Vad anser ni är en rätt belöning att ge hästen om man tex markarbetar, jobbar med kontaktövningar osv. Tycker ni att uppmuntrande ord och klappar är nog eller tycker ni att man kan ge en liten godisbit oxå. Många hästar kan ju bli naffsiga och tiggiga av att bli matad ur handen men samtidigt är det ju en bra uppmuntran när man jobbar med dom och dom gör rätt.

På min räcker rösten gott och väl.

Godis skulle bara förstöra allt, hon tigger som en galning.

Det är olika på häst o häst. Min pålla får godis i början, till hon förstår. Alltid i början när vi lär nytt, får hon godis. Det fungerar bra på DENNA häst.

Min andra häst får en mjuk klapp och braaaaa och eftergift. Han får bara godis då vi gör böjövningar (böja halsen mot flanken etc) Ev kan han få om det är någon ny övning, svår övning, för att uppmuntra när han gör helt rätt.

Så man får avgöra på vilken häst. Men med en godis går det ofta fort att få "napp" vid övningar. Men man måste skilja på vad, vissa övningar räcker det ge eftergift. Använd sunt förnuft.

Jag ger beröm iform av rösten och en klapp, och det räcker fullt ut för pållen vet när han varit duktig. :)

Tror att godis kan förstöra en del om man inte klarar av att hålla det inom "ramarna" av beröm, och det kan ju leda till en tiggig pålle = JOBBIGT :crazy:

Godisbelöning kan vara bra i början, på hästar som är skygga och känsliga, när man egentligen försöker förknippa godiset med andra former av belöning (tex. rösten, klappa) tills de ser det som positivt också.

Sen är det nog dags att sluta med godiset för gott.
Kan man belöna hästen på andra sätt ska man alltid göra det, förlängt mutande med godis slutar vara belöning och börjar bli krav, och då är det inget positivt längre, när hästen förväntar sig det jämt och ständigt.

Till slut blir det så att hästen börjar hitta på egna tricks och osmarta lösningar till en övning bara för att få den där godisbiten fortare, eller till och med försöker plocka själv ur dina händer och fickor. Då är det garanterat inte roligt längre.

Jag varierar. Oftast använder jag godis vid INLÄRNING (förutsatt att de inte blir tiggiga), men sen så ger jag bara godis ibland, lite slumpvis, och huvudberömmet är med rösten.

Men godis får det, men aldrig så att de FÖRVÄNTAR sig det, utan röstberöm och en klapp/smekning är standard, men sen kan de få godis med ibland.

Iofskan de få godis helt utan anledning ibland med, men ALDRIG så ofta att de förväntar sig. Jag är ingen gående godisautomat.

Dessutom, jag har sett hästar tvärnita under ridning och böja bak huvudet för de förväntar sig godis, eftersom de vet att de brukar få godis efter att ha gjort en viss grej. Ingen situation jag vill hamna i. Dessutom är jag för senil för att komma ihåg att ha godis i fickorna jämt ;)

Står still. Enkel belöning som hästen fattar. Pratar ändå alltid med hästen - ingen speciell beläning i det lixom.

Jag tror det varierar lite från häst till häst.
Min ponny lyssnar oerhört mycket på rösten, och han blir märkbart glad och nöjd när man berömmer, men oftast säger jag ingenting alls till honom när han gör rätt. Gör han rätt = beröm (klapp, röst) eller helt tyst. Gör han fel = korrigering.

Halvblodet är HELT uteslutet att berömma/belöna med godis. Han är oerhört tiggig och nafsig, trots att han aldrig får godis direkt ur händerna. Vill inte ens tänka på hur han skulle bli om jag började med godismutor... :crazy:
Visserligen lyssnar han rätt dåligt på rösten också, men det är ju en helt annan historia... :smirk:

Jag berömmer med röst och klapp under ridpasset. Brukar alltid ge en äppelgodis el dyl. vid avskrittning.

Den absolut bästa belöningen har redan nämnts, dvs att bara "stå still". Att sluta ge signaler, att släppa trycket. Sen handlar det om vad hästen vant sig vid. Min häst blev smått förtvivlad om man inte berömde honom med rösten, just för att han var van vid den förstärkningen.

En nyfiken fråga angående det är med att "stå still" som belöning, dvs att helt släppa trycket.

Jag använder det vid INLÄRNING ganska ofta, för att signalera (och i rätt stund etc) att ja, DÄR, SÅ ville jag, där var bra, duktig häst. Sålång är jag med, MEN när jag gör det i det där läget så iom att jag slutar ge signaler och tar bort allt tryck så avbryter jag ju i princip (vilket är meningen, hästen förstod och gjorde rätt, det räcker så). Sen provar vi igen och fungerar det då med så berömmer jag och avbryter där. tre "lyckade" gånger i följd och vi är klar för dagen. Fungerar kanon.

MEN, sen har vi ju det här med när jag vill berömma en lite äldre/mer erfarenhäst att "DÄR jobbar du bra, FORTSÄTT så". Om jag då bara står still så slutar hästen jobba och det var inte min mening. SÅ när jag vill de ska fortsätta så berömemr jag med rösten, men "står inte still".

T ex vid longering, jag har en ung häst som håller på att lära sig att fatta galopp för röstkommando. Jag säger galopp, unghästen galopperar. Jag säger omedelbart braaa och blir passiv (står still, slutar ge signaler) och hästen saktar av, gör halt och väntar på ny signal. Precis det jag vill. Sen gör vi om det.

Men om det är en äldre häst jag longerar, som jag vill ska samla upp sin galopp t ex, och den ligger i en bra galopp, och jobbar rätt och jag vill uppmuntra den för att den tar i och jobbar ordentligt, men jag vill inte avbryta där, utan att den ska FORTSÄTTA jobba på, då använder jag "rätt så" utan att sluta ge de signaler jag gör (som i just det specifika fallet inte är mer än understödjande. Orkar inte förklara hela mitt kroppspråk, men det är skillnad mot när jag står still. STår jag still med sänkt huvud och sänkt spö/arm så har jag slutat be hästen och den ska (och gör) avsaktning ner till skritt och sedan halt på spåret och väntar. Om jag däremot är nöjd med hur hästen rullar på i galopp så har jag blicken på hästen, linhanden i normalnivå och spöet/armen i en neutral men INTE PASSIV ställning)

Så, hur gör ni som berömmer med att "stå still" när ni vill berömma "under gång" men utan att hästen avbryter det den gör?

På mina fungerar rösten och en klapp under arbete.
Men dom får alltid en godisbit efter avslutat arbete och skötsel i stallgången. :)

Jag berömmer och klappar min titt som tätt under ridningen och sen när vi är klara släpper jag in henne direkt i boxen och fodrar och pysslar om henne där, fon vet att hon alltid får mat efter vi ridit.

När jag linar henne så har jag alltid en godispåse som hon får en bitr ur vid så gott som varje halt....hon ör inte den nafisga typen så det blir mkt godis i handen.

Vad jag har förstått så är det väldigt viktigt med tajming, dvs att belöningen kommer vid exakt rätt tillfälle. Rösten kan man alltid plocka fram, det tar bara en pyttestund att säga "braaaa", men att göra halt, leta fram godis, ge godis... Det är nog svårare att få tajmingen rätt där.

Däremot att alltid se till att hästen har någonting i krubban när den kommer in, det är väl inte direkt en belöning men det underlättar om hästen kommer lös någon gång. Då vet den att boxen=mat och så kanske den hellre springer in i stallet än springer ut på någon väg.

Jo, jag kan förstå att det är svårt att ge godis som belöning när man rider eller står och longerar.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till stoet som jag kommer att ta på foder. När man inte känner henne och ska börja med kontaktövningar och jobba med henne på marken så känns det som att jag gärna vill ge henne en liten godisbit som belöning för att komma på god hand med henne. Men samtidigt vill jag inte riskera att hon ska bli naffsig och börja tigga när jag sen ska jobba med henne.

Min medryttarhäst ger jag aldrig ur handen. Han får en klapp och så använder jag rösten. Godisbiten får han efter avslutat arbete i krubban.

Jag tycker att det absolut tydligaste är just att släppa trycket (kan ju vara skänkel eller ett tygeltag eller manande kroppsspråk etc). Är det något nytt så förstärks det med att stå still och få vila och tänka lite.
När hon står still eller jag går nära henne i skritt blir det kli i manen, kel och smek också.

Sedan pratar jag under tiden, ger uppmuntrande tillrop och mycket beröm - pålla gillar det, och jag tror hon förstår ungefär vad det innebär eftersom det oftast är kombinerat med att trycket upphör, vila eller kelstund.

Godis ger jag sällan, och inte under träning, hon blir tiggig då, och koncentrerar sig mer på godiset än mig och det jag ber om.

Rätt och rätt, det varierar ju från häst till häst, men det håller du säkert redan med om. :D

Mitt sto har aldrig fungerat så bra som när hon får små tunna morots skivor när vi lär in saker.

Hon får det dock endast när jag har sagt "hoow" (stopp) och hon står stilla. Och hittils har det inte fallit henne in att börja tigga. Mer än att titta söt på mig. :angel:

Dock kan hon om jag har handen i fickan (oavsett vad vi gör) komma och peta med mulen på min arm, men det räcker me att jag tittar lite "irriterat" på henne så slutar hon och bar står helt ko lugn.

Jag har faktisk aldrig haft en häst som så snällt lär sig det jag vill som jag har nu (när det gäller henne) så på henne funkar godiset som ytterliggare motivation, men det funkar knappats lika bra på alla hästar. De är ju så himla olika precis som vi.

Det viktigast om man ska ge godis är att man är konsekvent, som t.ex. de om att det är stopp först som gäller och då behöver inte det betyda godis, men det är endast då godiset kan komma.

Jag brukar göra så att under själva arbetet så får rösten och klappningar berömma arbetet, och efter arbetspassets slut ger jag lite godis, t.ex. ett äpple. Jag ger det som en liten uppmuntran och tack för gott samarbete. :)

Har ni hört talas om , eller kanske tom. sett filmen om den här NH-kvinnan som ber om att hästen ska göra något, och när den gör rätt så säger hon MED EN GÅNG "good girl!!!", hästen får komma in till mitten och får då, konsekvent, en godis. Det tar inte så himla lång tid för hästen att förekomma människan... Så fort hon säger sitt tjatiga good girl så dyker ju hästen in mot mitten och får en karamell.

jag berömer när min sköthäst gör rätt med rösten och klappar henne ... hon kan få godis också men hon tigger som bara den . det har hon gjort sedan jag kom till stallet för ett år sedan .

Jodå, jag har både videon, varit på kurs och anordnat kurs med henne. Det du hänvisar till är klickerträning. I inledningsskedet får hästen sitt "klicker" ord, och belöning, så fort den TÄNKER rätt. När hästen konsekvent svarar rätt på den signal man för tillfället tränar in begär man längre sekvenser.

Det fungerar utmärkt. Man får en häst som lär sig att lära, och som är väldigt motiverad. Jag har under flera år tillämpat just klickerträning på mina hästar, och inte en enda har blivit tiggig. Möjligen kan någon människa tycka att jag är tjatig och att hästen får sin belöning utan att ha jobbat tillräckligt, men ingen har klagat när de har ridit och fortsatt utbildningen av de hästar jag sålt. De har alla varit positiva till arbete och människor.

Mvh
Duvan

Har slutat med godis i handen sen ca 2 veckor och belönar med smek och eller eftergift. Nu när jag gör detta konsekvent har jag fått en trevlig häst.Slipper nafsande ibland bitande häst.
Måste vara helt konsekvent dvs ej ge ibland annars blir hon krävande.Jag har fått lära om mig eftersom jag under 35 års tid alltid gett gobit ihop med bettet vid tränsning.Tidigare hästar funkade det på men ej på detta smarta sto.Hon verkar nöjd med att jag är tydlig.
Man får prova sig fram på varje individ vad som passar.6e egna hästen uner 35 år.Hade aldrig klarat detta underbara smarta sto tidigare. :love:

Det beror nog på hästen. Dem hästar jag varit medryttare på är båda sådana som lätt blir nafsiga och då får det räcka med rösten

jag använder mig av rösten hela tiden när jag markarbetar. Chartlie har alltid ett öra riktat mot mig och lyssnar hela tiden. När vi är klara och han har varit extra duktig kan han få en godis. Han tigger aldrig utan blir bara jätteglad när han får något :)

Först och främst: Eftergift
Sedan ord, och ibland även godis.

JAg använder bara rösten och klappar om jag rider och som vid longering när jag ska byta varv så får de en klapp.
Annars är det bara "braaa, rätt så " som gäller och det tar de åt sig. Man ser att de tar i lite extra och då blir man nöjd.
JAg slutar alltid när de går sm bäst så alla är nöjda.

Jag tycker att eftergift, en klapp på halsen och muntligt beröm alla är bra sätt att berömma hästen på. Antingen tillsammans eller var för sig. Att ge godis i tid och otid tycker jag bara för till en häst som blir tiggig.. Det har jag ett väldigt bra exempel på faktiskt! Har en tjej eller kvinna rättare sagt (snart 50) som varje gång hästen hennes gör rätt säger ett högljutt "Braaaa" och ger hästen en godbit. Det har fört till att varje gång du säger ordet "bra" till hästen så tvärnitar den och vill ha en godbit. Inte så väldigt kul om du är på galopptur i skogen eller på tävling.. :D

Pja, när när jag longerar/tömkör så beröms han med rösten medan han gör det jag ber honom om, sedan brukar han normalt förbättra det som gjorde att han fick beröm öht, och då får han eftergift och vi hittar på något annat mysig, typ bli kliad och kramad och får bara vara en liten stund innan vi byter varv eller liknande. Naturligtvis beröms han med rösten då också.
Godis får han inte, ser ingen anledning till att börja ge honom det heller.