inte själv känner någon skillnad och tycker det funkar lika bra att såga ner huvudet och få hästen att kröka fint på nacken. Varför ska man göra en besvärlig sluta som bara är tråkig och jobbig för hästen och man ändå inte tänker tävla dressyr och visa upp sig? Det finns en avsikt bakom varje rörelse, varje tygeltag. Om man inte vet varför då har man en massa information i huvudet men inte den visdom som (förutom erfarenhet) krävs för att kunna utnyttja den.

Ingen yrkesgrupp mår i längden bra av att inte ifrågasätta sig själv, sina värdegrunder, sina prioriteringar, varför man gör som man gör. Utan att veta varför man gör det ena eller det andra kan man inte utvecklas vidare, bara utföra de hur man lärt sig, i de sammanhang man lärt sig.

Även yrkesofficerer gör detta, diskuterar teorier och ifrågasätter, om du syftar på mansdominerade exempelgrupper. Man ifrågasätter inte order i vanliga fall kanske, men har faktiskt en skyldighet att INTE lyda order som t ex strider mot folkrätten. Så ett kritiskt sinne bör man ha ändå... Som en parentes.

Ok jag var nog lite otydlig. Jag vill veta varför, men jag vill inte ha en lååång förklaring om muskler som går hittan och dittan. Som förklaring för mig räcker: "För att bli en bättre ryttare" eller "För att hästen ska jobba korrekt" jag behöver alls inte veta hur korrekt är in i minsta detalj...

I mitt jobb är anledningen alltid: "För att flygplanen inte ska krocka och människor överleva" Möjligen kan man vid finlir lägga till "För att spara tid för samtliga inblandade". Mer förklaringar än så behövs inte.

Nu finns det många olika ridstilar och sätt att förhålla sig till ridningen. Hur ska man kunna ta ställning till vad som passar en om man inte känner till teorierna bakom, hur ska man veta om något fungerar om man inte ens vet hur det borde fungera i teorin :confused:.

Jag vill veta varför, om inte annat så för att kunna praktisera kunskapen på egen hand, eller förkasta den.

Helena

Men hästar är ju inte flygplan, de är olika och reagerar på olika sätt. Man måste kunna massor av olika sätt för att hitta vad som passar just den häst man rider för tillfället.

Om man inte kan åtminstone den grundläggande teorin tror i alla fall jag att det är dömt att misslyckas att bli en riktigt bra ryttare.

Det är ju inte ett evigt ältande och tyckande: det är grundläggande fysiska frågor man kan sätta sig in i. Och det är det som gör en till en bättre ryttare...

Jag håller absolut med och tycker att det är alldeles för lite teori inom ridningen, och framför allt för dåligt undebyggd teori. Instruktörerna hinner ju oftast inte med några längre förklaringar och om de försöker så mynnar det gärna ut i "det här fungerar för mig". Ofta kan de förklara vad de vill att hästen skall göra, ta vikt på bakdelen, vinkla bäckenet osv, men inte hur jag skall göra för att visa hästen vad jag vill.

Problemet är ju att många instruktörer kommit långt på sin talang, de har sällan behövt fundera så mycket på varför de gör saker, eller vilka muskler de använder eller inte använder. Men jag som är tämligen talanglös ryttare (om än envis och entusiastisk. :p) behöver en intellektuell förklaring till hur jag skall försöka förmå min kropp att arbeta. :idea: Andra behöver kanske mer hands-on instruktion: gör så här!
Det gäller ju att hitta den instruktör som fungerar för en själv, men på det hela taget tror jag ändå det är för lite och inte för mycket teori inom ridningen. :(

Jag är nog den enda här som protesterar mot det där med spända skinkor när man rider. :cool:

Sedan jag hörde det första gången har jag prövat, läst böcker och pratat med vänner och instruktörer. Alla tycker att det låter konstigt. Ta bara en bok i högen som påstår det motsatta, Belasiks senaste bok. Erik Herbermann förespråkar inte heller spända skinkor. Överallt hittar jag motsatta rekomendationer, slappna av i höfterna och skinkorna, stabilisera dig i magen (core stability). Sitt still genom att vara följsam. Det är inget nytt, alla har talat om detta länge, länge. Men nu är detta fel? Kan man spänna sig fel i skinkorna? Jag har ridit med spända skinkor i flera år och det var inte förrän jag slappnade av som hästarna började röra sig tillfredställande. Tur att vi alla kan rida olika och nå samma resultat.

Djurjouren, du får ta och skriva en egen bok helt enkelt. :idea:

Psst, Zora - en hemlis: Jag rider också med så avslappnade muskler som möjligt, spänner bara lite i rumpan när jag behöver samla eller flytta pållen, men inte så jag får träningsvärk direkt, bara så att bäckenet rör sig som jag vill. När hästen går som jag vill så följer jag bara med den.

Jag är alldeles för lat och otålig för att orka jobba så där med sitsen så mycket i skritt även om jag tycker det ser kul ut när andra gör det och teorierna är intressanta :)

Undrar om inte meningen är att man ska spänna sig i ett övergångsskede för att kunna bli följsammare sedan lite mer "automatiskt" ?

Som o-fåfäng o-resultatinriktad nöjesryttare har jag inte brytt mig om hur jag sitter, bara jag får hästskrällena att tölta - för då blir det ju bekvämare :idea: Som av en händelse :cool: har det då blivit så att jag hamnat i en hyfsad lodrät sits :angel: inte för att jag eftersträvat den eller någon sitstränat mig (fy f-n vad islandsinstruktörer är dåliga på det!) utan för att det funkar bäst med minsta möjliga ansträngning. (jag orkar inte dra så mkt i de där snörena därfram heller utan släpper hellre fram hållningen när hästen bjuder på den själv på eftergiften vilket den brukar förr eller senare om den är byggd på rätt sätt. Annars ger jag upp nackkröken och avlar mig en som ger det naturligt istället :crazy:)

Nog med bekännelser :o

Synd att ni alla missuppfattar det här med spänning... Tror 10 inlägg från mig, Djurjouren och Nenne berör detta. I en övergångsfas, innan man tränat upp en högre muskeltonus, måste man arbeta med mer spänning än man är van vid, sen känns det inte som spänning. Det som behövs är en "manlig" muskeltonus. (Vilket förklarar att alla dina böcker, som är skrivna av män, förespråkar avslappning - männen fattar inte att de har ett annat ursprungslägen än vi).

Böckerna är skrivna av män, men de flesta jag talat med är kvinnor. Ingen rider med hjälp av rumpmusklerna, alla använder magen istället. Många har även sagt att här har man gått i flera år för att lära sig slappna av i rumpan när man rider och så ska man helt plötsligt spänna den. De flesta kvinnor spänner rumpan naturligt, så där går våra åsikter isär. Min tai chi-lärare har undervisat i flera år och han säger att den vanligaste kommentaren han får av tjejer/kvinnor är just att rumpmusklerna släpper. Min förra ridinstruktör har också undervisat i flera år och talade om samma fenomen hos tjejer "Du ska bre ut rumpan över sadeln".

Det är inte så svårt att testa spänningen i rumpan kontra avslappning. Bara att stå rakt upp och ner och försöka slappna av. Det är svårt i början för man är van att hela tiden gå omkring med en hög muskeltonus. Man tror aven att man kommer ramla omkull när man släpper spänningen, men det gör man inte. :)

Eller så är det så att det här är ett geografiskt fenomen. :D

Ja, eller om man säger så här; (eftersom ordet "spänning" blir negativt), man ska vara stabil i låren.

Om man går och pillar på Belasiks lår så ska man känna att de alldeles säkert inte är rulliga och sladdriga utan fasta och stabila. Att sedan han kallar det avslappnat är en annan sak :)

Det är ju helt riktigt att man ska vara mycket stabil i midja, svank och underliv, som efter vad jag förstår är bland de viktigaste muskelgrupperna i ridningen.

Det är inte så att man ska spänna skinkorna så att man blir upp-ploppad ur sadeln - man ska få in rumpan under sig så att man blir stadig och stabil, att sittbenen pekar rakt ner och att man får en tajt ryttarrumpa som man kan styra hästen med, med stabila lår som ramar in hästen. Man ska kunna aktivera musklerna runt sittbenen och samtidigt inte snörpa med de runt trochanterna. Det är inte lätt... Men när man ser resultatet på hästarna är det värt mödan.

Det är dock ohyggligt svårt att beskriva sånt här via ett diskussionsforum på internet, det blir lätt missuppfattningar och missförstånd.

Det finns kanske geografiska avvikelser *fniss*. Men Nenne, Djurjouren och jag eftersträvar i alla fall manliga arslen (a la äpple istället för päron) i vår ridning. Vår tränare säger aldrig "bre ut rumpan", snarare "få in rumpan under dig". Vilket kanske har att göra med hur våra tre rumpor ser ut? :o

Ja i alla fall min är nog mer av modellen som hellre breder ut sig. Och det rejält...

Men det här är inget nytt sätt att rida - det är lika gammalt som ridkonsten.

Och dessutom är det så, att jag har fått mycket mindre problem med ryggen sedan jag börjat ändra sitsen. När man "brer ut rumpan" som så många tränare förespråkar kommer man lätt till svankning, och då blir det mycket högre belasning på kotorna i svanken.

Men alla blir saliga på sin fason!

Hur är det? Ska man sitta på rumpan eller på hönan? Jag sitter nog mer på rumpan och att bre ut den går liksom inte (är inte bredbar). Har försökt känna efter sista gångerna jag ridit, vilka muskler det egentligen är jag använder och magen lämnar en del att önska.

Om man brer ut rumpan och samtidigt släpper magen så blir det garanterat svankning. En ovan ryttare som för första gången får sitta och rida på rätt sätt får nästan alltid träningsvärk i magmusklerna. Och jag säger som du, min rygg har också blivit mycket bättre. Jag fick regelbundet gå till sjukgymnasten för ryggen i flera år, men sedan jag träffade instruktören som lärde mig sitta (den som bredde ut rumpan) så har mina problem försvunnit.

Och som sagt, alla blir ju faktiskt saliga på sin fason. :)

Då är det måhända så att våra respektive instruktörer egentligen förespråkar samma sak, att hela muskelpaketet runt magen är starkt samtidigt som man sitter i hästen. Vilket man möjligen kan beskriva som att man brer ut rumpan, även om jag tycker det är fel.

Jag har också hört det här med att bre ut rumpan och att man ska sitta som en pösig jäsdeg etc, men jag skulle tro att de allra flesta översätter detta till att man "fläskar ut" skinkorna. I alla fall om man ser på många ridekipage som jag vet rider för sådana här tränare.

Sedan finns de ju också de saliga personer som har det här med en stabil sits alldeles av sig själva. Orättvist, men sant.

Ska vi fota våra rumpor och jämföra dem. :D

Det är kanske helt enkelt så att alla instruktörer har olika sätt att få sina elever till att rida på rätt sätt. Min bredde ut rumpor, diskuterade avslappning i benens leder och användningen av magmusklerna. Andra instruktörer gör på andra sätt, det kanske finns lika många sätt som det finns instruktörer. :)

Om man läser på engelska och amerikanska sidor så diskuteras det enormt mycket om just "core stability". I samma andetag skrivs det om pilates, yoga och ibland tai chi. Magmuskulaturen hos ryttaren är för närvarande väldigt mycket i fokus.

Tycker överlag att det är farligt att förespråka pösiga jästdegar mm, det kan leda till total avslappning och det är vi ju inte ute efter.

Det är väl ingen som sagt något annat än att magmusklerna är viktiga i ridningen? Det är knappast något nytt, oavsett vad som diskuteras på vilka sidor.

Tja, jag sitter nog hellre på en häst än på en höna...

Men att sitta på sittbenen, i hästens balans, är nog inte så fel! Och magmuskler går att träna upp!

Vilken del är det då som är sittbenen? Det låter som om det är baksidan av översta delen av låren men, är det det?

Inget är nytt, vad som än diskuteras, om det inte är nya uppfinningar som man klär på hästarna.
Det jag menar är att många har börjat bli medvetna om hur man ska använda magen och varför man ska använda den. Det är det som diskuteras. Många har bara sträckt på sig, utan att förstå varför. Jag kanske går för långt tillbaka i tiden om hur det resoneras om ryttarens kropp och inverkan på hästen. Det var en period då man för det mesta hörde att man skulle sträcka på sig, inte varför.

Varje gång du skriver "musklerna runt trochanterna" läser jag "troskanterna" :D... VAD är trochanter?

Oavsett om ni är oeniga om rumpor och spänningar och magar så är den här diskussionen otroligt tankeväckande! Jag har just hoppat av höstens lektioner för vår islandshästinstruktör och lullar just nu runt i paddocken och känner på sitsen. Precis efter att jag fått en duvning av en hård och skarpögd instruktör *hej Tim* började den här diskussionen och det ger MASSOR.

I dag har jag cyklat baklänges med vänster sittben och insett att i höger sittben är det ingen hemma. Jag känner ingenting :mad:! Så sned och stel är jag alltså...

Hoppas den här diskussionen fortsätter för den är otroligt bra!

mandalaki

"troskanter" är väl i och för sig inte så dumt :)

Det finns både "major" och "minor" men be mig inte att tala om vilka som är vilka... men trochanterna är i alla fall de "knölar" du känner om du sitter på golvet med benen rakt framför dig och "vaggar" från sida, upp över sittbensknölarna till nästa knöl, som är trochanten. Man kan ha dem ungefär som extra stödhjul, när man rider. Mycket fiffigt!

Håller med dig Zora om att det förmodligen inte är mycket som är nytt.
Började rida som liten på ridskola (läääänge sedan) och då tränade vi otroligt mycket balansridning, hela lektioner ägnades åt detta. Att sitta rakt upp och ner på sittbenen, använda magen, blicken framåt dit man skulle etc.
När jag sedan började med islandshästridning i början av 90-talet tyckte jag det var en stor skillnad på hur man instruerade. Väldigt liten tid, ibland ingen alls, ägnades åt ryttarens sits och inverkan. Man tittade främst på hur hästen gick. Upplevde jag, alltså. Nu tycker jag det har ändrats och idag rider jag för rena islandshästinstruktörer såväl som andra instruktörer som alla tar tag i min sits. Vilket verkligen behövs eftersom jag upplever att jag blev något "förslappad" under dessa år då det viktigaste var hästens takt och tempo.
Någon annan som har samma erfarenhet?
Tycker tråden är jätteintressant även om det ibland kan vara svårt att förstå vad som menas. Men man får väl prova live...
Hej i värmen! :banana:

Jag är nog den enda här som protesterar mot det där med spända skinkor när man rider.


Det är hur man spänner dem som räknas. Och att man spänner dem, gör att man hittar dem och sedan kan slappna av dem på ett kontrollerat sätt och med god "timing".

Tim är en sån människa som vi inte tycker om :love: för hon har gratis den där stabiliteten i midjan som alla ryttare måste ha, Men gratis kanske den inte har varit, hon har iallafall den. Det är just så som Tim som vi strävar efter att bli, stabila men följsamma och framför allt liksidiga och raka.
Det är för att bli så stabila och raka som vi måste spänna oss så förbenat. Men att spänna sig för en tjej är inte samma sak som för en kille. En kille är redan av naturen så spänd som en tjej blir när hon tar i så hon blir blå i huvudet. Fuskigt som attan. När man lär en kille rida så måste man istället be denna att slappna av istället.
Det stöter på problem för en killes problem är oftast alldelles otroligt låsta höfter och är dessutom killen sned så måste man ändå be denna spänna sig för att i en övergångsperiod lyckas hitta de där musklerna som han ska slappna av och det är inte nådigt för hästarna han sitter på :crazy:.
Så att lära en sned kille rida är MKT svårare och hästförstörande än att lära en sned tjej rida.
Man vill åt avslappningen och stabiliteten men att be någon slappna av en kroppsdel som man inte har använt i hela sitt liv är omöjligt.......Man måste först spänna den och visa kroppen att man kan faktiskt använda den här värdelösa muskelbiten och sen kan man placera den i det läge man vill ha den och i det tillstånd man vill ha den i.

Precis som Tim säger så är det även vårt mål att vara avslappnade och tro mig, man blir avslappnad. Jag känner mig helt avslappnad i det ni gjorde hos Inte Ung, dvs i musklerna som tar han dom grunden i vår sits men sen hittar tränaren på en massa ny muskler hela tiden och just nu är det ena som hala rackare under rumpan som hon misshandlar och mina triceps.
Triceps har en stor och betydelsefull uppgift i bl. a.sluta påstår hon och hon har rätt, om jag inte kopplar på dem så blir slutan inget vidare ;)
De muskler som jag hittat och plågat ett tag är lika starka som på vilken kille som helst som sitter i soffan hela dagarna och glor på tv........... fuskigt.......tror jag ska bli kille i mitt nästa liv.
Ni tjejer som fläskar ut rumpan, har ni inga bilder på er när ni rider? Är nyfiken på om det går att vara fläskad i rumpan om man inte spänt den ett tag och har en bra grund.

Jasså är det så här det är? :eek: :smirk:
Alltid trevligt med bekännelser :D

Att du inte känner ditt högra sittben behöver verkligen inte vara ditt fel. När jag cyklar baklänges på min häst, känner jag nästan bara vänster sittben. Varför? För att han sänker vänster rygghalva och då trillar huvuddelen av min vikt ner på vänster sittben. Men detta är bara när jag "åker med" och cyklar. När jag rider, kämpar jag hela tiden för att komma upp ur hans vänstra rygghål och för att suga upp hans vänstra rygg, samtidigt som jag försöker få in hans högra mage mitt under oss. Det kan vara samma sak för dig? Samtidigt som du funderar över cyklandet, försök känna var hästens mage är. Om den mestadels är på vänster sida, gör din häst tvärtom som min. Dvs bullar ut magen åt vänster, sänker höger rygghalva och är nöjd och glad.

Detta ska jag kolla, tack!

mandalaki

Jag vill veta varför, men jag vill inte ha en lååång förklaring om muskler som går hittan och dittan. Som förklaring för mig räcker: "För att bli en bättre ryttare" eller "För att hästen ska jobba korrekt" jag behöver alls inte veta hur korrekt är in i minsta detalj...


Jo det behöver du om du skall komma vidare i ridningen.
K1-varianten fungerar utmärkt, men bara till en viss nivå. Och så förutsätter den att alla hästar är likadana. Det är därför som man avlade bort tölten, för att få hästarna likadana. Och sedan så utbildar man dem identiskt för att de skall bete sig identiskt. Detta är nödvändigt om olika soldater skall kunna ta vilken häst som helst och strida med den.

Men.
De som utbildar dessa hästar måste kunna gå olika vägar för varje häst för att nå målet. Så de måste kunna förstå hur det hänger ihop.
Islandshästar har kvar tölt och pass, så de har inte förutsättning att bli identiska. Utan där så måste ryttarna kunna anpassa sig till de olika individerna.
På tävlingsnivå så måste man som ryttare kunna anpassa sig efter den individuella hästen, oavsett vad man tävlar i.

Dvs bullar ut magen åt vänster, sänker höger rygghalva och är nöjd och glad.




Inte för att jag sett mandalakis häst, men jag kan tänka mig att den går så, eftersom det fanns en viss tendens hos ryttaren att "släppa inramningen" på vänster sida och luta sig åt höger :angel:

Fast mandalaki var kanske ganska nöjd och glad innan de här trådarna dök upp, hon också?! ;)

Det var jag. Men sen när bristerna man varit vagt medveten om börjar märkas allt mer så är det som sårskorpor man inte kan låta bli att klösa i: mera och mera och sen är det kört!

Måste dock kommentera spänningsdebatten; har varit lättförståelig och hjälpt mig mycket! Har iofs inte någon stor rumpa att bre ut, men just att spänna musklerna gör för mig att jag bättre känner hur jag använder dem. Och hur jag inte ska göra, och vad som fungerar lite bättre.

Fast mandalaki var kanske ganska nöjd och glad innan de här trådarna dök upp, hon också?! ;)




Nix, jag har inte varit nöjd och glad sen jag började rida islandshäst. Då kunde jag nämligen :D ;)!

Tim: du tänker nog på nån annan :angel: ;) :D

mandalaki

Ja visst kan man göra så. Men jag förstår inte varför man inte kan göra som vi gör under utbildningen till flygledare. Dvs lära sig flera olika paket av "lösningar" och sedan kombinera dem som det passar på just den hästen man rider. (eller trafikstockning som man ska lösa)

Om problemet tex är att få trav så har man olika lösningar på det. Man kan prova A först, fungerar inte det så kan man testa B också och sedan C osv. Vad som fungerar bäst upptäcker jag ju när jag testar mig fram! För att kunna testa sig fram så behöver man bara lära sig teknikerna och inte varför. Med erfarenheten kommer sedan insikten om vilken lösning som kommer att fungera bäst i just den här situationen så att man inte behöver "testa" varje gång! (den nivån når vi innan utbildningen är klar)

Sedan är det också så att de bästa instruktörerna både kan inse vilken typ av elev de har att göra med och förmår smyga in lite varför även till en elev som är ganska oemottaglig för detta (som tex jag). Tyvärr är det inte något alla behärskar dock...

Sedan är det också så att de bästa instruktörerna både kan inse vilken typ av elev de har att göra med och förmår smyga in lite varför även till en elev som är ganska oemottaglig för detta (som tex jag). Tyvärr är det inte något alla behärskar dock...




Jag måste invända lite här. Visst är en skicklig, pedagogisk och lyhörd instruktör värdefull - men för instruktören är också en tänkande, frågandes och aktiv elev förmodligen guld värd.

Och just med tanken kommer teorin in. Så jag tycker faktiskt att inte bara instruktören ska "smyga in" teorin för att eleven ska klara av att ta in den - även eleven bör träna på att ta emot information.

Att säga att teori inte fungerar för mig, och låta det vara med det, tror jag är ett resonemang eller förhållningssätt som även går ut över praktikten när den inte fungerar.

Ja visst kan man göra så. Men jag förstår inte varför man inte kan göra som vi gör under utbildningen till flygledare. Dvs lära sig flera olika paket av "lösningar" och sedan kombinera dem som det passar på just den hästen man rider. (eller trafikstockning som man ska lösa)

Om problemet tex är att få trav så har man olika lösningar på det. Man kan prova A först, fungerar inte det så kan man testa B också och sedan C osv.


Därför att om en viss häst behöver metod C, så kan metod A eller metod B förstöra så mycket på vägen att när man väl kommer fram till metod C, så räcker inte det utan då så behöver man metod F + H + K, för att få till det. Men innan man kommer dit så har man provat metod D och metod E också, och då så är inte metod F + H + K heller tillräckligt längre....

Så på hästar så måste man lära sig känna vad som behövs. En viss förenkling kan man göra för oerfarna. Där man delar in hästarna i olika "typgrupper" och ger metoder för varje "typgrupp". Nu så kommer hästar inte riktigt fullt ut sorterade i dessa grupper, utan skalan är både flytande och blandad. Vilket gör att man för att komma längre än till att "använda redan färdigprogrammerad häst" behöver förstå vad som egentligen händer i både hästkroppen och människokroppen.



Sedan är det också så att de bästa instruktörerna både kan inse vilken typ av elev de har att göra med och förmår smyga in lite varför även till en elev som är ganska oemottaglig för detta (som tex jag). Tyvärr är det inte något alla behärskar dock...


Om man som elev har högre ambitioner i sin ridning än att kunna ratta färdiga hästar, så måste man nog ta ett eget ansvar för att kunna tillgodogöra sig den information som man får. Oavsett i vilket paket som den kommer.

Jag förstår hur du menar och tänker och jag skulle nog vilja påstå att vårt sätt hade varit perfekt för dig. Först får man teori om hur hästen är uuppbyggd och funkar som grund och sen översätter man detta vetande till att gälla sig själv, dvs att man testar genom att försätta sig själv i samma situation som en ridhäst befinner sig i och då får man svart på vit varför så är bra och varför det där är mindre bra.Inget påtvingat teoretiskt skit ( som även jag är allergisk mot) utan ren fakta som man kan testa på sig själv.
Mao så får du först veta vad du har för arbetsmaterial
(hästen) och hur det reagerar, sen finslipar du redskapet (dig själv) som ska använda materialet och sen är allt så mkt lättare.

Och jag minns vad duktig jag var innan jag träffade min tränare. Jag kunde rida skolor, funderade på att börja rida på kandar (eller nåt annat "avancerat") och trodde att galoppombytena bara var en utandning bort... :rofl:

Snälla Carmensita, jag vet att du visat den förr, kan du inte visa din underbara galoppbild igen? alltså DEN galopbilden :angel:

Fy vad du är grym!!! :o
Den är svår att länka till och funkar inte för alla. Om den inte funkar, så gå in på min hemsida (länk i min användarprofil). Bilden ligger i mappen Horses/Ridning/vår2002 och heter galopp1 (galopp2 är lika ful den).
världens fulaste bild (http://us.f1.yahoofs.com/users/ea805f79/bc/horses/ridning/v%e5r2