Min häst stack med besked häromdagen. Att ta rejält tag i henne hjälpte ju INTE, och att ta och ge hjälpte inte heller. Så vad gör man? :confused:
Jag har tränat one-rein-stop rätt mycket, men vågar man dra i bara en tygel när det går undan så mycket hästen överhuvudtaget förmår? Går de inte garanterat omkull om man stör balansen?
I mitt fall tog vägen slut och när hon braka rätt in i skogen fick hon ju ge sig, men det är ju inte alltid man har sådan "tur" ... :crazy:

Jag har använt metoden med en tygel för att stoppa min dam när hon träffat hästätande stenar, sabeltandade tigrar mm. :D Hon tvärvänder och sätter av i full rulle! Första gången försökte jag stoppa henne med båda tyglarna vilket bara ledde till att hon ökade. Det enda som kunde få stopp på henne var att slita tag i en tygel och hålla hårt i den tygeln tills hon saktade ner (=hon får springa m halsen böjd). Så fort hon saktade fick hon eftergift på tygeln. Visst, risken att gå omkull är ganska stor, men det tycker jag är "bättre" än att möta en bil, traktor etc i full sken. :crazy:

mvh :bump:

Om en häst verkligen sticker och det börjar bli fara för liv och lem . Då kör jag med något av följande:
1. Ett par ordentliga tag i tyglarna (försöker sätta hästen på hasorna).
2.Bröja styra hästen i sick zack alternativt på stor volt men då ska det finnas plats och underlaget vara bra.
3. Såga hästen ordentligt i munnen (inget kul, men vad gör man?)
:rofl:4. Utstöt uppmuntrande tillrop såsom: stanna din ***%&)#%¤( för"¤%/ häst #%/)//=?)? :rofl:

Det bästa settet är att dra i en tygel, hästarna har oftast en självbevarelse drift som gör att dom saktar av om dom innte kan hålla balansen och det är det går ut på när man drar i en tygel.

Hoppas det löser sig.

Kram

Metod nummer fyra ("Stanna din &%€/#()") använde jag, men det hjälpte inte ... :D

Du kan prova att lägga ena handen på manken (alltså fortfarande hålla i tygeln) och sedan höja den andra handen och ta i för kung och fosterland. I och med att hästen fortfarande är rakt riskerar du inte att dra omkull den.

Annars tycker jag det är jäkligt svårt att få stopp på en häst när den väl börjat springa, det brukar vara bättre att försöka förekomma dem, dvs kräva att de alltid är mellan hand och skänkel och inte släppa i väg dem i ett raskare tempo än att man kan sätta tillbaka dem. Har heller inte något emot ett skarpare bett (tex pelham) om det används med förnuft.

Precis så gör jag också och det fungerar bra, hästen brukar stanna ganska fort då det är obehagligt att springa på det viset. :)

Jag brukar ta tag i innertygel och försöka få in hästen i en cirkel som jag gör mindre och mindre och mindre tills det inte finns något utrymme mer.
I absoluta nödfall kan man ta tag i tyglarna och sen släppa helt. Då tappar hästen en del av balansen (förhoppningsvis inte hela) och stannar upp.
Är det vinter och snö ute brukar jag rida ner i ett dike eller ut på en åker där det är djup snö = jobbigt att springa en längre sträcka! :smirk:

om du inte kan gå in på en stor volt så lås ena handen mot manken och dra upprepade gånger uppåt med den andra handen..

detta ska du endast göra om du inte får stopp och det börjar bli farligt..

Jag använder mig också av metoden "en volt som blir mindre och mindre".
Att ta tag i båda tyglarna brukar aldrig funka när hästen väl fått ordenltig fart.
Jag menar inte att man sliter hästen runt utan att snarare tala om för den att "vill du springa så får du göra det runt runt som en karusellhäst tills du blir yr i huvudet". Det är tydligen ingen häst som gillar det...

Japp, detta är också ett bra sätt att "nödbromsa" :bow:

när min drar så drar jag i ena tygeln så gott jag kan.

senast några veckor sen fick jag göra det.
inga problem med balansen.

rider vi på halt underlag (tex isgata) skulle jag dock INTE göra det.

Hej alla. Jag har promlem med min islänning som sticker ungefär varje ridtur. Jag brukar då mana på henne så hon får springa av sig, alltså övergå till driven galopp, då är det inte lika kul att skena längre. Hon orkar inte så långt.
Men detta funkar ju inte överallt, tyvärr. Och då kan det bli farligt.
Men är det någon som har fler tips på hur man får henne att aldrig sätta av på det här viset. Hon är väldigt känslig.

Det bäst är väl om du försöker förekomma hnne som ngn anann sa, att kvickt som attan "dra runt" henne när du känner att hon börjar lägga sig på bettet.

Är hon känslig kanske det är för att du är för okänslig som hon sticker? Känsliga små hästar kan ju ofta reagera å att de försöker springa i från när de inte förstår och ryttaren kräver mer än vad de orkar. Eftersom du sa att hon gör det så gott som varje ridtur så ska du nog tänka över varför hon sticker så det inte blir en vana...

Din nuvarande lösning är ju som du själv sa inte så säker och den löser ju inte heller ditt problem att hon inte lyssnar på dina förhållande hjälper.

rid inte i högre gångarter än vad du behärskar

Nja jag brukar aldrig låta henne vinna genom att först fajtas med mig och ändå få sin vilja igenom, utan mera förekomma som ni sa. Dvs ge henne långa tyglar vid en lämplig plats annars väljer hon det förr eller senare själv vid varje tur.
Men det är att skjuta upp broblemet, jag vet.
Det bästa vore nog att hela tiden hålla hästen mellan hand och skänkel som nån sa och aldrig släppa.
Det som är det jobbiga är att hon är inte ung längre och detta har blivit en vana, hon kanske har gjort så sen hon blev "inriden" på island. Vad vet jag. :confused:

"min" fjord hade en period då han kunde sticka ganska ofta.

det var hans sätt att testa mig på.
gjorde det både ute och på banan.

det jag gjorde då var att DIREKT när jag fått kontrollen igen börja jobba honom STENHÅRT.

när jag börjat med det så slutade han sticka så mycket faktiskt..


sen så vet jag ju inte om det var för att jag gjorde så eller inte.. men vad tusan, han gick alltid jättebra i dom lägena så! ;)

Så kan man ju inte säga, en häst kan sticka från skritt. Då skulle man lägga ribban på att inte rida alls, och det tycker jag är lite orättvist.

Så kan du inte resonera då hästen kan sticka i alla gångarter, även halt. Då min häst har stuckit har det alltid varit i skritt på lång tygel och hon har blivit rädd för saker och använt sitt flyktbeteende.
Ditt resonemang är inte hållbart!

mvh :bump:

*skrattar*

tänk att möta en skenande häst och en ryttare som skriker "STANNA DIN &¤/%#/&=(/=&=(/)!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!"

Det har faktiskt hänt mig! Enda gången en häst stuckit med mig så skrek jag ungefär så, men han bara sprang och sprang (såklart) Efter ett tag mötte vi en annan häst med ryttare som kom och skrittade efter vägen, hon undrade nog vad fan jag sysslade med som inte fick stopp på hästen. :D Till slut stannade han iaf och så blev det skritt med ett antal halter hela vägen hem hehe

hahahah =)

Själv brukade jag träna tyska prepositioner när jag red en stark kanonkula. För varje preposition jag kom ihåg fick jag göra en halvhalt... Inte hjälpte det, men jag blev mindre rädd.

Mi tt råd nr 4 var ju givetvis gett med stor ironi, men det forstod ni väl.. :banana:

då rider man inte på ställen där man inte kan kontrollera hästen

Har du haft din häst länge? Min valack är mycket skvättig och tittig och har stuckit x antal gånger. Det blir bättre och bättre ju längre vi lever tillsammans. Det är nu 4 år. Vi litar mer och mer på varandra för varje dag som går och jag har lärt mig att känna av och läsa när han tror sig möta en sabeltandadtiger, en hästätande scooter eller en mördarälg och kan "mota olle i grind" innan han blir så stressad och nervös att det händer. Jag sjunger för honom och pratar med honom redan i det allra första "titt skedet", smeker lite på halsen och sätter honom lite extra i arbete.
Hur jag fick stopp på honom när han stack? Försökte styra in i ett träd, en vägg eller vad som dök upp i vägen. Drog omväxlande i tyglarna istället för bara i båda. Prata med honom. Vissla, sjung en trudelutt. Ett tag kan det vara värt att betsla upp (Det är knappt man vågar säga de orden här, alla kommer nu troligen att skrika "det sitter inte i munnen". Nej det är helt riktigt. Men en skenande häst är inte så hälsosam varken för sig själv eller för ryttaren. Och oftast så stannar hästen fortare med ett skarpare bett i munnen. Sweeps kommentarer att man inte ska rida i högre gångart än man behärskar eller på ställen man inte kontrollerar hästen tänker jag inte ens besvära mig att kommentera mer än att konstatera att hästar är levande varelser som förhoppningsvis har kvar en egen vilja och en egen instinkt.).
Kan du analysera fram när var hur hästen sticker? Det är skillnad på att sticka av rädsla och för att man är pigg menar jag.

Håller med om att det är skillnad på en häst som sticker p.g.a. rädsla och en som sticker för att den är pigg.

En häst som sticker p.g.a. rädsla, d.v.s. skenar på riktigt skulle jag inte våga styra in på en liten volt. Jag tror inte det skulle gå... En häst som sticker okontrollerat har inte så bra koll på balansen.

En häst som sticker för att den är pigg (dum?) brukar ha lite mer självbevarelsedrift och har koll på balansen om man svänger!

Jag red en häst för många år sedan (jag var väl ca 15) och när vi var på väg hemåt över ett fält så fick han någonting för sig och stack (hemmåt så klart).

jag kände mig helt hjälplös där på ryggen, jag testade allt jag lärt mig men inget fungerade så jag provad faktiskt att dra i ena tygeln, och jag höll tag i den andra, men hans bett hoppade nästan ut ur munnen på honom (läskigt).. så jag fick ta tag i sidostycket för att få honom att gå in på en volt, inget annant fungerade.

Då var vi ganska nära hem och jag hade sett att stalldörren stod öppen. Fint det hade blivit om han hade brakat in med mig i stallet i den farten. Som tur var så fick jag till slut stopp på honom.(jag gick sista biten hem på skakiga ben) och faktiskt så var det sista gången jag red den hästen. (det var inte första gånen han gjort något dumt med mig på).
Måste erkänna att jag blev rädd. Hade vi haft en väg mellan oss och stalet så hade det kunna gått riktigt illa *burr*. :crazy:

Det är ju olika på olika hästar. VAd som är bäst. Det som behövs först och främst är ju respekt. Från bådas sida såklart. Men det är ju du som bestämmer tempo.
Nu kanske man inte kan få 100% respekt hur lätt som helst.

Jag brukar alltid se till att ha koll på hästen när jag rider. Jag vill ha kontakt hela tiden. Jag ska lyssna på hästen och hästen ska lyssna på mig.
OM hästen ändå sticker, måste man kanske reagera olika beroende på orsak. Man har ingenting för att sitta och slita den i munnen. Varför göra illa hästen när det iaf. inte fungerar? Hästen är starkare. Det kommer den alltid att vara.

Det är väldigt svårt att få en häst som skenar att stanna på sekunden. Så det kan man inte begära av den heller. Då förlorar man ju hur man än gör.
Be istället hästen att ändra riktning, ställ den, och försök sen byta tempo.
Bli inte arg på hästen, det hjälper inte. Varesej när hästen stannat eller innan.

Många gör så att dom låser ena tygeln över halsen och sen drar dom i den andra. Detta gör att hästen dras hårt i munnen. Oftast slutar dom inte heller förrän hästen står absolut still och då ger dom den några "bestraffningsryck" i munnen medan dom skriker på den. Dom använder sig av tre metoder, varav ingen fungerar. :smirk:

Men principen med att bara dra i en tygel är ändå ganska bra. Man har mer kontroll med en tygel. Men man kan inte begära en direkt halt. Helst ska man fortsätta i en lugn galopp innan man bryter av när en häst har stuckit. Du bad den att galoppera och det ska den göra.

Hoppas du förstod vad jag menar. Skrev lite luddigt ser jag.

Låsa ena handen mot mankammen och pumpa alt. rycka i den andra brukar funka. Sticker hästen får man glömma det här med att vara snäll mot hästen, såna situationer FÅR inte uppstå, och gör de det så måste man få stopp så fort som möjligt.

Alternativ 4 använder jag dock redan från början :D

"Min" häst kan gå å lunka i skritt, nästa sekund stegra (å då drar man gärna inte i tyglarna) å sen sätta av i full galopp.. knixet är att det är smala vägar och ingen chans att "svänga" nånstans.. då springer hon son en galning tills hon börjar snubbla å ha sejj.. å så blir hon jättetrött å vill skritta.. men då brukar jag mana på henne i trav så hon fattar att varje gång hon drar, så kommer hon bli helt slut.. då kan d ta en månad innan hon drar igen.. för om jag låter henne skritta efter galoppen blir det samma visa om å om igen. och när jag red få ett fält när hon stack.. försökte jag göre en volt.. tja.. hon snubbla ner på knä och jag for av och höll på att få henne över mig.. det var bara jackan som gick sönder.. hon är väldigt "ostabil" när man svänger i galopp.. men hon va ju som sakt en b-ponny.. å halvblodet han brukar sticka ibland åxå.. men då varje gång jag styr mot ett träd så saktar han ner (han e rädd om sig) han brukar sticka på ett fält å då styr jag in honnom i en lagårdsvägg.. för då stannar han.. han stannar BARA om han håller på å springa in i nånting.. .. var på en bred kör stig som han stack.. (där brukar dom komma med travare) å då skrek jag lite "ur vägen" ifall det skulle komma nån.. å då va det en tjej på en häst som "blockerade vägen.. hade stannat tvärs över den.. å gissa vad han gjorde.. sprang rakt på den.. å sen va d rakt ner i ett dike.. JIPPI! och när man är på ett fält och försöker att göra en volt så börjar han bocka som värsta idioten.. grr...

glömde att skriva att hästarna i fråga går jättebra i dressyren och hoppningen för mig i paddocken..

Hmmm.... nu har jag iallafall kommit på att min häst sticker för att hon är pigg, inte rädd.
Hon har ett väldigt stabilt psyke annars.
Det är bara i början på turerna som hon vill dra, och om jag inte har ridit på länge.
Nu låter jag bli att rida eftersom jag inte har tid varje dag, man kan ju inte galoppera av hästen en eller två ggr i veckan!!! Det låter inte sunt.

Jag har haft lite olika lösningar, mestadels så tar jag in hästen på en volt som jag gör mindre och mindre, förutsätter att man är på ett stort fält eller liknande. En gång hoppade jag faktiskt av hästen och höll mig fast i tygeln för att den inte skulle hänga med resten av gänget (var under en hubertusjakt och jag kunde inte hålla hästen längre), men det är inte att rekommendera.
Befinner man sig på en väg i skogen kan man ju ta i en tygel och hoppas att de tinte finns en stig in i skogen där och att hästen stannar istället, har hänt mig en gång att hästen drog iväg in i skogen istället för att stanna som jag planerat, själv fortsatte jag rakt fram :crazy: men den gången stannade faktiskt hästne och undrade vad som hänt.
Att slita och dra i en häst som redan är panikslagen fungerar bara inte, jag har nu lärt mig att det effektivaste är att följa med hästen och prata lugnande med den, eventuellt driva lite (det brukar chockera de flesta hästar så till den grad att de stannar).
Vad som fungerar för mig behöver ju inte fungers för dig, du får prova dig fram.

Hoppas det löser sig!

/Hippo

Forst och framst ska du spanna upp bettet ett hal eller tva. I Sverige har vi som vana att rida pa lite losa bett, spann upp och fa battre kontroll. Detta gor inte din hast hard i munnen etc etc!!

jag hade blivit jatteforbannad om nagon hade sagt till mej att hasten stack for att den var pigg. En hast som ar valuppfostrad sticker inte! Oavsett om den atit 10kg havre och statt inne i 2 veckor.

Om min hast hade gjort som vana att sticka (om det hade hant mer an 1 ggn) hade jag satt pa den starkaste och elakaste bettet jag kunnat fatt tag pa och nar hasten stuckigt hade jag dragit bak hasten pa dens hasor sa den verkligen fick en ogon oppnare. Och om sanningen ska fram sa hade den fatt en omgang med stryk nar den stannat. Jag kan inte tanka mej att jag varit forstaende pa nagot vis om nagon utav mina hastar hade stuckigt.
Ar den nagonting jag rider in, gor jag det verkligen klart for hasten att ett sadant beteende inte ar uppskattat och inte heller accepterat.

Ni som tycker att det ar ok att hasten sticker forstar inte att det ar farligt, bade for hasten, er sjalva och for andra.

men blir rädd och tar ett jävla tag i tygeln så hästen nästan ramlar :confused: :angel:

Dom gånger jag har suttit på en stickande häst (tror det var en vante dom stickade ;) ) som jag kan komma ihåg var det så här:
1. Vi skulle hoppa ett pyttehinder, hästen blev superpigg och drog iväg (var alltså i ridhuset)
Jag "satte fram" skänklarna och lutade mig bakåt, höjde händerna lite och halvsågade (tog kraftiga "halvhalter" varannan gång i höger tygel varannan i vänster)
Hästen lyssnade efter ca 30 meter
2. Galopp på en äng, en hel grupp hästar. Min häst hamnade lite efter och ville ikapp. Fick upp ångan ordentligt och lekte kapplöpningshäst
Jag drog i tyglarna, "halvsågade" på samma sätt som ovan m.m. men hästen lyssnade inte.
Saktade av vid dom andra hästarna.

Behöver väl inte nämna att gång 1 var betydligt trevligare? ;)