Ämnet har redan avhandlats på Senior en gång, men undrar om man får andra svar här inne?

I dag när jag kom hem och tog in posten hade vi fått en inbjudan till bröllop. Dom som ska gifta sig har inga barn själva, är i 35-årsåldern bägge två. I inbjudan stod det klart och tydligt att barn inte var välkomna om dom inte ammades.

Hur reagerar ni som är föräldrar? Vad tycker ni som inte har några barn?

När vi själva gifte oss var det ett fåtal barn med, bla vårt eget. Dock inte hela kvällen, men på middagen iaf.

Vi går säkert på bröllopet om vi kan skaffa barnvakt, det tror jag. Men jag har haft vänner som struntat i bröllop där deras barn inte varit inbjudna.

Det beror på hur mycket tid som jag har och hur nära vänner som det är.
Och kanske på i vilken sinnes-stämning som jag själv befinner mig i.

Eftersom barn som ammas är välkomna, så är det ju egentligen inget problem.

Är det perifera vänner, så beror det på om jag helst vill vara med mina barn eller gå på vuxenfest, hur jag gör.
Är jag partysugen, så kommer jag.
Vill jag tillbringa tib med barnen så kommer jag inte.

Är det mycket nära vänner, ja då så kommer jag ju.

Jag tycker det är självklart att man accepterar brudparets önskan vare sig den innebär att folk har med sig barn eller ej. Ett bröllop är dock en av de viktigaste händelserna i ens liv, så har man turen att bli bjuden (det sker en rätt stor utsortering då inte alla ryms- och färre vuxna får komma ju mer barn som är bjudna!) så man bör tänka sig för om man tackar nej oavsett orsak.
De i mina ögon mest lyckade bröllopen och roligaste bröllopsfesterna har varit de utan barn. Ingen behöver känna vuxenansvar gentemot de närvarande barnen, föräldrar behöver inte hela tiden ha koll och passa utan kan slappna av. På de bröllop där barn har varit närvarande har de oftast övertagit huvudrollen från brudparen med diverse hyss längs altargången, nakenfisuppvisning under bröllopsmiddag m.m.
Cirka 90% av våra fester är med barn så jag förstår inte problemet när föräldrar blir sårade för att deras barn inte blir bjudna på EN fest. Väx upp!

Jag tar aldrig med min son på sådana tillställningar, tror inte att han skulle uppskatta dem. Kankse när han blivit 10-12 år, och fattar grejen, men inte nu (är knappt 2).

I helgen var jag på ett bröllop, massor av barn mellan 0-1 år var med. oj vilket liv det var, särskilt i kyrkan,ungarna gnällde och kinkade, inte gick föräldrarna ut för det. Första gången jag störde mig på barnkink på bröllop faktiskt.

Jag är kluven i frågan. Tycker dock man ska göra sitt bästa med at få barnvakt. Går inte det ska man gå ut om barnen stör. Det är brudparets dag, och då kan det vara trevligt att höra vad prästen säger....

Vi bjöd utan barn på vårt bröllop och det var dels en ekonomisk fråga, med alla ungar hade det blivit skitdyrt, dels handlade det om att vi vill att alla skulle kunna festa på och ha kul utan att behöva springa runt och passa sina ungar.

Än så länge är det bara vi som har gift oss i våran bekanskapskrets så jag har inte haft problemet. Men så som vi tänkte var att vi skrev inte att barnen var medbjudna utan skrev bara föräldrarnas namn, men inte heller något om att de inte fick ta med sig barn. Det var några som frågade vårat värdpar hur vi menade och det var enkelt, vi hade inte plats för alla barn i bekanskapen, men var det någon som absolut ville ha med sitt/sina barn så okej det löser vi. Nu blev det så att det var en hel del barn i kyrkan, men den enda som "störde" var våran egen dotter och vi var inte särskilt störda. Under festen var våran dotter med, hennes tre kusiner som var barnvakter åt henne, en släkting som är 14 år men han spelade även trumpet under bröllopet så det kändes självklart och sedan två bebisar. Ingen var störd under hela kvällen! Att sen toastmastern blev pappa under morgonen efter var en liten kul eftersläng!

Mne till frågan hur jag skulle reagera, jag hade skaffat barnvakt oavsett om hon var inbjuden eller inte... Jag vill kunna koppla av en sån gång. Annars är hon alltid med på nästan alla fester, resor osv. Men jag kan förstå att det är svårt att få tag på barnvakt som fungerar och att man vill ta med sig små barn. Men för att citera min kusin och hans tjej "vi bara sitter och njuter av att kunna äta medans det är varmt och alla andra äter" ;)

Jag tar aldrig med min son på sådana tillställningar, tror inte att han skulle uppskatta dem. Kankse när han blivit 10-12 år, och fattar grejen, men inte nu (är knappt 2).



Jag skulle inte få med min 10-årig om jag så hotade att skjuta honom.... :rofl:

Allvarligt:
Jag tror alla tycker det är skönast att få ha bröllopsfesten utan barn egentligen .Men att "förbjuda" barn låter lite bryskt.
Att påtala att festen eventuellt kommer att ta sej sådan form att det är skönast för barnen att "slippa", verkar lite snällare...

Absolut respektera brudparets önskan! Det är DERAS dag. Kan man inte klara sig utan sitt barn (icke ammandes förstås) en kväll så får man väl stanna hemma.

Ett bröllop vi var på i somras var barn medbjudna på, och brudgummen ringde särskillt och betonade att även Lucas var välkommen, så han fick följa med. Men åh så jag önskar att vi fixat barnvakt till honom. Varken jag eller sambon fick ju sitta still någon längre stund. Stackars sambon blev nästan utan varmrätt, för han var tvungen att gå iväg med Lucas (nåt smarto skulle absolut hålla tal när varmrätten kom in och Lucas pratade lite högt) och när han kom tillbaka så var maten bortplockad!

Ett andra bröllop på sommaren var barnfritt, och vilken skillnad! Visserligen hade jag Nathalie, men hon skötte sig riktigt fint.

Om vi hade bjudit med alla barn till våra gäster så hade blivit mer barnkalas än bröllop! Några i bekantskapskretsen har 6 barn, några har 4 och 3... Det hade blivit fler barn än vuxna räknade vi på och det var inte vad vi tänkt oss. Vi bjöd våra syskonbarn samt om det var någon som inte fick barnvakt.
Skulle inte reagera alls för en inbjudan utan barn, förstår precis...

Fast jag var på bröllop när jag var 12 och tyckte at det var jätte spännande.....

Fast jag var på bröllop när jag var 12 och tyckte at det var jätte spännande.....

Du e tjej....det är en stoooooor skillnad! :d

This is my point of view:
När jag gifte mej (92) så hade vi inga ungar, men kompisarna hade. Jag ville inte för allt i världen ha ungar på festen (i kyrkan spelade noll roll). Men jag bjöd helt enkelt "herr&fru" hitten och ditten. Och ingen frågade om de fick ta med barnen. HADE de dock gjort det så hade jag talat om att jag föredrog att de stannade hemma, men om de inte kunde få barnvakt så var de naturligtvis välkomna!
NU när jag själv har barn och är ensamstående (=klart begränsade barnvaktsmöjligheter) så hade jag reagerat MYCKET starkt mot ett "förbud" mot barn, då hade jag nog skitit i att gå, men jag hade naturligtvis haft förståelse för att han hade haft det bättre hos nån annan, och att brudparet vill ha "sin" uppmärksamhet och inte dela den med söta barn som som har en förmåga att stjäla den! ;)

Jag tycker att det är HELT ok att folk inte vill ha med barn på bröllopet! Det kan ju inte vara vidare kul för ungarna heller; sitta en hel kväll "blickstilla" och så.

Har inte läst alla inlägg så jag kanske bara upprepar vad någon annan sagt, men jag undrar om det skulle vara ok att ta med sig sin ammande treåring på det där bröllopet?

Inte enligt mig. En treåring kan inte räknas som diande barn trots att barnet fortfarande ammas. För mig går gränsen vid ett år. Efter det borde de flesta barn klara sig med flaska under tiden för bröllopet.

Finns det för övrigt någon som ens vill amma så länge som tre år?

Nej, jag tror inte att en diande treåring är välkommen på detta bröllop:)

För min del är det fullt ok så länge den som har bröllopet inte blir sur för att man inte kan komma.
Själv skulle jag kunna tänka mig att gå på sådant bröllop utan barn om jag hade barnvakt. Jag har ju varit på tjejmiddag och då är barnet heller inte välkommet utan det är en vuxen fest. Det kan faktiskt vara skönt att komma iväg utan barn ibland.
Däremot är jag inte jätteförtjust i kyrkbröllop (tråkigt) så det får allt vara någon som betyder något för mig (som min brors bröllop tex) om jag skall gå alls.
Behöver jag säga att jag gifte mig borgerligt med den kortaste cermonin med två vittnen och i hemlighet dessutom :angel:

Man får respektera brudparets önskan om att inte ha barn med.
Vi har själva bjudit in barn till vårt bröllop och nästan alla med barn tänker skaffa barnvakt. Vi ska visserligen inte ha något storstilat bröllop och vi känner att det känns rätt att bjuda även barn. Dessutom har de flesta våra kompisar barn och jag vill inte att de tackar nej pg.av barnen. Jag känner att det är viktigare att de är med...med eller utan barn. Men hade jag bjudit till ett bröllop med frack och balklänning hade jag nog tänkt annorlunda.

Inte enligt mig. En treåring kan inte räknas som diande barn trots att barnet fortfarande ammas. För mig går gränsen vid ett år. Efter det borde de flesta barn klara sig med flaska under tiden för bröllopet.

Finns det för övrigt någon som ens vill amma så länge som tre år?

Nej, jag misstänkte att de ammande barn som avsågs i inbjudan var bedömda efter den väldigt snäva ramen helamning.

Och ja, det finns många som ammar i 2-3 år (inte helammar då). Det finns tom de som ammar flera syskon samtidigt.

När det gäller sakfrågan hade jag gått helt efter vad jag tror att mitt barn (och jag) klarar av. Förmodligen hade jag tackat nej, men det är svårt att säga.

Är man en äkta vän och inte någon egoist så respekterar man brudparets önskan och lämnar barnen hemma för en kväll. Det dör varken barn eller föräldrar av. Brudparet däremot blir glada av att man kommer och det utan tjafs och klagomål. Har man sådan ångest över att lämna sina barn ifrån sig så kan man lika bra vara hemma. Personligen skulle jag uppskatta en barnfri kväll men säkert ringa hem några ggr för att kolla att allt är okej. Nu är mina så stora iof 9,7,2 men tänk att få sitta och äta i finkläder utan att behöva bekymra sig över vad det 2 åriga vilddjuret hittar på :D .
Kunna sitta i kyrkan och lyssna och gråta en skvätt utan att behöva gå ut med den samme för att han tröttnat på att sitta stilla.

Då hade jag avböjt åker ingen stanns utan min 4 månaders flaskbarn ;) ....

Är man en äkta vän och inte någon egoist så respekterar man brudparets önskan och lämnar barnen hemma för en kväll. .

Fast folk gifter sig ju inte alltid i samma stad som man själv bor i :confused:

Då handlar det inte längre om en kväll utan kanske om dagar!

Vi tackade nej till ett bröllop i skåne nu i våras av det skälet.

Fast folk gifter sig ju inte alltid i samma stad som man själv bor i :confused:

Då handlar det inte längre om en kväll utan kanske om dagar!

Vi tackade nej till ett bröllop i skåne nu i våras av det skälet.

Nej, och inte skulle jag lämna mitt barn till nån annan än den han är van att vara hos heller. Kan han inte vara hos pappa eller mormor, så hade jag också fått tacka nej, inte hade jag tvingat honom att vara med nån "halv-känd"

Jag har sett din 2-åring.
Den du, med smör på!

Min framstod plötsligt som oändligt lätthanterlig.

Då hade jag avböjt åker ingen stanns utan min 4 månaders flaskbarn ;) ....

Ja där har vi amningshysterin igen... För det vet väl alla att det bara är ammande barn som inte kan vara utan sina föräldrar! Jag hade nog oxå fått avböjt om det hade varit bröllop när våran dotter var fyra månader även om jag inte ammade då längre... :smirk:

Har varit på bröllop med både inbjudna barn och icke inbjudna barn.

Tycker helt klart att man ska acceptera brudparets önskan!

Min erfarenhet med bröllop utan barn är att alla kan koppla av och njuta av god mat och dryck. Det blir lite festligare och folk unnar sig en helkväll.

Bröllopen som tillåtit barn har tyvärr varit mindre roliga, missförstå mig rätt. Jag tycker själv mycket om barn, men bröllop är ingen rolig tillställning för små barn. De är mkt stillasittande i både kyrka och under lång middag. De måste vara tysta under tal och liknande.

Det slutar alltid med att barn slår sig och börjar gråta, de blir trötta och föräldrarna inkl. barn går när kl slagit 22.30

Det sista bröllopet jag var på hade barntillåtet och de hade tagit dit en barnvakt och så fick barnen sitta i ett eget stor rum, med köttbullar och pasta, tårta, godis, spel, videofilmer, leksaker och tidningar. De uppskattades av föräldrarna som kunde släppa lite av ansvaret på barnvakten.

Det finns så många tillfällen då barnen få vara med på släktmiddagar, kalas och 50-års fester att de gott kan stanna hemma på de ganska få bröllop som man oftas går på.

Min åsikt!

Har inte läst alla inlägg så jag kanske bara upprepar vad någon annan sagt, men jag undrar om det skulle vara ok att ta med sig sin ammande treåring på det där bröllopet?
I alla fall jag tolkar frasen som barn som ENBART ammas, alltså inte klarar sig en kväll utan mammas matförråd. Det gör nog de flesta tror jag.

Jaså du var en av dem som kanske fick knacka på sekreteriatet igår ;) Jag tyckte att han var ett under av tålamod då han satt i detta lilla rum från 8.30 till 12.30 med undantag då han rymde 2ggr för att sätta sprätt på vet statio II :rofl: vill du låna honom en dag eller bara mjukstarta med 5 min :rofl:

Kan inte se problemet att lämna sin 1 åring till mormor eller farmor för 2 dgr. Fast det förutsetter att man umgås med sina föräldrar och att de vill ta barnet i fråga. Oftast så kommer ju en inbjudan med lite tidsvarsel så man hinner hitta en barnvakt. Liten fråga till er som inte lämnar bort era barn, hur gör ni när ni ska föda fram eev. syskon????? En förlossning är ju inte alltid över på en kvart. Vill/kan man inte lämna bort sina barn för att gå på ett bröllop, ja då får man väl vackert tacka nej istället. Grymt eller hur!

Jag såg honom uppepå takboxen på en bil, samt på väg att krypa in mellan sargen och väggen på ridhuset.
Hade han lyckats med ridhustricket, så hade vi väl fått såga ut honom.

Jag lånar gärna!
Han var alldeles underbart glad i humöret.
Inga sorger där inte, bara full fart framåt!

wow det är mer än vad jag visste om. Takboxen måste varit med maken innan de åkte hem men ridhuset?????? Under bedömningens gång eller????
ja hur vild han än må se ut att vara så är han nästan alltid glad. Och full fart har det varit sedan han gick som 8 månaders. Inget stoppar eller hindrar honom.
Blir jag bjuden på bröllop långt bort så får du gärna ta honom, han är inte det minsta blyg :)

Finns det för övrigt någon som ens vill amma så länge som tre år?
*Räcker upp handen*
Jag är inne på min tredje treåring just nu. Har 3½ år mellan alla mina tre barn och har hunnit med några månader utan amning innan det varit dax för nästa.
Nästa barn kommer i februari och vill den amma i tre år så får den.

Däremot skulle jag inte ta med min treåring på barnfria fester med motiveringen att jag ammar, för någon helamning är det knappast tal om.

Självklart respekterar man brudparets önskan. Det kan vara både en praktisk och ekonomisk fråga för brudparet. Att ha råd att hyra lokal med t.ex. speciellt barnrum kan vara dyrare och svårare att hitta. Om då brudparet vet med sig att barnen faktiskt inte kommer att ha roligt på bröllopet för att dom inte kan ordna det så tycker jag faktiskt att man gör både barnen och föräldrarna en tjänst genom att faktiskt skriva att barnen inte är inbjudna. Då kan man nog utgå från att det inte kommer att göras något speciellt för barnen och då har nog barnen trevligare och roligare hos någon släkting eller annan barnvakt.

De finns de som inte kan eller vill av olika skäl lämna bort sitt barn till far eller morföräldrar. Så är det bara. Och då tackar man helt enkelt nej till ett bröllop i ett annat land än det som man själv bor i.

Jadå, den lånar jag gärna.
Glada och frejdiga barn är alltid skojjiga att träffa.
Han har så pass god motorik att det verkar rätt säkert mitt i röran.

På vårt bröllop var barn mycket välkomna. De är ju en del av våra vänner. Självklart fick de komma. Vi fick till och med en vacker doakör (med mycket låg medelålder) när vi framförde "Thank you", en låt av Dido (underbar låt förresten), min man på gitarr och jag på sång *skråla skråla*. :D

Självklart så accepteras man de som bjuders önskemål. Sen är det upp till var och en att välja. Om man är så symbiotisk med sina barn att man inte kan tänka sig att gå på fest utan dom så gär man väl inte det, jag tycker det är fånigt med folk som tar illa upp av att deras barn inte är inbjudna på diverse vuxen-tillställningar.

Jag skulle inte ta illa upp för att de inte bjuds med, men jag tar väldigt illa upp när mina vänner inte har förståelse för att jag inte kan ordna barnvakt. Jag lämnar inte min unge till "hemska fastern" bara för att jag blir bjuden på bröllop. Har jag inte en vettig barnvakt så stannar jag hemma. Och då ska det respekteras och jag ska inte behöva höra att jag är löjlig, vilket ofta är fallet. Respekt ska funka åt båda håll!

Jamen DET är väl en helt annan sak ! Att man inte får tag i en vettig barnvakt är väl ett gott skäl till att man antingen tar med barnet eller stannar hemma. Fast jag tycker det är skillnad på tex ett bröllop och andra vuxen-tillställningar. Jag skulle nog förvänta mig att mina vänner verkligen ansträngde sig för att komma OCH ordna barnvakt om det var uttryckt.

Och om en för mig viktig person med tioåring inte kunde komma till mitt bröllop så skulle tioåringen självklart få komma också - för mig är det skillnad på en självgående tioåring och en tråring !

Jag skulle inte ta illa upp för att de inte bjuds med, men jag tar väldigt illa upp när mina vänner inte har förståelse för att jag inte kan ordna barnvakt. Jag lämnar inte min unge till "hemska fastern" bara för att jag blir bjuden på bröllop. Har jag inte en vettig barnvakt så stannar jag hemma. Och då ska det respekteras och jag ska inte behöva höra att jag är löjlig, vilket ofta är fallet. Respekt ska funka åt båda håll!

:bow:

Klockrent! Det var precis som som jag känner det!

Är det ens nära vän och man har en fungerande relation till pappan borde man väl kunna dela på sig så att den ena går och den andra är hemma med barnet? Vill man verkligen gå så ska det väl till en mycket speciell situation för att man inte skulle kunna lösa det på nåt sätt.

Är det ens nära vän och man har en fungerande relation till pappan borde man väl kunna dela på sig så att den ena går och den andra är hemma med barnet? Vill man verkligen gå så ska det väl till en mycket speciell situation för att man inte skulle kunna lösa det på nåt sätt.

Fungerande relation till sitt ex? hehe
Jo det funkar oftast, men han har ju också ett liv, och jag kan inte gärna tvinga honom att byta helg om han är uppbokad på annat? :angel:

Jag tycker det är helt upp till brudparet om de vill bjuda mina barn eller inte. Har man tänkt sig att ha en fest som varar till långt in på natten med dans och alkohol så passar det inte så bra att ta med barn som är helt färdiga vid 20-tiden. Inte så kul om hälften av gästerna åker hem efter middagen. Vi bjöd inga barn på vårt bröllop (undantaget ett som var nyfött och naturligtvis fick följa med).Jag tycker inte man skall ha några synpunkter på det som gäst.

Ju äldre mina barn blivit desto lättare har relationen till x-et blivit. Plötsligt är det inte så viktigt med *hans* liv utan det funkar att byta lite hur som helst. Jätteskönt tycker jag.

Jag har tur med barnvakter. Och hade gladeligen lämnat bort mina pojkar om jag ksulle på ett bröllop som de inte var inbjudna på!! Kanske hade lämnat bort dem även om de var välkomna. det var SÅÅ länge sedan jag var på någon form av tillställning utan barn. Det är så skönt att kunna lämna bort sina barn till tex min mor, man slipper alll gråt när man ska gå, och man kan roa sig och komma och hämta dem när allt är över och har ett minne där barnen inte är med och tar plats.
Visst älskar jag mina barn, men jag vill också kunna gå på fester några gånger under deras uppväxt.

För min del tycker jag nog att barn inte uppskattar ett bröllop som man själv gör som gäst eller brudpar, då är det bättre att de är hos en barnvakt. Men det är ju trist för dem som inte är så priviligierade som vi är med barnvakt..

Ju äldre mina barn blivit desto lättare har relationen till x-et blivit. Plötsligt är det inte så viktigt med *hans* liv utan det funkar att byta lite hur som helst. Jätteskönt tycker jag.

Jag har tyvärr inte samma erfarenhet...han var lättare att komma överens med INNAN han blev sambo...men just nu har vi tok-grälat och ur det kom en överenskommelse som åtminstone VERKAT vettig...Men den där gemensamma grilldagen blev inte av för han var bakfull och den där 40-årsfesten jag ville gå på kunde han inte vara "barnvakt" trots att han först lovat...

MEN MEN ... inte ska man vara bitter inte....jag får ju ha min son allt som oftast det får inte han! :devil: Han har inte ens vett på att förstå att det är HAN som gör en förlust!

Uach, det gör mig verkligen ont att sonens pappa tycks ha glömt att han är just pappa. För allas skull.

Jag tycker att man ska respektera brudparets önskan.
På vårt bröllop fick barn följa med, våra två äldsta var små då.
Visst funkar det med, men det blir inte lika avslappnat.

På de senaste åren har vi haft kalas när vi fyllt jämnt och då har vi inte velat ha barn med, dels så har vi inte råd och plats att bjuda alla familjer i bekantskapskretsen, det händer rätt ofta att någon får lite för mycket innanför västen och många barn tycker det är otäckt när en förälder eller annan vuxen blir annorlunda till sättet.

Som förälder måste man ju kunna få slappna av ibland utan barn, även om de är det käraste man har.
Tror inte barnen far illa av att ha barnvakt och få komma i säng i tid.

Ibland är det kul att ha barnen med också, som på bröllop, men man bör respektera vad värden vill med sin fest.