Är det någon här som har samma dilemma?
Min man "kan inte" befrukta mig på naturlig väg och nu har vi gått igenom en provrörsbefruktning som misslyckats. :cry:

Om en månad är det dags igen... Vad gör man om inte det heller lyckas. Man får bara prova två ggr och sedan får man bekosta försöken själv. Det kostar runt 30 000:- och det har jag inte råd med.

Någon som har några uppmuntrande ord eller tips.

Tack på förhand!

// C

*puttar upp*

Ingen som kan hjälpa mig med några goda råd?

// desperat

sitter med en jätteförkyld liten IVF-tjej här i knät och kan inte skriva så bra just nu... återkommer...

Vidar är en ICSI-bebis.

Vi fick först en stimuleringsomgång som på något sätt var feldoserad för det blev inte några mogna ägg. De gjorde äggplockning och så men det gick inte att befrukta äggen.

Den gången "räknades" inte i tre betalda försök man har i vårt landsting.

Andra gången stimulerade de lite mer och jag blev JÄTTESJUK i ett överstimuleringssyndrom.

Fast då blev det en bebis också !

Ibland får man ju också så bra embryon att man kan frysa några, då kan man ju spara dem tills de gratisförsöken är slut :idea:

Jag upplevde att personalen på fertilitetskliniken verkligen VILLE att det skulle bli resultat och tolkade det där med hur många försök man fick till parens fördel om något inte gick optimalt.

Många ställen har sedan paketpris på x antal ytterligare försök.

Du ska väl inte ge upp innan du har börjat :eek:

Men, hör du till Linköping? De har lite snåla villkor tycker jag :mad: Bara ett fullständigt försök om det blir ägg att frysa på det första.

Kanske värt att flytta om det inte funkar :p

Inte ens det fungerar på mej. Och det har jag lärt mej leva med.
Inte kul att inte kunna få barn (ens på "onaturlig väg") men man finner andra vägar i livet och lär sej ta det.
:smirk:

Lycka till!

Vidar är en ICSI-bebis.

Vi fick först en stimuleringsomgång som på något sätt var feldoserad för det blev inte några mogna ägg. De gjorde äggplockning och så men det gick inte att befrukta äggen.

Den gången "räknades" inte i tre betalda försök man har i vårt landsting.

Andra gången stimulerade de lite mer och jag blev JÄTTESJUK i ett överstimuleringssyndrom.

Fast då blev det en bebis också !

Ibland får man ju också så bra embryon att man kan frysa några, då kan man ju spara dem tills de gratisförsöken är slut :idea:

Jag upplevde att personalen på fertilitetskliniken verkligen VILLE att det skulle bli resultat och tolkade det där med hur många försök man fick till parens fördel om något inte gick optimalt.

Många ställen har sedan paketpris på x antal ytterligare försök.

Du ska väl inte ge upp innan du har börjat :eek:

Men, hör du till Linköping? De har lite snåla villkor tycker jag :mad: Bara ett fullständigt försök om det blir ägg att frysa på det första.

Kanske värt att flytta om det inte funkar :p

Oki, jag visste att du hade det svårt men inte att han var en ICSI-bebis.

Ja, jag tillhör Linköping. Man får två försök och jag är inne på den andra försöket.
Första gången fick jag överstimuleringssyndrom. Ridförbud, svullna äggstockar och låg och spydde som en gris. :(

De plockade ut 10 ägg, 4 blev befruktade men bara ett bra. Det var det som de satte tillbaka och de övriga tre skulle aldrig klara en nedfrysning.
Ägget de satte tillbaka "fastnade" inte så nu har jag bara ett betalt försök kvar.

Ja, funkar det inte så får jag väl flytta till Karlskoga. :smirk:

Har du några tips man kan följa?
Mat, dryck, motion? Ja, vad som helst för att öka chanserna.

Det är skönt att veta att man inte är ensam iaf.
Tack!

// Cicci

Vår lilla IVF-bebis (icsi) fyllde ett här i veckan. :love:

Han kom till på andra försöket. Första försöket var helt igenom perfekt, ett skolboksexempel sa läkarna. Många ägg, uppåt tjugo blev det också. Jag blev lite överstimulerad, ofta kan det tyda på att det verkligen är något sa en annan läkare. Men det vart inget.

Försök nummer två gick så "fel" det kunde, jag svarade inte på nedregleringen och fick spreja i sex veckor innan sprutstart, hade inte lika många ägg, sambon var förkyld och glömde att tvätta händerna innan han leverarade sitt bidrag. Men se där, en vecka innan test började jag må illa och testet visade att jag var så gravid jag bara kunde. Och nu är som sagt sonen ett år.

Jag fick runt tjugo ägg första gången och runt tio andra. Vid första försöket fick vi ett klass ett ägg, inget till frys. Andra försöket fick vi bara några klass två och fick valet att få tillbaka två ägg, vilket vi gjorde. Inget till frys där heller. Men ett klass två ägg resulterade i en bebis... :love:

Och du, ge inte upp! Du har ju ett försök kvar, funkar inte det DÅ kan ni ta ställning till hur ni ska gå vidare.
Vi funderar nu på ett syskon, det kostar mycket pengar, men det är det värt! Vi funderar på en privatklinik i Uppsala där ett försök kostar 21 500 och ett trepack 43 000.

Tror tyvärr inte du kan göra något för att öka chanserna, däremot har jag hört att många som tror på akupuntur säger att det hjälper. Har själv inte testat!
Lycka till!!

Grattis!
Hoppas *håller tummarna* att det går bra för mig med på andra försöket.
Akupunktur tror jag inte på, jag hatar nålar.
Vilket gör provrör väldigt svårt. Många provtagningar och sedan alla sprutor man ska ge sig själv.

Jag har inte själv varit med om något liknande men jag vill ändå berätta att jag håller tummarna för att ni ska lyckas. Ett barn är en underbar gåva.

Jag gjorde ICSI nu i januari och blev gravid. Men tyvarr verkar det som om det ar missfall pa gang eftersom v.6+1 ultraljud igar visade en hinnsack men det gick inte att se varken gula eller embryo :cry:
Tydligen finns det en mikroskopisk chans att fostret bara vaxer lite langsamt men ingen verkade sarskilt hoppfull, och det var MANGA personer som studerade ultraljudsbilden.

Just nu kanns allt bara skit men vi kommer nog att forsoka igen. Vi har budgeterat for fyra forsok (maste betala alla sjalv a 55000kr/gang) och detta var som sagt det forsta. Man far helt enkelt dra in pa annat, eller ta lan. Sa resonerar vi iaf. Det storsta fragetecknet for mig ar om vi kommer att orka mentalt att ga igenom flera misslyckanden. Jag visste inte att det skulle kannas sahar jobbigt.

Har inte din klinik gett dig information om vad du ska ata osv? Jag blev tillsagd att dricka 2l vatten och 1l mjolk per dag, ata folsyratillskott, ata mycket frukt och gront, sa varierad kost som mojligt och halla mig i sa god fysisk och mental kondition som mojligt - allt for att maximera chanserna.

Lycka till

Vad tråkigt sunshine ! Men är det en missed abortion vet ni ju i alla fall att ni KAN bli gravida rätt lätt med ICSI, det är ju mkt bättre än om det inte tagit sig.

Fast ge inte upp än.

Den minsta jag har såg ut (eller snarare inte såg ut) precis så där i v 6 ....

Låter tråkigt och jobbigt, men som Tim skrev. Nu vet du ju iaf. ATT ni kan bli gravida på detta sätt.

Jobbigt att behöva stå för alla kostnader själv, det har vi inte råd med. Så blir det inget denna gång så får vi inga egna barn.

Det enda de sagt åt mig att ta är folsyratabletter så tack för tipset.
// Cicci

Vad tråkigt sunshine ! Men är det en missed abortion vet ni ju i alla fall att ni KAN bli gravida rätt lätt med ICSI, det är ju mkt bättre än om det inte tagit sig.

Fast ge inte upp än.

Den minsta jag har såg ut (eller snarare inte såg ut) precis så där i v 6 ....

Har du fått en till?
Är han/hon också provrör?

Grattis ju. :)
(Ok, det kanske var länge sedan, men det var tre år sedan jag träffade dig och Vidar)

Jag har inte själv varit med om något liknande men jag vill ändå berätta att jag håller tummarna för att ni ska lyckas. Ett barn är en underbar gåva.

Jättetack! :bump:

Har du fått en till?
Är han/hon också provrör?

Grattis ju. :)


Tack tack :)

Njae, hrmm, jag har liksom bytt pappa till tvåan :love:

Då räckte det att ta ut spiralen så small det till på första skottet fast jag var 41 :o

Eskil:

http://www.silverkedjan.se/bilder/eb.jpg

...fast Cicci, så gammal är du väl inte?

Ni kan ju ta de gratisförsök ni har och sedan vila ett tag medan ni funderar på om ni kan spara pengar/prioritera om på något sätt och om ni måste bo där ni bor.

Tre försök till kostar ju typ som en häst och det KAN man ju spara till :idea:

Vad exakt är det för "diagnos" ni har - är det bara spermiekvaliteten och i så fall på vilket sätt?

...fast Cicci, så gammal är du väl inte?

Ni kan ju ta de gratisförsök ni har och sedan vila ett tag medan ni funderar på om ni kan spara pengar/prioritera om på något sätt och om ni måste bo där ni bor.

Tre försök till kostar ju typ som en häst och det KAN man ju spara till :idea:

Vad exakt är det för "diagnos" ni har - är det bara spermiekvaliteten och i så fall på vilket sätt?

Jag är snart 30, maken fyller 29 i år. Så "gammal" dröjer väl hoppas jag. Provrör får man utföra tills 38 år. (iaf bekostat i Östergötland) Så jag har 8 år på mig att spara pengar. :smirk:

Problemet med pengar är ju så att jag har två hästar att försörja MEN arbetslös OCH sjuk. (Fibromyalgi)

Han har för få och för slöa, dessutom hade han testikelinflammation i yngre dar och fick då operera bort ena testikeln.

// Cicci

Vad söt han var, lilla Eskil. :love:
Hur gammal?
// Cicci

Ha förtröstan! Vi kunde inte bli gravida. Sökte hjälp och gjorde utredning vilket konstaterade att maken hade både få och slöa. Läkaren sa att vi borde ställa oss i kö för ivf då sannolikheten att vi på naturlig väg skulle få barn var väldigt liten... MEN hokus pokus så var jag gravid! En gosse... när vi sedan ville ha syskon , ringde vi ganska tidigt till kvinnokliniken för att kolla upp det här med kö osv. då upplyser dom oss att eftersom vi redan hade ett gemensamt barn så hade våra två gratisförsök brunnit inne! Så vi ställde in oss på att bara ha ett barn då läkaren hade sagt att det var chans på miljonen att vi lyckat. Ganska exakt tre år och hmm 18 dagar senar kommer så gosse nr 2. Ringde upp läkaren och talade om att vi nu hade två barn och han kunde inte begripa hur det gått till *en gynekolog som inte vet hur barn tillverkas?) *fniss*
Sen var jag lite sugen på en tredje, maken var inte sen att hänga på -men sån tur kunde vi ju bara inte ha?!!! Joho 2 år och 16 dagar senare ser gosse nr 3 världen. Sen vågar jag knappt fortsätta berättelsen...... Men -jag tål inte hormonerna i p-piller, minipiller m.fl och tyckte att sterilisering var bra alternativ då jag ändå skulle snittas mao så var de ju redan i den regionen så då kunde de ju passa på. Nu visade det sig att doktorn glömde detta (hur de nu kan glömma nåt sånt!!!:confused: och hux flux blev vi stor familj, dottern kom till världen hmm 14 månader efter nr 3.
Kan tillägga att nu är jag inte arg på tant doktorn längre för hennes glömska. Men chocken var enorm i somras:eek: Nu kan jag bara:bow: och tacka!

Så ge inte upp!!!!! Sänder dig styrkekramar och hoppas att du får samma tur som vi!


ps: maken bytte jobb ett tag innan barn nr 1 blev till. Innan lödde han kretskort och gaserna som avges vet man idag är hälsovådliga... Han har inte kollat simmarna efter det ,men kanske var det bytet av arbete som hjälpte oss? -det lär vi aldrig få veta

Tack för uppmuntran, men vi har försökt i över fyra år nu och inget resultat. Läkaren har sagt att chansen att bli gravid på naturligt sätt är så liten att det knappt existerar.
Maken jobbar som försäljare så det enda jag kan tänka mig motverkar är att han stressar och sitter mycket framför datorn.
// Cicci

Vi kunde inte ens få barn genom provrörsbefruktning. Äggen kunde inte ens befruktas utanför kroppen. Så allt var förgäves för oss. Vi fick pröva två ggr. Med allt vad det innebär med hormonsprutor och allt. På kuppen fick jag foglossning i över ett år. Hade så ont så jag kunde varken sitta eller gå knappt ligga. Så ville vi ha barn så var det adoption som gällde för oss. Sagt och gjort, vi ställde oss i kön. Nu har vi en snart 17 årig dotter från Korea. Hon kom till oss när hon var 4 månader och 4 dagar exakt. Så ha förströstan går det inte med provrör så kan ni adoptera. som vi gjorde. Och vi ångrar oss inte. Lycka till!

Vi kunde inte ens få barn genom provrörsbefruktning. Äggen kunde inte ens befruktas utanför kroppen. Så allt var förgäves för oss. Vi fick pröva två ggr. Med allt vad det innebär med hormonsprutor och allt. På kuppen fick jag foglossning i över ett år. Hade så ont så jag kunde varken sitta eller gå knappt ligga. Så ville vi ha barn så var det adoption som gällde för oss. Sagt och gjort, vi ställde oss i kön. Nu har vi en snart 17 årig dotter från Korea. Hon kom till oss när hon var 4 månader och 4 dagar exakt. Så ha förströstan går det inte med provrör så kan ni adoptera. som vi gjorde. Och vi ångrar oss inte. Lycka till!

Läste på en sida om adoption, där stod att det kostade si och så mycket pengar. ex. 50 000 :- . Är det pengar man får ta ur egen ficka eller vart får man tag på det?

Berätta gärna mera om adoption.

Var på äggutplockning idag och fick den bistra uppmaningen att om det tar sig får jag inte rida förrens barnet är fött. :cry:

Hur har ni andra gjort?

Har för mig att "Silverkedjan" t.o.m. tävlade när du var gravid. Stämmer det? Vad sa de till dig?

Hästarna är mitt allt och får jag inte rida på 9 månader vet jag inte vad jag ska göra. OK, det kommer ju något gott ur det hela.

Tacksam för förslag/ tips på hur ni har gjort. :bow:
Även ni som blivit gravida på naturlig väg är välkomna med förslag.

frågade du varför?

Det beror ju på varför man har låg fertilitet. Men i mitt fall hade jag ju helt normal livmoder och livmoderhals, så att den skulle tappa bebin lättare än någon som inte gjort IVF fanns ingen anledning att tro.

Har man svag cervix ska man hålla sig jättestill. Men annars ???

Jo jag red fast jag hade jätteont av foglossning så det var kanske inte så smart :p Jag hade en häst i träning för SM.

Men bebin gillade det, han brukade somna och sluta kickboxas :D

Förresten red jag Hubertusjakt helgen efter implantationen. Med 7 liter vätska i buken och nästan inget blodtryck :crazy: Man KAN vänta tills man vet att man inte får ett överstimuleringssyndrom...

Pratar gärna via pm, har gjort många IVF:er men har nu en dotter som kommit via adoption.

Felet ligger ju inte hos mig utan maken. Jag har "normal" livmoder.

Anledningen var att det "skumpade" och risken var stor att man trillade av. Vad får man göra då? Allt "skumpar" ju mer eller mindre. Visserligen var det sköterskan som sa detta. Jag får prata med läkaren om detta sedan.

Låter lite farligt med Hubertusjakten... Tur att allt gick bra.

Jag får väl låta bli att rida tills jag vet svaret på gravtestet. (17/4)
Sedan ska jag ta ett långt snack med läkaren.

Tack för att du tog dig tid.;)

Var på äggutplockning idag och fick den bistra uppmaningen att om det tar sig får jag inte rida förrens barnet är fött. :cry:

Hur har ni andra gjort?

Har för mig att "Silverkedjan" t.o.m. tävlade när du var gravid. Stämmer det? Vad sa de till dig?

Hästarna är mitt allt och får jag inte rida på 9 månader vet jag inte vad jag ska göra. OK, det kommer ju något gott ur det hela.

Tacksam för förslag/ tips på hur ni har gjort. :bow:
Även ni som blivit gravida på naturlig väg är välkomna med förslag.

Jag har en som kommit till på naturligt väg och så en IVF-bebis och jag kunde inte tänka mig att kravla mig upp på hästryggen när jag var gravid... men det kan ju bero på att jag inte hade ridit alls på flera år när jag blev gravid och med 2:an hade jag rejält med foglossning tidigt....

min lillasyster (som inte hade några problem att bli gravid) har en sån där häst som "man kan lita på i alla väder" och hon red (och körde) HELA sin graviditet, tävlade lite låga hoppklasser med (Staren är en pensioneras travare så hon har inte så höga krav på sig att hoppa högt :D ) och det har inte varit några problem, hon sa att så länge hon kunde komma av hästen så skulle hon fortsätta... sista ridturen gjorde hon förra onsdan och bebisen kom i tisdags (2,5 veckor tidigare än förväntat)

Tack!
PM:ar

Låter bra.

Jag är inte ute efter att få tävlinsrida och tävla m.m. Det enda jag vill är att njuta av hästen och naturen från hästryggen för det får mig att slappna av.

Hästen är en "liten" islänning på 1,35 OCH vi har "handikappramp" så komma upp på hästryggen borde inte vara några problem.

Lättad...:bump:

Jag hade i "bedövningens rus" fattat fel.
Man får/bör inte rida förrens svullnaden på äggstockarna gått ner, det tar ca. 3-4 veckor ifrån inplantationen. Så nu har jag "bara" ridförbud i 4 veckor istället för 9 månader.

Ok, jag satte in ägget idag så jag vet ju inte ÄN om det tagit sig.

Nästa goda nyhet var ju att denna gång var vår sista "fria" behandling och denna gång gick det att frysa ett ägg. Så även om vi inte har en till "gtais" behandling blir det inte lika dyrt som en hel behandling eftersom de bara behöver sätta in ett redan befruktat ägg nästa gång.

Nu kan jag sova lungt.:banana:

Håller tummarna för att det kommer att gå vägen den här gången. Lycka till!

Hästen är en "liten" islänning på 1,35 OCH vi har "handikappramp" så komma upp på hästryggen borde inte vara några problem.
Komma upp brukar inte vara några större problem, det svåra är faktiskt avsittningar... ;)

Tack!
Jag mår så mycket bättre den här gången och det är skönt att få "vädra" sina åsikter på buke med andra som vet vad jag pratar om.

Komma upp brukar inte vara några större problem, det svåra är faktiskt avsittningar... ;)

I och för sig, men man kan använda rampen när man ska av oxå.;)
Eller hoppa av med ryggen mot hästen och glida som en rutchkana ner.

Ok, jag satte in ägget idag så jag vet ju inte ÄN om det tagit sig.


Vad spännande! Håll oss underrättade!!

Kram från Sunshine som väntar på ICSI försök Nr 2...

Vad spännande! Håll oss underrättade!!

Kram från Sunshine som väntar på ICSI försök Nr 2...

Javisst.;)

Ska ni sätta in fruset ägg eller göra om hela proceduren med sprutor och så?

Vi ska göra om hela proceduren. Vi har iofs 3 ägg i frysen men eftersom det bara är 50/50 att de överlever upptining (och mindre chans att de fäster samt större risk för missfall :crazy: ) så tyckte doktorn att det var bättre att köra en ny omgång och förhoppningsvis få fler till frysen så vi har lite att ta av nästa gång. Men jag väntar och väntar på min mens.... den har inte kommit igång ännu efter missfallet :(

Låter jobbigt, gå och vänta på mensen sä där. Min började krångla och var dessutom tvungen att invänta två menstruationer innan jag fick börja. Är det samma för er?

Hur länge får ni ha äggen i frysen?
I Sverige får de bara vara i 5 år sedan måste man ansöka om dispens för att ha kvar dem där.

Lycka till! Jag tänker på dig. *håller tummarna*

Till er som vet: :angel:

Denna gång fick jag inte överstimuleringssyndrom, inget illa mående och inga överkänsliga bröstvårtor INNAN äggutplockningen som jag fick förra gången.

Jag satte in äggen igår och idag har jag mått illa hela dagen, svullen i magen och nu på kvällen började jag känna av mina bröstvårtor. (känsliga för beröring)

Är detta "bieffekter" av hormoner jag fick innan äggutplockningen eller?

Tack på förhand! :bow:

hmmm...*tänker*
Tar du progesteron nu? Det kan ju ge såna bieffekter :(

Jag hade ont i brösten och magen, mådde illa osv i ungefär en vecka efter ägglossningssprutan (kände mig verkligen jättegravid!), sedan mådde jag toppen i ett par dagar (och det blev jag skitsur för :D ), sen fortsatte jag att må bra men brösten växte plötsligt en hel stl över en natt. Det var exakt en vecka efter ägginsättningen. Vidare gravtecken fick jag inte förrän efter positivt test.

Men det är ju så olika från person till person så det är svårt att säga. Det är såpass tidigt ännu också...vänta en vecka till och se hur du känner då!

*håller tummarna jättehårt*

Tar du progesteron nu? Det kan ju ge såna bieffekter :(


Ja ,det gör jag ju...:angel:

Inte hittat tråden förrän nu, antagligen vet du ju redan resultatet av sista försöket nu. Hoppas det gått bra! Har också gjort en massa försök, inte mindre än 5 icsi och 4 FET, haft ohss 2 ggr och ett ma, men är nu äntligen gravid efter vår 7:e "ruvning". Är i v 13 nu.

Klistrar in hela vår ivf-historia från en annan websida om någon är intresserad.

OM någon genom denna historia vet vem jag är så hoppas jag det stannar på detta forum. Vi är öppna om våra ivf:er men med de vi väljer...

Vår IVF-historia:

* Vårt första försök som gjordes i januari 2003 slutade redan efter äggplocket då det inte fanns några ägg i blåsorna. Något måste blivit fel med dosen i Äggmognadssprutan, som tur är räknas inte detta försök då vi inte fick tillbaka ägg.

* Vårt andra försök (Maj 2003) ledde till graviditet (och tre ägg i frysen), såg tom fostret med hjärtat på VUL i v 6 och lyckan var fullständig! MEN vid nästa VUL i v 11 var fostret dött. Det hade skett en sk missed abortion. Var fruktansvärt jobbigt! Krävde att få genomgå en skrapning då jag inte orkade vänta på att det skulle komma ut självmant. Speciellt inte som detta inträffade knappt en månad före vårt bröllop...

*I november 2003 gjordes vårt första frysförsök, de fick tina två av våra tre ägg, men det blev inget graviditet av dessa. Efter detta tog vi en 10 månaders paus från ivf, kände att vi behövde det...

* I sept-04 gjorde vi vårt andra FET med vårt sista ägg som heller inte tog sig. Trots att jag hade alla tänkbara symtom...

*Fick köra igång direkt med försök nr tre. Gjorde ÄP 3/12 som gav 12 ägg, ET blev 5/12 och vi fick även två ägg till frysen. Tyvärr gick det snett även denna gång , fick mens dag 13 och testade negativt dag 14.

* Den 18/1-05 var vi på läkarsamtal.

*FET nr tre den 22/3-05. Blev bara en "eskimå" som klarade upptiningen men den var av toppkvalitet. Fick även ta progesteron vid detta försök. Hade testdag 9/4, men efter negativt test dag 15 och mens dag 16 var "kört" även denna gången. Snopen då mensen uteblivit längre denna gång och att jag haft en del symtom (igen) men det var nog progesteronet som spökade.

* Spraystart 28/4-05 inför icsi nr 4. Denna gång började jag även med akupunktur och tog både Gonal F och Menopursprutor. Tyvärr visade det sig att jag blivit överstimulerad. Fick därför ha en dag "coasting" (dvs uppehåll med sprutor) och fick bara halv dos Pregnyl. ÄP 2/6 gav 23(!) ägg. ET blev den 5/6 och jag fick tillbaka två små pyren. Fick även två till frysen. Testdag var 23/6 men tyvärr fick jag blödningar redan dag 10, och med negativt test och ordentlig mens därefter så blev även detta försök ett misslyckande.
Den enda ljusningen var att övertimuleringen gick tillbaka ganska snabbt

* Skulle gjort FET 23/9-05, men inget av våra ägg klarade upptiningen.

* Vi var på läkarsamtal den 26/9 fick lov att starta vårt sista försök direkt. Dvs nästa mens.

* Vårt 5:e och sista landstingsförsök startade vi i början av oktober -05. Har denna gång använt Puregon istället för Gonal F och kompleterat med Luveris de sista tre dagarna. Har gått på akupunktur även denna gång då jag märker att det ökar mitt välbefinnande. Äggplock blev onsdag den 9/11 och gav 26 (!) ägg!!!

*Blev tyvärr inget ET då vul 11/11 visade på OHSS (igen)... Mådde illa, var öm, svullen och hade vätska i buken (mer info om min ohss finns i min dagbok). Blev totalfrys och vi fick 9 st godingar till frysen!

* Nästa steg blev FET 1/2-2006. Fick 2 st fina ägg. Testade positivt 18/2.

*Måste tydligen vara lite "spänning" i tillvaron. I v 6+3 fick jag en liten blödning. Vul v 6+4 visade trots det ett ca 4 mm pyre med pickande hjärta. Nytt vul i vecka 7+3 visde ett pyre med ett hjärta som slog för fullt!

*Inskrivning på mvc 3/4. Fick tid för ytterligare ett vul 12/4 (v 12+3) och vi fick då se den lill* sprattla för fullt i magen.

* Då det fick tina ganska många ägg innan de fick två toppägg så har vi nu bara 3 st kvar i frysen...

Tack!:bow:
Alltid skönt att höra om andra som genomgår samma sak. Kul att det tog sig till slut. Lycka till och hoppas det håller hela vägen. :banana:
Har ni 5 gratis försök där du bor? Vi har bara två...

Näe, "ta i trä". Än så länge vet jag ej. På måndag är det 14 dagar sedan ägginsättning och ska ta test på tisdag. Det ser lovande ut :D , *håller tummarna jättehårt*, ingen blödning, svullen lite hård buk och ömma bröst. (ok man får grav tecken av progesteronet, men det känns mycket bättre än förra gången).

Jag meddelar svaret här så fort jag vet.

Ge inte upp!

En familj som jag kænner gjorde 2 misslyckade provrørsførsøk, sedan
adopterade dom en pojke från Rumænien. Då han var fem så tænkte
dom att han borde ha ett syskon och vi har inte råd med en adoption
till så då tog dom det sista gratis provrørsførsøket och då lyckades det! Och några år senare blev det tvillingar -också med provrørshjælp. Och en annan familj jag kænner har också både adoptiv och provrørsbarn.
Biologiska barn ær kanske lite bættre, chansen att dom ska likna sina
førældrar ær ju større. Den lille pigga, intensiva Fillipinen vill till ex
hemskt gærna hjælpa till men hans mamma orkar inte før han ær så
extremt snabb att støka till... Det ær som om en trygg, långsam
men klok Ardenner skulle fått ett Arabføl.

Kul liknelse... (Ardenner - Arab)

Roligt att läsa om andra som det gått bra för.

Nej vi har tre landstingsförsök där jag bor. Men vi fick ett extra gratisförsök då vi var med i en studie (SET) ang ett eller två ägg, hamnade man i "ett-äggsgruppen" och inte fick barn så fick man ett extra gratis.

Sen gav inte vårt allra första försök några ägg, och blir det inget ET så räknas inte försöket, där av 5 försök.
Håller tummarna stenhårt för dej, men håller med om att det låter lovande!!!

Jo vi hoppas verkligen att allt går bra här nu, men chansen är ju stor då man sett en frisk "bebis" på vul så pass "sent" som i v 12. Har ju passerat de mest kritiska veckorna iaf.


pemi

Okej, då förstår jag varför ni hade så många försök.

Jag hör av mig och lycka till!

Håller tummar för er... livet är bra orättvist.

Cilla
som haft väldigt lätt att bli gravid

håller tummarna för att de funkade nu...

Hur har det gått? Håller tummarna allt vad jag orkar!!

Undrar också! Kramar tummarna blå här!

pemi

*ta i trä*

Positivt...:banana:

Nu väntar jag bara på första ul för att se att allt är OK, sedan kan jag slappna av.

Tack alla för ert stöd.:bow: :bow: :bow:

Åh grattis!!!

:banana: :banana: :banana: :bump: :bump: :banana: :banana: :banana:

Underbart!! Jättegrattis!! :bow:
Njut nu och lycka till!
Många kramar...

Ett stort grattis till dig! :bump:

Här, en tumme från mig också.
Hoppas att allt blir bra nu.

Grattis Saga :)

Visst kan det fortfarande gå galet men så är det ju i ALLA graviditeter - nu vet ni ju att ni kan bli gravida iaf, gläd er åt det så länge :idea: :love:

Grattis tjejjen!!! Så härligt!!! Men visst blir man lite orolig i början. Har du fått tid för vul än?
Men njut så mycket du kan! Det är ändå ingen idé att oroa sig för det man inte kan påverka. :)

Åh så glad jag blev för din skull!!!

pemi

Tack alla för ert stöd.

Pemi
Jag ringer mig blå till RMC, men de har gjort om så man måste ställa sig i telefonkö istället för att prata in ett meddelande. Varje dag (tis och ons) jag ringt så säger de att telefonkön är full. Så imorgon ska jag sätta klockan på ringning och hänga på låset till deras telefonkö. Får reda på tid till ul imorgon, förhoppningsvis.

Ska på ul 17/5.
Om jag räknat rätt blir det 8v + 5dgr. Är inte det sent?
Har läst om andra som genomgått provrör och då har de tagit första ul i vecka 6.
Är så nervös, "vågar" inte tala om det för någon förrens ul är klart.

Det varierar nog mellan kliniker. Ibland när man går redan i vecka 6 så går det inte att se någonting och så blir man stressad i onödan. Bättre att gå i vecka 8 tycker jag, då lär du ju få se hjärtat picka starkt och fint!!

Jag fick göra mitt första i v.6+3, då kunde man inte med säkerhet se mer än en hinnsäck, läkaren var 99,9% säker på att han såg ett pickande hjärta men ville inte släpp oss förrän vi fått sett det klart och tydligt.
Nästa vul var i v.8+0 och då var det ingen tvekan. :love:

Här där jag bor gör man första vulet runt v.8. Anledningen att vi fick göra tidigare var att de skulle stänga för semestern samma dag vi var dit. Vår läkare gjorde vul nr2 på sin fritid efter ett avslutat pass på förslossningen.
Så jag tror inte det är sent, större chans att med säkerhet få se något!

Okej, va bra. Då kan jag vara lugn, tack.
Det är bara så jobbigt att vänta i fyra veckor.

Jag fick göra mitt första i v.6+3, då kunde man inte med säkerhet se mer än en hinnsäck, läkaren var 99,9% säker på att han såg ett pickande hjärta men ville inte släpp oss förrän vi fått sett det klart och tydligt.
Nästa vul var i v.8+0 och då var det ingen tvekan. :love:


Låter tufft. Först inte veta med 100% och behöva återkomma. Kul att det var OK i v 8.

Hellre lite senare vul än för tidigt. jag gjorde första i v 6+3, var jättesvårt att se då, efter mycket letande hittade de den lill* med ett pickande hjärta, men det var välidt svårt att se, fick tom komme tillbaka en vecka senare för att vara på den säkra sidan. Fördelen med att vänta till v 9 som i ditt fall är att är det bra då så är chansen STOR att allt går bra även senare. Risken för mf minskar mycket om man sett levande foster i v 9.

Grattis än en gång!!!!

pemi

Ska på ul 17/5.
Om jag räknat rätt blir det 8v + 5dgr. Är inte det sent?
Har läst om andra som genomgått provrör och då har de tagit första ul i vecka 6.
Är så nervös, "vågar" inte tala om det för någon förrens ul är klart.

jag tror vi gjorde vårt VUL efter IVFen ungefär i V. 8-9 någonting... är väl svårt att se något om det är för tidigt...

grattis förresten!!!

Låter tufft. Först inte veta med 100% och behöva återkomma. Kul att det var OK i v 8.

Ja och for mig var det ju sa att de bara sag en hinnsack och inget annat alls i v.6 och sen blev det ju missfall som vantat. Hade foredragit att INTE fa veta det innan det skedde! Det var valdigt traumatiskt - nasta gang tanker jag begara att fa forsta ultraljudet i vecka 8 eller t.o.m. 10.

ihh grattis grattis hoppas nu det går bra det tror jag oroa dej inte för mkt bara lycka till.

:cry: :cry: :cry:

mf

:cry: :cry: :cry:

Åh, stackars er :(

*kraaaam*

Även om det är jättejobbigt nu så är det ändå positivt för framtiden att VETA att ni kan bli gravida.

NEJ, vad tråkigt. :cry:
Skickar massa styrke och tröstkramar!

Tack för ert stöd.:bow:
Vi får se hur vi fortsätter. Just nu ska vi vila upp oss och ha en lång och skön sommar. I höst ska vi börja fundera på om vi ska fortsätta med provrör, påbörja adoption eller hjälpa ett fosterbarn.

NEJ, vad tråkigt. :cry:
Skickar massa styrke och tröstkramar!

Tack, det behövs verkligen. Värst är det på kvällarna när vi ska sova. Varför drabbar all otur oss?:confused:

Åh nej vad tråkigt :cry:
Tro mig, jag vet precis vad ni går igenom :cry:

Tack. Jag pm:ar dig om det är OK när jag är redo att "gå vidare".

Det är helt ok såklart. Ta hand om er nu :cry:

Fråga till alla er som varit med om tidigt missfall.

När går svullnaden ner på magen? Min mage är fortfarande spänd och "bukig".

Nej så tungt, detta hade jag missat! :(

Usch, vet hur det känns, hade ett ma i v 11 för några år sen.

*kram*

Tack!
Det känns skönt att veta att det finns stöd...

Är du säker på att du inte är överstimulerad då? Det kan smyga på även efter ganska lång tid, jag hade vätska i buken fram till vecka 22.

Kanske det. Jag har tagit ett extra gravtest och det visade nu negativt. Det försvinner väl snart.