Har själv tävlat i helgen, och undrar lite över hur domarna sätter poängen. Jag tror att jag har förstått så pass mkt att takt kommer först, sedan energi/tempo/benlyft och sist form. Men...om vi säger att takten är ren, vad innebär det i poäng ?
Finns det ngn skala typ
rentakt=3,0
rentakt och ok tempo=4.0
ren takt mkt energi och fin form=6.0

och vad händer om det tex är mkt energi och fin form men fel takt/gångart?

Jag förstår att det är en helhetsbedömning, men ibland verkar det som om det ger högre poäng med höga benlyft än att ha en säker klockren takt.

Kan man också få avdrag i poängen för att hästen går markbunden, eller på framdelen osv när man håller sej på poängnivå runt 4.0 i lätt klass (även om takten är ren!)

Trodde innan tävlingen att en ren takt i rätt tempo skulle ge 5.0, men så är det kanske inte.

Vill tillägga att detta inte är kritik mot domare, utan mer en undran hur egentligen poängen sätts, och vad man går efter. :confused:

Domarhandledningen, där nästan allt du undrar över står, hittar du på SIF:s hemsida! Gå in på nyheter och bläddra ner en bit så hittar du den!

/Malin

Vad duktiga ni är Josse, som kommit ut på tävlingsbanan!!!

På SIFs hemsida (www.icelandichorse.se) under nyheter finns domarhandledningen att ladda ner som pdf. Kolla datumet 2003-06-25 så finns även FIPOt med tävlingsregler. Självfallet går det också att beställa tryckta ex, om du tycker det är lättare att bläddra i. Vet dock inte vad det kostar.

Jag tyckte domarhandledningen var väldigt intressant; det står en del om tempo i inledningen, sen några meningar om vad man kan tänka sig ekipaget presterar (eller missar att prestera) för t ex poäng 5-5,5 i de olika klasserna. Och det är väl denna skala du efterlyser?

Sen är det ju en bedömningssport, och det är sekundsnabba beslut så visst fattas säkert några som för utomstående ter sig konstiga. Fick du domarkommentarer så att du har de kvar?

Eftersom SIF:s hemsida inte verkar funger just nu, ger man mig till en kortfattad beskrivning av gångarten. Jag antar att det är tölt du är ute efter, och lätt tölt eller?

För poäng 5-5,5 i lätt tölt första moment krävs följande.

. Takten mer eller mindre ren och inga varaktiga större problem med förmen.
. Bra takt, endast medelrörselser, fin ridning.
. Bra rörelser men med en del tydlliga problem ( såsom takt eller form).
. Huvudsakligen ren takt, höga och stora rörelser, men ser styv och passtaktig ut.
. Varaktig liten tendens till travtaktig med mycket goda rörelser.

För steglängdsökning i poäng 5-5,5 krävs följande.

. Skönjbara temposkillnader, medelgoda rörelser små eller enstaka taktproblem.
. Skönjbara temposkillnader, ok takt, men markbundna eller korta rörelser.
. Skönjbara temposkillnader, ok takt, problem i övergångarna.
. Medelmåttiga temposkillnader med ren takt och korrekt ridning.
. Bra rörelser och temposkillnader, men med tydlliga problem i takt och/eller form under övergångar.
. Ok takt och temposkillnader, men med arbetstempot lite för snabbt.

Hoppas detta kan vara en liten vägledning.

Tack Freyr och Ang, för hänvisning till SIFs hemsida. Nu står det hela klart(tillsvidare :o). Jo, nu har vi kommit ut på tävlingsbanan :smirk:. Någon toppprestation kan man knappast tala om, men jag får väl anpassa målet efter förutsättnngarna.

Lätt tölt anmälde jag oss till mest för att få lite övning att gå in på banan, medan det var lätt fyrgång som jag trodde skulle gå bäst (tölten har ju under perioder varit väldigt passaktig. Jo poängen på lätt tölt blev 3, 87 (3,3 och 4.3 och 4.0)och det var jag nöjd med eftersom målet var att hon inte skulle gå i ren grisepass. Kommentarererna var ok takt ok tempo men inte tillräcklig fartökning, förutom domaren som gav 3.3 som tyckte att hon hade lätt passtakt. Nöjd ändå eftersom vi inte övat fartökningar utan endast koncentrerade oss på takten under träning (vilket i sin tur innebär väldigt lite kontakt med bettet och en friare from). När det var dags för fyrgång, så kändes Pållan (och Matte)lite energilös. Det blev två fyror och 4,5 för tölt och sedan när vi skulle trava gick det fint, men i kurvorna galopp :o, inte så bra alltså, skritten blev för överilad och passaktig (pga att matte drev på för mkt, jag vill ha fram energi)tyvärr, då skritten brukar vara jättefin. Galoppen blev det korsgalopp i kurvorna och sen tog det halva långsidan att fatta rätt galopp igen, och då var det dags för nästa kurva... :smirk:. Så allt som kunde gå snett i fyrgången gick snett (förutom tölten som jag innan var mest nervös över).

men...nu blir det till att ta hjälp av instruktör och lägga upp ett vettigt träningsprogram, rida med mer energi (har man hört förr)samt försöka komma till en ovalbana eller annan rund sak så man kan träna att trava på böjt spår. Nu tror Pållan att så fort vikten hamnar på ena sidan i trav så ska hon fatta galopp (hon gjorde ju som hon har blivit lärd av mej!).

Sammanfattningsvis Pållan var duktig och matte gjorde sitt bästa, och det kunde ju ha gått sämre!

Vi lär av misstagen och jobbar vidare, fast hade det varit roligare om jag lyckats visa fram min Pålla när hon går som bäst. :banana:

nu blev jag ju lite nervös när jag läste om din tävling...skall tävla i helgen och hästen (som inte är min) har kännts lite snedvriden efter Lag-Sm (som hon gick med en annan ryttare). Så hade jag anmält mej i F1 och 150 m pass, men ingen annan ville springa 150 m i pass med mej, så jag bad att bli inpetad i T2 istället. Måste prova släppa tyglarna i morgon lite i tölten och se hur det går... :o

/Malin

Sk aockså tävla i helgen och blev också inpetad i T2 (första gången för hästen)! Pålle är taktsäker men jag undrar om domarna accepeterar ökat tempo istället för kort till mellan i fria momentet. Någon som har ett tips på hur man lugnar het häst när man har långa tyglar inne på en bana?

det kommer nog gå jätte bra!
ska heja på dig! :D

*hihi* jag har ridit 2½ varv pass en gång i T2 och tja, det GICK inte att lugna den pållen, men efter nått års T2-träning så lärde han sig att ta halvhalten med sätet och blev lite lugnare (eller skall vi kalla det lydigare) på banan.
Lycka till!

/Malin

TACK! det uppskattas!!!
Vi ses!

/Malin

Ja det gör vi!

Jo, det är en bra vägledning, jag har också kommit in på SIF.s hemsida och kollat för de andra gångarterna. Nu förstår jag lite bättre. Jag har nog fixerat mej lite för mkt på takt på bekostnad av energin. Detta blev jag extra (pinsamt)medveten om i går när vi såg en videofilm från tävlingen. Oj, oj oj :cry:....vilket lustempo och avsaknad av energi, men visst takten var ren i alla fall. Himla nyttigt att se sej själv, när jag red tyckte jag nog att det kändes som om det gick lite fortare....

Förstår nu att de poäng jag fick kanske var lite för bra egentligen :o.

Förstår nu att de poäng jag fick kanske var lite för bra egentligen




Ja domarna kan vara snälla också, eller så var ändå takten såpass bra att man kunde ge lite högre trots att gångarten var lite energifattig.

Jo, jag tror nog att det var en rättvis bedömning. Snälla vet jag inte om de var, men korrekta förmodligen. Pållan är ju duktig och gick i tölt utan ngn kontakt med tygeln eller bankande med skänklarna, så jag ville göra så lite som möjligt för att inte förstöra takten, därav poängen antar jag. För det mesta tror jag att man får en rättvis besömning, kanske mer poäng än man förtjänar av en domare och mindre av ngn annan. I det långa loppet jämnar det förmodligen ut sej. Sedan kan ju inte domaren ha ögon i nacken och följa det man gör hela tiden. Men rider man bra under hela tävlingen så kan ju knappast domarna missa det, så är man duktig så får man förmodligen också kredit för det.

Fast jag tyckte det var rättvisare "förr".

När det var ännu tydligare att takt och sedan tempo gick före allt.

Då kunde man faktiskt ha en chans även på en normal pålle utan utstråling eller höga lyft.

Nu tycker jag tyvärr att man ser att det inte är ridningen som lönar sig i lättklasserna utan att det hjälper att bara köpa sig en flashig häst även om man inte kan rida den i ren tölt.

Har suttit och tänkt på samma sak de senaste tävlingarna! Alltför få ryttare som verkligen kan rida tölt och många som har flashiga hästar. Men visst finns det fortfarande ärligt duktiga ryttare.

/Malin

Lära hästen att ta halvhalten med sätet i T2 låter intressant, gör du det genom att göra halvhalter med säte+tygel och sedan minska mängden tygel i halvhalten och bibehålla halvhalten med sätet så att den till slut fattar vad du menar med enbart sätet? Eller har du något ännu bättre sätt?
/Lena

Jo, med risk att låta som en dålig förlorare, så håller jag med, visst finns det flashiga hästar som får bra poäng, som kanske mer beror på hästen än ryttaren. Men hur länge håller det? Och hur känns det när hästen efter en period börjar gå sämre och sämre, och när man vet att det beror på mej som ryttare, förmodligen inte särskilt tillfredställande...men då kanske man skyller på hästen och köper en ny flashig sak...Jag själv är ju ändå nöjd med att det jag och min häst har presterat, även om poängen inte var höga, för jag vet ju att vi har utvecklats fråm grisepass till i alla fall ren tölttakt. En skicklig ryttare hade med all säkerhet också kunnat prestera högre poäng med min häst än vad jag lyckades med, så till slut antar jag att det är ryttarskickligheten som "vinner". Men visst är det tråkigt när passaktiga rollande hästar med höga benlyft får högre poäng än en taktsäker häst med normala benlyft, men det verkar ju vara så enligt regelerna. :bump:

En bra domare ska väl inte luras av lite bensprattel? Att alla "läktardomare" går att lura är ju en annan historia. Bedömningskriterierna gällande takt har väl inte ändrats?
/Lena

Visst känns det lite konstigt att ställa upp i en lättklasstävling och ställas mot hästar med SM-meriter. Å andra sidan så är dom ofta inköpta som läromästare och som det tycks dom i många fall vara suveräna. Även om det ibland känns som det så är det inte fusk att köpa en dyr, fin häst utan att vara extremt duktig själv. Sedan tycker jag väldigt synd om dom som köper en sådan häst och sedan märker att den var för svår för dom, det kan inte vara kul.

Vi som inte har råd/lust att köpa sådana hästar får väl helt enkelt träna så att våra hästar också blir så där flotta och fina (med bibehållen takt!) :banana:
/Lena

Eftersom jag under min utbildning fick lära mig att "en halvhalt görs skänkel-säte-hand, hand-säte-skänkel" (ropat över stort ridhus med militärröst) så har det stannat kvar i ridningen, tack och lov! För sanningen att säga är det så den görs (men rätt fort):
skänkeln driver fram - sätet sitter till - handen kramar/tar lätt (alt.hårdare) i tygeln, handen slappnar av igen -sätet slappnar av - skänkeln driver fram.

Jag lärde in halvhalet med sätet med mindre och mindre tygelinverkan precis som du skrev. Förenklar ridningen avsevärt, men kan ta en stund att komma till den lydigheten (tog mej ett tag i alla fall)... men det handlar ju bara i grunden om att hästen är under hjälperna!

/Malin

Tack, det var så jag tänkte försöka träna in T2-halvhalter, kul att höra att det funkat för någon annan.

Jag håller på och funderar på om vi ska satsa på T1 eller T2 nästa säsong (i år har vi bara tävlat två gånger och då i lätt tölt med runt/strax över 5). I T1 vet jag ungefär hur det går, T2 däremot är svårt att säga utan att pröva. Tölt på lång tygel funkar OK på vägarna hemma vid stallet, det ska dock bli intressant att se vad som händer på tävlingsbanan. :idea: Eftersom jag gärna tar mig vatten över huvudet har jag glatt anmält oss till en T2-tävling om några veckor för att se hur det går. Går det hyggligt så planerar jag att träna T2 under vintern, i annat fall så håller vi oss till T1 och tränar på dom momenten. Så om någon ser ett T2-ekipage som ser ut som om dom inte har en aning om vad dom håller på med eller hoppar över staketet är det hög sannolikhet att det är undertecknad. :rofl:
/Lena

visst finns det flashiga hästar som får bra poäng, som kanske mer beror på hästen än ryttaren. Men hur länge håller det? Och hur känns det när hästen efter en period börjar gå sämre och sämre, och när man vet att det beror på mej som ryttare,




Ja hur länge håller det? Inte så länge i de flesta fall, ungefär en tävlingssäsong sen måste ryttaren börja lära sig rida sin häst. Det har funnits flera exempel på det, urflotta hästar på våren under hösttävlingen ser man klart att något har hänt. Nästkommande vår finns inget kvar av denna flotta häst, och placerar sig följdaktiligen inte heller särskilt högt. Javisst, det är då det är dags för en ny häst med kapacitet. :devil:

Jo, det enda positiva i det hela kan ju vara att uppfödare och tränare kan tjäna en liten hacka på att rida in och/ eller rida till dessa hästar som männsikor med tjock plånbok kan köpa (även om det med all säkerhet inte känns så tillfredställande att se sin fd häst nerriden) Å andra sidan så tror jag att man som ryttare för eller senare får självinsikt eller självkritiskt kan förstå att både ryttare och häst påverkar resultatet. Men visst om jag själv hade tjock plånbok, så skulle jag kanske göra samma sak...för visst ligger det en tjusning i att rida/äga en välriden häst med hög kapacitet, även om man inte själv når upp till samma höga kapacitet. Kanske skulle man dela in tävlingsklasser efter hästens inköpspris :idea:. Eller ha ett pris i varje tävling typ: Säsongens överraskning, det vill säga det ekipage som från ena säsongen till den andra lyckas höja sin poöäng mest i jmf med säsongen innan. Lite funderingar bara. :bump:

Tror inte ni att personer, även om dom har tjocka plånböcker, tycker det är tråkigt när de märker att deras häst bara blir sämre och sämre? Framförallt i dom fall där dom köpt kända hästar så att alla på läktaren sitter och pratar om hur dålig ryttaren är som ridit ner hästen. Det är inte så himla lätt att köpa en häst som passar en själv då många hästar är hårt tillridna vid försäljningen, vilket gör att det kan fungera bra då och sedan kan falla ihop totalt även fast ryttaren går på kurser och anstränger sig. Jag tror ytterst få personer vill köpa en häst för att vinna rosetter, rida ner hästen och sedan köpa en ny fin häst. Jag tror inte heller att människor är känslokalla bara för att dom har pengar.

Nu kan man tro att jag har jättemycket pengar, så är dock tyvärr inte fallet. :smirk:

För övrigt är det relativt få personer i Sverige som har så mycket pengar så att det inte har någon som helst betydelse vad saker och ting kostar.
/Lena

Inte direkt riktat till Boj, lånar bara ditt inlägg sas.

Om en glad amatör köper en bra häst av en väldigt bra ryttare så vore det väl snarare konstigt om hästen INTE går ner sig en kortare eller längre period.
Sen kanske köparen aldrig ens kan rida hästen så bra som förra ägaren, men köparen njuter förhoppningsvis ändå.

/Giza

Ja, det var ju lite det jag menade, att även om man har tjock plånbok, så är det säkert inte tillfredställande ändå. Naturligtvis är det väl bra att möjligheten finns att man kan köpa välridna hästar. Det jag menade var att om man har inte har råd, så är kanske chansen större att man "tvingas" jobba med det material som man har (och kanske mer med sitt eget sätt att rida)vilket kan var mkt utvecklande, i synnerhet om man har tillgång till instruktör. Det som är synd gällande poängbedömningen är just det som Tim påpekade, att man har gått från att takten är det absolut viktigaste i lätt klass till att energi och benlyft också spelar en viktig roll, viket i sin tur kanske leder till att den grundläggande ridningen inte är lika viktig, som att ha en häst med höga benlyft (oavett om den är inköpt eller man har ridit in den själv) Det är väl i de lätta klasserna man borde poängtera och lära sig vikten av god ridning. Benlyft häftiga ökningar och energi kan man ju koncentrera sig på sen. Sedan kan man ju inte komma ifrån att det natruligtvis finns ryttare som klarar både det ena och det andra även i lätta klasser, och då natruligtvis med all beundran från mej. :love: Det är inte människor med tjock plånbok som jag kritiserar utan mer synsättet att det alltid är hästen som det beror på, och då kan man ju alltid köpa sej en ny. Tyvärr existerar det synsättet.

Nu lånar jag ditt inlägg. :D

Visst är det så som du skriver, många vill ha en bra häst för rent fritidsbruk. Men det finns även många som satsar på en flott häst, när den inte sen kan prestera det ryttaren önskar så säljer man den och köper en ny flott häst.

Köper man en häst efter en mycket meriterad ryttare, så kan det säkert vara svårt att nå samma nivå som denne. Men en nivå som de flesta borde klara, är att bibehålla takten i gångarten och det är inte alltid en självklarhet. :smirk:

Jo, takten borde väl alla klara av med lite hjälp. :)

Vad jag tänkte på var att man en säsong sett en häst gå urflott med en duktig ryttare, hästen säljs sedan och går nästa säsong med den nya köparen och visar inte alls samma resultat. Ibland kan man då få höra en del snack om den nya ryttaren och oftast är det inte något positivt. Vad jag menade i mitt förra inlägg var att det kanske inte är så konstigt att hästen går sämre denna säsong. Men måste man då kritisera ryttaren?
Om samma ryttare nu skulle sälja hästen och köpa ny flott häst att åka runt på är det ju lite synd, särskilt om det skulle ske år efter år, men var inte främst det jag tänkte på.

/Giza

Boj: Jag hoppas att den lilla och den ganska stora mår bra.

Ja mår bra, och den lille börjar bli lik sin mor. Jag klarar mig själv mentalitet, tror jag att man kan kalla det för. :rofl:

Jo, det ligger ju en hel del i det du säger. Man ska ju inte behöva skämmas som ryttare för att hästen inte kan prestera samma sak som med den tidigare toppryttaren. Alla är vi ju inte proffs. Det kan man ju själv känna när man under en kurs sett ngn skicklig ryttare rida sin häst, och man märker att hästen "helt plötsligt" ser ut på ett helt annat sätt. Snack bakom ryggen kan ju ibland vara avundsjuka att ngn har en fin häst med bra gångarter. Men tyvärr är det ju ibland det omvända. En ryttare som rider/tävlar en häst som kanske inte har de där höga benlyften eller utstrålningen får kommentarer. Kanske från ryttare som aldrig själv kämpat med en häst som går på bogarna eller är hård i munnen eller har svårt för gångarterna. Vad jag menar är att det sällan är ryttaren som lyckats rida till sin "skogsmulle" från 2.5 till 4,5 , som får glädjen att hänga upp en lien rosett på stalldörren från tävling i lätt klass. Kanske är det tävlingsformen som det är fel på, eller förmodligen går det inte att göra ngn tävling rättvis. Men nu känner jag att jag börjar upprepa samma saker :o....Men visst den inre kretsen av ryttare brukar ju känna till historien bakom framgången med hästen. Själv brukar jag försöka berömma de ryttare som jag vet har kämpat och utvecklaats, oavsett poäng. Men jag måste ju erkänna att när jag berömmer de som köpt sej bra material så kanske jag mer berömmer hästen än ryttaren...kanske av avundsjuka..vad vet jag :D