Finns det nån mer än jag som döpt mina barn i "eget" vatten?
Jag är väl sådär lagom kristen,går väl inte direkt i kyrkan varje söndag men jag tycker att dopet är en fin tradition och skulle det vara så att det finns en god gud så självklart vill jag att mina barn ska vara välsingnade.... Nåväl ! När min dotter skulle döpas så ville vi ha med eget vatten,prästen tyckte kanske att det var lite märkligt men helt okej sa han... För oss kändes det helt rätt att hämta vatten på ett ställe som var speciellt för oss... nämligen där vi blev ihop.Inget kranvatten utan i en fin damm utanför...

När min son skulle döpas för ca 1½år sen hämtade vi vatten från min nuvarande killes släktgård! Detta ställe betyder mycket för oss...vi hämtade vatten från brunnen... Har nån mer haft "eget" vatten tro?:bump:

Ja, mina barn är döpta uppe i vår fäbod och vattnet kom från källan där.:)

Det är inte så konstigt, för kyrkan är vattnets ursprung helt ointressant så länge som det är "helgat" dopet har BARA med kristnandet och borttagande av arvsynden att göra enligt kyrkan ! namngivningen är oväsentligt, vart vattnet kommer ifrån är oväsentligt och att man gör det för att det är en fin tradition skiter kyrkan i !

Som du märker är jag rätt negativ till kyrkliga dop.....

Nix, dottern ska döpas på lördag och vattnet i Nacka duger så fint så (ja förutom de som fick legionella häromdagen såklart :crazy: :D )!

Nja, när elin döptes var det i kyrkan så det blev "deras" vatten och sedan döpte vi Fredrik här hemma och det blev då vårat eget kranvatten...
Det man kanske ska tänka på är att värma vattnet och ha det i en termos till själva dopet... Is kallt vatten tycker inte små bebisar om...

I våran kyrkan använder vi alltid varmvatten, och det är väldigt sällan någon bebis skriker... Jo om den är less på situationen men nästan aldrig det där panikskriket när de får vattnet på sig...

Och våran präst skulle nog bli helt facinerad över att man hade funderat så långt som "eget" vatten och skulle tycka att det var underbart och berätta om det för dopgästerna... Men det är våran präst det...;)

Nja, vår första son döptes hemma. Då kom vattnet från den vanliga kökskranen :)

Min lillebror är döpt i havsvatten.

men nästan aldrig det där panikskriket när de får vattnet på sig...

När vi döpte så höll prästen Stina så hon låg på mage för han tycker att barnen ska se vad som händer. Fungerade bra, hon skrek inte alls när han höll på och "vattnade" henne. Däremot hojtade hon av uttråkning efter att ha tuggat sönder rosetten på klänningen, dragit av sig huvan som hör till klänningen och bitit på mig och sambon! :D Prästen såg fram emot hennes inträde i kyrkokören, trodde att hon blir en bra förstärkning där... :angel:

Jenny