Nu är jag på hugget! ;-)

En kompis har ett arabsto, för vilket hon fram till nu betalade ca 300 kr i månaden för försäkring hos Agria. Nu fick hon besked om att månadspremien höjts till över 1100 kr!

Hon ringde dem direkt och fick beskedet att det beror på att araberna har blivit så mycket mer skadedrabbade mycket beroende på distansritten!

Vad beror detta på? Det klart att araberna används mera till ridning nu än förut och distansen växer ju så ett visst ökat antal av skador är naturligt men inte i denna mängd som motiverar så höga försäkringshöjningar (över 250%), eller?

Är det så att distansen höjer skaderisken eller är det som inom travet, att distansryttare oftare låter veterinärer behandla för att hålla igång (även om det är mindre skador) och att detta tas ut på försäkringen? Det finns ju en anledning till att travare inte har veterinärvård på försäkringen...

Vad tror ni? Är distanssporten för tuff eller är det för givmilt för vad som kan tas ut på försäkrningen?

Det här drabbar ju nämligen såna som min kompis - som aldrig tävlar utan bara promenadrider och som har en 17 år gammal häst som aldrig varit sjuk...

Ja inte är det distansen som skadar våra araber, det är vi själva som pressar dem för hårt isåfall! Men rent generellt så tror jag att de flesta som rider distans också är på kliniker mer än andra. En stor anledning ( hoppas jag) är att vi är vana att hela tiden besikta våra hästar dagligen och ofta för veterinär och på så sätt upptäcker mer.

Distansen är i sig inte för tuff, vi pressar för hårt ifall vi hamnar på kliniker ofta. Men försäkringsbolagen har ju faktiskt skade "tak". Att varje ras kostnadsmässigt ska bära sig själv är omöjligt tror jag. Mitt bolag har inte höjt, däremot sänkt :D !

Vill ju inte att de ska vara tuffare, för även mina pållar hamnar på klinik, särskilt lillhingsten, suck!!!!

Kanske införa ett bonussystem på skadefria år igen? Men de tog de bort förut tror jag. Då skulle din kompis klara sig bättre.

Ska först bara inleda med att säga att om ni är missnöjda med det försäkringsbolagets premier så byt till Folksam, som har väldigt förmånliga försäkringar för arabhästar. Dessutom har det numera dyra f-bolaget dragit in sin cup för just distansen, men har den fortfarande för alla andra discipliner. :mad: Bara där har vi ännu en orsak till att byta, tycker jag. :devil:

Nåväl. Till detta om det just är distansens fel att premierna gått uppp, så tror jag att det delvis stämmer. Inte av den anledningen att distansritt skulle innebära högre skaderisk än andra hästsporter, utan för att det är just distans som en stor del av arabhästryttarna tävlar.

Vi har just diskuterat något liknande på SAHF:s forum, men min teori (som jag tror stenhårt på) är att arabhästen under många långa år fört en tynande tillvaro som tävlingshäst. Man har avlat, ställt ut, promenadridit arabhästar, men inte tävlat i någon större utsträckning och inte på hög nivå.
En häst som inte utsätts för träning och tävlingspress kan fungera trots lösa benbitar etc, och en häst som inte köps för dyra pengar för att tävlas (=vara hållbar) röntgas inte i samma utsträckning som andra hästar. Man får helt enkelt inte reda på de medfödda svagheter och defekter som rasen kan tänkas ha.

Nu börjar arabhästen ta steget ut på tävlingsarenorna, främst genom distansritten, och då kommer givetvis skadorna. En del beror på felaktigt ridande men många skador - är jag säker på - skulle inte ha märkts av om hästen enbart promenadridits eller tränats/tävlats på lägsta nivå.

Så jag ser den höjda skadefrekvensen och därmed den höjda premien som en naturlig orsak av att hästen börjar användas mer ordentligt. Trist för våra plånböcker, men så är det. Se nu till att ni ställer krav när ni köper era arabhästar. Köp inte vad billigt sk-t som helst utan försök höra er för så att uppfödare verkligen tänker på att hästen ska hålla för att användas, genomför en ordentlig veterinärbesiktning och röntga gärna. Även en billig häst blir dyr när den blir skadad. Var beredd att betala för en frisk och förstklassig häst!

Det är ju faktiskt bevisat att det är det ökade intresset för distans som ökat arabernas skadefrekvens. Sen ska man nog inte skylla på distansen generellt utan se på de andra saker som påverkar:

1. Ökat intresse för distans = fler distansryttare = fler distanshästar. Dessa ryttare är inte direkt inflyttade proffs utan nybörjare. Nybörjare har mer skador på sina hästar oavsett disciplin. Handlar om att man inte riktigt har kunskap om hur man lägger upp träningen.

2. Dessa ryttare i exemplet ovan har ingen aning om vad som kännetecknar en bra och hållbar distanshäst, utan araber är bar på distans, en arab får det blir. Således kommer araber som - för att uttrycka det ELAKT och tillspetsats - avlats för att springa i snöre hamna som distanshästar och gå sönder.

3. Ökat intresse för distans gör även att fler kommer upp på längre distanser, och där sållas ju agnarna från vetet och en del hästar slås ut. Samma sak syns inom alla discipliner, det är inte alla hästar som håller hela vägen men det märks inte förrän de går sänder.

4. Överlag ökat medvetenhet om att i tid söka vård för skador/blessyrer. Hästarna kommer in till vet tidigare (och kanske fler gånger) istället för att komma in när de är SLUT och slås ut.

5. Med risk för att ÅTERIGEN få allsköns arabuppfödare på mig så är det en väldig massa araber som INTE är avlade på prestation utan stam och utseende. Dessa blir ibland utmärkta, och ibland porslinsdockor som inte håller.

6. Distans är en sport som sliter, oavsett nogrannhet, kunskap etc så är det ens port som sliter och ganska effektivt sållar ut hästar som inte håller frånd e som håller. Det är till gagn för avel etc, men ser inte så fint ut i veterinärstatistiken.

PERSONLIGEN, och nu blir jag nog halshuggen här - så tycker jag att man borde fundera om distanshästar på lite högre nivå skulle jämställad med aktiva travare och galoppörer och inte få ha samma försäkring som 'ridhästar', iom den ökade risken.

Jag har två araber som gör sitt bästa för att skicka statistiken i taket utan att ens kunna stava till distans ;) valacken står i 40 000 kr i A1 med dubbel vetvård. Försäkrad i Sveland och försäkringen kostar 400 kr/månad. Fölet/åringen står i 10 000 kr i A1 och har dubbel vetvård. Försäkrad i Agria. Kostar (än iaf) 300 kr i månaden (inkl 10% fölrabatt). Dock årsförfallodag 1/4 så det märks väl om det blir någon höjning då.

Dock är det en bra bit kvar tills de har samma skyhöga premier som halvbloden och engelska fullbloden ;)

Håller med om allt du skriver, men vill modifiera punkt 6.

ALL hästsport sliter på hästen. Om du är duktig ryttare och utövar sporten på hög nivå så är det det som hästen utför (hoppar, springer långt, fort, utför dressyrövningar som är svåra och kräver mycket styrka och smidighet etc) som utsätter hästen för stor skaderisk.
Om du inte är lika duktig ryttare och tävlar på lägre nivå så kan det vara din brist på kompetens som utsätter hästen för skaderisk trots att själva insatsen som hästen ska göra inte är så slitsam.
Detta gäller som sagt var ALLA ridsporter.

Därför vill jag påstå att det egentligen inte är distansen i sig själv som är orsaken till arabhästarnas högre skadefrekvens, utan att de överhuvudtaget tävlas och används som gör att statistiken ändrats.

Hade folk plötsligt börjat hoppa med arabhästar så skulle det varit hoppningen som "varit skadlig".

Hänger på dej lite här men det är allmänt.
Handen på hjärtat. Hur många distansryttare har köpt araber
som inte klarat av galoppen?
Hur många distansryttare har skaffat sig ett ungdjur med sikte på distans?
Hur många har en häst som genomgått en planerad utbildning till att bli distanshäst, från föl till vuxen mao?
Araben är dessutom avlad till att trampa ökensand. Är verkligen vårt hårda vinterunderlag t.ex lämpligt för denna ras?
Tror inte så mycket på prestationsavel inom ett specifikt område när det avser araben.
Araben är framavlad för att vara en allroundhäst, en femkampare.

Nu håller jag inte med alls!
Om vi hade haft ökensand så hade vi nog definitivt haft problem med hästarna, araber eller ej. Sand är det allra hemskaste underlaget, det kan leda till såväl hov- som senproblem. Hur en kropp reagerar på träning (hårt eller mjukt underlag) följer samma lagar oavsett vad för djursort eller ras man talar om. Så visst går det att träna för sandunderlag men att säga att arabhästarna går sönder därför att de inte går på sand är ganska otroligt.
Ni får även tänka på att de arabhästar som tävlas framgångsrikt inom distans har ridits i många och långa mil och ändå hållit väl. Distans är en av de sporter där hästen kan prestera långt uppe i åldrarna. En bra distanshäst är ofta i åldern 15-16 år och mer, ungefär som inom dressyren. Jämför med hoppning av alla former så ser ni skillnaden.

Det är dumt att köpa avlagda galopphästar till distans, precis som att köpa en fd skadad häst till vad som helst. Det är stor risk att den går sönder igen oavsett vad du gör med den.

Men hörni, öknen kan vara stenhård också!

Man har en föreställning om öknen att den ska vara böljande, djupa sanddyner - och så kan den förstås också vara - men ibland består öknen av makadamhårda slätter och stenar också.
Så nog tror jag att arabhästen trampat såväl mjuk som hård öken i sina dagar! :p

Annars så stämmer det Puppan skriver: distanshästen är som bäst när den är tonåring. En del andra ridsporter sliter ut sina hästar långt tidigare även om de rids väl. Jag tror fortfarande att dagens ökande skadestatistik mest har att göra med att araben används alls.
Sedan tror jag även som Annika, att arabhästen, utöver sin specialkompetens inom distansen, även är en god 5-kampare (bättre än många andra hästraser) och att det skulle vara kul om det fanns en sådan tävlingsform.

Du behöver inte hålla med mig alls men faktum kvarstår att araben är framavlad för att kunna ta sig fram mil efter mil i öknen och det har den gjort i ett antal 100 år.
Tror du har alldeles galet fel när du skriver att en distanshäst har sina bästa år som 14-15 åring. Att det blir så är endast för att man köpt äldre hästar så baserar man fakta på det. Skulle däremot vilja veta mer om hur, om de över huvud taget finns här i Sverige, de som medvetet har planerat för en fölis att bli distanshäst vid vilken ålder den har haft sin bästa tid.

Jovisst är det en blandad kompott i öknen, tänk vilka stenhårda hovvar araben har (skall ha).
Men som sagt ett underlag från distansare som har haft en lång, lång planering från unghäst till vuxen skulle vara jätteintressant att få ta del av.
Ja femkampstävlingar har föresvävat mig länge men jag tror att de flesta arabryttare specialicerar sig på en gren och det är självklart till nackdel för araben som har en sån bredd. Men som familjehäst där medlemmarna har olika inriktningar så är den ju alldeles utmärkt. "Fem paket i ett" :banana:

Ålder för att få tävla Clear Round: 5 år Ålder för att få starta en tävling: 6 år
Tävlingssträckorna börjar på fem mil och bör rimligtvis ridas tämligen långsamt till en början. Under sitt år som 6-åring bör hästen därmed mest tränas in i den sociala/psykiska delen av tävlandet. Att kunna åka långt till tävlingsplatser, övernatta, äta och dricka under tävlingen. Börjar man blanda in fart där så är man inte rätt ute.
Som sjuåring kan man låta hästen gå någon/några långsamma 8-milare, kanske en lite snabbare 5-mil men inte i placerings/vinnarhastighet.
8-åring Fortsätta rida långsamt, befästa formen i 8-milstävling, kanske prova en enstaka långsam 100 km om allt tycks fungera bra.
b]9-åring[/b] Befästa 80-100 km, prova 120 km. Någon enstaka snabbare 5- eller 8-milare. Inte pressa till topprestationer på längre sträckor än så.
10 år . Nu är hästen garanterat färdigvuxen & hållbarhetstränad om man inte förivrat sig tidigare. Nu skulle jag utan att skämmas sätta fart på en 8-milare kanske för placering/vinst.
Hästen klarar 120-140 km, den senare i måttligt tempo. Prova en 160 km om allt tycks OK.
11 år Inga 140 eller 160-km på högre tempon, men dock genomföranden utan problem. Välja några fåtal kortare tävlingar (i detta fall 80-120 km) att tävla för vinst/placering på.
12 år och vidare och vidare: Hästens styrka och erfarenhet gör att man kan börja rida för vinst även på längre tävlingar. De flesta hästar klarar ca 2 långa ritter på vinsthastighet på en säsong utan att ta skada, men somliga exeptionella hästar kan gå fler tävlingar och ändå hålla sig skadefria. Jag skulle dock inte chansa om jag skulle vilja toppa på två långa tävlingar under säsongen.

Så, därför tror jag nog att det stämmer att de goda åren, när hästen är som fysiskt starkast och psykiskt bäst förberedd för distans, ligger i tonåren. Innan dess är det bara en färdväg.
Om man inte vill satsa på att verkligen rida distans, utan vill hålla sig på lägre nivåer så är ju det helt OK det också, men man bör hålla i minnet att det är FARTEN som skadar, inte längden på banan i första hand. En snabb 5-milare kan skada mer än en långsam 100-milare.

Visst finns det gröngölingar inom distansen som inte förstår och inte vill ta till sig det gamla ”tjatet” om att inte rida för fort for tidigt, men jag har nog sett ivriga hoppryttare göra brytsvängar och träna hoppning dagligen på sina unga hästar också – så det är inte bara distansintresserade som förivrar sig. Däremot har ryttare i de andra disciplinerna så många fler att fråga, det finns ridskolor, tränare etc som kan hjälpa till, medan distansen tyvärr heöt förtigs i officiella sammanhang. Tänk om man kunde få hjälp med ett träningsschema av en vanlig ridlärare istället för att få en konstig blick när man frågar om distans?

Till toppresterande distanshästars ålder. Tar årets topplista (antal godkända tävlingskm) i den mån jag vet hästens ålder:
1. Fazette (commenara): f-86
2.Avalon Excalibur (arab) -91
3. Cid (arab) -88
4. Ztefan (arab) -91
5. Warszawska (arab) -90
6-7 ej uppgift
8. Poem (arab - var med på EM också) -83
9. Hot Dog (travare) -92
10. Keep on Dreaming (travare) -90
11. Martec (arabkorsning) -89

Kolla gärna vidare på distanslistan.com

Jag vet inte vilka som varit distanstränade sedan de var små och vilka som köpts som fullvuxna, men som du ser så är det iallafall inte några unga hästar med på topplistan. Hästarna är helt enkelt inte redo för längre distanser förrän de blivit äldre.

Öh, CoMMeNara...??? Ny hästras! :rofl:

Ja det var en lång gedigen utbildning. Om vi nu rättar oss efter detta, att hästen är grundad till max hur stor blir skaderisken då? Det är ju ingen som vet, eller hur? Som idag, jag pratar bara om araber, misstänker jag att få araber har fått denna grund. En del är ju kasserade från galoppen pga av olika skäl. Alltså dom har snabbt fått lära om, byta teknik, flytta på muskler osv sen ut och distansa.
Självklart att skaderisken blir större emot en arab som kanske har fått en gedigen grund. Bara att som föl få träna upp sina muskler i välkuperade hagar och sedan succesivt utbildas efter mognad mentalt såväl som fysiskt måste ju vara halva jobbet. En sådan arab, men rejäl grund och avlad efter friska sunda föräldrar borde då i rimlighetens namn hålla bra mycket bättre än en mindre arbetad häst.
Därför känns det väldigt galet när man får höra "håller araben för distans". Varför skulle den då inte hålla? Vägunderlag, kroppskonstituion eller vad? Ämnad för distans är den men som du också säger, som jag tolkar det i alla fall, är om hastigheten är den rätta. Å andra sidan läser man om att i öknen kunde de traska fram 50 mil på en dag!
Vilken hastighet var det då? Hur räknas en hel dag? Och hur tusan var djuren beskaffade? Vad har försvunnit på vägen till dagens araber eller får dom inte rätt levnadsförutsättningar. Det blir så tokigt när sådana här rykten uppstår om hållbarhet när grunden inte är riktigt klarlagd. Rykten är ju fel att säga utan det är ju fakta att en hel ras helt plötsligt har hamnat skyhögt på skadelistan. Om araben har getts rätt förutsättningar såsom god hästhållning, rätt utbildning till specifik sport, seriös avel osv. så borde den i rimlighetens namn inte ha hamnat där. Man bör nog läsa historien lite för att förstå att denna ras skall kunna uträtta en hel del. Har ju använts i så många olika sammanhang under kanske tusentals år tack vare sin mångsidighet och hållbarhet.

Jag tror jag förstår vad du menar, Annika. Jag broderar ut orsakerna till att jag alls ger mig in i debatten:

1. "Håller araben för distans"-diskussionen bör ses mot de myter som araben är omgärdad av. Sedan dess jag köpt arab har jag fått höra att den är en sällsynt frisk ras, förutom SCID och enstaka cyctor i bakknäna (som vi förresten tar bort röntgenkravet på hingstarna för) så finns det knappt några ärftliga sjukdomar etc.
MOT DEN BAKGRUNDEN och om man börjar misstänka att flera uppfödare faktiskt uppriktigt TROR på detta med arabens ofelbarhet, så blir iallafall jag lite mörkrädd, därför att jag tror att arabhästen -likt alla raser - har sina rasbundna defekter. Defekter som (- åtminstone jag - )skulle känna mig tryggare om "arabfolket" inte förnekade. Om jag fick höra att "Det där tar vi på allvar" istället för "Du talar illa om vår ras - den är fläckfri" så tror jag på att det går att komma tillrätta med de problem som tävlande ryttare ändå råkat på när de ridit arabhästar. Araben kanske t o m ÄR en sällsynt frisk ras, men inte ofelbar. Därför bör man ta alla rapporter om eventuella fel på största allvar.

2. Den ökade skadefrekvensen: Se Den Ökade Användningen. En ofrånkomlig följd oavsett vad man börjar använda araben till. MEN: man bör ändå sätta arabvärlden på Red Alert och se vad för skador som tycks uppstå och fundera på om man kan förbättra hållbarheten på ALLA sätt och vis: hästhållningen, ridningen, avelsmaterialet. Inte skylla på de där distansryttarna som rider sönder hästar. Om araben råkat ut för en fälttävlansboom så hade det varit fälttävlansryttarna som "red sönder hästarna". Givetvis måste även ryttarna bli medvetna - att om man köper kasserat material från en annan sport så är risken stor att det går åt pipan även i den nya sporten. Men som det är just nu så känns det som att man lika gärna kan satsa på billigast möjliga häst än att köpa en "märkesuppfödd" dyrt. Man kan ju inte ge några prestationshänvisningar på många uppfödarhåll och när man börjar prata prestation så slår uppfödarna ifrån sig! Varför ska man då köpa en dyr häst - uppfödarna VILL ju inte ens tänka prestation för att de tror att hästen automatisk blir rugguggleful om den även har kapacitet??

3. Diskussionen "Avla för prestation" behöver därmed inte betyda att araben ska bli en ful häst som springer fort eller hoppar högt, utan att man ska börja fundera på hur avkomman blir rent prestationsmässigt OCKSÅ.

Du måste ändå hålla med om att det har gått ganska många och långa år sedan araben var en brukshäst i öknen till idag. Och däremellan kom många och långa år som "dockhäst" där den inte alls användes till något och där typen var allt. Se alla djur där typen tillåts dominera över användbarheten: siameser, perserkatter, mopsar och andra djur som får kroppsliga problem p g a människans besatthet av att driva typen till sin spets (inte hunden...)
Det kan å andra sidan gå samma väg om enbart prestation får regera, men då borde ju arabhästen ha en fördel där det finns en rasstandard...eller?

Jag tror vi är ganska överens. Jag är jätteupprörd över det "slarv" som har uppstått i aveln. Ännu mer förskräckt har jag blivit av att det ynka röntgenkravet skall tas bort. Likaså blir jag upprörd över att det hemlighålls om cystor i bakknäna. Trots allt är det cirka 80% ärftlighet det handlar om och jag har inte en aning om vilka blodslinjer det ligger i. Endast rykten men inget verifierat. Jag vet inte vad du avser med långa och många år angående brukshästen i öknen. Själv har jag ett 18-årigt sto där de ökenfödda araberna dyker upp redan i fjärde och femte led. Känner lite av att det "goda" blodet rinner där.
Hur som helst måste det tas ett nappatag med aveln men jag hävdar fortfarande att distansen (just för att det är den innesporten just nu) inte skall vara en måttstock för ohållbara araber.
Jag vill se lite mer "bakom".

Japp, helt överens där!
Jag tror dock att det kan gå ganska fort att "förstöra" en aldrig så bra blodslinje genom obetänksam avel. Som sagt var, så är inte ens prestationsavel en garanti på något sätt, men jag tror ändå att om man får en kundkrets som är lite mer krävande så ger det den goda effekten att det inte går att sälja "vad som helst" lika lätt.

Självklart ska inte distansen vara allenarådande när det gäller att definiera kraven på framtidens araber, men distansen kan vara en god avstampspunkt eftersom det är där många araber används som sporthästar just nu.

hej hej! Intressant diskussion det här. Ska följa den vidare, och kanske komma med något inlägg så småningom.
Sen vill jag bara påpeka att det finns en hel del arabuppfödare, som faktiskt vill ha allt i ett, så ni inte tror att det bara är show-avel alla håller på med! :cool:

Klart att man förstör en blodslinje snabbt. Inavel har ju varit ganska populärt och någon kvalité kan det ju knappast bli i det långa loppet. Vidare tycker jag det är oetiskt med tanke på att hästar i det vilda livet inte bedriver inavel. Jag ser dock en framtid för arabaveln, många börjar ta till sig problemen och vill verkligen bjuda till. Själv vill jag inte inrikta mej på en speciell sportprestationsavel (kan man säga så?) utan hålla mej till just femkamparen.

Just precis, allt-i-ett-paket! :banana:

Visst sliter ALL ridning på hästen, men när det är distans så blir det ju mer tid eller hur man ska säga det. Om man rider en timmes dressyrpass eller rider fem mil, så tar det ju längre tid att rida fem mil, så jag ser en nötning i just LÄNGDEN med.

Sen borde araben klara det i en ideal värld, men det avlas enligt mig fram för lite araber som verkligen är BRUKS. De behöver inte vara grenspecifikt framavlade, inte det jag for efter, utan mer att avla på prestation och hållbarhet och inte blodslinjer och utseende. Avla för att arbeta och inte springa i snöre :devil:

Naturligtvis finns det de som gör det, men jag tycker fortfarande det är myyycket blodslinjeavel, och då inte för att den blodslinjen visat sig hållbar utan för den är snygg och vinner i utställningsringen. Utställningsresultat ses som meriterna, vad hästen presterat (eller snarare INTE presterat) är oväsentligt. Stoet är välstammat och hade fina poäng på utställning X, och hingsten har vunnit utställning Y och we´ve got a match made in heaven. Och visst, chansen är ju att fölet hävdar sig på utställning med, men håller fölet för träning/tävling? (Oavsett disciplin, men jag tycker längden gör mer utslag hos araberna)

Och så ännu en brasklapp - att araberna är maratonlöpare är inget större snack om, men är vi RYTTARE maratonryttare? Klarar vi att rida på och belasta hästen på ett skonsamt sett i 5 mil eller mer? Om jag bara tar det jag sett på distanstävlingar så är det mycket långa tyglar, stolsits och hästarnas huvud i vädret. (Jag säger inte man ska rida fem mil på tygeln och i dressyrform, jag bara ifrågasätter om inte RYTTARNA skulle kunna hjälpa hästarna på traven). Nu är mina erfarenheter av distansen på gräsrotsnivå, men jag tror det är där de flesta skadorna kommer.

Om jag tar ut min herre och på långa tyglar i en form han väljer själv låter hon skritta, trava och galoppera fem mil, om än aldrig så uppbyggt så skulle han vara utslagen idag. Hans rygg skulle ta för mkt stryk (han har inte en röntgenmässigt felfri rygg), däremot genom att se till att han ARBETAR med ryggen och således bär sin ryttare på skonsammaste sättet så håller ryggen.

Men soms agt, det finns många aspekter..

Ska först bara inleda med att säga att om ni är missnöjda med det försäkringsbolagets premier så byt till Folksam, som har väldigt förmånliga försäkringar för arabhästar. Dessutom har det numera dyra f-bolaget dragit in sin cup för just distansen, men har den fortfarande för alla andra discipliner. Bara där har vi ännu en orsak till att byta, tycker jag.





Tänk på att byta bolag är en STOR risk. Om man byter bolag så täcker försäkringen INGENTING som fanns innan. Dvs du har en häst som verkar fräsch, som vetbesiktigas u.a. etc men som X år senare visar sig ha en gammal defekt någonstans som inte visat sig tidigare. Då täcker försäkringen inte det..

Kan ta min som exempel. Han har en ful röntgenförändring i hasen som inte gett ett ljud ifrån sig förrän han var åtta år. Då när kraven ökades på honom blev han halt, in och hältutreddes och röntgades och defekten upptäcktes. Han har tidigare både fungerat i arbete och gått UA på veterinärbesiktningar och böjprov.

OM jag hade bytt bolag som jag tänkte när han var sju år hade jag inte fått EN KRONA från försäkringsbolaget. För de hade tyckt att "Det fanns vid försäkringens tecknande".

Enda sättet att vara helgarderad är att försäkra hästen när den är FÖL och hålla den där sen. Ett bolagsbyte är ALLTID en risk och riskerar att kosta mer än det smakar.

Var medveten om den risken, jag vet mer än en person som inte fått ut en krona på livförsäkringen de betalat premier för, för att man bytt bolag...

:bow: :bow: :bow:

Jag blir också både mörkrädd och arg/ledsen när araben framhålls från en felfri häst utan rasrelaterade sjukdomar. Och än värre när den framhävs som 'immun' mot de förslitningsskador som tenderar att kunna drabba alla hästar, men just för det är en arab så är den 'immun'.

Jag har mer än en gång rykt ihop med arabuppfödare och i slutändan anklagats för att vara 'arabfientlig' när jag motsatt mig att araben är en felfri ras och dessutom saknar rasbundna sjukdomar (t ex att araber inte aaalls har problem med bakknäcystor..hmm...). Hur det går ihop att vara arabfientlig och ha två araber själv är en bra fråga, men bara för jag inte anser att araben är den kompletta hästen som är mycket bättre på ALLT än alla andra raser så är jag arabfientlig.

Araber har sina fördelar, likväl som den har dess nackdelar, både vad gäller risken för vissa rasrelaterade defekter men även att den t ex inte är framavlad för svårklassdressyr som främsta mål. Den har såldes en gång som inte brukar räcka till det. Däremot kan vilket halvblod som helst se sig utklassat när vi talar om andra saker, t ex att klara långa distanser med minimal energiförlust. Men månag arabuppfödare/arabfolk tycker/tror att araben är den enda fullkomliga häst som finns, har inga rasrelaterade sjudomar och är lämpad för alla nivåer i alla discipliner och kan utkonkurrera även de hästar som är HÅRT avlade mot en viss disciplin. Det synsättet gagnar inte arabvärlden alls om man frågar mig..

Sen, problemet med det du tar upp Gehshira, dvs att uppfödarna 'blundar' tycker JAG rent spontant i förlängningen verkar vara att de kan hålla med om att "Ja blodslinje X, DEN är inte bra den inte, bara skräphästar", medan DERAS EGEN hingst elelr den blodslinje den föredrar är såå felfri och bra.

Min valacks uppfödare vägrar t ex hårdnackat att gå med på att hennes hingst (min hästs pappa) kanske inte riktigt nedärvt hållbarhet. Ser man på antalet avkommor efter honom så visst det är fler som hållit än inte hållit, en del även fast de presenterat litegrann. Men sen finns det enligt mig FÖR många som av en eller annan anledning visat sig inte klara påfrestning mer än lalla i skogen. Men det beror absoluut inte på hingsten utan är slumpen/otur/etc. VAD det egentligen beror på ska vi låta vara osagt, men att som hingstägare inte ens börja FUNDERA och rannsaka om det kan vara hingsten när så många avkommor, procentuellt sett, gått till de sälla jaktmarkerna eller befinner sig farligt nära dessa i en för låg ålder är dels respektlöst men känns även rätt typiskt också. Det BEHÖVER inte vara hingsten, det kan vara slump eller vad som helst, men enda sättet att få reda på det är ju att rota i det, att rannsaka, studera och begrunda och fundera på vad svaret kan vara. Men detta är ointressant.

Om inget annat får en uppfödare att börja reagera på att man kanske måste se över avelsmålet, avelsarbetet och utslaget av detta så borde det faktum att mer än en hästägare efter nämnda hingst är KLART inne på om det inte är hingsten. Det ger ju hingsten per automatik dåligt rykte i iaf vissa kretsar och borde vara nog, Men inte då.. Tyvärr..

Jag har länge tyckt att det bästa vore om det inte vore möjligt över huvud taget att försäkra sin häst mot förslitningsskador.
Fördelarna är flera:
Ryttare skulle (omedvetet eller medvetet) bli räddare om sina hästar.
Ryttare skulle vara noggrannare vid inköp av häst, och efterfråga bra hästar, inte bara billiga.

Man kan inte utgå ifrån att alla sveriges hästmänniskor har kunskap och lust att bygga upp en häst till en stark och hållbar individ.
Vet de redan från början att det inte finns några försäkringspengar att hämta så går nog folk mer grundligt tillväga och skaffar sig kunskap istället.
Och de pengar man sparar på en billigare försäkring ser man till att ha kvar till oförutsedda händelser, eller lägger på en bra hovslagare...

Det är ju faktiskt bevisat att det är det ökade intresset för distans som ökat arabernas skadefrekvens.




Jag skulle gärna se dessa bevis (för de skadade araber jag känner är oftare sönderridna, billiga hobbyhästar). Hur många araber går egentligen distans - något hundratal?

Att distansen skulle vara skälet till sämre försäkringsvillkor tror jag inte på. Jag tror att det är en bekväm bortförklaring för att slippa ta hänsyn till ett större problem. Jag tror att hästarna går sönder för att mycket oseriös avel bedrivs, för att hästarna är billiga och hamnar hos oseriösa ryttare och för att folk glömmer bort att araber växer långsamt och länge. I dag är det inte ovanligt att de rids in vid 2,5 - 3 års ålder

Du tänker fel =) Det ökade intresset för distans gör att fler araber ANVÄNDS i vettig utsträckning, och då går fler sönder. Så det är en direkt koppling mellan det ökade intresset för distans - användningen av mer araber - högre skadefrekvens hos araberna - högre premier på försäkringen.

Det skulle bli samma sak dock misstänker JAG om fler araber började användas till något annat. Som du säger avlas det (enligt mig) fel..

Jag har länge tyckt att det bästa vore om det inte vore möjligt över huvud taget att försäkra sin häst mot förslitningsskador.
Fördelarna är flera:
Ryttare skulle (omedvetet eller medvetet) bli räddare om sina hästar.
Ryttare skulle vara noggrannare vid inköp av häst, och efterfråga bra hästar, inte bara billiga.

Man kan inte utgå ifrån att alla sveriges hästmänniskor har kunskap och lust att bygga upp en häst till en stark och hållbar individ.
Vet de redan från början att det inte finns några försäkringspengar att hämta så går nog folk mer grundligt tillväga och skaffar sig kunskap istället.
Och de pengar man sparar på en billigare försäkring ser man till att ha kvar till oförutsedda händelser, eller lägger på en bra hovslagare...




Jag förstår var du vill komma men jag håller INTE med om att det är en bra lösning!

Om jag tar min valack som exempel igen så åker jag till veterinär vid minsta lilla symptom. Han säger till väldigt försiktigt och genom att bara inte kännas helt hundra när något är knas. Blir inte HALT. De gånger jag åkt in och det varit ledinflammationer så har det enda som funnits när jag åkt in varit min KÄNSLA av att något är knas. Han har travat upp ohalt och varit ohalt initialt men böjprov har avslöjat hur det egentligen står till. Och ledinflammation - är det en förslitningsskada eller ej? Ofta är det en förslitningsskada, mend et kan lika gärna var av sjukdom eller yttre våld eller felbelastning/kompensationsbelastning. Hur avgör man vad som är vad?

Om man säger att en ledinflammation INTE är en förslitningsskada, men pålagringar är det så borde man vara helgarderad. Men icke. Jag vet tyvärr mer än en häst som fungerat utmärkt, skotts enligt konstens alla regler och kollats igenom varje år etc (hälsocheck) och vunnit klass på klass och tävlat på hög nivå. Sen en dag så vill hästen inte utföra en specifik rörelse lika bra som förr, elelr börjar protestera. Vid hältutredning på klinik hittar man otäcka pålagringar på röntgen.

Alla hästar säger tyvärr inte ifrån förrän det blir outhärdligt, och hur fångar man upp dessa?

Däremot så tycker jag att man (när man löst hovslagarbristen) borde få reservation på hovar & ben om man inte använder utbildad, 'godkänd' hovslagare t ex. Och gärna att det ska ske en årlig "hälsokontroll" för att försäkringen ska förnyas. Behöver inte vara så avancerad, men bara den görs (av veterinär) så man får en chans att upptäcka saker i TID.

Innan ni går i taket för höjda premier kolla upp hur mycket det faktiskt kostar!!!! Jag vet att Agria höjt araber en försäkringsklass ,men att premien gått upp 250 % har jag mycket svårt att tro. Min premie höjdes på valacken från 2700 per år till 3900. Det känns ju i plånboken. Men det är ju inte tvunget att ha sin häst försäkrad i tex A1, som jag valt. Man kan ha enbart vet. vård och eller A2, då blir premien betydligt billigare. Så mitt sto har jag en billigare försäkringspremie på då hon är A2 försäkrad.

Vill ni inte försäkra för dyra premier spar pengar varje månad på ett eget konto, så behöver ni ju aldrig betala för andras skador!!!

Visst är det svårt att dra en gräns, men samtidigt ska man ju inte blunda för att MÅNGA hästar slaktas ut pga skador i ben som egentligen mycket väl har kunnat läka ut på en längre tid.
Då är det ofta ägaren som har sin häst högt försäkrad som pushar på en utdömning.
gäller naturligtvis inte alla hästägare, men det är nog ett stort problem, som inte hör hit till tråden egentligen.

Oja, där håller jag helt med dig. Och det finns ju hästägare som får slå ut häst efter häst för t ex pålagringar eller ledinflammationer. Då tycker man ju både vet och f-bolag (man är ju oftast trogen sitt bolag med nya hästar med) borde börja fundera om det verkligen är otur hela tiden eller ryttarfel.

Men ett undantag skulle slå mot de som faktiskt gjort ALLT och haft ren otur.

Inte helt lätt att lösa, men håller med dig om att man borde försöka, problemet är ju bara hur..

Ja det är denna fälla man går i när resonemanget är att avla på bruks. Man skall avla på arab. Araben är en brukshäst i högsta grad med en kroppkonstituion och mentalitet som skall harmoniera. Tråkigt att du tänker att utställningar bara innebär att springa i snöre och se vacker ut. Jag som uppfödare, om dock i liten skala, är väldigt glad över att det finns möjligheter att få mina uppfödningar bedömda utav domare med araben som specialitet. Jag behöver deras omdöme får att kunna gå vidare i min avelsverksamhet. Vi måste också "visa dem i snöre" för att domarna skall kunna se deras scwungfulla trav, mentalitet osv vilket även det ingår i rasstandarden. Hur är det i andra rasföreningar? Inte kan man väl hålla på och bygga om hur som helst efter eget tycke och smak?
Jag avlar på blodslinjer, verifierade "arbetslinjer" som så många andra gör och min produkt håller bra i såväl utställning som bruks. Vackra, ädla huvuden kan också prestera. Det är en myt att mindre arabtypiska är bättre i ridsporten än de mer korrekta. Läs resonemanget ovan. Man köper hellre en billig otypad arab än en dyr vältypad. Den vältypade har eventuellt ett visst avelsvärde inkluderat i sitt pris.
Vilka visar sig då mest i sportsammanhang? Svaret är givet.
Vidare, en arab som skall passa i "fem-kampen" skall du kunna dela in i tre exakta delar, däri ligger knepet.
För övrigt tycker jag att du har ett mycket bra resonemang.
Men det känns inte alltid kul när hån går emot folk som visar hästar på utställningar. Själv kan jag aldrig någonsin påminna mig om att jag har hånat någon vars intresse ligger inom ett annat område där jag själv inte verkar.

Alltså, jag vill INTE se en avel mer mot bruks på BEKOSTNAD av rastypen eller skönheten. Och med dte lite tillspetsade "avlade för att springa i snöre" menade jag de som avlar enbart på stam och inte bryr sig om prestationen. T ex ett sto som är vackert och rastypiskt (och har hyfsat korrekta ben, jag tycker arabvärlden godtar lite FÖR skeva benställningar ibland) men inte ens inriden. Hon har aldrig presterat något. Inte mormor och mormorsmor heller. Och så betäcker vi med en hingst som förvisso är inriden och har visats att den är vettig och ridbar i alla tre gångarterna. Men det är i princip bara rida in dem du behöver göra för de ska klara ridprovet, men förutom det varken har tränats i någonting eller arbetats. Utan den är avelshingst på heltid och betäcker under säsongen och 'off-season' så går den i hagen och håller koll på sina ston.

Så får de vackra, fina avkommor. Men HÅLLER avkommorna? De är ju inte avlade för prestation som jags er det, utan det är de jag menar som är avlade för att "springa i snöre". De behöver inte bli ett dugg ohållbara för det, men man kan aldrig veta. Och även om den blodslinjen långt tillbaka gav väldigt mycket väldigt hållbara hästar som presterade så vet man inte hur det blivit sen. Hållbar + hållbar blir ju tyvärr inte automatiskt hållbar. Och har vi då ohållbarhet som nedärvs så får vi snörspringarhästar som går sönder när de ska arbeta.

Så jag skulle vilja se att stona och hingstarna (ffa stona) har GJORT någonting också. Som du vet tycker jag att Diesel (om man får nämna specifik hingst?) är ett BRA exempel på en hingst som faktiskt presterat något och GJORT något mer än springa i snöre ;)

Det är inte att de måsta ha tävlat eller så jag efterlyser, men att de iaf hållit för någon form av arbete, hobbyridning, hobbykörning eller vad som helst. Men mer än att springa i hagen och springa i snöre.

Sen vill jag ju INTE ha bort utställningarna, de har en nog så viktig plats för att inte helt tappa arabtypen (och tappar vi den kan man lika gärna köpa en annan ras som jag ser det) men en KOMBINATION av utställningsresultat och att hästen är arbetad i någon form. Dvs jag kan se på utställningsresultaten att hästen är en god representant för rasstandarden, jag kan se på avkommors utställningsresultat om han nedärver sin typ och gång. Och jag kan om den är riden/körd se att den iaf verkar hålla för den nivån av arbete den gör, dvs det är inte en 'porslinshäst'. Jag är ju lika ointresserad av en som är utställningschampion flera gånger om men som inte håller för arbete som jag är för en som är maximalt hållbar men ser ut som en älg =)

Så jag har aldrig menat att arabtypiska hästar är sämre att prestera eller håller sämre eller något. Men om ingen av föräldrarna eller släktingarna arbetats så vet man ju inte mer än att de är typiga, korrekta och hur de rör sig. Och jag vill ju ha en som HÅLLER också =)

/Alexandra - som lagt ut nya bilder på arabstoet som föddes förra året förresten. Kolla hemsidan :p

Oj! Vilken respons det blev! Kul, men ämnet är mindre kul - jo, det stämmer faktiskt att premien ökade 250% även om du tror att jag hittar på.. :-) Jag såg själv försäkringsbrevet.

Själv har jag If eftersom jag hade Sleipner tidigare och jag har (hittills) en billig försäkring men jag försäkrar inte min häst för så mycket heller eftersom jag hellre sparar pengar och t.o.m. hellre tar ett banklån efteråt än betalar premier i förväg för något som kanske inte ens kommer att hända...

If är billigare än Folksam (det är väl förresten Commercial Union som har Folksams djurförsäkringar?) iaf då jag kollade detta för ca ett år sedan. Jag har nämligen alla mina andra försäkringar i Folksam och ändå skulle Spirres försäkring bli 30% dyrare hos dom än hos If.

Jag läser intresserat era tankar om avel och hur distansryttare väljer sina hästar (eller inte väljer?). Själv har jag nog gjort ett "dåligt" val. En häst som kostade 15000 kr som 3-åring - inga prestationer hos föräldrarna och som dessutom inte har någon bra exteriör.

MEN och här är det som är viktigt tycker jag - JAG är fullt medveten om detta och tränar därefter. Det handlar mycket mindre om rätt avel och perfekta hästar än vad det handlar om kunskap och känsla hos ryttaren (se bara på Prince Aussie!). Spirre har pga sin exteriör tränats mycket långsamt och ska i år som nioåring ut på sin första 8-milare. Han gås regelbundet igenom av equitrerapeut och har genomgått en större veterinärundersökning för två år sedan för att komma till rätta med rygg- och bakdelsproblem. Jag vet antagligen om alla hans svaga punkter - från de veka framkotorna (som inte klarar sandunderlag!!) till hans för korta muskulatur i vänster bakdel.

Idag är Spirre ett vältränat muskelpaket som går mycket allsidigt och ja - han har tränats sedan 3-års ålder med siktet mot distans även om jag mer och mer ställer in siktet mot allround, just för att jag vet att han antagligen inte skulle hålla som elithäst i distansritt.

Så hur får man ryttare och hästägare mer kunniga och mer medvetna om sina hästar svagheter?

Ursäkta mig?
Men VAD menar du att Diesel har åstadkommit? Är det inte prestaioner och framförallt inom distans ni pratar om här? Ja, Diesel marknadsförs som en prestationshingst - det kan jag hålla med om. Men vad har han EGENTLIGEN presterat? Finns det några resultat på honom överhuvudtaget? Mig veterligen står det (på hans hemsida) att han TRÄNAS för fälttävlan. Sedan då? När kommer debuten?
Om det ska pratas om prestationer finns det andra hingstar att ta upp:
Bajano, Jalaam, Eldorado, Raz am Sheijk, Shakespear, Elcatero, Ghazal, Mustapha, Red Baron, Milagro, Chock, Zmart, Sham Z m.fl. Dessa är ett antal hingstar som faktiskt HAR presterat något!

Mycket intressanta inlägg, tycker jag!
Försäkringar,
jag har SveLand som fortfarande "premierar" skadefrihet med 6% lägre premie/år i upp till 4 år (= upp till 24% lägre premie för en häst som inte behöver utnyttja sin försäkring). Det tycker jag är ganska OK! Om man använder försäkringen "halkar man ner" i bonussystemet - helt riktigt.
Distansridning,
att ryttarna "sitter i stolsits och rider på långa tyglar" m.m. tycker jag nog får stå för de totala nybörjarna?! Jag känner flera SERIÖSA tjejer som har tävlat distans i 10 år och mer. Jag skulle knappast vilja påstå att de rider sina hästar på ovan beskrivna sätt. Tvärtom tränar de regelbundet sina hästar för instruktörer och rider både western, dressyr och hoppning för att få en allsidig träning av sina TÄVLINGShästar. Givetvis finns det oförståndiga/okunniga ryttare inom distansen, liksom inom alla andra tävlingsgrenar, men de som finns kvar länge vet att träna/rida sina hästar på ett bra sätt.
Uppfödning för distans,
jag vet inte om det finns någon statistik för detta? Skulle knappast tro det, eftersom vi är dåliga på det mesta vad gäller statistik i kära "Svedala". Jag vet att det finns uppfödare, idag, som avlar med sikte på blivande distansELIThästar. Men deras uppfödningar är fortfarande unghästar och det lär dröja länge ännu innan vi ser resultatet av deras avelsarbete. Om dessa hästar blir så bra som uppfödarna hoppats på får VI hoppas att uppfödarna delar med sig av sina knep. ;) Personligen försöker jag att låta "mina" ungar få leka så mycket som möjligt som små, därefter får de följa med ut som handhästar. De får då både social träning och bygger sakteliga upp muskler/senor/hovar/andningsvägar m.m. Oavsett vad de kommer att tränas för/tävlas i som vuxna måste de utsättas för ansträngningar redan från tidig ålder, i rimliga mängder! Men förutom detta påverkar fodergivan och härstamningen till stor del vad det kommer att bli av "din" häst. Det är iaf min absoluta övertygelse!
Hoppas på en fortsatt intressant diskussion!

Var går din gräns för en prestationshingst eller det kan lika gärna vara en allmän fråga. Blev lite tveksam när såg vad Jolly Show radade upp som övriga prestationshingstar.
Men är själva hingstarnas meriter så avgörande egentligen?
Självklart är det lite att ta på men har deras syskon/halvsyskon presterat något? Hur ser deras möderne ut? Finns det något sto där bakom som visat framfötterna?
Det finns så otroligt många fler aspekter att ta hänsyn till i ett avelsarbete men framförallt skall man, om man nu vill avla på enbart prestation, få dokumenterade uppgifter.
Var har den potentiella hingsten tävlat? Vilket motstånd m.m. och åter igen m.m. Börja där så får ni se vad som händer och försök då att hitta en säker hingst.
Till Alexandra.
Ja tyvärr och åter tusen tyvärr så går det alltför många hingstar igenom utställningar och avelsvärderingar (alla blir ju godkända på en avelsvärdering) med inkorrekta ben. Vad göra, förlänga utställningarna? Frågan är då varför folk avlar på dem. Varför köpa ett föl eller häst över huvud taget när benen är kass på föräldrar eller hästen själv?
Jag har hört så mycket om detta under årens lopp och ändå köper folk och avlar på defekter och det är bara inte de större uppfödaran utan det är också nån som bara vill ha föl. Men en arab med defekter kan man köpa billigt också.

Ursäkta mig?
Men VAD menar du att Diesel har åstadkommit? Är det inte prestaioner och framförallt inom distans ni pratar om här? Ja, Diesel marknadsförs som en prestationshingst - det kan jag hålla med om. Men vad har han EGENTLIGEN presterat? Finns det några resultat på honom överhuvudtaget? Mig veterligen står det (på hans hemsida) att han TRÄNAS för fälttävlan. Sedan då? När kommer debuten?





Jag pratar inte om disciplinspecifika prestationer. Och om du läser hela mitt inlägg igen så ser du att jag inte nödvändigtvis kräver att de måste TÄVLAT, men jag ville se att de iaf TRÄNAT, ridits elelr kört. Så man vet att de håller för något mer än bara vara vackra. Och Diesel har iaf ridits, och oavsett om han 'bara' tränat fälttävlan eller ej så rids han inom flera discipliner vilket är mycket mer än vad många andra hingtstar göra (de går "bara" i avel).

Men som sagt, jag pratar inte grenspecifika resultat, och som jag skrev så var jag inte nödvändigtvis ute efter tävlingsresultat (även om det är ett plus) utan det räcker med att i större utsträckning se dem ridna/körda, dvs att de gjort ett ARBETE av något slag och inte bara sprungit i hagen och utställningsringen. Det finns flera hingstar som också gjort det´, en del i en gren, en del i flera. En del tävlar, andra inte. Men huvudsaken för mig är att de gjort NÅGOT (och helst stona med). Men kan inte ändra hela världen på en dag, men börjar man där så kommer fler hästar ut och visar tävlingsresultat med, och det är ännu bättre men för mig inte lika viktigt, alla har inte tid och intresse att tävla, speciellt inte om man har en avelsverksamhet samtidigt. Men arbeta hästarna är en annan sak..

Var går din gräns för en prestationshingst eller det kan lika gärna vara en allmän fråga. Blev lite tveksam när såg vad Jolly Show radade upp som övriga prestationshingstar.
Men är själva hingstarnas meriter så avgörande egentligen?
Självklart är det lite att ta på men har deras syskon/halvsyskon presterat något? Hur ser deras möderne ut? Finns det något sto där bakom som visat framfötterna?
Det finns så otroligt många fler aspekter att ta hänsyn till i ett avelsarbete men framförallt skall man, om man nu vill avla på enbart prestation, få dokumenterade uppgifter.
Var har den potentiella hingsten tävlat? Vilket motstånd m.m. och åter igen m.m. Börja där så får ni se vad som händer och försök då att hitta en säker hingst.





Fast jag efterlyser ju som sagt inte nödvändigtvis tävlingsresultat (även om det är en bonus). Dels för att för MIG så är tävlingsresultat lite missvisande. Om man tar hoppning och dressyr som ex så skulle jag ju kunna köpa mig en svårklasshoppare eller en Grand Prix dressyrhäst. Och visst, den har vunnit och vunnit tidigare, men JAG kanske inte kan få den att ta ett enda steg korrekt, det säger ju inget om hur mycket som krävs av RYTTAREN för att hästen skulle vinna. Det kan ju vara en häst som är väldigt "svår" även om den är talangfull, eller har vad jag kallar "dåligt huvud" även om den är talangfull och har kapacitet etc. Och som dus äger, hur var motstånd etc.

Men för mig räcker det med att se att den gjort någon form av ARBETE, dvs tränats. Det är en indikation på att det inte är en porslinshäst jag vill åt, inte nödvändigtvis kapacitet (det är en annan fråga, men det är inte den jag far efter nu).

Sen är det alltid problemet med att tävla avelsdjur eller blanda avels och tävlingsdjur (smitta etc) och alla har varken tid, lust elelr kunskap att tävla. Så det är som sagt var inte det avgörande för mig, men jag vill att hästen ska ha gjort någon form av arbete (och hållit för detta).

Och naturligtvis är det ännu trevligare om resten av stammen presterat någonting på något sätt, men man kan inte ändra världen på en dag ;)



Ja tyvärr och åter tusen tyvärr så går det alltför många hingstar igenom utställningar och avelsvärderingar (alla blir ju godkända på en avelsvärdering) med inkorrekta ben. Vad göra, förlänga utställningarna? Frågan är då varför folk avlar på dem. Varför köpa ett föl eller häst över huvud taget när benen är kass på föräldrar eller hästen själv?
Jag har hört så mycket om detta under årens lopp och ändå köper folk och avlar på defekter och det är bara inte de större uppfödaran utan det är också nån som bara vill ha föl. Men en arab med defekter kan man köpa billigt också.




När man är nere i "hästköparledet" tror jag det är okunskap till syvene och sist. De vet inte eller förstår inte att hästens benställning är inkorrekt, eller så förstår de inte hur detta riskerar att påverka hästen. Förrän de står hos vet som skakar på huvudet och tycker "Ja, den här är det inte så konstigt att den inte håller, titta hur den ser ut i benen". Samma sak med stoägare etc i vissa del (de på hobbynivå) de har inte kunskapen nog (det går ju igen i alla raser, att avla på sitt sto med hjärta istället för hjärna). Men varför 'seriösa' uppfödare gör det vet jag faktiskt inte. Men de verkar försvara sig med att "den där avvikelsen är betydelselös, araber ser ut sådär mer eller mindre, det är inget att bekymra sig över" etc. Och i många fall kanske det inte ÄR Något att bekymra sig över för hästen kommer aldrig utsättas för sådan träning att det ger problem. Och som sagt´, om stona bara är avelsston och hingsten bara är avelshingst så kommer det aldrig märkas om det inte är en väldigt grav felställning. Men om fölet får samma slags felställning och köparen till det sedan vill träna och tävla t ex så kanske den visar sig inte hålla pga benställningarna.

Inkorrekt benställ är iofs väldigt vanskligt att bedömma så länge man inte talar vissa rejält diskvalificerande fel (sabelbenthet t ex). Det är FÅ hästar (oavsett ras) som är helt korrekta i benstället, och det finns hästar med ganska stora avvikelser som håller utmärkt. Så det kanske inte finns någon anledning att panika över minsta avvikelse. Men det ÄR en chanstagning. Och om man iaf från domarhåll påpekade att hästen är si elelr hästen är så i sitt benställ, så gav man ju mer underlag åt både köpare och stoägare som kanske inte är så insatta.

Jmf man med halvbloden så noterar de ju varenda liten avvikelse (och dömer ner om den är av betydelse). C. fick en 7:a på ben med kommentaren "välbenad från sidan, obetydligt tåvid h.f." Den där obetydliga tåvidheten var dock så liten så om man inte var utbildad domare eller veterinär så var den omöjlig att se. Och den var just obetydlig. Men samtidigt så tycker jag det är bra att den noteras, så en presumtiv köpare t ex (som såklart vill se premieringsresultat etc) kan se att "där finsn en potentiell svaghet". Nu var ju det där ovidkommand,e men det kunde ju lika gärna stått parallellförkjuten, kohasig eller liknande. Så även om man inom araben vill släppa igenom all världens benställ så borde de väl iaf kunna markera/notera att den här hästen är si eller så. Och sen är det ett val man gör.

Då har man gett alla en möjlighet att välja själv. De som anser att de är betydelselöst kan ju prova avla p det, de som anser att de absolut inte vill ha t ex en parallellförskjuten häst kan undvika dessa. Som sagt, generellt så är kunskapen rätt låg överlag hos hästarna om hur ett KORREKT benställ ser ut och hur stora avvikelser som är 'okej'. Och där är nog en del av svaret på varför det avlas på dem/de köps, och det andra är nog det där med individualiteten - "äh, det är betydelselöst".

Jag personligen skulle dock inte avla på min Kele t ex. Hon kommer med största sannolikhet att ha jättefina ben som vuxen (bara den sista skevheten i knäet ger sig). Men JAG vet ju hur jäkla vind och sned hennes bakkota var när hon föddes och vilket jobb vi lagt ner att korrigera den, och jag vet också krokigheten i knäna (Som iofs berodde på för snabb tillväxt, men likväl) och så. Samtidigt kan jag ju konstatera att jag från arabhåll rätt mycket bemöttes med "Men lugna ner dig, det där är ingen fara" när jag var bekymrad över den där bakkotan när hon var veckogammal, och det sågs som ganska mycket "jaja, nojig fölägare, du lär dig" när jag la så mkt jobb (och pengar) på att korrigera den. Så det finns rätt mycket "låt gå" känns det som.

(Och sen för protokollets skull så är jag INTE expert på benställningar, långt därifrån. Jag kan se om de är klart avvikande eller klart skeva men de där mindre avvikelserna ser jag inte, och det är därför min oerhört kompetente hovslagare får ge sitt omdöme ang benställning ungefär det första som händer)

Distansridning,
att ryttarna "sitter i stolsits och rider på långa tyglar" m.m. tycker jag nog får stå för de totala nybörjarna?! Jag känner flera SERIÖSA tjejer som har tävlat distans i 10 år och mer. Jag skulle knappast vilja påstå att de rider sina hästar på ovan beskrivna sätt. Tvärtom tränar de regelbundet sina hästar för instruktörer och rider både western, dressyr och hoppning för att få en allsidig träning av sina TÄVLINGShästar. Givetvis finns det oförståndiga/okunniga ryttare inom distansen, liksom inom alla andra tävlingsgrenar, men de som finns kvar länge vet att träna/rida sina hästar på ett bra sätt.





SOm jag påpekade så är mina erfarenheter av distansen på den lägre nivån, dvs de som rider 5 & 8-mil, och där har jag sett det lite för mycket. Oftast förklarat med att man ska "störa" hästen så lite som möjligt, dvs låta den välja form själv (mao sitt bara där med lång tygel). Och det kan jag köpa, då väljer de den mest energibesparande formen, men den är inte alltid den mest skonsamma formen, och med en ryttare som då är i bakvikt t ex blir det värre. Men som sagt så är jag inte ett dugg förvånad över att det är annorlunda längre upp i klasserna - dels tror jag inte hästarna skulle hålla annars, och dels så tycker jag det generellt är så att - oavsett disciplin - ju högre upp i klasserna du är dessto mer rädd blir du om hästen, för det är låång väg att ta dem tillbaka dit om de faller ifrån. Därmed INTE sagt att de på lägre nivå inte bryr sig om sina hästar, men där saknas kunskap och förståelse för mekanik etc. Enligt MIN erfarenhet då. Och de ökade skadefallen iom distans kommer ju av det ökade intresset (dvs fler utövare, fler hästar/araber som går distans) och det är ju som jag skrev i mitt första inlägg inte nya proffs som står för antalet utövare, utan det sker en nyrekrytering och då börjar de nerifrån sas.

Det är inte att de måsta ha tävlat eller så jag efterlyser, men att de iaf hållit för någon form av arbete, hobbyridning, hobbykörning eller vad som helst. Men mer än att springa i hagen och springa i snöre.




Den häst som inte håller för vanlig hobbyridning/körning är knappast någon ide´ att "hålla vid liv" överhuvudtaget och DEFINITIVT inget att ens fundera på att använda i avel, oavsett om det är ett sto eller en hingst. Med det menar jag att endast vanlig ridning knappast kan ses som mer meriterande än t.ex. en showhäst. Vet du att de som verkligen satsar på show med sina araber faktiskt har hårda träningsprogram för att få sina hästar i toppform för utställningssäsongen? Så "att springa i ett snöre" är inte bara att fnysa åt, de utsätts ofta för större påfrestningar än de s.k. hobbyhästarna. Alla hästar är från början en art som är i nästan ständig rörelse. De är bara korta stunder en vild häst är i vila, däremellan rör de sig över betesmarkerna hela tiden. Vad vill jag ha fram med det här då? Jo, hästar måste klara påfrestningar under hela sitt liv annars främjer inte individen sin ras. Alltså bör du nog ställa lite större krav, om du ska få ut något av dem.
Mvh
Jolly

Jo det stämmer att träningen kan vara ganska tuff för utställningshästarna. Det jag inte fattar är varför det nödvändigtvis skall uteslutas att de inte är ridna/ridbara. Många av dem rids även under övriga året även om det endast är skogsridning, vilket inte alltid är så bara. Mina hästar t.ex har alltid klättrar i berg och trampat skogsmark antingen med ryttare eller fria i sina kuperade hagar. De visas även på utställningar med toppoäng. I år tänker jag visa ett sto (om det går som jag planerat) som verkligen har presterat i flera år på tävlingbanor och dessutom är väldigt arabtypisk och som grädde på moset har ett vackert dishat huvud. Jag är övertygad om att hon kommer att dansa fram med svansen i topp och hon är verkligen en bruksarab. Kanske inte vinner men i topp kommer hon att vara. Ett annat sto (som kanske många känner till) rids väldigt mycket och är som bäst när hon ridits inför en utställning. Hon placerar sig alltid itoppen. Vinst eller en bra placering. Så varför döma ut utställningshästarna som ev. oridbara. Visst finns det oinridna men det innebär ju inte att de är oridbara. Det var inte meningen att framhäva mina hästar så här men jag blir bara så upprörd ibland. Jag tycker att dom presterar väldigt bra. Mellan varven får dom föl, sen ev ridning, sen ev utställning med därtill hörande träning. Och dom är friska, viga och smidiga. Och jag är inte ensam om detta. Men jag anser egentligen inte att detta är någon över sig prestation utan det är en självklarthet att en häst skall klara av detta. Nu vill jag veta vad prestation innebär, kriterierna för det. Ha en trevlig lördagkväll. :banana:

Den häst som inte håller för vanlig hobbyridning/körning är knappast någon ide´ att "hålla vid liv" överhuvudtaget och DEFINITIVT inget att ens fundera på att använda i avel, oavsett om det är ett sto eller en hingst. Med det menar jag att endast vanlig ridning knappast kan ses som mer meriterande än t.ex. en showhäst. Vet du att de som verkligen satsar på show med sina araber faktiskt har hårda träningsprogram för att få sina hästar i toppform för utställningssäsongen? Så "att springa i ett snöre" är inte bara att fnysa åt, de utsätts ofta för större påfrestningar än de s.k. hobbyhästarna.




Jag vet FÅ som har sin hästar så för show i Sverige. Och jag säger ju inte att det är det ultimata eller slutgiltiga målet att man vet att de håller för träning. Men det är bättre än INGET. Det finns för mycket araber som bara "går i hage". Stona är mammor på heltid och hingstarna är hingstar på heltid. De visas någon gång ibland men tränas inte mer än rent teknikmässigt, dvs lära sig ställa upp sig rätt, springa ordentligt etc. Ingen direkt mer fysisk träning för att sätta muskler etc. Naturligtvis förekommer det säkert också att man gör det, men det är nog tyvärr vanligare med motsatsen när det gäller den mindre uppfödaren i gemen (ingen aning hur det är på de STORA stuterierna). Och om jag ska välja på två individer, där den enas föräldrar har varit avelsdjur på heltid enbart, och de andra har ridits/körts/etc parallellt så väljer jag ju (förutsatt att de är likvärdiga i övrigt) den som har föräldrar som gjort något. Det betyder inte att den individen per automatik blir hållbar eller är hållbarare än den andra, men jag har iaf ett LITET kvitto på att föräldrarna klarat en VISS belastning utan att gå sönder. Har de aldrig gjort något vet jag ju inte om de är sådana som "inte håller för vanlig hobbyridning/körning" ens. och jag håller med att sådana individer INTE ska användas i avel, men hur VET man om de är sådana eller ej om man aldrig utsätter dem iaf för det? Och som jag ser det är det lite för få individer som har det när det gäller den stora bredden av arabuppfödning.

Det du beskriver, att de är 'kombinerade' rid/avels/utställningsdjur är precis det jag efterlyser i högre grad. Det betyder inte det är prestationshästar i strikt mening, men det är just det där jag vill se hos FLER. Att hästarna gör något MER än 'bara' producerar avkommor. Då har man ju sett att föräldrarna iaf håller för ett visst mått av träning.

Sen kan jag förstå varför det inte är så i den utsträckning jag skulle önska. Det är för många svårt nog att honna hålla igång EN häst och samtidigt jobba heltid, ta hand om familjen etc. Och har man då två - tre ston i avel kan det bli väldigt stressigt att hinna med. Men då är frågan om man ska överlåta avlandet åt någon annan med mer tid/resurser, skaffa medryttare eller något annat, eller om man ska ha stona som avelsston allena som bara är mammor på heltid (vilket är ett nog så omfattande jobb för ett sto, men som tyvärr inte säger något om hon är en 'porslinshäst' eller ej)

Med de få krav du ställer på föräldrar så kan knappast hållbarhet eller ej bekräftas. Min uppfattning för framtida hållbarhet är trots allt att avla på djur där man förhoppningsvis inte har funnit några ärftliga defekter.
Är ju svårt när det ta mej sjutton inte går att få fram fakta om det. Men framförallt, och här tycker jag många missar något, är fölets uppväxt. Från embryo till vuxen.
Att ge fölis en god start helt enkelt. Mat efter behov, goda lekhagar och mentala övningar i lagom portioner. Alltför ofta ser man halvtaskiga fölisar. Bukiga, magra och muskelfattiga. (Likaså stoet som har fallit ur pga felaktig kost eller helt enkelt för lite mat).

Med de få krav du ställer på föräldrar så kan knappast hållbarhet eller ej bekräftas. Min uppfattning för framtida hållbarhet är trots allt att avla på djur där man förhoppningsvis inte har funnit några ärftliga defekter.
Är ju svårt när det ta mej sjutton inte går att få fram fakta om det. Men framförallt, och här tycker jag många missar något, är fölets uppväxt. Från embryo till vuxen.
Att ge fölis en god start helt enkelt. Mat efter behov, goda lekhagar och mentala övningar i lagom portioner. Alltför ofta ser man halvtaskiga fölisar. Bukiga, magra och muskelfattiga. (Likaså stoet som har fallit ur pga felaktig kost eller helt enkelt för lite mat).




Det förligger ett rätt stort missförstånd här :mad: Jag har inte sagt det är de enda krav jag har, jag har inte sagt att det där är det jag helt vill se etc, utan att det är en BÖRJAN och att det ger en LITEN aning om huruvida föräldrarna har ruskigt låg hållbarhet eller ej. Enligt mig ska ALLA hästar klara det jag skrev ovan, men det finsn ju tyvärr individer som inte gör det. Och Rom byggdes inte på en dag, men eftersom det finns en hel del mindre uppfödare som har djuren som rena avelsdjur utan att de någonsin gjort något eller ens ridits in så är det en början och de utesluter de verkliga porslinshästarna. Men det är inte slutmålet..

Sen kan man förstöra den bästa individ med för dålig utevistelse (för lite, att de inte får vila i rätt utsträckning) fel utfodring (för lite, för mycket, lagom men i fel balans) osv, men det gäller ALLA raser. Och är eg en annan diskussion. Jag har ju förlorat en häst som kunde ha överlevt om den fått korrekt utfodring etc under den första viktiga tiden (första året)

Jag måste skriva ett inlägg angående arabens "avel för öken" Vad arabhästen användes till för hundra år sedan är egentligen ointressant för dagens araber, visserligen finns genetiskt material kvar i dagens hästar men, all avel förändrar individerna. Man kan därför inte säga att dagens araber är avlade för att springa i öken, lika lite som att chäfrar och många andra brukshundar som i botten är vallhundar idag skulle fungera som kompletta sådana. Tyvärr finns det inte heller en särskild gen för "springa i sand". Tänk vad bra om det fanns för då kunde man avla fram olika distanshästar för olika underlag asfalt, sand, hårda stenar mm. Vi får nog acceptera att hästen är en mångsidig individ som med rätt träning kan lära sig att gå på de flesta underlag oavsett om dess förfäder befann sig i öknen, på island eller i Australien för hundra år sedan.

Nu till frågan om hur många distanshästar som är uppfödda för att bli just distanshästar. Jag kan först räkna upp min egen Kaabata som är avlad och tränad för distans. Hon har i alla fall har gått över 1000 km och har placering på SM. Isolde är det bästa exemplet som jag kommer på, hon är avlad just för distans och har gått som en raket (gör fortfarande). Andra hästar som tränats till distans sedan de var föl är Markony, Sarek, Zoomat m.fl.

Nu till frågan om hur många distanshästar som är uppfödda för att bli just distanshästar. Jag kan först räkna upp min egen Kaabata som är avlad och tränad för distans. Hon har i alla fall har gått över 1000 km och har placering på SM. Isolde är det bästa exemplet som jag kommer på, hon är avlad just för distans och har gått som en raket (gör fortfarande). Andra hästar som tränats till distans sedan de var föl är Markony, Sarek, Zoomat m.fl.



Ja det är väl dessa hästar man då skall hålla ögonen på angående hållbarheten. Med rätt start i livet för distans.
Min nästa fråga blir då hur har avlematerialet sett ut? Har just dessa föräldrar till angivna hästar visat sig utmärkta i distans? Eller har det funnits andra kriterier som gjort dem lämpliga som avelsdjur för just distansen.
Ett sto som visat framfötterna, bör ju vad jag har kunnat läsa mej fram till ovan, vara lämplig att sätta i avel tidigast i 20-årsåldern, för att man skall vara helt säker på att det är ett gott avelsmaterial för distans.
Ointressant för dagens avel om vad som hände för hundra sedan är det väl knappast. Rasen har ju genom, kanske rentav tusentals år sedan, avlats fram till just att vara stark, hållbar och smidig. Varför skall man inte försöka följa ett fungerande koncept? Avlad för "allround" helt enkelt och en god föräldlare till andra raser. Självklart förändras rasen om man börjar förstärka en viss inriktning men då frångår man arabens syfte. Måste väl vara bättre att skaffa sig en annan hästras eller varför inte koka ihop en soppa som fungerar bättre i den specialgren man vill arbeta med.

Nu hade jag tänkt att inte lägga mig i så mycket till eftersom jag börjar tugga om samma saker om igen, men jag kan dessvärre inte låta bli :D.

Att "avla för distans", betyder att man avlar för hållbarhet, eller hur? Att man vill ha en häst som är så korrekt som möjligt och som inte har en massa trista medfödda defekter som man skulle kunnat undvika till stor del, med hjälp av selektivt avelsarbete. Desto korrektare häst, desto mindre slitage på hästen. Minsta skevhet påverkar hållbarheten på en häst som går många mil.

Så långt borde väl ALLA uppfödare skriva på att de avlar mot detta mål, distanshäst eller ej, eller hur? Så småningom skulle en mer riktad distanshästavel kanske komma att inrikta sig på hästar med speciellt energibesparande rörelser och liknande som KAN komma att påverka arabens utseende på något vis. Men innan vi kommit dit så är det något så simpelt som viljan att få en korrekt häst som är prioritet ett. Och att få kunna påpeka brister på rasen utan att bli kallad för lögnare eller "arabfientlig".

Även om det skulle ta lång tid att se om ett sto är lämpligt för distans så vet man tryggt att stoets och avkommans resultat förs upp i någon statistik för att vi ska kunna dra slutsatser av detta i efterhand om inte annat. Då kan man avsluta en linje som tycks vara speciellt skadebemängd, eller fortsätta avla på en som verkar lovande. Om inte annat blir det ren konsumentfakta. Den som vill fortsätta avla på, och kränga sekunda arabhästar med fin svansföring kan göra det, de som vill ha en häst med lite större odds att lyckas i tävlingssammanhang har genom denna "konsumentfakta" en rimlig chans att slippa köpa det fölet.

Slutligen, ursäkta att jag raljerar, men jag orkar inte låta bli.

Du får gärna raljera men åter igen vill jag att man blickar tillbaka och ser över "hur dom gjorde".
Jag är oerhört kritisk till dagens arabavel vilket jag hoppas har framgått. Statistik över ärftlighet, duglighet, brister osv skulle säker många välkomna men så länge det mörkas, för det gör det, så står man och stampar. Idag hänger allt på ens eget intresse att "forska" på kanske ett ej alltför tillförlitligt material. Det jag däremot tycker blir trist är just att höra att araber med ett vackert huvud, hög svansföring m.m. skall vara sekundära. Tyvärr går flera av dem till aveln och blir stående och de mindre vackra och mindre korrekta av just deras avkommor säljs billigt som "brukshäst". De bättre går till avel för en högre penning och brukas inte nämnvärt därefter. Jättetråkigt att det har blivit så. Men å andra sidan är det omöjligt att både avla och tävla med samma häst i synnerhet när det gäller ett sto.
Jag är klart medveten om hur effekten kan bli efter en häst som vunnit t.ex en utställning trots "krokiga" ben eller andra exteriöra tvivelaktigheter pga av sin totala läckerhet. Helt vansinnigt! Trots det ser jag en framtid för araben. Dagens arabköpare börjar ställa krav på en bra sporthäst. Jag hoppas verkligen att dom ratar de hästar med t.ex parallellförskjutningar och andra defekter som påverkar hästens hållbarhet samt att ett register över linjer med ev. allvarliga nedärvningsbara brister upprättas.
Men typen skall inte avlas bort!

Min uppfattning är ungefär som Annika L skrivit. Det jag dock undrar över är HUR ser ni att en häst lämpar sig för distans? Precis som inom alla andra raser så är det ju mkt individuellt vad den ena eller andra passar till.
Att ta Isolde som exempel på en bra distanshäst är väl i o f sig inte fel, MEN nu pratar vi om araber, och inte kombination arab/annan ras. Å andra sidan är det nog ingen dum kombination alls.
Sen en annan sak jag kommit i kontakt med flertalet ggr. Det är folk som inte är så avancerade i sin ridning, en del kan inte överhuvudtaget enligt dom själva, men ändå pratar om att skaffa arab för att rida distans. Hur stora är oddsen att det ska bli en bra och hållbar distanshäst egentligen?
Det är faktiskt lite så att uppfattningen verkar vara att jag vill rida distans, då ska jag skaffa mig en arab, för dom är bra till det, och sen kör vi! Hur kunniga är dom människorna att bedöma hästens kapacitet,korrekthet, träna och utveckla den utan att den går sönder?
Jag tror att många fler hästar skulle hålla bättre, om det var högre kunnighet hos många ryttare. Och jag vet att det finns många duktiga också, tack och lov!
Arv har en del i individen, men i det stora hela så är det miljön som formar individen, och så är det inom alla arter.
Jag vet inte hur man ska komma tillrätta med detta problem, men helt klart är att det går inte göra en rättvis urgallring av individer till aveln, om inte alla har samma förutsättningar, som tex en bra och kunnig ryttare.
Där kanske ni kunniga distansare, har möjlighet att kunna påverka andra, genom att lära ut HUR man ser om en häst överhuvudtaget har förutsättningar, såsom bärighet, goda rörelser för ändamålet osv... Det är ju precis som i alla andra situationer UTBILDNING som gäller!
Och det är faktiskt så att det är väldigt svårt att kombinera tävlan/avel på ett sto.
:)

Nej, nej. Missförstå mig inte. Jag tycker inte att en vacker häst är värdelös bara för att den är vacker. Lika lite som en vacker häst automatiskt presterar bra bara för att den är vacker.
Det bästa blir följdaktligen en vacker häst som dessutom presterar bra!

Just för det här "mörkandets" skull så vore det bra med statistik och öppna kort för köparnas del. Den som kan visa svart på vitt vad deras hästar går för borde få lättare att sälja sina vackra och dugliga hästar dyrt.

Ja just inom distansen känns det som en "nyck" ibland. Här skall "distansas" minnsann och araber tycks vara bra (min tur att raljera...) men visst ligger det mycket i ridteknik och framförallt i grundutbildningen av hästen. Idag finns det knappast något facit i handen om vilken blodslinje som fungerar bäst/sämst. Hästar som då rids illa, har knaper uppväxt osv skall nog inte ligga till grund för en adekvat forskning för hållbarhet. Däremot är jag oehört intresserad av vilka linjer som visat sig ha systor i bakknäna. Så maila mig gärna om detta, ni som vet eller anar att allt inte står rätt till. Vi är några som har börjat rota men aj,aj vad höga hinder vi möter. Ha en trevlig em. Själv skall jag massera och stretcha mina hästar samt få en översyn av en kiropraktor. :banana:

Jo, men det är därför det är dags att dra fram alla gamla skelett ur garderoben, tvätta den smutsiga byken etc och allt i fullt dagsljus!

Jag ska skramla ihop det jag vet och PM:a dig privat så att jag inte stampar på folks fötter (för det är inte längre fråga om tår) offentligt i just detta skede.

Tack, verkligen hyggligt!

Efter att ha läst alla inlägg här ovan skulle jag vilja göra följande inlägg,
Inlägget är skrivit som svar på 2 trådar därav textens utformning.


Jag tror inte att det finns speciellt många uppfödare som inte vill att deras hästars avkommor skall bli så bra som möjligt, när dom väljer hingst till sitt sto, när man läser det ni skriver får man intrycket att det cirkulerar många hästar, som är avlade på dåliga hingstar av icke seriösa uppfödare,
Just inom arab aveln har vi ett enkelt sätt att fä fram en godkänd hingst för avel,
Detta gör att det säkerligen finns mindre lämpliga hingstar, vi skall dock se det som att dessa trots allt har godkänts på ett för rasen godtagbart sätt.
I annonser läser vi ofta om kvalitets hästar, jag har ofta frågat mig vad detta är för hästar, på travet där utslagningen är större än inom andra hästsport grenar, poppar det ibland upp hästar som skulle varit slaktade men som nu tjänar miljoner, har den dåliga hästen plötsligt blivit en kvalitetshäst, skillnaden är nästan alltid att hästen fått nya människor som hanterar den på ett annat sätt än de tidigare ägarna, troligen också ny kusk (ryttare)
Som vanligt när den här typen av frågor kommer upp har oftast debattörerna skygglappar för sin egen situation.
Den största bristen i er dialog är avsaknaden av stoets betydelse, Jag tror inte att många uppfödare resonerar som ni gör, en uppfödare som har avlat fram ett större antal hästar vet vilka brister som deras sto har och väljer hingst där efter, att vi har många hingstar att välja på har både för och nackdelar.
Jag menar att det borde vara större risk att köpa en avkomma av en hästägare som har avlat fram en eller två av kommer, risken är då att den har avlats efter de kriterier ni beskriver, den hingsten är sååå snygg.
Att avla på hur snygg en hingst är behöver inte innebära att man får problem men man bör inte börja där, se på ert sto, se för och nackdelar och ev brister, glöm inte något av det mest viktiga temperamentet, med dessa fakta ser ni kanske ert sto med nya ögon, kanske beslutar ni er för att inte avla på ert sto över huvud taget (tyvärr är detta inte vanligt)
När ni talar om oseriösa uppfödare, dessa finns säkert framförallt i den bemärkelsen att de inte är så nogräknade med hästarnas foder under de första åren, och att kontrollen av hästarnas välbefinnande inte är så god.
En annan synpunkt som inte så ofta kommer fram är det ansvar som man tar på sig som uppfödare, det är ansvaret att se till så att hästarna som man föder upp kommer till rätt köpare, och att inte bara sälja till första bästa köpare.
Ert resonemang berör också hållbarheten hos våra hästar, jag vill med bestämdhet hävda att det är i första hand vi som har hand om våra fyrbenta vänner som ställer till det för dom, vi kräver troligtvis för mycket av dom i för unga år.
Framförallt är ryttaren nyckeln till hur hästen mår, hur man sitter i sadeln, rids hästen i ballans, rids hästen i sk rätt form, osv osv.
Under en period var jag ordf i en ryttar förening, när den nye arrendatorn kom med sina hästar satte han inspänning på alla med förklaringen att ”här skulle minsann inte vara några halta hästar” detta borde vara något att tänka på för alla som rider distans.
Jag har läst att Agria har höjt sina premier väldigt mycket, möjligtvis kan detta vara en väckarklocka för alla hästägare, inte bara för oss arabhäst ägare.
Förr när militären hade mycket hästar, hade man en regel som sade att inga hästar skulle hoppas före 7-8 års ålder, idag tävlas dom vid 4 års ålder, medel livs längden har av olika anledningar sjunkit drastiskt!!
Dock inte bland distans hästar där dessa mycket riktigt som ni påpekar är som bäst vid 15 års åldern, vi har haft SM vinnare som varit över 20 år.
Min uppfattning att vi egentligen har ett bra häst material har jag skaffat mig bla genom att titta på hur våra hästar ser ut på våra distans tävlingar.
Att vi skulle få fram några hästar som skulle kunna konkurrera internationellt inom distansen tror jag inte på, vi har mycket i mot oss tex klimatet och våra ekonomiska förutsättningar.

Sammanfattning av mina åsikter.

1 Vårt häst material är det inget större fel på
2 Vi bör i vårt avels arbete välja mentalt starka individer (extra viktigt för distans hästar)
Därmed bortser jag inte från hållbarheten.
3 Vist finns det mindre nogräknade uppfödare
4 Hingstens påverkan på avkomman är troligtvis 40% hingsten 60% stoet
5 Ha inte för brått med utbildningen av era hästar,
6 Genom att skynda långsamt får ni en hållbarare häst
7 Det största problemet är ryttaren som skyler över sina problem genom att ha en massa synpunkter på uppfödare sadlar och dylikt.
8 Uppfödarna bör kolla upp vem dom säljer sina hästar till, så att rätt häst hamnar hos rätt köpare.
9 En dålig häst kan med en duktig ryttare gå väldigt långt, en bra häst kan bli en katastrof med en dålig ryttare.
10



MVH Ingvar Zinn

Tänk nu bara på att det skall vara bekräftade fakta, och inte fortsatt ryktesspridning!

Elinpelin, nu blir jag nästan sur. Menar du att jag skulle sprida rykten???
Det är väl självklart utisjälvaste fanken jag PM:ar över BEKRÄFTADE fakta och inte bara några jäkla rykten!!
Det är ju för att det finns bekräftade fakta som jag blir så förbannad att så många uppfödare och sk "arabvänner" vägrar se verkligheten!

För min del är jag inte ute efter statistik enbart på hingstar, utan på alla arabhästar alltså även ston. Jag är inte heller egentligen ute efter distansmeriter enbart, utan att se vad arabhästar överhuvudtaget presterar ute på tävlingsbanorna oavsett disciplin.
Andra rasers uppfödare generar sig inte för att berätta vad för prestationer som ligger i stammen, men inte arabhästuppfödare..? Varför?
- För att det inte finns någon prestation att skylta med?
- För att man inte vill sälja arabhästen som en häst som kan tävlas?

Jag hoppas på ingendera av svaren. Men jag undrar verkligen varför det är så?
Och om ryttaren är så vansinnigt viktig: är det inte viktigt att se till att duktiga, tävlingsintresserade ryttare väljer arabhästar att tävla då? Men kommer de att köpa en tävlingshäst på en showannons?

Jag ställer mig ytterst tveksam till att inspänningen i sig skulle rädda hästar från att bli halta....

Alla arabhingstar blir godkända för avel under förutsättning att friröntgen och övrig hälsoundersökning är ua. Jo, ett litet ynka bruksprov. För övrigt kan dom ha bockhov och öronen kan ha bytt plats med svansen men godkända blir de i vart fall. Nu är förslag om att även röntgen skall tas bort. Så nu kan det bli fritt fram för alla cystor!
Nog måste du förstå att en hingst under ett år kan producera 100 avkommor medans ett sto endast klarar ett. Det behöver i för sig inte förta kraven på ett sto men den defekta spridningen är betydligt mindre i jämförelse med hingsten.
Är det mej du riktar dej till angående den "snyyygga" hingsten"? Då har du nog missat lite av andemeningen, kanske fler har gjort också förresten. Jag har ett bra arabtypiskt stomaterial och varför skall jag då inte välja en arabtypisk hingst? Skall jag göra ett nerköp, eller vad? Att hingsten även skall vara korrekt i ben samt övrig exteriör är en självklarhet och det finns snygga hingstar som faller under den ramen.

Häng inte upp dig på själva inspänningen. Det som menas är att en bättre form ger en hållbarare häst.
// Linda

Hej Geshira!
NEJ NEJ NEJ, jag kritiserade inte dina uppgifter alls. Det är bara det att i denna ruttna arabvärld, så har det i alla år spridits rykten om att den eller den, nedärver cystor, utan någon egentlig grund. Och det är det jag tycker är så värdelöst! Jag tycker det är oerhört intressant om någon har FAKTA, som den är villig att dela med sig av, för då kan man själv se med objektiv syn. Helst skulle jag vilja att det kunde göras en utvärdering från centralt håll, men där verkar dom ha skygglappar allihopa!
Jag blev bara orolig över att det kunde vara så att det var sådana uppgifter som inte är verifierade som skulle delas ut, och ville bara påpeka det. Ser att det kunde tolkas, såsom du gjorde, och det ber jag i så fall om ursäkt för :o
no hard feelings? (jag står på din sida) ;)

Hej igen!
Jag vill gärna fortsätta denna debatt ang cystor...
Cystor är vad jag förstår en utvecklingsrubbning.
Det jag undrar över är hur långt upp i åldern de kan utvecklas? Och när man i så fall kan känna sig lugn efter att ha friröntgat? :confused: