Hej på er alla!
En del av er har kanske läst min tidigare tråd när jag skrev om att sambon inte verkade intresserad av att skaffa fler barn och jag var lite deppad. Jag fick rådet att INTE tjata om det :bow: Jag slutade helt sonika att prata om bebisar å vips en dag kom han fram å lade armarna runt mig å viskade "ska vi skaffa en liten knodd?"
:bump: :banana: :bump: :banana:
Så planerna är att börja "tillverka" under denna vår så att bebisen kommer under början av 2007!!! :love: Nu går jag bara mest runt å fantiserar om allting, hur det ska bli, hur det ska kännas osv *lycklig* Läser ALLT som ni skriver här ;) Men en tråd som jag saknar är Må-Bra-Tråd.
Har läst om en massa svåra förlossningar *kramar till er alla starka mammor*
Läst en massa om illamående/trötthet/depprissioner *puss på er, hoppas ni mår bättre*

Men nu vill jag höra om det finns någon själ där ute som faktiskt mår toppen under graviditeten! (det kanske inte existerar:angel: )
Jag har redan börjat ladda för att må illa, gråta, äta leverpastej (som jag hatar) å vara supertrött. Nu vill jag läsa någon solskenshistoria! ;) Finns det nån där ute??

Första graviditeten var jag lite mindre hungrig till lunch i början, det var allt. Annars mådde jag bara fint och red till 14 dagar innan förlossning.

Andra gången var jag lätt illamående och trött på morgnarna de första tre månaderna, men inte så att jag kräktes eller så.
Lite halsbränna och foglossning mot slutet (red bara t o m sjätte månaden).

Så jag antar att jag mådde ganska bra.

Jag har mått underbart hela graviditeten, fram tills nu när foglossningen verkligen börjar ge sej till känna. (är i vecka 34, så 6 veckor till står överlever jag nog)
Inte mått illa, inte vart trött, inte haft några konstiga nojjor, förutom apelsinjuice o smörgåstårta :angel: :d , inte haft några hormonsvängningar. Så visst kan man må bra :)

Smörgåstårta?? Va härligt!! :D

mjo.. men dyrt Kändes i plånboken när man absolut var tvungen att ha smörgåstårta varenda dag :crazy:

Nee.. det var ju kanske inte så lämpligt. Hur kommer det sig att man får dessa "måste-ha-behov"?

Hej!

Jag mådde superiduperbra hela graviditeten! Var så lycklig över att äntligen bli gravid! Visst mådde jag lite illa de första tre månaderna, men det var piece of a cake! Vaknade med ett leende, somnade med ett leende alla dagar (utom möjligen de sista 15-16 dagarna övertid då). En UNDERBAR resa tyckte jag! Med ett lika underbart mål :love: trots mardrömsförlossning :crazy:

Måste bara fråga: Med tanke på att dina graviditeter var så olika, var det olika kön på barnen? Intressant detta!

Nee.. det var ju kanske inte så lämpligt. Hur kommer det sig att man får dessa "måste-ha-behov"?

Det har jag faktiskt inte en aning om :crazy:

Jag är i vecka 26 och har mått strålande hela tiden. Hade ont i ryggen en dag förra veckan efter att ha glömt att pötta fram höfterna (inte svanka) nu när magen börjar komma. Har gått upp ca 4 kg, mest bröst och en liten snygg mage, väldigt behändigt!
Min barnmorska sa att jag troligtvis inte kommer bli så stor, det låter BRA :)
Rider, tränar lite lagom, det mesta är som vanligt fast med en energisk kickboxare i magen! Mysigt :bow:

Jag har mått och mår oförskämt bra!! Inget illamående ens en enda dag, hade lite ont i ischiasnerven i tre dagar för 3 månader sedan och nu är jag lite öm i bäckenet om jag har gått för fort när jag varit ute. Men med två bebbar i magen och i 7 månaden så vore det väl konstigt om det inte ömmade lite??

Bästa beslutet jag tagit var att bli 50% sjukskriven. Skrev en tråd om att jag kände mig gnällig, jag mådde ju trots allt bra jämfört med andra. Men nu känner jag att jobbet tar mycket mer energi än jag trodde och nu hinner jag vila upp mig mellan arbetspassen. Jag har fortfarande en vilja att jobba så länge som möjligt och än så länge är detta en perfekt lösning.

Så än så länge tror jag inte jag kunde haft en bättre graviditet! :)

/Timsetim

Å va roligt att höra!!
Nån annan som vet varför man får dessa "måste-ha-behov?" bara en fundering bland alla andra funderingar :p
Nån mer där ute med en solskenshistoria?

Jag är i 18 veckan och mår prima ballerina!:rofl: Mådde illa lite fram till vecka 11 och va lite trött. Men det är det enda än så länge! Rider två hästar varje dag + att jag tar in och ut 12 hästar och mockar 7 boxar. Märker inte så mycket av min graviditet än så länge mer än att byxorna spänner lite. :angel:

många av de där "måste ha"-behoven är nog kroppens sätt att tala om vad det är den behöver extra av. jag har t.ex druckit väldigt mycket mjölk under mina graviditeter (dricker normalt max 1 glas om dagen, i snitt), behövde förmodligen lite kalktillskott. Sista graviditeten drack jag dessutom en hel del apelsinjuice.

det låter ju logiskt... att man behöver mer av nått ämne... kroppen är intelligent!!

Hur fort/långsamt blev ni med barn?

Med sonen mådde jag toppen och det var verkligen jättekul att vara gravid!!
Jobbig förlossning i o f (mest psykist).
Med dottern så var graviditeten mest en lång backe :smirk: men en jättelätt förlossning, mådde väl bra i o f mest det var mest att det var drygt att vara gravid den andra gången.
Men egentligen har jag mått bra bägge gångerna, mådde illa på mornarna med dottern och hade lite jobbigt med foglossning men annars helt ok :D .

Måste bara fråga: Med tanke på att dina graviditeter var så olika, var det olika kön på barnen? Intressant detta!

Pojke första gången - flicka andra :)

det låter ju logiskt... att man behöver mer av nått ämne... kroppen är intelligent!!

Hur fort/långsamt blev ni med barn?

Jag hade turen att bli gravid direkt på första försöket, båda gångerna.

Jag mådde bra i början men var obeskrivligt trött. Började sen må illa, särskilt morgnar men spydde aldrig. Tappade aptiten ett tag. Men från kanske halva sommaren (födde i december) mådde jag toppen! Kände mig aldrig för tung (gick nog upp ca 16kg), hade aldrig ont någonstans eller så och det gick bra att jobba. Stormtrivdes med att vara gravid från och med cirka andra halvan av sommaren.

många av de där "måste ha"-behoven är nog kroppens sätt att tala om vad det är den behöver extra av. jag har t.ex druckit väldigt mycket mjölk under mina graviditeter (dricker normalt max 1 glas om dagen, i snitt), behövde förmodligen lite kalktillskott. Sista graviditeten drack jag dessutom en hel del apelsinjuice.

Det tror inte jag! Jag har definitivt inte behövt socker eftersom jag hade graviditetsdiabetes :smirk: men det enda jag ville ha var sötsaker :crazy: Jag behövde däremot järn och mat met mkt järn hade jag direkt avsmak för. Inte ens jordgubbar ville jag ha...:angel: Broccoli, som jag älskar, tålde jag inte att se ens :crazy:

Jag mådde faktiskt BÄTTRE när jag var gravid!!! :bump:

Inte fysiskt då, kanske, även om det inte var så stora saker där heller. Jag har tex aldrig upplevt foglossning och allt vad det heter.

Psykiskt mådde jag helt underbart när jag var gravid. Jag mår bra psykiskt annars också, men när jag varit gravid har jag liksom mått extra bra!!!

Så det finns solskenshistorier !!! :)

Nån annan som vet varför man får dessa "måste-ha-behov?"

Jag har väntat på de där behoven, men är nu i vecka 32 och har fortfarande inte märkt något. Möjligen var jag lite mer sugen på apelsinjouice i början, men inte så att jag blev desperat om det inte fanns.

Någon enstaka dag var jag sugen på spenat, och en annan dag på sallad. Men så är jag även i vanliga fall.

Jag mådde fysiskt sett toppen hela graviditeten...Inget illamående,foglossningar eller ont någonstans.

bara jag fick mitt dagliga paket piggelinglass så var jag ganska nöjd och belåten...

Har inte mått illa eller haft något som jag bara måste ha, inga hysteriska anfall pga hormoner eller något, utan bara foglossning som hängt i länge.. Så jag har varit lite begränsad pga det, men inte farligt jämfört med att må illa i flera månader.
Började inte gå upp förrän ca 15v innan bf (vilket är på torsdag, 2/3) Har totalt gått upp ca 10kg och det är ju inte så mycket heller. Migränet har hållt sig borta under tiden med.. Hade dock tre omgångar för ett par veckor sedan, men inte alls i den kalibern det brukar vara, brukar vara död i två dagar, men fick lite huvudvärk bara.

Så över lag har det väl varit en ganska lätt graviditet.. (om man räkar bort dom förgrömmade bristningarna på magen.. Ser ut som en zebra..:eek: )

Va kul att höra att det finns en massa glada graviditeter där ute! Har mest läst om folk som kämpar å sliter å blivit lite skrämd emellanåt men nu har jag fått upp humöret! Om någon vecka är det planerad start för den inledande fasen av graviditeten *flinar* (vi vill ha barnet från dec å framåt för i november har sambon fullt upp) får se hur det går. Räknar alltid med det värsta så är jag inte gravid inom ett år är det ingen katastrof det heller ;)

:rofl: :rofl: :rofl: :rofl: :rofl:

Jag mådde jättebra under alla tre grav. Kram till alla supermammor!!!