Jag läste någonstans här på forumen att hästen måste ha ett stöd av tyglarna för att kunna arbeta i rätt form. Är det verkligen så? Kan en häst inte arbeta i rätt form och bära upp sig själv med långa tyglar utan ett stöd av bettet? Jag håller inte med för i det fria så har hästen inget bett eller tyglar att ta stöd av och kan bära upp sig själv helt naturligt. Jag kanske är ute helt och cyklar...?

Nej, du är inte ute och cyklar! När hästen är tillräckligt stark för att kunna bära sig själv med ryttare på ryggen så kan man rida den i form på lös tygel! En ung häst behöver däremot ett lätt stöd på tygeln för att gå i rätt form.

En ung häst skall INTE tvingas in i form med hjälp av stöd i tygeln! Det tar tid för en häst att forma sig och om man forcerar det så får man en häst som blir onödigt okänslig i munnen och lär sig att ta stöd och hänga i tyglarna och på så vis slippa bära sig själv. Den hästen har en falsk form och blir framtung utan att bära sig på bakdelen. Jag är mycket bestämd med mina unghästar att de INTE FÅR TA STÖD av tygeln! Å andra sidan låter jag det ta lång tid för en häst att forma nacken!

Jag ber med halvhalter och dessemellan har jag lös tygel. Om hästen försöker ta stöd eller gå emot så tillåter jag det inte. Det sker med för hästen små "irriterande" förhållningar varje gång den försöker. En häst är inte dum och väljer det som är behagligast vilket resulterar i att den låter bli att ta stöd. Gradvis får man efterhand som man käner att hästen mognar och orkar att böja nacken, kräva mer. Men i första hand skall bakdelen med, inte nacken!

En islandshäst somtar stöd blir travaktig eller passaktig i tölten eftersom den blir framtung. Tölten kräver rejäl bäraktighet på bakdelen och är en samling liknande passagen, när den rids på rätt sätt vill säga. Att som på många turridningsfirmor höja handen och luta sig bakåt, för att tvinga hästen att tölta och ryttaren bär upp den, men i fel form, ofta med nosen pekande, sänkt rygg och bakdelen långt efter, är ett felaktigt ridsätt. Tyvärr introduceras många på islandshästen med denna form av ridning. Men så är det inte många som kan förklara och få en nybörjare att förstå vad samling är. Ni som kan rida vanlig häst kan bli mycket besvikna på att rida islanfshäst på turridningar. Men ni skall veta att så rider inte vi som rider islandshäst. Det är en avvart av isländsk bonnaridning. Att rida islandshäst är inte lätt, men att åka med på en snäll, töltsäker turhäst, det är en annan sak.

Att tvinga en ung häst att gå i form genom att ta stöd i tygeln är något som folk utan tålamod och rätt känsla kommit på. Så red man inte klassiskt och det är snarare en avvart av ridning som tillhör vårt västerländska stressade samhälle. Ge hästen tid att hitta sin form, så behöver den aldrig något mer stöd än halvhalter som visar vägen.

:bump: :bump: :bump: Anette :bump: :bump: :bump:

Det finns en utbildningsplan för hästen, och den brukar kunna se lite olika ut, men i det stora hela är den likadan...

1. Takt
2. Lösgjordhet
3. Stöd
4. Schwung
5. Rakriktning
6. Samling
7. Självbärighet

Så för att nå självbärighet, så måste den först, bland annat, kunna ta stöd.

Stöd är inte nödvändigt för bärighet och samling! Att däremot kunna ta en förhållning, med tillhörande eftergift, det är nödvändigt. Den här listan verkar hämtad från ridskolan, inte från den klassiska dressyren. Det fanns en tid när jag också red på ridskola med sk skolridning, men jag fann snart att den vägen leder till en återvändsgränd. Se också vad jag svarat i tråden " Hjälp jag rider för mycket med handen". Idag, många år senare och många år klokare, har jag för längesedan lämnat denna utbildningsplan. Och jag har ingen kamp med mina unghästar och de lär sig bära sig själva och samla sig betydligt lättare. Men den krökta nacken, som felaktigt kallas för form, den tar tid, om man nu inte rider en hingst förståss som självmant gärna kröker på nacken. Bärighet sitter i bakdelen och i sätet, inte i tygeln och nacken!

:bump: :bump: :bump: Anette :bump: :bump: :bump:

Sa jag att man skulle tvinga hästen i form?????? NÄÄ!! Låt mig utveckla mitt svar lite till... En unghäst ger man ett lätt stöd på tygeln + att man måste få med bakdelen naturligtvis. NÄR hästen sänker nosen och går i rätt form ger man slack i tygeln! Jag sa inte att man skulle dra ihop hästen med rå armstyrka så att den kröker på nacken! Jag menar alltså inte att man ska ge detta stödet hela tiden...

Som jag sa, så var den bara ett exempel av många. Alla rider vi olika; efter olika mål och efter olika principer, det vet alla :) Och JAG vill iallafall ha lite (väldigt lite, men ändå någonting) i handen när jag rider mot mitt mål. När hästen sedan blir starkare så lättar detta mer och mer. Jag rider inte unghästar (har gjort, men inte i stor utsträckning) så de vill jag helst inte uttala mig om. Men jag tycker att det är något som är fel om jag sitter upp och inte har någonting i handen alls. Det tycker jag symboliserar en häst som går och kröker på nacken och släpper ryggen. Så är det för MIG iallafall... :)

håller med första talare. när den är stark nog så går det utan stöd i tygeln.
Och på vägen dit kan man rida på bosal eller sidepull :)

jag rider dock på vanligt bett men skulle vilja gå tillbaka i tiden och ändra att jag började rida på side pull men det går ju inte..

Det var jag som startade tråden "hjälp jag rider för mycket med handen" och är väl medveten om att den här skolridningen är något jag är beredd att så småningom börja avveckla ur mitt medvetande.
Såvitt jag har förstått måste man börja med bakdelen för att hästen ska bära upp sig utan att hänga i tygeln, detta har dock varit lättare sagt än gjort..=)
Vad börjar man med, tempoväxlingar, halvhalter? Volter?

Det var jag som startade tråden "hjälp jag rider för mycket med handen" och är väl medveten om att den här skolridningen är något jag är beredd att så småningom börja avveckla ur mitt medvetande.
Såvitt jag har förstått måste man börja med bakdelen för att hästen ska bära upp sig utan att hänga i tygeln, detta har dock varit lättare sagt än gjort..=)
Vad börjar man med, tempoväxlingar, halvhalter? Volter?

Det var jag som startade tråden "hjälp jag rider för mycket med handen" och är väl medveten om att den här skolridningen är något jag är beredd att så småningom börja avveckla ur mitt medvetande.
Såvitt jag har förstått måste man börja med bakdelen för att hästen ska bära upp sig utan att hänga i tygeln, detta har dock varit lättare sagt än gjort..=)
Vad börjar man med, tempoväxlingar, halvhalter? Volter?

Det var jag som startade tråden "hjälp jag rider för mycket med handen" och är väl medveten om att den här skolridningen är något jag är beredd att så småningom börja avveckla ur mitt medvetande.
Såvitt jag har förstått måste man börja med bakdelen för att hästen ska bära upp sig utan att hänga i tygeln, detta har dock varit lättare sagt än gjort..=)
Vad börjar man med, tempoväxlingar, halvhalter? Volter?

Nej inte men det beror på hästen. Min bär sig redan nu själv, måste akta mig så att hon inte blir för kort. Har man en längre häst så behöver man nog stöd i början medans man stärker och balanserar upp.

hmm jag började "tänka" dressyr när jag bytte stall och det var våren/sommaren 2002.
Senare på hösten började jag fundera på form på min häst..

Dock hade jag ridit mycket mycket i skogen innan och klättrat så han var ganska stark innan så skritten satt ju redan där.
Och i traven ville jag bara att han skulle kunna trava sakta. DET tyckte han var jobbigt.
Och det var nu i våras 2003 som jag kunde galoppera min häst i någorlunda form och tempo. Det går fortfarande väldigt fort.

Det jobbigaste momentet för hästen att träna är att rygga-halt-frammåt igen.
Det övar jag ett par gånger varje ridpass.

Alla hästar är olika och jag kan inte påstå att jag tränar särskilt seriöst för något så det går ju inte så fort frammåt för oss..
Vi har haft många andra 'problem' som jag har prioriterat före ridträningen också så....

Men lycka till med din pålle

Det här med stöd eller inte har ju varit uppe till diskussion många gånger här förut. Måste eller inte måste? Beror kanske på vilken inriktning du har. Rider man vanlig dressyr behöver man ha stöd. Nu innebär inte detta att hästen ska hänga i tyglarna/handen. När du får det att fungera sitter du med en helt stilla hand, ett stöd som är så lätt att du tycks rida med sytrådar i händerna. Du kan rida hästen i kort/lång form fortfarande med samma "sytrådsstöd".

För att få hästen att börja arbeta med bakdelen, måste du aktivera den, och då pratar man bla. om haserna. Hästen måste börja vinkla sig i haserna om den ska kunna sänka bakdelen. Bakbenen är ju byggda så att de kan fällas ihop som ett dragspel rakt upp, och rakt ner. För att aktivera haserna, så behövs mycket omväxlande arbete, tex. steglängdsskillnader. Mycket "tempoväxlingar", men mer i steglängd än i tempo. Börja i skritt, långa steg, korta steg. Och sen samma sak i trav och även i galopp. Fråga din ridlärare/tränare vad du kan göra för att aktivera bakdelen på din häst! :)

Det är precis så jag menar.

Så fort det talas om stöd, så verkar många tro att man drar hästen till sig och sen HÄNGER den i handen. Stöd kan vara VÄLDIGT lätt.

jag ger mesta stödet till min häst genom skänklarna.. När jag håller om honom och han sätter under sig och jag har såklart kontakt i munnen på honom så kommer huvudet av sig självt sedan....
Det KÄNNS bra. vi båda trivs så.. men sedan rider ju alla ryttare på sitt eget vis... och vad som funkar och inte funkar för andra ryttare och hästar är omöjligt att svara på här...
Bäst är att ha en tränare med sig och sedan prova sig fram.. Det har jag gjort (dock utan tränare).

Skulle vilja påstå motsatsen, stöd motverkar form. En häst kan inte streta med bakdelen om del inte får ett stöd i handen att streta emot. Ger man inte det stödet är den istället tvungen att jobba med baken.

Min häst har numera en mycket trevlig överlinje, dvs muskler i halsen strax under mankammen och sladder i underhalsen. Det har han fått sedan jag slutade rida med stöd på tygeln. Innan dess kunde han visserligen böja på nacken, men helt utan bakbensaktivitet.

Nu vill jag veta hur ni tänker här på tråden. Hur många kilo är stöd?
Vad är motsatsen till detta - är det slack - ryck - slack - ryck, eller tar ni aldrig kontakt? I så fall, varför har ni tyglar alls? Ytterligare följdfråga: Varför är hjälpgivning via munnen mer fel än annan hjälpgivning?
Och sist men inte minst: Finns det något mellanläge tror ni, mellan att bära runt hästen i händerna, och att att inte ha någon kontakt alls?

Ursäkta, men en häst bär alltid sig själv, annars skulle den trilla omkull.

Var det riktat till mig? Var inte säker, men om det var det...

Jag TAR mig inte ett stöd, utan ERBJUDER hästen ett stöd.

Därom tvista de lärde..... :bump:
Min egen, högst personliga åsikt är att en häst behöver komma mellan hand och skänkel, d.v.s. ha ett samband från bakben genom hela kroppen till munnen för att komma till arbete. Ju starkare den sen blir, desto mer kommer den självmant att hålla ihop sig och ryttarens hjälper behövs mindre och kan bli ännu mer finstämda. Vad är då ett stöd? 100 kilo som ryttaren bär omkring med, ett ordentligt pullande, en mjuk sytrådskontakt eller kanske enbart tygelns tyngd med ett skarpt bett? Jag förordar ett stöd där du känner ett mjukt sug och kan hålla sytrådsbasis på tyglarna med ett två eller tredelat bridongbett, det är det ultimata för mig. Under perioder i utbildningen där jag kräver en större vinkling av bakdelen än normalt kommer jag
under en kortare tid att få ett "tyngre stöd". Detta upphör sedan när hästen stärkt sig och klarar att arbeta i den mer samlade formen utan att behöva prova ligga mot handen.

"Jag håller inte med för i det fria så har hästen inget bett eller tyglar att ta stöd av och kan bära upp sig själv helt naturligt. "

Tja, i det fria har hästen ingen ryttare som ändrar dess tyngdpunkt... Jag ser också ytterst sällan våra hästar dansa fram i hagarna i en ultimat samlad form, våra går oftast med halsen utsträckt och letar efter mat eller står och halvsover .

Det finns säkert någon supermänniska som aldrig satt sadel och träns på sin superhästen och den ändå går i svårklassform men jag tror de är lätträknade.....
Vi i verkliga livet får försöka göra det bästa med vad man har, själv känner jag mig rätt nöjd med form och muskling på min 6-åring.

amen :bow:

Bättre ordval?

Men en häst som hänger sig i handen på ryttaren trillar ju omkull om ryttaren släpper.

När jag säger att ponnyn bär sig själv så menar jag i balans, hon har rätt mkt på bakdelen och det är detsamma när jag rider. Faller sig troligen rätt naturligt för henne då hon är kort och kompakt och har lätt för att sätta under sig. Ber jag henne gå lite långsammare när jag sitter på så stoppar hon in rumpan under kroppen (det är ungefär så det känns) och bromsar så. När vi svänger så gör hon det helst runt bakdelen.

Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det jag menar.

enligt Klaus Belkenhol (han som hade clinic på Strömsholm för ett tag sen), så ska hästarna gå med stöd i början, framförallt. Unghästar/ hästar som är rel. outbildade, måste ha stöd.

det är skillnad på stöd och stret! :smirk:

Nirak

Jag håller med om att stöd inte är ett måste för att hästen ska gå i självbärighet (som jag tycker är ett mycket relevantare uttryck än form), snarare ett hinder! Jag har alltid ridit med 'sytrådsstöd' på min oerhört känsliga häst, och hon har då gått i en form som sett ganska trevlig ut från sidan. Hon har också satt fina muskler i ryggen och känts avslappnad och samarbetsvillig. MEN. Jag har inte utifrån detta kunnat öka samlingsgraden utan att öka trycket på både skänkel och tygelhjälper.
Det är möjligt att detta bara skulle vara en övergångsfas tills hon blir stark nog i den nya samlingsgraden, men jag vill inte rida på det sättet -mellan skänkel och hand- eftersom hon blir så spänd av det.

Har nu börjat rida enligt den klassiska (akademiska) utbildningstrappan, och även om jag fått gå några steg tillbaka så håller jag nu på att skaffa mig och hästen en bas för att gå upp i allt högre styrka och självbärighet och därigenom samlingsgrad UTAN att för den skull hon blir mer spänd, eller måste hållas 'i form' mellan hjälperna om än så fint!
Jag har ridit i 28 år och haft hästen i 11, men det har aldrig varit så roligt att rida som nu! Hästen lyssnar på mina hjälper på ett djupt koncentrerat sätt, sedan jag plockade bort alla kontrahjälper och började renodla hjälperna (och slutade erbjuda stöd på yttertygeln -vilket är som att svära i kyrkan har jag förstått :devil:)

En ung häst behöver tid att hitta formen på nacken. Det är konstigt att så många sätter form=nacken böjd! Form är så mycket mer och man börjar inte med nacken!

En ung häst kräver inte stöd, den kräver kontakt och tydliga hjälper. Man kan ha kontakt på slak tygel. Hästen känner om du höjer eller sänker handen. Tex kan man växla från tölt till trav, på slak tygel, genom att sänka handen och vice versa. Och då pratar vi om små rörelser, några cm. För detta krävs inte stöd!

Det finns dessutom inte en optimal form på nacken som passar alla hästar. En häst med en kort hals kan inte gå i samma form med nacken som en häst med en lång hals. Olika hästar kräver olika lång tid innan de klarar att kröka på nacken. Dessutom rider idag många sina hästar BAKOM lodplanet, vilket är helt fel!

Om man läser om hur remontutbildningarna gick till och hur den unga hästen goick i form jämfört med den äldre, så är skillnaden stor. Den yngre hästen jobbar man på en längre tygel. Den måste ges tid att forma om sin hals. Om man för tidigt och snabbt kräver detta så får man ett motstånd och en falsk form!

Vi har för bråttom att kräva en välvd nacke och att hästen skall gå i lodplanet. Det är inget naturligt för en häst att gå så utan det är en imponerande posé som hästar antar tex då de stöter på en ny häst i hagen och vill sätta sig i respekt. Särskilt hingstar använder denna posé. Men de går inte så hela tiden och om vi nu vill att våra hästar skall gå så för att det ser bra ut, så måste vi ge dem tid att bygga upp sin muskulatur för detta!

Många har missförstått vad form är. Form sitter i hela hästen, inte i nacken och tygeln. Den rätta formen är olika beroende på hästens byggnad och utbildningsgrad. Hästen skall sätta under sig väl och skjuta upp ryggen. Den skall bära sig själv.

En ung häst bär sig själv i hagen men måste lära sig att också bära ryttarens vikt. Att då samtidigt kräva att den skall kröka på nacken, hur lätt stöd man än ger, är tvång. En häst som hela tiden med jämna mellanrum går emot tygeln, gör det inte av illvilja utan för att den inte orkar kröka nacken av sig själv! Halsmuskulaturen blir trött fort på en ung häst. Därför skall man inte kräva att den kommer ända ner till lodplanet genast. Det får ta den tid som hästen kräver.

En duktig ryttare känner hur mycket man kan kräva att den unga hästen kröker på nacken utan att det blir obehagligt. Och i den positionen krävs inget stöd! Hästen klarar att gå så hela ridpasset. Bit för bit jobbar man sig sedan till lodplanet, om nu hästen har en byggnad som klarar det. För en häst med mycket en kort hals kan detta vara svårt, kanske att kräva för mycket. Det viktiga är dock att hästen har takt, balans och bär sig själv under hela utbildningen. Om ingen lär den att den kan få hjälp med att "bära sig" genom att ta stöd i tygeln, så kommer den att lära sig att den måste skjuta över tyngden bakåt för att bära upp ryttarens tyngd. För om sanningen skall fram så lyssnar hästen mer till sätet än till tygeln. Så och när du höjer handen med lös tygel för det du framför allt gör är att ändra din vikt!

Innan man kan kräva en krökt nacke, måste bakdelen vara ordentligt musklad och hästen ha lagt över tyngden på denna. Med dagens skolridning börjar man i fel ände med resultat att man får en falsk form och massor i händerna och mellan benen.

Tänk dig att du inte får använda mer kraft än att en sytråd skall håla. Tänk dig att du endast behöver nudda med skänkeln för att hästen skall reagera. Sån är en ung häst, tills människan gjort den skänkeldöv och hård i munnen! En ung häst skall tänka framåt. Har man inte energin framåt, får man heller inte det undertramp och den vikt på bakdelen som krävs för en korrekt form och samling. Man skall be hästen om att bit för bit kröka nacken inte kräva det på en ung häst!

:bump: :bump: :bump: Anette :bump: :bump: :bump:

Just så tycker jag med. Och man märker det tydligt när man rider islandshäst. Skall man få den klockrena fyrtakten och en häst som bär sig så måste man vara MYCKET försiktig med tygeln. Men det är likadant för de andra hästarna, bara det att de har ingen gångart som ger ett sådant tydligt facit på om man lyckas eller inte, men man kan ju jämföra det med en samlad och fin passage.

:bump: :bump: :bump: Anette :bump: :bump: :bump:

Under utbildningperioder när jag kräver mer samling, änvänder jag mitt säte och halvhalter, men låter hästen däremellan gå på en slak tygel ( ej lika med lång tygel utan man skall kunna göra en förhållning ). Annars är jag med på det du säger.

:bump: :bump: :bump: Anette :bump: :bump: :bump:

Ja om du tvunget skall börja med att kröka nacken innan de är mogna för det!

:bump: :bump: :bump: Anette :bump: :bump: :bump:

Tack Fifflan! Håller helt med dig!

:bow: :bow: :bow: Anette :bow: :bow: :bow:

orakde inte läsa alla inlägg, jag var i alla fall på en clinik i helgen, och flera av ryttarna som ridgt i några år 2 -4 år för tränaren, tränade massaor av piaff och passage, pirueter, galoppombyten, samtliga utan "stöd" på tygeln el arbetande skänklar, så efter ett 50 minuters ridpass var ingen av ryttarna det minsta trötta el anfådda, hästarna var lungna hela tiden, inge exploderande rakt upp i luften.
Så något stöd på tygeln el arbetande skänklar behöver man inte, och om man har det behöver man nog bara en duktigare tränare som vet vad den håller på med.

Hästar ska inte ridas med mukelkraft de ska ridas med intlegens och sammarbete.

och ja visst är det möjligt att arbeta hästen med både stöd på tygeln och arbetande skänklar, men jag är helt enkelt för lat för att lägga ned massa tid på att gå omvägar och arbeta mig svettig på en hästrygg. Jag vill att min ridning ska vara lätt, kan inte komma ihåg senast jag var ens varm efter ridningen.

Blir man trött bara för att man rider med stöd (=kontakt med hästens mun)?? Det blir iallafall INTE jag. Jag blir inte heller ett dugg trött när jag ridit.

Stöd av tyglarna blir ju lite galet. Hästen ska själv SÖKA kontakt med ryttarens hand, och jag tror att många menar att denna kontakt är ett stöd?? Har jag INTE den kontakten måste tygeltagen bli större och skarpare än om jag har kontakten. Rider man t.ex en westernhäst HAR man den kontakten även när tygeln är längre. Rider man däremot dressyr och ska ta en förhållning blir det STOR skillnad från ingen kontakt till förhållningskontakt vilket de flesta hästar blir obalanserade av och tar längre tid att reagera på.

Och hästen behöver väl knappast "hitta" nackböjen?!?! Mina hästar kan då böja på nacken alldeles av sig själva i det fria! När jag sitter på böjer de automatiskt på nacken då bakbenen engageras och den är tillfreds med ryttarens hand, det har ju ingenting med handen att göra.

Stöd av tyglarna blir ju lite galet. Hästen ska själv SÖKA kontakt med ryttarens hand, och jag tror att många menar att denna kontakt är ett stöd?? Har jag INTE den kontakten måste tygeltagen bli större och skarpare än om jag har kontakten.




Det är precis så jag menar... :)

Konstigt. Inte en enda har svarat på mina frågor. Vet ni inte varför ni gör som ni gör..? Eller hur ska jag tolka denna tystnad! :p

Den rörelsen som blir när man rör tygeln fortplantas ju till bettet ändå, alltså märker hästen av vad man gör även om man inte har kontakt som i sträckt tygel. Svänger gör jag för trängande och blicken.

Hjälpgivning via munnen tycker jag inte är fel men vill inte riskera att fastna i tygeltag via munnen av obetänksamhet, därav tyglarna som slackar så fort hon svarat, men jag sträcker inte tygeln helt, hon har ju svarat innan dess.
Men själva hjälpgivningen kan ha stor nytta sen när man formar och finjusterar.

Mellantinget mellan bära och slaka tyglar är ju en sträckt tygel där man bara bär vikten av tygeln i handen och inget mer.

Som jag ser det.

en liten ändrig som ja nog tror att de egentligen menade.. man vill ha hästen mellan skänkel å hand.. ej mellan hand å skänkel.. hoppas att de va de förstnämnda av mina 2 alternativ du menade..

OK jag försöker svara. Stödet varierar som tidigare sagts med utbildningsgraden. Även om slutmålet är en häst som är lätt i handen kan det finnas perioder då man är tvungen att ha mer i handen på en unghäst. Målet är som någon sa att hästen ska kröka sina bakben och därigenom lätta i handen. Det jag efterstävar i min ridning skulle jag kanske inte kalla stöd utan snarare "sug" eller "bjudning". Att ha ingenting i handen ser jag snarare som att hästen är rädd för handen och drar sig undan, då får du den falska böjen på halsen utan bakdelsaktivitet. Det är också därför man ska vara försiktig med skarpa bett.

Nej en häst behöver inte stöd för att kunna gå i rätt form.

Inom AR, inte hos alla tränare men hos många, så strävar man efter att hästen alltid ska gå på slak tygel (från början) och att man bara är i kontakt med hästens mun när man tar en förhållning och den förhållningen ska vara kort och snabb och sedan ska det vara slak tygel igen.

I början och när an börjar på nya saker så funkar det inte alltid.

T.ex. kan jag mer eller mindre rida min häst på hängande tyglar i skritt och trav och i skolorna, ibland skiter det sig natuirligtvis, men nu har vi äntligen hittat piaffen, men eftersom det är så nytt för henne fattar hon inte rikgti vad hon ska göra så jag måste hålla i henne och säga stopp vi ska bara gå lite, lite framåt, men för varje pass vi gör det (har änun bara gjort det två pass) så kan jag släpaa på stödet lite lite grann och så småningom när hon har fattat helt så kommer jag att kunna göra det på hängande tyglar.

Att du inte har stöd visar att hästen kan gå och balansera upp sig själv till 100% (om det nu ser vettigt ut när man rider) och enligt mig så är det det som man ska sträva efter.

Oavsett hur lite stöd man har så får man lite av hästens balans i det.

Jag tror mkt handlar om vad man menar med stöd. Stöd för mig är en mjuk kontakt med munnen. Inte att hästen vilar ghuvudet i händerna på en. MEn jag har så lätt för att rida på slaka tyglar, så jag försöker ge hästen ett (mjukt, elastiskt, inte hårt och stumt) stöd.(och märker att det behövs nu, på min häst som inte är så utbildad)

Vem rider och tränar du AR för? Det är nämligen INTE vad man strävar efter från början (tränat för och har god kontakt sedan länge med BB's fästmö + andra AR tränare). Utan det är samma som när jag rider vanlig dressyr på outbildad häst. Hästen ska söka sig fram och söka efter bettet/kapsonen. När man sen nått längre och rider på stångbett har man kommit längre och rider ofta på hängande tygel MEN om ryttaren ber om det ska hästen alltid gå tillbaka till att söka stöd igen.

Rider just nu för K.W, men har tidigare ridit för C.E (precis som du) som jag ofta mailar och pratar med.
När jag började rida för K.W så hade jag ju kommit en bit. Det kanske var därför vi började med det att tygen skulle hänga.
När jag red för C.E så red jag med lite stöd dock kunde jag tycka att vi gjorde det för länge.

Men det är sant i början har man oftast stöd på tygeln. Har man en extremt talangfull häst kan man ju rida utan stöd direkt och bara se till att det finns där närman ber om det, men jag tycker dock att det bara ska finnas kontakt när man ber om framåt-nedåt sökningen.

Men nu när du påpekar det så visst blir det så att stöd finns i början. Hm...har inte tänkt på det eftersom det är rätt nytt att rida med hängande tyglar för mig. Jag började med det bara för 3månader sen, men jäklar vilken skillnad det gjort!

Helt ok. Men glöm inte bort grunden... att uttrycka sig att man ALDRIG har stöd ens från början blir ju galet när det inte stämmer.

Yepp! :bow:

Men med stöd menar man ju inte att hästen skall gå och hänga i tygel utan att ryttaren har "kontakt" med hästens mun, dvs. när ryttaren förhåller, ställer, leder osv, skall hästen svara - dvs. ej streta eller knäppa av.

När stöd finns kan hand, säte och skänkel samverka.

Kanske kontakt är ett bättre ord än stöd? För det handlar ju inte om att ryttaren har hästen i handen. Kanske någon annan har ett bra förslag på vad för ord som istället kan användas?

Utbildningsplanen (som brukar förespråkas av Lette och Thibblin bla) skulle dock jag vilja ändra något på. Exemplevis skulle jag vilja ha rakriktning före stöd. Men å andra sidan går det ju inte att rakrikta utan stöd. Hmm...
Det måste väl vara så att takt, lösgjordhet, rakriktning och stöd hand i hand när det gäller att uppnå schwung, samling och självbärighet. Eller?

Svammel, svammel... (riktat till mig själv)

Håller med dig, jag skulle också vilja byta plats på ett par saker i utbildningsplanen, men i det stora hela tycker jag att den stämmer rätt bra.

Kontakt kan man säga, visst. Men då finns det folk som tycker att man kan ha kontakt med hästens mun på ett annat sätt än bokstavligt... :smirk: Men jag tror att du och jag menar samma sak... :) Och jag accepterar aldrig tyngd i handen hos annat än en unghäst. Hästen bär sitt eget huvud och hals resten av dygnet där man inte sitter på, så det ska den kunna även om jag sitter på! :)

Jag har också ridit på ridskola...... :crazy:

Klassikern var driv, driv och håll i tyglarna. Hästen jobbade och sänkte sig men jag fick order från ridläraren. Fortsätt driv! Håll i! Och jag drev och jag höll i och så sa dom korta tyglarna och jag kortade dom tills jag ta mej fan höll nästan i bettringarna. Hästen måste vara mellan tygeln och handen, stöd på bettet, tjoflöjt! I nästan tjugo år höll jag på med detta :(

(Med undantag av en ridskolelärare jag hade under tidigt åttiotal som hette Staffan. Han var go :love: och körde en mjukare stil)

När jag sedan började med western och fick en annan filosofi till livs så fick jag också driva och ta tyglar. Jag fick t.o.m använda såna där sporrar som en del dressyrfreaks tycker ser ut som tortyrredskap, skarpare bett hade vi också på westernridskolan. Men direkt hästen svarade på drivningen framåt eller svarade på ett tygeltag så fick jag order om EFTERGIFT dvs belöning så hästen förstår att den gjort rätt. Inte nån liten sketen fjutteeftergift som att lätta i handen utan REJÄLT! Släpp tygeln, bort med benen. Begärde jag trav och hästen travade, så bra, färdigt, klart, det var det jag ville. Bort med hjälpen inte driv driv håll i stöd i tygeln....
Då fick jag lära mig att med hjälp av denna filosofi kan hästar lära sig att gå i perfekt form med ett grimskaft runt halsen alternativt slaka tyglar och jag som hela tiden innan fått veta i tjugo år att de var tvungna att ha stöd på bettet. Sånt skit jag har fått nöta på.... På min nya ridskola gjorde man även perfekt halt på slak tygel och galoppombyten i varannat och varje steg med ett grimskaft om halsen (fast det var inte med mig utan med ridläraren :smirk: men det tog sig för mig med efter ett tag). I form med böjd nacke och ett rejält undertramp och ingenting i händerna och ingen driv driv! Jag blev kär direkt :D, jag blev nästan religiös på fläcken. Det var ju DETTA jag hade letat efter ända sedan Staffan tiden som banade vägen en aning. Lättheten och harmonin.

Så tro dom inte! Gör inte det! Gör inte som jag att du köper allt, vänta inte i tjugo år på att leta efter en annan lösning. Den som söker skall finna.....

Detta var omskolade traditionella ridskolehästar av Connemaratyp och korsningar som tidigare gått i driv,driv skolan. Inga specialraser eller nåt. Slut var det också på korta tyglarna, korta tyglarna, korta tyglarna! Efter det har jag också hittat till barocken där hästar också går i form med lösa tyglar. Westernbarock :)

Jag blir kräkfärdig och jag får knottror än idag på vissa traditionella ridskolor när jag råkar komma i närheten.

Frid Kokopelli Mana

Jag är av uppfattningen att hästen behöver stöd (se ovan vad jag menar med stöd). Men det gäller ju att som ryttare att inte ta stödet eller hålla kvar i hästens mun. Sedan finns det ju de som kan rida fantastiskt med bara ett grimskaft om halsen (men dem är ju lätt räknade - själv känner jag att jag behöver mina tyglar :o).

Men visst är det underbart när man får lära sig att rida på riktigt: Att det är "saligare att ge än att ta" och att "det är på eftergiften som hästen blir eftergiven" ( något som man faktiskt får lära sig på ridlärarutbildningarna). Konstigt bara att så få ridlärare förmedlar det vidare till sina elever???

själv känner jag att jag behöver mina tyglar :o).




Jo, det behöver jag också för det mesta. Men som någon sade jag tror faktiskt det var den där westernkillen "att hästar stannar med benen och inte med tänderna"..... Hästar går i m a o i form med benen och inte med munnen :D



Att det är "saligare att ge än att ta" och att "det är på eftergiften som hästen blir eftergiven"




Va fint! :)



( något som man faktiskt får lära sig på ridlärarutbildningarna). Konstigt bara att så få ridlärare förmedlar det vidare till sina elever???




Det finns säkert alla sorter. När jag tänker efter har det funnits nån instruktör här och där som varit skapliga ned till rena katastroferna. Det finns ju en gråskala gubevars... jag tror att dom glömmer?
Det är mycket driv, driv. Nu läste jag klantigt nog inte vad du skrev innan jag gick in och svarade på det här. Det finns säkert olika grader under hästens utbildning med det där med tygelkontakt.

Kontentan med mitt inlägg var ändå att förmedla att det finns andra sätt. Har jag inte varit med om det så blir jag gärna låst och fast i föreställningar om att saker måste/ska vara på ett visst sätt.

Det var iallafall en upplevelse för mig att se dessa f d "vanliga" ridskolehästar gå i denna form. Med svung och framåtbjudning! När jag sedan kommer tillbaka i den andra världen där man skaver och skaver i hästarnas sidor och håller ett stadigt tag i de korta tyglarna och klagar över vad lat och trög hästen är blir jag så ledsen i ögat. Alternativt den lilla hästen jag såg för nåt år sedan på en ridskola som hade nån anordning på sig. När jag frågade vad det var fick jag upplysningen att det var för att hästen inte skulle stegra sig för den hade nämligen börjat med det. Det var en häst som verkade väldigt, het och stressig. Hästen mådde definitivt inte bra och istället för att ändra på sin stil spände man på den en massa prazzel. Det var mycket korta tyglarna där... Så synd! Om en liten ridskolehäst plötsligt börjar stegra sig så finns det väl nån anledning? Ta reda på den istället för att spänna upp och låsa fast den? :cry: jag var på andra sidan staketet och jag höll truten men oooooh vad frestad jag var att ta över den lektionen......

Kokopelli Mana

en unghäst skall över huvudtaget inte ridas med bett utan man bör börja med en vanlig grimma. Bettet vänjer man dom vid att ha i munnen, men det är sedan till för att finjustera det som du lärt hästen med grimman.

Det hästen inte kan göra utan ett huvudlag bätt i munnen,(eller för den delen, inget på huvet) det har du inte lärt hästen på ett rätt sätt..

Men hästen ska väl ändå lära sig tygelhjälper och hur de verkar i munnen (om man nu ska rida t.ex dressyr)? Det är ju lite svårt att lära in om man inte använder bett alls.

Jag skrev att man börjar utan bett! och man lär grunderna.
Bettet är bara till för att finjustera de hjälper du tidigare lärt den med rimman.

Men du måste ju medge att det blir en helt annan inverkan om du tar en förhållning eller ledande tygeltag med bett eller grimma?!

Jag måste ju fundera över hur hård/brysk din hand är om du inte klarar av att rida mjukt med bett i munnen på hästen...

Men hästen ska väl ändå lära sig tygelhjälper och hur de verkar i munnen (om man nu ska rida t.ex dressyr)? Det är ju lite svårt att lära in om man inte använder bett alls.


Jag rider in och grundutbildar i grimma eller sidepull. När hästarna är någorlunda grundutbildade, så byter jag till bett. Det tar bara några gånger av ridning, då ju hästen redan kan hjälperna och de grundläggande rörelserna på sidepullen. Och där står man med en utbildad häst med helt oförstörd mun. Det blir finlir direkt, helt utan något stöd på tygeln. Men i det läget så gäller det att hålla ordning på sin hand minsann. Minsta lilla i tygeln, ger en jättereaktion hos hästen.

Men du måste ju medge att det blir en helt annan inverkan om du tar en förhållning eller ledande tygeltag med bett eller grimma?!


Skillnaden är mycket mindre än du tror. Särskilt om man koncentrerar sin ridning till sitsen. Jag har hästar där du inte skulle märka om du red på bett eller sidepull. De är så lyhörda för hjälper, att de vet vad de betyder i båda fallen.



Jag måste ju fundera över hur hård/brysk din hand är om du inte klarar av att rida mjukt med bett i munnen på hästen...


En klar missuppfattning. Grimman är inget "mjukt" verktyg. Det inverkar bara annorlunda på hästen. Hästens näsrygg kan i bland vara känsligare än dess mun.

jag håller med om att skillnaden mellan tränsbett och sidepull inte är SÅ stor som folk tror.

Nej jag håller inte med dig Magdalena!
Vad du har fått att jag inte kan vara mjuk i handen ifrån vet jag inte! Bara för att jag har en grimma på hästen i stället för ett bett betyder inte att jag sitter och sliter i munnen/huvudet på den när jag rider!!

Det är inte i munnen eller i huvudet som stoppet sitter!

Min häst rider jag ibland med träns iblad med grimma och i bland utan nått utav det!

Grejen är den att när jag väl har bett på hästen så blir hon så mycket kännsligare, och man behöver knappt göra något för att hon ska reagera.

DET är väl en helt annan sak. Jag rider också gärna med sidepull eller grimma (brimma bara på en hittills, min egen uppfödning) under FÖRSTA TIDEN. Men här talades det om UNGHÄSTAR, och för mig är unghästtiden flera år.

Jag ser inget fel i att rida in hästen bettlöst om den är sen i munnen eller är väldigt känslig osv. Däremot har jag en annan invändning: Allt man lär hästen - med undantag av vikthjälperna - är artificiella signaler och ingenting som hästen förstår naturligt. Om du har lärt hästen vad en förhållning med sidepull innebär, så betyder inte det att hästen vet vad förhållning med bett är - som du själv säger så fungerar inte sidepull och tränsbett på samma sätt. På det sättet är skillnaden mellan bett och sidepull stor - det är andra signaler du ger hästen. Om du har ridit in hästen på sidepull måste du - när du/om du börjar rida på tränsbett återigen lära hästen nya signaler.

Att jag skrev det sista beror på ett av dina tidigare inlägg där du skrev, tror jag, att man lär hästen grunderna på sidepull för att sedan rida på tränsbett när dessa är befästa (vilket jag skulle påstå de inte är om man med grunderna inbegriper att hästen skall förstå och följa tygeltag som tas med tränsbett).

Tack för att du uttryckte det jag menade bättre :D

Du har liknande erfarenheter som jag har och jag håller helt med dig. Dock har jag aldrig och kommer aldrig att rida med sporrar...... Om inte hästen lyssnar till mitt lätta skänkeltryck, så gör jag om det och petar till den samtidigt med spöet. Det brukar räcka. Den lär sig snabbt att lyssna till det lätta. Likaså om den inte lyssnar till mitt lätta tygeltag så tar jag ett kraftigt tygeltag. Den lär sig snabbt att det är betydligt behagligare att lyssna till det lätta tygeltaget. Men jag rider alltid in på sidepull för att först lära hästarna vad tygeln betyder och på så vis hålla munnen mjuk och orörd så länge som möjligt. Dessutom finns det vikthjälper och något mycket viktigt som jag lär dem innan jag sitter upp RÖSTHJÄLPER! Det retar mig att man hellre drar och bankar än använder rösten! Det är också något som stör på ridskolor att man inte lär ut detta mjuka trevliga sätt att kommunicera. Me röstens hjälp kan man sedan lära dem de andra hjälperna.

Någon skrev att hon accepterade endast unghästar ta stöd. Jag undrar varför man överhuvudtaget tillåter en unghäst att lära sig det. Det gör hästen framtung och sedan skall du vänja den av med det! Varför? Varför har ni så bråttom med att forma nacken??? Titta på westernhästarna som går i balans UTAN att kröka nacken! De kan trampa under sig och muskla sig rätt i både rygg och rumpa, utan krökt nacke! Här låter man det faktiskt ta tid att välva nacken. Visst finns det hästar som genom sin kroppsbyggnad av sig själv välver nacken, men de behöver inte heller något stöd!

Ja kontakt låter bättre. Men kontakt kan man ha på en lös tygel. Med lös tygel menar jag inte lång tygel. Jag avgör hur kort tygeln är och sedan talar jag med tygeltag om att "jag vill att du skall gå här men du får inte ta stöd mot min han utan du skall bära dig själv här på en lös tygel". Men kontakt har vi. Men jag kortar aldrig tygeln mer än att hästen orkar bära sig själv! Det är det jag menar med att det måste få ta tid!

Eftergiften, belöningen att nu slipper hästen trycket i munnen, får den så fort den släpper stödet! Att då bestraffa den genom att korta tygeln än mer, pressa ihop den än mer, skapar bara motstånd, en spänd häst, det krävs mer skänkel osv. Hästen skall svara på en förhållning, få eftergift och känna att den får behålla den eftergiften så länge den fortsätter jobba i den form jag bett den om! Har jag gett en hjälp och bett hästen om en sak och den utför det rätt så vill jag den skall fortsätta tills jag ber den avbryta rörelsen. Jag ger endast hjälper igen för samma rörelse om den avbryter det jag bett den om. Och då med ett lugnt och tydligt "nej" som rösthjälp, som jag tidigare lärt den att det betyder att jag inte är nöjd. Meda ett tydligt "braa!" ger hästen respons att den gör rätt eller tar ett steg i rätt riktning och jag vet inte en frisk häst som inte stolt spetsar öronen att den har lyckats göra något bra.

Det här ger en behaglig kommunikation och en avslappnad ridning. Den mest talangfulla häst jag suttit på var min egen lille islandshingst. Honom kunde jag efter att ha suttit på endast 12 ggr rida med vikthjälper, lång westerntygel och i sidepull och styra honom i fyra klockrena gångarter! Han kunde samla ihop sig naturligt, var enormt känslig och lyssnade mycket på rösten och vikten. Men han gick inte med någon perfekt välvd nacke för det kunde jag inte kräva. Han var högrest men med en kort, tjock hals. Det vete katten om jag hade kunnat kräva att han någonsin skulle kunna gått i lodplanet. Det får vi aldrig veta, för han dog två år senae i sviterna efter ekollonförgiftning. Den bästa häst jag någonsin ridit och det var ett hårt slag.

Vad jag vill säga är att man kan inte dra alla hästar över en kam och om man ALDRIG med "stöd" tvingar hästen att böja nacken, utan ber den med nätta tygeltag bit för bit att välva nacken, så riskerar man aldrig att kräva för mycket.

Många här de hästar som fått ont i nacken, fått en hård mun och blivit framtunga och tappat sin naturliga bärighet och förmåga till samling genom det våld vi pressar ihop nacken. Så gjorde man aldrig på den gamla remonttiden. Man lät det ta den tid som krävdes och började inte med nacken. Vill man att hästen skall lägga över tyngden bak så skall man inte erbjuda dem ett stöd i handen som gör att de lägger över tyngden fram istället!

:bump: :bump: :bump: Anette :bump: :bump: :bump:

Svar till

"Jag ser inget fel i att rida in hästen bettlöst om den är sen i munnen eller är väldigt känslig osv. Däremot har jag en annan invändning: Allt man lär hästen - med undantag av vikthjälperna - är artificiella signaler och ingenting som hästen förstår naturligt. Om du har lärt hästen vad en förhållning med sidepull innebär, så betyder inte det att hästen vet vad förhållning med bett är - som du själv säger så fungerar inte sidepull och tränsbett på samma sätt. På det sättet är skillnaden mellan bett och sidepull stor - det är andra signaler du ger hästen. Om du har ridit in hästen på sidepull måste du - när du/om du börjar rida på tränsbett återigen lära hästen nya signaler."

Det är här rösthjälperna kommer in! Genom dem kan man lära dem att ett tygeltag i sidepull eller bett, betyder samma sak! Varför glömmer alla rösthjälperna! De här ju en bas vid all träning och fortbildning under hela hästens liv!

:bump: :bump: :bump: Anette :bump: :bump: :bump:

Allt man lär hästen - med undantag av vikthjälperna - är artificiella signaler och ingenting som hästen förstår naturligt.


Att gå undan för tryck, är inte artificiella signaler.



Om du har lärt hästen vad en förhållning med sidepull innebär, så betyder inte det att hästen vet vad förhållning med bett är - som du själv säger så fungerar inte sidepull och tränsbett på samma sätt.


Jodå, det vet den. Ty förhållningen skall sitta i min sits, och den är med mig hela tiden som jag rider. Jag bromsar med magen, vad bromsar du med? Om du bromsar med bettet, så kan jag inte låta bli att undra hur okänslig du kan vara i din sits?



Om du har ridit in hästen på sidepull måste du - när du/om du börjar rida på tränsbett återigen lära hästen nya signaler.


Det har faktiskt aldrig behövts, det har bara fungerat. På en gång med detsamma, utan något krångel.

Håller helt med dig!

:bow: :bow: :bow: Anette :bow: :bow: :bow:

Varför då?

Om man svänger för trängande och blicken, stannar för sitsen och även böjer och ryggar med den, varför skulle hästen inte fatta bara för att man har ett bett i munnen?

Och som sambaengi påpekar så har man ju även rösten att använda.

Himla fiffigt :)

Jag rider min treåring på sidepull nu och när vargtänderna är borta så blir det bett eftersom jag måste ha de (ska tävla) och antingen rider jag med dubbla i början för att vara på den säkra sidan eller så prövar vi oss fram med bara bettet (på ridbanan). Men det borde inte vara några problem.

:bow: :bow: :bow: :bow: :bow:

Vad jag vet så är fortfarande grundhjälperna Framåtdrivande skänkel (hur mycket man än smackar eller sitter till är det skänkeln som är grunden), Förhållande tygeltag (hur mycket man än proar eller sitter till är det tygelhjälpen som är grunden) Sidförande skänkel Ledande tygeltag och Galoppfattning.

Om man sen vill rida in sin häst och vara den enda som rider den så ok, men för hästar som ska ridas av flera personer, kanske säljas, så är det en fördel om de åtminstone har grunderna korrekt så ny ryttare kan förtydliga sig med GRUNDEN om inte hästen förstår den nya ryttarens sitssignaler.

Det som är fördelen för hästen är att den lär sig att bettet rakt bakåt i munnen betyder stopp. Det finns liksom inget att missuppfatta. Om ryttaren sitter nån grad annorlunda i vinklingen gör det stor skillnad för hästen, det är ingen exakt hjälp.

Vad jag vet så är fortfarande grundhjälperna Framåtdrivande skänkel (hur mycket man än smackar eller sitter till är det skänkeln som är grunden), Förhållande tygeltag (hur mycket man än proar eller sitter till är det tygelhjälpen som är grunden) Sidförande skänkel Ledande tygeltag och Galoppfattning.


Men inte vad jag vet. För vad jag vet, så håller vi på att skrota den moderna tävlingsdressyrens Medelsvåra Ridlära till förmån för andra mera hästanpassade ridsätt.



Om man sen vill rida in sin häst och vara den enda som rider den så ok, men för hästar som ska ridas av flera personer, kanske säljas, så är det en fördel om de åtminstone har grunderna korrekt så ny ryttare kan förtydliga sig med GRUNDEN om inte hästen förstår den nya ryttarens sitssignaler.


Mina hästar rids av massor av olika ryttare. Ryttarna lär sig fort.

Har du uppfattningen att man måste använda tygeln för allt du ber hästen att göra så får du nog uppgradera lite!

Man stannar inte hästen genom att dra den i munnen!!!
Hästen blir snart väldigt okännslig i den zonen på så vis, och du tappar all respekt hos hästen!

JAg tror inte att syftet är att bara en person ska kunna rida hästen!!
Men om man nu ska sälja så kanske man inte vill att hästen ska hamna hos någon som drar i tygeln för att stanna hästen!! :mad:

Utan till nån som är så pass kunnig och lyhörd på hästens signaler så att den kan rida den utan att slita i tygeln!
:bow:

Ursäkta igen, men VAR har jag skrivit att man måste slita i tygeln? En förhållning genom bettet kan vara så väldigt mycket subtilare för hästen än en ryttare som försöker få hästen att stanna med vikten. En förhållning kan dessutom vara avsaknad av eftergift, hur lyckas du med det med sitsen? Alltså, jag ber hästen om mer framåt men håller kvar samma position i handen = ingen eftergift = förhållning för hästen = kraften stannar kvar "i" hästen.

Men allvarligt. För att kunna göra NÅGONTING med hästen måste den förstå att den ska framåt, stanna, svänga, flytta framdel och flytta bakdel och signalen för att fatta galopp. DET är grunden man måste LÄRA hästen. Kan hästen det kan man göra vad som helst. Det har ingenting med dressyr eller modern ridlära att göra, det ingår i alla hästars utbildning som ska användas till ridning (och körning vad jag vet, men där kanske man skippar flytta bakdelen?).

Om du nu vägrar rida med bett, ok. Vad gör du när hästen testar om den verkligen måste lyda din förhållande hjälp? Hur förstärker du den? Om något inte funkar i ridningen, hur checkar du av grunderna för att kolla var felet ligger?

Eller är ni så perfekta ryttare och har perfekta hästar som aldrig gör fel eller missuppfattar?

Vad gör du när hästen testar om den verkligen måste lyda din förhållande hjälp?


Det där med vem som bestämmer, det är redan färdigt långt innan jag sätter mig upp på hästen. Så det är inget problem. Om jahg bara lyckas förmedla vad jag vill, så nog kommer mina hästar att göra det.



Om något inte funkar i ridningen, hur checkar du av grunderna för att kolla var felet ligger?


Då så får jag gå till mig själv, och ta reda på vad jag gör för fel med min kropp i min ridning. En bra instruktör brukar hitta felen. Felen brukar vara att jag kommit i obalans på något vis, eller låst någon kroppsdel på fel ställe. Hästen gör aldrig fel, den gör bara vad den tror att jag vill att den skall göra. Blir det fel, så har jag gjort fel.



Eller är ni så perfekta ryttare och har perfekta hästar som aldrig gör fel eller missuppfattar?


Visst kan det bli misuppfattningar. Men att dra hästen i munnen löser ju inte problemet. Det kan möjligtvis rädda situationen. Missuppfattningar är ALLTID ryttarens fel. Hästar, alla hästar, är av naturen perfekta. Det gäller bara för oss att ta tillvara deras förmåga.

Och du, på hästen jag rider nu, så kan jag göra en halt bara genom att göra en stor utandning. Och driva endast genom att andas in och titta upp. Men det är helt nytt för mig, jag förfinar min ridning hela tiden.

Hästen, undrar du då. Hur kunde han det? Det är naturligt och behöver inte läras in. Och alla hästar har det naturligt. Så jag lär mig själv, en gång för alla. Och sedan så fungerar det på alla hästar.

Nya tider, nya kunskaper! Enklare ridning.

:bow: :bow:
Mitt problem ligger inte i att min häst inte respekterar eller lyssnar på små hjälper, utan i att jag inte har kroppskontroll nog att göra även de minsta signalerna tydliga och konsekventa...

(Och det funkar även att rida en häst som oftast rids med "riktigt" stöd i handen med "lös kontakt" utan att hon börjar hänga :smirk:)

Mycket intressant tråd!
Men tolkar jag er rätt så är tömkörning ett förkastlig metod för att förbereda unghästen till ridning eftersom kontakt/bett krävs för att kunna genomföra tömarbete.
Är vi tömkörningsanhängare ute och cyklar? :confused:

Jag tömkörde faktiskt min häst som ung i sidepull. Det gick jättebra. Jag provade med bett men det funkade inte för oss.

I ridningen använder jag bägge. Mest bett.....

Kokopelli Mana

Tömkörde du med slak töm??
Nyfiken :confused:

Varför återkommer ni hela tiden till att DRA hästen i munnen??????

Och ska vi prata om hur man rider när det funkar så räcker det med att jag tänker på vad vi ska göra så gör mina hästar det (en är ju död nu, men han gjorde). Armar och ben kunde lika gärna vara amputerade. MEN - även mina superlydiga hästar har sina dar då inte allt funkar perfekt eller är lite stelare/busigare whatever, och då har vi grunderna att gå tillbaka till och friska upp minnet att det är det här vi jobbar med.

Man får rida hur man vill, men återigen anser jag att man nånstans har en grund som man måste kunna återgå till. Som att spela piano, även den bäste övar skalor vid behov.

"vi andra", ha också en gund!
JAg jobbar väldigt mycket från marken med att flytta framdel, bakdel, framåt, bakåt och sidled..
genom saker, över saker,osv....

Det är sånt ajg går till baka till!!

Som sakt... att hästen är medveten om alla sina ben och kroppsdelar, och kanflytta på sin kropp på olika sätt är grunden för all ridning!!

Och en anna bra grej som man aldrig kan göra för mycket, är att böja/stretcha halsen på dom!

När det gäller tömkörning så är jag inte så insatt...
Brukar själv inte göra det.

MEN - även mina superlydiga hästar har sina dar då inte allt funkar perfekt eller är lite stelare/busigare whatever, och då har vi grunderna att gå tillbaka till och friska upp minnet att det är det här vi jobbar med.


Och jag kan inte förstå varför man behöver just ett bett till det. Det går faktiskt lika bra med en rem runt halsen på hästen.



men återigen anser jag att man nånstans har en grund som man måste kunna återgå till. Som att spela piano, även den bäste övar skalor vid behov.


Och även detta går utmärkt att göra utan vare sig bett eller stöd i tygeln.

Tömkörde du med slak töm??
Nyfiken :confused:




Ha ha :D Jag körde med alla varianter.... Jag är ingen hejare på tömkörning och Kokopelli-hästen (stackarn) var mitt första inridningsprojekt på egen hand :o.
Det var allt från spänd-panik-töm(hoppsan sa) till trassliga tömmar á la katastrof (som tur var hade inte Kokopelli benägenheten att hetsa upp sig på småsaker, "kruxet" med honom var att han var tuff med mycket vilja). Ett tips är att klippa sönder tömmarna så att det är två långa "tåtar" och inte en sammanhängande töm hela vägen. ifall man får trassel..... :crazy:

Men vi klarade det och eftersom jag var så dålig att tömköra är jag glad att jag gjorde det i side-pull om man säger så. För när det fungerade var det slaka tömmar, mig efter och då gick han på kommando. Kul :cool: när det funkar....

Kokopelli Mana

Och jag kan inte förstå varför man behöver just ett bett till det. Det går faktiskt lika bra med en rem runt halsen på hästen.





Nja, det beror nog på hästen det? Jasmine skulle jag våga rida ut med i sytråd....men...... Kokopelli när han var fyra-fem år :crazy: det vete fan? När han gjorde sin snurre-sprätt-ryck, skitpigg i nysnö hade iallafall jag inte velat sitta på med nån sketen rem runt halsen, det ska jag bara tala om! Med den energin han besatt vissa tillfällen vid uteritter hjälpte inte mitt förfinade kroppspråk på 50kilo ett skvatt. Han visste mycket väl vad Wow och sakta av betydde och kroppssignalen på det hemma i hagen men när livet lekte sket han fullständigt i sånt finlir.... :banana:

Kokopelli Mana

Med den energin han besatt vissa tillfällen vid uteritter hjälpte inte mitt förfinade kroppspråk på 50kilo ett skvatt. Han visste mycket väl vad Wow och sakta av betydde och kroppssignalen på det hemma i hagen men när livet lekte sket han fullständigt i sånt finlir....


Om livet leker jättemycket, så skiter gammelhästen i allt, inklusive bettet. Då så är en rem runt hans hals mycket bra att hålla sig fast i. En fråga om multipla användningsområden. Det var så som jag började med komplementet halsrem, som nödhantag. Sedan så upptäckte jag att jag kunde ta av tränset och rida ändå.

Vad använde du dig av, och på vilket sätt, när kontrollen gick förlorad?

Allvarligt så tycker jag att en rem runt halsen knappast är något hjälpmedel man gör fina hjälper med. Där om något blir det grova hjälper!

De fina hjälperna gör man med sätet. Remmen runt halsen, den håller man sig i. Man måste ju göra av händerna någonstans, ju.

Ärligt, det går att ge ganska så fina hjälper med en rem runt halsen. Hästar känner mycket lätta tryck. Den kan ju faktiskt känna när en fluga landar på den. Man kan rida enhandsfattning på rem runt halsen. Hästen känner när man flyttar handen så att remmen lägger sig på olika sätt.

Man måste ju göra av händerna någonstans, ju.


:rofl:

De som rider mamman till mitt sto första gången får inte hålla i tyglarna alls... de får glatt hålla händerna som OM de höll i tyglarna istället. Det är faktiskt nästan läskigt att se hur stor del av balansen en del har i tyglarna!! Stackars hästar.

Där jag var ung, på Hedenhös tid, så fick vi träna vår balans och följsamhet genom att hoppa studshinder och hålla armarna rakt ut samtidigt. Det kanske vore något?

Annars så kan du ju ge dem en halsrem.

Jag fick en gång ett par lösa tyglar att hålla i av min instruktör. Helt lösa, utan häst i andra änden. Detta för att jag skulle hålla ordning på armarna och inte flaxa runt med dem.

Åh, det är ju superkul, hoppa med armarna ut, eller i sidan osv!

jag har ridit ett par hästar med sidepull, som varit ridna på bett innan. Det gick i stort sett att rida "som vanligt", redan från början. Jag behövde inte lära hästen.

Hur min sits är eller inte är hör inte hit... Särskilt som du inte vet vem jag är, vad jag har för utbildning och för erfarenhet. Det är lite märkligt att man i detta forum måste komma med pajkastning och uttala sig om saker man inte vet! Nåväl, det hör egentligen inte hit.

Huruvida att gå undanför tryck (skänkel) är en artificiell signal eller inte kan naturligtvis diskuteras. Men ingen av de remonter jag har utbildat har iallafall förstått det naturligt (däremot har de lärt sig som föl att flytta på sig om man petar på sidan på dem).

På hästar som förstår de grundläggande hjälperna "bromsar" jag naturligtvis inte med tygeln, utan låter sätet fungera som en länk mellan hand och skänkel närhelst jag behöver använda dessa (och använder förstärkningshjälperna om jag behöver). Däremot skulle jag inte vilja påstå att det är särskilt lämpligt att bromsa eller driva med sätet på en 3-åring (det var ju unghästar och förståelsen av GRUNDLÄGGANDE hjälper som JAG diskuterade)! När jag rider 3-åringar och t.o.m även vissa fyraåringar så försöker jag få dem att svara för de grundläggande hjälperna var för sig: Fram för skänkeln utan stöd från tygel eller säte; Stanna för tygel utan inverkan från säte eller skänkel osv. När hästen förstår detta går jag vidare och samordnar hjälperna.

När hästen är tillräckligt stark och börjar arbeta i form börjar jag sitta på hästen och använda sätet betydligt mer (jag skulle aldrig få för mig att vare sig bromsa eller driva med sätet innan hästen själv är tillräckligt välbalanserad och stark - jag gör mig ganska anonym till hästen börjar bära sig i balans.) Men som sagt, det är så jag gör, om man inte vill behöver man inte göra likadant.

En annars ganska intressant diskussion det här - med eller utan pajkastning: Behöver vi bettet eller inte? Behöver vi ens någonting där framme? Själv, som jag skrev tidigare, behöver jag mina tyglar - skulle aldrig klara av att gå in i ex. en bra passage utan att använda tygeln. Och det är nog inte jag som är en extremt dålig och svag ryttare: Jag har inte sett en enda dressyrryttare (eller hoppryttare för den delen) på elitnivå som inte använder tygeln :D. Skulle vilja säga att när man ser dessa elitryttare rida (jobbade för en tysk landslagsryttare (dressyr) för några är sedan) på träning; rida fram för tävling osv. så använder de tygeln MYCKET! Jag säger inte att det är RÄTT att behöva använda tygeln mycket - utan att de flesta vanliga människor faktiskt tycks behöva använda den!

Blir naturligtvis imponerad av de (få) som rider sin häst på ett TREVLIGT sätt utan träns (vad är det han heter han som ridit uppvisningar på Globen och Scandinavium?). Det skulle dock vara intressant att veta om dessa ryttare aldrig har ridit sina hästar med tygel ens i utbildningsskedet.

Avslutningsvis (och för att upprätthålla den allmänna pajkastningstraditionen på detta forum ;)): ...varför alls rida med tygel - ens på tävling - om det inte behövs? Jag tror att jag genast skickar iväg en motion till FEI och Ridsportförbundet om att ändra regelverken!

Men när man har en treåring som stannar för tanken då? Ska jag ta i tygeln "bara för att" så att hon börjar backa då istället. För att det ska vara så?

Nej...

Naturligtvis kan hon stanna för tygel också men det övas när vi tömkör.

Vända framdelen för pill med tygeln på halsen går bra men att flytta bakdelen har vi inte riktigt kommit till ännu, måste få det att fungera bättre avsuttet först.

Jag vill ha en mkt mjuk mun på ponnyn sen när vi börjar med bett och då känns det f*n så mkt bättre att allt fungerar bettlöst först så att bettet blir finlir, förhoppningsvis har hon inte lärt sig att sortera bort signaler ännu då.

Nåja, kvitto på hur det gått får jag först i september på kvalitets.

Tyglarna är bra till mkt men just att dra hästen i munnen är ju lite onödigt, det är nog snarare det diskussionen har kommit till att handla om, VAD man gör med tygeln, inte om den behövs eller inte.

Han på Globen rider med hackande sporrar :crazy:

Hur min sits är eller inte är hör inte hit... Särskilt som du inte vet vem jag är, vad jag har för utbildning och för erfarenhet. Det är lite märkligt att man i detta forum måste komma med pajkastning och uttala sig om saker man inte vet! Nåväl, det hör egentligen inte hit.


Värst vad du var stingslig då. Men det är väl inte ens säkert att jag tycker att du rider bra även om jag vet både vad du har för utbildning och erfarenhet. Jag kanske tycker på ett annat sätt i alla fall?



När hästen är tillräckligt stark och börjar arbeta i form börjar jag sitta på hästen och använda sätet betydligt mer (jag skulle aldrig få för mig att vare sig bromsa eller driva med sätet innan hästen själv är tillräckligt välbalanserad och stark - jag gör mig ganska anonym till hästen börjar bära sig i balans.)


Mina brukar vara i balans från början, och behåller den om inte jag rör till det för dem. Styrkan får de av att leva sunt i stora hagar.



Behöver vi bettet eller inte?


Ja, det är bra att rida välutbildade hästar på. Det kan man rida på när man inte längre behöver vara grov i tyglarna.



som jag skrev tidigare, behöver jag mina tyglar - skulle aldrig klara av att gå in i ex. en bra passage utan att använda tygeln.


Då så kanske man inte är färdig för passagen eller piaffen och borde väntat ett tag till, för hästens skull.



Skulle vilja säga att när man ser dessa elitryttare rida (jobbade för en tysk landslagsryttare (dressyr) för några är sedan) på träning; rida fram för tävling osv. så använder de tygeln MYCKET! Jag säger inte att det är RÄTT att behöva använda tygeln mycket - utan att de flesta vanliga människor faktiskt tycks behöva använda den!


Jag ifrågasätter stark om den moderna dressyren och hoppningen är bra för hästarna, eller rätt väg att gå eller mäta ryttarskicklighet i.



Blir naturligtvis imponerad av de (få) som rider sin häst på ett TREVLIGT sätt utan träns (vad ä


Samling på lösa tyglar är det vackraste som jag vet.



Det skulle dock vara intressant att veta om dessa ryttare aldrig har ridit sina hästar med tygel ens i utbildningsskedet.


Vad lägger du i begreppet "tygel"? Tygel med bett? eller tygel med sidepull? eller bara rätt och slätt "tygel"? Rem runt hästens hals, är ju också en form av "tygel".



.varför alls rida med tygel - ens på tävling - om det inte behövs? Jag tror att jag genast skickar iväg en motion till FEI och Ridsportförbundet om att ändra regelverken!


Därför att det visar om man har lyckats med grundarbetet på rätt sätt. Jag tycker fortfarande att utbildade hästar skall gå på bett. Men inte att man utbildar på bett. Och vad jag vet så skall man bara tävla utbildade hästar. Så du kan skippa motionen till FEI, men tack för erbjudandet! Däremot så tycker jag inte att där skall vara något stöd i bettet/tygeln, utan att hästen skall bära sig själv.

Ja, det är bra att rida välutbildade hästar på. Det kan man rida på när man inte längre behöver vara grov i tyglarna.




Varför skulle man behöva vara grov i tyglarna nånsin????

Varför skulle man behöva vara grov i tyglarna nånsin????


Det är sant, det skall man aldrig behöva vara. Men jag tycker ju att stöd är grovt i tyglarna. Och att hästen måste bära sig själv utan stöd, annars så blir det grovt. Så för att vara säker på att det inte skall bli grovt i bettet, så utbildar först och rider på bett sedan.

För mig är inte stöd att man bär runt på hästen, utan att jag har kontakt med hästens mun. Bära sitt huvud får allt hästen göra själv!

Det här tycker jag är grovt.
Grova tyglar i bett (http://www.cyberhorse.net.au/tve/showing/news/equitana2001/mccoriolandus8.jpg)

Jag tycker att hästen kan få ha sin mun ifred så länge man inte vill meddela hästen något särskilt.

Men HJÄLP! Vilket skräckexempel du tog!! Det kallar inte jag stöd, det kallar jag övervåld!

Hästen HAR munnen ifred fastän vi har kontakt. Precis som att jag sitter på den även om jag är passiv i sätet.

Och här har du en illustration på vad JAG menar med stöd; Minna o Berlioz (http://www.tullstorp.nu/img/berlioz_2.jpg)

Och här tycker jag är en fantastisk bild på samling utan stöd.

Vackert (http://www.stalln.se/hispano8.jpg)

Fast skall man vara riktigt petig är hästen inte riktigt över ryggen och skulle behöva länga ut sin överlinje dom där 5 cm extra som skulle göra en fin bild till en nästan perfekt.

tycker väl också att hästen ska kunan bära sig själv efter att den har fått dom muskler och utbildning som krävs.
tar Herman som ett ex, han har lätt för att bära sig i skritt och trav. tar ytterst (knappt så jag märker det själv) i honom och det känns verkligen hur han samlar ihop sig och lättar i handen. Även om han fortfaradne går i lite för låg form men det blir bättre och bättre. Det jag menar är att en häst som är rätt tränad utbildad och med rätt muskler oftast kan bära sig själv. (rörigt det här blev, ska sova nu tror jag :crazy:)

Jo det är sant, men det kommer sig nog av att ryttaren har hamnat litet i bakvikt.

JAg vet inte hur man exakt ska definiera "stöd" i munnen, för vissa är det när dom har ett kilo häst i varje hand, för andra när dom har hela hästen för mig är det när jag inte har någonting i handen, och då menar jag INGENTIGT, men när det räcker att göra en ytte pytte liten rörelse för att hästen ska lyssna. då kanske man inte ska kalla det stöd utan kontakt!!

om man ska gör om "stödet" till en skalla så ska man vara så nära noll som möjligt när man inte vill att hästen ska göra något och när man ber hästen göra något så ska man vara så ska man oxå vara så nära noll som möjligt.. :D
Knasigt att förklara :confused:

Ridskolechefen där jag började min "ridkarriär" var noga med att upprepa "tygelns vikt i handen" är det enda man ska ha.

"tygelns vikt i handen" är det enda man ska ha.


Det tycker jag är lagom, men är det stöd?

Bara en fråga: Tror du aldrig att den här hästen har haft någon form av stöd under hela sin utbildning? Det tror nämligen jag att den har.
Om man ska få en häst att gå i jämvikt med en ryttare på ryggen (en häst utan ryttare går som bekant i jämvikt, medan en häst med ryttare förskjuter vikten framåt) måste man fånga upp i handen. Du vill så att säga trycka ihop hästen som en fjäder. Felet många gör är att rida hästen framifrån och bak istf bakifrån och fram, men att du skulle kunna komprimera hästen mellan hand och skänkel bara genom att driva den framåt och utan att någonsing ta den i munnen tror jag är en myt. Jag gör ingen större skillnad mellan barockridning och vanlig dressyrridning då målet är detsamma nämligen att få en häst mellan hand och skänkel (att man senare väljer att rida på slaka tyglar inom barocken tycker jag är en petitess eller smaksak). Jag skiljer hellre på bra och dålig ridning.

Jag VET att man kan samla ihop en häst med bara sätet. Och detta helt utan utbildning med något stöd på någon tygeln. Jag är ännu inte så bra på det, men ibland får jag till det. Så därför kan jag mycket väl tänka mig att en häst kan vara utbildad som denna helt utan stöd i handen. Hur det är i just detta fallet, det vet jag ju inte.

Det där tror jag inte på. Det är ungefär lika omöjligt som att trycka ihop en fjäder bara från ena sidan.

Ja, eftersom jag med stöd menar kontakt. Trots att hästen bär sitt huvud själv (och jag har alltså ingen vikt från HÄSTEN i handen) har vi kontakt, och det är det JAG menar med stöd.

Om du ridigt för någon bra "akademisk" tränare så skulle du märka att det är välldigt olika.. Rider just nu för en mycket bra och mycket mjuk tränare, och jag har aldrig träffat på en "vanlig" dressyrtränare som lär ut ens hälften så mjuk ridning. och jag har ridigt för många, hippologer, dressyr ryttare, tyska mästare, osv.

Det är skillnad,, ungifär som att rida western och dressys,, det är skillnad.

fast det är ju rätt, att det bara finns bra ridning och dålig ridning, emn tyvärr så dominerar den dåliga ridningenn :crazy:

Det där tror jag inte på. Det är ungefär lika omöjligt som att trycka ihop en fjäder bara från ena sidan.


Då så är det kanske dags för Fejko att vidga vyerna litet. Prova en riktigt bra barock-instruktör, jag lovar du kommer aldrig att ångra dig. Men man måste vara öppen för att göra precis tvärt om mot vad man är van vid.

Ja, eftersom jag med stöd menar kontakt.


Man kanske skulle kalla det kontakt i stället? Det låter mycket bättre i mina öron än stöd. Jag tror att många menar något annat än vad du menar, när de säger stöd i tygeln.

Vi har definitvt uppfattat målet med ridningen helt olika vad gäller AR! Vad gäller modern tävlingsdressyr så är målet att få hästen mellan handen och skänkeln, precis som du skriver. Men inom AR är målet att du ska kunna formge hästen genom att positionera ditt bäcken och dina axlar. Det är inte alls samma sak!

Jag tror att det i GRUNDEN är vad jag menar, fast sen har det (som så mycket annat) förvanskats...

Men du svarade inte på min fråga. Hur trycker man ihop en fjäder bara från ena sidan? Bilden du lade ut visar en häst som rids mellan hand och skänkel att man sedan i Barocken väljer att rida på lång tygel är ju eg. bara en detalj. Det är inget naturligt att bromsa en häst med sätet utan något som hästen lär sig genom att kombinera hand och säte, varför har man annars träns över huvud taget och varför i all sin dar dessa skarpa bett som man har i barocken om man nu inte använder tyglarna?

Nej, jag tror inte det är jag som behöver lära om. Jag påstår fortfarande att målet är detsamma med barock och vanlig dressyr, möjligen är det avarterna som skiljer.

Hrm...tror att ni pratar runt varandra om samma sak.

Nej man kan inte trycka ihop en fjäder från bara ett håll, men eftersom en häst har ett eget liv, vilket en fjäder inte har, så blir det inte samma sak.

En enormt välskolad häst kan du rida med enbart sätet ja...stånge är där för att man ska kunna hjälpa till att länga ut överlinjen på hästen.
En medium välskolad häst, eller vad man nu ska kalla det, tar man korta snabba förhållningar på som omedelbart följs av total eftergift (tyglarna hänger lite). De förhållningarna görs när man känner att hästen inte böjer sig som den ska, spänner sig eller gör något annat icke önskvärt. Sedan använder man också stången för att be om framåt-nedåt sökningen, vilket kan göras utan tyglar också, men då är vi tillbaka hos den enormt skolade hästen.

Om jag ber min häst om mer samling så vinklar jag försiktigt bäckenet bakåt samtidigt som jag kanske lägger in en förhållning, men den ska följas av eftergift på stört!

I piaffen som vi håller på med nu så blir det mer att jag sitter och bromsar med handen för att hon ännu inte förstårr vad hon ska göra. Det kan inte vara perfekt från början och på något sätt måste man ju visa vad man vill i början för att sedan bättra det varje gång man rider.

Men du svarade inte på min fråga. Hur trycker man ihop en fjäder bara från ena sidan?


Det gör man inte. Hästen får hålla ihop sig själv med egna muskler. Det är inte jag som skall trycka ihop den.



Det är inget naturligt att bromsa en häst med sätet utan något som hästen lär sig


Jodå, det är det visst. Det är det sätt att bromsa upp som finns där redan när man sätter sig på hästen första gången.



varför har man annars träns över huvud taget och varför i all sin dar dessa skarpa bett som man har i barocken om man nu inte använder tyglarna?


Ja du, det har jag undrat mycket över. Och experimenterat mycket utan. Och jag tror då inte att man behöver det, även om det kanske är trevligt.

:bow: Det håller jag med om!

En häst är inte samma sak som en fjäder, att jämföra dom är inte relevant, hästen bär sig med sina egna muskler, inget ska tryckas ihopp, och ja en häst kan tryckas ihop från ena sidan, har sätt massor av människor som rider ihopp tryckta hästar.

Förövrigt finns det inget naturligt i att rida en häst, och därav finns det inga naturliga hjälper, våra hjälper är ett språk vi lär hästen. Man kan lära hästen stanna på många sätt och alla är lika nturliga vissa är bara eftektivare än andra.

Hästen jag rider kan stanna på många olika sätt, för tygel, för tygel plus sätet och bennen 0 en riktigt kraftig halt, el så stannar han när jag trycker ned föterna i stigbyglarna, el tar ett djupt andetag, el när jag spänner magmusklerna fast det har oxå bi effekten att hästen får en mycket sämmre skritt.

Jag vet inte om jag tycker att något av sätten är mer naturliga, men vissa är ju enklare..

Då antar jag att du rider din häst helt utan någon form av träns, eftersom det går lika bra att bromsa en häst med sätet ;)

Men du måste väl i alla fall kunna hålla med om att stödet är ett medel och inget mål?

Jag arbetar just nu på att få till förhållningar baserade på att jag andas ut och spänner magen. Det fungerar utmärkt vad gäller hästen, men jag kan missa min egen koncentration ibland. Och när JAG "får till det" så fungerar det helt utan att hästen har lärt sig det förut.

Tränset, det har jag som prydnad och för att "det skall vara så". För jag tänkte tävla sedan, och då så måste ju tränset vara med. Så vi vänjer oss vid att ha det på hästens huvud, där det brukar sitta. Och så har jag något att hålla ordning på mina händer med - tyglarna.

Men du måste väl i alla fall kunna hålla med om att stödet är ett medel och inget mål?




Ja, det kan jag hålla med om! Fast även på en välutbildad häst vill jag ha bjudning i handen (stöd är inget bra ord). En häst som inte bjuder på bettet har inget förtroende för ryttarens hand utan "knäpper av" i nacken och går på bogarna.

Fast även på en välutbildad häst vill jag ha bjudning i handen


Det vill inte jag. Hästen skall vara rumpstyrd.




En häst som inte bjuder på bettet har inget förtroende för ryttarens hand utan "knäpper av" i nacken och går på bogarna.


Nejdå, inte om den bär sig själv. Knäpper av i nacken gör den om den drar sig undan från bettet. Det skall den inte, utan den skall gå i sin form av sig själv. Släpper ryttaren tyglarna så skall den ändå gå kvar i formen. Och drar ryttaren i tyglarna, varför den nu skall göra det, så skall hästen också gå kvar i formen och inte dra sig undan. Bettet skall inte vara något värdeladdat för hästen.

Hrm...tror att ni pratar runt varandra om samma sak.


Det tror inte jag, jag tror att vi har olika åsikter.

Bettet skall inte vara något värdeladdat för hästen.




Nej, men det är ju just det jag säger. Hästen ska själv söka kontakt med bettet, det är inte ryttaren som ska dra i tyglarna.

Om jag lägger fram handen vill jag att hästen länger ut halsen och följer efter bettet.

En intressant fråga dök upp nu; hur gör du för att ÄNDRA hästens form/överlinje om du begär att den ska gå kvar fast du släpper tygeln? Alltså, vad för hjälper använder du då?

hur gör du för att ÄNDRA hästens form/överlinje om du begär att den ska gå kvar fast du släpper tygeln? Alltså, vad för hjälper använder du då?


Jag vinklar mitt bäcken, andas ut och "släpper fram" hästen. Så man får ju "sitta försiktigt". Det räcker med att jag är det minsta i obalans, så kommer huvudet upp högre än jag hade önskat. Hamnar jag i bakvikt, så är det kört.

Högre är ju inga problem, det var neråt jag tänkte på, länga överlinjen.

Ja länga överlinjen. Få hästen framåt nedåt är svårast. Men jag kan om jag koncentrerar mig och är avslappnad. Ohhh du kan inte ana vad jag har behövt öva.

Och där har jag inga problem, hästen är direkt med på vad jag menar iom att vi har den kontakten genom handen.

Och där har jag inga problem, hästen är direkt med på vad jag menar iom att vi har den kontakten genom handen.


Det hade inte jag heller på den omoderna tid då även jag red med händerna. Men jag vill inte rida med händerna längre, För jag tycker att det är och känns fel. Det är mera finess att göra det med bara rumpan. Och så behövde man en grunka mindre.

Men vaddå "rida med händerna"? Det är en hjälp, precis som sitsen, inget som låser eller förstör, bara förtydligar.

Hm...fast här tycker jag inte att det är något problem...eller ja kanske. Även om jag rider på hängande tyglar så kan jag genom att vinkla mitt bäcken framåt får min häst att söka framåt-nedåt och länga överlinjen.

Fast om man å andra sidan menar endast länga ut överlinjen då tycker jag som du att man får ha ett bett som man ber hästen med. Det blir fel att bara vinkla bäckenet frmaåt för då ber man om framåt-nedåt...

Men vaddå "rida med händerna"? Det är en hjälp, precis som sitsen, inget som låser eller förstör, bara förtydligar.


Sitta på hästen, det måste vi ju, om vi nu skall rida. Men stoppa en järnbit i munnen på hästen och hänga snören i den för att dra i. Det borde gå att rationalisera bort. Enligt principen "så litet som möjligt".

Jag anser att bettet tenderar att fixera hästens huvud, och jag är inte säker på att jag gillar det.

Fast om man å andra sidan menar endast länga ut överlinjen då tycker jag som du att man får ha ett bett som man ber hästen med. Det blir fel att bara vinkla bäckenet frmaåt för då ber man om framåt-nedåt...


Man kan hålla imot litet med knäna, sätet och magen samtidigt.

Suck. Varför lägga så "tunga" ord så fort man pratar om bettet? Jag drar inte i några snören, jag lägger fram handen så hästen följer med bettet framåt.

Istället för att jag lägger fram handen någon cm (EN rörelse och störning för hästen) ska jag alltså istället göra TRE saker för att få samma reaktion, och dessutom är så oprecis att hästen gärna förstår fel.

Om bettet fixerar huvudet är det ryttaren som rider fel. Just att du har problem att ändra var hästen har sitt huvud tyder mer på fixering, dvs hästen är inte loss.

Hur skulle du, I_U, bemöta detta citat:

"First, de legs energize.
Then, the seat modifies.
Finally, the hands verify"

Just att du har problem att ändra var hästen har sitt huvud tyder mer på fixering, dvs hästen är inte loss.


Min häst är inte loss, den är inte färdig än. Men det skulle inte hjälpa med att dra i tyglarna. Vi har andra problem, främst med min koncentration.



ska jag alltså istället göra TRE saker för att få samma reaktion, och dessutom är så oprecis att hästen gärna förstår fel.


Nja, man kan ju beskriva det som EN balans förskjutning också. Och jag lovar, det är INTE oprecist. Det är ibland mycket mera precis än man kan tycka är bekvämt. Och hästar förstår inte fel, det är bara ryttare som gör fel. Ryttare kan vara mycket oprecisa.

Man kan beskriva "för fram handen" som 3 olika saker också. Föra fram armbågen, räta ut armen en aning och låta handen beskriva en vågrät rörelse.

Klockrent så här:

"First, the mind energize.
Then, the seat modifies.
Finally, the horse verifies"

Hur lång tid tar det innan dina hästar är loss och klara? Dit kommer jag snabbt redan vid inridningen, UTAN att dra i tyglarna (snälla sluta säga att jag drar i tyglarna!!). Det vi talar om här är ju tvärtom, att GE EFTER framåt, det är väl totalt tvärtemot att dra.

En häst som inte är loss och med en ryttare som har svårt att göra exakt rätt kanske det vore smidigare att lära med enklare (för ryttaren då, om inte för hästen) hjälper. Jag börjar lite smått fundera på om det är din egen hand du är orolig för, och att du refererar till hur du rider när du har bett som du envisas med att skriva att man drar i det.

Jag börjar lite smått fundera på om det är din egen hand du är orolig för, och att du refererar till hur du rider när du har bett som du envisas med att skriva att man drar i det.


Nej, den var helt okej på den tiden som jag använde den. Men jag har tittat på alldeles för många dragande händer i mina dagar. Och dragande händer är det absolut vanligaste bland ryttare.

Så jag bestämde mig för att ta reda på om det där med bett och tyglar verkligen är nödvändigt. Och jag kom fram till att det inte är det. Och till att ridning utan bettinverkan tar mig till en högre konstnärlig nivå inom ridningen. Det är svårt, och jag är nybörjare på det, men jag kommer inte att gå tillbaka till hand och skänkelridning. Även om det ibland känns frustrerande att veta att jag bara skulle behöva ta litet där och peta litet här för att uppnå vad jag önskar. Så vill jag inte göra det på det sättet längre. För de gånger som det fungerar att rida med endast sätet, balansen och tanken, ja då så är det MAGISKT.



Hur lång tid tar det innan dina hästar är loss och klara?


Just på den häst som jag rider nu, så har jag låtit det ta flera år. Detta för att jag har låtit honom vara en experimenthäst. Han har aldrig fått lära sig "de vanliga hjälperna", detta för att jag inte skulle kunna "fuska". Jag ville veta om det gick att rida hästen stark först, och se om formen bara kommer av sig själv när styrkan har kommit. I stället för att börja med formen och försöka att bygga styrkan utifrån den.

Svaret är att det går. Men att om man som jag har gjort, experimenterat på egen hand, så tar det mycket lång tid. Med nästa häst kommer det att gå fortare, hur fort vet jag inte än. Det är en häst som har mycket bättre naturliga förutsättningar än den jag nu rider. Och att vi nu har hittat en instruktör som undervisar i den typ av ridning som jag har experimenterat med. Det innebär att hans ryttare, som inte är jag, kommer att ha facit och veta vad hon skall göra innan hon behöver göra det. Sådant underlättar ju. Dessutom så rider denna ryttare bättre än vad jag gör. Och på det vis som jag vill att det skall göras. Så det kan gå lika fort för henne som för dig, och det utan tyglar i bett. Hon rider in i sidepull. Och hon använder inte händer alls till vardags.

Jag är liksom inte ensam längre med att rida utan tygelstöd. Och det finns flera instruktörer i detta nuförtiden.

Och så är det numera så att jag rider för ridningens egen skull, och inte för framgångarnas. Jag letar efter själen i hästen och ridningen. Och att den inte utgår från bettet, det är jag numera helt säker på. Den utgår ifrån min balans.



En häst som inte är loss och med en ryttare som har svårt att göra exakt rätt kanske det vore smidigare att lära med enklare (för ryttaren då, om inte för hästen) hjälper.


Jodå, men det är jag inte längre intresserad av. Det har jag redan gjort så många gånger att det inte ger mig något mera eller nytt.

Jag kan rent tekniskt rida skänkel, säte, hand. Men jag vill inte det längre. Men om jag var tvungen att fort få en häst färdig för ex.vis försäljning eller visning, så skulle jag ju bli tvungen att göra det. Men måtte jag slippa.

Det är mycket lättare att hålla en stilla och stadig hand med ett lätt stöd av en häst i andra änden på tygeln, än att hålla handen stilla och stadig utan att ha något att hålla i.

Kan du inte återkomma när ditt "experiment" är "klart", dvs när du HAR din häst i en bra form och kan ändra den. Då kommer jag på kurs för dig :D

jag skulle gärna gå kurs redan nu efter det jag har sett!

För att du har sett hur hon rider eller bara efter det du läst?
För att se om det stämmer eller för att du tror att det är en bra livs filosofi.

Nyfiken Spider. :angel:

jag har sett Inte_Ung rida

fast man behöver ju inte vara duktig instruktör bara för att man själv kan rida

Jag instruerar bättre än jag rider.
Vilket resulterar i att mina medryttare rider bättre än vad jag gör. Hästarna tackar och bockar.

Du borde prova min instruktör. Hon är så mycket före mig så att jag inte längre behöver experimentera. När det gäller henne, så är det ju mer jag ser desto mera imponerad blir jag. Hon bjuder mig på ridupplevelser som jag inte trodde fanns, och därför inte ens har letat efter. Dessutom så botar hon min spänningsryggvärk genom att lösa upp mina spänningar.

Det är härligt att få bli imponerad.

kan du inte ta och ordna en Buketräff med ridning för din instruktör? Vore jättespännande att få prova!

Det är möjligt att jag kan. Men hon har flera års kö.
Men jag vet att hon fick en kurs inställd nästa helg, p.g.a. orsak. Så vi kanske kan ordna en helgkurs på kort varsel.

Några intresserade?

Om jag har ledig helg så kan jag komma med kort varsel. Jobbar vissa helger och då är det omöjligt att få ledigt.

jag är ledig nästa helg så jag testar gärna.

Okej, kul. Du hittar väl fortfarande?

hoho, jag har ett uselt lokalsinne :o
Jag kan åka många gånger till ett ställe utan att hitta dit nästa gång.
Jag satt och läste vägbeskrivning samtidigt som jag körde så jag har inte mycket minne av vägen alls.

Du skall få en ny vägbeskrivning.

bra! Jag vill inte vara vilse, ute på mörka vintervägar.

Jag kommer gärna, men av förklarliga själv är jag inte "ridbar" förrän till försommaren...

Åh vad jag önskar att jag hade pengar och tid att ta med ponnyn och komma, nu när vi kan skritta framåt utan drivning också.

men av förklarliga själv är jag inte "ridbar" förrän till försommaren...


Ja du måste ju "kläcka" först.

jag har läst igenom hela tråden och tycker den är väldigt intressant till skillnad från de flesta trådar här nuförtiden.
Lite frågor bara;
Du rider utan stöd i handen men rider du helt utan handen? Finns ju andra saker man gör med tygeln än att ge stöd.
Du visade en bild på U (om jag såg rätt), där han rider utan stöd i handen, har sett honom rida nån gång och han hade inte stöd i handen men använde tyglarna gjorde han allt.
För övrigt, fick magdalena se Inte_Ung rida? Ändrat åsikt sen dess?

Nu drar jag upp en väldigt gammal tråd men tyckte som sagt att det var intressant läsning.

Oj... denna tråd skapade jag för snart ett år sedan och det är fantastiskt att den fortfarande är aktiv :). Tycker själv att det är ett mycket intressant ämne eftersom många är så fixerade av stöd genom tyglarna när det gäller formen.

Om ni har något till att tillägga så får ni gärna göra det :)!

haha, det var jag som drog upp den igen ;). Tyckte också ämnet var intressant och hoppades att nån mer skulle ha något att tillägga.

Hehe...måste erkänna att jag inte orkat läsa igenom mer än första och sista sidan och kan ju då ha missat endel där i mitten. Men när jag kör eller tömkör måste jag ha stöd på ytter för att kunna arbeta hästen i rätt form och rätt ställd. Det som är svårt då är ju om man inte rider med stöd utan stödjer med skänkeln för man har ju ingen skänkel när man kör...Någon som klarar av att köra en häst i rätt form och rätt ställd utan något som helst stöd i tömmen?? Jag menar såklart inte 50 kilo i handen men ett stöd!