Jag föddes för 31 år sedan med en höftledsluxation på vänster höft. Efter en månad i stödbyxa och återkommande kontroller när jag var liten så konstaterade läkarna att jag var menfri.

Det var jag inte, kan man konstatera så här flera år senare. Leder som är defekta kan lättare få artros, dvs nedbrytning av brosk i leden, och detta har jag utvecklat stadigt de senaste 15 åren. Annars brukar den här nedbrytningen börja tidigast vid 50 års ålder.

Nu i höstas gick till och med förändringen att se på röntgen, vilket oftast betyder att det gått rätt så långt, och jag har det senaste året fått betydligt ondare.

Då all rörelse är bra så har jag blivit uppmuntrad att fortsätta med ridningen och det är ju bra, då jag har häst och dessutom tävlar på medelsvår nivå i distansritt(!!). Det som begränsar är smärtan och vilken smärta! Värktabletter (Panodil) hjälper till viss del och jag har också ett program från den så kallade höftskolan men ibland är det skitjobbigt... Antiinflammatoriska hjälper också när muskelsmärtorna blir för jobbiga men just nu får jag inte äta det då jag äter en annan medicin (inte för höften) som inte passar med dessa.

Nu börjar jag att för första gången i mitt liv att tycka att det är obehagligt att rida, iaf att sitta upp och den första kvarten innan höftleden blivit "varm" och uppmjukad av rörelsen.

Den rörelse som jag lider värst av är att föra vänster ben rakt utåt. Om jag sitter på en stol smärtar det att bara föra isär benen bara några decimeter. Ni kan tänka er hur ont det gör att sära på dem så mycket att jag kan sätta mig i sadeln!

Är det fler som har samma problem som jag och hur har ni gjort för att underlätta ridningen?

Jag får inte operera mig än (iaf inte enligt de ortopeder jag pratat med) eftersom operationerna normalt sett inte är upprepningsbara och en ny höftled har begränsad livslängd.

Jag jobbar på kontor hela dagarna men sitter inte längre än 20 minuter i taget (har gjort ett alarmsystem på datorn som säger till när jag ska resa mig upp) och har nyss fått en ny, bättre stol.

Mycket intresserad av att byta erfarenheter med andra med höftproblem!

/Camilla

Jag har ju egentligen en stor tur tror jag,
hade Perthes (eller hur det stavas) som 4-5 åring.
Kulan "försvann" men växte ut med tiden om än något skev form. Fick ligga i sträck ett tag på sjukhus och hade skena hemma.
Många av de andra barnen opererade dom tydligen in en ny kula på,
så hur blir det då för dom om nu kulan har så kort livslängd?
Skumt.
För min del har jag väl bara "små" problem, ont visst, men jag står ut, enligt läkarna skulle jag troligen få tillbaka värre problem vid 20 årsåldern, men nu är jag 28 år så :angel:
...och jag har väl inte precis skött mig väl.

Hur går det om du värmer upp dig själv långsamt innan du sitter upp då?
Fast det kanske du redan gör?
Tyvärr har jag som du märker inga tips,
men synd att du inte får operera då, för jag tycker mig hört på många att dom blivit väldigt bra efter det.

Det här är bara rykten som jag har hört på skolan jag går (läser till osteopat) men det sägs att genom osteopatiska(och säkert andra också) kan man minska problemen vid artros. Det här är ju inget bevisat och är säkert olika från person till person men kan ju vara värt att testa? Jag tror dock inte att läkarna tror på det...
Det finns två andra trådar här där det står lite mer om osteopatin.

Att man kan minska problemen är nog inte ens tvivelaktigt - det kan min kirpraktor göra också. Dessutom finns då Höftskolan vars program jag följer, som är inriktad just på höftartroser. Det bygger på enkla övningar (lite ytterlägesövningar men inte direkt stretch) som man gör varje dag och detta ökar rörligheten och minskar smärtan betydligt (även hos äldre farbröder med direkta pålagringar i höftlederna!)

En osteopat har jag aldrig testat - tror inte det finns någon i närheten här men jag ska undersöka!

Vad tror ni om ortobionomi?

Men kan man göra något vid själva ridningen?

Jag har problemet att min häst är bred och kan bara ha bomlös sadel som också är bred och det gör ju inte det hela bättre trots att jag byggt upp sätet något. Funderar på att byta till en bomlös dressyr som ju kanske är lite smalare. Dessutom är min bomlösa (en ST Comfort) hög baktill vilket gör att jag måste upp ännu mera med höger ben vilket gör att vänster höft också tänjs utåt. Jag har testat att kliva upp från andra sidan (har tidigare växlat varannan gång) men det gör så förbaskat ont att jag testar nog inte igen.

Funderar på att sitta upp från något men jag brukar alltid gå en bit först så nu är jag inne på att skaffa en plastpall som jag kan bära med mig och sen ta med in i stallet när jag kommer tillbaka. Den kan jag ju ta med på tävling och träning också.

Det finns bara en sak som skulle vara värre nu och det är om jag dessutom skulle bli allergisk... :(

/Camilla

Jag har ju egentligen en stor tur tror jag,
hade Perthes (eller hur det stavas) som 4-5 åring
Jösses! En sjukdom som jag inte ens hört talas om... :crazy:

Många av de andra barnen opererade dom tydligen in en ny kula på,
så hur blir det då för dom om nu kulan har så kort livslängd?
Kan det ha att göra med att de just är barn? Att de fortfarande växer och kroppen anpassar sig till den nya delen som om den vore dess egen. Är man äldre kanske det blir problem i kontaktytorna?

För min del har jag väl bara "små" problem, ont visst, men jag står ut, enligt läkarna skulle jag troligen få tillbaka värre problem vid 20 årsåldern, men nu är jag 28 år så :angel:
...och jag har väl inte precis skött mig väl.
Jag har heller inte varit så rädd om mig, men jag är ju 31 och smärtan har varit värst det senaste året så jag hoppas att du klarar dig ett tag till. Men av vilken typ är din smärta? Min har förändrats den senaste tiden - under många år förut (från 25-30 ungefär) så hade jag muskelsmärtor, dvs sätes-, länd- och lårmuskulatur var extremspänd vilket gav värk och hög känslighet. För ca ett år sedan förändrades detta. Nu har jag mycket mindre muskelvärk men mycket mera rörelsesmärta. Ibland molvärker det även om jag inte gör något (idag tex) men oftast är det vid rörelse. Om jag står rakt upp och ner och vrider vänster fot utåt så smärtar det. På grund av detta och på grund av stopp i själva leden så har jag bara 50% av rörligheten kvar. När jag ligger på rygg och slappnar av så pekar höger fot typ 45 grader utåt som den ska, vänster fot pekar rakt upp eftersom jag undermedvetet för att undvika smärtan inte låter den falla utåt.

Hur går det om du värmer upp dig själv långsamt innan du sitter upp då? Fast det kanske du redan gör?
Nja, inte specifikt höften men jag brukar se till att jag mockar och gör i ordning först innan jag rider så jag är varm i hela kroppen. Sjukgymnasten tyckte att jag skulle göra en specifik övning från Höftskolan innan ridning men den gör så förbaskat ont att jag inte vet om jag orkar hålla humöret uppe sen... :cry: Men jag skulle helt klart kunna göra mer.


men synd att du inte får operera då, för jag tycker mig hört på många att dom blivit väldigt bra efter det.

Ja, precis, men jag ska kolla med lite andra ortopeder nu och se vad de säger. En släkting till min sambo opererade höften i somras och hennes operation går att upprepa 4(!) gånger...

/Camillla

Puh!

Jag var nästan rädd för att bli lynchad efter det jag skrev..=)
Det är säkert jättebra med operationer men jag skulle ändå hålla med om att du egentligen är för ung. Även om det går att göra om fyra gånger så är det ju inte säkert att det håller livet ut och det finns inga (har jag för mig) garantier på att du blir av med all smärta. Men självklart så blir det ju bättre. Fast har du väl satt in ett konstgjordt ledhuvud så hjälper ju inga behandlingar eller nån sjukgymnastik. Inte på det vis som det kan ha gjort innan iaf.

Men jag ska ju inte uttala mig, är inte läkare och vet ju egentligen inte tillräkligt om ditt fall för att uttala mig..:o

http://www.osteopatforbundet.se/ Här kan du kanske hitta en osteopat..är helt såld på tekniken, kanske märks:angel:

Jätteintressant men kan du beskriva ett exempel på behandling - alltså VAD gör en osteopat med kroppen? Masserar, manipulerar, etc?

Och jag hittade faktiskt en 10 mil bort! ;)

/Camilla

Oj..beskriva vad en osteopat gör.. Det är mycket det!
Men vad kul att du hittade en..så nära.. Hoppas det är nån bra bara.

Det finns en mängd olika tekniker innom osteopatin.
Soft tissue(fungerar som massage)

Man kan manipulera, både på det sätt som kiropraktorer gör men det finns ett mjukare sätt som inte gör ont och oftast inte låter heller. Jag har inte lärt mig det än så jag kan inte riktigt säga hur man gör men man jobbar väldigt mycket tillsammans med kroppen.

Artukuleringstekniker jobbar med lederna och deras rörelser, både i omfång och riktning.

Vicerala, då jobbar man med de innre organen, alla hinnor i kroppen och så.

Kraniosacrala tekniker fokuserar på flödet och rytmen i kroppen, ryggmärgsvätskans rörelse. Oftast en väldigt effektiv behandlings metod. Fast man märker inte alltid att det händer något som patient när man får den!

Det finns mer men det här är några av de stora grupperna.

Och det jag skrev förrut att man kan ha ont efter operation, det jag menade var att då känner man ofta av den andra höftleden istället.

Hej Camilla

Jag har fått artros i vänster höft efter en ridolycka för flera år sedan. Jag har fått hjälp av en sjukgymnast, som själv är ryttare och förstår problemen mycket bra. Jag tränar för henne, mycket ridövningar, stärker muskler som jag behöver i ridningen. Hon töjer och drar i benet för att rörligheten i höften skall fortsätta att vara bra. Själv kliver jag nu upp på stol/pall när jag skall kliva upp på hästen, vilket underlättar för min höft. Sen har man ju problem med sadel när man har en breddryggad häst, så just nu rider jag i spansk sadel, som har en mera toppig sittyta. Har hittat en westernsadel som passar hästen och som har är small och toppig i sätet, så den väntar jag på just nu. Hoppas den kommer innan tävlingarna börjar.

Det är vad jag gör i förebyggande, för annars får jag ont i höften även om jag inte rider.

Hej Kicki!

Jaså, du har samma problem som jag, det var inte roligt! Eller roligt hur man nu ska se på det!

Ja, det ser ut som att du har löst det på samma sätt som jag funderar på. Vem har du som sjukgymnast? Du kan ju PM:a om du inte vill ange det här.

Precis som du säger så har jag lika ont i höften om jag inte rider så det är bättre att iaf röra på den. En del fattar inte att jag fortsätter när det gör så ont men det är ju dels därför - för att se till att den inte stelnar till och blir värre.

/Camilla

Har inte problem med just höfterna, men är reumatiker sen sjuårsåldern, så visst vet jag hur det kan vara att ha ont..

En period hade jag mkt problem med min vänstra fot, vilket försvårade ridningen, men då var det helt enkelt att jämt rida utan stigbyglar som gällde, vilket gav mig den bästa balansen i gruppen:rofl:

Lider med dig!:(

Nu i höstas gick till och med förändringen att se på röntgen, vilket oftast betyder att det gått rätt så långt, och jag har det senaste året fått betydligt ondare.

---

Jag får inte operera mig än (iaf inte enligt de ortopeder jag pratat med) eftersom operationerna normalt sett inte är upprepningsbara och en ny höftled har begränsad livslängd.



Röntgenfynden har oftast väldigt liten betydelse, det är hur man mår och hur höften fungerar som är viktigt.

Man kan absolut göra om höftprotesoperationer, men det är krångligare än den första operationen. De nya höftproteserna (ständigt nya, förbättrade) vet man inte livslängden på, förmodligen längre än de man satte in för 10-20 år sedan.

Men du ska ha rejäla besvär för att få din höft opererad, tror inte det hjälper med svårigheter vid ridning.

Många av de andra barnen opererade dom tydligen in en ny kula på,
så hur blir det då för dom om nu kulan har så kort livslängd?


Nej, man opererar inte in en "ny kula" på Perthesbarn, man bygger om leden med det ben som redan finns där, i extrema fall där det behövs.
För övrigt är det aldrig en ny kula man opererar in, utan man byter betydligt mer än så.

En släkting till min sambo opererade höften i somras och hennes operation går att upprepa 4(!) gånger...


Det går aldrig att säga ett exakt antal gånger som man kan upprepa en operation.

Puh!

Fast har du väl satt in ett konstgjordt ledhuvud så hjälper ju inga behandlingar eller nån sjukgymnastik. Inte på det vis som det kan ha gjort innan iaf.


På vilket vis menar du att en sjukgymnast inte kan hjälpa den som bytt ut sin höftled?

Jag menade inte riktigt så. Det är klart att man måste ha sjukgymnastik för att lära kroppen att jobba med protesen.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara..jag uttryckte mig lite klantigt men jag tror att jag menade att innan operation så kan man genom behandling hjälpa kroppen att läka/lindra smärta och det går ju inte på samma vis efter en operation då leden inte är en del av kroppen på samma sätt. Men om inget annat hjälper så tycker jag att det är jättebra att man kan operera, menade inte att "smutskasta" den eller sjukgymnastiken efteråt som ju absolut är nödvändig!

Hoppas jag kunde förklara mig..

Har du tänkt på damsadel?

Jag menade inte riktigt så. Det är klart att man måste ha sjukgymnastik för att lära kroppen att jobba med protesen.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara..jag uttryckte mig lite klantigt men jag tror att jag menade att innan operation så kan man genom behandling hjälpa kroppen att läka/lindra smärta och det går ju inte på samma vis efter en operation då leden inte är en del av kroppen på samma sätt. Men om inget annat hjälper så tycker jag att det är jättebra att man kan operera, menade inte att "smutskasta" den eller sjukgymnastiken efteråt som ju absolut är nödvändig!



En höftprotes fungerar exakt likadant som den ursprungliga leden och är inget man behöver lära sig att jobba med.

Sjukgymnastik hjälper inte mycket mot smärtan i leden, men det är bra om man lyckas bibehålla rörligheten någotlunda eftersom man lättare kommer igång igen efter operationen.

Nej, man opererar inte in en "ny kula" på Perthesbarn, man bygger om leden med det ben som redan finns där, i extrema fall där det behövs.
För övrigt är det aldrig en ny kula man opererar in, utan man byter betydligt mer än så.

Oki, där ser man.

Ja det är klart att den fungerar på samma sätt men det går ju inte att komma ifrån att den inte är uppbyggd av levande vävnad.

Ja det var ju det jag menade med sjukgymnastiken efteråt..

Jag misstänker att en sån kan bli lite jobbig att rida en distansritt i... ;)

/Camilla

Okej, men då undrar man ju varför ortopeden säger så?

Nu har jag ju inte "bara" svårigheter vid ridning... Men då detta är ett hästforum så var det den problematiken jag tog upp här. Sen verkar ju besvären accelerera kraftigt nuförtiden, speciellt senaste året.

Det känns ju faktiskt lite jobbigt att det är nu när jag är ung och vill göra grejer som jag ska hindras av min onda höft. Då den troligen kommer att bli sämre och sämre så känns det så himla onödigt att behöva vänta på en operation som skulle låta mig leva och göra det som jag kunnat tidigare.

Nu börjar det begränsa min ridförmåga, åka motorcykel och snöskoter är redan så pass smärtsamt att jag undviker det.

Jag har också problem med höger knä och det problemet accelerar i takt med att höften blir värre, samt problem med "ryggskottsmuskeln" på vänster rygghalva. Känns pest att inte kunna åtgärda grundorsaken utan ständigt behöva lägga pengar och tid på behandlingar och sjukgymnastik bara för att jag är för frisk för att opereras.

Känns skit, helt enkelt.

/Camilla

Okej, men då undrar man ju varför ortopeden säger så?

Ja, det undrar jag med.

Klart är att man gärna vill skjuta upp en operation så länge det går, men går det inte längre så går det inte längre.

Du kan alltid be att få bli bedömd på en annan ortopedklinik, om du vill.

Det där försökte de med på mig också, de anser man är för ung för en höftledsprotes. Men man är tydligen inte för ung för att bli sittandes rakt upp och ner månad ut och månad in pga höftleden brakat samman. Jag fick efter mycket egen påtryckning samt hjälp av min läkare igenom min höftop för snart 3 år sedan. Tiden innan var ett helvete.Tiden efter var som att börja leva igen.Helt underbart att kunna röra sig obehindrat och fri från smärta.Tryck på din husläkare och ortopeden!Jag är nu 35 år och de sa åt mig att jag fick räkna med att protesen håller i ca 8-10år,sen får jag byta.Min är helt i titan och höftledsskålen klädd invändigt för att klara lite mer påfrestning.

Åh! Var opererade du dig?

Jag litar inte riktigt på ortopedkliniken i mitt landsting, av tidigare erfarenheter, och den privata ortoped jag gick till har stängt sin klinik pga pension så nu står jag helt utan ortopedkontakt.

Husläkare har jag ingen - jag har inte haft en fast läkare på 8-10 år, bara stafettisar som inte har något engagemang alls och man tröttnar när man måste dra sin anamnes för 5:e nya läkaren för samma sak...

Dock har vi en företagshälsovård med läkare men han jobbar bara en dag i veckan och är då strängt upptagen men jag kanske kan gå den vägen.

/Camilla

Jag opade mig i Karlshamn,fick välja mellan Karlshamn eller Karlskrona.Men detta efter att jag tog kontakt med klinikchefen:mad:

Jag hade nog börjat med företagsläkaren och gått den vägen. Din journal med ev röntgen plåtar finns för varje läkare att tillgå så får du tag på en bra läkare så ska du inte behöva dra din historia var gång utan de tar tag i ditt ärende omg. Felet med läkare idag är att de är rätt "lata" gör man sig inte hörd så bollar de en mellan sig så länge de kan.Men stå på dig och vänd dig i värsta fall till förtroende nämnden.

Felet med läkare idag är att de är rätt "lata" gör man sig inte hörd så bollar de en mellan sig så länge de kan.Men stå på dig och vänd dig i värsta fall till förtroende nämnden.

Javisst.

Vi gör allt för att slippa jobba. Gud så skönt det vore utan alla dessa patienter som jämt stör oss! :devil:

Ja ibland kan man tro det:devil:
Nej men inte lata så, fel uttryckt av mig men de har ofta bråttom pga för många patienter och jag upplever ibland att de inte hinner ta sig tid att lyssna och ge råd.Men det finns faktiskt också de som avfärdar patienter för de anser att man kan leva med sitt besvär allt för lång tid.Allt är givetvis individuellt.

Jag vet en ortopedklinik nära dig som är väldigt väldigt bra ;)

Åh, jag var just på väg för att starta en sån här tråd, men hittade den här!

Jag är reumatiker sedan jag var barn och är nu 27 år gammal. Värst drabbad är min ena höftled. När min reumatism bröt ut så red jag på en ung ponny. Usch, den sommaren hade jag ont. Minns hur jag grät när jag red och hur jag fick ta små långsamma myrsteg lutandes mot väggen när jag skulle hänga upp sadeln i sadelkammaren efter ridningen. :cry:

Jag hade uppehåll i ridningen när det var som värst och har nu de senaste åren ridit av och till.

Rider nu i en rehabgrupp på ridskolan en gång i veckan. Det är dock bara ms-patienter i gruppen, så det blir mycket balansträning osv som jag eg inte behöver. Ska även bli medryttare på en häst ute i stallet där jag har min shettis. Unghäst, men jag ger det en chans för att se om det funkar med mina leder. Jag skaffade min shettis för att köra med, men dessvärre så kommer vi inte så bra överens, så jag ska lämna ut henne på foder.

Jag köpte för några år sen en gelsits på Hööks som skulle vara stötdämpande för rygg och säte, men det gjorde tyvärr ingen skillnad för mina höfter. Jag har märkt att jag får mer ont när jag rider utan stigbyglar eller när jag sitter ner i traven.

Har ni några andra bra knep på hur man kan hålla igång?

/ Maris

Jag får förresten byta höftled om jag vill, men jag vet inte om jag törs? Mest så är jag rädd för att det inte alls ska vara min höftled som gör ont, så att jag har lika ont sen. Sen är jag rädd för att jag inte ska kunna vara så aktiv sen, men o andra sidan, hur aktiv är jag nu? :crazy:

Åh jag kan bara säga,BYT dvs operera dig.Du kommer att undra varför du inte gjort det tidigare.

Innan jag blev så dålig i min höft så hade jag konstant ryggvärk vid mockningen och när jag låg ner.Ingen säng passade utan hade alltid värk nätterna igenom.Det slutade med att soffan var den enda plats jag kunde få sova i några timmar utan att vakna av ryggvärken.
Att rida kunde jag helt glömma,vi har en terräng hjuling och den kunde jag inte sitta ordentligt på utan fick sitta i samma stil som man sitter i en damsadel på häst.Fruktansvärt jobbig period.
När jag äntligen fick min op gjord och rehabiliteringen var "gjord" så var det som jag skrev innan ett nytt liv jag började.Ingen värk,jag kunde gå obehindrat,köra terränghjulingen "normalt" rida har jag inte provat då jag nu bara har shettisar.Men enligt läkaren ska det inte vara några som helst problem.
Så jag kan varmt rek alla som drar sig för en höftledsoperation, det finns inget negativt med detta mer än att operationen får göras om efter ca 10års tid.Men det är värt det absolut.
Aktiv blir man med en purfärsk höftled:p för då finns det inget som kan stoppa en;)

*kl*

Yes! Yes! Yes! :banana:

Jag har fått en tid på Ortopediska huset i mitten av augusti, för undersökning. Har ingen aning om det leder till operation men det är en början iaf!

Just nu är höften ett helvete. Jag har inte så ont på nätterna och jag har inte ont i ryggen mer än lite i ländryggen men jag kan ju för tusan inte röra mig ibland! Ridningen är smärtsam så det bara förslår, att sitta upp och sitta av är rena tortyren och mitt humör sjunker och sjunker. När jag väl är i sadeln går det hyfsat men det får inte vara många stötar för att jag ska skrika av smärta.

Idag har jag svårt att slappna av i vänsterbenet när jag sitter, för minsta lilla som knät åker ut i sidled till vänster så hugger det till och efter ridningen igår kunde jag inte gå - alls! Det tog lång tid av små, små rörelser för att få igång höften så pass att jag kunde ta mig framåt. :eek:

Så nu hoppas jag förtvivlat att detta blir räddningen, men jag ska även uppsöka en osteopat för att se vad den kan göra för mig.

/Camilla

Camilla! Det finns en 'ny' metod att operera höftleder!!!

Den heter Ytersättningsmetoden, har funnits i ca 8 år, men fortfarande ganska okänd i Sverige. Den utförs på 4 sjukhus i Sverige!

Metoden innebär att man INTE BEHÖVER SÅGA AV LÅRBENET!!! Istället sätter de på en kula, som sitter på en liten pigg, på den befintliga ledkulan, och en ny skål. Så man får nya fräsha ytor på leden!!!

Det finns nästan ingen information att hitta på svenska, men mängder på engelska. Det heter 'Hip resurfacing' på engelska.

LÄS DETTA!!!

http://www.activejoints.com/resurfacing.html

Här finns en grupp med mängder av nöjda människor som har gjort den här operationen:

http://health.groups.yahoo.com/group/surfacehippy/

Min historia är slående lik din, men jag har gått med detta i 17 år! Går nu med rullator, kan inte ta ett steg utan den, har även en inomhus. Jag röntgades för 3 veckor sen och nu väntar jag på tid till Ortopeden. Så förhoppningsvis, inom en ganska så snar framtid så kommer jag att bli i det närmaste frisk :banana: :bump: :banana: :bump: :banana: Min dröm är att kunna rida igen, har inte suttit på en häst på 17 år.

Tack så jättemycket för tipset!

Att du stått ut i 17 år!! Jag lider med dig!

/Camilla

Åh! Var opererade du dig?

Jag litar inte riktigt på ortopedkliniken i mitt landsting, av tidigare erfarenheter, och den privata ortoped jag gick till har stängt sin klinik pga pension så nu står jag helt utan ortopedkontakt.

Husläkare har jag ingen - jag har inte haft en fast läkare på 8-10 år, bara stafettisar som inte har något engagemang alls och man tröttnar när man måste dra sin anamnes för 5:e nya läkaren för samma sak...

Dock har vi en företagshälsovård med läkare men han jobbar bara en dag i veckan och är då strängt upptagen men jag kanske kan gå den vägen.

/Camilla

Jag kan tipsa dig om ortopedkliniken på Oskarshamns sjukhus, de har en kort kö för operation, kommer patienter från hela landet. Vi har haft flera från norrland som har flugit ner, västkusten, östergötland (avtalspatienter), södra sverige. Jobbar själv på röntgenkliniken på Oskarshamns sjukhus, vi träffar alla patienter förr eller senare som ska opereras av ortopederna här. Dessutom fick ortopedkliniken här pris för bästa omhändertagandet av patienter förra året.

MVH Ann

Men utför de ytersättningsmetoden??? Nåt annat vill man nog inte ha om inte är över 65 - 70 år och kanske ändå inte har ett särskilt aktivt liv. Är man i 30 - 40 årsåldern har man ju lång tid kvar och kanske vill leva utan rörelserestriktioner.

Med ytersättningsmetoden vet jag de som lever ett i stort sett normalt liv efter en månad, tom rider. Inom ett halvår så är det många som sportar,tom klättrar i berg. Det skulle man nog inte göra efter en THR, Total Hip Replacement, där man sågar av lårbenet. Då har man rörelserestriktioner hela livet, man får inte böja sig framåt, korsa benen etc. Med ytersättningsmetoden får man stödja på benet ca 4 timmar efter operation. Efter några dagar går man omkring med kryckor, efter 2 veckor går många utan att halta och kan även köra bil.

Jag är så glad att jag inte gått med på en sådan operation, THR, nu när jag vet att det finns alternativ, BHR. Det har gjort allt lidande värt det. Men jag önskar att jag hört talas om det några år tidigare. Då hade jag åkt till England eller Belgien och fått det gjort där, av de läkare som är bäst i världen på denna metod. Den uppfanns ju i England, metoden kallas även 'Birmingham Hip Resurfacing' BHR.

Vet du vilka sjukhus i Sverige som ytersättning görs på?

Ytersättningsmetiden ser ut att vara ytterligare en variant på de första försöken till höftplastiker. Erfarenheten från de operationerna är inte så lång, enligt de sidor jag läste sattes de första in för sju år sedan. Långtidsresultaten vet man inget om.

Lilovibe: jobbar du på firman som säljer den här metoden?

Jag har mycket svårt att tro att man är tillbaka i normalt liv efter en månad.

Rörelserestriktionerna efter en THR minskar med tiden, och även efter en sån operation går man på kryckor efter några dagar och går utan att halta efter några veckor. Att man skulle kunna stödja på benet efter fyra timmar kan inte stämma, eftersom (rygg)bedövningen knappt lär ha släppt då.

Nya metoder beskrivs alltid som fantastiska, jag väntar tills jag sett resultat på längre sikt.

Jag hittade en sida en gång där det stod vilka sjukhus som utför det, men jag hittar den inte igen. Jag blev något ivrig när Norrköping fanns med iaf. Men så ringde jag ortopeden här och fick veta att "den sista höftoperationen utförs nästa vecka" :crazy: Men förmodligen så ska de göra den i Motala istället, vilket inte är alltför långt bort för mig.

Vad jag minns så var det också Skövde, Huddinge (tror jag), ett ställe i Skåne och igår när jag Googlade så hittade jag en artikel om att de börjat med det i Strängnäs.

Det är som sagt väldigt svårt att hitta info på svenska, men på engelska finns det mängder. Om du söker på 'hip resurfacing' så finns det några hundratusen träffar. På svenska så hittar du lite om du söker på 'ytersättningsprotes'

Göran Persson har en ytersättningsprotes, men i en artikel om hans operation så nämns det bara med några ord :smirk:

Jag förstår inte varför man inte vill gå ut och informera mera om denna fantastiska metod. Jag skulle vilja göra allt för att alla med höftproblem kan få reda på det här, så när du skrev att du fått en tid (har följt hela tråden) så blev jag såå ivrig att få berätta för dig åtminstone. Jag önskar som sagt att någon berättat det för mig för 5 år sen iaf, då jag blev tvungen att börja använda rullator.

Den här nya metoden har använts i ca 8,5 år, men redan 1970 utfördes den första ytersättningen, men då hade de inte fått fram det rätta materialet. Men så finns de som har fått det gjort för 12 år sedan, och de har inga problem!

BHR har utförts på över 60 000 patienter i 26 länder, och nej man vet ju inte ännu hur länge protesen kommer att hålla. Men en hel protes måste ju ändå bytas ut efter ca 10 år, beroende på hur aktiv man är och man kan tydligen inte göra om det hur många gånger som helst. Det är delvis därför jag vägrat att göra den operationen. Jag ville inte bli garanterad att hamna i rullstol när jag blir äldre. Men även om denna ytprotes måste bytas ut så har man iaf sitt eget lårben kvar, så vilken metod de än väljer då, så behöver det ju inte bli en så svår operation. Det är tydligen svårare att byta ut en hel protes efterson den är inkörd i det avsågade lårbenet. Det hela verkar ganska logiskt, tycker jag.

Jag föddes med höftluxation, opererade vänster höft, höger rättades till när jag var gipsad. Jag hade inga problem förrän jag var 31 år. Nu, 17 år senare, med konstant värk, och kan inte ta många steg utan rullatorn, så är det kanske inte så konstigt att jag blir exalterad när jag just har upptäckt att jag kan bli frisk igen! För mig kommer det säkert att ta lång tid att komma tillbaka till 'normalt', jag har ju gått 'fel' i 17 år så muskler och annat runt höftleden är ju inte som det borde vara. Men bara tanken att kunna gå utan värk och stöd, efter kanske en månad, ja, känslan går inte att beskriva! INGEN, som inte har varit i denna situation kan föreställa sig hur det känns.

Jag hoppas nu bara att jag får träffa en ortoped som är lite öppen för utveckling, och att jag inte blir motarbetad av denne. Det finns tyvärr inte många ortopeder som känner till, eller kan utföra den här operationen, och de försöker oftast övertala en att göra det totala höftutbytet, så det gäller att hitta någon som kan. I värsta fall får jag försöka skrapa ihop ca 120 000 kr och få det utfört i Belgien. Jag har varit i kontakt med en 25-årig, svensk, kille som gjort det där, fick prisuppgiften av honom. Man får förmodligen tillbaka pengarna från Landstinget, men man måste ju ligga ute med det ett tag.

Jag hoppas nu innerligt att min tur äntligen har vänt och att jag kanske kan gå till hösten :banana: :bump: :banana:

Och jag önskar dig, Camilla, lycka till, se till att du får det som är bäst för DIG!!!

Måste också påminna dig om den här gruppen, som har 4 620 medlemmar som alla har eller ska få den här operationen utförd. Så där kan du få veta ALLT, från säkra, självupplevda, källor:

http://health.groups.yahoo.com/group/surfacehippy/

Ytersättningsmetiden ser ut att vara ytterligare en variant på de första försöken till höftplastiker. Erfarenheten från de operationerna är inte så lång, enligt de sidor jag läste sattes de första in för sju år sedan. Långtidsresultaten vet man inget om.
Den första utfördes 1970. Då hade de inte lyckats få fram rätt material till protesen. Den här 'nya' metoden började användas 1997. Det har gjorts undersökningar 2 och 5 år efter op, och den nya protesen har betydligt bättre resultat än den gamla. Om du är bra på engelska kan du läsa väldigt mycket om det här om söker på 'hip resurfacing'
Lilovibe: jobbar du på firman som säljer den här metoden?
Jag har tyvärr inte kunnat jobba på 10 år, de sista 2 åren hade jag ett litet deltidsjobb, 2 dgr i veckan. Nu tar jag mig knappt utanför lägenheten. Jag nämnde min situation i slutet av mitt inlägg, men du kanske missade det, annars skulle du lättare kunna förstå att jag är överlycklig över min upptäckt!
Jag har mycket svårt att tro att man är tillbaka i normalt liv efter en månad.
Det är naturligtvis individuellt, beroende på HUR dåliga höftlederna är före op. För mig kommer det säkert att ta lång tid eftersom jag har gått 'fel' i 17 år. Muskler och annat kan ta lång tid att återhäma sig efter det. Så det kan ta 1 mån, eller tom upp till ett halvår, om man var riktigt dålig före op.
Rörelserestriktionerna efter en THR minskar med tiden, och även efter en sån operation går man på kryckor efter några dagar och går utan att halta efter några veckor. Att man skulle kunna stödja på benet efter fyra timmar kan inte stämma, eftersom (rygg)bedövningen knappt lär ha släppt då.
Risken för att leden ska hoppa ur är ca 5%, efter THR, risken minskar lite efter ett år. Man HAR restriktioner resten av livet, enligt läkare och patienter. Jag har träffat på flera som gått väldigt dåligt, bara några år EFTER operation.
Efter BHR är risken minimal att leden hoppar ur, mindre än 0,05% och man har INGA som helst rörelserestriktioner mer än den första månaden.
Det där med fyra timmar har jag läst på flera ställen, bla från patienter själva i Yahoo gruppen. Tyvärr hittar jag inte de andra sidorna nu, jag har läst så otroligt mycket, men jag återkommer när jag hittar dem.

Här kan du läsa om patienters egna erfarenheter:

http://health.groups.yahoo.com/group/surfacehippy/
Nya metoder beskrivs alltid som fantastiska, jag väntar tills jag sett resultat på längre sikt.
Det är klart att det är fantastiskt! Jag kan bli frisk, kanske tom bli hyfsat 'norma'l igen, och UTAN att mina ben ska behöva sågas av. Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv! Och sedan om det håller i 5, 10, 20 eller 30 år, det återstår ju att se. Men den här operationen är ju inte så drastisk så jag gör gärna om den om jag blir tvungen. Och när jag blir äldre och kanske måste ha en THR, så har de säkert kommit på någon ännu bättre metod. Och då har jag kanske ändå inte så stort behov att vara aktiv heller.

Men en sak är säker - att mig kommer ingen ortoped i närheten av med en såg! Inte förrän det är den absolut sista utvägen.

Vad jag minns så var det också Skövde, Huddinge (tror jag), ett ställe i Skåne ]

Det finns två ställen i Skåne där man opererar ledproteser. Eftersom jag jobbar i Hässleholm/Kristianstad måste det alltså vara Trelleborg som avses. Märkligt att jag inte hört ett ljud om det.


Jag förstår inte varför man inte vill gå ut och informera mera om denna fantastiska metod.
Det beror på att erfarenheterna är begränsade. Om detta vore en helt överlägsen metod skulle den utföras på samtliga ortopedkliniker.

Den här nya metoden har använts i ca 8,5 år, men redan 1970 utfördes den första ytersättningen, men då hade de inte fått fram det rätta materialet. Men så finns de som har fått det gjort för 12 år sedan, och de har inga problem!


Man behöver lång tids erfarenhet av proteser med samma material för att kunna uttala sig om just den metodens förträfflighet.

Men en hel protes måste ju ändå bytas ut efter ca 10 år, beroende på hur aktiv man är och man kan tydligen inte göra om det hur många gånger som helst. Det är delvis därför jag vägrat att göra den operationen. Jag ville inte bli garanterad att hamna i rullstol när jag blir äldre.

Fullständigt felaktigt.
De flesta moderna höftproteser sitter livet ut.
Reoperationer kan göras ganska många gånger, hur många är individuellt.
Om protesen måste opereras om beror det oftast på infektion, inte på operationsmetoden. Infektioner lär drabba även ytersättningsproteser.

Men även om denna ytprotes måste bytas ut så har man iaf sitt eget lårben kvar, så vilken metod de än väljer då, så behöver det ju inte bli en så svår operation. Det är tydligen svårare att byta ut en hel protes efterson den är inkörd i det avsågade lårbenet. Det hela verkar ganska logiskt, tycker jag.

Lårbenet tas inte bort eller sågas av. Man tar bort ledhuvudet, sågar alltså av lårbenshalsen.

Jag hoppas nu bara att jag får träffa en ortoped som är lite öppen för utveckling, och att jag inte blir motarbetad av denne. Det finns tyvärr inte många ortopeder som känner till, eller kan utföra den här operationen, och de försöker oftast övertala en att göra det totala höftutbytet, så det gäller att hitta någon som kan.

Ortopeder är inga onda bakåtsträvare, men vi vill att en ny metod ska vara ordentligt kollad och dokumenterad innan vi gör den.


Cilla
specialist i ortopedi

Den första utfördes 1970. Då hade de inte lyckats få fram rätt material till protesen. Den här 'nya' metoden började användas 1997. Det har gjorts undersökningar 2 och 5 år efter op, och den nya protesen har betydligt bättre resultat än den gamla. Om du är bra på engelska kan du läsa väldigt mycket om det här om söker på 'hip resurfacing'

Som jag redan skrivit så krävs material och erfarenhet från proteser med samma material. 1997 ger max nio års erfarenhet i ett begränsat patientmaterial.
Jag tror jag håller mig till mina facktidskrifter i första hand :)

Risken för att leden ska hoppa ur är ca 5%, efter THR, risken minskar lite efter ett år. Man HAR restriktioner resten av livet, enligt läkare och patienter. Jag har träffat på flera som gått väldigt dåligt, bara några år EFTER operation.
Efter BHR är risken minimal att leden hoppar ur, mindre än 0,05% och man har INGA som helst rörelserestriktioner mer än den första månaden.

Jag håller med om att risken för luxationer minskar efter ett år, men att 5% skulle luxera är kraftigt överdrivet om patienten följer föreskrifterna.
Att det skulle vara 100 gånger minskad risk för luxation med annan metod köper jag inte. För att få dit den protesen behöver man precis som vid en traditionell operation komma åt leden och därmed öppna kapseln och skära av ligament.


Det där med fyra timmar har jag läst på flera ställen, bla från patienter själva i Yahoo gruppen. Tyvärr hittar jag inte de andra sidorna nu, jag har läst så otroligt mycket, men jag återkommer när jag hittar dem.

Fyra timmar är fantasier och önsketänkande.
Operationer i höftleden kräver sövning eller ryggbedövning, och den har helt enkelt inte släppt tillräckligt mycket på fyra timmar.
Inte heller om patienten har varit sövd är man tillräckligt pigg för att vara uppe och traska efter fyra timmar.

Det är jättetrevligt att du är optimistisk och jag märker att du är glad över att ha hittat en operation som du tror passar dig, men det finns all anledning att vara kritisk, speciellt som det verkar framställas som någon revolutionerande hallelujametod, och jag som är ortoped inte har hört några fantastiska resultat som presenterats vid någon konferens jag varit på.

UTAN att mina ben ska behöva sågas av. Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv! Och sedan om det håller i 5, 10, 20 eller 30 år, det återstår ju att se. Men den här operationen är ju inte så drastisk så jag gör gärna om den om jag blir tvungen.

Vi sågar inte av ditt ben, som jag skrev ovan.
Möjligheterna att operera om borde vara samma som för THR, kanske mindre eftersom anläggningsytan är mindre och sannolikheten för instabilitet och lossning borde vara högre.


Men en sak är säker - att mig kommer ingen ortoped i närheten av med en såg! Inte förrän det är den absolut sista utvägen.

Såg lär förekomma även med ytersättningsmetoden, för man måste ju forma om huvudet på något sätt.

Cilla
specialist i ortopedi

Man kan ju också notera att länkarna till protesen från http://www.activejoints.com/resurfacing.html går till fabrikanter, inte till ortopedkliniker. Det handlar alltså om marknadsföring, inte forskning.

Jag hittade en sida en gång där det stod vilka sjukhus som utför det, men jag hittar den inte igen. Jag blev något ivrig när Norrköping fanns med iaf. Men så ringde jag ortopeden här och fick veta att "den sista höftoperationen utförs nästa vecka" :crazy: Men förmodligen så ska de göra den i Motala istället, vilket inte är alltför långt bort för mig.

Vad jag minns så var det också Skövde, Huddinge (tror jag), ett ställe i Skåne och igår när jag Googlade så hittade jag en artikel om att de börjat med det i Strängnäs.

Det är som sagt väldigt svårt att hitta info på svenska, men på engelska finns det mängder. Om du söker på 'hip resurfacing' så finns det några hundratusen träffar. På svenska så hittar du lite om du söker på 'ytersättningsprotes'

Göran Persson har en ytersättningsprotes, men i en artikel om hans operation så nämns det bara med några ord :smirk:

Jag förstår inte varför man inte vill gå ut och informera mera om denna fantastiska metod. Jag skulle vilja göra allt för att alla med höftproblem kan få reda på det här, så när du skrev att du fått en tid (har följt hela tråden) så blev jag såå ivrig att få berätta för dig åtminstone. Jag önskar som sagt att någon berättat det för mig för 5 år sen iaf, då jag blev tvungen att börja använda rullator.

Den här nya metoden har använts i ca 8,5 år, men redan 1970 utfördes den första ytersättningen, men då hade de inte fått fram det rätta materialet. Men så finns de som har fått det gjort för 12 år sedan, och de har inga problem!

BHR har utförts på över 60 000 patienter i 26 länder, och nej man vet ju inte ännu hur länge protesen kommer att hålla. Men en hel protes måste ju ändå bytas ut efter ca 10 år, beroende på hur aktiv man är och man kan tydligen inte göra om det hur många gånger som helst. Det är delvis därför jag vägrat att göra den operationen. Jag ville inte bli garanterad att hamna i rullstol när jag blir äldre. Men även om denna ytprotes måste bytas ut så har man iaf sitt eget lårben kvar, så vilken metod de än väljer då, så behöver det ju inte bli en så svår operation. Det är tydligen svårare att byta ut en hel protes efterson den är inkörd i det avsågade lårbenet. Det hela verkar ganska logiskt, tycker jag.

Jag föddes med höftluxation, opererade vänster höft, höger rättades till när jag var gipsad. Jag hade inga problem förrän jag var 31 år. Nu, 17 år senare, med konstant värk, och kan inte ta många steg utan rullatorn, så är det kanske inte så konstigt att jag blir exalterad när jag just har upptäckt att jag kan bli frisk igen! För mig kommer det säkert att ta lång tid att komma tillbaka till 'normalt', jag har ju gått 'fel' i 17 år så muskler och annat runt höftleden är ju inte som det borde vara. Men bara tanken att kunna gå utan värk och stöd, efter kanske en månad, ja, känslan går inte att beskriva! INGEN, som inte har varit i denna situation kan föreställa sig hur det känns.

Jag hoppas nu bara att jag får träffa en ortoped som är lite öppen för utveckling, och att jag inte blir motarbetad av denne. Det finns tyvärr inte många ortopeder som känner till, eller kan utföra den här operationen, och de försöker oftast övertala en att göra det totala höftutbytet, så det gäller att hitta någon som kan. I värsta fall får jag försöka skrapa ihop ca 120 000 kr och få det utfört i Belgien. Jag har varit i kontakt med en 25-årig, svensk, kille som gjort det där, fick prisuppgiften av honom. Man får förmodligen tillbaka pengarna från Landstinget, men man måste ju ligga ute med det ett tag.

Jag hoppas nu innerligt att min tur äntligen har vänt och att jag kanske kan gå till hösten :banana: :bump: :banana:

Och jag önskar dig, Camilla, lycka till, se till att du får det som är bäst för DIG!!!

Måste också påminna dig om den här gruppen, som har 4 620 medlemmar som alla har eller ska få den här operationen utförd. Så där kan du få veta ALLT, från säkra, självupplevda, källor:

http://health.groups.yahoo.com/group/surfacehippy/

Vi har som sagt avtalspatienter från östergötland, alltså Norrköping, Motala, Linköping mm.

Det håller nog mer än 10 år protesen, har träffat en hel del pat som nämar sig 20 år eller mer med protes.

Hur snabbt man kommer upp beror på dig själv, hur mycket du kan göra själv. Vi får tillbaka patienter efter 2 dagar efter en höft op och då går de flesta med antingen kryckor eller gåstol.

MVH Ann

Men utför de ytersättningsmetoden??? Nåt annat vill man nog inte ha om inte är över 65 - 70 år och kanske ändå inte har ett särskilt aktivt liv. Är man i 30 - 40 årsåldern har man ju lång tid kvar och kanske vill leva utan rörelserestriktioner.

Med ytersättningsmetoden vet jag de som lever ett i stort sett normalt liv efter en månad, tom rider. Inom ett halvår så är det många som sportar,tom klättrar i berg. Det skulle man nog inte göra efter en THR, Total Hip Replacement, där man sågar av lårbenet. Då har man rörelserestriktioner hela livet, man får inte böja sig framåt, korsa benen etc. Med ytersättningsmetoden får man stödja på benet ca 4 timmar efter operation. Efter några dagar går man omkring med kryckor, efter 2 veckor går många utan att halta och kan även köra bil.

Jag är så glad att jag inte gått med på en sådan operation, THR, nu när jag vet att det finns alternativ, BHR. Det har gjort allt lidande värt det. Men jag önskar att jag hört talas om det några år tidigare. Då hade jag åkt till England eller Belgien och fått det gjort där, av de läkare som är bäst i världen på denna metod. Den uppfanns ju i England, metoden kallas även 'Birmingham Hip Resurfacing' BHR.

De patienter som opereras här är sådana som är aktiva eller vill vara mer aktiva. allt från ca 40 år och uppåt är de som kommer hit, vi har endast bokade patienter ej akuta.

MVH Ann

F-n! F-n! F-n!:cry: :cry:

De ringde från mitt kära landsting och sa att jag inte alls får åka på undersökning till Stockholm om jag inte vill bekosta hela paktet på 70 000 kr själv... :(

Nu måste jag börja om - den ortoped jag haft hittills har visserligen startat upp egen klinik men han har semester till den 9 augusti. Antingen måste han eller en läkare på HC skicka en remiss till ortopeden på länssjukhuset och sen ska de göra bedömningen om jag ska opereras eller inte.

SEN kan jag få göra operationen var jag vill.

Piss, säger jag bara! Det är ju inte operationen som är det viktigaste här utan själva BEDÖMNINGEN då jag vet att länssjukhusets ortopeder garanterat är mindre benägna att operera mig pga åldern än vad den ortoped jag sökte mig till är.

Dessutom lär det ta mycket, mycket längre tid innan jag hamnar i läget att det talas om operation öht. :cry: Ortopedmottagningen säger att det inte alls behöver ta längre tid utan väntetiden för en bedömning är 3 månader. När jag frågade om de kunde garantera det så fick jag till svar: "det förstår du väl att vi inte kan..." Nä, det förstår jag - jag har varit i kontakt med dem förut och det gav ingen mersmak direkt...

Nu kommer jag att få börja om helt, med undersökning, bedömning, sjukgymnastik, tabletter och hela köret... :mad:

/Camilla - som snart skriver sig i Stockholm

Hej! Hur har det gått? Har det blivit nån operation?
Jag är höftledsopererad för två år sen och tycker att det känns som att ha fått livet tillbaka. Visst känns det lite kasst att bara vara 43 och redan börjat stoppa in reservdelar.... Kan inte hoppa och springa, får ont när jag sitter för långa stunder i sträck, springer på stan förlänge m.m. Men jag rider nästan helt obehindrat!! Red Tinker förut, men bytte mer mig en storlek till islandshäst. De har ju dessutom lite mindre stötiga rörelser. Fick en ocementerad höftprotes, som skulle växa fast istället, de skulle vara lättare att byta och det blir ju troligen aktuellt eftersom jag inte är så gammal. Sjukgympade mycket och byggde upp musklerna runtom innan jag började rida igen. Cortison in i höftleden hjälpte mig en kortare period, då var jag helt besvärsfri, men det varade inte så länge. Men de tyckte länge att jag också var för ung (41) innan det blev operation. Men vad gör man? Det är ju jättejobbigt att bara gå och ha ont! PM.a gärna om du vill prata mer....
Alligatorn

Hej!

Jag väntar just nu på att mina 90 dagar på vårdgarantin ska rinna ut och det ser de ut att göra! 1,5 månad efter skickad remiss och jag har fortfarande inte fått en bokad tid och i radio och tidningar rapporteras om vårt landstings långa väntetider just hos ortopeden.

När de 90 dagarna har gått kommer jag att kräva att få åka någon annanstans i landet och just nu försöker jag att hitta vilka ortopedkliniker som genomför ytersättningsmetoden eftersom jag träffat flertalet som fått denna operation och de är lyriska. Bland annat en kvinna från Skottland som var en av de första i klimakterieålder att få denna operation då hon var bekant med han som uppfann den. Hon är nu, flera år senare, fortfarande helt besvärsfri och helt otroligt rörlig!

Jag har skov nu med mer eller mindre smärta, men det mest problematiska just nu är faktiskt det andra benets knä, som är svullet och ont pga överbelastningen av att avlasta höften. Jag rider lite då och då men det tar emot mer och mer så jag har börjat att köra in min häst i stället. Första stunden i sadeln är ibland obarmhärtig och jag vill helst kliva av och åka hem...

/Camilla

För en knapp månad sedan fick jag precis de symtomen som du beskriver. Vissa dagar är det bättre, andra betydligt sämre.

För mig är det värst att resa sig upp från toastolen! :o Det gör grymt ont eftersom jag är tvugnen att vrida mig samtidigt (liten toalett). De dagar det är värst är jag ute och promenerar med hästen i stället. Jag tycker det blir bättre när höften får komma i gång och bli varm. Jag vågar inte hoppa upp de dagar det är som värst eftersom jag inte vet hur jag skulle komma ner då. :cool:

Jag har ingen som helst diagnos, men har en läkartid... Det är tydligen inte ett brådskande ärende (eftersom jag fått vänta i 2 veckor nu) om man har ont i höften, är 19 år och överaktiv. :smirk:

Vid 19 års ålder har du knappast artros.

Ursäkta om jag verkar trög,men vaddå knappast atros vid 19?:confused:

Om man ska få höftartros vid 19 års ålder måste man ha skadat höften ordentligt eller ha en bakomliggande sjukdom som Perthes, kongenital höftluxation, fyseolys eller ha haft en infektion i höftleden.

Det är extremt ovanligt med artros utan bakomliggande orsak vid så låg ålder.

Tycker det låter väldigt konstigt med beskedet du fått.
Jag fick min diagnos vid 19års ålder. Reumatoid artrit.

Det började i höften på mig(ledvätska som fick tömmas).

Ortopedin i Västra Götaland (där Camilla bor, om jag har rätt för mig) lider av svåra omorganisationsproblem. Min klinik (i Skåne) får en hel del patienter därifrån, eftersom de inte klarar av sina egna köer.

Cilla
som opererat en hel del göteborgare

Ja tyvärr så är det ju långa väntetider inom vården överhuvudtaget.:(

Men jag tycker det är konstigt att de ger besked om ex att man är för ung eller att om op inte görs?

Att det inte är lämpligt eller bra med för många om operationer förstår jag men alla har väl rätt till livskvalite?

Orsaken till de långa köerna i Västergötland är en omorganisation som har havererat, där är det lite speciella omständigheter.

På min klinik har vi inga långa väntetider.

Vad någon annan har fått för besked och varför kan jag förstås inte uttala mig om. Jag kan inte veta vad jag skulle säga i samma situation, eftersom jag inte har alla fakta.

Livskvalitet uppnås inte alltid genom operation.

Nej men vi diskuterade operation av höftled och jag anser att innan min operation så hade jag ingen livskvalitet då hela mitt liv snurrade runt värk,oförmågan att röra sig. Hela mitt leverne for illa av att inte kunna röra sig normalt. Så för mig är det livskvalitet med en höftledsoperation.

*KL*
Hade en medryttare för 12 år sen som då var 41 o hade den diagnosen på ena höften.
Hon skulle få leva med smärta o den snedhet som det ledde till.

Hon satt snett på min häst vilket jag inte var så förtjust i.
Hon gick på sjukgymnastik o vattengympa.

Pratade med min arbetskollega som är både SSK o homiatriker o skickade henne med röntgenplåtarna till honom.
Han kunde inte se ngt utan behandlade hennes sneda bäcken.
Hon blev bra o smärtfri o började att bugga.

Sjukgymnasten sa efter det - jag kan oxå sätta akupunktur.
Det hade hon inte gjort o sen räckte det inte bara med det, utan måste justeras oxå.
Är fortfarande bra o går kvar hos honom för att underhålla korrektheten.
Menar nu inte att det är så i just Camillas fall, men att man bör söka second opinion annanstans.

Nej men vi diskuterade operation av höftled och jag anser att innan min operation så hade jag ingen livskvalitet då hela mitt liv snurrade runt värk,oförmågan att röra sig. Hela mitt leverne for illa av att inte kunna röra sig normalt. Så för mig är det livskvalitet med en höftledsoperation.

Det var det ju, eftersom du blev hjälpt av en operation. Men det är ju inte alla som blir det, därför tycker jag man ska vara säker på att patienten blir bättre, innan man bestämmer sig för att operera.

Nja, jag förstår vad du menar men inte alla läkare som tänker så tydligen. I mitt fall ansåg överläkare nr1 att jag kunde leva med det några år till.
Överläkare nr 2 ville operera direkt. Vilket det blev då. Så det råder väldigt delade meningar om det också. Det är ju i grunden patienten själv som vet sin smärta och vilken livs stil som försakas.Så ett andra och tom tredje utlåtande är alltid värt att begära.

Nope, Strömsund i Jämtlands läns landsting och det är antagligen sämst av alla landstingen... :(

Det är ju i grunden patienten själv som vet sin smärta och vilken livs stil som försakas.Så ett andra och tom tredje utlåtande är alltid värt att begära.

Naturligtvis, men det är läkaren som ska bedöma om smärtan beror på artros, eller om den beror på något annat. Och beror den inte på artros/artrit blir inte patienten bättre av en operation.

Och ganska långt till Skåne. Men inte omöjligt.

*kl*

Det rör på sig! Nu har jag bara tre veckor kvar till mina 90 vårdgarantidagar går ut för mottagning på landstingets ortopedklinik, och jag har ännu inte fått någon tid för besöket och väntetiden är enligt SKL:s hemsida mer än 13 veckor.

Så nu tog jag reda på vilka kliniker i landet som använder ytersättningsmetoden och har ringt Karolinska (som utför den) och de tar gärna emot mig om jag får remiss och betalningsförbindelse från mitt landsting och det tänker jag kräva.

Väntetiden hos Karolinska är minst lika lång men då vet jag att jag iaf kommer dit jag vill och kommer att bedömas av en specialist som använder den metod jag är intresserad av.

Höften blir, som väntat, värre och värre så jag hoppas få en remiss som påskyndar väntetiden lite. Nu värker den konstant på nätterna och värktabletterna tar inte bort smärtan vid rörelse så jag rider knappt alls nu. Det går visserligen i skov så ibland kan jag ha någon vecka där det är bättre men i genomsnitt blir det sämre och sämre.

Detta till trots att jag går på behandling hos "sjukgymnast".

/Camilla

När du sen vill byta till en mer beprövad protes ;) är du välkommen till min klinik...

Jo, jag vet din åsikt men fördelarna med ytersättningen tilltalar mig och efter att ha träffat ett par personer som har en sån (en har haft den i flertalet år - hon bor i Skottland) så är jag rätt övertygad om att det är en sån jag vill ha medan jag fortfarande är ung och vill vara aktiv.

Och när Karolinska genomför dessa operationer känner jag mig inte så utsatt för slumpen...

/Camilla

Jag har haft en "BHR" i snart fyra år och är mycket nöjd. Ridningen påverkas inte ett dugg av protesen. Det var ren lycka att kunna rida igen ca. tre månader efter operationen, efter att det varit omöjligt i ungefär 10 månader!! Hoppas det går lika bra för dig, lycka till!

Det är mer än en åsikt, det är en bedömning. Att Karolinska använder något är ingen garanti - du kanske minns de defekta hjärtklaffarna och plasthjärtat man experimenterade med.
Det allra nyaste kommer ju först till KS, och så kommer det till fler ställen om det är bra.

Nåja, det blir säkert bra. Och blir det inte bra så har du ju kvar möjligheten att få en THR.

*lånar knapp*

Hur lång tid brukar konvalecensen vara efter ett höftledsbyte? Jag börjar tro att det är dags för mig att byta, fast jag vill inte. Törs inte. Jag har riktiga problem att sova på nätterna eftersom jag inte vet hur jag ska ligga och har väldigt ont på dagarna. Ingen värmedicin hjälper något vidare. Fick prova Ketogan härromveckan men ingen lindring där heller.


Hur gör ni för att inte ha så ont?

Har fått telefontid till ortoped som tidigare erbjudit mig att byta led. Jag skulle eg vilja röntgas, gå dit och besluta om ev kortisonspruta (reumatiker) eller ledbyte. Vi har faktiskt en röntgen på jobbet, veterinärstation, men inte skulle de vilja ha "hemmatagna" bilder va? Just nu vill jag göra allt för att skynda på, jag vill inte ha såhär ont.

/ Maris

Nä, inga hemmatagna bilder.

Om jag opererar en patient som är i arbetsför ålder brukar jag sjukskriva honom/henne i fyra månader. Sen brukar man kunna ta sig fram utan kryckor (en del långt tidigare), köra bil och kanske börja jobba.

Tack för ditt svar Cilla!

Oj, så lång tid? Jag är så kluven. Jag har nyligen börjat arbeta, 25%. Första gången som jag klarar av att jobba fastän jag är sjuk. Vill så gärna kunna fortsätta. Men så bråkar höften och jag överväger allt mer operation. Men jag vill ju må bra och jobba...

Hur fungerar det ang köra bil förresten, jag har automatväxel på bilen och det är vänster led som är förstörd, då är det ok att köra bil väl?

En sak till som jag har funderat på är det här med barn. Vilket är bäst, få barn och ha en trasig höftled, eller att få barn och ha en höftledsprotes? Spelar det någon roll?

Tack för ditt svar Cilla!

Oj, så lång tid? Jag är så kluven. Jag har nyligen börjat arbeta, 25%. Första gången som jag klarar av att jobba fastän jag är sjuk. Vill så gärna kunna fortsätta. Men så bråkar höften och jag överväger allt mer operation. Men jag vill ju må bra och jobba...

Hur fungerar det ang köra bil förresten, jag har automatväxel på bilen och det är vänster led som är förstörd, då är det ok att köra bil väl?

Det är inte alla som är hemma så länge, men man bör räkna med det så att man inte väntar sig att vara i fullt arbete efter 14 dagar som en del gör... de blir så besvikna.
Köra bil gör du precis som du gjorde före operationen.
Barn?
Tja. En kass höftled gör ont och har begränsad rörlighet. En höftprotes gör oftast inte ont, men man får tänka på att undvika vissa rörelser.

Hade också höftlux som liten, med gipsgrejs och långa sjukhusvistelser. Har haft tur och klarat mig rätt bra hittills (38 år nu) men det ena benet är lite kortare.

När jag var au pair bodde jag hos två kiropraktiker och fick många värdefulla råd. Har väl faktiskt försökt följa dem så gott det går och hittills känns det som att detta kan funka för att skjuta upp ev framtida operation.

De sade i allafall att rörelse var bra, helst ridning, simning, cykling eller styrketräning som kan bygga upp kroppen utan att slita "för mycket" på höften. Och att jag inte fick gå upp för mycket i vikt, för att minska belastningen. Det besvär jag haft på slutet är snarare ryggmuskler som spökar (speciellt höftböjaren på den sidan) men det kan stretchas ordentligt så där får jag "skylla mig lite själv".

Det är inte alla som är hemma så länge, men man bör räkna med det så att man inte väntar sig att vara i fullt arbete efter 14 dagar som en del gör... de blir så besvikna.
Köra bil gör du precis som du gjorde före operationen.
Barn?
Tja. En kass höftled gör ont och har begränsad rörlighet. En höftprotes gör oftast inte ont, men man får tänka på att undvika vissa rörelser.


Tack för ditt svar! :bow:

Tidpunkten är så väldigt fel för min höft att börja bråka såhär mycket just nu eftersom jag börjar jobba nyligen, men jag tror kanske att jobbet är lite boven i dramat oxå. Jag har fått telefontid till ortopeden så vi får väl se vad de säger! Jag hoppas på att kunna få en kortisonspruta och att det ska hjälpa, men min reumatolog lät inte allt för hoppfull om saken...

Cortison (och lokalbedövning!) i leden kan hjälpa ett tag, men det är svårt att säga hur länge.

Cortison (och lokalbedövning!) i leden kan hjälpa ett tag, men det är svårt att säga hur länge.

Reumatologen var nog mest rädd för att det skulle maskera skadan i leden och att den skulle bli för skadad, som jag förstod det.

Min husläkare på vårdcentralen var villig att ge mig kortisonspruta där, på vårdcentralen. Jag har tidigare bara varit med om när man sprutar på röntgen (samt även när jag opererats och varit sövd) för att se att man kommer rätt osv. Han sa att det gick lika bra att göra det på vårdcentralen även om det var lite bökigare och att man fick aspirera för att se om det kom ledvätska och prova med lokalbedövningen för att se om man var inne i leden. Jag tackade nej och sa att jag skulle kontakta ortopeden, främst för att jag är så ruskigt rädd för att spruta höftleden då första gången jag gjorde det var så hemskt. Spelar det någon roll var man gör det? Är det att föredra att man är på röntgen? Eller spelar det egentligen ingen roll?

När de gör det på röntgen, kan man få lugnande då? Brukar man bli inlagd? Hur är råden nu ang att röra sig efteråt? Jag var barn när jag fick kortisonsprutor sist och var då inlagd på barnavdeleningen ett dygn efter en spruta och jag fick då inte gå utan bara ligga i sängen. Har det ändrats?

Lokalbedövningen ser jag fram mot om jag skulle få det! Minns när jag fick det sist, fastän det är typ 100 år sedan. Det är sista gången som jag minns som jag inte hade ont alls!

Ibland så "knakar" det till i min led, det låter lite och jag känner det som om det går ben mot ben inne i leden, är det mycket dåligt? Jag har inte haft så tidigare utan det har börjat nu när jag har såhär ont.


Ooops, där kom det tusen frågor! Sorry!

Det löser väl inte grundproblemet, men vid ridning i damsadel behöver du inte ta isär menen mycket alls... lite kul som omväxling också....

Hur går det för er som har ont?

Jag har fortfarande väldigt ont och riktiga besvär. Väntar på röntgen som sker nästa vecka.

Är dock så ruskigt ridsugen! Har gett mig ridförbud nu medans jag har ont, men jag vill! Vill, vill, vill!

Finns det några bra tips på hur jag ska kunna rida utan att det ska göra så väldigt ont? Damsadel? Blir det skillnad för höfterna då? Eller något annat bra knep?

Eller får jag helt enkelt hålla mig på marken?

:cool:

Jag rider fortfarande men mindre och mindre. Försöker att göra det som jag och hästen tycker är roligt för att liksom göra det värt plågan.

Min smärta går i skov - ibland är höften bättre och då funderar jag på varför JAG ska till ortoped och fundera på operation, men då höften är riktigt dålig och mitt högerknä dessutom inte går att böja och jag inte vet vilket ben jag ska stå på och inte kan sova, då vill jag bara kapa bort benen... :(

/Camilla

Jag bytte min första höft för fyra år sedan och ska byta nummer två om några veckor. Jag har inte kommit igång med ridning igen på de här fyra åren. Vågar jag? Slår jag sönder höftprotesen om jag åker av?

Klart du kan rida. Tänk på vilka rörelser du gör bara, sitt upp från en pall och trilla inte av och slå dig, risken är att du luxerar då.

Slå sönder den är väldigt svårt.

Jag fick min andra höft utbytt för tre veckor sedan, den är ocementerad så det dröjer ytterligare tre veckor innan jag får belasta. Den första höften opererades för 1,5 år sedan. Jag har inte fyllt 30 än...

Ganska exakt sex månader efter första operationen satt jag på hästryggen igen, ett antal månader tidigare än vad min läkare rekommenderat. Dock hade jag möjlighet att rida en väldigt lugn och trygg ponny, så risken att ramla av kändes minimal. Det största problemet var att komma upp. Höften klarade ridningen bra (rider i westernsadel), men det blev mest skritt och lite trav. I somras blev jag tyvärr tvungen att sluta rida, eftersom min andra höft blev så dålig att jag inte kunde stödja på den när jag suttit av och värken efteråt blev för outhärdlig.

Nu funderar jag som bäst på framtiden. Jag vill rida igen, men på vilket sätt och i vilken form vet jag inte. Nu när jag har två friska höfter kanske jag kan rida utan värk för första gången i mitt liv, och det känns underbart, men samtidigt är jag livrädd att något ska hända så att höfterna hoppar ur led...

Jag hade "turen" att födas med höftledsluxation på båda benen för drygt 38 år sedan. Först låg jag i skena och sedan gipsad totalt ett par månader. Som 5 åring kom problemet tillbaka på ett ben. Låg i sträck, gick på kryckor med benet i sele och hade många sjukhusbesök men det blev inte bra. Jag var den andra personen i Sverige 1973 som opererades genom att ta en liten del av benet till leden. Det blev fantastiskt bra resultat! Under mina skolår låg jag dock alltid efter i gymnastiken, benet släpade efter i det mesta. Höjdhopp och friidrott var en kastastrof! Numera har jag bara några minnen av operationen ex. ett långt och brett ärr, ett ben som är en dryg centimeter kortare och lite stelare höfter. Jag har ridit sedan jag var 8 år. Ibland är jag lite stel och i korsgalopp får jag riktigt ont i höften om jag sitter ner. Men det är ju "peanuts" i sammanhanget! Jag har också åkt TjejVasan två gånger. Jag hoppas att mina höftleder håller så länge som möjligt, har ingen aning om de har kortare "levnadstid" än normalt. Lycka till med era höftleder! :banana:

Hej!

Snälla, berätta om varför du har opererat båda, hur dålig var du innan och var har du opererat dig?

Jag börjar dra mig mer och mer för ridandet, märker jag. Varje gång jag sitter upp så kommer tankarna om hur jag ska utforma annonsen på min häst, men varje gång ridpasset är över så tycker jag att det har gått bra, även om jag får värk efteråt, så då bestämmer jag mig för att ha kvar honom. Det är ju bra att komma ut och röra höften också men samtidigt så känns det knäppt att ha en häst som går LA dressyr, är super i western och går msv distans som promenadhäst...

Nu har jag precis ringt till vårt landstings vårdgarantiansvarige och de hade tydligen satt upp mig på extra kort väntetid (3 månader) och då jag snart har väntat 5 månader så skulle hon försöka skynda på mitt besök och om det inte går får jag träffa en ortoped från Stockholm i februari. Nåja, det rör ju på sig lite iaf.

Det stor problemet nu är att mitt högra knä blir sämre och sämre och ju sämre det blir desto mer måste höften ta och jag orkar bara inte ibland. Så förra fredagen var jag till HC här och fick värktabletter som hjälper men jag blir så snurrig och konstig av dem så jag tar dem bara när jag verkligen måste. Det sämsta är att de på HC trodde att jag hade artros i knäet också... :(

/Camilla

Smärta från höften brukar ofta kännas i knät, så det behöver inte vara något fel på ditt knä.

Så är det säkerligen, men det här är det ANDRA knät och det är absolut fel på det - opererat två gånger; 1996 och 2002.

/Camilla

Mina höfter blev dåliga pga den reumatism jag haft sedan liten. Jag har alltid varit stel och haft mer eller mindre ont när jag ridit, men samtidigt tror jag (eller vill tro) att ridningen är bra för mig. Det är i alla fall den enda träningsform jag kan tänka mig. De senaste 3-4 åren har jag dock bara klarat att rida max 30 minuter åt gången och då i väldigt lugnt tempo.

Egentligen har mina höfter varit i sådant dåligt skick att de klassificerat sig för operation för länge sedan, men läkarna ville vänta så länge som möjligt, eftersom jag inte är så gammal (är 28 nu). Till slut gick det inte längre. Den ena höften kunde jag inte längre räta ut och den andra värkte nästan konstant trots höga doser värktabletter.

Båda operationerna utfördes på Karolinska i Stockholm, men av olika ortopeder, och båda gångerna fick jag komma in på återbesökstider, efter att ha ringt och "tjatat".

Hoppas det löser sig för dig. Det är bara att fråga om du undrar något mer.

Jag börjar dra mig mer och mer för ridandet, märker jag. Varje gång jag sitter upp så kommer tankarna om hur jag ska utforma annonsen på min häst, men varje gång ridpasset är över så tycker jag att det har gått bra, även om jag får värk efteråt, så då bestämmer jag mig för att ha kvar honom. Det är ju bra att komma ut och röra höften också men samtidigt så känns det knäppt att ha en häst som går LA dressyr, är super i western och går msv distans som promenadhäst...


/Camilla

Som sagt så hjälper jag dig gärna :)

*kl*

Jag har varit till ortopeden!!! De ringde i måndags eftermiddag och hade ett återbud idag på morgonen så det tog jag förstås.

Det var ett bra besök - han konstaterade att det verkligen är höftleden jag har ont i men också att knät är klart felande. Så nu ska jag utredas vidare med vanlig röntgen och magnetröntgen på både höft och knä, sen får vi se hur vi går vidare.

Planen nu är att vi först åtgärdar knäet och att jag börjar äta Orudis Retard så snart jag kan (äter annan medicin nu som krockar med NSAID-preparat men den ska jag snart sluta med) så får vi se om höftsmärtorna kan lindras så att vi kan skjuta på operation ett tag till.

MEN han sa att när jag känner att jag inte orkar längre och vill operera mig så sätter de inga hinder, han bara berättade för mig om det man vet om konsekvenserna av båda typerna av operationer ("THR" och "BHR") och sen får jag ta beslutet själv. Känns jättebra för då behöver jag inte bråka om det utan kan fokusera på att få det så bra som möjligt.

Nu återstår det att se vad det är för fel på knät som ser ut som en honungsmelon i storlek varenda dag och som jag inte kan sträcka på.

Återkommer med rapport!

/Camilla

Jag också problem med vänster höft, men det går bra när man har nåt att stiga upp på när man ska upp på hästen.
Har använt plastpall men det funkar bra med en spann också...bara man vänder den uppochned :rofl: innan man stiger upp.

Westernsadel är bättre för mig, men problemet är när man ska kliva av, då måste spannen vara på plats. Annars gör det ont när man har foten kvar i stigbygeln och kliver ner. Missar man så är det inget skönt :crazy:
Det går inte att glida ner som från en vanlig sadel, dvs hänga och glida ner med båda benen samtidigt.
Min syster har bytt sin höftled. Innan bytet då hon hade som ondast, knasade motstående knät och såg ut som en melon... nu är hon ok i knät och i höften

*kl*

Jag har varit till ortopeden!!! De ringde i måndags eftermiddag och hade ett återbud idag på morgonen så det tog jag förstås.

Det var ett bra besök - han konstaterade att det verkligen är höftleden jag har ont i men också att knät är klart felande. Så nu ska jag utredas vidare med vanlig röntgen och magnetröntgen på både höft och knä, sen får vi se hur vi går vidare.

Planen nu är att vi först åtgärdar knäet och att jag börjar äta Orudis Retard så snart jag kan (äter annan medicin nu som krockar med NSAID-preparat men den ska jag snart sluta med) så får vi se om höftsmärtorna kan lindras så att vi kan skjuta på operation ett tag till.

MEN han sa att när jag känner att jag inte orkar längre och vill operera mig så sätter de inga hinder, han bara berättade för mig om det man vet om konsekvenserna av båda typerna av operationer ("THR" och "BHR") och sen får jag ta beslutet själv. Känns jättebra för då behöver jag inte bråka om det utan kan fokusera på att få det så bra som möjligt.

Nu återstår det att se vad det är för fel på knät som ser ut som en honungsmelon i storlek varenda dag och som jag inte kan sträcka på.

Återkommer med rapport!

/Camilla

Hur har det gått för dig? Någon positiv nyhet? :) Eller kämpar du på med dina smärtor på hästryggen fortfarande?

Positiv och positiv nyhet.. det beror på hur man ser det!!

Jag har fått kallelse till både vanlig röntgen och magnetröntgen. Magnetröntgen först om 8 månader och den vanliga röntgen har jag fått skjuta upp ungefär lika länge för jag är GRAVID!!!

Det är jättekul men jag är rätt medveten om att det kan gör att jag blir ännu sämre både i höft och knä men som min sambo sa - det är ett övergående stadium och med tanke på att inga operationer kommer att göras innan magnetröntgen är gjord så kan jag ju passa på att bli mamma under tiden... ;)

Dessutom har hästen gått och brutit manken så jag hinner väl rida några månader efter att han är okej igen och innan jag är för stor, så höften blir inte utsatt för så mycket ridning framöver, vilket jag inte vet om det är bra eller dåligt?

/Camilla

För höftens del spelar det ingen som helst roll om du rider eller inte.

Grattis!

Tack!

Det jag menade är att när jag rider håller jag iaf igång höften och töjer och därmed behåller rörelsen. Samtidigt så ger det ju mer värk så det var nog inte själv höftleden jag tänkte mest på utan värken runtom...

*kl*

Idag red jag! För första gången sedan i höstas! Kunde inte låta bli, det får bli en chansning. Antingen får jag jätteont eller så blir det ok ändå.

Det gjorde ganska ont när jag red, men inte överjävligt. Efteråt var det inte så farligt. Nu har jag iofs ganska ont så jag är lite rädd för natten.


Ska på inskrivningssamtal för höftledsbyte 10 april. Är det någon som vet hur lång tid det tar sedan ungefär innan det är dags för operationen?

Det är väldigt olika från klinik till klinik hur långt det är mellan det preoperativa besöket och själva operationen.Allt mellan några veckor och några år.

Tack för ditt svar! Jag mailade planeringssköterskan och hon skrev tillbaka att hon hade som mål att jag skulle vara opererad innan midsommar, så vi får väl se! I morgon är det dags för läkarbesöket så förhoppningsvis får jag ett datum då.

Jag hörde någon tipsa om "Birmingham-metoden", är det något som någon här vet något om? Ska tydligen vara bra för unga?

Birmingham-metoden är en nyvariant av en gammal metod. Inte så värst utprovad ännu, men den har anhängare på en del ställen.

Nu har jag varit på inskrivning! Antagligen blir operationen v22 så det känns bra, det är ju inte så långt kvar. Det blir en led med metall mot metall.


Nu vill jag att tiden ska gå riktigt fort! Samtidigt så är det ju jätteläskigt och jag vill att tiden ska gå sakta. Känns lite som om jag vill hinna med en massa saker innan men o andra sidan så lär jag väl klara av saker bättre efteråt.

Jag längtar.

Metall mot metall? Låter som en ocementerad. Stämmer det?

Vi har börjat sätta en del sådana, fr a hos yngre patienter.

Japp, ocementerad är det. Min ortoped sa att den metoden med metall mot metall inte var lika utprovad men att han trodde på grejen och hört bra saker om det. Mycket just att livslängden borde bli längre med metallen. Jag är "bara" 28 år, så om den kan hålla länge är det ju skönt.

Tänkte höra, fick frågan om jag tänka mig att donera min höftkula.

Vad ska de göra med den? Kan någon annan få den eller är det till forskning eller liknande?

Härligt!

Hoppas att allt går bra och att det blir som du tänkt - dvs bättre! :)

Birmingham hip replacement kallas också för ytersättningsmetoden och har funnits i ca 8 år så det är svårt att säga hur den blir i längden men de som gjort den är mer än nöjda. Det finns två sjukhus i Sverige som utför den - Karolinska och sen tror jag det är sjukhuset i Växjö?

/Camilla

Tack! Det borde ju bli bättre, så jag hoppas på det!

Var iväg idag och tog prover, både inför att jag ska lämna mitt eget blod för att sedan få tillbaka det när jag opereras och inför den ev bendonationen. Jag var förbi ortopeden idag och frågade om donation och det verkade som om någon annan människa kan få höftkulan. Det har jag aldrig hört talas om. Dock så verkade de vid närmare eftertanke inte vilja ha den eftersom jag har reumatism, men jag sa ja iaf och så får de väl göra vad de vill med den sen.

Jag känner mig så stressad och nervös. Vill hinna med så mycket innan operationen. Känns som om jag inte kommer kunna göra något under hela sommaren, men jag vet ju inte hur pass still jag blir efteråt, men det är väl lika bra att ställa in sig på det värsta.

Hur går det för dig Camilla med graviditeten? Hur mår höften?

Det går bra med graviditeten - över förväntan, men jag har bara precis börjat bli lite större (är i v 22 nu). Höften är dock ungefär lika, det går i skov och när jag har ett sånt så är det inte roligt att rida, svårt att ta sig in och ur bilen, problem att ligga på en sida länge, osv, osv.

Det jag fruktar mest är foglossningar men jag har tagit semester innan jag går på föräldraledighet så jag kommer förhoppningsvis kunna ta det väldigt lugnt sista 1,5 månaden.

Av någon skum anledning så får jag värk i hela mitt ben, ungefär som att Ichiasnerven är i konstant kläm, det värker och ilar till och med under foten. Någon mer som upplever detta?

Ridningen går som vanligt. Det jag känner nu då min häst var konvalescent i två månader är att när jag började rida igen så kändes det tydligt att mitt vänsterben är svagare. T ex så red jag jog häromdan och då hästen är lite svag i musklerna fortfarande så började han vingla lite bak då det blev jobbigt och då vinglar han definitivt ut till vänster trots att jag tycker att jag nästan lyfter ut höger ben.

Men det positiva är att min högra knä är bättre och det hjälper ju till en del då jag kan belasta mer på höger ben.

Jag vet inte om jag nämnt det men jag går ungefär varannan vecka hos en feldenkraispedagog och det har hjälpt mycket - jag har bättre balans och bärighet i hela min kropp nu, vilket också avlastar höften.

Apropå att du är stressad: det förstår jag - för jag är väldig ambivalent till operation, jag vet ju vad jag har och man vänjer sig att leva med smärta så länge den inte ökar för mycket, och jag vet inte vad jag får.

Men när jag pratar med de som gjort en operation så är deras tillfredsställelse inte att ta miste på! Så du kommer antagligen att känna att nervositeten var helt överflödig då du blir smärtfri efteråt och önska att du gjort detta tidigare.

/Camilla

Jag var förbi ortopeden idag och frågade om donation och det verkade som om någon annan människa kan få höftkulan.

Man sättar inte in din begagnade kula på någon annan, man spar den i en benbank. Om någon behöver extra benpackning i samband med en operation, tar man ben ur benbanken, maler det och packar det där det behövs.

Grattis till graviditeten! Du ska se att det går bra, håll i viktökningen bara så du inte går upp för myckeet (då blir ju belastningen större). Fortsätt göra övningarna, precis som du säger att du gör. Eftersom jag är partisk så säger jag bara sjukgymnastik, sjukgymnastik och sjukgymnastik! *ler* Varva gärna med olika behandlare och behandlingar (hemövningar, mobilisering, träning osv). Feldenkrais och annan typ av behandling för höftleden är också kanon!

Här kommer också lite ridtips. Eftersom jag har tillfällig synnedsättning och lite svårt att läsa har jag tyvärr inte läst igenom alla sex sidorna ifall någon annan redan tipsat.

Värm upp ordentligt innan ridning, gärna så du blir lätt svettig. Då är leden varm och uppmjukad. Gör sedan lite höftövningar, stretcha gärna lätt lårets muskulatur, främst höftböjaren och insidan på låret. När du är uppsutten så gör du efter egen förmåga följande övningar:
* Sitt på sittbensknälarna ordentligt, lyft knäna uppåt och åt sidan och håll kvar några sekunder om du kan. Upprepa det antal gånger som känns bra, kanske 4-5 eller flera.
* Luta dig så mycket bakåt som du kan, slutmålet ska vara huvudet på rumpan (alltså, jag kommer inte ens halvvägs men det är dit man ska tänka).
* Låt lårbenen hänga rakt ner, böj upp underbenet med foten mot rumpan. Knät ska peka rakt nedåt (eller något bakåt, men ta det försiktigt med höftleden här) om det går, som vanligt är det målet för rörelsen men gör bara så mycket du kan. Håll benet dubbelt genom ett grepp kring fotleden och dra benet lätt bakåt. Håll kvar 30 sekunder eller längre (eller kortare om du har svårt att göra övningen).

Lycka till!

Tack, tack, tack för dina övningstips! Verkligen värdefullt! :)

/Camilla

Nu har jag mindre än två veckor kvar! Läskigt vad fort tiden går egentligen. Just nu är jag nog mest trött, orkar inte riktigt tänka på allt, men jag kommer nog bli väldigt nervös sedan. Det är jag nu med iofs, men jag undviker att tänka på det.

Det ska bli spännande att se vad som händer med livet sedan! :cool:

Du MÅSTE rapportera när du känner dig pigg nog efter operationen!

Lycka till!

/Camilla

*knapplån*

Ligger nu här i sjukhussängen med den bärbara datorn! Mår väl efter omständigheterna väl. Opererades i måndags och fick prova att stå igår och det gick väl sisådär, svimmade inte men var svag och hade inte så mycket kraft. Får reglera värkmedicinen själv med en pump så det fungerar gansla bra.

Jag återkommer senare när jag är piggare!

Åh, vad spännande!!! Vill höra mer! Hur gick operationen? Gjorde du ett totalbyte eller en ytersättning?

/Camilla

Det var ett totalbyte som de gjorde, men leden är i metall, inte plast/keramik eller vad de brukar ha.

Operationen gick bra! Dock så hade vi aldrig diskuterat om jag skulle opereras under narkos eller ryggbedövning så det blev mycket oro inför det. Sköterskorna nere på op försökte övertala mig att opereras vaken men jag var så rädd och tillslut så fick jag narkos. Riktigt jobbigt var det.

Jag hade ganska mycket värk på uppvakningen när ryggmärgsbedövningen (fick både det och narkos) gick ur, så jag fick en pca-pump tror jag det heter, dropp med smärtstillande som jag själv kunde bestämma intervallen på.

Nu har det snart gått en vecka, opererades i måndags och jag vet väl inte riktigt hur det går. Först idag har jag gått själv till toaletten med gåbord. Jag har feber och lågt blodtryck och blodvärdet sjunker dag för dag. De har sagt åt mig att inte bli rädd om det plötsligt börjar blöda en massa från såret för att det kanske blöder innuti. Jag har rätt mycket värk och jag tycker inte att tabletterna som jag får hjälper så mycket.

Det här med att gå, har väl blivit lite eftersatt eftersom jag inte mått bra efter operationen. Har varit snurrig och sådär, men idag märkte jag ju att det funkar hyfsat med tekniken så länge kroppen själv orkar.

Nu bara hoppas jag på att febern försvinner och att jag blir starkare och piggare, får mindre värk och kan åka hem snart. Jag längtar hem.

Å vad starkt av dej att kunna "rapportera" till oss andra, jättevärdefullt. Hoppas du piggnar på dig.
Imorgon ska jag äntligen till ortopeden för att få reda på om jag får operera min höft eller vad de tänker göra.

Hade en sk. stafettläkare för ung. ett år sen som talade om för mig att det satt cystor i min höft, helt normalt.Tyvärr så talade hon så dålig svenska så det blev ett lite märkligt samtal när hon skulle tala om det för mig. Men hon sa att jag skulle vänta ett år...
När jag till slut, efter 10 månader, inte orkade/klarade mer pga värk och svårare att röra mig, kontaktade jag våc. Då visade det sig att läkaren inte skrivit in nåt i min journal alls. Där fanns bara röntgenplåtarna visade cystor (flera 1,5*1 cm stora) och artros, och en notis att hon skulle kontakta ortopeden...

Oj då, vad märkligt, sa hon på våc, och ordnade tid samma dag för att träffa en annan läkare. Denna skrev remiss direkt till ortopeden, och jag fick tid efter drygt två månader.
Imorgon är som sagt den dagen.

Jättekul att du orkar skriva här!

Tråkigt att du mår lite pyrt bara - men det är ju sånt som går över!

Krya på dig!

/Camilla

*kl*
nu har jag fått besked :banana:
operation efter semestern, höft nr 1 ska få "Birmingham", metall mot metall, är ung o aktiv (54 år, ha ha) och så höft nr 2 byts när jag "känner för det". Båda är kassa, men jag tar den som är ondast nu, fick välja själv.
Ridning? Ja det borde väl gå bra efter ett tag, sa läkaren :D
Nu återstår bara att ordna det praktiska för två ston o ett föl :confused: under sjukhusperioden och de veckor som jag kommer att gå på kryckor.
Kämpa på Maris_
förresten, kunde du surfa på sjukhuset?

Skaraborg Japp, jag kunde surfa från sjukhuset! Fick låna en sån där mojäng av min syster för mobilt internet. Något från Tre, som de gör reklam för på tv. Perfekt var det, verkligen!


Här går det framåt. Har visserligen dragits med lite feber och varit till läkaren två gånger och fick pencillin sista gången, men jag antar att det hänger ihop med förkylning osv, men för att vara på den säkra sidan fick jag pencillin. Ska även tillbaka till ortopeden om någon vecka eller två pga värk/feber.

Har klarat 6 veckor i morgon så nu är det bara 4 kvar av tiden då jag inte får belasta helt. Halvvägs på "inte böja för mycket" tiden. Det mesta har blivit vardag och rutin nu tycker jag. Råkade sätta mig på en vanlig stol häromdagen av bara farten men det gick bra det med.

Har ganska mycket ont tycker jag, men ibland känns det bättre så då får jag lite hopp. Jag var inställd på att ha mycket ont efteråt, men sedan så tycker jag att alla verkar tycka att jag har ovanligt mycket värk, så jag vet inte riktigt. Så har det varit redan från början, att jag har haft mer ont än vad folk verkar vara vana med, redan från uppvaket.

Ni som har opererat er, hur fort efteråt satt ni på hästryggen igen? Jag längtar. Hade tänkt mig att hålla mig borta i något år, men redan nu är jag riktigt sugen. Vet ju dock inte om jag vågar sen när jag väl får, men det visar sig.

Ok, tack för tipset.
Har ett "gammalt" internet-abonnemang med modem, som hänger kvar sen före bredbandstiden. tar med det kanske. så man kan kolla sin buke... och maila o så.
Syrran hade ont länge när hon opererade sig, och hade svårt att sluta halta...men mest ont av att hon var så svullen på höften.

Grannen, äldre, cementerad led, var värkfri från första dan...

Kan inte säga att jag längtar, men... vill få det överstökat snarast...i dubbel bemärkelse eftersom det är båda.

*kl*

Det fortsätter att gå framåt här. Har mindre värk och mer koncentrerad värk till vissa muskler tycker jag. Får på måndag börja belasta benet fullt! :banana: Sedan måste jag vänta med att böja/rotera och det där tills återbesöket som jag har i slutet av augusti.

Jag ska nu försöka komma igång med träningen av musklerna i benet tänkte jag. Vattengympa och stavgång har jag tänkt börja med. Då kanske värken i musklerna försvinner den med.


Tänkte höra med er som redan är opererade. När var ni tillbaka på hästryggen? Och hur lång tid efter operationen kan man försöka få barn? Vet inte om det spelar någon roll i de fallen om man har cementerad eller ocementerad led?


Skaraborg: Det är väl snart dags för din operation? Hur känns det?

jeg kan ikke beskrive hvor beroligende det var å finne denne tråden...

snart 27 år, har slitt med venstre hofte i nesten 9 år etter en rideulykke men legen gir blaffen og nekter å sjekke hvorfor og anbefaler kun fysioterapi som jeg har liten effekt av.
paracet mistet effekten for flere år siden men nevnte lege har visse "issues" med å gi ut sterkere medisiner og jeg tåler ikke NSAIDS så jeg sliter litt på det punktet, er i full jobb som innebærer mye bevegelse og jeg mistenker at det er dette som holder meg oppegående selv om jeg merker tendenser til stivhet på slutten av dagen.

verking i hofte og nedover låret, særlig på natten, minimalt med ridning de siste 5 årene pga smerter. sliter med å sitte på hesteryggen, vinkelen på hofteleddet krangler da, westernsal er det eneste jeg klarer å bruke over lengre tid.
nedsitting i trav er bare å glemme, lettridning fungerer i korte perioder ellers må jeg stå i salen.

har skaffet med bil med automatgir og jeg må innrømme at det er en stor lettelse de dagene jeg virkelig har vondt.

syteinnlegg dette egentlig, kan ikke forklare det men jeg begynner nesten å gråte her... har flere ganger sittet med tankene "nå må jeg slutte å synes synd på meg selv", "det er bare å gi opp drømmen om å en dag skaffe seg egen hest" og videre i den dur.

stå på dere som får gjort noe med smertene deres, jeg beundrer dere.
en dag skal jeg nok få byttet lege og krevd en skikkelig undersøkelse jeg og men akkurat nå så har jeg ikke energi til det... er så lei av å måtte krangle med de fordi "jammen du er jo så ung, du har sikkert bare ligget litt feil i natt".

Hej!

Vänta inte utan byt läkare NU! Jag förstår dig precis när du säger att energin inte finns - ibland måste man vara frisk för att orka vara sjuk, men ju längre du går desto tröttare blir du!

Och precis som den lättnad du kände över att hitta denna tråd så kommer du att känna lättna och troligen mer energi när du hittar en läkare som verkligen tror dig och hjälper dig.

Stå på dig!

/Camilla

*knapplån* Ni som är opererade och fått ny höftled, efter hur lång tid fick/vågade ni rida igen? Jag ska på återbesök den 31 och insåg att jag kanske får sitta på hästryggen igen efter det, eller vad tror ni, kan jag behöva vänta ännu längre för att allt runt höften ska bli ännu starkare?

Jag har nämgligen fått hästabstinens, och insåg nu att om jag har tur så kanske jag får rida inom några veckor, om jag sedan väl törs när det är dags.

Likadant med att köra rockard efter travhäst, tror ni att det är ok ungefär 3 månader efter operationen? Brukar man få röra sig som vanligt, efter återbesöket?

:bump Jag längtar så efter att få prova min nya kropp med det jag gillar!!

Men hur mår du nu då? Känns det bra?

/Camilla

Men hur mår du nu då? Känns det bra?

/Camilla

Det går framåt! Tror jag. :) Känns väl för tillfället som om jag står lite still, jag har fått börja belasta benet fullt, men jag känner att jag samtidigt är väldigt svag i det och jag får ganska mycket ont, men det är väl bara att träna. Ska till sjukgymnasten på måndag, så förhoppningsvis får jag lite bra tips om hur jag ska träna upp mig.

Jag känner iaf skillnad, att den gamla värken är borta, även om jag har rätt mycket ont i musklerna fortfarande. Så ja, det är alltid positivt! Samtidigt så är det lite segt och jag vill vara piggare än vad jag är. Men, en dag i taget. :)

Det är väl det som är synd med att man går så länge innan det blir operation - kroppen har ju anpassat sig efter det sjuka så det tar ju ett tag innan den öht förstår att den är frisk...

Det låter iaf bra att det är skillnad.

Själv har jag klarat graviditeten fantastiskt mycket bättre än jag trodde. Visst har jag ont men det kanske är så att jag var så inställd på att det skulle vara värre att det därför känns rätt okej.

Men jag har haft tur och inte känt av foglossningar så mycket förrän nu senaste veckan då det känns som att bäckenet håller på att försvinna helt.

Efter förlossning är det dags för röntgen av båda slag och sen får vi se vad de gör.

/Camilla

Hur går det för dig? Känns det bättre? Fick själv reda på igår att det blir operation. Nu är det ju i och för sig lite kö men räknar med att allt skall vara klart till nästa sommar. Då skall jag upp på hästryggen igen:banana:

Jag vet inte riktigt, faktiskt! Själva värken från leden är ju borta och det känner jag skillnad på, den där vassa värken är borta. Men, jag har väldigt ont i musklerna! Runt hela höften, låret och skinkan. Det gör ont i viloläge och jag får ännu mer ont när jag har rört mig. Jag vaknar på nätterna och har så ont så att jag knappt kan vända mig.

Så, själva ledvärken är bra, men det runt omkring är inte alls så bra. Går nu på våtvästträning i bassäng för att stärka musklerna och det känns väldigt bra. Men värken är kvar.

Ibland kan jag gå ganska obehindrat utan krycka, kortare sträckor, och ibland haltar jag mycket, beroende på hur ont jag har. Jag använder alltid en krycka när jag ska gå ut och gå längre och så, men hemma slarvar jag. Att gå i trappor är jobbigt, det gör ont både när jag går upp och ner.

Så jag vet inte riktigt varför mina muskler gör så ont och hur de ska sluta med det. Kanske blir det bättre med tiden och mer träning. Jag ska till reumatologen på återbesök, ska se vad de säger då om det, om det kan vara någon inflammation eller något sånt som spökar.

Hur har det gått för er andra?

När jag läser ditt inlägg kan jag inte låta bli att undra varför man alltid får vänta så länge med höftoperationer så att kroppen tar stryk i övrigt. Om du fått operation tidigare kanske dina benmuskler inte varit så dåliga och då hade du återhämtat dig snabbare?

/Camilla

jag har också problem med höftledsartros och är inte mer än 43 år. Hittills har jag bara byggt en "handikappramp" speciellt anpassad efter min häst så att jag lätt kommer upp och ned från hästen.
Tidigare gjorde det bara ont vid uppsittning och fem-tio minuter in på ridningen. Men nu gör det tyvärr ont nästan hela ridturen. Särskilt ont gör det när hästen hoppar till eller snubblar eller gör någon annan hastig och onväntad rörelse.

Red islandshäst häromdagen och upptäckte att det gjorde mindre ont på en mindre och smalare häst. Har gått så långt att jag till och med funderar på att byta min kallblodstravare mot en islänning...

Nej, jag har inga lösningar på problemet - annat än operation. Har en bra förebild på granngården. Han hade så svår artros att han satt i rullstol och alla läkare talade om för honom att han aldrig skulle kunna rida mer. Men efter att ha opererat båda höfterna köpte han en tunna som han sadlade och i den tränade han upp rörlighet och balans flera timmar om dagen. I dag är han 70 år, har två islänningar och rider så gott som dagligen.

Lena

Åh, vilken härlig, positiv berättelse! Ger ju en hopp nu när det är som mörkast...

Jag har så ont nu i både höft och knä att jag lånat ut min häst. Sist jag red (2,5 vecka sedan) så skulle jag ha klivit av och gått tillbaka in i stallet om jag inte hade ridsällskap som fick mig att rida vidare. Men jag fick sanslöst ont efteråt och inte är kroppen så okej efter förlossningen heller...

Mitt högerknä är tömt 2 gånger på 2,5 veckas tid, med sammanlagt 130 ml...

/Camilla

Samma sak var det för mej, jag fick byta ut min lite breda tinkerhäst mot en islänning för att kunna fortsätta rida. Dessutom har ju islänningarna i regel lite mjukare gångarter - tölten är klart behagligast eftersom den inte skumpar så mycket. Rider alltid lätt i traven. Jag opererades hösten 2004 och rider numera flera dagar i veckan, tycker tom att jag mår bättre då jag rider. Tror att det är en bra motionsform som tränar upp, lösgör och balanserar kroppen igen. Det gäller nog bara att inte åka av.... Tyckte att jag fick livet tillbaka igen när jag opererats och upptäckte att det faktiskt gick att fortsätta rida. Härligt!!:rofl:

*kl*

Nu får jag lova att uppdatera er om mig (och samtidigt lämna denna tråd då den inte längre omfattar mig! :))

Jag har inte artros. JAG HAR INTE ARTROS!!!

Varför ortopederna tidigare trott det beror 1) på mina symptom och 2) på röntgenfynd där min höftkula är något oval.

Men idag har jag varit hos min nya ortoped och han har sett till att jag röntgats igen samt MR:ats och det visar sigt att mina leder ser fin-fina ut, förutom att höger knäs svullnad syns med Bakercysta på MR:en och att min ovala höftkula syns på vanliga röntgen. MEN min högra höft har också en oval höftkula och den är inte dålig så antagligen är jag helt enkelt skapt så!

Så vad har jag, då? Ja, man kanske inte ska ropa hej innan man vet om man kommit ur askan i elden, men troligen har jag någon form av reumatism som bara drabbar ett fåtal leder så nu ska jag på vidare utredning till reumatologen!

Man kan ju tycka att läkarkåren inte hade behövt 15 år på sig att komma hit, men eftersom jag inte har typiska ledgångsreumatismsymptom (alfapet!) och blodprov inte har visat på detta så kanske det inte har varit det första man tänkt på, utan artros har ju legat närmare till hands.

Så jag kan fortfarande inte rida, men med rätt medicin/behandling så är det ju inte alldeles omöjligt och det utan att behöva ta till kniven på höften!

Jag tror att jag ska vara glad :D - men vem vet - reumatism är inte så roligt att leva med heller. Medicinen lär ju ge lite biverkningar...

/Camilla

*kl*
Lite uppdatering sen sist från Skaraborg...
Ja nu sitter jag här med min nya BHR-höftled .:banana: . Med arbetsnamnet "168", den 168:e som läkaren satt in...:D
För tre veckor sen lades jag in på KSS i Skövde.
Det har varit en "resa" men allt har gått över förväntan. Fick ju vänta nästan 6 månader från det jag varit på ortopeden, men det var det värt.
Visst gjorde det ont första tiden. Gick upp dagen efter operationen, fick stödja på benet men var så himla lurig pga en morfinpump som jag använde så ofta jag fick, he he.
3 ½ dygn efter operationen åkte jag hem. Vågade t o m ta sprutorna i magen själv :eek: lika läskigt varje gång, men efter 10 dagar var det finito med det.
Nu tar jag nästan inga värktabletter alls, bara Alvedon då o då. Går nästan obehindrat med en krycka (ajabaja, den andra ska va me en vecka till) och är som "ny". Har samma restriktioner som andra "höfter" men jag mår oförskämt bra.
Det är bara mina muskler som varit stela och jobbiga, gick med rollator sista tre månaderna innan operationen och haltade nåt alldeles förskräckligt. Nu strechar jag hela dagarna... töjer o töjer. Enda smolket i bägaren är ett operationssår som varit lite såsigt, men det ska vi nog få bukt med.
Har stora planer på ridning sen. Till våren tänkte jag börja med islandshästridning (dottern jobbar lite som turguide, praktiskt) sen har jag stooora planer:D.

Hälsningar till er andra som har ont: När jag vaknade upp efter operationen så hade jag inte ont!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! i höften. Vilken lycka att slippa den förskräckliga, energikrävande värken. Så får ni möjlighet till att byta, gör det!