Jag blir så frustrerad!!!
Hur gör ni som har barn sen tidigare förhållande?? Betalar NI själva för barnen, tex kläder, leksaker, aktiviteter, nöjen, mm. Eller hjälper er nya sambo till med detta?

Är även nyfiken på hur ni delar upp ekonomin??

Jag har varit sjukskriven länge och ni vet väl alla hur bra man har det ekonomiskt med bara sjukpenning... :crazy:
Hur som helst så betalade jag halva hyran, halva telefon räkningen samt ALL mat och andra saker man handlar till hemmet. Samt att jag betalade ALLT till barnen och självklart hästarna...
(nu är det inte hästarna jag gnäller över att jag får betala!! Observera detta!!!!)
Sambon betalade alltså halv hyra och halv teleräkning, sen gled han som på en räkmacka genom livet!!!
Jag blev tillslut sur och sa till. Nu betalar han hyran och teleräkningen. Men jag betalar fortfarande ca 3000 mer i månaden än han. Ibland är det mer ibland något mindre... Men det känns så orättvist!!
Vad skall jag göra??
Låta det fortsätta? Skall jag betala allt till barnen?
Visst betalar deras pappa en del han med.

Skall tilläggas att han (sambon) ibland säger saker som att han skall vara med och betala, men sen händer ingenting.
Måste även tillägga att för två år sedan så fick jag sälja en sadel för att över huvudtaget ha råd att leva!!! Hur kul känns det? Den skulle jag behövt nu!
(har sålt mkt häst saker bara för att kunna betala min vardag... bara för honom känns det som !!!!)

Är så IRRITERAD!!! Måste skriva av mej lite av det iaf!! :(

Det är en självklarhet att han ska bidra med den del han själv kostar, om han sen hjälper till att betala för barnen också kan man diskutera. Men jag skulle aldrig tillåta att någon inte bidrog med matpengar och ändå åt sig mätt varje dag...

Jag tycker det har fungerat bäst för mig i de förhållanden där vi delat på allt (har iofs inga barn, men djur), annars måste man tydligt dra upp riktlinjer tillsammans så att ingen känner att den andra snyltar :smirk: .

En kamrat blev sambo med en tjej och hennes sju :crazy: barn - helt omöjligt för dem att ha ett bra liv tillsammans om han inte skulle vara villig att betala extrasaker till barnen också då och då (tex om de reser eller går på bio), annars skulle de aldrig kunna göra något tillsammans.

/z :)

Jag har sambo som har barn se'n förut och vi delar på kostnader förutom barnen. Visst köper jag presenter till jul och födelsedag, och en eller annan småsak slinker väl med dessemellan. Jag resonerar väl lite så att de har ju en mamma också och hade jag och sambon ett gemensamt barn därtill så skulle hon ju knappast bidra där.
Se'n är det väl lite tvärtom mot i ditt fall. Det är jag som har den sämre ekonomin och skulle inte kunna bidra med så mycket mer.
Det låter ju inte speciellt kul som du har det och det jag reagerade på är väl av vilken anledning ska du betala all mat? Betalar han nå't annat som uppväger eller äter inte karln?
Bitta

Jag blir så frustrerad!!!
Hur gör ni som har barn sen tidigare förhållande?? Betalar NI själva för barnen, tex kläder, leksaker, aktiviteter, nöjen, mm. Eller hjälper er nya sambo till med detta?


Bor i en trea med 3-åring från tidigare förhållande och ny sambo.

Jag betalar dagis och Vidars kläder/leksaker/grejor. (det är iofs inte mkt för vi fyndar dem lådvis begagnade eller ärver) Och så tar jag barnbidraget.

Jag betalar 2/3 av hyran för att jag tycker inte sambon ska behöva betala för Vidars rum.

Jag betalar själv allt med min bil och mina hästar. Fast vi delar på bensinen ibland vid gemensamma resor om vi kommer ihåg det.

All mat, hygienartiklar och gemensamma nöjen till oss alla tre går på vårt gemensamma konto där vi båda sätter in pengar.

Men det finns inget att bråka om hos oss för pengarna räcker :o

Nu har vi inte barn så du behöver inte ta mina sympunkter på så blodigt allvar, men för min del vore det självklart att dela på samtliga gemensamma utgifter och sen att stå för barnen själv. Det var dig han valde, med eller utan barn, barnen fick han "på köpet" sas. Han står ju inte för dina hästar, varför ska han då stå för dina barn som dessutom redan har en far? :confused:

Bor de på heltid hos er och varför inte 50% hos sin far?

Sen tycker jag att den här tråden hör hemma på barnforumet, nu när vi har ett sånt. :smirk:

Har han valt mej med mina barn så får han väl stå ut med att även de kostar pengar. Jag kräver aldirg att han skall ta hand om dem på något sätt!!!
Nej.... Jag förstår bara inte hur ni står ut med att bara låta dem leva med på ett banan skal!!

Skulle tex ALDRIG betala hyran som du gör. Din sambo har valt dej MED ditt barn!!
Men har ni inte problem med att pengarna tar slut så är det ju inte ett "problem" för er!!
Jag känner dock att han snyltar lite då han första året bodde gratis i min lägenhet och dessutom så handlade jag i princip ALLT!!! Trots att han har inkomst själv!

Självklart betalar jag MIN bil, MIN försäkring, MIN skatt, MIN bensin, MINA djur, MINA hästgrejer...... etc etc. Det begär jag inte att han skall vara delaktig i.

Kan ju även nämna att jag betalat alla försäkringar för hushållet i 3 års tid!
Å som sagt på en sjuklön så räcker inte pengarna...

JAg ber om ursäkt, visste inte att det fanns ett barnforum!! Är inte här så ofta!

Han valde mej med mina barn, visste att de fanns, och därmed tycker iaf jag att man tar ett ansvar.
Visst har barnen en far, men jag anser iaf att han kan betala något till dem någon gång. Vet inte om han någonsin har köpt en julklapp eller present, om inte JAG betalat den och vi gett gemensamt.,,. Men det känns ändå fel!

Strunt samma, jag känner att jag borde inte skrivit in denna tråd över huvudtaget...
Blir uppretad bara jag tänker på allt...

Nej han står inte för mina hästar men han vill gärna vara med och dela på den peng jag får över om jag säljer någon av dem!! Eller grejer som jag köpt lång innan jag träffade honom... Är det rätt eller fel??

Skulle tex ALDRIG betala hyran som du gör. Din sambo har valt dej MED ditt barn!!.

Det var jag som ville betala mer av hyran för vi kunde valt en billigare annars. Han skulle inte knorra om vi delade lika.

Jag tror inte problemet är att man inte delar lika, utan om man inte är överens om hur man ska dela så den ena känner sig utnyttjad.

Jag resonerar som så att jag tjänar ändå MYCKET pengar på att vara sambo och kunna dela alla gemensamma utgifter jämfört med att vara ensamstående småbarnsmamma.


Och ta hand om barnet, det gör han nog mer än jag :o

Pengarna räcker för att jag prioriterat om. Sålt drömgården, bor billigt, dragit ner på den dyra aveln etc. Några dyra laster har vi inte och min lön kommer inom överskådlig framtid vara betydligt högre än hans.

Du låter bitter och det verkar finnas en massa du och din sambo skulle behöva bena ut ordentligt. Det är svårt att i efterhand klaga på att man gått med på att bli utnyttjad, men du kan ju ställa fram ett konkret förslag på hur du skulle vilja ha det framöver och tvinga honom att tänka på och prata om det?

Vi gjorde en uppställning av vad allt kostade. Hyra, mat, telefon, hygien, bil - rubbet. Då fick vi en summa, där jag valde att betala lite mer. Det är ju pga mina barn som vi då var tvungna att ha en större lägenhet än om det bara varit vi. Maten och det andra betalde vi lika, som vi såg det. I övrigt så får man ju barnbidrag och underhåll och ska ju även själv räkna det som att man betalar lika mycket som underhållet. Det blir summa sumarum c:a 3000 kr/barn.

Men visst är det tufft ibland, och om ni inte delar på allt så tycker jag att ni ska se över det. Har ni dessutom "eget" boende, inte hyres, så tycker jag att ni ska dela 50/50 för säljer ni så lär ju inte du få mer än hälften av vinsten - och barnen lär ju knappast få något.

Det gäller att vara ganska tuff när man går in i ett förhållande - svårt att ändra i efterhand.

En sak till - om det "alltid" är du som lagar man, tvättar osv - se till att det räknas in i det dagliga, omvandlat till pengar!

Varför betalar du "gemensamma" prestenter från er "båda", när det är du som köper och betalar dem helt själv? Är det gemensamt så ska naturligtvis han stå för en del av kostnaderna! Samma sak med hästarna, är det dina hästar och du står för alla kostnader så ska han självklart inte ha en krona om du säljer. Det trodde jag att vem som helst fattar, till och med han!

Jag tycker att det låter som ni har diskuterat igenom hela ert arrangemant för dåligt. Om du är så irriterad och det här gnager dig så kan jag bara ge två råd: snacka igenom det ordentligt eller separera. Som det är nu kommer du bara att mår mer och mer dåligt, tills du en dag exploderar!

Nu har ju varken jag eller min sambo några barn men jag blir lite förvånad över att du tycker att det ska vara självklart att din sambo ska betala för dina barn? Du måste ju få barnbidrag och underhållsbidrag och räcker inte det så är det väl pappan som ska betala. Du har ju råd med hästAR. Har du aldrig hört att man ska rätta munnen efter matsäck. Blir du så irriterad på sambon är det kanske bättre att separera. Bråkar du om det där så lär han nog aldrig bidra med något till barnen.Sluta bråka så kanske dom får en sån relation så att han VILL bidra.

Jag kan inte låta bli att i mitt stilla sinne undra vad kärlek är för vissa människor?...

I min värld är kärlek att GE och glädjas över sin partners lycka.

Varför vill man ge sin älskade kärlek men inte pengar?
Hur kan pengar ha ett större värde än kärleken?

Du får ursäkta men ur mitt perspektiv verkar din sambo inte givande utan snarare en tagande och tärande person, som verkar tro att du är hans morsa...

Jag undrar ju allvarligt vad du skall med den sambon till?
Men det vet väl bara du.

Jag har 2 barn sedan tidigare och 1 med nuvarande sambo.
De stora barnens pappa var MYCKET generös vid skiljsmässan och såg till att jag kunde behålla gården och en hel del annat.
Detta gör att jag kan hålla oss med ett bra boende utan att det kostar mig en förmögenhet.
Så jag håller med hus och det som hör därtill.
Sambon hyr in sin häst i mitt stall och hyr ett kontor av mig, för att ge mig litet extra inkomster.
Sedan så betalar sambon all mat och det mesta annat.
Lillemans dagis bl.a.
Min sambo tjänar MYCKET mera än vad jag gör, så det är inte så betungande för honom.
Jag gjorde några dåliga affärer förra hösten, då var sambon tvungen att gå in och köpa några kubikmeter eldningsolja för min cash-flow gick fel.
Men sedan så sanerade han min ekonomi, och nu så är den lysande.
Sambon gör min bokföring för att hålla koll på mig, jag kan lätt bli litet yvig om jag har mycket pengar.

Just nu så sparar jag till nytt tak på huset och en utbyggnad, så jag behöver några hundra tusen.
Jag har en av dem redan.

Jag tycker att det låter så oerhört tråkigt att ha det så. Att hela tiden gå och reta sig och bli irriterad, känna sig beroende och tigga om små smulor. Det där skulle inte jag stå ut med.

Å andra sidan kan jag inte säga att det är fel att han inte betalar för "dina" barn. Jag antar att pappan betalar underhåll och att du har barnbidraget.

Det är själva känslan av att vara en familj som inte är en riktig familj där man hjälps åt så gott man kan och alla självklart hör till som är sorglig.

För hur kul kan det vara för barnen att gå runt och känna sig som en ekonomisk belastning?

Jag tycker att du och din sambo ska ta ett MYCKET allvarligt samtal där ni diskuterar lugnt och sansat vem som betalar vad och varför. Vad som känns orättvist eller jobbigt eller trist och vad ni i så fall ska göra åt det. Förhoppningsvis hittar ni en lösning som får er att må bättre.

Alla människor är olika och har olika hang ups, min är just att jag inte under några som helst omständigheter klarar att känna mig beroende och leva på nåder av någon annans goda vilja. Så för mig skulle det vara omöjligt att ha det så som du beskriver.

Har inga barn men sambo finns på ekonomiskt jämställda grunder...
Jag sällar mig till majoriteten som anser att du och barnens pappa betalar för barnen.
Att din sambo inte köper/bidrar till julklappar till barnen utan "är med" på de du köper är däremot så småaktigt att jag knappt kan tro att det är sant! VAD ska du med den här mannen till? :mad:
Du är inte hans mamma, kräv omedelbart att han betalar hälften av boendekostnader och den mat han äter! För mig är det totalt obegripligt hur han kan med att inte betala för sig!
Och han ska inte se röken av pengar du ev. får för att sälja DINA saker! Vill du dela dem med honom ska det vara en snäll och kärleksfull gest från din sida, inte något han tar för givet och roffar åt sig!!!
Jag förstår av dina inlägg att du tröttnat på att ha det så här, och att du är bitter över de pengamässiga uppoffringar du redan gjort. Det förflutna kan du ju tyvärr inte göra något åt nu, men om du trots allt vill ha kvar karln, se till att er ekonomiska situation blir grundligt diskuterad och förändrad! Skulle han bli sur (vilket han inte borde bli, men snart förvånar väl ingenting längre!) så peka på dörren! Den gesten brukar till och med hundar förstå!
Lycka till med vad du nu väljer att göra åt situationen. Men GÖR något, annars kommer du att må dåligt!
Var och en bestämmer givetvis hur man vill fördela utgifter i ett förhållande. Men då ska BÅDA vara nöjda med överenskommelsen!

Förresten, Inte_Ung... :bow: om du bestämmer dig för att hålla kurs i sparandets ädla konst anmäler jag mig gärna! :)

Spara och spara.
Jag är oftast ganska så bra på affärer.

Min ekonomi och mina möjligheter att spara bygger på att jag har fått ned mina boendekostnader till en nästan larvig nivå.
Och jag har fått dem dit genom att investera så att jag långa tider varit tvärpank samt att jag hela tiden accepterat att bo i ett råttbo till sunkhus.
Man kan inte ha det fint hemma när man kör mina spartips.

Att du och barnens pappa betalar for era barn tycker jag att sjalvklart. Om din sambo vill betala for barnen ar det snallt gjort, men det ar ingen skyldighet han har.

Ett forhallande behover inte vara 100% rattvist nar det galler ekonomi, men ni maste vara noja med situationen! Mike tjanar mer pengar an vad jag gor, och betalar for mycket mer an jag gor. Men jag har mer ansvar hemma och i stallet, dar han aldrig skulle mocka eller fodra....aven fast han har egna hastar dar med.

Ibland ar det svart att komma overrens nar det galler ekonomin, speciellt om det ar lite knapert, men det blir inte battre av att nagon utav er smasnalar. Att din sambo inte koper julklappar osv, till dina barn som bor i erat gemensamma hem, tycker jag ar ren snalhet. Det handlar inte om skyldighet, utan om att vara schysst och att bry sej om.
Ni behover inte vara 100% ekonomiskt jamlika, men ni maste ha omsesidig respekt for varandra dar ekonomin kommer i andra hand till vad som ar bast for erat forhallande!!

Den som har pengar betalar, så gör vi!
Har hittills aldrig bråkat om pengar eller ngt annat heller för den delen.

Att sambon har en son är inget jag reagerar över och tycker att han ska pröjsa för.
Jag har valt att leva med dom, och jag har ingenting emot att betala kläder etc till styvsonen.

Nu har jag en lite annan situation än du men ändå...
Jag har två barn sedan tidigare och en sambo, sedan 1½ år tillbaka har vi också ett gemensamt barn. De stora barnens pappa har vi inte sett eller hört av mer än enstaka gånger på drygt sex år, så jag är i princip ensamstående förälder till dem.
I vår familj är det självklart att dela på ALLT, vi betalar båda gemensamt för alla barn, hästar, skotrar, gevär m.m. (ni får gissa själva vem som har vilken hobby...)
Detta var något jag gjorde mycket klart för min sambo redan när vi flyttade ihop, jag hade inte klarat av att ha det på något annat sätt. Då hade ju också han möjligheten att säga sin mening INNAN vi blev sambos. För mig skulle det kännas väldigt konstigt att han har en massa pengar över i slutet av månaden och inte jag eller tvärtom. Som jag känner det så skulle det kunna leda till en massa konflikter helt i onödan eftersom jag i grund och botten anser att pengar är det absolut dummaste man kan bråka om.

Vi diskuterar igenom alla inköp och utgifter gemensamt och försöker se till att det blir någorlunda rättvist. Och visst i perioder får han stå för mer men får mindre (som nu när jag pluggar) men andra perioder får han ut mer än vad jag får. Vi räknar med att det jämnar ut sig i slutändan.

Men jag tror som flera andra här att ert grundproblem kanske inte ligger det här med pengarna? Eller i alla fall att ni behöver diskutera igenom det ordentligt.
mvh Maria

Nu lånar jag sista knappen då det känns enklast!!

Många kommentarer goda råd och sånt har kommit här...

För att försöka förklara VARFÖR jag känner mej så irriterad och så skall jag försöka samla mej lite:

1: när vi träffades så flyttade han in till min lägenhet och jag stod för ALLT!!! Han bodde och åt gratis!
2: Jag har aldrig krävt att han skall betala för varken ban eller häst/ hästar.
3: Om han dock säger att han skall vara med och betala och sen bara låter det rinna ut i sanden tycker jag att det är "fult.
4: Det är så många gånger som han sagt att han skall betala en del av tex barnens julklappar, så då blir de ju från oss båda... Men pengar det ser jag inte röken av dessvärre!!
5: JAG sköter allt här hemma, diskar det som inte går i maskinen, plockar i och ur diskmaskinen, tvättar, plockar undan tätt, hänger tvätt, lagar ALL mat, handlar, städar, vattnar blommor, ser till att alls som behövs finns hemma även sånt som inte är mat... tar hand om barnen, (Ja visst de är mina!!!) Ställer upp på honom så fort han behöver hjälp.
6: Nu sommartid så jobbar han på åkern, han tar aldirg med mat, JAG är så förbannat snäll och lagar mat och åker ut till honom!!
7: Han tyckte det blev så dyrt för honom att ringa min comviq telefon så han skaffade mej ett telia kort. Vad han inte tänkte på är att det kostar mej 5:- mer i minuten att ringa på denna telefon än min gamla! Jag påpekade det och han sa då snällt att han skulle betala 200:- i månaden då det ändå skulle bli billigare i längden för honom. Nu är han "skyldig" mej 1200:- för dessa pengar har jag heller inte sett röken av.
8: Jag försöker verkligen att prata med honom om detta, men karl som han är så vägrar han att lyssna.
Han är uppväxt på det gamla sätter... Farmor bodde hemma och tog hand om allt. Han har inte behövt göra något, alltså har jag blivit hans FARMOR!!! Jag brukar säga till honom att jag inte gillar hans farmor!! (skämt om att hon förstört honom!!!)

VAD skall jag göra??
Ni har ju så många goda råd och många sätt att se på det. Det känns lite som om det är jag som är boven i dramat?!
Jag menar inte att min sambo skall betala massa pengar i månaden på MINA barn, vad jag tänkte på var väl just dessa saker som han själv säger, och sen blir det inte något av det. Ibland så önskar jag att jag kunde skriva ner allt så kan jag ju nästan be om en ny sadel (nöjer mej inte med mindre än Butet) snart!! (SKÄMT!!! Ha, ha)

Å som i sånna lägen som när jag sålt saker och fått in någon krona extra, när han vill vara med och dela... Eller igentligen så blir det ju att dessa pengar går till vardagen, annars skulle det ALDRIG gå runt!!

Det känns som om jag mest svamlar, ni kanske inte förstår iaf...
Jag har iaf gjort ett försök!

Och jag kräver som sagt inte att han skall dela allt jag köper till barnen!!!
Mina barn känner sej heller inte som någon ekonomisk börda!!!!!
Dom får det dom behöver, men ibland måste jag säga nej, för skulle dottern få allt hon pekar på skulle jag vara miljonär för att kunna genomföra det!! Små tjejer!! :o)

. Det känns lite som om det är jag som är boven i dramat?!


Det är ju ditt fel, på ett enda vis. Du har gått med på att sätta dig i den här situationen från början.

Jag tror du har två vägar att gå om du ska kunna stanna i förhållandet.

1) Omyndigförklara hans förmåga att handskas med pengar och kräv att få hans lön på ditt konto. Sedan delar ni alla utgifter rättvist efter förhandligar och så ger du honom "fickpengar" av det som bli över.

2) Kräv att han växer upp och tar ansvar för sin egen ekonomi. Gör en överenskommelse om vem som ska betala vad och låt inte en enda undanflykt passera.

Det kan låta lätt men jag avundas dig inte. Jag hade gett upp för jag hatar att tjata eller vara "mamma/polis".

Å då frågar jag som vanligt när det gäller såna här trådar. Varför bor du med honom? Vad gör han för dig? Gör han ditt liv lättare, är du lycklig? Får han dig att skratta och känna att du absolut inte vill vara utan honom?

/Jane

Jag har funderat lite på samma sätt som du fast tvärt om. I mitt fall så är det jag som ska flytta ihop med min pojkvän och det är han som har en dotter. Jag är sjukskriven och lever redan nu under existensminimum för att kunna har råd med min älskade häst. hm, då kan man ju knappast säga att man lever under existensminimum, men ni kanske fattar vad jag menar. Har inga pengar över till mat och telefon och såna saker till mig själv, eftersom hästen går före. men det är prioriteringa jag gärna gör. men nu när jag snart ska flytta ihop med min kille så är ju det här saker som man måste fundera över. kan hända att jag kommer fram till att vi tyvärr inte kan flytta ihop fastän vi vill just på grund av att jag inte har råd att hjälpa till. hyran blir dyrare eftesom vi måste ha en trea istället för en tvåa, sen blir matskostnaderna mycket dyrare osv. Jag vet inte alls hur jag ska göra. men jag förstår dig till fullo att du vill att han ska hjälpa till eftersom han har gjort valet att leva med dig, och då inkluderar det dina barn. det visste han om från början och måste ha funderat mycket över det innan ni flyttade ihop. det gör iallafall jag. hoppas det löser sig.
//Bambi

Har inga pengar över till mat och telefon och såna saker till mig själv...

...hyran blir dyrare eftesom vi måste ha en trea istället för en tvåa, sen blir matskostnaderna mycket dyrare osv.

Men du måste ju ha en boendekostnad nu? Det blir billigare att dela alla fasta kostader på två än att bo ensam.

Du kan ju räkna ut vad du skulle ha råd att betala i ett gemensamt hushåll per månad och så kan ni se om det räcker för att växla upp boendet? Man måste inte i alla lägen dela allt lika. Du har en häst, han har en dotter. Du kan betala din häst och han en större del av hyran och löpande avgifter eftersom han "är två".

Prata om det och se om ni kan hitta en lösning båda accepterar på förhand!

Psst Silverkedjan, rensa din inbox!

MIn sambo och jag har totalt gemensam ekonomi. Så han har rent krasst gått med väldig ekonomisk förlust när han träffade en tant med två döttrar (dessutom hästintresserade). Det var nog han som tagit initiativet till att ansvara lika mycket för dem som jag gör. Då kan man undra - den biologiska pappan då ? Jodå, han finns han med men han betalar inget av tjejernas hästintresse, utan han betalar underhåll punkt slut. Däremot köper han egna kläder till dem och presenter och sånt.

Jag och min sambo har helt gemensam ekonomi, dvs alla pengar in går till alla gemensamma utgifter inkl. barn och just nu blir det inte mycket över. För oss funkar det bra. Skulle vi båda ha större inkomster är det möjligt att vi skulle göra en annan fördelning.

Rent samhällsmässigt räknas en sambo som betalningsansvarig t.ex vad gäller dagisplats för även ej gemensamma barn.

Rent samhällsmässigt räknas en sambo som betalningsansvarig t.ex vad gäller dagisplats för även ej gemensamma barn.

Lite här är en poäng ju!!!
Bara en sån sak. Dom räknar ju familjens inkomst sen skiter väl dom i om det är pappa eller "plast pappa" som skall betala!!!
Jag är ju inte ensamstående på papperet!!!

Tänk vilka konstiga metoder folk har.. Jag skulle aldrig betala 2/3 av hyran för att min man inte ska behöva betala för mina barn... Ruskigt!!!
Jag lever med en ny man sedan 5 år och jag har två barn sedan tidigare förhållande. Dom bor hos oss. Han har ett barn sedan tidigare som är hos oss varannan vecka. Vi delar på allt!! Låt vara att vi är gifta men det hade inte spelat någon roll om vi "bara" varit sambor. Vi har inte det synsättet, helt enkelt. Jag hade aldrig haft råd att ha hästarna tex om inte min man hjälpte till ekonomiskt. Han tjänar mycket mer än jag men betalar glatt nästan hela sin lön för att jag ska få hålla på med mitt intresse. Fram för fler sådana karlar!! Samtidigt så vill han åka på en fiskeresa i sommar som kostar 10.000:-, och självklart får han det. Vi har valt att leva med varandra, och då får man ta det onda med det goda, tycker jag, inte hålla på med mitt och ditt, som alltför många gör..

Förresten, alla ni med millimeter-rättvisa...
Era karlar måste ju få massor med pengar över!!! Vad gör dom för alla pengar??? Saker som NI inte är med på, antar jag, annars skulle ni ju ha delat kostnaden.... :confused: :eek:

Hoj hoj. Min sambo är som din man.. Jag ha alla mina hästar hemma här nästintill gratis. Hö o ensilage ha vi ju på gården, kraftfoder betalar hans mamma o jag står för mineralerna.. :smirk:

Just nu är jag ju arbetslös, så jag ha ju inte så mkt pengar att tillföra. Inga barn heller så fall bli det gemensamma barn ju..

Vet du vad jag tror....du behöver inte fundera på om han ska vara med på att betala för dina barn eller för om han bara börjar göra rätt för sig så kommer du att ha en helt annan ekonomi.
Varför påminner du inte honom att han har glömt att betala??

//åsa

Vet du, jag tycker det låter som om han behöver växa upp.Han har dig som sin extra mamma istället för som partner.Han gör inget i hemmet, han hjälper aldrig till med pengar utan "hans är hans" å dom ska inte "slösas" på barn som inte är hans(det är ju uppenbart just i presentfrågan).

Jag tycker inte att man kan rå för att man blir kär i en människa som har barn (men man ska vara beredd att ta ett visst ansvar för barnen om man bor ihop)å jag tycker inte föräldrar ska kräva av sina partners att de ska behöva försörja barn som inte är deras, för barnet har 2 föräldrar men det handlar ju inte om det i ditt fall.
Han håller hårt i sina egna pengar å tänker inte på dig som har ytterligare personer att försörja å när du har ont om pengar har han samvete att strunta i dig å barnen.
Han låter inte som en vuxen , ansvarsfull människa.

Å säljer du dina hästar så ska du ta å behålla dina pengar själv å spara dem, du lär behöva dem i framtiden å eftersom din sambo uppenbarligen klarar sig på sina egna pengar utan att beskymra sig för dig så ska du göra samma sak, dela inte på pengarna från en försäljning på ngt som är ditt, skulle han göra det för dig?

Min sambo har en son som är hos oss ungefär vartannan helg. Vi har delat ekonomi, inte så att vi betalar exakt 50/50, utan mer att den som har pengar för tillfället betalar mat, barn, häst, nöjen, bensin osv osv.

Jag har inget mot att betala för sonen sådär, jag tycker om att köpa leksaker osv till honom, besöker ofta loppisar och hittar en massa skoj!

För nåt år sen tog jag upp diskussionen här hur det var med att om man är gift eller har barn tillsammans med en person som har barn, så blir man underhållsskyldig mot barnet som inte är ens egen. Jag förstod aldrig riktigt då om det gällde själva underhållet man betalar till barnens andra förälder. Det skulle jag däremot tycka att det kändes lite konstigt att betala.

/ Maris

Jag har en dotter sedan tidigare, men lever sedan två år med en ny man. Dotterns pappa är väldigt ointresserad av henne ( tur är det), och träffar henne i princip aldrig och betalar bara det han måste, dvs underhållet. Min sambo har gått in och tagit en aktiv föräldraroll, och behandlar dotter som sin egen. För oss, som har gemensam ekonomi är det naturligt att vi betalar alla våra utgifter med våra gemensamma pengar. Vi bor i hus, och jag har fem hästar. Till saken hör att jag studerar och skall snart gå på föräldraledighet ( vår bebis kommer till sommarn), så det blir han som betalar det mesta varje månad. För oss funkar den här lösningen utmärkt, och känns naturlig.

Min sambo har ett barn sedan tidigare. Han betalar underhållet för henne men har tyvärr ingen kontakt med barnet för tillfället pga att mamman förhindrar detta. Därför är det lite svårt att köpa kläder och andra saker till henne. Om fallet varit annorlunda hade vi givetvis delat på allt.

Hoppas det löser sig!

Jag blir lite konfunderad när jag läser den här tråden...
KAN man verkligen diskutera vem som betalar vad när man är i ett samboförhållande? Jovisst, man kan ju se vems plånbok eller bankkonto som belastas vid ett visst betalningstillfälle, men i slutänden så måste ju ändå hela familjen ha tak över huvudet, kläder att ha på sig och mat på bordet.
Vad jag menar är att oavsett vem som "betalar" för hästarna och eventuella särkull-barn så belastar det ju den gemensamma ekonomin.
Och JAG skulle i alla fall resonera som så att OM jag flyttade ihop med en man som hade barn från tidigare förhållanden så ingår de liksom i "paketet", dvs kostnaderna för dem följer med samboskapet med deras pappa.
Nu är ju detta inte aktuellt för min del, då jag är gift med en man som inte hade några barn sen innan och vi inte har några som helst planer på att gå skilda vägar (inom överskådlig framtid i alla fall..). Men när vi träffades så hade jag ju en hel hop med hästar och det har aldrig varit diskussion om nåt annat än att vi har bakat in kostnaderna för dem i vår gemensamma ekonomi. Trots att han inte har intresset för dem...

*tio tecken*

Nu har jag bara hafsat genom tråden men jag tycker att det generellt verkar vara mycket delad ekonomi här.Mina pengar,hans pengar osv jag fattar det inte......Tyck att jag är korkad men jag och min sambo har bara våra pengar.Han har en son sedan tidigare och när han är här så ingår han i MIN FAMILJ och behandlas som en i detsamma.Han är våra barns bror och jag valde honom när jag valde sambon punkt.Visst jag är inte försörjningsskyldig för honom men och......Sambon accepterade att jag skaffade häst och betalar delvis för dom också,han spelar fotboll och innebandy och jag är med och betalar det också eftersom alla pengar som kommer in är familjens pengar.Har man inga barn alls,alltså ingen av er så kan jag förstå delad ekonomi men ändå inte,bor man ihop så är man väl en familj och delar broderligt på allt tycker jag.Dessutom får ju boföräldern underhållstöd och barnbidrag det är nästan 2200 per barn och borde räcka till en hel del.
/Tesso

:bow:
Ah så underbart!
Någon som verkligen tänker på "extrabarnet" som tillhörande familjen... Sin familj!

Så borde flera tänka!

mvh Eva