Min dam har blivit turbopigg på sistone - ännu piggare än vanligt... Och då får jag lite svårt med hur jag ska göra. När hon ångar på och spänner sig och hetsar upp sig är det väldigt svårt att behålla avslappning, fina tygeltag och finlir, det blir lätt hårdare tag för att över huvud taget få henne att lyssna på mig. Det gäller både uppsuttet och från marken. Det känns väldigt destruktivt för den mjuka och lugna ridning jag eftersträvar! :crazy:
Hur gör ni? Finns det fler än jag som försöker rida akademiskt på turbohästar eller går alla era pållar eftertänksamt och placerar fötterna i god ordning? Tips & råd behövs...

Jo tack har också en turbohäst. :crazy:

Vet faktiskt inte hur jag ska råda dig för jag har ännu inte kommit underfund med hur jag ska lösa det problemet. Kan ju dock säga att när hon är på det humöret är det bara skritt som gäller, skulle jag ge mig in på trav så blir hon som fiolsträng (heter det så?) och skulle jag våga mig in på tocuerhingen då kan jag lika gärna lägga ner hela skiten för den dagen. :crazy:

Men hon har sina perioder och emellanåt kan hon slappna av och göra som jag vil istället för att bara tänka: springa...springa...springa och jag säger: nej...nej...nej.

Jaa du. Med min heta häst har det varit en fråga om tålamod, tålamod, tåååååålamod. Han får lätt hangups på olika grejer. Först ansåg han att jorden skulle gå under om man skrittade böjd rakt fram i höger böjning, nu senast har det varit sluta som har varit grejen.

Det tog väl ett halvår av intensivt arbete att reda ut det där med böjd rakt fram till höger, och det involverade en massa lirkande och belönande och långsamt insmygande av övningarna. Och ett eller annat Kalle Anka-utbrott av ren frustration över hästens allmäna fnattighet. Fast det senare gjorde ju mer skada än nytta förstås.

Jag skulle önska att min häst hade lite av eran turbo. :crazy:

Så fort jag ber om något jobbigt typ öppna eller bara förflyttning i sidled på volten så "dör" hästen, det blir i princip ingen fart kvar alls.

Vi har alla våra små problem att tampas med. :smirk:

Och jag tror att vi ofta önskar oss det som någon annan har, typ "gräset är grönare på andra sidan".

mvh Jessica

Det är ju skönt att höra att det finns fler som inte alltid har superharmoniska ridpass... Min donna är även mycket tuff och kan bli arg (eller snarare frustrerad) mitt i alltihop, och då blir det lätt lite kaos i bådas huvuden...

Det är en stor mental utmaning att inte följa med upp i varv när det är såhär!! Funkar inte varje gång kan jag säga... (Och när jag lyckas hålla mig lugn själv känns det ändå mest som om jag bara sitter och brooomsar, brooomsar, broomsar - det främjar inte heller avslappningen)

Fler goda tips...?

Precis!!! Skulle ge mycket för en tröttare häst!! :rofl: :rofl:

Har en turbo och känner väl igen Sveas Kalle Anka-utbrott. Det har hänt två gånger att jag hoppat av i vredesmod och slagit spöet i staketet i ren frustration.

Men på senare tid har faktiskt turbon börjat bli lite mindre turboartad. Ser jag på det sammantaget så är det en förändrad inställning hos mig som har givit resultat. Istället för att försöka lugna ner min heta, halvhysteriska turbohäst så har jag sagt "Nu gör vi det här och sedan får du bli hur hysterisk du vill! Vi skall göra det i alla fall.".

Om man sitter och bromsar mycket kan det faktiskt ibland vara bra att fundera på om man inte borde driva mer. Om hästen verkligen arbetar med bakbenen blir springet vanligen mycket mindre. Skrittarbetet kan inte nog poängteras.

Kanske inte så mycket konkreta råd (jag är dålig på sådant), men jag kan garantera att långt ifrån alla mina ridpass är harmoniska och detta gäller inte bara turbohästen. Även den mer flegmatiske varianten kan vara riktigt ilsk ibland!

Anneli

Jag har en f d turbohäst. :)

Det var inte lätt att komma tillrätta med problemet, men liksom någon annan här tidigare rekommenderar jag skritt, skritt och åter skritt.
Första sommaren (2001) satt jag enbart och jobbade med en övning som jag läste om här på forumet: Fem steg i skritt - halt - framåt i skritt t ex sju steg - ny halt.
Långtråkigt värre....
Så småningom kunde jag börja göra även andra saker i skritten. (Och när vi red ut i skogen var det både skritt, trav och galopp)
Först under våren 2003 kunde jag börja jobba så smått även i trav på ridbanan- det har varit drygt arbete men det har också gett resultat. Ibland är Besten så lugn att det känns som om hon skulle somna närsomhelst under ridpasset. :D

Immer

Känner igen detta mycket väl.
Min svarta är en sådan som ångar upp sej - och sedan ska allt gå fort, fort, fort. Inte så att hon enbart vill "skjuta" på (även fast det också händer) - när det faller henne på så ska hon istället göra ALLT hon lärt sej, helst på en gång.
Detta är hennes personlighet, hon HAR en hel massa energi och är otroligt kvicktänkt - och framförallt försöker hon hela tiden "göra rätt" till hysterins gränser. Samtidigt är hon mycket känslig för tryck och eftergift och helt plötsligt har jag "triggat" igång ett beteende bara för att jag var sen med en eftergift eller tajmade fel.

Du formulerade det bra det som händer allt som oftast när hon blir sådär - jag "följer med upp" också stressar vi på halvt uppjagade tillsammans.
Kort och gott - allt blir pannkaka.

Vet egentligen inte HUR man ska lösa det, vi jobbar vidare på det. Men dels har jag märkt att hon svarar enormt mycket på hur jag andas och hur jag håller min tyngdpunkt i MIN kropp, att jag helt enkelt själv sänker energin i min kropp - i mina rörelser. Andas djupt, i magen och tänk på att vara "tung i skorna" - jorda mej. Lättare sagt än gjort iofs, men hästarna hjälper faktiskt rätt bra.. Samtidigt kan jag inte sänka min kvickhet i tanken, jag måste vara nsabb och "med" i rörelserna för att kunna ge eftergift och lägga på tryck exakt rätt.

Sedan hjälper det att göra övningar som hon är bekant med och där jag vet med mej att det är "enkelt" för mej att lägga på tryck och ge eftergift. Tex då skritt-halt-skritt-halt (här kan du effektivt jobba med andningen och "magkänslan"), för oss.

Sen ÄR framåt-neråt och böjning avslappnande i sej, men å andra sidan är det inte alltid så lätt (iaf för mej) att KOMMA DIT när vi väl är uppjagade.
Men, fixar jag min egen andning, min egen tyngdpunkt, och sedan arbetar lite med skritt-halt-skritt-halt (men inte för snabba övergångar och är noga med den "sociala tiden" i varje halt - är jag för kvick i övergångarna jagar hon upp sej och blir lite väl "på" igen) så brukar det gå att få böjningen och får jag den jämna böjningen får jag också sökningen framåt-neråt och kan här "se" om arbetet blir bra eller dåligt. Är sökningen framåt-ner bra så börjar hon ändra sin egen andning, sin egen balans och börjar vila i varje steg, blir jämn i kroppen (inte så överrörlig). Är det inte fullt lika bra fortsätter hon vara hastig och lite "vinglig".

Börjar jag dra tag i henne och blir "hård" när hon hetsar upp sej blir hon bara värre, så det har jag behövt skippa för länge sedan - funkar inte alls.

Tja, nu svamlar jag, men visst känner jag igen problemen, även fast det ju säkert skiljer sej för oss. Hästarna är ju individer :-)

Hihi, jag har en utav varje sort - inte är jag nöjd för det. Lagom är alltid bäst (en sån har jag med) :-)

Jag rider också en turbohäst och mitt bästa tips är tålamod.
Hästen har stundtals svåra fokus-problem vilket gör att jag verkligen själv får tänka till och göra en övning på ett nytt/annorlunda sätt för att "tvinga" hästen att koncentrera sig och tänka efter. Då brukar tempot lugnas ner avsevärt.

Har också en fd turbohäst. Och jag kan bara, som de andra redan sagt, säga att man måste ha tålamod. Först jobbade vi igenom skritten. Därefter trav och sedan galopp (vilken vi fortfarande inte helt behärskar). Min häst försökte komma undan jobbet genom att öka farten. Nu när vi kommit förbi det så hittar han på nya knep.. :smirk:

Ni vänder er till andra ryttare och tror det går att rida förbi dilemmat. Visst kan man få bra tips, men
det bästa är att "fråga" hästen, och precis som evis försöka ransaka er själva. För det är ju där allt ligger.
:)
Kan stumma muskler, stela leder, träningsverk, spänningar vara en bidragande orsak till att dom rusar, ifall dom inte klarar dom övningar som begärs?
Har ni tänkt på det? Det har nämligen rätat ut endel frågetecken för min del; hästen fysiska förmåga, människans påverkan och självransakan... :bow:

Visst är det så. När det blir tungt så vill de ju inte göra det och då får man börja tänka sig för, men sen så finns det ju hästar som bara är "turbo" oavsett vad man gör.

Mer eller mindre energi precis som hos folk, men det är ett bra tips som man nog bör tänka på lite nu och då. :crazy:

Jamen det är klart man tänker på allt man kan, efter bästa förmåga. Men det är väl inte fel att fråga efter andras erfarenheter?
Jag har inga illusioner om att kunna lösa alla problem helt på egen hand, andras input förbättrar min förmåga att se och känna!

Hur kom du då undan problemet? Jag håller just nu i full färd med att träna upp styrkan i galoppen men han tycker att det är alldeles för jobbigt och rusar - dock i bibehållen form men kanske inte så avslappnat.... Jag har nu gjort så att jag bara fortsätter att galoppera för att han ska hitta formen och tycker att det fungerar ibland. Men har funderingar på om det är rätt metod :confused: Ska man istället bara träna fattningar och sakta av honom efter något varv och sedan prova igen?? Jag tycker iförsig att han blir ännu mer frustrerad av det.
Tips??

Det dar med galoppen kanner jag igen :angel:

Mina tips ar:
Forsok andas avspant aven nar du gar in i galoppen (vilket inte ar sa latt alla ganger...) och var observant pa din position bade fore och under galoppfasen. Manga ganger kanner jag att det ar min mentala sparr som gor det krangligare an det behover vara.

Ridtekniska ide'er ar att gora fattningar och sakta av efter bara ett par sprang och ge lang tygel, ett par steg, och sedan gor ny fattning osv. Alternativt jobba i "galoppfattningszonen" utan att fatta galopp och darifran ga tillbaka till avspandare arbete

De tillfallen (eller dagar) da det kanns *mmm* och att ni har flyt tillsammans sa later du galoppen rulla pa :love:

Jag har ett sto som VAR väldigt turbo, så jag talar av egen erfarenhet. Hästkännedom kan alltid utvecklas vidare. Något många instruktörer och hästmänniskor verkar ha missat...
Jag tror inte heller markarbete, vila och variation, bör underskattas.

Vi, jag och mitt sto, har funnit ett mycket harmoniskt sätt att arbeta på (från marken på grund av min egnen fysik).
Jag har insett hur mycket jag påverkar hästen och själv gjort många justeringar (utan häst), för att sedan fortsätta.
Jag är ytterst lyhörd på hennes signaler, som jag tar på allvar. Jag anser att jag måste ta henne på fullt allvar, annars kan jag lika gärna köra bil eller moped.
Det har blivit en enorm skillnad på hennes attityd. Hon mår bättre på alla sätt. Det är enda sättet för oss att komma vidare med humöret och hälsan i behåll.

Det är en oerhörd skillnad att arbeta med en häst som känner sig förstådd och uppskattad, och får möjlighet att utvecklas i den takt den klarar, än att arbeta med en häst som hela tiden gör så gott den kan utan att den blir förstådd och respekterad för sina svagheter och brister. Glädjen försvinner, eller byts dem ut mot explotioner och turbofarter?

Jag ser AR som en träningsmetod främst för att rehabilitera och balansera hästen. På samma sätt som Yoga för människan. Harmoni och balans.

Inte på egen hand, men med hjälp av och i samarbete med din häst så kan du börja förstå saker som kan utveckla er -ifall du lyssnar på hästen och tar den pa allvar.
Hur ska du annars har nytta av praktiska råd från andra ifall du inte samarbetar med hästen?

Min förra häst var en variant turbo.
Han var van att alltid ha en dragkamp med ryttaren och när jag började rida honom så gick det i 190, var vi än var, om jag inte drog i honom.

För att få honom att överhuvudtaget bli ridbar på banan så körde jag en övning som kallas fyrklöver.
Fyrklövern rider man i just ett fyrklövermönster. Rid tex rakt in på kortsidan, sådär 10 meter framåt, sväng höger, rid ett kvart varv, sväng in i volten, rid tio meter rakt fram, sväng höger, kvarts varv på volten osv.

Med så små volter kunde han inte springa på hur som helst och fick börja lyssna lite på vad jag ville. Man kan byta hålla när man vill och variera vägen/voltstorleken massor.

Jag red mest i trav, eftersom det var då han sprang mest. Jag hade inte läst något om barock då utan det kom senare. Idag kanske jag hade prövat i skritt istället, men iof så använder jag fortfarande den här övningen för att få honom att sansa sig om han har en sån dag.
När han kommer ner på jorden och börjar jobba brukar han självmant vilja skritta, det blir för jobbigt för honom annars, han är inte så stark.

Nu efter ett par år så kan man faktiskt rida på långa tyglar även i skogen och han har lärt sig att på ridbanan ska man lyssna och är hur lyhörd som helst.

Tillägg: Det är ju inte så nyttigt att rida små volter i högt tempo men jag ser det som att det är bättre att flänga runt på minivolt i fem minuter och få lite lugn sen istället för att flänga runt överallt i en timme.

I alla inläggen finns en gemensam nämnare: hästen vill inte lyssna och lyda. Den vill komma undan, därför lägger den in turbon och drar istället. Då gäller det att komma underfund med varför, göra något åt det. Skaffa en bättre kontakt med hästen, bättre mental kommunikation. AR i sig gör inte hästen lydigare om man inte först har fått den att inse vad den håller på med och vad som förväntas av den.

Hur ska du annars har nytta av praktiska råd från andra ifall du inte samarbetar med hästen?




Ja, samarbete vill jag ju undvika till varje pris!! :rofl: :rofl:

Tack, för att du förklarar vad jag försöker säga med egna ord, :bow: men jag menar att kommunikationen bör inkludera hästen inte exkludera.
Hästen kan omöjligt vara lydigare än vad den fysiskt/mentalt klarar, oavsett hur tuff eller tydlig ryttaren är.
Jag har varit med vid flera tillfällen där ledarskap inte varit problemet, utan fysiska låsningar. Det har ofta resulterat i ett oönskat tempo...

Precis! :banana: ;)

Hur vi gör..? Ja, jag har ridit länge utan att galoppera när jag tränar dressyr. Vi har då tränat i skritt och sedan trav (öppna, sluta, halter, piruetter mm.). Först nu tycker vi att han är tillräckligt lyhörd (och stark) att galoppera. (kan tillägga att min häst hade lite problem med själva fattningen i början). Så vi lät honom gå lite fritt i början, både tempo och form. Bara han galopperade. Vi har börjat träna att bara galoppera en kort bit. Först ifrån trav och sedan från skritt och halt Efter ett tag så började vi kräva mer. Vi gör lite sluta och provar att böja honom åt båda hållen, tempoväxlingar, galopp-halt-galopp. Går galoppen jättbra(!) hoppar jag av och tar hem honom till hans mat. Allt på inrådan och övervakning av mina tränare.
Galoppen funkar fortfarande inte helt. Men det är på väg åt rätt håll. Så mitt tips är väl det som står ovan och/eller att försöka få tag i en bra instruktör som kanske kan ge dig lite tips om varför just din häst rusar. Och vad du ska göra åt det. Sedan är det väl bara att utrusta sig med ett stort tålamod. Jag har tyvärr inga mirakeltips.. :crazy:

Var har jag sagt att kommunikationen bör exkludera hästen :confused:
Annars är det väl knappast någon kommunikation.

Det svar du skrev på min tråd tolkade jag, av resonemanget att döma, att hästen exkluderas eftersom den inte tas på allvar. Att ställa frågan "till hästen" är väl det första alla borde göra...Eftersom man istället väljer att ställer frågan till andra människor i forum istället för att ta sig tid och "kommunisera" med sin häst.

Som jag ser det så finns tre bromsklossar, eller i detta fall turboväxlar,
* hästens fysiska förmåga,
* människans påverkan
* människans bristande förmåga i självransakan och hästkännedom.

Att ställa sig frågan "Vad gör jag?" Inför varje situation med hästen kan vara en bra start för en självransakan. Eller?
Att sedan fortsätta med frågan "Vad gör hästen när jag ber den göra nåt" Borde också vara en bra fråga att ställa sig själv.
Sen så kan man givetvis fortsätta och fundera på ifall man gillar resultatet av samarbetet med hästen eller ifall man vill försöka ändra sitt sätt att kommunisera för att förändra.

Ett tips för turbohäst kan vara att (ifall ridning och markarbete inte funkar), låt hästen undersökas, lära sig slappna av, kolla så att man själv inte samlat på sig låsningar och blockeringar, gå promenader med grimma och grimskaft tills hästen är så avslappnad att den automatiskt går i din takt, eller tömkör.

Döm av förvåningen, men många människor kommenderar och rabblar monologer OCH tror att det har med dialog och samspel att göra....visserligen är det kommunikation, men långt ifrån ett kreativt, positivt samarbete som främjar båda parter, anser jag.

Frågor som jag brukar fundera på...

Har man gått för fort fram med sig själv och sin häst?
Hur mår hästen? Hur mår människan?
Har människan varit tydlig nog i tanke och handling?
Har hästen dom förmågor som krävs av ryttaren?
Utför hästen det man ber om med glädje och entusiasm?
Om inte, varför?

Det brukar vara lättare att studera hästen för att få svar som ligger nära verkligheten eftersom människan gärna vill dikta svar som den tycker passar, utan att det igentligen har med hästen att göra... ;)

Du svamlar bara.

Hm...ser att vi tänker på detta på olika sätt.

När jag skrev mitt svar så utgick jag självklart från min egna häst som är en lite turbohäst och jag menade då inte att hon inte lyder eller samarbetar. Ber jag henne att göra en rörelse så gör hon givetvis det, men när "turbon" sätter in så är det extremt svårt att få henne att göra rörelsen avslappnat och när det blir så så ger jag mig hellre ut i skogen den dagen.

Har inte tänkt på det i form av att jag säger en sak och hon gör en annan.

För mig är avslappningen något som man endast kan be om och försöka visa vägen till och sedan är det upp till hästen att svara på detta. Och ibland svara den bra ibland inte och då får man antingen forsätta be om det eller strunta i det och göra något annat, vilket man väljer beror ju på ryttaren, hästen och hur det känns för dagen.

"Takes one to know one", heter det visst....
Och av det svaret antar jag att du inte fattat.

Jag förstår det, eftersom det då skulle vara så mycket mindre diskussioner av denna typen här i detta forum. Forum, iofs inget dumt i sig.

Och vad jag då menar med diskutera är att testa olika saker, "fram och tillbaka" tills vi förstår vad det är som "bromsat" utvecklingen,
eller i deta tillfälle "trampat gasen i botten". Att finna tillbaka till kommunikation och respekt hos hästen, lita till sin häst och utveckla sig tillsammans.

För jag antar att vi alla vill samma sak: ha en frisk, stark och glad häst att hålla på med. :)

Alldeles riktigt. Har inte fattat vad du svamlar om.

Håller helt med dig. Men alla är vi på olika stadier med våra hästar och testar olika grejer och man ändrar sin uppfattning allt eftersom man lär sig mer, då framför allt när man genomför fler grejer.

Just nur är det i alla fall det jag tycker om det, men jag ändrar med all säkerhet uppfattning om detta precis som jag gjort med nästan allt annat. Sen åt vilket "håll" återstår att se. ;)

Det är just där lite av paradoxen ligger, att alla har olika brister, olika behov. Så genom att bara läsa "boken" eller bara lyssna på instruktören så glömmer man lätt bort hästen . Men genom att först lyssna på hästen, sen fundera på vad som står i boken och vad instruktören sagt så blir det lättare, iallfall för hästen. ;)