Ofta kommer det personer till mig & frågar vad barockridning är eller vad AR är...
Dessa personer kan alltså inget om denna ridstil & har varken tid eller intresse att lyssna på ett helt föredrag.
Så hur svarar ni korfattat & bra då?

Om frågan är "Vad är skillnaden mellan vanlig ridning & AR?" Vad blir ert kortfattade intressanta svar då?

Jag blir nästan stum när dessa frågor kommer för visst vet jag egentligen svaret, någorlunda bra, men jag är både dålig på att förklara det & göra det kortfattat så att de inte tappar intresset på en gång... :crazy:

Hjälp! :confused:

Jag brukar svara att jag inte är den rätta att fråga än, men säger ändå att målet är lika som alla andra men vägen dit är annorlunda.

Och frågar de mer så brukar jag låta de låna "Akademisk ridkonst", då jag är rädd att jag tror att jag vet vad jag håller på med nu, och pratar i natt mössan.

MVH Madde

Snor väl bla. min egen tränares svar nämligen att den största skillnaden väl är att vi rider på en volt till våra hästar är raka (för även en öppna eller sluta är ju en volt som vi sedan kan placera på lite olika ställen på ridbanan). :)

Personligen tycker jag att utbildningstrappan inom den akademiska ridkonsten (eller vad man nu vill kalla den) är väldigt logisk och därför lättare att förstå än den som lärs ut på ridskolorna och oftast går ut på att första målet är att rida ett LC program.

Vill jag dra till med ett snabbt svar brukar jag säga "ungefär som Spanska Ridskolan". Det är något som de allra flesta har en "hum" om vad det är för något.

Tycker oxå att de e jobbigt när folk frågar för man vill ju förklara så att de blir intresserade och vill veta mer, inte så de säger usch! Brukar säg att jag inte hållt på tillräckligt länge för att kunna förklara, fast att jag ändå förstår själv! :)

Det svaret brukar jag också anvönda om jag vill ha ett riktigt snabbt svar.

Jag brukar fråga dem; vill du ha det snabba korta svaret eller ett långt utförligt? ;)
Man blir förvånad ibland för många vill ha det långa utförliga, vilket brukar resultera i att nästa gång jag möter dem har de funderat en massa på det och har en uppsjö med frågor. :D

Jag brukar faktiskt påstå att målet är högre ställt, och dra till med skillnaden mellan att göra piaff för att det ser snyggt ut och att göra piaff som förberedelse till levad. Inte så himla relevant för mig som inte har några som helst ambitioner att någonsin komma till vare sig piaff eller levad. Men för någorlunda kunniga dressyrryttare brukar exemplet säga en hel del.

Jag brukar ibland prata lite om självbärighet, att hästen själv ska hitta sin arbetsform och behålla den.

Ja det gäller att se till att ha att göra :D :rofl:

MVH Madde

Jag brukar svara:

Ett naturligare sätt för hästen att hitta sin bärighet och balans, samt ett bättre sätt att få en hållbar häst som man kan ha roligt med i många år.

Jag brukas säga att utbildningsvägen är annorlunda och att fokus ligger mera på bärkraft än påskjut. Också att det handlar mera om njutning och harmoni än prestation.

*kl*
Brukar säga att det är ridning som är till för hästen, istället för tvärt om som det är i vanliga fall.
Eller ibland- ridning som är till för att öka hästen skroppsmedvetenhet och balans, i grunden ridning från 1700 talets stridsridning.

/Migo
får inte den frågan så ofta av folk som vet vad häst är;)

edit:stavfel

Många av de som frågar mig om Akademsik Ridkonst och Barockridning, har ändå hört, att man där rider "skolorna ovan mark" och då brukar jag få ta ner dem lite på jorden igen genom att säga:

Många får något alldeles extra i ögonen och tanken när de hör orden Akademisk Ridkonst och Barockridning. Då ska man komma ihåg, att skolorna ovan mark inte var något som någon kom på, för att det var läckert och häftigt att se på. Utan hästen var helt enkelt en stridskamrat, för att inte säga ”pansarvagn” för sin ryttare på slagfältet. En bra utbildad häst, var nödvändigt för att ta sig oskadd, ja i alla fall levande av slagfältet. Skolorna ovan mark, till exempel en capriole kan ju ha kickat en fiende som smugit sig på ryttaren bakifrån, samtidig som ryttaren kunde slåss med en fiende framifrån.

Idag är inte slutmålet med Akademisk Ridkonst att få en fullt utbildad stridshäst, eftersom det är lite omodernt… Det viktiga behöver inte ens vara, att komma till skolorna ovan mark. Skolorna ovan mark, är heller inte alla hästar och ryttare lämpade/byggda för att utföra.

Det jag och många med mig tycker är så fantastiskt med Akademisk Ridkonst är att:


Det är en mjuk ridning, som ger en lösgjord häst såväl psykiskt som fysiskt.
Det finns ingen tävlingshets.
Det finns inga måsten att man måste prestera något.
Det finns inget tvång mellan häst och ryttare. Ryttaren ”ber sin häst”, hästen funderar en stund och gör sen vad den tror att ryttaren menar. Lyckas det inte första gången, så är det bara att ändå berömma för att hästen ändå försökte och sen att försöka på nytt.
Blir det kortslutning mellan häst och ryttare, so what. Gå tillbaka ett steg och börja om där allting fungerade.
Ryttaren gymnastiserar och stärker hästen långsamt, bit för bit, även i självförtroendet. Jag riktigt känner ibland hur hästen säger, ”Matte, matte, titta vad jag kan!”
Ryttaren gymnastiserar och stärker samtidigt sig själv.

Jag brukar säga att jag tagit mig till en annan nivå i min ridning där hästen är min partner och inte redskap.

Många av de som frågar mig om Akademsik Ridkonst och Barockridning, har ändå hört, att man där rider "skolorna ovan mark" och då brukar jag få ta ner dem lite på jorden igen genom att säga:

Många får något alldeles extra i ögonen och tanken när de hör orden Akademisk Ridkonst och Barockridning. Då ska man komma ihåg, att skolorna ovan mark inte var något som någon kom på, för att det var läckert och häftigt att se på. Utan hästen var helt enkelt en stridskamrat, för att inte säga ”pansarvagn” för sin ryttare på slagfältet. En bra utbildad häst, var nödvändigt för att ta sig oskadd, ja i alla fall levande av slagfältet. Skolorna ovan mark, till exempel en capriole kan ju ha kickat en fiende som smugit sig på ryttaren bakifrån, samtidig som ryttaren kunde slåss med en fiende framifrån.

Idag är inte slutmålet med Akademisk Ridkonst att få en fullt utbildad stridshäst, eftersom det är lite omodernt… Det viktiga behöver inte ens vara, att komma till skolorna ovan mark. Skolorna ovan mark, är heller inte alla hästar och ryttare lämpade/byggda för att utföra.

Det jag och många med mig tycker är så fantastiskt med Akademisk Ridkonst är att:


Det är en mjuk ridning, som ger en lösgjord häst såväl psykiskt som fysiskt.
Det finns ingen tävlingshets.
Det finns inga måsten att man måste prestera något.
Det finns inget tvång mellan häst och ryttare. Ryttaren ”ber sin häst”, hästen funderar en stund och gör sen vad den tror att ryttaren menar. Lyckas det inte första gången, så är det bara att ändå berömma för att hästen ändå försökte och sen att försöka på nytt.
Blir det kortslutning mellan häst och ryttare, so what. Gå tillbaka ett steg och börja om där allting fungerade.
Ryttaren gymnastiserar och stärker hästen långsamt, bit för bit, även i självförtroendet. Jag riktigt känner ibland hur hästen säger, ”Matte, matte, titta vad jag kan!”
Ryttaren gymnastiserar och stärker samtidigt sig själv.


:bow: :bow: :bow: :bow:
det var en bra beskrivning

Jag skulle nog säga typ, "En slags djupare och svårare dressyr där man försöker bli ett med hästen istället för att bara använda den som hobby" eller nåt.. 8)

Bra tråd!
Får me massa frågor när jag är ute i stallarna...

Man gymnastiserar hästen, jag bruka säga YOGA , fast för hästar ;)
Man lär hästen att bli medveten om dess egna kropp, bygger styrka och ökar hästens hållbarhet, då allt går kontrollerat till uppstår inga skador på hästen.
Samt att vi akademiker är ett tänkande folk som vill veta hur hästens kropp fungerar....och det vet vi i detalj när vi uppnår våra mål!
Så jag måste säga att vi är mycket medvetna ryttare.

Ofta kommer det personer till mig & frågar vad barockridning är eller vad AR är...
Dessa personer kan alltså inget om denna ridstil & har varken tid eller intresse att lyssna på ett helt föredrag.
Så hur svarar ni korfattat & bra då?

Det superkorta svaret är som sveas: "typ spanska ridskolan"

Annars brukar jag säga ngt i stil med att den barocka/klassiska/AR-dressyren stammar från den tiden då man tränade upp hästar att delta i närstrid. Att man då behövde få hästen att bli väldigt stark och smidig på en liten yta och dessutom själv kunna fota till fienden på diverse olika sätt =)

Om frågan är "Vad är skillnaden mellan vanlig ridning & AR?" Vad blir ert kortfattade intressanta svar då?

Jag säger att den moderna dressyren stammar från en senare tid då man behövde en häst som kunde vinna mark snarare än att fightas på liten yta. Jag säger att man inom det barocka lägger större vikt vid att skola bärkraften, att utbildningstrappan ser något annorlunda ut och att man inte slutar vid piaff och passage utan fortsätter till skolorna ovan mark.

Däremot passar jag mig jäkligt noga för att säga sånt som några av er ovan gör! Att jämföra god barock ridning med mindre god eller rent av dålig modern dressyr är inte rättvist och gör bara folk irriterade och avståndstagande.

Kom ihåg att ens egen erfarenhet av modern dressyr inte delas av alla, och kanske inte heller har varit den bästa (man har kanske ngn anledning till att man sökt sig in på andra vägar?).

Klokt talat :bow: man ska inte försöka frälsa alla andra med sitt svar. Inte heller prata negativt om andra ridstilar eller inriktningar. Det föder bara irritation eller ilska. Det är ju inte det man vill.
Bättre att berätta fakta och låta den som frågade bilda sig en egen uppfattning. Kanske de rentav blir nyfikna och vill veta mera.