jag är en tjej som är långtids sjukskriven på grund av detta
utbrändhet på grund av att jag jobbade 7dagar i veckan,
ensamstående med 2barn och två hästar, har fibromyalgi och reumatiskt och psykiskt från min barndom som jag alldrig kommer i från ,sedan dog 2 av mina vänner inom ett år sedan min pappa och en killkompis året äfter och från dess har jag inte kunnat jobba och då tycker ni karnse att hur kan man då ha två hästar och inte jobba jo det ska jag beretta nu
jag går upp klockan halv sju äter frukost med barnen och jag tar min medecin sedan lämnar jag barnen vid skolbussen och då är klockan 07,30 då tar jag ut hästarna och fodrar dem och mockar och bär vatten till dem , sen går jag ut med ina två hundar sen diskar jag när jag komer in sen måsste jag lägga mig och då e klockan ca 9 sen sover jag till klockan 12 och måsste ta medecin för att dämmpa värken i axlar fingrar fötter armar ben vader nacke när medecinen har börjat tagit sig så tar jag en macka sen går jag ut och ger hästarna lunch och sedan rider jag ut i sogen i en timma sen när jag kommer till baka så måsste jag tvätta barnes kläder och hänga upp i torkskåpet som är en pina för mig sen måsste jag vila en stund och brukar släppa ut hundarna en timme på gården om det är finnt väder annars pinar jag mig ut. sen klockan 3 kommer barnen hem då är det dags att göra läxor och vi ritar och leker lite grann sen e det midag tid och då fodrar jag hästarna sen går jag in och lagar mat sen äter vi ca i en timma sen går vi ut till djuren tillsammans
sen är det barn program klockan 6 och då brukar jag diska och ta en tvättmaskin och dammsuga sen ska barnen badas och det ska lägas fram kläder och sen är klockan 8 på kvällen då ska barnen sova och när dem har lagt sig går jag och tar in hästarna och ger dem kväls mat sen går jag själv in och tar medecin och sedan tar jag en duch sen vilar jag eller tittar på tv sedan klockan 10 går jag och ger hästarna nattmaten sen går jag in och lägger mig.
jag som är sjukskriven känner att folk ser ner på mig typ kan hon inte jobba så kan hon inte ha häst e det så att man ser ner på en som mig ?? mitt liv är inte kul och det är inte alltid kul o gå till stallet jag kan i bland sätta mig i stallet o gråta o bara vill dö men jag har mina hästar o barn som jag lever för och forsätter därför leva. Jag hoppas att det inte är allt för många som ser ner på oss som är sjukskrivna och har djur.men jag vill kunna orka ta hand om mig och mina barn och dur,:confused:

Jag ser inte ner på dig, jag har själv varit där och försökt överleva! Tyvärr ses inte hästägandet som medicin, vilket det kan vara för en del personer, tex mig, och uppenbarligen dig.

Jag känner igen det du beskriver om att: Kan man inte jobba - ska man inte ha häst.... Jag löste det genom att dels ta hjälp med mina pållar, dels stänga öronen för gnällpittar! Man kan ju bara se till vad man behöver själv, det vet ingen annan!

Kram från mig!

Anledningen till att folk kan titta snett är ju faktiskt att det är dom som betalar din sjuklön medans dom själva kanske inte har råd att ha häst.

Precis som jag nu när jag jobbar "betalar" dem som är hemma idag då? Jag ser inte varken snett eller ner på dem som verkligen är sjuka och mår bättre av sina djur!

Det jag egentligen vänder mig mot är den allmäna uppfattningen att man som sjukskriven inte ska "orka" göra något alls, att man då plötsligt ska göra sig av med halva sitt liv! I mitt eget fall var det så att mitt jobb, i kombination med ett allmänt dåligt familjeliv gjorde mig sjuk. Jag var sjukskriven pga av posttraumatisk utmattningsdepression, som gjorde mig helt handlingsförlamad i mitt sociala liv och mitt arbetsliv. Det enda, och då menar jag den ENDA, som höll mig uppe var mina (då tre stycken) hästar, de gjorde att jag var TVUNGEN att kliva upp på morgonen, och ge dem det de behövde. Hade det inte varit för dem så hade jag förmodligen svält ihjäl, eller kört ihjäl mig, vilket faktiskt hände att jag försökte göra.....

Många var de som undrade om jag var helt sinnessjuk som kunde hålla mig med tre hästar, jag var tvungen att sälja en av dem, men det gick och idag är jag tillbaka. Jag kan arbeta idag och vara med och betala för dem som hamnar i samma sits som jag var.

Det jag egentligen ville säga var att man ska vara väldigt försiktig, så man inte klankar ner på sjukskrivna männinskor, innan man VET vad det handlar om, och varför just den personen håller sig med djur.( Eller annan hobby för den sakens skull)

och jag som inte kan skaffa barn pga skadorna - jag betalar alla friskas barnbidrag, deras barnomsorg, deras barns skolgång, deras barns studiebidrag osv

det går en gräns på vad man har rätt att ondgöra sig om och titta snett på

jag betalar kollektiva skatter också, och har alltid gjort det, jag betalar inkomstskatter, kapitalskatt osv, förmögenhetsskatt också


vad är det som säger att andra ens är intresserade av hästar själva :angel: då är det ganska oväsenligt om de har råd att köpa hästar eller inte :-)


nu måste jag genast ringa finansminister Bosse Ringholm (vars fotbollsklubb han är ordförande i by the way skatte- och bidragsfifflar), men jag skall se till att han förbjuder all handikappidrott - ja, jag skall även ringa internationalla Olympiska kommitten och se till att de stänger ner handikapp OS. Det går ju inte för sig att ha kvar sådant :eek: för att alla de friska betalar alla dessa handikappade deltagares sjuklöner


som en passus kan jag tillägga att Carin Mattsson på FK:s rättsenhet och övriga jurister och avdelningsdirektörer där, är jädrans trevliga och roliga att prata seriös juridik med. Förra RF ordförande Gunnar var också trevlig prick för vi är ju äna Göteborgare både han och jag, så vi hade samförstånd. Leif Pagrotsky är ju en liten räv han med, Göteborgare som han är och han och Berit Andor körde ganska hårt under Designåret 2005 som varit, med implementering av EU direktivet (kanske lag någon gång) Design For All i processer. Och nyligen fick jag även hjälp av tekniska experten Sören Hansson på statliga Tillgänglighetscentret och han tipsade mig om sin kollega Birgitta Mekibes som skulle iväg till Spanien i november och tala på en kongress om "domotics, robots och design for all", och om hon kanske fick ny teknikinformation med sig hem till mig. Just nu sitter jag även och läser rapporten "Situated research and design for everyday life" från Certec och Lunds universitet. Plus att DN har precis publicerat en väldigt intressant debattartikel från en mängd rehabiliteringsmedicinforskare.


Så de som tittar snett vet tydligen inte ens vad det är de tittar snett på :)

shit, försent att lägga till ovan - de som tittar snett är ju också handikappade - de är ju skelögda :rofl:


nä, den va äna dålig ;)

Det är ju faktiskt så att det är tråkigt att jobba och roligt att ha häst!! Då är det ju jättebra om vi andra kan betala för dom som "orkar" ha häst men inte orkar jobba. Jag säger bara en sak, bidragssverige!!!! Dvs mina rättigheter att parasitera på andra.

Jag tycker inte alltid att det är roligt att pallra mig ut till hästen, och ibland kan det vara jävligt roligt att jobba... Är jag konstig, eller generaliserar du?

Jag gillar inte heller att en del parasiterar på andra, men det är inget varken du eller jag kan göra nåt åt, eller hur? Dessutom är det ganska svårt att sitta här bakom burken och säga att just den personen, eller den där personen är en parasit!

Nej, mer kontroll och rehabilitering, det gör inget, men kom inte och säg att alla som är sjukskrivna och har häst, är sjukskrivna för att kunna ha sin häst utan att jobba!! Det är inte direkt nån "guldersättning" man får vet du, och de små örena man får ska ju räcka till boende, mat och annat man behöver för att kunna överleva. Om man sedan håller resten av sitt leverna snålt för att kunna ha sin hobby, eller sin livlina, i behåll - det är inget som varken du eller nån anna ska lägga sig i!

Förlåt om jag låter grinig, men jag har varit där och lyssnat på såna som du, som talar om för mig att jag borde göra mig av med djuren, ta mig i kragen och börja jobba!

:) Jag tyckte den var bra jag, men så har jag nog världens sjukaste humor med....

Jag tycker inte att man skall göra sig av med djuren, absolut inte. Jag har själv alla slags djur och kan inte tänka mig att vara utan dom. Men, jag har också ont i kroppen men jag klagar inte för det. Jag jobbar och har djur fast jag har ont. Jag är så j-a trött på att höra på alla dessa j-a offer som det är så synd om. Så om det nu gör ont att arbeta, so what, vad är det med det som gör att jag ska betala för er. Det är bara i Sverige som man kan gnälla till sig pengar. Jag har bott så mycket i USA och där finns inte mentaliten att jag ska vara sjukskriven för jag har ont. Säkert är det mer än hälften av alla hästmänniskor som kommit upp i åren som har skitont men inte kan jag begära att andra människor ska betala mig för det. Bit ihop och gnäll inte!!!!

Hmm, "bit ihop och gnäll inte".... det var ju inte nytt eller så.....:smirk: Så du menar på fullaste allvar att jag borde ha gått till mitt jobb, bitit ihop och jobbat? Trots att jag skadar mig själv genom självsvält och upprepade självmordsförsök, skadar andra genom att jag inte har styrka nog att hålla emot när tanten jag just tog på toaletten inte orkar stå upp?

I mitt fall gick mitt dåliga mående så långt att jag blev anmäld på jobbet. Hade inte min kollega tagit i det hade jag fortsatt jobba tills det hade hänt nåt på allvar, eller det andra alternativet: Jag dog.

Så att säga som du: Bit ihop och gnäll inte, det är fan respektlöst! Att de inte har den mentaliteten i USA betyder väl inte att det är bättre?! Och om det nu är så jobbigt att lyssna på oss j-a offer så kan man ju faktiskt välja att antingen låta bli att lyssna eller flytta dit där det är bättre, eller hur?

Jag har bara en undran till nevin. Om du mår så dåligt att du är på vippen att ta ditt liv så är min fråga. På vilket sätt hjälper det dig att få sjukpenning. Mår du bättre då? Jag menar detta med fullaste respekt. Det är skittråkigt att det inte finns bättre hjälp att få när man behöver den och mår dåligt. Men att få sjukpenning är väl ändå inte den hjälp du behöver.

Jag fick min sjukskrivning, vilket resulterade i sjukpenning ja, och fick alltså lite ro från en del av det som gjorde mig sjuk. Jag fick också en remiss till kurator som en del av min behandling, medicin som tog udden av de värsta dalarna, samt ett direktnummer till både läkaren och kuratorn dit jag kunde ringa när jag behövde. Hade numret till psykakuten på kylskåpet.....

Under tre år har jag gått på regelbundna besök hos läkare och kurator, ätit piller, slutat äta dem och börjat med en ny medicin. Jag har också sett till att, med hjälp av min kurator gjort förändringar i mitt liv, tex skilde jag mig från min dåvarande man, flyttade långt ut på landet och blev omplacerad på mitt jobb..... Jag var helt sjukskriven ett halvår, började jobba halvtid och senare 75%, vilket jag idag vet var fel, eftersom jag började ersätta mina tankar med jobb...igen.... blev sjukskriven igen...

Idag är jag arbetslös, men jag hoppar in och jobbar timmar på mitt förra arbete. Knaprar piller, går hos läkaren för regelbundna kontroller av mig och min hälsa rent fysiskt, hos kurator för bearbetning av min psykiska hälsa, och har en pojkvän som tar hand om mig när ångesten river som värst....

Din fråga om vad sjukpenningen har gjort för mig går inte att svara mer på än att den hjälpte mig att överleva, även om man är sjuk måste man äta och bo, och det var vad sjukpenningen hjälpte mig att göra. DÄREMOT: sjukskrivningen hjälpte mig att få ro, att få tid att hantera min sjukdom. Sen är det inte så att man blir frisk bara man blir sjukskriven, som jag berättade så var det mycket i kombination med det som gjorde att jag idag kan jobba.

Och om vi återgår till ursprungsfrågan så har HÄSTARNA hjälpt mig, genom att finnas där. Dels har de tvingat mig att ta mig upp, även de dagar då jag helst vill gömma mig, dels genom att agera som gråt-, gnäll- och mådåligtkuddar i jätteformat!

"där finns inte mentaliteten"


lägg ägg - om det är några som fuskar med handikapparkeringslappar, kör onyktra, utan bälte, osv och tar ut arbetsskadeersättning (som många har via arbetena) så är det stämningsglada landet USA

I London var ett Boston par, han hade varit i en olycka, fick arbetspension från USA men kunde jobba i London

det är inte isolerat till Sverige alls och bidrag finns i massor av alla andra europeiska länder, av vilka många faktiskt är högre än i Sverige

och om det inte gick att tjäna pengar på det i USA, skulle det inte finnas så många som går ut framför bilarna och skriker AJ jag dör - det står faktiskt poliser vid vissa av dessa stråken pga av detta otyg

jag har också bott där, så jag har inte varit isolerad från världen

sedan behöver inte båda i familjen jobba i USA, om man är två, bara de allra fattigaste, kvinnorna som flyttar hit blir upprörda för att de måste jobba här i Sverige och kallar Sverige för ett u-land för att det är så primitiva kvinnor här

men läs på om de bidrag som finns i USA, så ser man varför många bara sitter hemma där med, man får gratis dyr universitetsutbildning om man sköter sina kort rätt, gratis mat, gratis hyra, gratis nästan allting där - jag läste igenom allt på Lousiana state departments sida i samband med Katrina och blev väldigt förvånad över hur mycket man får ut där


på Svd var det en som till och med skrev, anonymt förstås, att alla som var sjukskrivna skulle radas upp och arkebuseras för landsförrräderi


jag orkar inte ens höja på ögonbrynen längre angående all utrotning som skall göras av oss

gäsp


jag kan kanske roa mig med att ge dem stilpoäng för de kreativa kommenterarena, 2 poäng, 7 poäng osv
nått måste man roa sig med när man är hemma mycket så man inte blir deprimerad


det är lätt att säga saker - mycket tragiska saker händer, en amerikansk kvinna boendes här förlorade sin son alldeles nyligen, och som om inte det var nog, så var det i tidningarna om det också - det är inte hälsosamt precis just då att få det rakt i ansiktet så för de anhöriga - för att inte prata om tsunamioffren och deras kvarvarande anhöriga med all sorg och alla försäkringsärenden och en smärta i hjärtat som varar till livet ut

man måste inte gå runt med en sandwichskylt på sig där det står MIN MAN DOG IGÅR

så elaka är väl ändå inte alla andra som jobbar och då åker på att betala denna kvinna medan hon är sjukskriven för djup bottenlös sorg?
nästa gång kan det faktiskt vara dem, det skall man aldrig glömma - ingen kommer ifrån detta livet levande tyvärr

jag träffar många som kämpar med sin situation, och det bidrar inte till deras återkomst att andra helt utanför tjatar hål i öronen på dem om att de är parasiter. Folk drivs till självmord av alla dessa andras beteenden och uttalanden

det är ingen som orkar med att leva ett liv så utsatt i längden
en åkte till Schweiz nyligen till självmordskliniken där och gjorde slut på sitt och andras lidande
grymheten har många ansikten


hjälpa dem! .... inte stjälpa dem ... jag ber!

Rätta mig om jag har fel men det är alltså så att Svenskar är ett otroligt ynkligt folk. Om det är synd om någon så ska vi andra betala. Ingen människa kan ju någonsin bli frisk om man vet att man förlorar sin inkomst. Det gäller att söka efter symtom så man kan fortsätta att vara ett offer.

vart är min hjärna ...


jag glömde ju igen


Om man har träffat en del av ungdomarna som var med i Göteborgsbranden 1998, då blir man ödmjuk

Tomas Bodström var målsägarbiträde där i rättegången för anhörigoffren och överlevaroffren. Den mannen blev en bättre människa efteråt. Han har jobbat som advokat i många år, men aldrig brytt sig om konskvenser på det sätt han fick se då, och det första han gjorde när han blev tillfrågad som justitieminister var att reformera skadeståndslagen. Anhöriga till en avliden fick bara 25 000 kr som plåster på såren för förlusten, nu är det iallafall hela 50 000 kr, mer får man inte.
Tomas har sedan faktiskt haft ett ofantlig lagreformeringsarbete som sattes igång i o m att han tillträdde, och mycket är på gång än.
Han blev en bättre människa efter hur tagen han var av ödena vid Göteborgsbranden


men ... det var det jag skulle säga


Ungdomarna har varit på ridläger :-) Det var inte många som suttit på en häst förr men var ett inslag i deras mycket mycket långa traumarehabilitering - en del kommer aldrig må bra igen psykiskt dock - Post traumatiskt stress syndrom, sår i själen, utöver fysiska skadorna

men till och med de är ute och leker cowboys :D hästar betyder mycket, interaktionen med hästar betyder mycket
vet ej om någon har gått vidare och blivit fullfjättrad proffs efter det, men det är helt rätt gjort i så fall - en livlina att hålla i

vad vet jag om svenskar är ett ynkligt folk, jag känner inte alla i Sverige


men vänd dig till de medicinska docenterna och professorerna och juristerna jag nämnt med dina frågor istället, så kan de förklara allt för dig

Vad jag tycker man ska fråga sig: klarar jag av min privata arbetsbelastning om jag vore frisk och hade ett jobb...?

Anledningen att det kanske sticker i ögonen på folk är att de vet att de inte skulle klara av ett heltidsjobb med hela ansvaret för 2 hästar, 2 barn och 2? hundar. Det är en prioriterings fråga

Jag tycker det är helt ok att du har dina djur som terapi nu när du är sjuk, men skulle du bli stark nog att arbeta skulle du nog vara tvungen att lösa djurskötseln på ett skonsammare sätt! Annars kommer du förmodligen aldrig att orka arbeta utanför stall och hemmet!

Jag tycker att du generaliserar lite för mycket för att det ska vara trevligt! Vad menar du med att man letar efter symptom, för att kunna vara offer?

Så här är det. Det finns människor som inget hellre vill än att arbeta och bidra men dom kan inte pga olika handikapp, sjukdomar eller annat. Så finns det dom som tycker att det är helt OK att vara sjukskrivna för dom har lite ont och då kan man ju vara hemma med sina hästar och ha det bra. Jag har träffat åtskilliga av dessa "det är min rätt att vara sjukskriven" människor. När sjukkassan erbjuder arbetsträning så får man ryggskott osv. Denna skenhelighet, det kryllar av folk som uppbär sjukpenning och jobbar svart till exempel. Om man går på dom så får man höra ungefär det som står i vissa av inläggen. Jag tycker att det är konstigt att man kan mocka, bära vatten och annat tungt men att jobba är omöjligt.

Hade jag inte haft mina djur så hade jag inte tagit mig tillbaka från min långtidssjukskrivning så snabbt som jag ändå gjorde.

Att folk fortfarande inte förstår att det gör GOTT att ha djur bara man orkar...?

du gör en värdering i det inlägget


och sammanblander de enskilda fall du har träffat då personligen, med alla andra enskilda fall du varken träffat personligen eller hört talas om


Du söker syndabockar för något, va?

Det verkar handla om något du söker personliga syndabockar för något eget problem du har, hitta någon att lägga över skulden på för något.


Jag tycker det är bättre att du letar någon annanstans efter det än här. Forumdelen heter Andra grenar, och det mesta du tar upp tycker jag inte relaterar till det, utan din diskussion verkar passa bättre i något slags allmänt samhällspolitiskt forum.


Bättre att diskutera sakfrågan om hästars "läkande" förmåga och aspekter i relation till uppkomna sjukdomar, skador, medfödda nedsättningar osv.

jag har precis den 30 november lämnat in en fullföljande av talan mot FK gällande LAF 22 kap


jag skall ha stålar utav dem plus ränta för den rehabilitering jag inte fått genom åren av dem, och som jag fått pröjsa själv även om man inte skall behöva det

efter det skall jag ha skicka till Justitiekanslern för skadeståndsanspråk mot FK också för detsamma


din argumentering är ganska svag

Man måste inte bära vattenhinkar speceillt mycket för det finns skottskärra att köra dom på om man nu inte råkar har vattenkoppar. Mocka är heller inte tungt om man har en bädd anlagd (tung att plocka ut och just därför kanske man anlitar någon annan till detta) och hellre går fler gånger med skottkärran och tömmer den.
Rida beror helt också hållet på hästen och hur man rider. Själv har jag svårt med att jobba en liten bit från kroppen så som diska, hänga tvätt mm och har därför svårt med mockning. Jag tål däremot lite tungre saker om det är precis intill kroppen så höbalar som är lite tyngre som jag håller ned för sidorna är alltså lättare än att mocka. Jag har dock ME/CFS också så utmattning och tröttheten sätter stopp för hästeriet hos mig. Den är större än hos dom med kronisk värk.

Själv har jag inte träffat på många fuskare så frågan är ju vilka du umgås med och har runt omkring dig. Dom flesta jag har träffat på har tvärt om haft problem och varit stressade för dom inte klarade av att arbeta längre. Tyvärr är det så att få arbeten är anpassade så folk med värkprblematik och alla sekundära besvär som dom kan ge och fk ger allt för ofta för lite stöd för att hjälpa en att ta reda på vad man skulle kunna arbeta med. Jag känner en hel del som vill prova att arbeta där fk sätter "fällben" och där rehabillitering är ett ord som inte tycks förekomma allt för flitigt. Att på egen hand utröna detta kräver en partner med mycket pengar tyvärr eller egen förmögenhet.

Så eftersom du nu är så kunnig och vet så mycket om värkproblematik att du kan sitta och döma och veta precis vad en människa klarar av så vill jag ha förslag på jobb man kan söka och få.
1 En arbetsgivare som acceperar regäl flextid
2 En arbetsgivare som tillåter många pauser mellan arbetet under en 2 timmars arbetsdag
3 En arbetsgivare som inte har något emot att det blir en hel del sjukdagar.
4 Ett arbete som inte kräver massa koncentration eller att man måste upprätthålla minnet.
5 En arbetsgivare som har en soffa eller säng så man kan lägga sig ner en stund och vila vid behov.
6 Ett arbete där man inte behöver stressa alls
7 Får inte vara ensidigt
8 Ett arbete där det inte gör något om man känner att man måste hem redan efter 1 timma.
Spruta ut med förslagen för jag tror det är många som blir tacksamma över förslag.

Att det skulle vara så mycket annorlunda i USA är bullshit. jag är med på en mailinglista för folk med fibromylagi och ME/CFS där större delen är från USA och det är samma där som här. Liheterna i diskssionerna är väldigt dom samma som dom på mailinglistorna och smärtforum i Svergie.
Jag är fullt medveten om att hade jag levt för 200 år sedan i en fattig familj hade jag varit död vid detta laget eller inspärrad och totalt utbränd uppå mitt sjukdomstillstånd.
Om nu vissa har råd med häst och går på sjukersättning (64% av normalinkomst) så har vanlig Svensson också råd med sina 100% inkomst. Det finns något som heter prioriteringar eller partner som har god inkomst.
Fördelarna att röra sig när man har kronisk värk är stora och ridning brukar vara ett bra sätt att göra detta på. Det finns dock gränser för hur mycket man kan trigga och i hästeriet kan man lägga upp många lösningar och många pauser som man normalt sätt inte kan göra i ett arbete. Problemet är nämligen att det finns en del som har arbetsförmåga under vissa omständigheter men inga arbeten för dom att tillgå. Du är välkommen med lösningar för dessa männisor.
För min del krävs det ännu mer än det jag skrev ovan för att det ens skulle funka. Fast jag skulle inte fixa mockning men bära lite tyngre balar en kort bit hade varit ok. Rida om hästen har en mjuk gång, är mjuk i munnen och överlag är lättriden. Skulle göra min kropp smidigare och lite mer muskler, bättre cirkulation som faktiskt gör att värken blir mindre överlag. Däremot skulle jag bli sämre av att rida en häst med stötigare gång (orkar inte rida lätt men kan rida kort trav), som är hårt i munnen eller inte är väldigt lydig att rida. Gränsen mellan bra och dåligt är väldigt kort men fårgan är hur många med kronisk värk som rider sina hästar dagligen och då arbetar ordentligt med dom. Någon med flertalet hästar som jobbar alla ordentligt varje dag och sedan går hem och gör hushållsarbete och forsätta så dag efter dag kanske man kan ifrågasätta arbetsförmågan och om den verkligen är så liten att 100% sjukskrivning är ok. Kan dock inte jämföras rätt av med alla andra hästägare som har kronisk värk. Det är hur man måste göra för att fixa allt och vad som händer sedan (fibron tex är sådan att man får betala flera timmar eller dagen efter man anstängt sig för mycket) som avgör hur det ligger till.

Du som också är så insatt i smärtproblematik så som wiplash, fibromylagi mm kan väl tala om för mig andra vanligt förekommande symtom som brukar vara mer funktionshindrande än smärtan i sig. Dom som faktiskt brukar vara det som avgör om man klarar av att jobba eller ej. Att det skulle vara värk främst är faktiskt mer ovanligt.
Jag tror nog att många med mig inte tycker om fuskare för dom gör ju så att andra får förutfattade meningar om oss alla andra och inte sätter sig in i problematiken. Man skuldbeläggs och får höra hur lat man är. Själv bryr jag mig inte för fem öre men jag vet dom som är under kronisk stress pga att deras skuld och skam byggs upp. Det hjälper ingen och kommer inte göra att fuskare slutar att fuska heller.
Jag tillåter mig inte att påverkas vad andra må tycka om mig för jag vet sanningen som andra bara kan gissa.

Jag tycker inte alls att det är konstigt att ha hästar kvar för att man är sjukskriven. Det är rena terapin att vara hästägare om man älskar sina djur.
Själv gick jag igenom en skilsmässa för tre år sen och jag hade aldrig klarat det om jag inte hade haft min älskade häst.

Jag kan inte annat än att hålla med Stollan, det finns många möjligheter att styra sitt arbete med hästarna, som inte är möjligt i ett vanligt arbete.

Visst finns det de som fuskar, och det kanske är enkelt att fixa ett sjukintyg, vad vet jag? Men för oss som VERKLIGEN är sjuka är det du säger ett HÅN!

Och jag orkar inte ens försöka försvara våran välfärd mer.... Om du tror att det är så enkelt att man bara kan se till att man får ett sjukintyg, tar ut sin sjukpenning och sen lever livets glada dagar med sina djur - PROVA SJÄLV så får du se hur det egentligen är.....:smirk: Det är fan inte lätt, och man blir inte fet heller.

Nu har jag nog sagt mitt i den här diskussionen, jag ville gentligen bara säga till stars att jag stöder henne, inte hamna i en diskussion

Många kramar till alla som behöver det, och en jättekram med stödtankar till dig stars!

Allmänt!

Trots att jag själv är handikappad sedan barndomen, tycker jag att Kenneth i viss mån har rätt. :o
Det finns faktiskt många ”som rider på” sitt handikapp. Om man får vitsa till det lite. Jag har själv jobbat i hela mitt liv och gör så fortfarande, trots både förlamning, värk och smärta i ben och rygg. Det är bita ihop och kämpa på som gäller, som Kenneth menar. Men detta är en attityd som mer eller mindre verkar ha försvunnit i det moderna, yngre svenska samhället, och jag tänker nu inte på enbart handikappade. Det är en attitydförändring rätt över!

Jag har många handikappade i min bekantskapskrets, och har därmed sett både ”kämparna” och ”det är synd om mig”-attityderna. Det är en fråga om vilken inställning man fötts med/uppfostrats till. Jag har också sett exempel på, där man (inte handikappade) utnyttjar systemet och ger sken av att vara sååå dåliga för att därmed kunna leva ett bekvämt liv på övrigas bekostnad.
Känner exempelvis ett antal benamputerade, alltifrån egna företagare som jobbar 1,5 heltid och till heltidssjukpensionärer. Nog är det konstigt.

I inläggen syns det som om handikappade per automatik inte skulle arbeta! Så är verkligen inte fallet. Många kan utföra sitt arbete som vem som helst, andra klarar det med viss hjälp av anpassning av arbetsplatsen etc. Andra återigen fullgör, trots större handikapp, en aktningsvärd arbetsinsats tack vare förstående arbetsgivare och/eller lönebidrag.

Man kan också, bevisligen, vara handikappad + arbeta full tid + ha djur som häst och hund! Sedan är det ju som så, att det finns ett otal olika slags handikapp, ibland i olika kombinationer, och att det inte finns 2 människor med identiska handikapp. Det gör det naturligtvis svårt för utomstående att ”bedöma”, om man är ”seriöst” sjukskriven/förtidspensionerad eller inte. Likaså om man, trots ett handikapp som är svårt på vissa sätt, ändå klarar av att sköta djur, men inte att sköta ett arbete. Det här är något vi måste inse och överse med. Det är ju trots allt vars och ens rättighet att tycka om saker och ting.
Att djur kan vara rena medicinen, är vi nog alla överens om.

Varken jag eller någon annan här, har någon anledning att ha dåligt samvete för att man, trots sin handikappsituation, ändå håller sig med häst. Det viktiga är att man gör sitt bästa för att göra rätt för sig i övrigt, var och en efter bästa förmåga.
Ta inte heller allmänna ifrågasättande som personliga angrepp! Vi är alla medvetna om det fusk och utnyttjande av vår välfärd som förekommer, och det finns ingen anledning att låtsas om något annat.

Kämpa på och ha roligt med era hästar!
LIA

Det är väl ungefär så som jag menar, fast jag har lite svårt att uttrycka mig på ett sätt så att andra förstår. Jag kanske låter lite vass när jag svarar på kennets inlägg, men det beror på att jag så ofta mött den attityden när jag själv var sjuk - inte att jag blundar för att det förekommer fusk, för det är jag medveten om att det gör.

Självklart kan man göra nytta i samhället även om man har ett handikapp, det ser jag många bevis på i mitt arbete, och det är inte det jag ville ha sagt, det enda jag vände mig mot var sättet att säga det på, så generaliserande.

Jag tror iallafall att vi menar samma sak, och med det kan väl den här diskussionen vara slut?

/en numera ganska frisk, fast fullkomligt galen nevin!

jag bor på ett ställe där pulsen e väldigt hög speciellt höst o vinter.
Startade egen firma -01 (bara mer o mer jobb)nu i sommar vart jag DRA ner rejält,min sambo har oxå företag o jobbar jämt ,men jag orkade inte för vi har 2 barn oxå som fått klara sig själva(nu 12,13 år)I sommar började jag må dåligt (gruvade mig för sesongen antar jag)näää inte ett år till orkar inte vad e detta för liv jobba o sova.Jag börjde få ont i magen o ville helst va för mig själv(kunde inte svara i telefonen mm) .Och vi skulle skaffa hästar hade aldrig hunnit med dom om jag fortsatt jobba på,måste ha lite livskvalite oxå .Så nu e jag hemma jobbar 3 tim /v eller nåt men tar hand om hundar ,hem o hästar+att jag sköter företagets papper o kunnat behållit min heltidslön ändå men helst skulle jag vela va hemma jämt o pyssla .Jag e ju inte Sjuk men jag har blivit känsligare för stress sen jag stressat för hårt i jobbet o ansvaret som egen företagare.Men hade jag fortsatt hade det slutat illa.Jag har tur att det går att leva så här ett tag få se om jag kan börja med ngt,jag vill helst jobba med djur men här finns inte mycke.

Jag tycker att man kan väl bli sjukskriven redan vid födseln så kan vi alla hålla på med hästar hela livet!! Om smärta, stress och oro är vad som krävs ja då har väl hela befolkningen kvalificerat sig förr eller senare i livet.

Om jag förstår dig rätt, sköter du fortfarande ett arbete (hemifrån) och får en vanlig lön för det? I så fall finns ju ingen som kan ha negativa åsikter om det.

Är det däremot så, att du inte orkade jobba längre med ditt egna företag, utan gått över på sjukkassa och därefter skaffat hästar, är jag mer tveksam till det moraliska. Livskvalité är inte nödvändigtvis detsamma som hästinnehav!

Min åsikt pricipiellt:
Det är upp till var och en, om man väljer att skaffa företag. Orkar man inte med det, kan man avsluta företaget och ta vanlig anställning istället. Detta händer dagligen. Är man stresskänslig, finns gott om jobb som inte är stressiga. Jag ser ingen orsak till att man ska sitta framför köksbordet och ha inställningen att "jag kan inte jobba, för tänk om det blir stressigt", så jag går hellre sjukskriven. Detta gäller givetvis vilken undanflykt man än har, och det kvittar om man har hästar eller inte.

Vill man inte jobba, så slipper man, men då ska heller inte samhället betala någon sjuklön. Då får man klara sig ändå.

LIA

Jag började aldrig på ridskola när jag var yngre, fast jag tyckte om hästar och drömmde om en egen.. men sedan ca ett år tillbaka har jag varit sjukskriven pga utmattnings depression, som bottnar i ett arbete med väldigt dålig arbets miljö.Fick panik ångest attacker och allt vad det innebär.En dag kom jag på att nu ska jag börja rida och så blev det! jag slukar allt som har med hästar och göra, planerar min framtid med egen häst. Min depression har släppt tack vare hästarna, jag kan nu läsa böcker, vilket var helt uteslutet för ett halvår sen, jag ser en ljusare framtid och jag har min blivande häst och se fram emot. Nu med facit i hand så är jag min vän som ringde läkaren och berättade hur jag mådde innan sjukskrivningen evigt tacksam. Hade hon inte gjort det vet jag inte vilket skick jag skulle va i nu. Så jag är glad att det finns sjukpenning, så när jag börjar jobba på nytt jobb så får dom träffa mig som en positiv person. Så ett stort tack till alla hästar som har gjort mig frisk!!

Man kan få FYSS på recept - motion på läkarrecept - och så kan man få hippoterapi också



personligen är jag glad att jag inte är depressivt disponerad - jag vet mängder med personer som råkar ut för skador/olyckor som jag - men blir väääldigt bittra - och av deras bitterheten så följer depressioner m m som ett brev på posten också tycks det som

just dessa är jag en nagel i ögat på - några enorma utfall jag har råkat ut för från sådana, när jag kvittrat om hur kul jag haft efter jag spelat biljard, vilken baksmälla jag har efter att ha varit ute och supit, att jag fick VG på en högskoleexamen igen, att jag jobbar, reser runt m.m.

de avskyr att höra att man kan ha en bruten nacke, en aning många hjärnskador och annat smått och gott, och ändå vara så GLAD som jag är, och hitta på en massa tokiga saker som jag gör

exempelvis, jag var 25 år när olyckan hände och nacken gick av osv - men vid 29 års ålder kom jag på att jag aldrig provat att spela vare sig biljard eller bowling. Så jag var 30 år första gången jag gav mig på båda. Bowling var inte min grej, kul men inget jag ville lägga energin på. Däremot blev jag ett riktigt äss på biljard - väldigt snabbt också!, och spelade i turneringar till och med, med riktigt bra resultat.
Sedan jobbade jag, och under tiden läste jag platsannonser och i många stod det "kunnig i Office paketet". Jag hade inte den blekaste aning om vad Office paketet var (fanns inte när jag krockade, inte internet heller), men tittade efter vad som ingick - sedan skrev jag upp alla program på en lista, och fler därtill som verkade intressanta, och kollade vart man kunde gå på kurs i dem - och så betade jag av dem en efter en, gjorde 8 kurser rakt av. Jag hade bråttom tyckte jag att lära mig dem, och jag är nöjd med betygen i varje - MVG i de flesta och några VG.

När jag ändå också var på Komvux, fick jag för mig att jag skulle göra Högskoleprovet för skoj skull - inte träna alls innan och bara gå och göra det för att se vart jag hamnade. Och det blev 1.3 i värde på det. Jaha, tänkte jag, det var ju inte svårt - så då sökte jag till Göteborgs universitet på sådant jag tyckte verkade intressant, och har kommit in på allt, och det är ju lätt som en plätt att läsa böckerna, anteckna på föreläsningarna och sedan skriva tenta och få VG.

Och det där sticker dessa andra bittra i ögonen rejält. Jag accepterade nämligen aldrig att jag inte kunde läsa och skriva längre efter olyckan, att jag skulle vara pompom i huvudet resten av livet som en neurolog sade och en massa annat.

I två långa år tränade jag flera gångar i veckan med träning hos sjukgymnast och annan styrketräning - 2 år efter olyckan satte jag mig mer formellt tillbaka på hästryggen igen, och lade till det som träning per vecka också utöver den andra träningen. 3 stycken kvartsmaraton avverkade jag också, och så började jag hos Shaolintemplets munkar i deras Kung Fu också. Efter detta var det då som jag bestämde mig för att lära mig att bowla och spela biljard också. Och softball med skulle jag spela, men det fanns ingen klubb här, så då startade jag helt enkelt en själv och skaffade lag och vi körde träningar och full verksamhet. Från det blev jag rekryterad av herrbaseballklubben till dem som boss över dem, och de såg jag till att de tog sig till Elitserien och skickade dem till Polen också på studiebesök på en stor europeisk regionanläggning för baseball där för att bli ännu bättre, och så de får med några i landslaget också, och såg till att de utnyttjar de MBL coacher som superligan i USA skickar hit på coach turnéer varje år också.

Så var det gjort, och så var jag ju tvungen att hitta något annat nytt intressant jag inte provat förut, och nu tänkte jag då vara med i OS i dressyr i London 2012 :) Och jag skall bara vinna guld - något annat räknas inte för mig.

OS var det enda jag kom på som jag inte har provat än :) Men jag är relativt mätt på framgångar just nu, så jag är inte så hungrig som jag måste vara, eller har den riktiga gnistan jag måste ha för att satsa till 100 % för OS. Jag är lite blasé just nu.


Men om jag ens hade brytt mig en gnutta om vad andra som jag inte ens känner tycker, hade jag aldrig lyckats med allt det ovan.
Inte heller om jag hade slösat med min tid på att oja mig över vad andra gör eller inte gör. Det är inget man mår bra av att lägga tiden på. Resultaten talar om vad man slösat sin tid på liksom.

Det är vansinnigt roligt att hitta något man tycker är så kul, och verkligen känner att man kan lägga ner hela sin själ och engagemang i också - och just den sporren/glädjen är också många gånger en väg tillbaka.
Det skall man aldrig underskatta.

Många roliga stunder och lycka till!

Så finns det dom som tycker att det är helt OK att vara sjukskrivna för dom har lite ont och då kan man ju vara hemma med sina hästar och ha det bra. Jag har träffat åtskilliga av dessa "det är min rätt att vara sjukskriven" människor. När sjukkassan erbjuder arbetsträning så får man ryggskott osv. Denna skenhelighet, det kryllar av folk som uppbär sjukpenning och jobbar svart till exempel. Om man går på dom så får man höra ungefär det som står i vissa av inläggen. Jag tycker att det är konstigt att man kan mocka, bära vatten och annat tungt men att jobba är omöjligt.
:bow: :bow: Kan bara hålla med.

Hej!

Jag vet precis hur du känner det.
Då jag själv haft två hästar som jag var tvungen att göra mig av med
då jag nu ska in den 2.e feb. i Stockholm på en stelryggs op.

Men min ena häst är tillbaka hos uppfödaren å jag kan träffa hästen när jag vill.
Den andra jag hade blev tyvärr såld till Skåne.
Å om henne som var en nordsvensk vet vi inget om.
Fast det va en kompis som köpte den.

Jag fick förtidspension redan 1999 å jag är nu 37 år
så det är många som tittat ner på mig å inte har trott att jag har ett så stort fel i ryggen förrän nu då dom fick veta om op.
Så nog har det pratats bakom min rygg.

Sitter själv å gråter ibland då allt är jobbigt pga. värken.
Men som tur är så tar min make hand om hemmet å vår dotter på 8 år.

Sänder dig en jätte stor krya på dig kram.
Du får också gärna maila mig om du vill prata utav dig.

Kram
Maria

Lycka till med operationen! Du är modig, jag är en fegis med det.
Är det Wallstedt som skall operera?



Oavsett vem hoppas jag det går bra, och blir bra efteråt med tiden så att du kan komma tillbaka med en del iallafall.

Du är jättemodig, och är det Wallstedt så är han snäll och han har berättat för en annan, att patienterna sover som stockar i flera dagar efteråt, enbart av att kroppen slappnar av så mycket för att den inte längre måste spänna sig så hårt för att det gör så ont. Kroppen får vila för första gången på flera år.

Andra som varit hos en annan i USA för operation, vuxna män, har berättat att de bara vaknat efteråt och börjat storgråta av ren lättnad i kroppen. Och de har varit så lyckliga också och gråtit enbart av det. Som en lång hemsk resa som äntligen tagit slut.


Många kramar och allt det bästa!

Jag tycker att man kan väl bli sjukskriven redan vid födseln så kan vi alla hålla på med hästar hela livet!! Om smärta, stress och oro är vad som krävs ja då har väl hela befolkningen kvalificerat sig förr eller senare i livet.
Är det så du ser på oss alla "sjukskrivna"....:confused:
Själv är jag sjukpensionär sen några år tillbaka och är inte ens 40 fyllda- tror du man är lycklig då?
Föll från en häst -96 och skadade nacken, ryggen och höften efter det har jag fått fibro....:devil:
Jag har kämpat i flera år för att kunna få min vardag att fungera, det gör den nu de flesta dagar, men hade jag inte haft mina hästar och hundar hade jag aldrig nått hit-det kan jag lova..
Jag kan visserligen inte ta hand om hela stallet själv och rida var dag ,men jag går ut till dom och de finns där för min själ de dagar då jag inte kan göra så mkt. praktiskt med dom.
Saken är den att min ena dotter och min sambo är hästägare de med så vi hjälps åt-de dagar jag inte orkar göra något i stallet har jag ändå förmånen att kunna rida ut i skogen och njuta av lugnet...
Jag bad aldrig om detta- men hade inte sjukpenning funnits så hade alla skadade och sjuka människor blivit socialfall istället-skulle et kännas bättre för dig?
Det bidrar man ju till med som skattebetalare..
Vi sjuka och skadade kanske ska vara utan både mat,hem,bil,och kläder........:mad:

hej på min anläggning så finns det ett antal sjukskrivna dom ägnar sig åt att baktala oss heltidsarbetande som bara kan vara istallet från kl17 och framåt.eftersom dom är mycket bättre hästägare.vi är helinackorderade och de enda som har problem och åsikter om allt är de sjukskrivna.jag undrar om de inte skulle må bra av lite hederlig arbetsstimulans istället för att hitta på problem som inte finns pga långtråkighet

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta... det här är en gammal tråd men får aldrig ett avslut, det är ett alltid aktuellt ämne.

För 10 år sedan var jag med i en trafikolycka och fick bestående skador som knappt syns, Whiplash/nackdistorsion eller vad det nu ska kallas...

Det syns inte mycket, MEN DET KÄNNS ! och det påverkar mig...
Jag är ingen vek person, jag låssades inte om min skada utan körde på så gott jag kunde med skola, sedan jobb. Ju mer jag kände av smärtan desto hårdare jobbade jag... då kom det som ett brev på posten, jag blev bara sämre och sämre. Min sambo fick tvätta håret och klä mig ibland. Jag förlorade jobbet eftersom jag inte klarade av att jobba, de ville att jag skulle rehabiliteras istället. Jag gick lite olika rehabliliteringar och utredningar och det enda jag vet är att jag aldrig kommer att bli vad jag varit och det kan jag bara inte acceptera:cry:

Än idag klarar jag inte av att jobba, jag har fortfarande rehabilitering via aktivitetsstöd (dvs. ung förtidspensionär på begränsad tid), jag får knappt ihop vardagen hemma (är jag en parasit då?):confused: , jag har haft häst i stort sett hela tiden fram till i sommras då min häst avlivades... men jag rider och pysslar med syrrans häst och flera bekanta till mig har häst jag får rida om jag orkar.

Enda anledningarna att det funkat för mig att ha häst efter skadan är: jag har alltid haft medryttare/skötare bla. eftersom jag inte kan motionera hästen så mycket som den behöver el. mocka om jag är dålig för dagen. Jag har aldrig haft råd om det inte vore för en sambo med inkomst. Jag hade aldrig haft ork om det inte vore för snälla medryttare/sambo/föräldrar :bow: som hjälpt till med höhämtning osv.

När man är långtidssjukskriven vore den bästa medicinen vara att få semester från sig själv för att orka... För man har sin värk (och då talar jag inte om någon vanlig huvudvärk el. liknande) dygnet runt, året om, ständigt gnagande likt tortyr:devil: Och om man inte har psykiska/depresiva besvär är det ändå inte ovanligt att det leder dit förr eller senare ändå pga. den konstanta värken som tar musten ur en. Att ha värk dygnet runt kan knäcka den starkaste av de starka!

Tyvärr finns det en liten skara människor som utnyttjar det system som ska möjliggöra för en skadad/sjuk person att få hjälp och rehabilitering... Det förstör för oss alla! Personligen kan jag inte förstå hur man kan vilja det, jag vill kunna jobba och slippa all värk, rehabilitering, pappersjobb och ansökningar m.m. Att jobba är inte alltid kul men hellre det än att gå hemma med konstant värk å inget kunna göra. De som tror att det är roligt att gå hemma jämför det med att vara frisk och ledig i 2 veckor... det som jag upplever är allt annat än trevligt, som jag lever hoppas jag att ingen ska behöva uppleva inte ens de jag inte gillar! :( När inte ens det man tycker är roligt fungerar... hur ska man då kunna jobba?

Om ni såg mig skulle ni nog tycka att jag borde kunna jobba, jag är oftast glad, positivt lagd och har hög arbetsmoral, visar sällan utåt hur det igentligen står till m.m. men om ni skulle känna min eviga värk skulle uppfattningen vara annorlunda...

Jag och de flesta andra har inte valt att vara sjuka/skadade :idea: utan har haft oturen att bli drabbade och sedan ska man få skit för det? Bli ifrågasatt och granskad från topp till tå av såväl läkare som grannar för att bevisa vad man klarar och inte klarar. :mad:
Jag vill bli frisk - snälla ge mig en mirakelkur så att jag kan jobba på ett skitjobb, rida utan att få ont, sova och vakna upp utvilad.

Jag har också betalat skatt och fackavgifter, så det så!

Det är bara att be Skatteverket om alla ens taxeringsbilder från första året man började jobba till innevarande - där framgår skatten man betalat in varje år

och så tar man en miniräknare och plussar ihop all skatt man betalat och sedan även kollar av hur mycket PGI man betalat


själv började jag arbeta 1985 när jag var 17 år och 2006 är jag 38 år - så det är 21 års skatt det (jag skall räkna ut det en dag hur mycket det är)

och jag har 220 000 kr i studieskuld jag betalar av på över 800 kr per månad - dock faller jag utanför ramen för de som får studielånen tillgodoräknade på PGI:n, alla som tog studielånen innan 1999 (tror jag det var) får inte de tillgodoräknande på pensionen, som man får numera.

All ens konsumtionsskatt syns dock inte i ens taxeringsbilder - men om man är som jag (vilket ingen är), så har man nästan sparat alla inköpskvitton man fått under hela sitt liv om man alltid handlat lagligt vitt och kan kolla igenom hur mycket man betalat i momsskatt också på allt man köpt som varit momsbelagt

och det mesta har jag inhandlat i konsumtion har jag inhandlat från mina egenhändigt inarbetade lagligt vita löner och övriga arbetsinkomster, kapitalinkomster osv - min disponibla inkomst då efter skatten är dragen (31 % inkomstskatt, 30 % kapitalskatt)

och ersättningar osv - även chefslönerna - kopplas till konsumentprisindex för uppräkningarna - så det bygger på hur konsumtionen går - om folk konsumerar massor eller inget


så fattig som rik har idag ett samhällsansvar och samhällsplikt att konsumera och shoppa lagligt vitt som bara den - så att alla barnbidrag, bostadsbidrag, och den typen av bidrag kan betalas ut.
Barnbidraget är en fast beslutad summa som inte ändras allteftersom konsumentprisindex går upp eller ned.
Pensionerna går dock upp eller ner från år till år - eftersom de faktiskt är rörliga
Men det är som regel bara runt 60 % mot vad man hade i lön som pensionen är - så själva pensionen är en ren förlustaffär mot att arbeta

För kollektivavtalstjänstemän fylls den ut av ITKP:n, men för kollektivavtalsarbetare Alecta finns inte samma motsvarighet till ITKP:n.

plus lite annat

men det är mycket med det jordiska när det kommer till siffror osv och hur mycket olika personer i olika åldrar och situationer gör i vinstaffär på att vägra gå och jobba - det finns inga schabloner som man kan dra alla rakt av över



Detta var urbra och mycket klokt skrivet!

"De som tror att det är roligt att gå hemma jämför det med att vara frisk och ledig i 2 veckor ...."


Det finns anhörigstöd för de som vårdar anhöriga hemma - som bl a avlösning i hemmet så de kan vara lediga och pusta ut från att vårda och ta hand om en


det var som fäen tänkte jag - när får jag avlösning själv då ifrån mig själv?
Jag vill också åka bort från mig själv ett tag - men det blir ju genast mycket svårare det :rofl:

men som tur var är Sverige ett EU-land och vi har rätt till av staten betald EU-vård numera utanför Sverige i vilket land vi anser passar bäst och där det finns det vi söker,

och nu skall jag vara taskig men det går att lösa så att man kan komma bort från sig själv utan att behöva bli alkoholist eller narkoman för att komma bort från sig själv, och på svenska statens bekostnad då också, och det är i EU Holland och ESS Schweiz på de sjukhus och kliniker som erbjuder laglig läkarassisterat självmord där (dödshjälp) - man skall vara vid sina sinnens fulla bruk dock när man skriver på papperena


Jag skojade för ett tag sedan och sade att det är ju utmärkt för företag idag som får sjukskrivna anställda som inte går att rehabilitera och de måste ge dem uppsägning med risk för skadestånd ... de kan ju inte ha utömt sitt rehabiliteringsansvar förräns de har provat allting! .... :rofl:


skämt å sido, jag tyckte det var görskoj när jag kom på det att företagen och Försäkringskassan faktiskt kan skicka folk på löpande band för avlivning utanför landet, vilket blir en mycket billigare lösning än de skadeståndsanspråk som den anställde kan ställa i Arbetsdomstolen för uppsägningen pga sjukdom :rofl:


Så jag skall göra ett nätkonstverk där jag skapar ett företag med sina personalpolicys och skriva tjänstepositioner som är lediga för tjänsteansökningar .... och lägga in tjänsterna i arbetsförmedlingens jobbdatabas, med länk som sig bör till företaget då så de presumtiva jobbsökarna kan läsa mer om företaget
:rofl: :rofl: :rofl:

måste röra runt i grytorna :-)
Jag kanske hinner ställa ut mitt nätkonstverk också på konstutställningen i Trägårdsföreningen som Very Special Arts Sverige skall ha i vår



ja ja, vad är en bal på slottet ... :D

hejja! :bump: :bow:

Det är ju faktiskt så att det är tråkigt att jobba och roligt att ha häst!! Då är det ju jättebra om vi andra kan betala för dom som "orkar" ha häst men inte orkar jobba. Jag säger bara en sak, bidragssverige!!!! Dvs mina rättigheter att parasitera på andra.
Var själv sjukskriven i 3 år varav jag spenderade 6 månader på rehabilitering och ytterligare 6 månader i arbetsprövning mm.
Detta tack vare en hästolycka som ledde till kronisk nack / axelskada.
Läkarna, FK och min omgivning var inte glada över mina djur (en häst och 3 hundar) och frågade ofta lite snällt om jag inte borde göra mig av med dom.
Ställde då motsvarande fråga till dom...vad vill ni göra när ni kommer hem från jobbet? Om jag säger att ni under inga omständigheter får lov att göra det ni älskar mest av allt i hela världen och som gör att ni orkar gå till ert jobb varje dag?
Det kunde inte en enda svara på och sen var det sluttjafsat.

Enligt alla så skulle jag aldrig mer komma tillbaka till arbetslivet mer än till 50% med en stor portion tur.
Är idag egenföretagare, Familjehem/stödfamilj och jobbar extra inom kommunen! Äger tre hästar, 4 hundar+ katter och har en gård!

Hade aldrig haft kraft att ta mig hit utan mina älskade djur! Så om fler sjukskrivna fick lov att göra det dom älskar mest i den takt dom orkar med....kanske dom oxå med tiden blir mindre "parasiter" :devil:

Bra skrivet, skulle kanske tro att det eg är så de flesta här tänker.;)

Det som jag känner är detta tjafs som blir när man hamnar och är mitt uppi sjukskrivnings svängen...att man av någon anledning inte "får lov" att ha djur då.
Varför inte? Djuren i sig blir en rehabilitering. För mig var det så iaf, men jag fick kämpa med att övertyga alla om det.

Utan djuren när jag var som sämst hade jag deppat ihop totalt och antagligen inte tagit mig utanför huset.

Fast det ska väl tilläggas att jag även tog mycket hjälp med hästen första året av min sjukskrivning.

Sen vad man kan göra o inte göra är ju högst individuellt eg. I mitt fall gick det bra att göra stora rörelser typ mocka bara jag fick göra det i min takt.
Däremot skala potatis, sitta på kontorsstol, sitta vid dator, hänga tvätt, byta gardiner, promenera i mycket kuperad terräng osv var en omöjlighet!

Idag är inget en omöjlighet även om det kan göra ont som f*n :smirk: jag har hittat sätt att klara av det mesta, jag jobbar för fullt och mer därtill...det sätter sina spår ibland och man får knapra piller, men jag gör det iaf! :D

Sviterna efter skadan blir jag aldrig kvitt...men vad tusan, jag är lycklig, jag jobbar och tycker mitt jobb är underbart roligt:banana: (är jag konstig då? ;) ) har min gård - kånkar vatten varje dag, rider när jag orkar o har lust och promenerar bara på släta vägar med mina hundar:D

Är det så du ser på oss alla "sjukskrivna"....:confused:
Själv är jag sjukpensionär sen några år tillbaka och är inte ens 40 fyllda- tror du man är lycklig då?
Föll från en häst -96 och skadade nacken, ryggen och höften efter det har jag fått fibro....:devil:
Jag har kämpat i flera år för att kunna få min vardag att fungera, det gör den nu de flesta dagar, men hade jag inte haft mina hästar och hundar hade jag aldrig nått hit-det kan jag lova..
Jag kan visserligen inte ta hand om hela stallet själv och rida var dag ,men jag går ut till dom och de finns där för min själ de dagar då jag inte kan göra så mkt. praktiskt med dom.
Saken är den att min ena dotter och min sambo är hästägare de med så vi hjälps åt-de dagar jag inte orkar göra något i stallet har jag ändå förmånen att kunna rida ut i skogen och njuta av lugnet...
Jag bad aldrig om detta- men hade inte sjukpenning funnits så hade alla skadade och sjuka människor blivit socialfall istället-skulle et kännas bättre för dig?
Det bidrar man ju till med som skattebetalare..
Vi sjuka och skadade kanske ska vara utan både mat,hem,bil,och kläder........:mad:

:bow: :bow: :bow: :bow: :bow: :bow: :bow: :bow: :

Faktum är att även vi sjukskrivna betalar skatt. Sedan så tror jag inte att man kan jämföra från person till person.

jag har också varit sjukskriven länge!

för ca 5år sedan gick jag igenom skilsmässa efter ett 19årigt förhållande, dottern blev sjuk, min farfar som stod mig MYCKET nära dog, jag fick 5 blodproppar i armen. min häst blev sjuk och jag var tvungen att avliva henne senare...,vi hade ont om pengar...
allt detta hände under 5månader...
DET GICK att palla med just då. JAG var så jäkla stark och envis.... gubben och jag blev tillsammans igen och allt började lugna ner sig igen, men då jag rasat i vikt (17 kg på 3 månader) så pajade min sköldkörtel och ämnesomsättningen funkade inte alls, jag höll på att falla i koma och det tog ett bra tag att få medicinen inställd och komma på fötter. Jag började senare få ont i mina ben och var ALLTID trött!!
det visade sig att jag fått anemi= blodbrist vilket man kan få av brist på b12 vitaminer, så det var injektioner som gällde. tyvärr försvann aldrig värken i benen, visserligen är den inte lika intensiv längre nu som då när jag knappt kunde gå alls. men VÄRKEN :devil: är kvar nu 4år senare... förra året spred sig värken till armar (muskelfästen) och rygg, nacke och jag har migrän ett par ggr/månaden.
(troligen fibromyalgi)

Jag har provat arbetat till och från i flera omgångar, men utan att det har gått särskilt bra alls.
jag sålde min fjording som jag hade då pga att hon inte var färdiginriden och jag hade för ont för att klara av henne tyvärr.

nu i höstas har jag köpt en arab som är lugn och väldigt lättriden som jag är ute på ca 15-30 minuter när jag kan och orkar, annars får min dotter rida honom dessa perioder när värken är som värst...
mockning mm har jag underbara stallkompisar som hjälper mig när jag har väldigt ont.

jag har avstått arbete eftersom jag inte klarar monotona arbeten eller stress.(synd för jag saknar arbetskamraterna)
jag har avstått från min förra häst,
jag har avtått ifrån socialt umgänge pga att jag ej orkar så ofta,
jag har avstått ifrån att skaffa fler barn pga min värk,
jag har avstått från vår högsta dröm... det är att köpa en gård där jag och min familj skulle leva bland djur och komma nära naturen,

så de som tycker att man ska avstå från mer bara för att man inte klarar att jobba..... jag kan bara önska att ni slipper bli sjuka någon gång och avstå ifrån alla era drömmar!!!


och en sak till, jag tränar sjukgymnastik 3ggr/vecka och både sjukgymnasten, min läkare, kontaktpersonen på försäkringskassan samt min kurator tycker det är bra att jag har häst!!
dom menar på att om jag inte haft hästen så hade jag inte samma ork och envishet som jag har nu. jag skulle troligen vara i sämre skick. och sjukgymnasten VILL att jag rider MINST 3dar/vecka i träningssyfte för min rygg och mina ben

man ska veta vad man talar om... annars kan man vara tyst!!!

kropp och själ hör ihop, man bör vårda BÅDA!!

Är sjukpensionär och vet inte hur jag skulle klara av det utan hästarna. Har ingen egen häst nu men efter islandsstoet jag pysslar med har fölat och det avvänjts så blir hon min. Hon går på lösdrift och jag skulle nog inte klara av det annars. Plus att det är flera som hjälpts åt så skulle jag vara sängliggande ett tag så ordnar det sig ändå.

Släpper ut några hästar och fixar lite minst ett par dagar i veckan. Känns underbart att göra lite nytta och de som har stallet förstår helt och fullt att man inte kan göra lika mkt. Önskar dock att jag kunde få min egen hjärna att fatta det :angel: . Man verkar ha en förmåga att glömma det ibland.

jo, man försökerförtränga smärtan och jobbar på en dag, så får man straffet (ont) dagen efter:crazy:

Ja det känner man igen:cool: Städade tvättstugan igår och där var dammigt:eek: så det tog lite tid.
Idag gör man inte för mycket;)
Kram Suss

Vad jag förvånas över i din berättelse är att du tvättar så mycket - ni är tre personer, och du tvättar (minst) två maskiner om dagen? Jag och sambon är visserligen bara två, men vi tvättar varannan vecka ungefär. Tvättar ni alla kläder ni haft på er varje dag?

Det är svårt för folk att sätta sig in i hur det är att leva med en sjukdom.
Visst bilr alla trötta av att arbeta... men när är det normal trötthet och när blir det räknat som sjuklig trötthet.
är det normalt att svimma av utmattning, att kräkas eller att inte kunna röra sig pga en värk som bara inte ger sig??
-Nej knappast, tror inte det.
Kan man beskriva enkelt för någon som inte upplevt det känslan av att ligga vaken på natten och att få krypa kräla bort till medicinskåpet för att komma åt värktabeltterna, sen att bli ligande kvar på köksgolvet i de långa 20 minutrarna innan värken börja ge med sig??
Många med kronisk värk är värdsmästare på att bita ihop och det gör man tills man störtar. Bara det att man gjort det så ofta så att kroppen är utmattad och störtar oftare och oftare.

Det är ett H-vete att leva med en kronisk sjukdom. Man måste hålla koll på alla förbaskede intyg och läkarbesök. Man hoppas på bättring, provar dyra alternativmetoder, som ..... kanske funkar lite... och då hoppas man ännu mer.
Det är ekonomiskt mycket ofördelaktigt att ha sjukbidrag. Hur mycket har du råd att spara till din pension?? Vi kan inte lägga undan något, får vända på alla örena och sälja saker på tradera. köpa kläder på second hand eller om man orkar och kan ta sig råd att åka till GKås i Ullared och köpa lite nytt... för att sedan veta att man får betala surt med VÄRK, VÄRK och ett litet h-vete för den glädjen.
Vi har inte råd att renovera huset och ännu mindre att bygga ut det som vi så väl skulle behöva och hade planerat från början. Så som normala friska människor som kan arbeta kan göra.
Har inga arbetskamrater, utan får räkna dem på rehabliteringen och lasarettet som ens "vuxen kontakter".
Betalar fortfarande på studielånen för en utbildning som man inte längre kan "ha nytta av".
Försöker uppehålla ett normalt liv med familj och anpassar saker så att det hankar sig fram. Man blir uppfinningsrik, på gott och ont...
Får ofta avstå från roliga fester och tillställningar, bara för att kroppastollen vägrar att fungera som den ska.
Får psykiska problem pga. att man inte känner att man orkar med och kan hålla ihop.

Som grädde på moset. Blir misstrodd, ska man behöva bli det också?
Man behöver, ha huvudet på skaft för att vara sjuk. Ingen fiskar upp dig, det är upp till en själv att se efter vad man kan skaffa sig för ersättning från bla. försäkringskassan och ev försäkringsbolag (pga. arbetsskada eller ev olycka).

Jag har också häst, en hbl val på 21 år. Utan honom hade jag inte alls varit något värt att kalla människa idag och utan min familj, make och mor mfl. Hade jag inte levt.

Vem vill Byta med mig???

För jag har grejer jag skulle vilja fortsätta med så som förr... innan jag fick min arbetskada och fibromyalgi.
Arbeta heltid på mitt jobb och kunna avancera och också lyfta upp lönen så som mina kollegier har gjort.
Fortsätta att tävla och ev. ha en påläggskalv.
Kunna vara en fullt fungerande mor för mina två söner.
Ha huset utbyggt och kanske ha en bil som man kunde veta att den fungerade när man skulle iväg...

Att bil misstrodd är ett stort svek och det är det som blir droppen som ofta får bägaren att rinna över, som gör att man drar sig undan och blir folkskygg. Fastän man så väl behöver ha lite fler social samvaro.

Detta syns inte utanpå och när jag är ute, har jag redan kämpat mig upp på benen och försöker tappert att le och vara positiv.
Jag blir inte friskare av att inte försöka, klä mig vettigt fixa håret och fixa till mig så att jag inte ser likblek ut.

Mitt största projekt är att fungera så gott jag kan. Att äta rätt träna rätt och sköta om min familj och försöka klara av mitt lilla liv.
Det kan vara ganska ensamt och det är väldigt tufft.
Så BE mig inte att jag ska skärpa mig!

Kram till er alla och försök att visa lite mer empati, för du vill inte byta... Eller hur.

mvh
CiaAn

det är de som aldrig varit sjuka som har brist på förståelse:crazy:

Är stum av beundran inför alla er som kämpar på med era liv trots sjukdom och värk.

Att dessutom behöva bli utsatt för misstro liknande vissa kommentarer i tråden måste vara...vet inte vad jag ska säga om detta, blir bara så arg.

Själv har jag aldrig varit sjukskriven mer än nån vecka men jag betalar gladeligen skatt för alla som behöver det och vem vet, kanske behöver man det själv nån dag.

Förstår verkligen hur hästen kan fungera livsuppehållande för många. Önskade att fler kunde inse detsamma.

Bit ihop och gnäll inte!!!!

Hahahaha om vi som har kronsikvärk inte bet ihop dagligen hur tror du då att det skulle gå? Jag hade varit beronde av hemtjänsten då för jag hade inte klarat av att ens bädda sängen på morgon om jag inte bet ihop.

Bit ihop och gnäll inte!!!!

Gäller det för dig med?
I denna tråden är du ärligt talat en gnällspik själv och jag tycker ärligt talat att man skall akta sig för att kasta sten i glashus.
Så länge som du pratar om hur andra skall göra och gör tvärt om själv tror jag det är få som tar ditt snack på allvar.

Jag tycker att man kan väl bli sjukskriven redan vid födseln så kan vi alla hålla på med hästar hela livet!! Om smärta, stress och oro är vad som krävs ja då har väl hela befolkningen kvalificerat sig förr eller senare i livet.
du tror att man valt
detta va? men vi kan byta om du vill!! jag saknar mitt förra liv när jag kunde jobba, ha arbetskamrater som jag trivdes med, kunde busa och leka med barnen, kunde skynda mig att dammsuga och diska så jag hann åka iväg på bio med familjen mm!!! orka rida långritt med stallkompisarna, orka att tvätta alla fönstrena o göra fint i hemmet...

vad säger du?? SKA vi byta???

Jag tycker inte att man skall göra sig av med djuren, absolut inte. Jag har själv alla slags djur och kan inte tänka mig att vara utan dom. Men, jag har också ont i kroppen men jag klagar inte för det. Jag jobbar och har djur fast jag har ont. Jag är så j-a trött på att höra på alla dessa j-a offer som det är så synd om. Så om det nu gör ont att arbeta, so what, vad är det med det som gör att jag ska betala för er. Det är bara i Sverige som man kan gnälla till sig pengar. Jag har bott så mycket i USA och där finns inte mentaliten att jag ska vara sjukskriven för jag har ont. Säkert är det mer än hälften av alla hästmänniskor som kommit upp i åren som har skitont men inte kan jag begära att andra människor ska betala mig för det. Bit ihop och gnäll inte!!!!

Hörru du Kenneth! Det är väl en av våra URSVENSKA RÄTTIGHETER att få lov att gnälla. Det är rätt skönt i bland. Jag är själv en sådan som biter i hop men jag tar mig tid att lyssna på gnällarna i bland. Alla behövs för annars vore livet väldigt torftigt!

Den friske har många önskningar den sjuke bara en att få bli frisk.Jag hade världens bästa jobb förut jag var häst skötare trots mina handikapp med kronisk trötthet svår tinnitus, ljudöverkänslighet, och allvarlig hörselskada kunde jag jobba 75% (Bita ihop och kämpa Kenneth)för att det var så kul, varje dag ridbyxorna åkte på var en bra dag, Så hände det som inte får hända, en olycka på arbetsplatsen satte efffektivt stopp för framtida jobb, En häst bet av nerverna i min armbåge och trots upprepade operationer blir det tyvärr inte bra. Jag önskar att jag kunde jobba men försäkringskassan vill inte ställa upp på reghablitering då de anser att det inte är någon ide att rehablitera någon de ändå inte tror kommmer kunna jobba. Jag har nu förtidspension och trots att jag tjatar vill inte försäkringskassan ge mej en chans, är så glad att jag kan ha min lilla pålle:bow: ,trots att min dotter måste göra allt tungt jobb heder åt henne:bow: Är så glad att min sambo ställer upp och hjälper till när det behövs även min son fast de inte är ett dugg intresserade av hästar, Men de vet hur viktigt det är och hur oerhört värdefullt det är att få leva med djur. Att människor ser ner på varandra speglar bara de själva, när man inte duger i sina egna ögon kan ju ingen annan duga heller. DÖM INGEN FÖRREN DU GÅTT EN MIL I HANS MOCKASIN.....:) Jag behöver inte se ner på någon för jag vet att du inte vet vad jag vet och att jag inte vet vad du vet:love:

Den friske har många önskningar den sjuke bara en att få bli frisk.Jag hade världens bästa jobb förut jag var häst skötare trots mina handikapp med kronisk trötthet svår tinnitus, ljudöverkänslighet, och allvarlig hörselskada kunde jag jobba 75% (Bita ihop och kämpa Kenneth)för att det var så kul, varje dag ridbyxorna åkte på var en bra dag, Så hände det som inte får hända, en olycka på arbetsplatsen satte efffektivt stopp för framtida jobb, En häst bet av nerverna i min armbåge och trots upprepade operationer blir det tyvärr inte bra. Jag önskar att jag kunde jobba men försäkringskassan vill inte ställa upp på reghablitering då de anser att det inte är någon ide att rehablitera någon de ändå inte tror kommmer kunna jobba. Jag har nu förtidspension och trots att jag tjatar vill inte försäkringskassan ge mej en chans, är så glad att jag kan ha min lilla pålle:bow: ,trots att min dotter måste göra allt tungt jobb heder åt henne:bow: Är så glad att min sambo ställer upp och hjälper till när det behövs även min son fast de inte är ett dugg intresserade av hästar, Men de vet hur viktigt det är och hur oerhört värdefullt det är att få leva med djur. Att människor ser ner på varandra speglar bara de själva, när man inte duger i sina egna ögon kan ju ingen annan duga heller. DÖM INGEN FÖRREN DU GÅTT EN MIL I HANS MOCKASIN.....:) Jag behöver inte se ner på någon för jag vet att du inte vet vad jag vet och att jag inte vet vad du vet:love::bow: :bow:

Att ha djur är jättebra rehabilitering, både fysiskt och psykiskt om krav och belastning läggs på rätt nivå. Men om du varit sjukskriven i 3 år så behöver du mer arbetsträning och rehabilitering än djuren och barnen. Har du funderat på att omskola dig till något som din kropp skulle klara, eller att ta ett jobb så du kan jobba hemifrån? Det finns många kurser man kan läsa på halvfart och distans på landets universitet. Det finns så många andra alternativ än att gå tillbaka till sitt gamla jobb på heltid.

Att du har ork att ägna dig åt dina barn och dina djur ser jag heller inte som något problem då det sämsta man kan göra som sjukskriven är att bli isolerad och "lägga sig på sängen". Dock ifrågasätter jag lämpligheten i omfattningen av djurhållningen. Jag är fullt frisk, jobbar lite mer än heltid för att ha råd med mitt uppehälle och min ridning. Rider två dagar i veckan på medryttarhästen och ägnar en kväll i veckan åt mitt andra fritidsintresse. Det är allt jag som frisk individ orkar med i dagsläget. Om man har begränsad arbetskapacitet tycker jag att man ska anpassa sin fritid efter det, och spara några procent av kraften till att utföra ett arbete.

Kanske skulle du på sikt må bättre om du hade en fritid mer anpassad efter din kapacitet så du inte var så trött på dagarna? Så orken räcker till studier eller arbetsträning. T.ex. begränsa hästskötsel och ridning till några dagar i veckan och göra något annat konstruktivt de andra dagarna, som ett led i din rehabilitering?

Det finns någonting som heter sekundär sjukdomsvinst som håller kvar många i onödigt långa sjukskrivningar. Jag tror att det är därför folk klagar på att du har så mycket djur, då de själva inte orkar med det med heltidsjobb och ser det som att det blir din "belöning" för din sjukskrivning.

Sammanfattning: Jag tror visst att du är sjuk, jag tror att djuren gör jättemycket för att du ska må bättre, men jag tror också att de sinkar din förmåga att omstrukturera ditt liv och komma tillbaka till ett häsosammare liv och arbetsförhet.

Jag håller tummarna för att det ska bli bättre för dig.

Jag tyckte Whirlie sammanfattade det fint.

När man inte själv är sjuk är det svårt att sätta sig in i exakt hur värken/smärtan lamslår. Mer vissa dagar, mindre andra dagar.
Dock blir jag fundersam när jag ser en heltidssjukskriven som klarar fler fritidsintressen än vad jag som helt frisk klarar.

Jag är sambo, har hus, två barn, en häst, en katt. Jag skulle gärna ha en hund men det har vi fått prioritera bort p.g.a. tidsbrist.
Jag har min häst inackorderad på lösdriftsstall för att göra hästhanteringen så lättsam som möjligt och jag tycker ändå att jag har problem att hinna med. Jag är f.n. föräldraledig och inser att det kommer att bli ytterst tufft när jag ska tillbaka till jobbet.

Att då se någon allvarligt sjuk (så sjuk att man inte klarar att lönearbeta) ensamstående med två barn hinna med att sköta och rida två hästar ( och dessutom ha dem stallade hemma med allt jobb det innebär av höhämtning, gödselhantering, stängsling etc - även om hon kanske får viss hjälp) och ta hand om och motionera två hundar samtidigt som hus och trädgård ska hållas i någorlunda schack gör mig alldeles matt.

Jag tror säkert att livskvalitén i detta gör personen psykiskt (och kanske till viss del fysiskt) gott men jag ser också faran i att personen inte vill ge upp sitt nuvarande liv för att gå tillbaka till arbetet. Att hinna med ovanstående samtidigt som man heltidsjobbar är enligt min åsikt omöjligt.
Varför då kämpa för att bli frisk så att man måste dra ner på saker man själv tycker är livsnödvändiga?
Nu förstår jag att man självklart vill bli av med smärtan men jag vill utveckla tesen för att klargöra hur många friska tänker (rätt eller fel)

Det är där alla funderingar och misstankar börjar....

Kanske skulle personen bli fortare frisk om hon drog ner sina fritidsintressen till den nivån att hon skulle hinna med dem även om hon lönearbetade?
Det kan ingen annan än den sjuka besvara.

Avundsjukan.....

Jag kanske måste sälja eftersom jag märker att jag inte hinner med, hon slipper eftersom hon inte arbetar

Och så är ekorrhjulet igång.

Kanske empatin skulle öka om varje människa hade en livskraftsdisplay synlig (som det finns i dataspelsvärlden), dåliga dagar blinkar en sjuklampa och man kunde se ett mätbart värde.
Jag önskar alla god bättring och hoppas att ni blir friska och slipper smärtan.

Är man dessutom arbetslös på det här och hamnat mellan stolarna blir det extra jobbigt. Jag har kommit så lång i min situation att jag "gett upp" ridningen, sålt hästen och behåller dotterns ponny och hundarna istället. Det är en stor skillnad på vad jag orkar idag mot det var för några år sedan. Till och med min läkare tyckte att det var dags att avveckla hästarna. Idag är jag tillbaka som arbetssökande, är på G att starta eget just för att klara av att försörja mig med mina villkor. Känner jag att jag vill rida får jag väl åka och rida då. Om jag kommer upp på hästryggen det vill säga. Det jag känner är att jag inte vill ha tillbaka min häst då prövotiden går ut av den enkla anledningen att jag inte orkar.

Jag ska hålla tummarna för dig ang. jobb! Vad skönt att du har tagit ett beslut, jag kan tänka mig att en tyngd lyfts från dina axlar trots att det säkert varit ett smärtsamt beslut. Självklart kan du hålla igång ridningen men då på dina villkor.

Det är ju faktiskt så att det är tråkigt att jobba och roligt att ha häst!! Då är det ju jättebra om vi andra kan betala för dom som "orkar" ha häst men inte orkar jobba. Jag säger bara en sak, bidragssverige!!!! Dvs mina rättigheter att parasitera på andra.
Får jag fråga vad det är för tråkigt jobb du själv har eftersom du så kategoriskt kan säga att det är tråkigt att jobba?

För att vara en person som är så negativt inställd till gnäll måste jag säga att du låter rätt grinig själv.

Får jag fråga vad det är för tråkigt jobb du själv har eftersom du så kategoriskt kan säga att det är tråkigt att jobba?

För att vara en person som är så negativt inställd till gnäll måste jag säga att du låter rätt grinig själv.
:rofl: nu slog du antagligen huvudet på spiken !!!!
vem :devil: vill va hemma och ha ont frivilligt???
självklart vill man jobba om man KAN!!!!
man saknar jobbarkompisarna, dom dåliga skämten på jobbet :angel:
och ... pengarna:crazy:

Min mamma har fibromyalgi och en av de saker som håller henne uppe är hästarna. Hon har varit sjukskriven i nästan 2 år nu, men arbetstränar nu. Hon är en positiv människa fast hennes liv inte varit alltför lätt, inte innan sjukdomen heller. Hon är alltid där och ställer upp för andra även om hon egentligen inte orkar. Hon älskar sin häst jätte mycke, men orkar inte med honom så som hon gjorde innan. Hon orkar knappt aldrig mocka eller rida, men varje dag går hon ut och kelar om hästen och mår väldigt bra av detta. Hade hon inte haft min styvfarsa så hade hon aldrig kunnat behålla hästen, då han sköter om hästarna och mockar i princip varje dag fast han egentligen inte tycker om hästar. Mamma mår såklart väldigt dåligt under vissa perioder, men lyckas för det mesta hålla det uppe. Ett utav mammas mål är att klara av att trava en stund, idag skrittar hon bara lite någon gång ibland. Mamma har fått ge upp väldigt mycke på grund av sjukdomen. Man kan aldrig kräva att hon också ska ge upp en familjemedlem för det är hästen! Mamma vill inget hellre än att börja arbeta och få lön, tro inte man blir fet av en sjukskrivningslön! Det värsta som kan hända henne enligt henne själv är att bli sjukpensionerad, dels får hon mindre pengar vilket kommer göra att hon måste sälja hästarnaoch för att hon älskar att arbeta!

HeJ!

Ville bara säja att om jag inte hade hästen skulle jag nog leva i depressionens svarta hål nu.. Så jag tycker du ska skita fullkomligt i puckon som tycker att man inte kan ha häst om man är sjukskriven. Häst ger så mycket tillbaka och hindrar en desutom från att ligga hemma på soffan och tycka synd om sej. Motion är bra i alla former, även när man är sjukskriven!!

/ lavinia, som också varit sjukskriven, men inte kunde rida då--tyvärr..