Har läst några trådar om folk som har problem med heta hästar, och många svar går ut på att ledarskapet är för dåligt.
Hurdå??? :confused:

Kan man inte ha en häst som helt enkelt är piggare än andra? Människor är ju helt olika. Någon är sävlig och blir aldrig stressad, en annan blir stressad för minsta lilla och en tredje bara måste ha saker på gång hela tiden.
Är det helt omöjligt att hästar är sådana?

Någon häst kanske bara "måste" få springa på framåt för att vara riktigt glad, och hur mycket den än respekterar den som sitter på ryggen, så bara KAN den inte ta det lugnt. Och detta TROTS lagom foderstat, inga smärtor någonstans, respekt etc ???

Är det en omöjlig tanke???

Håller nog med dej där! :)

Håller med dig med!

Nej, det är ingen omöjlig tanke. :)

Jag har en medryttarhäst som sista veckorna har blivit ordentligt pigg. :bump:
Han FÅR springa av sig, men kanske inte just när han vill.
Det vet han, därför accepterar han mitt nej. :smirk:

Men även om en häst är pigg eller behöver springa av sig för att bli "glad", så ska den ändå respektera ryttaren.
Ryttaren i sin tur ska respektera hästens vilja.
-"Du får springa av dig, men inte just här och nu".

Många av inläggen kommer sig oftast av att ryttaren känner att h*n inte har full kontroll.

Eg, handlar det inte om "direkt" ledarskap, utan om brist på ömsesidigt förtroende och respekt.
Många ledarskapsövningar har till mål att bygga upp just dom bitarna.
-"Litar du på mig, så litar jag på dig" :bow:

Det är DET jag menar när jag svarar att ledarskapet behöver tränas.

Svamligt, men jag hoppas du förstår. :)

Undrar om du inte jämför päron och apelsiner nu?

Säg åt dom kategorierna människor du nämner, att dom skall sitta på en stol i 2 minuter, så gör dom det. Samma om du säger åt dom, att gå och hålla dig i handen i 2 minuter. Olika mentalitet betyder inget i det sammanhanget.

När det gäller hästarna i ditt inlägg, tror jag på helt andra orsaker.
En rätt hanterad/uppfostrad/lärd/tränad häst kontrollerar sina "heta" egenskaper, undantag borträknade. Det du nämner är varken "pigghet" eller "glädje", utan rastlöshet och stress, orsakad av brister i ovanstående. Hur kan man vara säker på, att ens foderstat och smärta skall räknas bort? Totalt betraktat, hur annars förklara att 80-85% av alla slaktade hästar har/har haft magsår?
Att många hästar tycker det är kul att gasa på ibland, är liksomn en annan femma.

Respekt, det kommer iom ett bra ledarskap. Ej att förväxla med dåligt ledarskap, som kan ge rädsla (=respekt för somliga).

LIA

Kan det inte vara så att om man har problem med sin heta häst att den inte lyssnar och så att det är något som är fel.

medan någon annan kan rida en het häst som lyssnar och sammarbetar, trots den är het..

DEt finns ju stora gradskillnader mellan heta hästar och heta hästar..

och jag tror alla hästar kan ta det lungt, det är bara att titta på hästarna i hagen för att komma fram till det. och om man ríder el hanterar en häst som inte kan ta det lungt så har man nog ett välldans stort problem.

jag har en VÄLDIGT pigg ponny som helst vill springa hela tiden MEN hon lyssnar och är lydig och har aldrig ens försökt att dra iväg med mig.
Så man kan ju inte säga att alla hästar som är pigga är stressade och lyssnar inte på ryttaren, de är ju olika från häst til häst.

Tror man måste skilja mellan STRESSAD och väldigt PIGG. Vissa hästar är mer energiska och spralliga än andra.

Jag har själv en numera 22 år gammal herre, han kan sägas att vara het. Inte så mkt nu som vi bara tar det lugnt, men när han var i gång för fullt var det som att sitta på en liten bomb. Man fick vara varsam med vilka signaler man gav. :D
Han kunne stägra sig, galoppera på plats, göra caprioler om man försökte hålla i hop honom i galoppen och samtidigt la på benen. "HUR klarar du av att sitta på den där vilda gummibollen??" brukade folk säga.
Men han var aldrig så att han inte lyssnade, han sprang inte i väg innan han fick lov. Men det fanns en hel massa explosiv energi, och en sån häst kräver en duktig och mkt lyhörd ryttare. Jag tycker bara att han är jätterolig att rida, för han reagerar på minsta lilla signal, men skulle inta sätta upp en nybörjare sas.... :smirk:

Sen så finns det dom andra hästarna, som är fruktansvärd stressade och mår allmänt dålig, av båda fysiska och psykiska skäl. Här finns dom hästar som bara trippar hela tiden, ej vill skritta, och aldri kan slappna av. Dessa hästar kanske inte har en klar ledare, men det är oftare att det kommer ifrån att hästen har ont eller har blivit dåligt behandlade innan. Det är iaf min erfarenhet.

Som vanligt! :bow: :bow:

Men han var aldrig så att han inte lyssnade, han sprang inte i väg innan han fick lov. Men det fanns en hel massa explosiv energi, och en sån häst kräver en duktig och mkt lyhörd ryttare. Jag tycker bara att han är jätterolig att rida, för han reagerar på minsta lilla signal, men skulle inta sätta upp en nybörjare sas....




Just så. Hästens framåtanda och vilja (motor) vill vi ha kvar till glädje för både den och oss. Men vi vill tillsammans med hästen kontrollera energin.

LIA

:o
Tackar allra ödmjukast!

LIA

[quote]

hur annars förklara att 80-85% av alla slaktade hästar har/har haft magsår?

Efter att ha läst på foderforumet är jag ganska säker på att magsåren till största delen beror på för litet grovfoder.
Sorry, tappade tråden..

Efter att ha läst på foderforumet är jag ganska säker på att magsåren till största delen beror på för litet grovfoder.




Läs en gång till vad jag skrev:
"En rätt hanterad/uppfostrad/lärd/tränad häst kontrollerar sina "heta" egenskaper, undantag borträknade. Det du nämner är varken "pigghet" eller "glädje", utan rastlöshet och stress, orsakad av brister i ovanstående. Hur kan man vara säker på, att ens foderstat och smärta skall räknas bort? Totalt betraktat, hur annars förklara att 80-85% av alla slaktade hästar har/har haft magsår?"

Som med människan, skulle jag tro, att magsår beror på flera samverkande orsaker. I hästens fall är säkert felaktig utfodring en av dom största. Men exempelvis en hingst som står inne dygnet runt året runt i en box, förutom dom gånger då den skall "göra tjänst", behöver nog inte så mycket av fel foderstat, innan magsåret är där. Eller vad tror du?

LIA

Det kan oxå vara så att en het häst är känsligare för ryttarens signaler och kanske inte riktigt liter på den, och då får svårt att slappna av..

Givetvis är vissa hästar piggare än andra.
Men en pigg, uppfostrad häst behärskar sin pigghet, och ger bara ryttaren en trevlig bjudning utan att dra iväg fortare än den får.

Ofta har jag i min närhet hört att hästfolk kallar ouppfostrade eller hästar som har ovanan att springa ifrån arbetet för pigga.
Springa ifrån arbetet är i mina ögon en lika lat häst som den som man måste driva framåt i varje steg.
Båda vägrar ju jobba korrekt.

Jag har en pigg häst. Visst, vi har i just hoppning jobbat mkt med att han måste behärska sig, och inte själv bestämma tempot i hoppningen, men han har från början lärt sig att han måste behärska sig, han får inte gå i fri fart bara för att han har lust med det.
Likaså så får han INTE takta. Min häst har 3 gångarter, skritt, trav och galopp. De gångarterna kan ridas i olika tempon.
Men takta är inte en gångart som min häst ska gå i. Punkt!

Att jag betraktar min häst som pigg är för att han har mkt egen motor, han VILL jobba framåt och är arbetsvillig.
Jag slipper att hela tiden påminna honom "gå framåt", vilket är mkt angenämt för en ryttare tycker jag.
Men han får INTE själv bestämma gångart och tempo.
Han "frågar" vid uteridning "mamma, får vi fräsa på nu, snäääälla", med att ligga på ngt mer i handen.
Säger jag "nej" genom att hålla kvar honom, accepterar han det. Säger jag "ja" och släpper på tygeln, så rider vi full fräs. Så länge JAG vill rida full fräs.

Men en häst kan även vara lättstressad och därigenom ha svårt att spänna av.
Och det beteendet har jag märkt att många anser är PIGGHET hos hästen. Vilket jag inte anser det är.
Jag anser att hästen är spänd och mår lite smådåligt under ridningen. Och vill då gå till botten med VARFÖR inte hästen kan spänna av och gå avspänt med sin ryttare på ryggen. Har den ont? Rids den fel? Är den rädd? Osv.

Säg åt dom kategorierna människor du nämner, att dom skall sitta på en stol i 2 minuter, så gör dom det. Samma om du säger åt dom, att gå och hålla dig i handen i 2 minuter.




Säger du åt någon att sitta still på en stol i 2 minuter,
tror du inte då att du kommer bli ifrågasatt varför h*n ska
sitta still på en stol i 2 minuter. Det upplever jag att
hästar gör, säger du åt en häst att h*n ska ta det lugnt,
ifrågasätter h*n dig. Efter lite övertalning går det fint.
Sen finns det också hästar som har en massa överskotts-
energi, jämnför med barn/tonåringar. Dom kommer inte sitta
still om dom verkligen inte måste. Sen finns det folk som
aldrig kommer ur trotsåldern, precis som hästar. Allt ska
ifrågasättas, varför ska jag göra så?
Ska även tillägga att det finns människor med koncentrations-
svårigheter, och jag tror även det finns hästar med det.

Fast...

Även de hästar som med andra ryttare är heta och lättstressade kopplar av om jag får rida och hantera dem själv en period.

Jag tror att hästar blir mkt vad man gör dem till.

[quote]

Men exempelvis en hingst som står inne dygnet runt året runt i en box, förutom dom gånger då den skall "göra tjänst", behöver nog inte så mycket av fel foderstat, innan magsåret är där. Eller vad tror du?


Jag tror fortfarande att de flesta magsår beror på för litet gorvfoder. Och det får man ju hoppas är sant för gorv-foder är nog inte bra.

Jag motsäger inte, även om jag inte vet vad "gorv" är. :)

LIA

Jag är helt övertygad om, att du förstår, vad vi talade om däruppe.

LIA

Grattis! Du måste vara duktig du.
Precis hur bär du dig åt då? Och vilken typ av hästar har du fått lugna och fina i din vård?

Jag tror inte det har med ledarskap att göra, utan helt enkelt personens förmåga att få hästen lydig och avslappnad, trygg i sitt arbete.

""förmåga att få hästen lydig och avslappnad, trygg i sitt arbete. ""

Det är väl dit ledarskapsträningen ska sträva?? :confused:

Annars är då JAG totalt fel ute med min träning!!

Jag anser mig inte vara "ledare" i den bemärkelsen. Men det kanske bara är jag som får fel associationer av det ordet och hur det används.

Jag tror inte att det har med skicklighet att göra, utan läggning. Jag vill ha lugna hästar (men de får fortfarande gärna vara pigga) som inte hetsar upp sig i onödan. Och jag är själv sådan, det är ett arv och ett inlärt beteende från pappa.

De hästar jag har haft på foder har stått i stall där jag har skött de flesta in och utsläpp, fodringar osv, så det har blivit väldigt "präglade" på mig och mitt sätt att vara.

Den jag gillade skillnaden bäst på är en D-ponny som går MSV som i början var helt knäpp i skogen, han studsade fram nästan hela tiden, inte så konstigt då han fått gå full fart hela tiden, vem blir inte het av det? Men jag var den enda som red och hanterade och det tog väl ungefär två månader så började han lugna ner sig.

Jag säger inte att jag kan få ALLA hästar att bli som jag vill ha dem men jag är fullkomligt övertygad om att man präglar sina hästar. Travaren jag hade förut var lugnet själv men nuvarande ägare tycker han är het :rofl:

Pappa kan få vilket djur som helst att bara slappna av och göra ingenting, för det är vad han gör och han har en grundtrygghet i sig själv som lyser igenom. Jag hoppas att jag får den när jag blir äldre också :)

Eller så har jag bara haft tur.

du har precis samma förmåga som mig :)
alla heta hästar som jag haft en tid har lugnat ner sig markant o slutar att stressa, men det räcker med ett par veckor för att man ska märka stor skillnad.

och som du säger så gör man inget speciellt med dem ? hanterar dem som alla andra hästar o är lugn o trygg själv.

Håller med!
En stirrig ryttare/skötare gör ju sin lyhörda häst likadan!
Precis som den lugne gör att den lyhörda hästen blir likadan.

Hästar blir trygga när de vet "reglerna" och var gränserna går. Det behövs sällan stora korrigeringar, bara lugn och konsekvens.

Men som jag tidigare skrev, så är det FLERA i min närhet som anser heta och stressiga hästar PIGGA OCH GLADA!
Och därigenom anses mina lugna hästar som kuvade och inte glada! :(
För mina hästar taktar ju inte, försöker inte sticka, kutar inte på tvären när de inte får öka farten osv.
För OM de gör det, så tar jag ju lugnt ur dem det genom att INTE låta dem bestämma tempot.

:bow: känns väldigt vettigt det du säger!

Oh kuvade?

Folk är så lustiga ibland. :crazy:

Patsy är pigg och glad men inte drar hon iväg eller så för det. Matte ska man ta hand om tycker hon.

(Det är för övrigt så roligt, hon utvecklar just precis de egenskaper jag trodde att hon skulle, fast mkt tidigare i livet).

Våra ponnyer är rätt pigga bägge två. Den ena tycker att galopp är det roligaste som finns - iallafall på lektion - så fort ridläraren säger "kort höger gaaaalopp" så nästan kastar hon sig iväg, med STOR gest! Lillmatte har det inte helt enkelt med ledarskapet just då. Ponnyn har lärt sig ridlärarens kommando och har henne på första ledarposition, och ryttaren som nummer två... Däremot att galoppera UTAN nån som ger kommando är inga problem, och hon taktar inte ute, därmot marscherar hon med långa kliv, ivrigt frustande ! Min halvblodskille hänger knappt med (och han har BRA skritt) - hon är bara för skön...

Det har du så rätt i!!

Jag är istället "överenergisk" vill att saker ska hända hela tiden och avskyr att ta det lugnt. Intressant nog har många hästar jag haft hand om blivit likadana, från att från början varit "lugna", med tanke på vilka hästar det är jag fått hand om så kanske det varit mest brist på livsglädje??
Du får gärna låna min ponny ett tag, det vore hemskt intressant att se om någon kunde få henne lugn! :idea:
Dom säger att vi är oerhört lika... :crazy: Helvilda bägge två.

Har en häst i stallet som jag red in och hade i ett halvår då ägaren inte var intresserad av att rida honom, då han var "oridbar" och bara backade. Inte så konstigt, för senare fick vi reda på att han inte var inriden (vilket den tidigare ägaren sagt, men strunt samma..) Han var agnska vanlig i början, sprang väl om man bad om det. Stannade väl om man ville det. Och förvandlades till en oerhört pigg och glad häst. Jag tror han är en av de roligaste hästar jag ridit, för han är så otroligt livsglad! Han är lite snurrig och har inte alltid full kontroll över sig själv (det finns en hel värld att utforska, så varför hålla reda på sina egna framben??) men han är helt underbar och vi förstår verkligen varandra. Man blir så glad och på bra humör av att rida en sån häst.
Jag blir helt knäckt när ägaren, som så småningom tyckte att hästen såg ridbar ut, rider honom och säger att han är lat...

Kan även tillägga att jag sätter egenskaper som trygg i sig själv väldigt högt och det är något jag verkligen strävar efter med mina hästar. Dom ska inte vara heta och stressade men gärna glada!

Det här blev ett surrigt inlägg, men jag skyller på att jag är allmänt förvirrad!! :angel:

Ja precis, KUVADE!
Man blir i det närmaste mållös faktiskt! OCH ifrågasätter vissa sk hästmänniskors hästvana...

I mitt fall red en av de med den åsikten min ena häst.
Till slut var han i det närmaste oridbar i mina ögon, han gjorde luftsprång, galopperade på tvären, försökte sticka osv så fort vi red ut och jag tog tyglarna.

En gång blev det så illa att han blev så blockerad av sitt eget tjafs, att han bar iväg ut i fullt sken av vägen flera ggr! :crazy:
Och eftersom jag själv både ridit in och utbildat hästen, så förstod jag ju att ngt var hiskeligt fel!
Då hästen i fråga ALLTID annars varit hur lugn och snäll som helst att rida i skogen. Angenämt framåt, men ALDRIG med sådana här dumheter!

Med lite tänkande, så kom jag fram till att medryttaren nog red skogsturerna på ett HELT annat sätt än mig!
Dvs hästen bestämde både gångart och tempo själv...

Hon fick sluta rida hästen, jag anklagade henne inte alls, men tydligen blev hon skitsur för att hon inte fick rida längre.

Så nu är det "rykte på byn" om att JAG är så elak mot min häst, för JAG hade ju problem att rida honom i skogen.
HON hade minsann ALDRIG problem med honom när hon red...

Så jag har lärt mig en sak i och med det här. Ingenting är självklart fast JAG anser det... :(

Det är mkt möjligt att din ponny skulle bli lugnare till sättet hos mig MEN kommer utan tvekan återgå till sitt "gamla" sätt hos dig, för det är ju så du vill ha det, eller hur? :)

Att ridläraren blir nr ett är egentligen inte så konstigt, matte gör ju som ridläraren säger, alltså MÅSTE ju den vara boss? :angel: :D

Ja du har nog rätt i det med...

*Ser framför mig hur vi flyger iväg över åkrarna i full galopp, snabbast och vildast i världen* Skäms lite och känner verkligen hur barnsligt och oansvarigt det låter, men vi har kul och älskar det båda i alla fall :love: :love:

Som vanligt måste jag nog hålla mej någonstans i mitten. Det finns hästar som naturligt har mer eller mindre energi. Sedan hänger ju resten på ryttaren. Har man en häst som har låg energinivå så får man ju rida den på ett sådant sätt att den får lite mer gnista. Har man däremot en het häst så får man ju göra tvärtom. Om man vill....förstås.

Min Pålla är en lugn, stabil typ som inte stressar upp sig i första taget...det ser man även i hagen med de andra hästarna. Om de andra hästarna springer runt och kör race, så brukar hon i bland galoppera med lite halvengegerat, andra gånger är det hon som kör igång racen. Sambons Pålla är väldigt lätt att peppa upp och kör gärna runt med bocksprång i hagen, det är sällan min Pålla gör det. När man rider däremot, så beteer hon sig beroende på vad ryttaren kräver.

Har man en het häst som man inte kan kontrollera, så får man ju ta reda på vad det beror på!
- Ryttaren?
-Tidigare felbehandling?
_smärta?
_medfödd galenskap?

Vissa saker går ju att påverka andra inte!

Min erfarenhet är dock att de hästar som benäms som pigga, ofta är heta.
Hästar som har en framåtbjudning som kan kontrolleras är oftast välridna, väluppfostrade hästar :angel:och får inte det ryktet. :o

Här har jag ett exempel:
Var ute och skrittade en tur i skogen med min kompis häromdan. Vi skulle träna hennes häst på att göra halt, något som jag gör när jag har lånat hästen ibland. Men hästen totalt vägrade att stå still!
Det var inte pigghet, utan att hästen är felriden. När hon rider med sina kompisar rider de ofta ganska stressat, och tillåter att hästarna snurrar runt när de ska stå still. Så naturligtvis ville hästen inte göra halt nu när vi plötsligt krävde det!!
Exempel 2:
En ngt äldre kompis har en otroligt pigg häst. Men hon tränar den konsekvent, därför kan hon göra halt ute när hon vill (även om hästen försöker testa ibland), och rider hästen i form och lydnad under hela ridturen.
EXEMPEL 3:
Jag personligen har aldrig haft något problem att göra halt med min häst, men det beror inte på att vi har en bra relation, (vi har snarare stora problem med ledarskap...). Men han är helt enkelt lat av naturen=)

Så det kan bero på både hästen och ryttaren tycker jag!

Mmm. Min pigga pålle bjuder alltid framåt och är aldrig seg. Däremot så håller han sig i det tempot jag vill och lyder mina direktioner. Jag kan ju känna att han vill springa, men han gör det inte. Bara när han får min tillåtelse.

Skulle inte kunna säga att vi har något problem med ledarskapet idag. Han lyder mig och respekterar de gränser jag drar. Därmot hade vi det i början. Då kunde jag tycka att han var svår att kontrollera men det var enbart för att han inte lyssnade på mig och jag hade inte riktigt förstått hur jag skulle få honom att lyssna. Kommunikationen brast någonstans på vägen. Som tur var så hittade vi den :)

Jag har en het häst och det är inget fel på ledarskapet där inte. Han följer mig som en liten hund.