Jag har varit på ridskola och tittat och har en del funderingar. Det första eleverna gör när de hoppat upp på kusen är att börja bända ner huvudet på olika vis. Vissa vifftar småhastigt, vissa brutalsågar och visa bara låser fast hela armen i model aparmar. När hästen böjt ner huvudet och verkligen släppt bettet så verkar ryttaren ha nått sitt mål för då slutar kampen om var huvudet ska vara och hästen får lite munvila och går kvar med krök en stund innan den slår upp huvudet igen och hela karusellen börjar om. Jag har sällan varit i kontakt med ridskoleridning sen jag lärt mig av med min huvudfixering och därför har jag förträngt hur viktigt huvudhållningen tydligen är.
Varför är det så? Ryttarna har inte en chans i världen att få en korrekt sits så att de faktiskt KAN inverka på hästen för de är så fullt upptagna med handarbetet. Vissa hästar packade ihop sig rätt bra, de trampar in bakbenen så att många säkert luras att tro att de går i form men inte en enda fick med sig bäckenet.
Det är lite sorgligt att det är så här. Ridlärana verkar inte ha nått emot det för inte ett ord nämndes om en stilla hand.
Ni som är ridskoleridlärare, hur ser ni på det hela? Struntar man i det för att det inte är lönt att tjata? Eller för att ni inte vet bättre själv? Eller nån annan orsak?
Det är ju pinsamt för Sveriges ridframtid om alla ryttare lär sig rida på detta vis. Vet inte om fallet är annorlunda uppåt i landet men här nere i Malmö-Lund området så är det bändtekninken som gäller.
Och ni som rider på ridskolor, vad tycker ni om det hela? Varför är huvudet så viktigt? Har ni nånsin fått en förklaring på varför man inte ska göra så?
Är inte ute efter att kritisera ryttarna för det finns ju en lärare i mitteln på manegen som ska se till att lära folket rida, utan jag är intresserad av olika sätt att se på det hela.

Hejsan! Jag håller fullkomligt med dig! Det är likadant här uppe i Göteborgs omr. Jag red på ridskola i sju år och jag tyckte det kändes helt fel att sitta och dra hästen i munnen. Efter de åren fick jag en egen häst och började då träna för en "riktig" tränare som lärde mig mer på en lektion än jag lärt mig på sju år på ridskola.
Jag förstår inte det alls varför ridlärare lär ut eleverna att rida med handen och inte koncentrerar sig på balans och sitsen som är så viktigt! Det är ju mycket viktigt att man lär sig sitta korrekt från början.
Tyvärr tycker jag att man ser mycket ryttare ute på tävlingar som sitter både snett och skevt och som bara drar ihop hästen med handen. När sen hästen släpper bettet totalt, då säger nån idiot på läktarn: Vilken fin häst, den går ju jättebra på tygeln!
Man blir så trött på sånt!!
Stackars hästar säger jag bara.... :cry:

tja ridskolor är olika.
På den ridskolan jag lärde mig rida på kunde ingen ponny gå i form. Eller rättare sagt; inte många ryttare klarade av att få dem gå i form då de duktigare ryttarna red på hästarna istället.
Så jag har aldrig fått lära mig att arbeta en häst. det har jag kommit på själv med lite inspiration av western (där jag på min första lektion fick lära mig hur hästen skulle gå i en korrekt form).

Medans jag vet en annan ridskola där ponnyerna tävlas regelbundet i dressyr och hoppning och knatar omkring på de minsta ryttarna i en korrekt form "av sig själva"....

Många ridskolor är nog som du beskriver men inte alla och jag tror inte man kan säga att de flesta är si eller så.
Naturligtvis är det du skriver helt fel och ridläraren borde ifrågasättas. :smirk:

Jag tycker inte att man kan generalisera brister på alla ridskolorna och det tror jag inte du menar heller. Som ridskolefröken (nåja, föredetta numera) försöker väl vi att god ridning skall läras ut med tillhörande god sits,problemet som många har som inte rider med stilla hand är ju att mellandelen inte är stabil och den skall obönhörligen tränas upp! Att medvetet rida med mest hand är ett avskyvärt oskick som många gör och även jag gjorde.
Det är ett stort behov av fortbildning av ridskolornas instruktörer men alltför ofta har ridskolan inte råd att skicka iväg dem på vidare utbildning,min tränare brukaar säga att kunskap är en färskvara och jag är nödd att hålla med...

Absolut att man inte kan säga alla ridskolor, jag har ju bara sett dem i Malmö med omnejd och här är det så men det kansek är annorlunda i övriga landet?

När jag red på ridskola så nämdes det inte ett skvatt om hästens form.
Man "åkte" helt enkelt av sin timma på hästryggen utan någon egentlig undervisning och med total avsaknad av engagering och intresse från vissa ridlärare...

Men att åka runt är i vart fall bättre än att bända sig runt. Åka runt har jag förståelse för för många rider ju för motionens skull och för att det är kul, men det är bända sig runt som inte gagnar vare sig häst eller ryttare, utan tvärtom.

"Aparmar" var en MYCKET bra beskrivning tycker jag. Precis så rider nästan alla på ridskolan i stan...

Jag är uppväxt på en ridskola i området som Djurjouren nämner. Fast där har jag fått lära mig att rida hästen på ett korrekt sätt. vI har även trevligt hästmaterial coh bra instruktörer. Men jag har varit runt på många klubbar i området, och vår klubb är minst sagt ett undantag...

Numera jobbar jag extra på en ridskola utanför Göteborg. VI har trevliga hästar som kan mycket, vi som undervisar har samma syn på ridning, vilket jag tror hjälper mycket. Mina elever, oavsett nivå, jobbar med att få en bra sits, sen kommer formen när ryttaren gör rätt.

Av erfarenhet från en del andra ställen här i trakten kan jag nog säga att det är många ridlärare som helt enkelt inte orkar engagera sig och säga till. Tyvärr.

Den ridläraren jag har nu är inte sån :)

Innan jag köpte egen häst red jag på ridskola i 11 år. I och med att jag flyttade så bytte jag även ridskola. Det jag idag inte kan förstå är att det inte är en enda instruktör som sagt till mig (eller ngn annan i min grupp) att man måste rida med sätet och benen. Benen bara hängde och så red man med handen, som många nämnde ovan.

Jag trodde verkligen att jag var duktig och att jag "kunde" rida, så jag gick och köpte mig en 4-åring. Jag kan ju säga, utan att överdriva, att jag trillade av så gott som varje dag när jag skulle rida hemma i skogen och på åkern.

Visst, det var kanske en läromästare jag skulle ha haft, men det fattade ju inte jag. Jag klarade ju av ridskolans unghästar...

I vilket fall som helst så lärde jag mig oerhört mycket på min unghäst, så det är ändå inget jag ångrar.

Lotta

Ridskolan som jag är uppfostrad på , där förekom inte detta mycket alls, snarare fick de ryttare som ägnade sig åt den här typen av sågning en tillsägelse av ridläraren, nu verkar det som om de mer har övergått till att låta vissa hästar gå med halsförlängare och jag ser inget större fel i detta om varje häst får ha sin egen inställd på ett korrekt sätt, detta tror jag kan spara hästarnas ryggar, en inspänning som sviktar och ändå är stilla, en lugn extra hand. Den sågning du pratar om däremot tycker jag är fruktansvärd, barn lär sig uttryck som att, den ponnyn kan inte kröka på nacken... Vilket jag anser är hemskt, men som sagt, den ridskola jag ridit på som mindre hade inte den inställningen tack och lov.

nog är det mycket skit på ridskolorna. Och inte tror jag att strömsholm gör något för att förändra detta. Har sett ett bett som hästtandläkaren (torbjörn nånting?) tagit ur en sadelkammare där. Det bettet var tjockt som 4-5 vanliga...

Vet att på nån ridskola i värmland är det likadant. Har en vän vars sambo hör till trav-folket och när han såg hur hästarna gick undrade han om de inte skulle ha en sån där rulle under garnarcherna som en kallblod har! (vet inte vad rullen heter men det vet kanske du djurjouren?)

Håller fullständigt med .
Jag lärde mej rida ungefär sådär fast några resor värre ,men det vart ju jättejobbigt när jag var tvungen att lära mej rida på riktigt ,ibland tänker jag hur duktig jag borde vart om all tid jag slösat på snoddar och ridskolan kunde spenderats till att rida med känsla och utefter kunskap om både anatomi och kroppsuppfattning .

Känner så väl igen det där. Vet en jätte bra ungponny som lånades ut till ridskolan som kom hem och kunde inte gå i form längre. Huvudet for fram och tillbaka som helsike, ett ord, nersågad.

Ridlärarna måste lära eleverna att RIDA hästarna. Rida, rida, rida med hela sätet, skänklar allt. Inte sitta och såga.

En tjej red min häst idag och jag fick tjata på henne, still med handen, still med handen. Hon sågade inte men kramade med en hand i taget. Såg direkt att Exir började vicka på huvudet.

Man ser allt för ofta att tygeln är det som ryttare andvänder sej mest av.

Jadu, intressanta frågor du ställer. Finns nog tyvärr inga lätta svar/lösningar dock.

Jag känner en enorm frustration när jag nu tänker tillbaka på alla mina år som lektionsryttare (ca 10 år! började som 7-åring) och har fått inse att jag tyvärr lärt mig mycket av det du räknar upp. Inte så att det ordagrant sagts till mig att "nu ska du såga tills hästen böjer på huvudet", nej snarare "fånga upp i handen och rid med skänkeln fram till handen" och sen har man fått beröm så fort hästen krökt på nacken... :smirk: Som ung tonåring red jag i en tävlingsgrupp där det nästan blev "tävling" i vem som kunde rida flest hästar i form (i praktiken vem som kunde få flest hästar att kröka på nacken) och tjejen som alla trodde och tyckte red bäst hade en teknik (förstår jag nu efteråt) där hon låste hästens huvud med handen och sparkade sedan på tills de kapitulerade.

Vi fick väl så småningom hyfsat förklarat för oss att hästen inte bara ska böja på nacken för att "gå på tygeln", dock levde den fördomen i mig flera år. Nej så småningom fick vi veta att bakbenen måste vara med, men effekten blev att omedvetet lärde vi oss att med mycket ben så böjer hästen lättare på nacken.. typ.


Varför?
Tja du... jag tror inte bara man kan beskylla ridlärarna för ren okunskap, även om det med all säkerhet förekommer också. Det har nog även en hel att göra med att man gett upp hoppet . På min ridskola har man sällan haft ekonomi/tid nog att kunna rida till lektionshästarna regelbundet och hästarna har blivit stelare och stelare. En häst som inte ens en riktigt duktig ridlärare kan få till ärligt jobb under ett enda ridpass är det mer eller mindre omöjligt att begära att de mindre duktiga eleverna ska kunna arbeta korrekt.
Man har gett vika för omständigheterna och tyckt att okej, hästarna är ju iaf lite mer avslappnade när de glatt kröker på nacken, än när de såringer med huvudet i skyn och spänner sig, dessutom "är det ju alltid nåt" att de "åtminstone böjer på nacken".

Jag tror (TROR) att det är så mina knäppa omedvetna metoder att rida hästen i form har blivit till. Jag vill gärna att FÖRST ska hästen vara mjuk i handen, böja på nacken och bli lite bekvämare att rida, SEN kan jag börja aktivera bakbenen och försöka få hästen att jobba med hela kroppen.
Tyvärr funkar det ju inte så och det börjar jag äntligen få ur min skalle. För det har suttit långt långt i det omedvetna, har jag ridit en stel häst har jag omedvetet börjat framifrån, trots att jag VET (tack vare egna "efterforskningar") att ett ärligt arbete alltid ska börja bakifrån.

Så, har man stela hästar, kanske ridlärare som inte kan se när en häst "får med sig bäckenet" (JAg kan inte se det :( ..tror jag?) så blir det nog lätt att man kapitulerar och låter eleverna sitta där och krulla ihop hästarna och tro att de "rider hästen på tygeln". Tyvärr.

Har diskuterat detta med min nuvarande tränare som också är ridlärare på en sån här ridskola och hon skulle instämma precis med det du skriver, hon tycker det finns kanske 2 ridskolor i landet där ryttarna verkligen får lära sig rida en häst i form RÄTT.

Men ska man driva en ridskola som lär ut den svåra konsten att rida en häst helt korrekt i form måste hästarna hålla en hög standard, ridas av mkt duktiga instruktörer ofta och alla ridlärare på ridskolan måste utgå ifrån samma tankar och riktlinjer om vad som är Korrekt ridning. Min tränare brukar försöka förklara för sina duktigare elever att bara för att hästen böjer på nacken så går den inte på tygeln, men en del blir så förvirrade och förstår inte? Detta måste börja från grunden. Dessutom rids ju lektionshästarna av långt många fler nybörjare och mittemellanryttare som INTE kan rida en häst i form alls, de är på helt andra stadier och där lär sig hästarna gå på ett visst sätt för att orka, det "sättet" är sällan det som egentligen främjar deras kroppar och hållbarhet.
Det är inte det lättaste att genomföra en "bra" ridskola i praktiken, tyvärr. :(

Jag önskar det kunde ändras, men många instruktörer har nog antingen gett upp de drömmarna eller så TROR de verkligen att hästen arbetar rätt.

det har väl aldrig lärts ut på strömsholm att man ska såga hästarna i munnen???

varför är det ingen som säger till då?
hade en ridlärare uppskattat om publiken säger ifrån när ne häst uppenbarligen är totalt missnöjd med sin ryttare?

var på Hippologum i Umeå o kikade på en nybörjar lektion. av 10 ryttares å var det en som red någotsånär, resten ryckte i munnen, skrek åt hästen att "trava då!" drog i tyglarna när de skulle öka tempot, 50 % hade spö!!

Hur kan man tillåta en som inte ens kan hålla handen stilla att få ha ett spö???? Och de använde de flitigt.

Ridläraren sa inte ett negativt ord, bara bra och så ja, när nån piskade igång sin häst som gick lite trögt..givetvis pga att tjejen drog den i munnen i varje steg ..

Varför ska inte alla få en chans att lära sig respekt och god hästhållning på en rid-SKOLA

ingen annan skola strävar väl efter att ge föräldrar valuta för pengarna, det är väl eleverna och hästarna som ska vara viktigast???

Jag skulle aldrig klara av att vara ridlärare, har asolut inte tålamod att se hästar plågas för att nån ska lära sig rida.

/jenny

det kommer ge halta hästar och ömma ryggar. en halsförlängare på en häst utan ryggmuskler ger en enormt framtung häst som överbelastar mera än om den har huvudet högt upp som vanligt..en ridskole häst måste oxå kunna kompensera den dåliga sitsen en nybörjare har..

ärligt: du menar inte att en halsförlängares om rycker hästen i munnen var gång den snubblar, hoppar, drar upp huvudet eller hostar osv gör att hästen går i form?

ärligt??

"Back in the day" när jag red på ridskola (i Lund) så tjötade min ridlärare (utbildad på Strömsholm, f.ö.) om sitsen, o.s.v. Det var inget rida med nävarna där, utan korrekt sits skulle det va', och det skulle arbetas med skänklar och sits. Händerna långt ner, armarna utmed kroppen, och stilla med nävarna. Håll i framvalvet, om nödvändigt. Inget rycka och slita! Huvudet var inte viktigt. - Red man som vi blev lärda, så gick hästen (f'låt, ponnyn) så fint ändå.

Det var sju år sedan. Slutade efter att ha ridit i MINST fyra år. Nu är jag nybörjare igen, och det jag har lärt mig sitter kvar, har jag märkt. Har ännu inte ridit (två första lektionerna var teori - nästa vecka ska vi rida), men blir påmind när jag ser andra lektioner, och ser direkt vad som inte görs rätt (tyvärr har de lektioner jag sett inte haft turen att få den läraren jag hade). Jag lärde mig också - eller det föll sig kanske naturligt - hur man har hand med hästar, och det sitter också kvar. Min ridlärare från "back in the day" ska ha en eloge! Hon var sträng, men rättvis och mycket trevlig, och hon har verkligen lagt en ordentlig grund för mig att stå på, nu när jag börjar igen och siktar mot stjärnorna. ;)

Min nya lärare är en riktig gammal räv som gissningsvis har jobbat MINST 50 år inom yrket. När jag tänker tillbaka på de lektioner med honom som jag tittade på, så kommer jag ihåg honom som sträng och nogrann. Dock inte för dens skull elak, hemsk, eller tråkig. Tvärtom. Han är en riktigt trevlig prick! Mycket karismatisk och hjälpsam, om än lite tuff. Ska det ridas, så ska det göras ordentligt och riktigt, och jag vet att han kommer att kunna hjälpa mig bygga vidare på den grund som lades för så många år sedan, fast nu på stor häst.

Jag babblar här... Ivfsh., så ser jag "where you're coming from" (drar mig till minnes ponnyhoppningen på Strömsholm i somras), men det finns guldkorn här och var... :)

Jag har ridit lite till och från på ridskola men aldrig gillat den ridningen.
Nu har jag kommmit till ett nytt stall och var lite sugen på att börja rida lektion igen. Men 5 minuter räckte för att få mig att må illa och bestämma mig för att inte rida några lektioner där. Fem av tio hästar hade halsförlängare eller annan hjälptygel, en av hästarnas skritt var tydligt hindrad av halsförlängaren :mad:

Det där med att såga och dra ner huvudet känner jag väl igen. Det är inte kul att se ryttare som är glada och stolta över hur hästen går när den tydligt är nerdragen på tygeln och ihoptryckt.
Önskar att jag kunde hitta en vettig tränare någongång. Nu nöjer jag mig att skritta ut i skogen, det är trots allt bättre än ridskoleridningen. :)

Det är verkligen sorgligt att läsa om alla som har haft så dåliga erfarenheter av ridskolor. Visst vet jag att det finns många kassa ställen, men jag har själv haft turen att hamna växa upp på ett toppenstall. Jag och mina vänner är också uppväxta emd disciplin och hästens bästa i fokus. Kommer ihåg en temin, jag kan ahr varit ca 16 år, och tränaren tyckte att våra sitsar var dåliga. Då blev det helt enkelt så att gruppen delades upp i 2 halvor, så varannan gång hade man sitsträning i lina medan halva gruppen red lektion, sen bytte vi. Efter drygt en halv termin på det sättet kunde vi sitta snyggt allihopa.

Som ridlärare skulle jag gråta blod om mina elever red som många här har beskrivit. De som kommit längre får veta varje lektion att hästen inte böjer på nacken för att man stirrar på den, och att nacken kröks när resten av hästen går på rätt sätt. De får också veta att det skavs stora hål i byxorna om amn sågar med låg hand.

Det roligaste med att undervisa nybörjare är att de ahr inte blivit förstörda på annat håll, amn kan ge dem en korrekt grund att stå på.

Fram för fler bra ridskolor medkompetent personal!

Jag började rida på ridskola 1987 och slutade -96, så jag har hunnit med några års ridskoleridning.
De första åren hörde man aldrig talas om att hästen skulle "gå på tygeln", inte ens de stora duktiga ryttarna (dvs. de som var en sådär 15 år) pratade om det, utan det handlade mest om att få ponnyerna att springa i rätt fart och åt rätt håll. Och jag tror mig minnas att de ponnyer som sprang åt rätt håll och i rätt fart gick i form en del, vilket väl borde bevisas av att många av dem blev relativt gamla.

Någon gång på 90-talet dök så begreppet "gå på tygeln" upp... Jag minns att vi ägnade en lektion åt att skritta barbacka och att få hästarna på tygeln. Tanken är ju inte så tokig men vi red runt runt på en volt med järngrepp på yttertygeln och ett evinnerligt plockande i inner.
Jag minns också en ridlärare som förklarade för mig "om du vill ha hästen på tygeln så måste du vara rörlig i handen, rör båda händerna som om du skulle ägna dig åt pimpelfiske" :eek:

jag tror, precis som någon tidigare nämnde, att det handlar om någon sorts resignation från ridlärarnas sida i kombination med bristande utbildning hos vissa. Många ridlärare är duktiga på att rida, men få kan lära ut, därför tror jag att de nöjer sig med vad de får.
Dessutom ska ju allting gå så fort. Ungarna hinner inte ens lära sig hålla tyglarna rätt innan det ska glopperas.

Jag måste berätta om första lektionen jag red för min nuvarande instruktör... För förra instr. hade jag tränat ökad trav, byten osv. Men när jag red för E första gången fick jag ägna en hel lektion åt att skritta och andas. Både jag och hästen var nog lite möra dagen efter det, tänk att skritt kan vara så påfrstande!

Jag håller med, det är sorgligt.

Men jag måste få försvara min ridskola lite också, som jag trots allt har att tacka för väldigt mycket. Det är mest de sista åren, efter hästens form kom in i bilden som jag velat haft det annorlunda. Min gamla ridskola har alltid haft väldigt trygga och bussiga hästar och ponnier, vi har fått rida väldigt omväxlande och de sköter om sina hästar väldigt fint i allt annat. De försöker hinna rida till hästarna, men det går bara inte. Blir kanske en eller två gånger i veckan -OM hästarna inte går så mkt redan.

Men det bästa med min gamla ridskola är stämningen. Det har varit som ett andra hem för mig under min uppväxt och de flesta ledare har varit toppen, har aldrig känt den där distansen mellan elev och ridlärare/ridskolechef/ordförande i styrelsen eller nåt. Vi har blivit väl omhändertagna och vi som varit mest där ute har fått lära oss en hel del nyttiga kunskaper som man annars inte hinner lära ut i lektionsverksamheten, t.ex. sjukvård och dylikt. Jag har lärt mig att sköta min häst noga och har verkligen fått kämpa för mitt intresse. Jag har lärt mig att ta ansvar och att det är mkt hårt jobb med hästar, inte bara rida. Jag har fått LÄNGTA mellan ridgångerna :)

Tyckte bara det lät så hemskt förra inlägget :D
Även om mycket behöver ändras där så är mkt fint också, önskar resurserna och möjligheterna varit bättre bara..

Där jag rider är det precis likadant. Det som gäller är ett eller annat sätt att få ner huvudet på dom..
Det sorgliga är att ridlärarna säger att det är bra, det som gäller är att få hästen att gå stadigt så mkt bakom lod som möjligt ungefär.
Det sorgliga är att jag känner att jag själv rider mer och mer på det sättet på ridskolan, eftersom det är då man får beröm och komma någonstans. När jag rider annars (på min medryttarhäst) struntar jag i huvudställningen helt, fast han "går ner" med huvudet direkt eftersom hans ägare rider med pessoa och vill ha huvudet inne och sen är hon nöjd..

Men det är inte så lätt att själv få till något, försöker jobba in baken och få honom att lägga mer vikt på den, jobba med ryggen och magen rätt osv. Men efter att ha ridit fem år på ridskolan, och bara någon gång för någon annan så är det svårt som sagt.
Har inte tillgång till instruktör när jag rider honom heller, filmar lite och ser själv, och känner efter.

Vill gärna byta till en ridskola som inte är sådan, men var finns dom? Lär mig ingenting, snarare så börjar jag omedvetet tänka ALLDELES för mkt på huvudställningen.

jag har ridit sedan -97 på ett islandshäststall, innan dess red jag en privathäst nåt år (fast då var jag väl 8 eller så, så jag åkte bara runt).
alltså har jag ridit i 6,5 år på samma stall, för en ridlärare som jag har stor respekt för. men ändå var det först i somras, när jag inte hade något att göra på mitt sommarjobb och hittade hit till buke, som jag för första gången fick mina misstankar bekräftade; att vi red på helt fel sätt!
innan buke hade jag aldrig hört talas om att hästen ska höja ryggen när den går i form. och detdär med bäckenet fattar jag fortfarande inte.
jag gillade inte att rida runt och dra ihop hästen med tyglarna. "korta tyglarna, du måste korta tyglarna, vill du att han ska gå i form måste du ta tag i honom!" fick jag höra varje lektion. tills jag började rida en pålle som helst ville gå i grisepass. på honom kunde man inte jobba på samma sätt. halade man in tyglarna som man skulle på de andra blev det grisepass i stället för skritt, i stället för trav och i stället för tölt, och så någon obestämd gångart i stället för galopp. det var en häst, inte en ridlärare som lärde mig att hästar spänner sig när man bara drar ihop dem.
när jag för två veckor sedan kom tillbaka till den första ridlektionen efter sommarlovet upptäckte jag hur jävla illa många av mina ridkamrater red! det var verkligen för att tölta, slit upp huvudet på hästen och luta dig bakåt.
och jag har ju lärt mig samma saker som de..så under sommaren har jag lärt mig massor, och även förvandlats till total nybörjare.

Oftast brukar ridskoleryttarna sitta på läktaren och kommentera
alla privatryttare som rider på annat sätt än dom.
Privatryttare som med andra ord inte fokuserar så mycket
vid nosen, utan koncentrerar sig på att få hästen jobba
med rygg och bakben.

Jag tycker ATT det värkar som om att alla tycker att på MIN ridskola är det bra men dåligt på alla andra,, det är hemskt att man blir så himmla hemma bliind,, (det drabbar nog mig med)

Så bara för att berätta en hemmsk historia (som alla andra) s´å kan jga berätta om när jag under två månader jobbade på en av sthlms stora ridskolor med bra rykte..
1 alla hästar gick med "gummisnod" inspända under lodplanet
2 de vart inspända innan de var uppvärmda,
3 alla ryttarna lärde sig att såga ned hästen på tygeln.
4 hästarna hade täcken på sig inomhus (ca 20 grader)
5 även de feta ponnysarna som INTE var rakade
6 Till och med en orakad mini shettis med dm päls
7 när hästarna gick ut tog dom av täckena
8 de hade två små pytte hagar på ca 50 hästar
9 osv osv

Jag orkade inte jobba där länge av förklarliga skäll, man vart bara SÅ LEDSEN när man kom till jobbet och inget kunde man göra häller, och om man ifrågasatte något fick man bara skäll.. och så gick all personal åt som smör i solsken för det var ju ingen som ville jobba dära någe länge..

Men det hemska var ju att barnen där lärde sig att det dom gjorde på ridskolan var rätt och det var så man skulle göra :mad:

Där jag lärde mig rida var det aldrig någon tal om form.
Lärarna sa aldrig något om på tygeln så det var ingen hysteri runt nåt av det där.

men nu i efterhand har jag ju insett att dom gick bra och fint och att vi fick bra eftergifter och undertramp.


på nuvarande är det väldigt blandat vad som är viktigt.
just min instruktör är väldigt bra med det tycker jag, hon skäller ut oss efter noter om vi pillar för mycket i munnen på hästen och är benhårt jättenoga med att det är inte huvudet som gör formen på hästen. är inte baken med spelar det ingen roll hur den går med huvudet.

och jag har främst det senaste halvåret märkt välditg tydligt att nu när jag kan rida bättre så kommer eftergiften och sökningen framåt neråt där fram också.

eftersom jag vet att jag inte tvingar ner hästen så känns det för mig som ett tecken på att jag nog gör rätt o har med baken hyffsat (har svårt att känna det) när den sökningen kommer.

en annan instruktör (som dock ej är kvar) satt o sa åt hennes elever att sitta med händerna nere på låren, och i vissa fall även bakom låren, för att få en eftergift fram så att de kunde börja jobba med baken.


har även varit med om nästan samma instruktioner från en annan instruktör som var mycket för att pilla i munnen på hästarna.

men inga av dessa var utbildade ridinstruktörer.

vaa!! får verkligen en ridlärare SÄGA SÅna saker :confused: :mad:

Där jag först lärde mig rida (eller vad man nu ska säga... :crazy:) så var det faktiskt inte heller något tal om form eller "på tygeln", utan vi red mest lätt, red ridvägar och lärde oss att styra hästarna. I 6 år. (Ok vi hoppade lite hinder också ibland.)
Eller nej, jag minns fel! Vi hade faktiskt en ridlärare som sa åt oss att krama tyglarna hela tiden, höger-vänster-höger osv. Och jag minns att jag red på en fjording då, som var så framtung att jag tror att jag hade 2 ton i händerna, 2 ton rusande framtung stridsvagn... :crazy:

Fast det här med att bända ner huvudet på hästen fick jag nog först höra talas om av en dåvarande kompis som hade egen häst. Då hade jag slutat på ridskolan. Jag hade min medryttarhäst i samma stall som hon så hon lärde mig hur man skulle rida. :crazy:
Sen så fick vi en dressyrtränare dit också en gång i veckan som också hade en del konstiga idéer (fast då tyckte jag att hon var duktig).
Jag red som tur väl var inte så länge på detta sättet för jag tyckte inte att det var kul längre utan lade ner det helt och hållet. Mest pga att jag tyckte att det kändes hemskt att hålla på och kränka levande djur på det sättet. Det gick emot hela min natur, så jag lämnade alltihop.

Hej!

Jag vet inte om jag har något att tillföra men jag har fått lite svar på funderingar iallafall.
Jag kan inte rida så mycket, jag har inte rätta sittsen för att få hästen att utföra rätt arbete. Jag bor långt från nån ridskola så där har jag inte lärt mig nått. När jag sökte för gymnasiet tänkte jag på mitt hästintresse och valde en hästlinje.
Det var ett svårt val och fel blev det man jag tycker ändå det var tur att jag valde det.
Här var det "krav" på ridning vilket inte alls framgått från någon person jag träffat eller papper jag fått hem. Det var bara den "bästa utbildningen för dig som tycker om hästar och ridning". Jag minns än i dag chocken över att man skulle kunna si och så mycket. Varför framgick inte det överhuvudtaget?
Skolan hade redan lite problem med flera elever som inte kunde "rida". Eftersom jag är modell större ansåg de att jag inte passade alls för ridning (jag passade inte för ridning enligt dem, på deras halvblod med fina stamtavlor). Så de satte mig att köra istället. Skolkörning. Det däremot fick jag lära mig från början. Kunde knappt nått alls om körning. Men så blev det. (Har svårt att få kompisar och saken blev värre när jag (bara jag i klassen) hade "körning". Folk var ju snälla men jag blev inte närmare bekant men nån för det).
Efter tre år blev jag ganska duktig på körning och så har det blivit. Har sen en tid tillbaka en go lite äldre fjording som jag både kör och rider.

Det vi visserligen fick lära oss var att man skulle arbeta hästen, få med bakbenen, få den att böja ryggen och slutligen höja nacken. Innom ridningen skulle man använda benen liksom och sitta så korrekt som möjligt med ben, armar och överkropp, det för att man inte skulle störa hästen när den utför sitt arbete. Och det var ju trevligt att de lärde ut det. Det var synd att det inte fungerade praktiskt bara.

Nu är det två år sen jag gick ut och jag har inte än idag lärt mig rida bättre. Men jag kan däremot köra och har fortsatt med det. Ja jag får se om det blir något med ridningen...

Iallafall så tycker jag det är dåligt av flera ridlärare att bara "stå och se på" där i mitten och tro sig kunna, fattar dom att det inte att det blir pannkaka av eleverna då?
Såhär efteråt fattar jag att många ridlärare höll god min. Teoretiskt kunde de stå och nöta på hur viktig sittsen var och hur noga det var att arbeta hästen rätt. Men ute på ridbanan var de alltid tystare.
Jag brukade ibland bli klar före mina klasskompisar och gick för att titta på dom. Men det var ju många som inte gjorde rätt enligt de "teoretiska kunskaper" vi präntat in. Fast det var väl svårt att göra något åt saken, alla red ju olika. Men det verkade för ridläraren lite "pinsamt" eller nått att säga åt en elev, det var mycket enklare att säga åt alla att göra si och så.
Då är det ju bättre att rida privat med en ridlärare och ev. egen häst. Men få har ju råd att rida så, men det vore ju en dröm...

M. v. h. Lisa

lund är värre än malmö....åk ALDRIG dit om du inte är djurskyddsinspektör..

" jo, hon har ju varit halt länge men hon har inte ont, dessutom lovade vi att ta hand om henne" instruktören om 20 åriga hästen som är totalt svullen i höger bak och haltar enormt, är jättesur alltid och slår mot andra hästar på en hoppträning.

Hästen var en häst från försvaret, sk ackordshäst som de hade fått som foderhäst och försvaret betalade all hennes mat och uppehälle och de belönar hästen med att låta henne gå på ridskola 3-4 dagar i veckan dessutom hoppning med en bakkota stor som en fotboll ungefär och haltande. några veckor efter att jag och min mor sade ifrån slaktades hon.

Då hade de haft henne i flera år så.....Lund....förr.

Lund har nu en mer hästvänlig chef så nu får de gå ute och de får dessutom halm i spiltorna..

ARG! ursäkta..

Jag tycker att de fipplande händerna oftast kommer när instruktören begär mer av eleven än denne kan utföra. 'Ofelbart' använder folk då händerna för att lösa problemet, som vi är vana vid :smirk:

[quote]

varför är det ingen som säger till då?


Det gjorde jag. Sen blev jag utslängd från klubben :mad:

tragiskt....känner igen det där.

Bland hästfolk får man inte säga till för alla vet bäst, speciellt äldre och ridskolechefer osv..

Har man tur så funkar det, man måste ju iallafall för hästens skull, man måste. Annars kan man lika gärna gå o piska hästen själv!

Det är inte lätt men det gör det inte lättare för hästen..Man kan alltid ringa nån på ridsportförbundet och prata av sig :-)

Jag har då och då (inte helt sällan) vägarna förbi en stor ridskola i Lund. har inte kollat in ridskoleryttarnas ridtekniker, eller vad ridlärarna säger till dom, på ett tag. Men jag har kollat på privathästarna, som står på ridskolan, och hur de rids.

Väldigt sällan ser an nosar i eller framför lodplan. De flesta jag sett rider på graman - hela tiden, även på uteritter. Hårt spänd, i mer än ett fall så hårt att nosen befinner sig mellan frambenen. Ser man dem på håll ser man huvudet vaja från sida till sida i takt med ryttarnas händer.
Samma ridskola för en tjugo år sedan, när jag red där, hade en ridlärare som uppmuntrade till den värsta hästmisshandel jag sett under pågende hopplektion. Ryttaren bankade hästen oupphörligen rakt in i magen med rejält långa och vassa sporrar, och bytte till ännu längre halvvägs igenom lektionen, samt piskade hästen med våldsam kraft med uppåtvinklat spö. Ridläraren ansåg henne mycket begåvad, och nog hoppade hästen. Ingen ska inbilla mig att man inte kan tvinga hästar till det man vill att de ska göra. Ingen ska inbilla mig att man inte kan uppnå resultat med djurplågeri, jag har blivit överbevisad alldeles för många gånger.

Hur detta kan förekomma på en ridskola kan man fråga sig. Vad lär sig ridlärarna? Vad lär de ut?
Jag tror det är resultat, något som förblindar många. Man lär ut, respektive lär sig, det som ger de resultat man vill ha. Så länge man får poäng på dressyrtävlingar om hästen bara villigt kröker på nacken kommer folk att lära sig rida så.

Visst var där katastrof förr! Jag bodde nästan granne med dem och passerade dem dagligen. De hade också ett väldigt dåligt rykte.
Men till deras försvar vill jag säga att de verkar ha fått en ny lednig de senaste åren. Jag var där på en utbytestävling med akademikerryttarna i våras. Visst var en del av hästarn inte så kul att rida, men de var välskötta. OCh det fanns några som var riktigt trevliga, både i hoppningen och dressyren.
Det är roligt när det kan ske en förändring till det bättre!

Anar - och har gjort så ganska länge - vilken ridskola ni talar om... Om jag tror rätt, så kan jag lugna er med att de har en ny ridskolechef som verkar vilja det bästa för hästarna. Bl.a. får de gå ute bra mycket oftare nu än vad de fick göra "back in the day" (7 år sedan), och stallet håller på att byggas om för att passa gällande lagstiftning. Ridlektionerna ser fina ut - vad jag har sett - även om en del elever rider lite "hösäckigt" (på lägre nivåer, vilket nog beror mer på eleverna än på ridläraren). Dock inget slitande i stackars hästmunnar. Hästarna går riktigt fint såg jag häromdagen när jag var där, och de verkar må bra. I och med den nya ridhuschefen så blev alla så mycket mer uppmärksammade på hur det var, och hur det KUNDE vara.

Om jag tror fel och vi tänker på helt olika ridskolor - ignorera ovanstående. ;)

Personligen tycker jag inte att en ridskola ska få ligga så som den ligger... Riktiga hagar borde vara en rättigheter för hästar.
Sedan att hästarna får vara ute varje dag... jo det är väl bättre än att stå inne jämt, men ca 7-10 hästar i en lerig liten hage stor som halv padock tycker jag knappast är nåt att skryta med. Grät i hjärtat varje gång jag cyklade förbi dem senaste året :( Varit i stallet också ett par ggr och reagerade på hur arga och sura hästarna var och vilka döda ögon många hade... Jag som vuxit upp på ridskola (INTE den) blev så ledsen. Dessa kämpar, dessa bussiga hästar, detta sätt vi "tackar" dem :( :mad:

Har inte sett så många lektioner där, men de jag såg... hästarna såg allt annat än välmusklade ut tyckte JAG iaf.
Sen vad jag tycker om privatägarnas hästhållning på det stället kan inte nämnas offentligt :mad: :mad: :devil: Detta är stora graciösa djur som är gjorda för att galoppera på stora fält och röra på sig större delen av dagen... INTE stå i hagar av sjukhage-storlek 2 timmar om dagen!!! usch :mad:

Jag måste bara oxå få berätta en sak om min ridskola, som jag faktist fortafarande rider på, men har bytt ridlärare.

min förre ridlärare var less på att jag aldrig fick hästen att gå i form. Jag hade ridit i typ 4-5 år.
Hon hämtade en graman som jag skulle rida på. "Graman är inte speciellt svårt" sa hon "det har jag alltid när jag rider min stora häst"
Hästen jobbade på ett helt annat sett, jag fick verkligen känna hur en häst använder ryggen. Men jag hade NOLL bakdel eller framåtbjudning!!! Jag kommer ihåg att jag hackade med 25 mm sporrar för att hästen inte skulle stanna. Hon berömde mig och sa att jag var duktig som fick ponnyn att "gå på tygeln ordentligt" sen sa hon "det är bara att rida på samma sätt nästa gång du rider, så går hästen med huvudet där."

Alla typ 12-åringar på den ridskolan sitter nu och försöker såga ner sina hästar, för att det ska se ut som om dom gå i form. Helt utan skänkel. Ridläraren säger inget!

Tyvärr så finns det ingen bättre ridskola i närheten. Nästan allt som jag kan om hästar har varit "självstudier".

Japp, vet var du menar och tror jag vet vem du menar också (som var ridlärare där då). Men som många säger så verkar den ridskolan ha blivit åtskilligt mycket bättre. Har två (nej tre!) kompis som rider där så jag får alla rapporter ;)

Riktiga hagar borde vara en rättigheter för hästar.




Nu vet jag inte ens om vi tänker på samma ställe. :confused: Där finns hagar, och har så gjort i minst tio år. Paddockar också ja, men där finns minst en stor hage.

Det stället jag tänker på har EN hage som är värd namnet, plus två där lektionshästarna går (vid cykelvägen?) och sen små "sjukhagar" för privatisarna? Äh det behöver vi inte diskutera här ;) Vi kanske inte tänker på samma ställe men själv tycker jag att en hage är något där en (frisk) häst kan galoppera. Men så är väl idealet på hagstorlekar olika runt Lund och runt Kalmar..
Men som sagt, vi kanske inte ska diskutera det i den här tråden... :)

;)

I vilket fall som helst:

Idealet för hagstorlekar står med all säkerhet inskrivet i div. djurskyddslagar o.s.v., och ledningen håller just nu på att bygga om det som är mest brådskande för att det ska uppfylla gällande lagar (de har fått dispens + stöd från kommunen för att kunna göra detta). Sprang i övrigt på ett papper på en anslagstavla häromdagen där ombyggnadsplaner för fyra år framåt stod redovisade. Så det ska nog bli bra. ;)

Det var skönt att höra! Själv tycker jag de kunde flytta fotbollsnissar till nåt annat ställe och göra hagar av den ytan men det är ju jag det :angel:

Jag bor i närheten av en stor ridskola som förmodligen har gott rykte, och för mig är det en gåta hur någon överhuvud taget lär sig rida där. Enligt mig bedriver de icke-undervisning. Jag har själv varit med på en lektion, som inleddes med 20 minuter trav lättridning i höger varv, utan minsta kommentar av ridläraren. Jag försökte titta på de andra för att lista ut om det var meningen att det skulle vara enskilt arbete, men det såg inte så ut. Alla höll sig på spåret, och en del lyckades få ner huvudet på hästen och var väl nöjda med det. Själv lyckades jag inte med det eftersom jag var van vid att jobba hästen till arbete genom lösgörande övningar och liknande.

När jag sa att jag inte ville rida på den ridskolan för att jag tyckte det var urtråkigt och meningslöst, blev de andra eleverna mycket förvånade och begrep inte riktigt vad jag menade. De hade förmodligen aldrig varit någon annanstans och hade inget att jämföra med. Ridläraren blev sur och antydde att anledningen till att jag tyckte det var tråkigt var nog att jag red så mycket sämre än de andra. Hur hon nu hade lyckats se det på en lektion som inte innehöll någon ridning värd namnet. Det var väl det där med huvudet, antar jag.

Jag såg en annan lektion, där alla hästar utom två gick med hjälptyglar, tiedeman, martingal och annat krafs. En hade graman, och tjejen som red honom hade inte en susning om vad hon skulle göra med den, och inte fick hon någon instruktion heller. Hon fick inte sin häst att trava över huvud taget, vilket ridläraren inte brydde sig om att ens kommentera.

Jag har även sett en träning med privatryttare, och det var lika bedrövligt det. Ingen linje, ingen tanke, bara en massa rörelser lite hit och dit, och hästar pyntade som julgranar.

Vad man förvånas över är att folk inte ifrågasätter mer. Hur kan man vilja betala pengar för sådant här? Jag har ridit på andra ridskolor som förvisso har haft sina sidor de också, men inte rent uselt som detta.

Jag tror inte problemet ligger i att man får poäng på banorna för knäckta nackar. Jag tror problemet ligger i att många ridlärare har så katastrofalt dålig kunskap och förmåga att lära ut det de själva tycker är självklart. Hade en ridlärare som red toppenbra själv (har jag insett nu när jag så smått börjar förstå vad ridning går ut på) men som över huvud taget inte kunde förmedla det till oss stackars ridskoleelever. När han menade "samla hästen genom ditt säte, aktivera dina rumpmuskler, visa hästen vägen, gör en form för hästen som den får fylla, hindra hästens mage från att bulla ut med muskler i låret osv osv" sa han istället "hästen kan gott gå lite mer på tygeln". En normalbegåvad hobbyryttare känner inte till alla de steg som man FÖRST måste ta, utan börjar ofelbart göra förhållningar med händerna vid en sådan uppmaning.

Om ridlärarna ansträngde sig för att förstå HUR de rider, VILKA muskler de använder, VARFÖR de rider så osv osv, kanske vi hade kunnat komma någon vart. Förutsatt att ridlärarna själva vet. Ofta vet de nog inte det...

Om ridlärarna ansträngde sig för att förstå HUR de rider, VILKA muskler de använder, VARFÖR de rider så osv osv, kanske vi hade kunnat komma någon vart. Förutsatt att ridlärarna själva vet. Ofta vet de nog inte det...



Det är nog just det som gör att undervisningen där jag rider är så otroligt bra - vår instruktör rider själv väldigt bra och ägnar stor del av sin egen ridning åt att fundera över vad hon gör och vilka effekter det får. Dessutom studerar hon många andra duktiga ryttare & instruktörer, testar deras idéer, ser vilka effekter övningarna har, integrerar dem i sin egen undervisning (eller möjligen förkastar dem...)

På ridskolan hemma får eleverna lära sig rida - inte hantera hjälputrustningar som döljer deras icke-förmågor... ;)

ideal skulle jag inte kalla minimimåtten i djurskyddslagen...

/j

Vi fick inte ens börja jobba hästarna förräns vi hade en ok
sits och hand. Jag gillar min gamla ridskola!

Det syns på din ridning (jag har ju ändå sett dig rida i säkert 20 min och kan därför göra tvärsäkra uttalanden ;)) att du haft en god lärare. Det i kombination med din avundsvärda kroppsuppfattning och koordination förstås. Din sista mening var verkligen bra. På min ridskola var det visserligen väldigt ovanligt med hjälptyglar, men det var lika ovanligt med begripliga instruktioner. Obegripliga instruktioner var lika vanligt som juckande ryttare ("följ med i hästens rörelser")... Det finns så många klyschor som man misstolkar om man inte är en väldigt duktig ryttare från början. Och det är ju därför man går på ridskola, för att man inte ÄR elitryttare. En av mina favoriter är "rid hästen bakifrån in i handen". I mina öron betydde det driv med skänklarna (givetvis fel del av underskänkeln, eftersom det aldriga var någon som la mina ben rätt trots 7 år i dressyrgrupp) och håll emot i handen. Vid behov, låt handen verka bakåt. Jag tyckte inte jag gjorde så själv (minns mycket väl hur jag blev arg en gång på Djurjouren för att hon ogillade ridskoleridning och tyckte att VÅR ridskola var minsann annorlunda), men nu i efterhand får jag jobba STENHÅRT för att lära min hand att tänka framåt. (Ja, jag har ju givetvis 37000 andra fel också).

Håller med dig fullständigt!!
Ridläran idag verkar helt missuppfattad. Eleverna drar och rycker i tyglarna, sparkar hästarna i sidorna och drar som du säger ner huvudet på hästarna. Blir ju då istället att bakbenen hamnar efter, hästen går med huvudet bakom lodplanet och stöder inte på bettet alls. Ryttaren kan ju då inte helelr inverka rätt med sits och skänkel och får då även svårt att kombinera hjälperna.

Tja, jag tog ju mina första stapplande steg på ridkonstens ädla väg på en liten ridskola utanför Lund. Och jag kan ärligt säga att jag aldrig under det 1,5 år jag red där överhuvudtaget funderade på, eller hörde något om, att rida hästen i form. Första gången jag hörde detta uttryck kände jag mig ungefär så här: :confused: Vadå "form"?? Om man stannade kvar uppepå hästen var det väl form nog, så det räckte och blev över...

Sedan började jag min storstilade karriär inne på Stora Ridskolan i Lund. Där upptäckte jag att det ansågs fint om hästen böjde på nacken. Detta tyckte jag inte om, för då hade jag ju inget som tog emot, ifall jag skulle ramla framåt (ett icke osannolikt scenario med tanke på min urusla sits).

Min karriär där blev icke lång, men jag kommer väl ihåg en absolut skräcklektion med den gamle nestorn. Efter uppvärmning i skritt red vi HELA ridpasset i nedsittning i trav. Ve den stackare som kved och försökt att åtminstone rida lätt - "trött??!! du ska väl inte bli trött, det är bara att sitta ner!" hyvlades syndaren av med. I efterhand önskar jag att jag haft mod att rappa till med spöet där jag studsade förbi.

Det var nog bland det dummaste jag varit med om, att sätta ett gäng relativa nybörjare på att studsa runt i trav nedsittning på det viset. Arma hästar, och arma elever.

Men sedermera har jag ju hittat min Guru, och inte jag kommit långt på vägen mot målet, en hyfsat god ridning, men jag hyser ändå hopp om att komma dit när jag är 72 eller så.

Oftast brukar ridskoleryttarna sitta på läktaren och kommentera
alla privatryttare som rider på annat sätt än dom.
Privatryttare som med andra ord inte fokuserar så mycket
vid nosen, utan koncentrerar sig på att få hästen jobba
med rygg och bakben.





ehh... det enda JAG hör av sånt är "gud va bra hon rider"

fast där jag lärde mig rida hörde jag knappt ordet form på 6 år.

men det anser jag som bra.
för det var inte tal om att ingen red hästarna i form, utan vi slapp bara hysterin kring det.


att hästarna mådde bra kunde man ju enkelt se på dom, deras brister på sjukdomar och hältor, och deras ålder där även de över 20 mådde kalasbra och var kärnfriska!

Jag började rida på ridskola 1964 och höll på fram till 1972. Jag kan inte riktigt minnas vad som sades om hästens form på den tiden. Men när jag började rida igen 1978 kunde jag inte annat än att reagera på hur undervisningen förändrats. Nu var det "håll i och sparka på" för hela slanten! Jag vägrade dock rätta in mej i ledet, och jag antar att jag hela tiden haft en "mjukare" ridstil än de flesta andra i mina ridgrupper genom åren.
Att jag ibland ridit så att jag var blå i ansiktet och nästan flöt av hästen efter ett ridpass - ja, jag TRODDE faktiskt att det skulle vara så. Och så skulle man ju naturligtvis rida med händerna, för att stötta hästens femte ben (huvudet och halsen, alltså).

1999 tog jag en foderhäst, som efter en tid kom att stå uppstallad hos en mycket klok hästkvinna. Där först började jag lära mej vad ridning egentligen är!
Kvinnan ifråga "dansar med hästar" och hon och jag kom så småningom in på den akademiska ridningen, vilket är det jag sysslar med idag. Jag har idag en annan häst, min första egna häst efter alla dessa år med lånade hästar.

Ridskolan besöker jag ytterst sällan, sista gången jag var där och såg en lektion från läktaren var jag riktigt beklämd när jag åkte hem. Hästarna gick och bet sig i bringan medan ridläraren bidrog med glada tillrop om att nu gick hästen i form... Vad ska ryttarna - och de som ser på från läktaren - tro, när instruktören inte kan lära ut rätt?

Immer

Vilken ridskola i Lund rider du på? För den ridskola jag vet som är sämst ligger just i Lund.

LCR?

Skrattar som vanligt åt din skrivförmåga :-)Man kanske skulle pränta in i folks huvud att nacken är bra för att hålla kvar ryttaren :rofl:
Trav i nedsittning är ett sätt att plåga folk på, vår mentor har ett annat :-) Dock hästvänligare :-). Igår vred hon om låren minst två varv och sen fick jag sitta så i 40 minuter medan hon satt i ett hörn och flinade och drack kaffe :rofl: Jag hittade en massa muskler som jag inte visste jag hade .

LCR.

Ska dit ett par timmar idag, så ska jag lägga på minnet hur de rider...

Blunda. Aparmar och sågningar är förnamnet. :cry:

Jag blev verkligen hjarntvattad mina 7 ar pa ridskola att ha en stilla hand. Var det nagon som ryckte i munnen fick den skall av ridlararen.
En stilla hand var a och o i ridningen.

Men vi blev heller aldrig riktigt larda att rida. Vi gjorde galpppombyten och skankelvikningar, men ingen larde oss hur man verkligen rider. Hur hasten ska kannas for att det ska kannas riktigt.
Vi tranade massor med dressyr, vilket ar intressant for jag ar skitdalig pa dressyr!!
Visst hoppade vi ibland, men det kandes da som nagonting valdigt speciellt. Det var ingen varannan vecka hopping vilket jag fick reda pa att vissa utav mina kompisar hade pa deras ridskola.

Men en stilla hand blev vi hjarntvattade med! Ridlararen ville val vara snall och spara hastarna och sket i om vi larde oss nagonting eller inte.

Såg inget sån't idag.

Ska tillbaka om en stund...

Sådär.

Har sett två lektioner med två gamla rävar som instruktörer, och en lektion med en "ny" instruktör som inte fanns på min tid.

Och det är stor skillnad på hur hästarna går. De är mjuka och fina för de gamla rävarna, men med den nya instruktören verkar de vara lite stela, och ja, där förekommer en hel del sågandes och dragandes som instruktören kallar för "gå på tygeln".

Så, till viss del är kritiken berättigad, men man ska definitivt inte dra alla över en kam. Det finns instruktörer som rycker en i örat för att man håller för hårt eller sitter fel, bl.a. min gamla, som f.ö. hade en av lektionerna som jag såg idag.

Vad gäller hagar så finns det två stycken stora på framsidan + en stor uteridbana, också den på framsidan. Från vägen ser jag också minst en hage på baksidan. Mitt på området finns ett par tre paddockar + en stor uteridbana. Så jag tror inte att de lider brist på hagar.

Jag tror att det är väldigt olika mellan olika ridskolor och ridärare.
På vissa lektioner verkar ridlärarna bara kolla på klockan och önska att dom fick gå hem men på andra finns det väldigt seriösa lärare som inte tollererar att eleverna "sågar" ner hästarna.
Man kunde ju önska att alla ridlärare skulle lära ut god ridning.......men dessvärre gäller ändå "kunden har rätt" alltså låter man eleverna rida lite som dom själva vill bara dom själva är nöjda.
:crazy:

:eek: :eek: :mad:

Du får förlåta mig men om det är något som de lider brist på där så är det hagar! :mad: De har EN hage som är "stor" (normalt minimum enligt mig) på framsidan, där finns också en till hage som de iaf för några månader sedan delat i två hagar där lektionshästarna går. De hagarna är INTE stora, de är små, alldeles för små :(
Bakom stallet har de små fyrkanter som är av sjukhage-storlek. Där går privathästarna en stund om dagen, tror de har en sån där hage per 4 hästar...

Att de har en bamsestor padock på framsidan har ju inte direkt med saken, inte låter de väl hästarna gå där om dagarna??
Förlåt mig, men det där stället är det värsta jag sett i avseende på hagar, så snälla påstå inte att de "inte lider brist på hagar" för det skär i hjärtat på mig när jag ser sånt där.. :( En hage på 20x40 m (lektionshästarnas hagar jag sett är inte ens så stora) för 10 hästar är INTE bra, stort eller alls okej. Det är en kompromiss på hästarnas rättigheter bara för att stan krypit närmare ridskolan. Placering av den ridskolan är egentligen värdelös ur hästarnas synvinkel, de har ingen möjlighet att bygga hagar, det finns ingen mark!


På min gamla ridskola går alla lektionshästar ute i samma hage (är nog ungefär lika många hästar som LCR delar på två hagar som är max som en liten padock var) och deras hage är enorm. Jag vet tyvärr inte hur stor i hektar men hagen följer delvis en mindre väg och kör man längs vägen följer hagen med i knappa kilometern. Då är hagen dessutom nästna lika bred, innnehåller en liten å, fyra olika stora skogsdungar med gräsfält däremellan och för tillfället har de även öppnat upp hagen till ännu ett stort fält med tillhörande skogsdunge eftersom gräset inte räcker till (de får dessutom hö inne vid lunch). Lektionshästar om NÅGRA förtjänar en värdig utevistelse... :(

/Veronica som ska försöka lugna ner sig lite så hon inte framstår så farlig :crazy: ;)

om jag nu får lägga mig i diskussionen....
En ridskola är just en RIDSKOLA. Här rider man för att lära sig inte för att kunna visa alla läktarryttare hur ridning ska gå till! Läktarryttare är också de som är snabbast att döma. Det är alltid lätt att sitta på läktaren och snacka skit, däremot svårare att uppriktigt försöka hjälpa utvecklingen framåt.. :smirk:
Jag håller med om att intruktörerna måste bli bättre, de måste lära sig var form är (inte bara kröka på nacken :smirk:) och de måste ofta bli mer pedagogiska och lära sig att förmedla sina kunskaper bättre. Dock kan man inte generalisera, det finns bra instruktörer och det finns mindre bra.
MEN jag tycker inte att man ska sitta här och såga ridskoleryttarna för att de är "dåliga", rider sönder hästarna osv. Man är ju på ridskolan för att lära sig grunderna!
Vänder mig nu till dig Djurjouren: Har du aldrig varit nybörjare, har du aldig suttit och dragit och slitit och kämpat med en häst för att (som du då trodde) få den att gå "på tygeln"? Är du född till elitryttare?? :confused:
Sen undrar jag också hur du har tänkt hjälpa dessa ryttare? Jag menar, exakt HUR blir de hjälpta av att du sitter på läktaren och förfasar dig över deras oförmåga? Jag kommer fortfarande ihåg när jag var liten och satt och studsade på ponnyn, hur ohyggligt nervös jag var när jag såg att det satt en massa "stora, duktiga människor" och tittade på när jag red. Jag blev livrädd när jag hörde deras tisseltassel (läs:skitsnack) och såg deras blickar så de himlade med ögonen åt min taffliga ridning. Har du aldrig upplevt detta själv nångång? Hur kändes det för dig, kommer du ihåg?? Det verkar inte så.. :(

Nirak

om jag nu får lägga mig i diskussionen....
En ridskola är just en RIDSKOLA. Här rider man för att lära sig inte för att kunna visa alla läktarryttare hur ridning ska gå till! Läktarryttare är också de som är snabbast att döma. Det är alltid lätt att sitta på läktaren och snacka skit, däremot svårare att uppriktigt försöka hjälpa utvecklingen framåt.. :smirk:
Jag håller med om att intruktörerna måste bli bättre, de måste lära sig var form är (inte bara kröka på nacken :smirk:) och de måste ofta bli mer pedagogiska och lära sig att förmedla sina kunskaper bättre. Dock kan man inte generalisera, det finns bra instruktörer och det finns mindre bra.
MEN jag tycker inte att man ska sitta här och såga ridskoleryttarna för att de är "dåliga", rider sönder hästarna osv. Man är ju på ridskolan för att lära sig grunderna!
Vänder mig nu till dig Djurjouren: Har du aldrig varit nybörjare, har du aldig suttit och dragit och slitit och kämpat med en häst för att (som du då trodde) få den att gå "på tygeln"? Är du född till elitryttare?? :confused:
Sen undrar jag också hur du har tänkt hjälpa dessa ryttare? Jag menar, exakt HUR blir de hjälpta av att du sitter på läktaren och förfasar dig över deras oförmåga? Jag kommer fortfarande ihåg när jag var liten och satt och studsade på ponnyn, hur ohyggligt nervös jag var när jag såg att det satt en massa "stora, duktiga människor" och tittade på när jag red. Jag blev livrädd när jag hörde deras tisseltassel (läs:skitsnack) och såg deras blickar så de himlade med ögonen åt min taffliga ridning. Har du aldrig upplevt detta själv nångång? Hur kändes det för dig, kommer du ihåg?? Det verkar inte så.. :(

Nirak




:bow: :bow: :bow: :bow: :bow: :bow: :bow: :bow: :bow: :bow: :bow:

Man måste börja NÅGONSTANS och för de flesta är det på ridskola. Vad är alternativet?

de hagarna på baksidan är till för privathästarna, plus att det är verkligen sandhagar med minimalt utrymme där de står med sina täcken en o en några timmar om dagen för det är kö till hagarna. aldrig går hästarna i paddocken, då smutsar de ju ner hoppbanan.
den stora hagen framför stora ridhuset är till för lektionshäsytarna, ca 3 timmar om dagen för det är de nya reglerna om minimitiden.
de står alltid i sina spiltor när man kommer. de flesta krubbitare eller vävare...konstigt?

de byter hästar som de byter strumpor, går det hål på någon häst eller ryttare bytshästen ut, det kommer en hästhandlare nån gång varannan månad och tar tillbaka och säljer nya.

jag har varit med två gånger då det kommit nya ponnyer. han tar ut några ur sin proppfulla transåortlastbil, de kollar och de provar, rakt ut i ridhuset lite galopp o lite hopp, enda kravet är att dne inte ska vara slö som alla andra ponnyer de har.

den de köpte när jag var med hade gamla ärr på alla fyra ben efter antingen pisk, barrering eller taggtråd, samt sadelmärke och var allmänt rädd om huvudet..
den vävde oxå..den köpte de. efter två månader när den slängt av några ungar pga rädsla såldes den igen..och en ny kom, en lite runadare modell den här gången med okänd härstamning.

jag tycker inte det är seriöst att handla med hästar på en ridskola. Tycker Lund borde läsa alla de här inläggen som tydligen aldrig framfört merän av ett fåtal personer, bland annat mig ang den halta hästen.

jag slapp ridskola, har bara varit som privatryttare..

önskar att alla kunde få hästintresserade föräldrar med gård.....
men går inte det så ska inte hästarna lida.
Som tur är tar häsyar MYCKET skit innan de säger ifrån rejält. Men kikar man bara lite grann så inte hitta ru många glada ridskolehästar på en letkion med nybörjare..och det speglar ju av sig på ryttaren, är hästen vrång, inte blir du en bättre ryttare då?

Jag tycker att man kan tänka på hästen på en ridskola, här har vi hört många bra exempel.

jag önskar oxå att alla de tissel tassel läktarryttarna kunde säga till ridläraren instället för barne, absolut. barne är oskyldiga, för de vet inte bättre (de flesta)

Ursäkta att jag svarar å DJurjourens vägnar - men såvitt jag kan se så är det inte ridskoleryttarna hon vill åt, utan HUR man lär ut ridning. Jag tror inte att hon är en sån som sitter och tisslar och tasslar på läktaren om ridskoleeleverna. För det håller jag med om är dålig stil.

Det är väl klart att eleverna försöker göra som läraren lär ut. Och de flesta lärare försöker alldeles säkert göra sitt bästa. Problemet ligger väldelvis i hur man hinner lära 14 elever när man har en 45 minuters lektion på sig. Dessutom vill de flesta elever, mänskligt nog, säkert gå ganska fort fram, inte kanske skritta i flera terminer, vilket nog hade varit bra för att lägga en stabil grund.

Sedan är säkert ganska många instruktörer hyfsade ryttare själva, men kanske inte medvetna om HUR de använder sina kroppar och hur man pedagogiskt på bästa vis lär ut detta.

Vänta bara tills imorgon (eller idag blir det väl?) - då kommer du säkert att bli ännu mer medveten om alla dessa muskler som hittills legat behagligt nedsjunkna i en ljuv törnrosasömn. Vilket brutalt uppvaknande! :D

Det är snart min tur... så jag får försöka trimma lite muskler i förväg. Å andra sidan hittar hon ju alltid nya , som man, som sagt, inte visste att man hade..

de hagarna på baksidan är till för privathästarna




Ändå har jag sett lektionshästar i hagen på baksidan? Hur går det ihop?



de står alltid i sina spiltor när man kommer. de flesta krubbitare eller vävare...konstigt?




För tillfället står samtliga i box medans stallet byggs om, och jag känner bara till EN häst som är krubbitare.



de byter hästar som de byter strumpor




Ändå finns det massor av hästar som har stått på ridskolan i flera ÅR! Lite konstig om de "byter hästar som de byter strumpor", tycker du inte?

Vad gäller hagar så finns det två stycken stora på framsidan + en stor uteridbana, också den på framsidan. Från vägen ser jag också minst en hage på baksidan. Mitt på området finns ett par tre paddockar + en stor uteridbana. Så jag tror inte att de lider brist på hagar.


[/quote]

Jo, de lider brist på hagar. När ridskolan byggdes låg den säkert utmärkt, med gott om mark, nu är den inklämd mellan tungt trafikerade vägar och har inga expansionsmöjligheter alls. Dessutom frånhände man sig ju en del mark, i utbyte mot att man fick en gångbro över till grushagarna.

Det är positivt att hästarna får komma ut mer nu. Men utrymmet är sorgligt otillräckligt. Jag kör förbi där dagligen och ser hästarna stå och hänga i en sorglig hög. Förvisso står även våra privathästar och hänger emellant, men NÄR de vill springa så finns det massor av utrymme att göra det på, det finns träd och backar.

Vad gäller den tredje, lite större, gräshagen på framsidan, bakom grushagarna, så är den ju tom för det mesta? Ibland ser man någon häst som jag gissar är privathäst, eftersom den/de har täcke till skillnad från övriga.

Jag förstår att du vill försvara din ridskola. Och det ÄR ju positivt om man nu äntligen bygger om till boxar och att hästarna får komma ut lite, även om det bara är någon timme per dag. Men att säga att de inte lider brist på hagar, det kan man inte göra.

var finns de boxarna? utestall? eller såtr de två o två? skoj*
har inte varit där på et halvår ungefär då jag nu bor i umeå..
det enda jag vet är det jag sett ungefär 50 gånger då jag var ledsagare p handikapplektionerna åt en tjej.
jag har även tävlat några gånger på lcr..

den enda lyckan de hästarna har är att de fått en lite bättre stallchef..

om lektionshäsarna står i de minimala hagarna på baksidan, var står då privathästarna? inne?

fattar inget, lund har bara två hagar till lektion och några "sjukhagar" till privat. det är så som de andra säger.

/jenny

var finns de boxarna?




I nya manegen bakom gamla ridhuset, bredvid paddockarna och uteridbanan som ligger till vänster om det som kallas "gamla stallet" som numera är privatstall.



har inte varit där på et halvår ungefär




Det märks.



om lektionshäsarna står i de minimala hagarna på baksidan, var står då privathästarna? inne?




Privathästarna står i paddockarna i mitten av anläggningen, och lektionshästarna vet jag har stått i hagen på baksidan. Vad som sedan är "minimalt" är relativt. Det går inte att jämföra en ridskola i stan med värsta stora gården mitt ute i ingenstans, för de har helt olika förutsättningar.



fttar inget, lund har bara två hagar till lektion och några "sjukhagar" till privat. det är så som de andra säger.




Det är lite skillnad på att "cykla förbi varje dag" och "vara där var och varannan dag och vara någorlunda insatt i det som händer".

du skrev: Det är lite skillnad på att "cykla förbi varje dag" och "vara där var och varannan dag och vara någorlunda insatt i det som händer".

jo...det blir nödvändigt att blunda om man ska vara på lcr varje dag.

jag var där varje lördag i två år samt under deras en veckas ridläger..

detta för ca 6 år sedan och framåt.

har till och med en favorit häst, Crest! han skulle jag vilja köpa så han slipper ha studsande ryttare och folk som drar han i munnen, för han är ju duktig!

/jenny som önskar att man aldrig skulle bli hemma blind:

Nu ska jag sticka ut hakan och säga att din syn är inte ovanlig i Skåne, eller rättare sagt runt Lund. Jag bodde i Lund ett år (nyss hemkommen) och var runt och kollade på många privatstall, så här på rak arm kan jag nog säga minst 13 stall. När jag ringde på annonser om stallplats och frågade om hagarna sa alla utom på Östra Torn att de hade JÄTTEBRA hagar, stora hagar. Jo tjena.
På ett ställe jag var hade de 5 stora hästar i en liten hage som var kanske 20x20 meter stor. Denna gick hästarna i om vintern för att inte bli leriga om fötterna (denna var preparerad och såldes bara grus). Stallägaren hade skrytit med hur fina hagar de hade och om denna fina makadam-hage... jag blev helt chockad. Där gick ett surt jävla sto som var på de andra hästarna hela tiden och de kunde inte gå undan!

Överallt där jag varit har man FÖR SMÅ hagar. Allting är relativ jojo, jag skulle snarare säga att om man vuxit upp med fel ideal är det svårt att vara objektiv. Det bästa stället jag hittade hade en vinterhage på kanske 60x 60 meter för 2 hästar. Det var okej, inte mer.
På LCR gick lektionshästarna hela våren minst 10 hästar i en lerpöl till hage av storleken ca 20x40 tippar jag. FÖR LITET. Jag förstår att du är glad att hästarna alls får komma ut och visst är det ett steg i rätt riktning, men om inte fotbolssklubben flyttar och donerar sin mark åt ridskolan kommer de aldrig ha hagar nog åt alla sina hästar, det finns inte mark.

Det du kallar padockarna, är det de små "sjukhagestora" hagarna brdvid lilla ridbanan?

Man behöver inte vara på den ridskolan varje dag för att se hur stora hagar de har. Jag har promenerat runt där flera gånger, cyklat förbi massa gånger och talat med personal där när jag letade stall.

Att "minmalt" är relativt verkar gärna vissa av er skåningar tycka, men bara för att er mark är dyrare och jordbruket/fotbollen/bebyggelsen går före hästarna, så minskar inte deras rörelsebehov, deras behov av hagar såpass stora att hästarna kan gå undan förvarann. Det är aldrig relativt. En hästs behov anpassas inte efter utbudet, den fungerar inte så.

Det bästa för den ridskolan vore om de kunde få tag på en stor gård en bit utanför stan och flytta dit. Med så många uppstallade, så många lektionshästar och så skandalöst lite mark för hagar, vore det det enda rätta. Varför ska hästarna behandlas som maskiner bara för att bebyggelsen köpt upp deras marker?
Om en ridskola med centralt läge inte kan erbjuda sina hästar bra eller ens rimliga hagar så ska en ridskola inte ligga centralt. Det är inte sund hästhållning. Dessutom ryser jag vid tanken på de privatryttare som kanske lär sig rida på dne ridskolan, sedan köper egen häst som de stallar upp där, låter gå ute 1-3 timmar/dag i sjukhage och sedan rider en timme om dagen på graman. Det är mental misshandel och precis lika hemskt som fysisk i mina ögon. Nu är säkert inte alla privatisar där sådana, men de finns. De ska föreställa förebilder för yngre lektionsryttare, en ridskola ska lära ut hur man tar hand om djuret Häst, det glöms ofta bort :(

förresten, de där boxarna som byggs, var byggs de? Bra att de bygger om iaf.

men det ÄR ju relativt.

min ridskola har inte heller några hagar att skryta om.
varken lektions eller privathästarna får gå ute särskilt länge och hagarna är små, platta och trista.


det är LÅNGT ifrån idealet ja.

men det är iaf hagar och ute i friska luften.
det är bättre än inget.


Det finns inte mer marker att göra om till hagar, och nu ligger ridskolan där och har gjort länge o väl (och där det låg innan är jag tveksam till om dom hade hagar alls, men det var långt innan jag ens var född).

Tack. :bow:

Det är inte bra, men det kunda ha varit värre. De hade kunnat sakna allt vad paddockar och hagar heter. De hade kunnat skita i allt överhuvudtaget och inte alls planera för att göra bättre.

Nu är så inte fallet. Nu har de paddockar och hagar, även om de är små. Och trots sitt begränsade utrymme och sin svåra ekonomiska situation ser de hela tiden framåt och försöker göra saker bättre.

Jag säger inte att kritiken är oberättigad, men ibland finns det så mycket man inte ser.

Även jag inser ju att verkligheten inte alltid är perfekt.
Men vissa saker FÅR man inte tumma på. Jag tycker det är så fel, så otroligt fel att hålla djur på ett sådant sätt att de inte får på minsta sätt leva som de är skapta för.


Kan man inte erbjuda sitt djur en åtminstone BRA miljö (till skillnad mot perfekt) så får man faktiskt rannsaka sig själv och avstå. Jag som har egen häst idag skulle hellre avstå från ridhus än ställa min häst i en för liten hage. Det är jag skyldig henne.

Jag förstår att ridskolor har detta problem men jag kan bara inte acceptera det, man SKA inte se relativt på detta. Då är man inne på en farlig tankeväg. Snart tummar man på mer och mer, för sin egna bekvämlighets skull. För varför måste man prompt ha ridskolorna nära stan om det egentligen inte är hästvänlig miljö? Bekvämt, mer kunder, mer pengar.
Det är djur, vi har ett stort ansvar. Menar inte detta som nån pik till DIG, menar detta till alla som har ansvar för hästar, betalar för att rida på en ridskola eller stallar upp sin häst på en anläggning, ta ert ansvar.

Att bara få vara ute i friska luften räcker inte.
Det är bättre än inget, men det är inte acceptabelt.
Det är aldrig okej med hagar där hästarna inte kan vara HÄSTAR. Det är inte okej :( :(

Överallt där jag varit har man FÖR SMÅ hagar.




Så vad är lagom? 3 x 3 kilometer med skogsdungar? Är det inte dags att vara lite realistisk?



Allting är relativ jojo, jag skulle snarare säga att om man vuxit upp med fel ideal är det svårt att vara objektiv.




Jag har INTE vuxit upp med "fel" ideal. Jo, kilometervis av hage är skitbra och idealiskt o.s.v. men man måste vara lite realistisk. Det hade kunnat vara VÄRRE. Och för att ligga där ridskolan ligger så har de det väldigt bra. I största allmänhet är det så med det mesta här i Lund, då staden är så j-a sönderbyggd och over-crowded.



Det du kallar padockarna, är det de små "sjukhagestora" hagarna brdvid lilla ridbanan?




Back in the day så kallades det för paddockar ja.



Man behöver inte vara på den ridskolan varje dag för att se hur stora hagar de har.




Nej, men för att vara insatt i planer och problem så krävs mer än sporadiska snack och cykelturer förbi.



Att "minmalt" är relativt verkar gärna vissa av er skåningar tycka




...säger du till någon som varken talar skånska eller ens vill kalla sig skåning. Jag säger inte att minimalt är relativt. Stort kan också vara relativt. Det beror vad man jämför med, och hurdan situationen är för tillfället.



förresten, de där boxarna som byggs, var byggs de? Bra att de bygger om iaf.




Det är det gamla lektionsstallet byggs om.

bara för att man accepterar en sak betyder inte alls att man tänker det gå längre.

sen jag började på min ridskola för ca 5 år sen har det blivit bättre med hagarna, så gott dom kunnat.


att sätta sina privathästar i sådana stall förstår jag inte alls, och det är för mig värre, för där finns det ju faktiskt alternativ.

att just den här ridskolan ligger där den gör är från många år tillbaka. den grundades i slutet av 1800-talet, då läget var något helt annat. 1937 flyttade dom till sina förra lokaler, då var läget också ett helt annat. i slutet på 70talet flyttade dom till där dom är nu, och det var ju också nästan 30 år sen.

det finns ingen som helst möjlighet för hela organisationen att ta sitt pick o pack och flytta ut på landet.


att jag rider där är helt och hållet av en slump.
det hade aldrig varit mitt förstahandsval annars. men när man väl hade börjat där så fäste man ju sig snabbt vid hästarna, och det är därför jag rider kvar där.


Jag gillar inte läget på min ridskola, men så länge det går åt rätt håll så gott dom kan, och att utevistelsen inte tummas på mer än den gör, så kan jag acceptera det.

Var så glad när jag kom hen från senaste ridlektionen! Hade en vikarie som ridlärare och jag måste säga äntligen någon som tjatar på oss elever att vi rider för mycket med handen! Hon påpekade ständigt att vi skulle rida med sätet och att man började jobba hästen bakifrån och hela tiden skulle tänka framåt och möta hästen med mjuk och rörlig hand. Tyckte det var så skönt att äntligen få det inpräntat i skallen medan man red också och inte bara ha det i bakhuvudet.
Det känns skönt att veta att det finns ridlärare som vill få sina elever att verkligen rida och inte bara få hästen att kröka "snyggt" på nacken.

:bow: Tack alla ni ridlärare som lär oss elever att rida på RÄTT sätt! :bow:

Red för en gästspelande tränare för någon vecka sedan och hon menade att synen var ridningens största bov. Synen tror att den kan rida och vill gärna göra det. I själva verket är den urusel.
Kanontränare verkligen. Hon ställde höga krav på hästen, men desto högre på mig som pilot.

Jag måste nog erkänna att det är faktiskt bättre att rida privat och vara så få som möjligt, helst bara en själv som får sin lektion, man får allt i sin egen takt, och man kollas mkt mer om man bara är 1 el några få. Det tycker jag iallafall, jag red också först på ridskola men bara några år pga jag trivdes inte hos dom, varken undervisningen som inte gav mig något samt att deras attityd inte var trevlig. PÅ ett år som jag rider privat, med privat lektioner, så har jag lärt mig saker som skulle ta 3-4 år på ridskola. :bump:

Vi fick lära oss att vara stilla med handen. Dom gick i alla fall bättre för mig när jag hade handen stilla.

Zombie, han är lama och för att kunna försöka jobba så måste man röra lite på bettet i början så att han vet att han ska jobba, inte bara lunka... Jag kommer säkert få massa skit för att jag erkänner det, men han jobbar inte det minsta om man inte har gjort så lite grann... :o

Kram

Jag håller helt med dig!

Jag sätter mycket ogärna min fot på en ridskola längre just för detta.

nyfiken, vad sa hon till dig då?? hihi*

Bytte aldeles nyligen ridskola p.g.a denna hand fixering. Visserligen var det vissa ridlärare okej, men jag tycker att man ska försöka hålla samma standard på alla ridlärare vad det gäller en sak som denna. i de grupper som var bäst och de var även dem som tävlade satt de flesta med tunga sporrar och spön. Inte tyckte jag att de var särskilt mjuka med sina hjälper heller.
Min nuvarande ridskola koncentrerar sig mycket mer på sits och balans, att var stark i mellangärdet och påverka hästen med sitsen. Om någon ryttare sitter och rycker blir det alltid uppmärksammat och de flesta elever har en fin och mjuk ridstil. Så det kan vara skillnad från ridskola till ridskola.

Hej!

På min första ridskola fick jag som typ 9-10 åring lära mig att såga ner hästen "på tygeln". Som 9-10 åring är det inte så lätt att se kritiskt på situationen så länge trodde jag ju att det faktiskt skulle vara så. På andra ridskolan var det mer eller mindre likadant. Rygg- och bakdelsarbete m.m. var oväsentligt så länge hästen krökte på nacken. Så pågick det ända fram tills vi en gång hade en vikarie på lektionen. Som vanligt började jag joxa ihop hästen med händerna då vikarien tydligt sa till mig att sluta och börja jobba bakifrån med säte och skänklar innan man ens tänkte på var hästen placerade sitt huvud. Och tro det eller ej ;), men så bra som ponnyn gick efter det hade han aldrig gått med mig tidigare.

Tyvärr har jag fått med mig en del saker i bagaget p.g.a min tidiga ridutbildning, ibland låser jag mig i armarna och jag behöver bli stadigare i mellandelen. Jag har också ovanan att sitta och titta ner i nacken på hästen (undrar varför...)
Men det som är positivt är att jag nu är MEDVETEN om dessa fel och kan jobba med dem aktivt.Jag är också mycket mer medveten om hur en häst jobbar korrekt. Det är inte lätt, men jag försöker verkligen och har blivit mycket bättre.

Ska också tillägga att på min nuvarande ridskola (sen 4 år) har vi mycket kompetenta ridlärare, som definitivt INTE bryr sig så mycket om var huvudet är placerat o.s.v. Det är delvis dessa jag har att tacka för min utveckling på senare år!

Som ridskoleryttare (speciellt yngre) är det nog inte alltid så lätt att veta vad som är rätt eller fel, så där har ju instruktörerna ett jätteansvar att lära ut korrekt.
Det är nog också lätt att sitta och kritisera ridskoleryttare på läktaren. Men gör man det så bör man nog (precis som trådskaparen gjort) ta sig en funderare på VARFÖR det är så, och inte automatiskt förutsätta att man som ridskoleryttare är en okänslig djurplågare som skiter i hur hästen egentligen arbetar så länge det ser fint ut.....

Tack för ordet
//Frida

Jag tror att många är så huvudfixerade idag just för att det heter "gå på tygeln". Då måste det ju vara tyglen som gör att de går fint. Man borde egentligen byta namn på det så kanske färre tror att det är huvudet som gör att hästen går fint.

Jag tror att det finns många orsarker till varför många ridlärare inte påpekar detta för sina elever.

1. brist på pedagogik. De vet hur det ska kännas, hur man ska göra. Men de vet inte hur de ska förklara hur man gör det på ett vettigt sätt. Jag lärde mig först hur man får hästen i form efter att ha ridit privat i nästan ett år. Jag fick lite tips, men fick lista ut resten på egen hand. Det är ju helheten som gör att hästen går i form och det kan man inte lära ut till folk.

2. Vet hur det ska kännas, men vet inte hur det ser ut. Ridlärarna kan ju se att hästen kröker på nacken, men kan de se att hästen använder bakbenen och bäckenet? (Det är nåt jag inte kan).

Jag har flyttat omkring lite och ridit på olika ridskolor. På ridskolan jagsenast red på var de väldigt måna om formen. Där använde de privathästar på lektionerna mot billigare stallhyra. Hästarna gick baa lektioner 2-3 gånger i veckan och resten av tiden reds de av sina ägare. Det var en bra erfarenhet. Man fick rida olika hästar, som inte bara var ridskoletyp.

Ridskolan jag red på innan dess var inte samma höga klass på. Visst, det var en ganska bra stämning i stallet, men "de duktiga ryttarna" (de som trodde sig vara duktiga) såågade bara ner hästarna. Det var inget prat om säte. Man skulle lirka lite och driva, för att trycka ihop hästen. Det var så man fick det beskrivet för sig.

Halsförlängare, snoddar, vad man än vill kalla det, är inte nödvändigtvis fel att använda enligt mig. det är fel att spänna in den för mycket, speciellt innan hästen är uppvärmd. Men för att hästen ska arbeta med ryggen och ryttaren inte ska bry sig om hästens huvud lika mycket tycker jag att det är helt ok att använda denna "hjälptygel".

mvh
alexandra

Är ridskole elev.

Och ni som rider på ridskolor, vad tycker ni om det hela?
- tycker att de flesta som ridit ett par år gör det där. flera i min grupp gör så tex.

Varför är huvudet så viktigt?
- för att de felsta ridlärarna säger det. vi uppmuntras att leka med händerna och bredda mellan händerna för att hästen skall komma framåt neråt. sedan har jag på annan väg fått lära mig att det är fel men har ingen chans att få prova att rida hästen på något anoslunda sätt nästna alls.

Har ni nånsin fått en förklaring på varför man inte ska göra så?
- nej, det är ju så vi gör..

Skall nu säga att inte alla ridlärare jag ridit för tycker att man skall plocka så mkt med huvudet, men större delen gör det.

Jag känner till viss del igen mig i det där och jag anser att det är ridlärarnas fel. Eller kanske inte varje enskild ridlärare, utan snarare "stilen" på ridskolan. Red själv länge på ridskola och den var inte så dum alls och hästarna i de högre grupperna gick i bra form, MEN vad jag verkligen saknade var koncentration på SITSEN och det från ett tidigt stadium. Ingen ridlärare som jag hittills har haft har lyckats förklara för mig VARFÖR jag ska följa ridlärarens råd/kommentarer utan bara ATT jag ska göra det. Då blir det jäkligt svårt att rida på egen hand sen... Har också slutat på ridskola...

Jag önskar verkligen att ridskolorna blev bättre än vad de redan är (har många bra erfarenheter därifrån också) eftersom så stor del faktiskt börjar på ridskola.

Rider inte på ridskola men har gjort och besökt flera.

Där jag red kom vi aldrig så långt som till formen innan jag slutade så där kan jag inte utala mig.

På en annan ridskola där jag var på ridläger var ridningen ganska hemsk.
Det man fick lära sig var att hålla ett stöd på yttertygeln, inte att hästen skulle söka kontakt där. Utan bokstavligt talat sitta med stenhård, stum, dragande ytterhand och samtidigt leda lite med inner. Ridläraren berömde så fort hästen krökte på nacken, trots att man hade 50kg i handen. :smirk:
De lärde ut skänkla+håll emot samtidigt-metoden.

En annan jag varit på är det sågtekniken som gäller.
Bända bända bända. Och ridlärarens uppmuntrade kommentar "Åh, vad fint han går! Suuuperbra".
Min kompis som rider där satte på en achenrem på ett träns, frågade varför och det visste hon inte, hennes mamma brukade ha det. Typiskt exempel på folk som inte ifrågasätter. Varför sätta på extra utrustning om man inte vet vad man har för användning av det? Hon rider dock ganska mjukt om man jämför med de andra och när hon i slutet av lektionen fick lite framåt/nedåt sökning blev kommentaren från ridläraren "vad lång tid det tog".

Ang min egen korta tid på ridskola så fick jag lära om allt jag lärt mig där.
Och jag betalade för skiten :mad:

Som tur är så hade ridlärarna blivit GALNA om eleverna gjort så!
Vi lärde oss att rida hästen med sitsen i de högra grupperna och i de lägre koncentrerade ridläraren bara på att eleverna ska få en så bra balans som möjligt och i det ännu lägre fick man inte hålla i tyglarna om man inte hade en ordentlig balans än.

Men nåt vi fick lära oss var att ha ett stöd på yttertygeln som alltid ska finnas där typ som en vägg hästen kan "luta" sig mot och om stödet inte är där så ramlar hästen och då börjar vingla, men inte att vi skulle hålla stenhårt i den för stödet på innertygeln var lika viktigt.

Och om vi får en ny ridlärare på ridskolan som vikare eller nåt är ridskolaeägarna stenhårda med vad den lär ut och hur, vet en vikare som åkte bara efter 2 ggr för att hon lät ryttare minska volten i galopp som inte var redo för det.

Var hästen har sitt huvud är inte viktigt på denna ridskolan men hur den arbetar är det som är viktigt.

Vet att ridläraren blev lite barsk när han såg en elev som red hästen med krökt nacke och han sa barskt " SÅ här ska han inte gå, han arbetar inte rätt, släpp tyglarna!" så hon fick rida utan tyglar resten av lektionen och hon var rätt svettig efter att ha kämpat att rida hästen med bara skänklar och sits resten av lektionen, men det gick rätt bra tillslut.

Anledningen att jag sluta på denna ridskolan var att det blev alldeles för dyrt, fyller 18 år och då hade jag fått betala nära 2500:-/termin

Jag har jobbat på 3 ridskolor här uppe och en av dem är som du beskriver men inte de andra två.
så jag tror det är olika..

En av dessa som jag jobbat på längtar jag verkligen tillbaka till..Där fick ingen hålla på som du beskriver..oavsett vilken intruktör som höll i lektionen..alla intruktörer strävade efter samma mål för hästarnas skull..(motor bak och lätthet fram)
Och eleverna var väl införstådda i varför..

Vet inte riktigt hur du kan med att döma ut en hel ridskola efter att ha sett en nybörjarlektion?

Att nybörjare rider som de gör har nog mindre med deras ridlärare att göra än med att de är rädda, har dålig balans, inte har lärt sig hur en häst rör sig samt vad de har sett andra göra etc etc. I denna soppa ska sedan ridlärarna lära sina elever att rida främst genom att uppmuntra och stödja. Som ridlärare är ens främsta prioritet att få en klar kommunikationskanal med eleverna så att de gör så lite som möjligt för att stressa hästarna, och då säger man nog till någon med stressig häst att lägga bort spöet medan någon med trög häst kanske får annan hjälp. Ibland får "detaljer" vänta till senare för att ekipagen ska fungera som grupp. Jag skulle inte vilja stå och instruera 10 nybörjare i samma grupp, tyckte det räckte mer än väl med de 5-6 vi hade. Jag kan snarare känna vördnad för de hästar som faktiskt har tålamod nog att låta sig utsättas för nybörjare, långt ifrån alla har det. Om alla ryttare vore fullärda första gången de satte sig till häst vore det allra bäst för alla hästar, men det är nog inte så vanligt :crazy:

Därmed ingenting sagt om nivån på ridningen på Hippologum, det är väl samma folk som överallt annars, varken bättre eller sämre. Att folk har råd att betala dyra stallhyror är uppenbarligen ingen garanti för någonting :angel:

Tyvärr är det så på alltför många ridskolor :(. Det är tragiskt. Två av de tre ridskolor jag ridit på har varit som den som du berättade om. Jag visste aldrig vad form ens innebar under de åren, utan form var när hästen böjde på nacken. Inget annat. Tack och lov hittade jag rätt och kom till en ridskola där man fick se hela bilden av hästens form :smirk:.

Det verkar vara väldigt vanligt, och jag ahr sett ett par riktiga skräckexempel. Dock även exempel på bra ställen, tex ä rja guppväxt på en ridskola i dina trakter, och där var såga-bända inte tillåtet på något sätt.
Nu jobbar jag på en ridskola här uppe, och varken mina eller de andra instruktörernas elever får lära sig rida på det sättet, tvärtom. Men jag har som sagt sett riktiga skräckexempel, både i mina hemtrakter och här.

ojojoj. ja nog har man lärt sig rida av klåpare. Minns mina första lektioner, det var ca 20 ungar och hästar inne i paddocken samtidigt, ledarna drog hästarn framåt och som elev satt man och drömde och uppfattade inte mycket av ridlärarnas "ner med hälarna, rak i ryggen osv" Snabbt blev man försflyttad till duktigare grupper, där man självklart inte kunde nåt eftersom man inte fått några riktiga grunder. kanske inte kan skylla allt på ridlärarna men..iaf när jag började på sent 80-tal var det inga riktiga ridlärare som höll i nybörjarlektionerna, det var de äldre tjejerna, och varje gång var det en ny. Aldrig nämndes nått om någon form eller om hur ryttaren inverkar på hästen i allt man gör.

16 år senare har jag fortfarande stora problem av detta. Bara nu i helgen fick jag bevisat för mig hur fel jag alltid gjort. Jag tränade för en superduktig person som började med att totalt döma ut min sits och börja om fråpn början. Och hoin kunde förklara! Äntligen fattade jag vad som menades med att komma ner i sadeln! Äntligen kände jag att om jag tog i ena tygeln gav det verkan i den andra, förr har jag bara cykelstyrt och släppt på än den ena, än den andra. Hon frågar sig även vad som hänt tidigare på denna ridskola eftersom alla (utom den nya ridläraren som faktiskt oxå kan jättemycket och förklarar bra) hon haft i lektion den helgen gjorde exakt samma fel!
"Vad har ni haft för förebilder? alla sitter och lutar inåt och tittar ner, med stel och kort innertygel och totalt släppt ytter, om mna ber er göra en förhållning i ytter drar ni handen över manken!"

SHit! jag som trodde jag var så duktig gjorde exakt samma sak! Pinsamt, men gud vad glad jag är nu att jag fått syn på det. Efter en helg med denna dam har jag lärt mig vad det borde vara att rida!
och det bästa av allt, hon började med att säga: Sluta hålla på med tyglarna, jag bryr mig inte om var hästen har huvudet nu, om du bara sitter rätt kommer hästen gå i form, dra ner huvudet och få hästen att böja på nacken kan vilken idiot som helst göra! :bow:

Vad jag menar med detta är att jag tror att det blir lite väl mycket snabblösningar hela tiden, ridlärarna kan inte ta en hel lektion åt att verkligen förklara sitsen för en person utan det blir det vanliga "sitt djupt i sadeln" jaha, hur då om jag får fråga??
Istället för att gå på djupet med problemet,sitsen, tar man till snabblösningar och tricks för att få hästen "på tygeln"

jaja, jag kanske svamlar, men jag är så lycklig över att jag äntligen förstått vissa saker om det här med ridning ! Som hur mjukt det ska kännas, och hur lätt det egentligen är! Jag har alltid halkat ur stigbyglarna, studsat runt inne i dem och STAMPAT ner hälarna..ja men jag har ju blivit tilsagd att detta är det rätta. bara det att stampar man ner hälen låser man knät och hela benet och då halkar du ur sitgbygeln och du kan aldrig komma ner i en korrekt sits!

En del i min ridgrupp sågar rätt så ordentligt... Men en lektion så sa faktiskt min ridlärare (för första gången) lite irriterat: Ja du, Ryttarens namn), (hästens namn) går faktiskt fint med huvudet, men hon går inte på tygeln för det och hon använder sej inte av sina bakben på något vis...

Annars tycker jag ofta man kan se ridskoleryttare (OBS!! absolut inte alla!!) som tar tyglarna när man skrittar på lång tygel, innan ridläraren kommer, och sågar som bara den.. :crazy: Och sen när ridläraren kommer: så ger de hästarna lång tygel igen... Så de måste ju ändå fatta att de gör fel :confused: ...

På min ridskola har ridläraren faktiskt aldrig förklarat varför man överhuvudtaget strävar efter att rida hästen i form. Det tycker jag är riktigt dåligt egentlgien. Det finns säkert jättemånga ridskoleryttare som inte har en aning just avrför man vill det. Många tror säkert också att så fort hästen böjer på nacken så går hon på tygeln. Men det stämmer ju inte heller!
Dock vet jag det eftersom jag har ridit privathästar i två år också.

Vi ska inte dra ner våra hästar, absolut inte! Däremot ska vi gärna ha ganska korta tyglar vilket jag helst inte har. Jag vill släppa efter lite på tyglarna allt eftersom hästen slappnar av och börjar söka sig neråt. Men jag har fortfarande kontakt. Jag vill inte ha hela hästen i handen. Men jag tycker inte att vår ridlärare tillåter någon att dra ner sin häst.

Så går det inte till där jag rider tack och lov. Ridläraren talar alltid om hur viktigt det är att hästen trampar under sig och bär vikt på bakbenen. Handen ska vara stilla, inget "sågande" undgår hennes vakande ögon. Jag tycker det är bra kvalitet på ridskolan där jag rider.

hej jag har lärt mig rida med rumpan,benen mycket ben och
stark rygg ,och inte såga hästen i munen och ha tyglarna som någon "jävla ratt" jag har ridit på ridläger och på strömsholms modellen tror jag..
men nu var det länge sedan jag red på hästen.
man ska endast ha ett stöd på tygeln och vara mjuk bärande
och ge eftergift så fort man hinner, annars kan du lika gärna göra en
knut på tygeln och rida utan tyglar,med bara benen och rumpan
, ryggen, och rösten ,det är du som ryttare ska rida fram din häst
på volter och andra rid vägar ,inte vinner man hästen på att såga ner ned skallen ,tvi fan! idioter!
lär dig grunderna för ridning först ,börja ien nybörjar grupp om du inte kan häst alls! det ska jag göra för att do it again ,sedan får det visa sig hur mycket jag kan jag har ridit L:B L:A unge fär.
jag siktar på att lära mig mera inom dressyren ,helst medelsvår,dressyr
men om jag kommer upp på häst ryggen igen efter min vurpor
och skador kanske ajöss for ever,fan tar den som ger sig. :devil: :bump: :banana: :love: :banana: :bump: :bow: :devil:

ojojoj. ja nog har man lärt sig rida av klåpare. Minns mina första lektioner, det var ca 20 ungar och hästar inne i paddocken samtidigt, ledarna drog hästarn framåt och som elev satt man och drömde och uppfattade inte mycket av ridlärarnas "ner med hälarna, rak i ryggen osv" Snabbt blev man försflyttad till duktigare grupper, där man självklart inte kunde nåt eftersom man inte fått några riktiga grunder. kanske inte kan skylla allt på ridlärarna men..iaf när jag började på sent 80-tal var det inga riktiga ridlärare som höll i nybörjarlektionerna, det var de äldre tjejerna, och varje gång var det en ny. Aldrig nämndes nått om någon form eller om hur ryttaren inverkar på hästen i allt man gör.

16 år senare har jag fortfarande stora problem av detta. Bara nu i helgen fick jag bevisat för mig hur fel jag alltid gjort. Jag tränade för en superduktig person som började med att totalt döma ut min sits och börja om fråpn början. Och hoin kunde förklara! Äntligen fattade jag vad som menades med att komma ner i sadeln! Äntligen kände jag att om jag tog i ena tygeln gav det verkan i den andra, förr har jag bara cykelstyrt och släppt på än den ena, än den andra. Hon frågar sig även vad som hänt tidigare på denna ridskola eftersom alla (utom den nya ridläraren som faktiskt oxå kan jättemycket och förklarar bra) hon haft i lektion den helgen gjorde exakt samma fel!
"Vad har ni haft för förebilder? alla sitter och lutar inåt och tittar ner, med stel och kort innertygel och totalt släppt ytter, om mna ber er göra en förhållning i ytter drar ni handen över manken!"

SHit! jag som trodde jag var så duktig gjorde exakt samma sak! Pinsamt, men gud vad glad jag är nu att jag fått syn på det. Efter en helg med denna dam har jag lärt mig vad det borde vara att rida!
och det bästa av allt, hon började med att säga: Sluta hålla på med tyglarna, jag bryr mig inte om var hästen har huvudet nu, om du bara sitter rätt kommer hästen gå i form, dra ner huvudet och få hästen att böja på nacken kan vilken idiot som helst göra! :bow:

Vad jag menar med detta är att jag tror att det blir lite väl mycket snabblösningar hela tiden, ridlärarna kan inte ta en hel lektion åt att verkligen förklara sitsen för en person utan det blir det vanliga "sitt djupt i sadeln" jaha, hur då om jag får fråga??
Istället för att gå på djupet med problemet,sitsen, tar man till snabblösningar och tricks för att få hästen "på tygeln"

jaja, jag kanske svamlar, men jag är så lycklig över att jag äntligen förstått vissa saker om det här med ridning ! Som hur mjukt det ska kännas, och hur lätt det egentligen är! Jag har alltid halkat ur stigbyglarna, studsat runt inne i dem och STAMPAT ner hälarna..ja men jag har ju blivit tilsagd att detta är det rätta. bara det att stampar man ner hälen låser man knät och hela benet och då halkar du ur sitgbygeln och du kan aldrig komma ner i en korrekt sits!
-------------------------------
hej släpp stigbyglarna och tyglarna och sitt på arselet, utan tyglar,
gör en knut på dom,och rumpan ,använd benen och ryggen luta dig bakåt ,stigbyglarna lägger du fram för dig.lyft blicken rakt fram upåt
och huvudet ska vara ledigt din skalle och hästens skalle rör du inte!
nu ska sitta djupt och andas djupt med,slappna av ,och låt hästen
sköta den saken du bara hänger med!
det är ett sätt att följa med. övning ger färdighet det finns ingen :devil: gen vägar bara så du vet! allting tar tid. och övning. :banana: :bump: :devil: :angel: :love: :bow: :bump:

:rofl: utan tyglar,
gör en knut på dom,och rumpan.
Hur lyckas man med det? Göra en knut på rumpan alltså :devil:

för övrigt så har ingen bett om tips vad jag sett iaf.

Hej
Ja detta fenomen är tyvärr vanligt. Men det värsta är att jag har varit och kollat på olika privat tränare inom både hoppning och dressyr samt tävlingar och det värsta är att de flesta privat ryttarna håller med på att tvinga ner sina hästar på tygel de med usch vad håller ridningen på att gå hän. Jag hoppas den dan jag slutar rida fram min häst med säte och bara ett löst tag i tyglarna rider till och med ibland på långa tyglar och han går u perfekt form men så fort jag blit för hård iu handen eller användere vbenen i stället för sitsen så fuskar han och sadlen ruggar man tror även att han är halt men du vet inte på vilket ben..Yrbin