Jag skulle som nydiagnosticerad reumatiker vilja ha kontakt med andra som har samma eller liknande problem, och som har en egen häst. Vore kul att höra lite om hur hästeriet fungerar, hur hästen är uppstallad, hur det funkar vintertid, osv..

Jag har ingen egen häst men befinner mig ändå i stall 6 dagar i veckan, mestadels ute.

Det fungerar bra. Man får sköta sina mediciner och så. Vissa dagar är det extra tungt, och när det är det ganska skönt att få hjälp.
Men det beror ju på hur ont du har?

Jag har också ledvärk (är under utredning, troligen reumatism) och har tre hästar som bor hemma.
Vintertid är allt såklart mycket jobbigare eftersom jag är mycket sämre då, men tack vare att jag har ett "hemmajobb" så fungerar det skapligt ändå. Jag gör lite i taget de dagar som jag är sämst och det allra tyngsta får maken göra.
Vad gäller ridning så fungerar det inte alltid att komma upp :( men alla hästarna är inkörda så då brukar jag köra i stället.
Man lär sig ganska snart att se över det praktiska.
I mitt fall så har jag hittills sett över box-låsen som är hopplösa om de inte är lättöppnade, aluminiumskottkärra, sågspån är mer lättmockat. Dressyrsadel och gjord är lättare att spänna än övriga sadlar. Stadig, HÖG pall för uppsittning. Alla seldon måste vara väldigt välsmörjda för att jag ska kunna sela för osv....
Det tar sin lilla tid att acceptera att man får göra saker och ting annorlunda och att vissa saker kan man inte klara av alla dagar. För tre år sedan var jag fullt frisk och högg i där det behövdes utan att tänka mig för. Att inse att det inte är så längre har varit det absolut svåraste :cry: . Frustration är ett milt uttryck!!
Men att göra mig av med hästarna som så många sagt till mig när de ser hur jag "äntrar" för att få saker och ting utförda skulle aldrig falla mig in. De är min drivkraft och det som håller modet uppe. Trots att kroppen beter sig som en kratta så har jag ett liv om du förstår hur jag menar.
För mig är det även så att när jag väl lyckats kravla mig upp på hästryggen så mjukas jag upp avsevärt av en ridtur och är relativt värkfri ett par timmar efter. Sjukgymnastik du vet :idea: . Sen om man kan kalla det för ridning alla dagar vet jag inte om jag kan påstå :o . Åka häst kanske....ponnyridning??

Jag har ingen egen häst men befinner mig ändå i stall 6 dagar i veckan, mestadels ute.

Det fungerar bra. Man får sköta sina mediciner och så. Vissa dagar är det extra tungt, och när det är det ganska skönt att få hjälp.
Men det beror ju på hur ont du har?

Nu i vinter har jag haft fruktansvärt ont, hela tiden. Jag har inte klarar av att hålla i ryktborsten vissa dagar, och att rida har inte ens varit att tänka på :(. Men kanske kommer det bli bättre nu när jag börjar medicinera?

Vad kul att det funkar okej ändå, med hästarna hemma. Själv har jag min på lösdrift nu, och hade väl tänkt mig eget torp med tillhörande stall så småningom, men med den värk jag har haft i vinter känns det inte just nu som något alternativ, jag som alltid ser mest fördel med lösdrift börjar längta till uppvärmt stall & ridhus :o.

Vad bra med dina praktiska tips :idea:. Hästen min är redan innan van vid att jag kliver upp på honom från pallar och liknande, och sadeln är för det mesta en mjuk barbackamodell, lätt & smidig att bära. Visst, känns det bättre att röa på sig, helt klart! Men för mig har kylan varit ett stort problem, och värken har varit nästan outhärdlig! Det är därför jag undrar hur ni andra klarar er vintertid?

Men har du haft dina besvär i tre år och är fortfarande under utredning? Stackare! :(

Hästarna är åtminstone för mig den viktigaste anledningen till att jag orkar! Trots att flera sagt att jag borde sluta (merparten av dessa inom sjukvården?!? och ej hästkunniga) så känner jag själv att ridningen gör mig bättre (min nuvarande läkare anser också att ridningen är en skonsam träningsform, i mitt fall bättre än gym, yoga och annat som brukar rekomenderas). Tror att det är extra viktigt om man har mycket värk att man ser till att göra saker som man tycker är roligt! För mår inte själen bra så blir kroppen sämre...

Angående vilken typ av häst man skall ha etc. så tror jag att det nog är lite olika beroende på såväl häst som människa. Jag själv har kvar mitt halvblod som jag hade innan jag blev sjuk - visst hon är kanske lite för pigg och stark men jag tycker det kompenseras av hennes levnadsglädje och positiva sinnelag.

Visst har jag fått byta inriktning på mitt intresse (tävlar ej längre så mkt, har sålt en mkt lovande men stor unghäst) och det har väl kanske inte varit helt lätt att acceptera, men jag tror att man som reumatiker bör inse att man kan behöva göra förändringar - att det inte är nyttigt att "köra på som innan". Men å andra sidan tror jag att det är ännu viktigare att sjukdomen ej får ta överhanden och med det menar jag att ens identitet i första hand skall vara "Ryttare" (eller något annat) ej "Reumatiker".

Något som hjälpt min ridning är böckerna "Ett med Hästen" och "Centrerad ridning" av Sally Swift, de har gett mig en ökad förståelse för såväl ryttarens som hästens kropp och samspelet dem emellan. De tips hon tar upp fungerar verkligen i praktiken! (Tilläggas bör väl kanske att författaren trots att hon var svårt skadad av polio, lärde sig rida med hjälp av de metoder hon beskriver i boken). Jag har även varit på kurser hos Maggi von Wachenfeldt/Kinda Häst, som har erfarenhet av att hjälpa såväl friska som sjuka ryttare med deras sits.

Rent praktiska tips är att: byta till en lättare sadel (syntet), ha benskydd, grimmor etc. som är lätta att knäppa, att ha en stötdämpande pad på eller under sadeln (de är fyllda med någon slags gelé, finns på t.ex. Börjes eller Hööks), sadelgjord med resår, att hellre flytta grejor med skottkärran än att bära dem, att träna hästarna på att lyfta hovarna lätt, att ha lätta täcken (ulltäcken och vissa vintertäcken tycker jag är mycket tyngre att lägga på).

Kalla dagar eller om jag har ont brukar jag smörja in händer och fötter med en värmande salva (typ Tigerbalsam) i förebyggande syfte innan jag går ut i stallet - tycker att det lindrar. En annan sak man kanske inte tänker på är att det kan vara skönt att låna hästens liniment, det mjukar upp och dämpar svullnader (jag använder Emins Racing). Kläder som man ej blir kall och fuktig av tycker jag underlättar.

Mitt viktigaste tips får dock bli att lägga in pauser i arbetet. Att kanske inte mocka alla boxar på en gång och att t.ex. ta en skrittpaus i mitten av ett ridpass.

Kom ihåg att man med en liten bit i taget kommer långt!

Hej jag har varit reumatiker i flera år o haft flera hästar. måste säga att vintern är ett h-sike, men övriga årstider går jättebra.Ridningen har jag fått slutat med men även om jag sliter o gråter med foder, vattenhinkar o allt annat o vissa dagar tar jag mig nästan inte dit,så är jag helt säker på att det är just de som håller en igång o att man inte hamnar i rullstol eller så.
Hästarna ger en så mkt tillbaka o jag tycker att de märker när jag är riktigt dålig o sköter sig(tom unghingsten)Som flera sagt så får man se över vissa saker i stallet som kan vara svåra (att vara täckesfreak till flera hästar är bara o glömma om man har problem med händer o rygg) och ett bra tips, se till att du har några duktiga ungar som kan hjälpa till.. i helgen när vi hade 17 grader kallt o mina händer var som "örnfötter" så hade jag världens bästa tjej som mockade o borstade mina älsklingar. Lycka till:)

Men har du haft dina besvär i tre år och är fortfarande under utredning?
Ja, här är de inte snabba ser du....:mad: . Tro att jag fått alla möjliga konstiga svar på den vårdcentral som jag besöker. Allt från psykiskt instabil till att jag varit förkyld. Har fått ett antal narkotika klassade medel som man inte får köra bil på trots att jag vid alla tillfällen jag sökt hjälp talat om att jag är chaufför till yrket och behöver rycka ut vid alla möjliga och omöjliga tillfällen. Samt att jag absolut inte vill ha någon medicin som är vanebildande. Jag vet inte hur många recept som har åkt i papperskorgen.
Nu har jag i alla fall fått en läkare som lyssnar och som skrivit remiss till reumatologen. Dit är det dock lång väntetid så när jag äntligen får en tid är det väl högsommar och jag mår då som bäst :crazy: -
Angående kylan så har min bästa investering i hästlivet varit en riktig arbetaroverall. Den är teddyfodrad överallt och med långkalsonger, ridbyxor och mysbyxor under samt tre tröjor så håller den mig övervarm i alla lägen. Ok, jag ser ut som en Michelin-gubbe men vadå? Vem bryr sig :rofl: :rofl: . Införskaffade också ett par breda stålhätteskor som var 2 nr förstora och i dem får jag ledigt plats med vanliga strumpor och två par ull-raggisar.
Händerna brukar jag mjuka upp i varmt vatten mellan varven. Vattenkokare i stallet :love: .
Förstår att du har det tufft i kylan för som du säger så är värken vissa dagar för-:devil: . För mig är det när det är väderväxlingar i antågande som det är allra värst. Har alltid tyckt att det varit humbug när gamla tanter/farbröder jag har kört i taxin sagt att nu är det regn/snö/blåst i antågande för det värker så i min xxx. Nu funderar jag själv på att byta yrkesbana och ta jobb på SMHI :p .

Jag skulle som nydiagnosticerad reumatiker vilja ha kontakt med andra som har samma eller liknande problem, och som har en egen häst. Vore kul att höra lite om hur hästeriet fungerar, hur hästen är uppstallad, hur det funkar vintertid, osv..
Jag är reumatiker sedan 13år tillbaka.
Ibörjan i ca 5-6 år hade jag kallblod.Men fick ge upp det till slut då mina handleder blev svagare och jag orkade inte hålla emot som innan vid behov. Jag skaffade då shettisar.Dessa har jag ute året runt med vind/regnskydd.Jag tar in dom vid riktigt dåligt väder dock.Boxarna har jag bytt strö i,halm blev för tungarbetat för mig så jag bytte till spån.Ibland behöver jag hjälp med på och avselning när jag ska /har kört men oftast klarar jag det själv.Lädret måste dock vara av mjuk kvalite så jag slipper att dra som en galning.
Denna vintern har dock varit extra jobbig då jag kom in i en inflammations svacka.Så kraften är som bortblåst i höger handled,orkar vissa dagar inte ens trycka ner handtaget på dörren i huset.Så denna vintern har sambon fått hjälpa mig extra mycket ,samt hästarna har inte varit igång alls.Men nu har jag ny medicin och vid behov tar jag värktabletter samt har handleds stöd på.Så jag hoppas på våren ska komma och förhoppningsvis att jag bli mer rörligare i handleden så jag kan sätta igång hästarna igen.
Man lär sig knep till allt möjligt i vardagen så ofta så lyckas man med motgångarna så småningom ändå.;)
Men sommaren är klart bäst för mina leder...

Jag skulle som nydiagnosticerad reumatiker vilja ha kontakt med andra som har samma eller liknande problem, och som har en egen häst. Vore kul att höra lite om hur hästeriet fungerar, hur hästen är uppstallad, hur det funkar vintertid, osv..
Hej. jag fick rematuid artrit när jag var 25 år, var på semester i ungern , bilade ner med några kompisar, fick halsfluss och blev jättedålig, fick ta flyget hem....Blev reumatiker pga av halsflussen, en följdsjukdom, blev jättedålig, benet svullnade tilldet dubbla och hade ont i häl och tår, blev bättre, sen blev jag sämre efter andra barnet...men mår relativt bra idag trots många förstörda leder... finns bra medeciner som tur väl e...:smirk: Mina hästar har alltid varit mitt liv, vet inte vad jag skulle göra utan dem, Det går faktiskt bra för det mesta, skulle mått mkt sämre om jag inte höll igång som jag gör, träna både dressyr och hopp,distans och bruks och rider även in lite ponnyn...älska att hjälpa folk med sina unghästar är i farten så mkt jag bara orka. Lite för mycket i bland ha ha:love: så det bli lite baksmällar ibland...Bor på landet så jag har hästarna hemma, Det bästa med allt är att jag kan bestämma takten själv.......Det ända jag sakna ibland är en medryttare här hemma......;)

Usch, ja ...vet hur dant det är ibland.. svårt att hålla tandborsten, när man ska borsta tänderna, bre mackan, eller sätta nyckeln i täningslåset i bilen och man har så jävla ont, så man få ta andra handen till hjälp för att kunna starta bilen osv,men precis som du säger, vi lär oss våra små knep. Men trots all värk, så finns det, små/stora fina stunder som man få tar vara på och det gör vi verkligen...;)

Har fibromyalgi och hjälper till i ett islandsstall (blir hästägare igen efter stoet jag pysslar med fölat och det är avvänjt). Hade jag inte hästarna så vet jag inte hur det skulle gå. Visst gör det ont (särskilt under vintern) men gör guld värt för psyket.

Har hittat ett underbart ställe att vara på där jag kan göra det jag klarar av för dagen utan att någon blir sur för saker är ogjorda. Hon som ska bli min häst kommer att stå kvar vilket jag är kanonglad för. Vet inte om jag skulle klara att ha en häst uppstallad utan tycker det är underbart att hon går på lösdrift. Ska även köra in henne för att kunna ut och mysa även när man har om mest ont.

Det svåra är att inte göra mer än kroppen klarar av men det är inte alltid så lätt att komma ihåg :rofl: .

Borde starta en fast tråd med tips på saker som underlättar, tex stå på en pall när man ska spänna sadelgjorden.

Det där med liniment har inte funkat för mig. Läkaren tipsade om gel som innehåller nitroglycerin för att få igång blodtillströmningen igen... har dock kört utan hitills.

Känns kul med skrämmande att höra alla era erfarenheter :crazy:. Justus kommer jag aldrig att göra mig av med. Han är den stora glädjen i mitt liv. Men nordsvensk som han är så är han ju stor & stark. Kanske är det här ett passande tillfälle att ta tag i mitt vilande intresse för NH? Även om han är snäll & lyhörd, så kan han ju ha egna åsikter...

Hm, vad hände med den såkallade vårdgarantin? :crazy:
Själv har jag haft en seg höst med besök på vårdcentralen, och vanliga antiinflammatoriska tabletter som följd, men fick ändå till slut en remiss till reumatologen! Och äntligen händer det saker, ska till sjukgymnast redan på fredag! Jag vill inte heller gärna ta starka tabletter, men det kanske det kan vara värt för att leva ett så normalt liv som möjligt?

Jag har jättejobbigt med mina händer åretrunt.. Vet inte vad det är för fel... Jag har lixom i nte ont... Utan jag har ingen känsel. Har bara känsel i de små "kuddarna" nedanför fingrarna.. Vet inte vad et kan va...:cry:
Nån som har en bra gissning???

:angel: Jag använder mina tänder när ska spänna sadelgjorden..ha ha :rofl: inte så bra för tänderna kanske...;)

Det är jätteviktigt att du får komma till rematologen för de på vårdcentralen bruka inte vara så duktiga på den här sjukdomen,jätte viktigt att rätt medicin sätts in, bromsmedicin som bromsar förstörelsen av leder och skelett, reumatologen har även 3 veckors rehab som du kan be om att få vara med på, det är både roligt och skönt för kroppen.......Lycka till;)

:o Min högra stotå;) har jag ingen känsel i, men det är bara för jag haft så mycket värk i den och blivit sprutad med kortison....Det är ju så olika på oss.....;)

Hej!!

Äter du inte medicin ännu?

Jag har diagnoserad RA sedan 2000....innan jag fick diagnosen så fick jag heller ingen medicin mer än starka ipren som inte hjälpte ett smack.

Då kunde jag inte gå i trappor duscha lr göra nått själv....det var jobbigt men som tur var fick ja mkt hjälp med hästen...När jag sedan fick diagnos så blev det trots en dålig diagnos ..som en sten lättat...jag fick medicin och kortisonet gjorde att jag snabbt kunde börja röra mig igen...

Nu tar jag kortison när jag behöver ..naproxen varje dag och tar injektioner Humira var 14:de dag.

Det funkar bra nu och om jag inte hade häst och istället vissa kvällar skulle sitta hemma och dega så skull ejag nog int evara så frisk som ja e kroppsligt och psykiskt..

Man lär sig göra saker på annorlunda sätt..folk ser ofta på mig konstigt när jag gör saker på mitt sätt...kan vara som en enkel grej att öppna ett drickesflaska med tänderna...jag gör det utan att tänka...men blir ofta frågad om ja behöver hjälp....

Det jag vill komma fram till är att med rätt medicinering och allt eftersom man vänjer sej vid att ha lite ont förjjämnan så funkar det hur bra som helst att ha häst.

Att hålla igång är den näst bästa medicinen...

Hoppas på det bästa

/
Linda

:angel: Jag använder mina tänder när ska spänna sadelgjorden..ha ha :rofl: inte så bra för tänderna kanske...;)


Haha du e inte ensam....vad skull evi gör autan tänder:rofl:

Jo, jag blev insatt på medicin direkt, pga. att många av mina leder är mycket inflammerade, så jag äter Metothrexate och Prednisolon (det sistnämna ska trappas ner och tas bort helt, om den andra medicinen har god effekt på mig). Innan jag fick diagnosen fick jag panodil & voltaren som dämpade värken till en början allafall.

Jo, att hålla igång är ju bra. Men ibland känns det hopplöst :(. Hade det inte lätt imorse när jag skulle ta på mig, bära juicepaketet, öppna dörren, osv...:crazy:. Men visst kommer väl värken att försvinna med medicinering, eller?

Ska iaf träffa en sjukgymnast redan på fredag, det känns jättebra och jag ser fram emot det :).

Jo, jag blev insatt på medicin direkt, pga. att många av mina leder är mycket inflammerade, så jag äter Metothrexate och Prednisolon (det sistnämna ska trappas ner och tas bort helt, om den andra medicinen har god effekt på mig). Innan jag fick diagnosen fick jag panodil & voltaren som dämpade värken till en början allafall.

Jo, att hålla igång är ju bra. Men ibland känns det hopplöst :(. Hade det inte lätt imorse när jag skulle ta på mig, bära juicepaketet, öppna dörren, osv...:crazy:. Men visst kommer väl värken att försvinna med medicinering, eller?

Ska iaf träffa en sjukgymnast redan på fredag, det känns jättebra och jag ser fram emot det :).
Har gått på Metothrexate i snart 5månader. Det har blivit mycket bättre helt klart,men det tar tid innan den gör verkan:(
Dessutom har mitt hår blivit otroligt mycket tunnare,vilket är biverkning..:eek:
Enligt min läkare så ska jag bli helt ok ,men jag undrar när??
Dessutom är det väldigt upp och ner för min del, ena dagen har jag jätteont, andra dagen bättre.Men fortfarande orkeslös i den så... Men jag får ge det mer tid så är det bara.
Var absolut inte rädd att kräva hjälpmedel förresten, genom arbetsterapin/sjukgymnasten så får du div hjälpmedel, bara att kolla och testa de du anser dig behöva.

Man måste tyvärr vara stark och orka bråka för att få den hjälp man behöver. Utan mina smärtstillande skulle jag inte klara att göra mkt alls. Tycker inte om att behöva ta men hellre det än att inte ta dom och inte ta sig ur lägenheten. Tar Tradolan och Panodil nu och det tar udden av det värsta smärtan.

Ett tips till dom som använder tänderna till sadelgjorden;) . Har ni sett att det finns sadelgjordsspännare?

Jag fick tablettform metotrexat första året ,,,men det hjälpte inge vidare så jag fick metoject istället sprutor man tar i magen... tog de i 2-3 år ...menfick nog tillslut jag kände mig trött och hängig och jag mådde illa som tusan...lagom tills jag skull eta sprutan igen så mådde jag bra igen ...usch det var inge vidare ...sedan flyttade jag till sthlm och min läkare här ...gav mig humira direkt Humira är liknade Embrel...det är de nya DYRA medicinerna som ger mkt gott resultat...jag har inte kännt mig så frisk på mkt länge sedan jag började med humira...

Sen är de ju så att det tar nästan ett halvår innan medicinerna börjaar verka ordentligt...

Humira kände jag mig mkt bättre efter redan efter andra sprutan.

Man tar varannan vecka. Varje spruta kostar 11 500 som tur e har man ju högkostnadskort;)

Tycker absolut att du ska stå på dig och kräva bättre medicin om inte metotrexaten hjälper ...för så som du mår nu ska du inte behöva må...iallafall inte hela tiden.

Jag e oxå så dålig ibland men de e betydligt mer sällan nu än innan jag tog humira.

Hur mkt kortison tar du?? jag tog 30 mg när jag började ta..nu tar jag upp till 10 mg per dag de dagarna jag e sämre

Jag har haft reumatism sedan jag var 2½ år. Nästan ständig värk och Fem riktigt svåra feberskov och mycket medicinering. Hästarna har funnits i mitt liv sen jag var åtta år ungefär och redan då märktes stor skillnad på mig, blev en sjukgymnastik som jag gillade! :D fick mitt senaste feberskov för två år sedan, då jag var 15, Hade hög feber och så ont så jag knappt kunde ta mig ur sängen. Hästarna var till så stor hjälp för mig där! Jag längtade till stallet varje dag, och var så inställd på att åka dit, även fast det gjorde ont! Detta gjorde även att jag tillfrisknade snabbt från det skovet, vilket alla var glada över. Nu har jag egen häst och det har hitills fungerat jätte bra! Självklart mycket stelare på vintern, men jag har gett mig fan på att jag ska klara det, och tänker göra det med. Jag var ju liten när jag fick sjukdomen så jag har ju lärt mig att leva med smärtan, och är nog ganska smärttålig, men får man ont så får man svin ont. Tipsen som alla andra skrivit är samma som jag ger dig. Ta det lugnt, och är näsntan hundra procent säker på att med medicinering kommer du känna dig jätte mycket bättre! Jag har nu vart medicin fri i snart ett år! Första gången i mitt liv jag kunnat vara frisk medicinfri och det är typ bara hästens förtjänst för jag får så bra sjukgymnastik, är där varje dag, mockar, fixar mat, rider, men gör allt i mitt tempo! Hoppas allt går bra för dej å hästen/hästarna! å jag lovar, så småningom kommer man lära sig leva med det utan att det påverkar ens vardag särkilt mycket.

:bow: Hästar är nog bland det bästa sjukgymnastik som finns. :bow:

Är det någon annan som kännt någon skillnad i kroppen med att rida med eller utan bom.

Testade för ca 6 månader en bomlös sadel som fanns i stallet (diddi special) och det har gjort underverk för kroppen. Är mkt mjukare efter varje ridtur men som synd är så behövde dottern till ägarna den så den finns inte kvar. Det har tyvärr inneburit att jag inte kunnat rida på några veckor. Har under vintern för ont för att kunna sitta ner i traven och galoppen och jag vill ju inte stå i stigbyglarna i ridgjorden. Så blir det promenader, tömkörning, markarbete mm tills vidare.

Stoet jag ska köpa är ju inte den optimala hästen för en med typ reumatism eller fibromyalgi eller hur låter det här :D :
- Mkt egen vilja
- Humörshäst
- Busig ibland
- Bockar
- Små stegrar
- Svänger in på någon stig när hon känner för det
- 2 helt rena gångarter när man rider (skritt och galopp)
- Triangelmärkt (veterinärerna hittade inte felet och efter kiropraktors besök så verkar allt försvunnit. Hon tappade baken i nedförsbackar och på volt.)

Men tycker hon är underbar ändå då hon är social, mjuk när hon inte får för sig saker, pigg, gillar att hitta på nya saker. Hon har redan blivit mkt bättre men då hon ska föla så tar vi det lite lugnt. OBS det är inte hästen på bilden det är min förra halvfoderhäst.

Jag skulle som nydiagnosticerad reumatiker vilja ha kontakt med andra som har samma eller liknande problem, och som har en egen häst. Vore kul att höra lite om hur hästeriet fungerar, hur hästen är uppstallad, hur det funkar vintertid, osv..

Jag har reumatism, har 2 hästar :) men mamma gör jobbet och jag rider, men på helgerna så hjälper jag ochså till.
Vintern är inte nån drömm precis. Norrland är kallt!! i förrgår -34 :p
men jag rider ej då det är kallt. Vi har eget stall men inte på gården där vi bor, och har inte något ridhus. Men far iväg och tänar varje helg. Jag fick diagnosen för ett år sedan, men har "lidit" av det hela livet :/ men doktorerna har inte vetat vad det har varit innan det vart långt gånget, har inga käkleder :crazy: , men jag går på Kinesisk akupunktur, Det rekomenderar jag , jag harn haft ont i huvet och det är nästan borta nu,
Hästarna är mitt liv så jag skulle aldrig ge upp det, det är därifrån man hämtar krafterna, även om det känns tungt ibland..

Vad trist att du har fått gå så länge utan diagnos :(. Men kul att läsa ditt inlägg ändå, för du låter trots allt ganska positiv... och det låter kul att höra. Med er som kämpar på ändå, utan min häst... vad vore jag då? Kan inte tänka mig ett liv utan honom. Men jag kan däremot tänka mig medryttare, och bekvämare uppstallningsmöjligheter, om det kommer att behövas!

Kinesisk akupunktur, är det något annat än den vanliga akupunkturen?

[QUOTE=Lindaslycka]Jag fick tablettform metotrexat första året ,,,men det hjälpte inge vidare så jag fick metoject istället sprutor man tar i magen... tog de i 2-3 år ...menfick nog tillslut jag kände mig trött och hängig och jag mådde illa som tusan...lagom tills jag skull eta sprutan igen så mådde jag bra igen ...usch det var inge vidare ...

först, vilken bra tråd!

tror jag upplevt samma sak dig. Fick också först tabletter för att sedan gå över till metoject och haft det ni i ett och ett halvt år men nu ger jag upp. jäsiken vad jag har mått illa, och lagom bra till nästa vecka och en ny omgång. blä! från början gick det ändå rätt bra men nu på slutet har det bara blivit sämre och sämre. men nu har jag slutat och ska till doktorn och få ny medecin om en månad, vad det nu blir för ngt:confused:

jaha där ser man jag trode inte det var nått vanligt....det verkade inte så på läkaren....

jag tror illamåendet förstärktes rent psykiskt oxå eftersom man visste hur dåligt man skulle må igen om nån dag...

Läkaren vill eeg att jag skulle ha både humira och metoject...de brukar kombinera det så för bästa resultat men jag vägrar...jag vill inte må såå illa igen...


hoppas du blir bättre

Ville bara säga att jag har ridit idag, för första gången på flera veckor, *lycka*. Vilken underbar känsla! :love:. Arbetsterapeuten jag var hos igår sa att jag minsann måste röra på mig på annat sätt än bara ridningen, men att det gör under för min själ, det kan dom iallafall inte säga något om...! Medicinen börjar göra verkan nu, för jag har inte alls särskilt ont längre, lite dov smärta, men inte så farligt som innan...!

Jag har gått hos en sjukgymnast i snart 4 år och fått både tens och massage, har sluppit att ta kortisonspruter i axlarna pga av det....Något jag verkligen rekomendera...:)

Ha ha nästan alla hästar jag fastnar för och köper är sånna......:)
Det är väl utmaningen!;) blir lite väl mycket ibland, tycker min man:devil: ;)

Hej!
Jag har haft sjukdomen sen jag gick i 4:an och ridit sen jag var 6:år. Nu går jag en Idrottsinriktad linje på gymnasiet och har egen häst. I skolan har vi nästan gympa varje dag och så har jag ju hästen att ta hand om. Dteär ju verst på vintern och när det är regnit och ruggit. Annars kan jag bara säga att ju mer jag rör på mig ju bättre känner jag mig. Jag får ju ta det lite lugnt med att spring apå hårt underlag och så eftersom det främst är knäna det är krångel med men men... Man kan ju inte lägga sig i sängen och bara skita i att leva, man får bara ta det lite lugnare när man har ont.

Varför ska man göra det lätt för sig? En jag känner skojar alltid och säger att vi fattiglappar får ta de som blir över :D.

*lånar

Jag känner en reumatiker som har häst och har fått rådet av sin läkare att ABSOLUT behålla hästen! Enligt denna reumatolog är det jätteviktigt att en reumatiker rör sig så mycket som möjligt - för att behålla sin rörlighet i lederna. Blir man för stillasittande så blir man på sikt bara sämre. Med en häst att ta hand om rör man sig verkligen regelbundet! Man ska självklart ta hjälp med det som är för tungt och man ska lyssna på kroppen så att det inte gör FÖR ont. Men att det gör lite ont ibland är inte alls farligt. (Med reservation för att jag inte vet exakt vilken av alla reumatiska sjukdomar den här personen har - det finns visst jättemånga olika och för vissa kanske det kan vara farligt att ta i så att det gör ont, det har jag ingen aning om...) Enligt denna läkare, specialiserad på reumatiska sjukdomar, är alltså häst i kombination med sjukgymnastik perfekt för en reumatiker! DESSUTOM är det ju så viktigt med den mentala biten. Den som får en kronisk sjukdom går igenom en sorts sorgeprocess och den underlättas självklart om man ser att man trots sjukdomen kan fortsätta med det roligaste man vet -d v s ridningen och hästlivet!

Jag har reumatism, haft det sen jag var 12. Men jag har inga större problem med vintern nu längre. Visst äter man mediciner ibland om smärtan blir outhärdlig. Men numera går jag omkring med värmande skydd om dom lederna som är mest drabbade på mig. (Handleder och fotleder). Dom skydden är suveräna och gör att jag kan jobba hårt även vintertid :)

Jag skulle som nydiagnosticerad reumatiker vilja ha kontakt med andra som har samma eller liknande problem, och som har en egen häst. Vore kul att höra lite om hur hästeriet fungerar, hur hästen är uppstallad, hur det funkar vintertid, osv..

*puttar*

ja jag har idag 4 hästar och det är upp å ner vintern är värst (å då kan man fråga sig varför man fortfarande bor kvar i svinkalla norr) går hos en superduktig reumatolog men tyvärr visar inte prover nått för mig men förmodligen så har jag vad hon kallar "ungdomsreuma"
hon har faktiskt sagt till mig att jag inte får göra mig av med hästarna men hon sa även så här " måste du ha så många" hm...vadå...bara för att jag hade 6 st ett tag :)

hästarna är min bästa medicin och dagarna när jag mår dåligt så känner dom de och är extra snälla och då blir de bara det absolut nödvändigaste dvs ingen ridning.

men en bra investering är microfleece underställ och lammullssulor till skorna...dom är super...

ska man nu vara pessimist så tittar man på rönnarna...:eek: :eek:
dom är fulla med bär...och om man nu kan sin bondepraktika så vet man att

"dom aldrig bär dubbla bördor" dvs dom är knökfulla med bär vilket innebär att vi går en svinkallvinter till mötes...tvi vale :eek: :eek:

lycka till å kämpa på...

catten

Hej!
Jag är 16år och fick diagnosen reumatism sista april i år, (dagen före min födelsedag :cry:)
Hade då just hämtat min foderhäst som jag fortfarande har kvar.
Innan jag fick min foderhäst så red jag en fjordingkorsning 2-3ggr i veckan, åt då bara ipren och hade ont i mina handleder knän etc.
Det blev ju inte precis bättre av att han var riktigt jobbig, då var det inte så värst kul att fara och rida.
Men nu när jag har foderhästen som är ett hypersnällt varmblodssto, så går det mycket bättre. Hon är verkligen underbar, och jag klarar av att hantera henne trots värken.
Hade jag inte haft henne just nu när allt bara känns skit så skulle jag nog sitta hemma och grina varje dag. :smirk:
Men försöker nu att inte tänka så mycket på min sjukdom utan att leva så normalt som möjligt :)
Det värsta är när man blir påmind, tex vid medicintagningen, blodproven, kollerna, och dom ständiga frågorna hur är det i dag?
Och att det inte finns någon som förstår mig.
Har fortfarande ont ibland men det beror nog på att metatroxatet inte börjat verka än.

Försöker nu övertala mamma och pappa att skaffa mig en egen liten häst :angel: jag klarar ju inte av att rida ridskolans tungridna hästar heller (eller? ;) haha )
Måste ju använda sjukdomen till något bra också!