Törs ni rida gravida? Är det oansvarigt eller alltför svårt att låta bli? Vad har ni gjort/kommer att göra?

Min kompis red när hon var i sjätte månaden.
Bara man inte ramlar av så..men det ska till muycket för att man ska förlora barnet om man ramlar av.

Min kompis som är gravid i 9:onde månaden o ska ha när som helst har ridit ända tills för några veckor sedan. Men då på sina hästar som hon aldrig ramlat av o princip aldrig gjort något tokryck. Men det är ju bara promenadridning det handlar om...
Fattar inte hur hon tar sig upp med den magen, men hon säger att det har gått bra... :D

Om du ramlar av finns risk för missfall. Annars torde det vara okej om du mår bra och rider lugnt

Det beror helt på hur det känns och vilken häst man har. Kroppen säger ifrån och man kan få rejält ont efter passen även om man bara promenadridit sen när fogarna börjar lösas upp - vilket dom kan börja göra väldigt tidigt.

När jag var gravid mådde jag först så illa att jag verkligen inte kände för att sitta och skumpa på någon häst. Sen red jag en period efter det men det kändes inte bra, min dåvarande häst var inte av den "stabila" sorten utan alla terrängturer med honom innebar några extra skutt och det kändes inte så kul med den lille skvalpande i magen. Sen i fjärde månaden redan var det slut på allt ridande för då upptäcktes det att moderkakan låg föreliggande (för utgången) så då blev det till att ta det lilla lugna så att den inte skulle lossna så då blev det tvärt slut på ridandet.

Min tidigare instruktör sade att hon tyckte att om man red sen tidigare "varje dag" så kroppen var van vid ridning och allt kändes bra så OK, rid på men om man var "ridskoleryttare" och bara red en par gånger i veckan så rekommenderade hon att man tog ett uppehåll i ridningen att det inte var värt riskerna.

Fast här är vi nu på ett hästforum och hur många har vi läst om som någonsin har fått missfall pga ridningen?

Jag tycker inte det är oansvarigt sålänge man tänker lite extra på säkerheten och anpassar sig efter omständighterna

Jag red fram till v33, sen hämtade hans fodervärd honom. Jag hade haft honom ett år och han var en ganska trygg kille (8år). Men jag skulle inte ridit okända hästar efter halva graviditeten. Innan så skuttade jag även små hinder (högst 80cm :o men det slutade jag helt med när jag blev med barn.

Min barnmorska uppmuntrade mig att rida, bra att hålla igång och sa att bebisen ligger väldigt tryggt och det ska till en riktig smäll för att man ska få missfall.

Jag resonerade som så om riskerna att jag lika gärna kan bli påkörd på gatan .. och eftersom jag inte ramlat av när jag inte var gravid så var inte sannolikheten så stor bara för att jag var gravid. I slutet tog jag det mycket lugnare med kortare pass och längre uteritter i lung takt.

Min läkare sa bestämt ifrån när frågan om ridning under graviditeten togs upp. Enligt honom är risken för missfall reletivt stor om man flyger av. Det finns även risk för att skada barnet om man rider de sista månaderna av graviditeten. Man vet ju tex att ett hårt slag el en spark kan orsaka fostret skador el för tidig födsel.
Själv tycker jag att det är dumt att ta risken. Även om man aldrig har åkt av hästen tidigare så kan man ju aldrig vara säker på att det inte händer då. Jag avstår hellre från ridningen några månader än riskerar att få missfall ... //Fie

Jag red när jag var i 7e månaden med min son. Sista gången kändes det inget bra alls och gjorde mest ont så då la jag av istället. Fram till dess hade det kännts ok men jag tog ju inga onödiga risker med vilda hästar eller hoppning. Mest lunk i skogen och lite lätt jobb i ridhuset.

Just nu är jag i v 20 och har haft forglossning i en månad så jag har inte ens försökt. Har för övrigt inte ridit regelbundet på ett tag så då kvittar det.

Har för mig att Ulrika Hedin hopptävlae runt 7e månaden. (inte säker)

Man bör vara lyhörd för kroppen signaler. Så länge det känns bra och man tar det lilla lugna med hoppning och sånt tror jag det är ok. Sen beror det ju på ifall man vanligtvis rider dagligen eller bara en gång per vecka precis som någon ovanför sa.

:)

Jag är gravid, vecka 29, och jag har ridit under hela graviditeten. Mår mycket bra så det har inte varit några problem. Under sista tiden har jag dock gått över till promenadridning och bara på den gamla Pållan. Unghästen får gå bredvid som handhäst. Annars försöker jag hålla igång hästarna med longering, tömkörning, promenader vid hand samt med löshoppning. Min barnmorska säger att det är helt OK med ridning om och så länge som det känns bra eftersom jag hållit på hela livet och har musklerna för det. Jag håller också fortfarande på med mockning och vattenhinkar. Men den senaste veckan har jag börjat känna av de tunga lyften med vatten så sambon har fått börja med att rycka in. Nu hoppas jag på fint väder så att jag kan släppa ut Pållarna på bete. Jag tycker nog ändå att jag prickat in min graviditet bra när det gäller tiden... :D

Hur är det med att börja rida igen efter en förlossning? Jag förstår att det är ganska individuellt men finns det något 'tidigast' regel? :confused:

//Stina

Jag har ridit hela min graviditet. Fick barn 2 dagar efter sista ridturen. Var tillbaks på hästryggen 5 dagar efter. Det har inte varit något bekymmer för mig utan mer för dem i min omgivning. De har tyckt att det är så hemskt att jag vågar rida. Men så länge det känns bra för en själv så är det väl OK. Det där med att man kan ramla av hästen...man kan ju faktiskt krocka med bilen, ramla med cykeln, snubbla på trottoarkanten osv osv. Så länge jag kan och orkar kommer jag att rida. Att vara gravid är ingen sjukdom. :smirk:

Jag red till dan innan jag födde och det gick hur bra som helst. Enbart i skritt förståss och på SNÄLLA hästar.
Jag skulle gärna hoppa upp igen redan nu ( födde för 8 dagar sen) men sambon vifftar varnande med bakhoven bara jag tänker tanken :-)

hur gammal är du?

30, hur så?

Åhh! Grattis till bebis!!!! :bow: :) :D :rofl:

Jag sitter här med min 7 veckor gamla son...
Jag slutade rida min dåvarande 3åring(nu 4) i 5mån eftersom hon kan få små spel. Äldre damen red jag sista gången i månad 6 sedan kändes det för riskabelt(halka osv i dec.)
Jag tror att man känner det på sig när det är dags att lägga ner. Jag tror inte att det ger varken häst eller ryttare ngt att sitta som en klump på ryggen.

Hej!
jag har ridit två av mina tre graviditeter :)
jag red båda ggrna till 9:e månaden,jag tycker att det är helt okej om man har en snäll/trygg häst och att man tar det lilla lugna,men det är långt ifrån alla som tycker som jag....fick höra väldigt mkt komentarer av folk när jag var gravid,men om jag skulle ha känt mig minsta osäker skulle jag ju alldrig satt mig på hästryggen :devil:
det är upp till var och en :)
mvh/Arabizar

Jag kan lugnt försäkra dig om att du inte är särskilt sugen på att hoppa upp på hästryggen efter din förlossning... :smirk:. Känns som en köttkvarn har gått över underlivet... Jag väntade tills jag varit på återbesöket ca 8 veckor efter förlossningen. Då kollar dom ev stygn har läkt ihop osv. Jag personligen riskerar inte att fläkas upp i onödan. Ryttare har ju en stark bäckenbotten vilket kan göra att det kan bli svårt att slappna av med dom musklerna och förlossningen kan bli lite svårare- liknande för gymnaster och dansare. Så jag antar att det omvända är bra, dvs att det tränar upp bäckenet efteråt. Sedan har vi ju problemet med amningen. Jag hade så mycket mjölk att det formligen forsade, kunde föda tre ungar om det hade behövts. Lita på att mina spända tuttar inte kände för att hoppa omkring på hästryggen... Hur det är för er andra är ju en annan historia. Berätta gärna! Lycka till alla gravida!

Fem veckor efter mitt (akuta och mycket komplicerade) kejsarsnitt satt jag upp igen och red lektion.

Immer

Red till vecka 34, tävlade sista gången (i femgång på islandshäst) nån gång i sjunde månaden. Red igen 5 veckor efter förlossningen, men hade kunnat börja rida tidigare (men hade ingen häst!!!). Jag minns att jag sade till min man när vi åkte hem från BB (4 dgr efter förlossningen) att nu känns det så bra att jag skulle kunna rida...

Tror att alla graviditeter och förlossningar är väldigt olika. Man får väl känna efter vad som känns bra. Jag skulle definitivt försöka rida (minst) lika länge om jag blev gravid igen...

Och till er som undrar: Det är mycket svårare att komma AV hästen med stor mage än att komma upp!!! Och svårast av allt är att kratsa hovarna...

Tycker faktiskt att det är upp till var och en om man vill rida när man är gravid eller inte men själv red jag inte för jag hade inte kunnat förlåta mig själv om jag hade flögit av och förlorat nått av mina barn, sen har jag haft foglossning med alla 3 barnen med så då får man ju så ont så det hade nog inte gått i allfall :bow: :bow:

En del läkare säger ju att det blir svårare att föda barnet om man rider in i det sista, för man får så starka knipmuskler där nere :D
Fast som sagt, har man en lugn 25årig tant att skritta lite på, så skulle jag nog göra det med.
Men visste jag att det kunde finnas minsta lilla risk att trilla av så skulle jag inte rida..

det komemr bero på magen och hästen, att skritta runt på sin gammla trygga krake kan nog jämföras med att sätta sig i en bil, man KAN ju krocka, eller halka på trotoaren osv.

att rida osäkra häst hade jag INTE gjort - de tär lika dumt som att röka elelr dricka under graviteten

Har ridit fram tills nu (vecka 30) ung v 3:e dag, men får se hur det går framöver. Tycker att tröttheten är värre än besväret med magen, har deltagit i hoppträn med min rel orutinerade, sprättiga häst och det har gått bra. När jag varit ute i skogen har jag sett till att aktivera hästen mycket, så att den inte ska hitta på så mycket egna saker, och det har gått otroligt bra. Det har varit långt mellan gångerna jag har fallit av tidigare, och jag kan inte se att det skulle vara någon skillnad för att jag är gravid. Dock känns det i fogarna efteråt om hästen gjort ett sidosprång... Noga ta med mobiltelefonen och brukar inte rida om jag är ensam hemma heller (tar mig nog inte ens upp på hästen om jag skulle trilla av, 170 mkh :D). Men helt klart jobbar jag hästen mer från marken och fram o tillbaka efter vägen här hemma än vad jag gjorde tidigare, och har faktiskt vunnit mycket i ridbarhet hos hästen på köpet...
Går förlossningen bara framåt som den ska och man själv har kontroll på bäckenmuskulaturen så att man kan slappna av, kan det nog vara en fördel med mycket muskler, de är bättre på att skjuta på än otränade tror jag... Andra barnet tog totalt 2 timmar, vi hann vara 9 minuter på förlossningen och han var på väg ut när vi kom in (ändå ska man banne mig kopplas till alla dessa jäkla maskiner det första som händer)... / Å

Jag tycker inte att det är oansvarigt att rida. Det är flera gånger farligare att sätta sig i bilen och köra i trafik än det är att rida. Jag har ridit in min unghäst nu under våren och det ähar gått jättebra. Sedan har jag både hopptränat och dressyrtränat min arabhingst utan problem (jag höll iofs på att åka av när han tvärnitade i en kombination för ca 3 veckor sedan men med god vilja gick det att hålla sig kvar :smirk:). Ett par gånger har det känts jobbigt då magen varit väldigt hård, vilket jag antar är sammandragningar, och då har jag tagit det lugnt. Jag skulle dock inte sitta upp på hästar jag inte litar på eller sätta mig i kniviga situationer (tex rida ut på 3-åringen i storm osv). Man känner tydligt själv tycker jag hur det känns. Nu är jag i 6:e månaden och det blir inte mycket mer ridning då 3-åringen är färdig för sommaren efter att ha gått treårstest, och hingsten ska till betcäkningsstation. Typiskt, då jag känner mig i toppform och ridningen har gått superbra!

Undrar också hur lång tid det kan ta efter förlossning? Jag siktar på att vila i 2 månader och sedan börja rida, det låter väl vettigt?

Sedan tror jag att det är väldigt viktigt att hålla igång! De gånger jag mått som sämst är när jag varit bortrest ett par dagar och slöat. Då är det tungt att komma igång igen, men efter ett par dagars hälsosamt mockande så är man i form igen! Jag kommer att sakna min mockning!!

När jag blev gravid med min första så la jag av samma dag som jag fick veta det. Med min andra så red jag till o från tom 7:e mån ungefär sen började det göra ont och var svårt både att komma upp och ner :(
Vet en tjej som flög av i 8:e mån (hästen snubblade tror jag) och fick missfall. :(
Jag tror att det är väldigt individuellt, jag menar olyckor kan ju hända närsomhelst, man får känna sig för vad som känns bäst helt enkelt.

Sophie

Är det någon av er som ramlat av när ni varit gravida? Berätta gärna om hur det gick! Själv är jag i vecka 20 och har inte speciellt ont, men är rätt så harig av mig. Är i valet och kvalet om jag ska rida eller ej. Hästen är jättesnäll men rätt pigg nu när hon bara rids 2 dagar i veckan. Jag har inte ramlat av sedan i januari så det borde ju gå bra ...

Jag red fram till sista veckan! Gick jättebra men jag tog det väldigt lugnt i slutet.
Ramlade av i v 26 på en hoppträning. Inget allvarligt jag liksom gled av på sidan. Alla som kollade höll andan.. Men det gick bra.
Min barnmorska sa att det är väldigt liten risk att barnet skadas när man ramlar eller så för det ligger så väl skyddat i magen. Men man kan ju ramla illa så man ska nog vara försiktig.

Hej på er! Nu kan jag rapportera att förlossningen gick bra (sonen är nu 8 veckor) men jag förlorade en del blod så någon ridning snart efter förlossningen var det inte tal om. Jag var nöjd att klara av att gå på toaletten själv och duscha! (Väldigt yr) Sedan blev det lite komplikationer 1,5 v senare med blödningar, så jag fick åka in och opereras, det var en bit moderkaka kvar. Det gick jättebra och jag mådde mycket bra efteråt. Jag provade att rida lite innan efterkontrollen (förra veckan) för att känna på hur det kändes, och det var helt ok, och barnmorskan tyckte att allt var bra och det är bara att rida på nu. Börjar få tillbaka lite kondition av mockningen och framför allt av tömkörandet, mycket effektivt! Så nu är det dags att hoppa upp på unghästen och köra på! :)

Tänk att just denna tråden skulle komma så lägligt!

Har just fått svar på testet och man är alltså gravid - efterlängtat men ändå lite chockartat :eek:
Har redan innan funderat fram o tillbaka på det här med ridningen. Har en treåring som jag precis har börjat gå på dressyrträningar med och jag vill absolut inte sluta rida på många månader ( är i 7:e veckan ca ). Resonerar som någon annan här att graviditet är väl ingen sjukdom heller. Mår man skit så är det väl sin sak för då vill man ingenting alls eller om det finns andra komplikationer.

Lite osäker på det här med farligheten i att drutta av hästen, alla säger olika tycker jag :confused:

Tänker försöka fortsätta rida tills magen tar emot så att det blir svårt att sitta upp och av! Joggar också med vovven tre ggr i veckan, få se hur länge man klarar det! :banana:

Undrar om det finns någon slags av stödtrosor till Gravida ?
Är i 4:e månaden och det börjar göra lite ont efter ridpassen men inte så farligt. Tänkte om någon slags stödtrosa eller något annat stöd över magen kan hjälpa. Har bara en minimini kula än så länge...
:confused: :confused:

Prova en sorts gördel som du kan få hyra hos din barnmorska.
Jag tror jag fick betala 50kr eller nåt sånt.
Dom går även att köpa.

Grattis till bebisen. (min kom i november förra året)

Tack för tipset, ska ringa henne på måndag och höra.

Grattis själv till bebisen..

Hej!
Jag är gravid i v.27 och har inte ridit sen i julas. Detta beroende på foglossningar, min mans förbud samt att jag höll på att kissa på mig hela tiden. Nu undrar jag när man kan börja rida igen efter förlossningen. En del säger att man inte får rida på två månader och andra säger två veckor. Är det någon som vet vad som gäller eller hur gjorde du?
(Jag ska ha i maj så jag längtar efter sommarens skritturer, om det är OK)

Jag längar jag oxå kan jag säga... är i v 34 nu.
Sist jag red var i dec och det var skritta runt lite på banan och försöka göra några vettiga övningar. Men att ta sig upp (barbacka) var inte det lättaste kan jag säga, och jag hade inte mycket mage då inte. Ser sååå fram emot att få rida igen och jag ska ha 19 mars så det blir väl under april jag tar min premiär tur skulle jag tro.

Vad kul, lycka till.

Jag red ca 2-3 veckor efter att jag fått min dotter.
Men efter en tids uppehåll kan jag ju säga att man kännde sig relativt ynklig där uppe på hästryggen:)

Jag som blev snittad red efter fem veckor. Men annars beror ju det på. Allt från några veckor upp till ett par månader. Beror ju på hur förlossningen gått, hur man mår efteråt. En del har ju foglossningsont även efter, o ammar man kan muskulaturen och leder fortfarande vara påverkad av hormoner så man lätt får ont i te x ryggen.

Hur länge man ska vänta beror givetvis mkt på hur förlossningen gått. Vissa bm rekommenderar att man väntar i TOLV veckor innan man kliver upp igen. Detta är för att muskler och muskelfästen å sånt behöver så pass lång tid på sig för att återhämta sig.
Tror det bästa är att prata med sin bm om vad hon tror och sen känna sig fram.
Vet flera som varit uppe på hästryggen inom några veckor och dessutom tävlat efter två månader.

Jag har beräknat den 17 mars och jag har inte suttit på en häst sedan i september.... *suck* ... gissa om jag har abstinens så tolv veckor till efter det här det är inte att räkna med :devil: ska bara hitta nån som är trygg att kliva upp på ( "min" är ju högdräktig då ...)

kan nog vara smart att använda nån form av gördel i början för lite extra stöd åt alla uttänjda magmuskler....

du kan få låna calle om du vill..han är säker..hehe
annars kanske du kan låna lasse .. om han är kvar.

jadu du skulle må då va.... skicka upp mig som första ryttare på kalle..... då är ju risken att jag aldrig mer får rida ;) Lasse skulle ju hem till Falun han... nä får väl ringa till linda å låna ville - han är väl lika stel o otränad han hahaha

men ville är nog inte så bekväm o rida.. =S
Ja men om lasse kvar kan du låna han.. eller virre.. stensäker

Det bästa är helt enkelt att lyssna på sin kropp dvs prova om det känns bra. Det finns ingen anledning att vänta si och så många veckor om man mår bra och inte känner något obehag av ridningen.

Jag är snittad två gånger, med första barnet var jag försiktig och väntade 7 veckor. Andra gången satt jag upp efter 2,5 vecka.

Jag red inom en vecka efter förlossningen och mitt första snabbjobb på banan efter två. Men jag hade ridit ända fram till dagen innan förlossningen och mådde oförskämt bra hela tiden.
Jag tror ju att det viktigaste är att lyssna på sin kropp och göra det som känns bra!

Du ska se till att få prata med en BM som kan det där med hästar litegrann. Jag rekommenderar de nyblivna mammorna som gjort kejsarsnitt att ta det lugnt 4-8 veckor efteråt så den djupa muskulaturen i bukväggen hinner läka så man slipper få bråck eller ful sårläkning. Ju bättre vila efter, desto snyggare ärr.
Normalförlösta ska se till att lära sig knipa innan de gör något annat. Om inte bäckenbotten håller kommer det läcka urin mer eller mindre. Det tar ca en månad för hormonerna att göra den spontana sammandragningen efter förlossningen. Börjar man arbeta med sin muskulatur innan dess riskerar man att rupturera (dra sönder) sina muskler. Hela kroppen ställer in sig på att slappna av och göra musklerna långa o slappa för att klara förlossningen. Det innebär att alla senor och muskler sänker sina normala skyddsreaktioner för sträckningar.
Knipträna supermycket hela vägen in i förlossningssalen, knipträna så fort du är smärtfri efter förlossningen, börja inte arbeta fysiskt förrän du kan knipa igen efteråt. Allt för att undvika inkoninens i framtiden. Gå till en sjukgymnast för att få tips om hur du kan lindra foglossnings-smärtan, ring en kontinensmottagning om du behöver hjälp med knipövningar!
Lycka till! Det är skithäftigt att få barn!
Hästarna står kvar... gör allt i lugn takt nu, så har du igen det längre fram!

Ju längre du håller upp innan ju längre bör du hålla upp efteråt. Det handlar ju om att kroppen är van att göra på ett visst sätt och om man inte gör det på länge så är ju inte kroppen van vid den belastningen. Större skadorisk då.
Man är efter en graviditet väldigt "sladdrig" i bäckenet.
Jag red till dan innan jag födde och sen efter 2-3 veckor.

Jag måste bara få tillägga att foglossning inte alltid är några problem i ridningen. Jag har haft foglossning konstant i många långa ååår, och då pratar vi om riktigt illa foglossning. Men just rida ha aldrig varit några problem. Då har jag varit smärtfri och kunnat röra mej obehindrat på hästen. Inte heller har ridningen påverkat så jag blir sämre efteråt.
Ridning och foglossning verkar funka för de flesta verkar det som. Däremot kan ju allt runtomkring vara lite påfrestande...

Första barnet satte jag igång med ridning och allt första dagen. Jag var hemma från förlossningen samma dag barnet var fött. Men det handlade om lugna, korta skrittturer och körning. Men det tog inte många dagar innan jag gallopperade och travade, lätt sits. Jag körde mina hästar hela tiden under graviditeten. Det är ett bra tips. Kanske kan du passa på att förbereda för inkörning om din häst inte är inkörd. Då har du något att stilla din "hästtarm" med under graviditeten.

Andra barnet var planerat kejsarsnitt. Jag minns inte riktigt när jag började att rida då. Jag skulle tro efter 4- 6 vecor. Jag tror att de sa helst två månader till mej, men att de givetvis inte kunde hindra en.

Jag tror att ett större problem är "mjölkmaskineriet" och tiden, inte orken eller fysiken.
Många mammor "slukas" också av sin bebis och tappar intresset för allt annat. Helt normalt! Finns intresset där så kommer lusten tillbaka!

Ta vara på bebistiden och dej själv!



:eek: Oj, så långt det blev.

Tack för alla svar jag har fått.
I nuläget är det markarbete som gäller och det får fortsätta så. Mina foglossningar har blivit mycket bättre så jag har börjat röra på mig lite mera igen. Ridningen får dock vänta och det handlar nog mest om att det inte är värt det ifall man flyger av och det händer barnet något. Det skulle jag aldrig förlåta mig själv. Jag hoppas på att komma upp i sadeln igen åtminstone efter 6-8 veckor trots mitt långa avbrott men satsar då på stillsamma skritturer där man mest "åker med". Det är mina planer och förhoppningar men hur det sen blir får vi se. Jag återkommer i sommar om hur det har gått.
Tack och stora kramar till alla som är i samma situation.

Nallepuh

Om man ska lyssna på proffsen så ska man inte rida förän efter 2 månader efter förlossningen om man förlöser normalväg..... jag red efter 1 ½ månad och de va ok men inte helt skönt.

Hej!
Jag är gravid i v.27 och har inte ridit sen i julas. Detta beroende på foglossningar, min mans förbud samt att jag höll på att kissa på mig hela tiden. Nu undrar jag när man kan börja rida igen efter förlossningen. En del säger att man inte får rida på två månader och andra säger två veckor. Är det någon som vet vad som gäller eller hur gjorde du?
(Jag ska ha i maj så jag längtar efter sommarens skritturer, om det är OK)

Hejsan! Jag har en vän som fick sitt andra barn för några år sen, hon red efter en vecka efter förlossningen, och hon hade inte ont av det.:banana: Men jag vet inte hur bra det är att rida så snart efter, Jag är gravid för första gången och bara i vecka 16 än, så jag vet inte hur länga jag kan rida, men skam den som ger sig! Jag ska prova att rida så snart som möjligt efter förlossningen, men inte tror jag det blir en vecka efter iallafall!:crazy:
Lycka till med bäbisen nu!

Grattis du lyckliga:) Förstår att du saknar ridningen:smirk: men det är klokt av dej att inte rida under graviditeten dels med tanke på ofrivilliga avsittningar men också då förlossningen motarbetas av bäckenbottens "ridmuskler" Att rida direkt efter förlossningen är att be om problem vänta till ditt sexliv är normalt då brukar man vara tillräckligt läkt och alla muskler odyl klarar påfrestningen, att skritta en stund då och då kan ju vara klokt känn efter och gör som din kropp vill och glöm inte att hästen finns kvar din bebis är bara liten en gång:love:

Nu är jag jättestooor och saknar fortfarande ridningen. Tack för uppmuntrande kommentarer och lyckönskningar.
Det känns helt rätt att inte rida och jag kommer inte att börja för tidigt. Nu när jag har hört mig för lite och pratat runt så inser jag hur dumt det kan vara att sätta en häst före bebisen och sin egen hälsa.

Kramar från en som fortsätter växa ett tag till.

Ridmusklerna motarbetar bara förlossningen om man inte lär sig att slappna av i sin bäckenbotten. Om man bara rider så bygger man upp en hög grundspänning i musklerna som gör förlossningen jobbigare, men om man KNIPTRÄNAR som man ska hela graviditeten (hela livet för den delen!) så håller man sin bäckenbotten STARK och SMIDIG. Bäckenbotten fungerar precis som alla andra muskler, och visst är det så att en vältränad muskulatur tål betydligt mera våld än en otränad, spänd o stel muskel.
Mitt tips: rid så mycket du vill o känner för, men var noga med knipet så din bäckenbotten kan både spänna OCH slappna av. Det har du igen 100 gånger om både under förlossningen och efter!
Lycka till!

Jaa de börjar ju bli dax att tänka på att skaffa barn=) men jag undrar hur ni som har varit eller är gravida gör med ridningen? En kompis till mig är i fjärde månaden och läkaren säger att hon inte ska rida nu eftersom hon har haft uppbehåll så länge. mem vi som rider i stort sett varje dag då? Malin baryard red ju tills magen tog i framvalvet när hon hoppade nästan=). hur länge red ni? något speciellt man ska tänka på?

Ingen som har nått att säga om detta?=)

Det ar en diskution som var valdigt het for ett tag sedan. Man kan saga att det ar tva lager, ena, gor som du orkar! Och ett, gor inte, om du ramlar av och forlorar ditt barn, inte bra!
Jag har tva barn, red med forsta till 5 man, red typ 2 man med andra, hade kunnat mkt langre, men ville inte riskera mitt barn. En olycka ar just en olycka.Vi forsta barnet vet man inte riktigt vad man kan forlora! Sen var det nan som tavlade hoppning nar vantade nr x! Men, vad jag menar, ramlar man av, och forlorar sitt barn, da ar det nog inte sa kul. Sjalva ridningen tror jag rent fysisktman kan gora sa lange det funkar for sin kropp. Sa det ar upp till DITT samvete.:cool:

Jag tycker det är upp till var o en vad man vill och orkar... Jag rider nu men red inte under de första 12 veckorna, dels då min häst hade vintervila i början o sen för att jag inte orkade, var helt slut efter att ha mockat bara... Nu rider jag igen men håller mig till ca 2-3 pass i veckan, det är vad jag orkar med i dagsläget (e i v.17). Har en medryttare som tar de andra dagarna och hon sköter även hoppträningen o tävlingen av min häst då jag valt o avstå helt från att hoppa nu under min graviditet, har en pålle som man inte kan lita helt på så de känns onödigt o riskera för mkt... Hoppas att jag kan hålla igång o rida så länge som möjligt o kan jag rider jag in i det sista! Men skulle jag märka att kroppen inte mår bra av det så får jag hålla mig på marken, men jag skulle aldrig själv avstå ridningen bara för att jag är gravid!

Jag vet att min mamma åkte till strömsholm på sommaren innan jag föddes.. är född i december och läkare sa:
Visst är det ok att rida ,men vad du än gör RAMLA INTE AV.....

av era inlägg att döma så drar jag slutsatsen att rida är ingen fara men man ska hålla sig kvar på hästen=) tur min lillkille e snäll då=) fast man ska aldrig säga aldrig. en islänning e de åxå så jag blir väl för tung att rida så småningom... men alla känner ju sin egen häst bäst å märker om man blir för tung. tack för svaren

Måste väl finnas flera mammor här som har nått att säga om saken???:confused:

Jag red 4-5 dagar i veckan till och med graviditetsvecka 34 (dvs 6v. innan beräknad förlossning). Tävlade (femgång på islandshäst) någon gång i sjunde månaden. Slutade hoppa runt sjätte månaden, då jag fick ont i bäckenet av det. Jag tyckte också att jag fick ont (efteråt) i bäckenet av alltför långa ridturer (en timma och mer) mot slutet av graviditeten. Red dock hela tiden i alla (fem!) gångarter och både på bana och i skogen osv.

Hur stor risk det är att rida, och hur stor risk man är beredd att ta, kan ju ingen annan bestämma, utan det får man avgöra själv. Själva ridningen är inte farlig, utan det som är en risk är ju att ramla av. Tidigt i graviditeten ligger ju fostret väldigt skyddat, och risken för fostret, även om man skulle ramla av, är rätt liten. Senare i graviditeten är ju risken något större, men det som är farligast är fortfarande inte slag mot själva fostret, utan att hårda slag/stötar kan göra att moderkakan helt eller delvis lossnar.

Jag tycker man kan rida så länge man själv inte är rädd för att något skall hända - börjar man bli rädd är det dags att lägga av. Själv vidtog jag inga särskilda "försiktighetsåtgärder" annat än att jag bara red min foderhäst som jag haft i två år och kände väl. Hade inte satt mig på okända/osäkra hästar eller unghästar.

För tung för hästen (också islandshäst) tyckte jag inte att jag blev - jag vägde som mest 74 kg, vilket jag inte tycker skall vara några som helst problem för en normalbyggd islandshäst.

Alltså det är väl upp till var och en självklart, men själv kände jag inte att jag ville riskera något. Min häst är annars väldigt snäll och inte bråkig, men kan som dom flesta hästar va lite busig ibland.
Jag red inget från att jag fick veta att jag var gravid. Hade ju kunnat köra på ändå och det kanske hade gått bra, men det var inget jag vågade chansa på.

Saken är ju ändå, även om man känner sin häst utan och innan, så KAN det hända något oförutsett nån dag!!Alla hästar kan väl ändå bli rädda eller busiga i någon situation :confused:
Det man får tänka på är väl ändå om man skulle kunna förlåta sej själv om man rider, något händer och man får missfall... vill man riskera sitt barn bara för att man inte vill ha ett uppehåll i ridningen...??

Så känner jag, men det får man väl som sagt bestämma själv...

Jag red fram till beräknad datum. På den tiden mest dressyr men även lite hoppning. Blev aldrig tillsagd av någon läkare eller barnmorska att jagi nte skulle rida. Red både islandshästar och halvblod. Red dock inga hästar jag inte kände. Blev sjukskriven i 6 mån pga lågt blodtryck, slutade då rida under två veckor. Men jag fick så ont i ryggen av att inte rida så min barnmorska sa till mig att börja rida igen. Jag mådde jätte bra av ridningen hela tiden. Men som sagt det är upp till var och en.

Jag red fram till beräknad datum. På den tiden mest dressyr men även lite hoppning. Blev aldrig tillsagd av någon läkare eller barnmorska att jagi nte skulle rida. Red både islandshästar och halvblod. Red dock inga hästar jag inte kände. Blev sjukskriven i 6 mån pga lågt blodtryck, slutade då rida under två veckor. Men jag fick så ont i ryggen av att inte rida så min barnmorska sa till mig att börja rida igen. Jag mådde jätte bra av ridningen hela tiden. Men som sagt det är upp till var och en.

Jo precis vad jag tror. Man behöver ju musklerna för att orka bära barnet. jag har dessutom ont i ryggen och rider iinte jag på några dagar gör det ondare... Självklart kommer ju inte heller jag hoppa upp få någon häst jag inte känner, nää jag håller mig till min lilla raggsocka=)

Hur tänker du på första tiden efter att du har fått barnet? Vad ska du göra av hästen då? Har du häst hemma på gården eller någon annanstans? Har du någon som tar hand om den eller hur gör du?

Varför skulle det vara ett problem att ta hand om hästen när man har fått barn? Min dotter var en vecka gammal när hon var med mig i stallet första gången....

Ja det är sant man kan ta med dem. Jag har inga barn men vi tänker försöka skaffa. Allt sådant praktiskt kan man inte sitta nu på förhand och planera, jag vet ju inte ens om det blir något barn, men det är ju bra om det kan fungera med att ta med bebisen till stallet, ridningen blir det svårare med, om man inte har någon som passar barnet medan man rider en 45 min. Det största problemet är ju det ekonomiska, min häst kostar mig ca 6000 kr per månad, det vette sjutton hur jag ska ha råd med det om man bara får föräldrapenning. Någon som har erfarenhet av att låna ut hästen under barnledigheten?

Många icke-hästmänniskor inom mödravården tror att det skumpar väldigt när man rider, och avråder därför. Vi som rider vet att vi inte skumpar runt speciellt mycket.
Däremot kanske det inte är så listigt att börja rida när man är gravid.

Så länge man mår bra och inte rider vilda unghästar finns ingen anledning att sluta rida när man är gravid, så länge inte magen är i vägen. Trillar man av så landar man sällan på magen, men det är förstås bättre att stanna kvar på hästen.

Vid min första graviditet red jag sista gången den 13:e och födde den 28:e samma månad. Magen satt högt upp och rakt fram. Jag satt väl inte upp med någon större värdighet, men det var inga problem när jag väl var uppe.
Andra gången slutade jag i femte månaden pga foglossningar, annars hade jag ridit lika länge. Men då var jag å andra sidan i sadeln igen tre dagar efter förlossningen.

Det var en dyr häst du har.... min kommer inte ens upp i hälften av den kostnaden!

Vad gäller ridningen, så har ju barnet vanligtvis en far också, och jag tyckte personligen att det kändes helt ok att lämna barnet till honom 1-2 timmar per dygn när jag själv hade "jour" de andra 22-23 timmarna.... Men det var någonting vi hade pratat om innan vi blev med barn, och alltså var helt överens om. Måste dessutom säga att eftersom jag inte tyckte att livet med ett nyfött barn var det allra roligaste jag varit med om, så var ridningen ett underbart "andningshål" och en möjlighet att inte bara vara mamma och tillgänglig hela tiden, utan vara mig själv och göra något för min egen skull också.

Ja usch, det är en dyr stallplats och en dyr försäkring.... och visst, det kanske kommer att lösa sig. Den dagen den sorgen:)

. Men då var jag å andra sidan i sadeln igen tre dagar efter förlossningen.

Shit det förstår jag inte hur du kunde så snart efter förlossningen :confused: alltså rent fysiskt mest tänker jag väl på... själv var knappt att jag kunde gå en liten promenad 3 dagar efter, man känner sej väl rätt mörbultad och ÖM!! Rida tänkte jag överhuvudtaget inte den första månaden i alla fall (ändå hade jag ingen komplicerad förlossning så sett), sen vågade jag inte förrän fogarna satt sej ordentligt igen, så jag väntade väl 3 månader ungefär...fast jag kanske är en liten fegis med det där jag vet inte...? :crazy:

. Men då var jag å andra sidan i sadeln igen tre dagar efter förlossningen.

Shit det förstår jag inte hur du kunde så snart efter förlossningen :confused: alltså rent fysiskt mest tänker jag väl på... själv var knappt att jag kunde gå en liten promenad 3 dagar efter, man känner sej väl rätt mörbultad och ÖM!! Rida tänkte jag överhuvudtaget inte på den första månaden i alla fall (ändå hade jag ingen komplicerad förlossning så sett), sen vågade jag inte förrän fogarna satt sej ordentligt igen, så jag väntade väl 3 månader ungefär...fast jag kanske är en liten fegis med det där jag vet inte...? :crazy:

. Men då var jag å andra sidan i sadeln igen tre dagar efter förlossningen.

Shit det förstår jag inte hur du kunde så snart efter förlossningen :confused: alltså rent fysiskt mest tänker jag väl på... själv var knappt att jag kunde gå en liten promenad 3 dagar efter, man känner sej väl rätt mörbultad och ÖM!! Rida tänkte jag överhuvudtaget inte på den första månaden i alla fall (ändå hade jag ingen komplicerad förlossning så sett), sen vågade jag inte förrän fogarna satt sej ordentligt igen, så jag väntade väl 3 månader ungefär...fast jag kanske är en liten fegis med det där jag vet inte...? :crazy:

Shit det förstår jag inte hur du kunde så snart efter förlossningen :confused: alltså rent fysiskt mest tänker jag väl på... själv var knappt att jag kunde gå en liten promenad 3 dagar efter, man känner sej väl rätt mörbultad och ÖM!! Rida tänkte jag överhuvudtaget inte den första månaden i alla fall (ändå hade jag ingen komplicerad förlossning så sett), sen vågade jag inte förrän fogarna satt sej ordentligt igen, så jag väntade väl 3 månader ungefär...fast jag kanske är en liten fegis med det där jag vet inte...? :crazy:

Ojdå vad många inlägg det blev... :D

Red ca 1 vecka efter förlossningen. Gjorde kejsarsnitt. Så det var endast skritt första veckorna. Men jag hade inte alls ont. Jag försökte planera in ridningen när hon sov några dagar i veckan. Och när jag skulle rida ut så var hon hemma hos sin pappa som tyckte det var jätte mysigt att få lite tid själv med henne.

Upp till var och en är mitt svar. Sen beror det kanske lite på vilken häst man sitter på :angel:

Jag red efter fem veckor, och tyckte jag väntade jättelänge.... Den "långa" väntan berodde på att jag just då inte hade någon ridbar häst - hade jag haft det så tror jag det hade känts helt ok att rida efter 4-5 dagar. Jag var inte särskilt öm efter förlossningen - det kändes mer som att ha sprungit marathon eller något, alltså allmänt trött i musklerna, men som sagt inget som gjorde direkt ont.

Hur tänker du på första tiden efter att du har fått barnet? Vad ska du göra av hästen då? Har du häst hemma på gården eller någon annanstans? Har du någon som tar hand om den eller hur gör du?

Ja än är jag inte gravid så jag har ju lite tid på mig. Jag kommer inte göra mig av med hästen i alla fall. jag delar häst med min mamma men just nu har hon så ont i ryggen att hon inte kan rida men hon ska få behandling. och jag kommer försöka börja rida så fort som möjligt efter förlossningen. Man kan ju skaffa en medryttare åxå i värsta fall.. Jag har honom i ett inackorderingsstall men min dröm är att ha egen gård så jag kan ha honom hemma.

Ja det är sant man kan ta med dem. Jag har inga barn men vi tänker försöka skaffa. Allt sådant praktiskt kan man inte sitta nu på förhand och planera, jag vet ju inte ens om det blir något barn, men det är ju bra om det kan fungera med att ta med bebisen till stallet, ridningen blir det svårare med, om man inte har någon som passar barnet medan man rider en 45 min. Det största problemet är ju det ekonomiska, min häst kostar mig ca 6000 kr per månad, det vette sjutton hur jag ska ha råd med det om man bara får föräldrapenning. Någon som har erfarenhet av att låna ut hästen under barnledigheten?

Medryttare då? då kan du ju fortsätta rida och du får avlastning samtidigt som det blir lite billigare om medryttaren betalar en del...

Så länge man mår bra och inte rider vilda unghästar finns ingen anledning att sluta rida när man är gravid.

Min pålle är 5 år och riden i ca 9 månader men snäll än så länge, men envis som en åsna=) jag har haft min häst sen han var två år och jag tycker att jag känner honom ganska bra. visst alla hästar kan bli rädda. Men min kille är otroligt lugn och orädd. Men visst kan det hända att han hoppar till för att få lite action men han gör inga stora rörelser så man följer bara me, fast me en stor mage kanske man inte e lika smidig och följsam=)

fast med en stor mage kanske man inte är lika smidig och följsam=)

Nej, man är ju inte det!

Shit det förstår jag inte hur du kunde så snart efter förlossningen :confused: alltså rent fysiskt mest tänker jag väl på... själv var knappt att jag kunde gå en liten promenad 3 dagar efter, man känner sej väl rätt mörbultad och ÖM!! Rida tänkte jag överhuvudtaget inte på den första månaden i alla fall (ändå hade jag ingen komplicerad förlossning så sett), sen vågade jag inte förrän fogarna satt sej ordentligt igen, så jag väntade väl 3 månader ungefär...fast jag kanske är en liten fegis med det där jag vet inte...? :crazy:

Det var många som var imponerade, vill jag minas. Eller så tyckte de att jag var galen.

Jag hade en mycket lindrig förlossning andra gången, och red ganska försiktigt.
Efter första förlossningen tog det tre månader, eftersom jag gick sönder väldigt mycket.

Med pojken så red jag 7 dagar innan han föddes och med flickan 4 dagar innan hon föddes. Då hade jag planerade snitt.

Jaa de börjar ju bli dax att tänka på att skaffa barn=) men jag undrar hur ni som har varit eller är gravida gör med ridningen? En kompis till mig är i fjärde månaden och läkaren säger att hon inte ska rida nu eftersom hon har haft uppbehåll så länge. mem vi som rider i stort sett varje dag då? Malin baryard red ju tills magen tog i framvalvet när hon hoppade nästan=). hur länge red ni? något speciellt man ska tänka på?

Jag skulle inte rida när jag är gravid. Har tre barn och har även fått missfall. Inte pga ridning dock. Jag skulle dock aldrig förlåta mig själv om jag föll av och fick missfall.

Hälsning Maja

Ja, jag hade tänkt rida så länge som möjligt när jag var gravid. Detta trots att jag inledde mitt barn-skaffande med ett missfall, dock ej hästrelaterat. Jag tänkte att jag skulle ta det lugnt och "hobbyrida", för jag är ju ingen vältränad elitidrottare, mer än i min fantasi...:angel: Jag rådfrågade barnmorskan (för man hade ju hört det där om ryttare och förlossningar), och hon frågade hur länge jag ridit, och hur regelbundet. När jag kom fram till att det då var ca 18 år, och minst fem dagar i veckan de senaste 5 åren sa hon att det var ingen idé att sluta.

Men så kom foglossningarna redan i vecka 11 med första barnet och vecka 9 med det andra, så det blev inte så mycket ridning alls. Det blev också enormt komplicerat att överhuvudtaget vara i stallet, då tunga lyft mm inte fungerade med kassa fogar. Så det blev hemskt lite häst och stall för mig under graviditeterna, tack och lov för fantastiska stalltjejer! Och man ju inte välja hur man ska må alla gånger:mad: så det kan vara bra med en backup-plan ifall man äger egen häst och ska skaffa barn.

Jag väntade med att börja om att rida när efterkollen var avklarad, dvs ca 6 veckor efter förlossningen. Då hade alla stygnen försvunnit också. Annars hade jag nog avstått!:p Och då tog jag det lugnt, jag åkte mest omkring och det gick väl mest ut på att umgås med hästen. Då var allt sådär "nybörjartrevligt" igen.:D

:bow: , jag har svart att fatta att inte alla ser risken:confused: , jag ar inte radd av mig, men, det ar ju sitt barns liv som riskeras!:mad: Har en vaninna som ramlade av och forlorade sina tvillingar, efter forsokt fa barn i manga ar. Ska man bevisa att man ar fysiskt stark eller? Nan :devil: egotripp? Na, vakna o tank pa att en olycka kan vara framme, aven for varldens basta ryttare!

Mitt beräknade förlossningsdatum är 9 maj och jag rider fortfarande (idag 13 april), fast väldigt lungt och försiktigt. Det blir mest skritt och ibland lite trav.
Jag mår bra av ridningen och tänker hålla på tills det känns jobbigt.

Hej.

Jag har två pojkar. jag har ridit när jag var gravid,på första barnet red jag till sjunde månaden sen kom jag inte upp på hästen längre. Andra barnet var vi i gång till jag var i femte månaden sen orkade jag inte mer , hade problem med förvärkar. Jag vet att både barnmorskan och läkaren inte kanske tyckte att det var den bästa motion man hade valt. tar man det bara lungt och känner sin häst
(man behöver inte utmana ödet) så tror jag att allt går bra:)

tar man det bara lungt och känner sin häst
(man behöver inte utmana ödet) så tror jag att allt går bra:)

Alla som skriver att bara man känner sin häst så går nog allt bra... :confused: :confused: ni känner alltså era hästar otroligt bra, utan och innan, vet exakt hur dom reagerar i alla situationer, dom är aldrig rädda för något eller busar aldrig??!! Vilka lugna "häst-robotar" ni måste rida på alltså...hmm
Jag har haft min häst sen han föddes för 14 år sen och jag har ridit in honom och "känner" honom bra, MEN jag vågade absolut inte riskera mitt barn för det...
Tänk OM det händer något, jag hävdar fortfarande att det måste vara svårt att förlåta sej själv om man själv orsakat ett missfall :confused: alla som säger att det nog går bra, man vet ju ändå inte, det är en onödig risk man tar, och bara för att det gått bra för andra är det ju inte säkert att det gör det för en själv...

Bara lite funderingar från mej

Ett foster sitter mycket väl skyddat.

Om man får missfall i samband med ridningen beror det väldigt sällan på ridningen, man skulle ha fått missfall ändå.

Red själv till jag var i 7:e månaden, hade då ont i magen och kunde inte mer än skritta. Hade jag då dock vetat vad barnet skulle betyda för mig hade jag nog slutat rida den dag jag fick reda på att jag var gravid. Inget annat betyder verkligen så mycket och ridningen är egentligen en väldigt liten del! Sedan är det säkert bara bra att hålla igång och ha bra kondis. Nackdelen med att vara ryttare (red ca 5 h om dgn) och "sen mamma" 35 år , är att bäcken musklerna är väldigt bra på att jobba emot, (akut kjesarsnitt) Mitt råd, rid om du tycker det är värt det, men för konditionens skull kan du lika gärna promenera, och hästen väntar gärna!!!

Ett foster sitter mycket väl skyddat.

Om man får missfall i samband med ridningen beror det väldigt sällan på ridningen, man skulle ha fått missfall ändå.
Det ar ju inte ridningen som kan skada! Las alla inlagg:idea:

Jag har läst alla inlägg.

Hur ofta landar du på magen när du trillar av?

Inte ofta:smirk: , men jag tycker inte nagot barns liv ar vart den risken! Jag tycker det bara ar egotripp att rida gravid, "titta vad duktig o stark jag ar".

Inte ofta:smirk: , men jag tycker inte nagot barns liv ar vart den risken! Jag tycker det bara ar egotripp att rida gravid, "titta vad duktig o stark jag ar".

Håller med!!

Och jag undrar faktiskt om det är så stor skillnad på att ramla just på magen, eller om man nu landar på sidan eller ryggen...det borde va en ganska rejäl duns ändå eller? :confused:

*lk*

Ett barn ligger mer skyddat i magen än vad många tycks tro. Om man tänker att man inte kan rida för att man får missfall då kan man inte göra mycket under sin grav. Inte åka bil, inte gå i trappor, inte ut och gå, inte cykla m.m.

Jag tycker och tror att alla mår bäst av att göra det som känns bra. Vill man rida så gör man det vill man inte det så ska man självklart inte göra det.

Jag har ridit under mina graviditeter för att det är ett bra sätt att motionera som jag dessutom mår bra mentalt av.

Fostret sitter mycket väl skyddat och lossnar knappast ev en "rejäl duns" om det är friskt. Det är betydligt farligare att åka bil, men vem avstår från det för att man kanske kan krocka, under en hel graviditet?

Missfall får man inte av ridning.

Cilla
specialistläkare

Jag har ridit under mina graviditeter för att det är ett bra sätt att motionera som jag dessutom mår bra mentalt av.

Fostret sitter mycket väl skyddat och lossnar knappast ev en "rejäl duns" om det är friskt. Det är betydligt farligare att åka bil, men vem avstår från det för att man kanske kan krocka, under en hel graviditet?

Missfall får man inte av ridning.

Cilla
specialistläkare
Jag har ALDRIG pastatt att man far missfall av ridning!:mad: :mad:
Jag sager det igen, En olycka kan vara framme o man ramlar av! DA kan man fa missfall! Och da ar det pga en situation man kunde ha undvikit! Man kan har stor livskvalite som gravid utan att rida! Och behover inte overdriva om att man kan bli pakord osv. for att rider man, sa gor man det endast for sin egen skull! Da tycker jag det ar ett :devil: ego, att utsatta sitt barn for den risken! Oh, jag gillar inte att upprepa mig, men jag kanske uttrycker mig oklart?:confused:

En helt annan fundering än vad tråden gick ut på i början...Hur lång tid efter ni var "nyförlösta" lät ni bli att rida? Har en svärmor som är barnmorska och hon tycker att man bör låta bli att rida ett bra tag efteråt för det tar längre dit än man tror för kroppen att återhämta sig och läka efter en förlossning. Sen tycker hon att man ska vara hemma och njuta av det lilla mirakel man satt till världen men det är ju en helt annan sak ;-)

Jag har läst alla inlägg.

Hur ofta landar du på magen när du trillar av?

Alldeles för ofta :) Fast egentligen hur många avramlingar minns man hur man ramlade? Jag brukar ha så bråttom att resa mig å kolla vart hästen tog vägen att jag inte hinner tänka på hur jag ramlade...Nu ramlar jag visserligen säkert av oftare än genomsnittet pga mitt problem med balanssinnet men ändå...minns nog bara de gånger jag faktiskt slagit mig ordentligt och de är inte så många..i det stor hela iaf :crazy:

Det var som nån sa med bilåkning "det är inte farten som dödar/skadar det är det plötsliga stoppet" tycker det stämmer rätt bra på när man rider med :)

Jag kunde inte halla mig sa lange, men tror hon har helt ratt! Man bor vanta, men da ar det ju iaf bara min kropp som utsatts for risken. Jag tror risk for framfall okar dramatiskt om man rider fortidigt efter en forlossning.

vad är "framfall" ?

Ops, jag ar inte hundra,:o men typ att livmodern sjunker ner, mot slidoppningen, el nat liknande:crazy:

:eek:
Jag skulle i vart fall inte vilja möblera om inne i magen, så när min tid kommer så väntar jag nog ett tag :D

http://www.vardguiden.se/Article.asp?ArticleID=3022

Jag har ALDRIG pastatt att man far missfall av ridning!:mad: :mad:
Jag sager det igen, En olycka kan vara framme o man ramlar av! DA kan man fa missfall! Och da ar det pga en situation man kunde ha undvikit! Man kan har stor livskvalite som gravid utan att rida! Och behover inte overdriva om att man kan bli pakord osv. for att rider man, sa gor man det endast for sin egen skull! Da tycker jag det ar ett :devil: ego, att utsatta sitt barn for den risken! Oh, jag gillar inte att upprepa mig, men jag kanske uttrycker mig oklart?:confused:

Du får väl tycka att det är ett jävla ego då, jag berättar vad jag vet utifrån min utbildning och erfarenhet: nej, man får inte missfall av att ramla av.

Om du inte accepterar det, så är det inte mitt problem. Det finns förhoppningsvis andra som läser här som inte är lika hysteriska. Jag lär knappast övertyga dig, men det är heller inte min avsikt.

Om mamma mår bra så mår väl barnet oftast bra. Känns logiskt. Om mamman blir glad av att rida så tror jag barnet mår bättre av det än att ha en deprimerad morsa som sitter inne hela dagarna. och barnet ligger ju, som några sagt, skyddat. Det ska ju klara av att svingas runt i trädkronorna ^^

...fast svinga i trädkronor är nog inget jag skulle ge mig på som gravid.
Men det beror ju bara på att jag inte är speciellt van vid det :)

haha, nej inte jag heller ^^ jag menade att kroppen ska ju hålla för det, om man kollar på hur en buss ser ut i inredningen. Värsta gorillalekstugan

Grejjen e ju att jag inte tycker jag e hysterisk:smirk: Jag tycker man ska leva helt normalt, men, pa en hast finns det en risk att flyga av, och jag har en vaninna som fick missfall vid sadant tillfalle.

Nej, men jag tycker att du är det...

Att veta "en som fick missfall" är att dra ner det till individnivå. Din väninna skulle tyvärr fått missfall ändå, men det är ju inget man kan bevisa - eller motbevisa - nu.

Du har ingen som helst aning om hur stor livskvalitet andra människor har när de rider jämfört med när de inte rider. Jag var själv ganska tveksamt inställd till att få barn över huvud taget, men blev i alla fall gravid (planerat men ändå som något av en överraskning....) och hade någon sagt till mig att förutom att jag var "tvungen" att vara gravid och föda barn, så fick jag inte lov att rida på nio månader, ja, då hade jag faktiskt gjort abort och gett upp hela grejen med barn....

Jag resonerade som du nar jag vantade forsta barnet, eller inte riktigt, jag skulle inte ha gjort abort om jag inte fick rida. Men nar han foddes andrades mina varderingar.


CillaW, det kan du ja ha ratt i

Att veta "en som fick missfall" är att dra ner det till individnivå. Din väninna skulle tyvärr fått missfall ändå, men det är ju inget man kan bevisa - eller motbevisa - nu.

Hmm...du är ju ganska vågad i dina uttalanden, enligt mej i alla fall. Du är ju tydligen nån slags specialist på det här ämnet säger du, men jag tycker kanske inte att man ska säga till folk att det är helt riskfritt att rida, för du kan ju aldrig garantera det till den personen, eller?? :crazy:
Och att säga att man skulle fått missfall ändå, alltså man kan ju kanske minska riskerna för att det skulle hända, det måste du väl ändå hålla med om? :confused: Man frånsäger ju sej sitt eget ansvar tycker jag om man resonerar som du...

Sen om du och andra red under graviditeten och det gick bra, visst jättebra för er, men man kanske inte ska hävda att det är helt ofarligt för andra. Bara för att det gick bra för er, kanske det inte går lika bra för andra... jaja

Då hamnar det väl på samma nivå som bilkörning:crazy:

och hade någon sagt till mig att förutom att jag var "tvungen" att vara gravid och föda barn, så fick jag inte lov att rida på nio månader, ja, då hade jag faktiskt gjort abort och gett upp hela grejen med barn....

Ojdå, känner du så tycker jag nog kanske att du skulle väntat lite med att skaffa barn, låter ju kanske inte helt mogen för detta...
Är ridningen viktigare än ditt barn, skulle du nog väntat ett antal år i alla fall, tycker synd om ditt barn om din prioritering ligger i ridningen :confused:

Då hamnar det väl på samma nivå som bilkörning:crazy:

Alltså jämföra bilkörning och ridning... löjligt tycker jag!!

Varför det:confused:

Att krocka i en bilolycka är väl itne mindre farligt än att trilla av hästen, och det är inte ovanligt med bilolyckor direkt

Hmm...du är ju ganska vågad i dina uttalanden, enligt mej i alla fall. Du är ju tydligen nån slags specialist på det här ämnet säger du, men jag tycker kanske inte att man ska säga till folk att det är helt riskfritt att rida, för du kan ju aldrig garantera det till den personen, eller?? :crazy:
Och att säga att man skulle fått missfall ändå, alltså man kan ju kanske minska riskerna för att det skulle hända, det måste du väl ändå hålla med om? :confused: Man frånsäger ju sej sitt eget ansvar tycker jag om man resonerar som du...

Sen om du och andra red under graviditeten och det gick bra, visst jättebra för er, men man kanske inte ska hävda att det är helt ofarligt för andra. Bara för att det gick bra för er, kanske det inte går lika bra för andra... jaja

Livet är inte riskfritt.

Man bör inte sätta sig på vilda unghästar, eller börja lära sig rida som gravid, men ridning i normal och vettig omfattning är inte farligare än annat.
Är man orolig och tveksam, kan det vara tillräcklig anledning att inte rida.

Fostret sitter väl skyddat, och tål att man ramlar av om det är friskt.

Jag drar inte ner det till individnivå (även om jag själv har fortsatt rida under mina graviditeter) utan utgår från vad jag vet och har lärt mig under min utbildning och erfarenhet under 12 års arbete som läkare.

Du har ingen som helst aning om hur stor livskvalitet andra människor har när de rider jämfört med när de inte rider. Jag var själv ganska tveksamt inställd till att få barn över huvud taget, men blev i alla fall gravid (planerat men ändå som något av en överraskning....) och hade någon sagt till mig att förutom att jag var "tvungen" att vara gravid och föda barn, så fick jag inte lov att rida på nio månader, ja, då hade jag faktiskt gjort abort och gett upp hela grejen med barn....
Jag maste gora ett till inlagg har:mad:
Jag jobbademed hastar nar jag blev gravid, tranade och tavlade flertalet i hoppning, sa rida var mitt liv nar jag blev gravid. Nar jag laser ditt inlagg onskar jag att de gjorde en avelsbedomning pa manniskor! Stackars barn, VARFOR skaffade du det? :eek: Barn ska man skaffa for man vill!

Nej, Livet ar inte riskfritt, men varfor utsatta ditt barn for en risk DU vill ta?? :confused:

Varför det:confused:

Att krocka i en bilolycka är väl itne mindre farligt än att trilla av hästen, och det är inte ovanligt med bilolyckor direkt
Bil ar mer en nodvandighet i dagen samhalle:smirk:

Nej, Livet ar inte riskfritt, men varfor utsatta ditt barn for en risk DU vill ta?? :confused:

Därför att jag vet att det inte är någon risk, så länge jag red som jag brukade.

Jag red tills det var två dagar kvar...man var inte särskilt smidig, men det gick!
En vecka efter förlossninga var jag uppe i sadeln igen, men då i lätt sits av naturliga skäl=)
Har alltid haft häst trots bildande av familj men jag har även haft möjligheten att kunna köra mina hästar, vilket har underlättat då man kan ta "familjen" med sig.

När jag frågade BM om detta så sa hon att så länge det känns bra så gör det!

Jag red fram till v 24 då det började göra ont i magen o i höfterna efteråt. Jag har en stor mage allaredan, kanske är därför.. :D

Grejjen e ju att jag inte tycker jag e hysterisk:smirk: Jag tycker man ska leva helt normalt, men, pa en hast finns det en risk att flyga av, och jag har en vaninna som fick missfall vid sadant tillfalle.


Varför sätta sig på en häst som man inte är trygg på??
Har man inte tillräcklig ridvana eller omdöme så ska man ju inte upp på hästen med barn i magen.

*knapplån*
Jag red fram till sjunde månaden,slutade när jag började få ont pga foglossning samt ryggvärk odylikt.Började rida igen två månader efter förlossning.Efter förlossningen hade jag väldig värk från rygg och foglossning så att jag knappt kunde gå men fick rådet av min husläkare att fortsätta rida då jag faktiskt hade tänkt att sluta.
Tack o lov att jag lyssnade för nu nio månader senare har jag gått ner i vikt, stärkt mina muskler tack vare ridningen.Smärtan blev bara mindre och mindre och i början va jag tvungen att ta värktabletter när jag skulle rida men inte längre.Har fem barn på 18 år,17 år,5 år,3 år samt en på nio månader och de minsta brukar följa med mig till stallet och jag ser inga problem med att kombinera barn och häst:love:

knapplån

Det där med framfall...
Borde de igentligen inte vara bra att rida just pga det? man tränar ju upp alla muskler och hjälper saker och ting att stanna på plats...

eller är jag helt ute å cyklar?

Du har helt rätt!
Framfall beror bl a på dåliga bäckenbottenmuskler. Och att rida ger - just det: stark bäckenbotten.
Det kan t o m vara lite svårare att föda om man har en väldigt vältrimmad bäckenbotten. Men det ger ju så många andra fördelar.

Du har helt rätt!
Framfall beror bl a på dåliga bäckenbottenmuskler. Och att rida ger - just det: stark bäckenbotten.
Det kan t o m vara lite svårare att föda om man har en väldigt vältrimmad bäckenbotten. Men det ger ju så många andra fördelar.
Jag tyckte oxa det lat konstigt, men det ar bara en uppgift jag hort av en sjukskoterska

Bil ar mer en nodvandighet i dagen samhalle:smirk:
va? jag klarar mig utmärkt utan bil. Statistiskt sett är det bättre att åka tåg eller buss om man ska åka långa sträckor, varför man nu ska göra det när man är gravid. Om man inte bor mitt i skogen,
och om jag fick välja på att rida och åka bil till jobbet när jag var gravid, så säger ju statestiken rida.

Har fem barn på 18 år,17 år,5 år,3 år samt en på nio månader och de minsta brukar följa med mig till stallet och jag ser inga problem med att kombinera barn och häst:love:


wow!:D

*kort kort

Nu HAR jag barn, och mitt barn är som individ viktigare för mig än någon annan eller något annat, det är inte det jag pratar om. Det jag pratar om är att företeelsen "att ha barn" inte var så viktig för mig innan jag fick barn och tidigt i graviditeten så att jag hade kunnat tänka mig att offra min ridning och mitt hästliv för att få barn. Men jag och min man var överens om (och är fortfarande, fem år senare, överens om...) att det går utmärkt att både ha barn och häst. Vi var också överens om att jag själv skulle bestämma hur jag skulle göra med ridning under graviditeten. Så jag anser att man inte måste välja.

Nu tror jag, liksom CillaW, att ridning inte ger någon dramatiskt ökad risk för missfall, men om det nu vore så, då tog jag ju den risken. Vilket är mitt val, och vilket inte alls gör mig till en sämre förälder nu, vilket en del här tycks tro.

Varför sätta sig på en häst som man inte är trygg på??
Har man inte tillräcklig ridvana eller omdöme så ska man ju inte upp på hästen med barn i magen.

Hur vet du att hon inte brukar vara trygg på sin häst? Har din häst aldrig gjort något oväntat så att du ramlat av, eller åtminstone varit på väg att ramla av??

Jag tycker att det här är ett intressant ämne, att höra hur andra har gjort under sina graviditeter...

För mej har det allltid varit självklart att jag vill hålla upp när jag är gravid, men jag tycker absolut att det är upp till var och en hur man vill göra, vad man anser är olika risker osv...en del tror ju också att rökning och sprit är ofarligt för fostret, men det är väl ändå bevisat skadligt?? Eller vad säger du cilla w? ;)
Alla lever ju sina egna liv liksom...

Jag ser inte ner på de som rider under en graviditet, men jag tycker heller inte att man stenhårt ska hävda att det är helt ofarligt... jag har aldrig sett nån forskning eller liknande som garanterar att det är riskfritt (?), så uppenbarligen kan man bara ha olika åsikter om detta eller hur??!!

:bow: , jag har svart att fatta att inte alla ser risken:confused: , jag ar inte radd av mig, men, det ar ju sitt barns liv som riskeras!:mad: Har en vaninna som ramlade av och forlorade sina tvillingar, efter forsokt fa barn i manga ar. Ska man bevisa att man ar fysiskt stark eller? Nan :devil: egotripp? Na, vakna o tank pa att en olycka kan vara framme, aven for varldens basta ryttare!

Jag kan då kontra med att jag ramlade av när jag var gravid i 5 månaden och jag födde en friskt stor son några månader senare ändå.

Så då kanske man kan säga att alla fall inte ger missfall? Eller?

Det är mycket i vårat samhälle som är farligt men som vi ändå utsätter våra barn för utan att tänka, dit hör tex bilåkning, många fler dör varje år vid bilkrockar, avåkningar mm än av ridningen.

Det finns säkert fler saker vi utsätter våra barn för utan att blinka men jag kommer inte på någonting mera just nu.

Jag tycker dock inte att man ska dömma andra personer för att dom väljer att rida, även du har ju gjort det.

Jo, jag red oxa, med forsta barnet,men jag ar sa glad att inget hande! Det kanns sa latt att vara efterklok:smirk: . Efter det som hande min vaninna sa tankte jag till lite extra. Jag vet att man inte ska ta ner till individniva, men att man ska vara val medveten om att risken finns. Aven om det finns delade meningar om det:angel: .

...en del tror ju också att rökning och sprit är ofarligt för fostret, men det är väl ändå bevisat skadligt?? Eller vad säger du cilla w? ;)
Alla lever ju sina egna liv liksom...

Det är ganska välkänt, och även bevisat, att det inte är bra att röka och dricka alkohol under graviditet. Även om en del tydligen tror annorlunda.

Det är inte farligt för ett friskt foster om mamma skulle ramla av.Det är mkt väl skyddat,MEN det som kan vara farligt är om mamma skadar sig allvarligt och behöver bli opererad och nedsövd,då finns det risk för fostret.
Dock kan man ju skada sig på andra sätt än genom hästar,så ska man hårddra det hela ska man inte göra någonting,vilket ju givetvis inte är nyttigt heller!
Tycker att en del blåser upp denna diskussion.
LÅT VAR OCH EN HANDLA EFTER EGET HUVUD;VAD MAN FINNER LÄMPLIGAST!

Hur vet du att hon inte brukar vara trygg på sin häst? Har din häst aldrig gjort något oväntat så att du ramlat av, eller åtminstone varit på väg att ramla av??

Nope faktiskt inte!

Nope faktiskt inte!

Okej skönt för dej!! :smirk:
Men jag känner inte många såna hästar hmm...

Det är inget att hmma åt..

Jag har en 17årig trotjänare som gått 11 av sina år på ridskola. Har ridit honom under de 12 åren jag känt honom.
Han har även under flera år tjänat som handikapphäst.
Han är trafiskäker o har ett bra huvud.

Har tränat honom på många "läskiga" situationer o vet att han är trygg med mig.

Så det finns visst hästar.. Dom blir vad man gör dom till! Men man behöver inte träna dom när man är gravid :smirk:

har ridit under mina 4 graviditer har funkat hyffsat bra,dom sista 2 har jag haft sån jädrans bäckenuppluckring så jag knappt kunde gå,men upp på hästryggen skulle jag i alla fall;)
sista graviditets månadrena har jag typ bara kunnat skritta kortare stunder.
man känner själv om det känns ok eller inte.

lycka till :) mvh Arabizar

Jag är gravid i vecka 33 och rider fortfarande med god aptit. Men jag har diverse problem... Hur tusan kommer man av på ett trevligt sätt?? Jusst nu är det inte aktuellt med den vanliga "kaptensavhoppningen" med dubbel klackspark, om man säger det så... Magen är lite ivägen..:bump: Jusst nu slänger jag benet över manken och glider ner, och landar som en padda..
Och hur får man magen att sluta guppa? Ska man prova att köpa en sån där mammagördel? Eller finns det speciella ridbyxor med jumbomage? Om nån vet nån som säljer gravidridkläder, så är jag tacksam för svar, fast det är klart, om 7 veckor kan man ju iallafall hoppas att man har lyckats klämma ut ungen, och då kanske, kanske, man kan komma i sina gammla ridbyxor!

jag skulle inte vilja rida när jag var så gravid:crazy: Vad gör du om du ramlar av och landar på bebben?

Nu bort från off-topic;
Du kan ju alltid hoppa av som du gör nu, fast ner på en ramp, så du rider upp till ett bord/handikappramp och glider av där, sedan går ner på marken.

Tja, ramla av får man ju helt enkelt låta bli, lunkar bara runt lite grann på ridbanan med min gammla häst, unghästarna har jag överlåtit till min gubbe.

Hoppa av på westernvis dvs ha kvar ena foten i stigbygeln. Kanske inte funkar på en allt för hög häst dock, vet inget om att vara gravid:o ...var bara ett förslag!:)

Tror nog enklaste sättet att hoppa av på är precis som du gör!

Avsittning från "damsadel"

Rid så längge du orkar. Men bara på stadig häst och utsätt dej inte för onödiga risker.

Rid väl och njut av det fina vädret.:)

Ja, ridningen i sig är ju inte jobbig, jag har inga foglossningar eller ont nånstans, mår faktiskt oförskämt bra. Jag har alltid gruvat mig för graviditeter(detta är min första), men så bra som jag mår så kunde jag nog vara gravid hela tiden!
Nja, kanske inte, magen är ju lite ivägen.... Vore ju synd på alla mina ridbyxor om dom inte blir andvända igen!

Jag satt av på westernvis med ena foten kvar i stigbygeln när jag var gravid - det kändes stabilast. Lustigt - folk frågade alltid hur jag kom UPP på hästen med magen, och det var inga problem alls.... Komma av, däremot, är ju mycket svårare!

Guppandet och skumpandet löste jag på det bästa av alla vis - jag rider islandshäst! Tölt är en fantastisk gångart för gravida (och andra)! Faktiskt är även pass bekvämare än trav - man sitter mer still.

Jag satt av på westernvis med ena foten kvar i stigbygeln när jag var gravid - det kändes stabilast. Lustigt - folk frågade alltid hur jag kom UPP på hästen med magen, och det var inga problem alls.... Komma av, däremot, är ju mycket svårare!

Guppandet och skumpandet löste jag på det bästa av alla vis - jag rider islandshäst! Tölt är en fantastisk gångart för gravida (och andra)! Faktiskt är även pass bekvämare än trav - man sitter mer still.

Hmm.. jag kan tänka mig att en islänning är rätt bekväm i detta läget, jag har en flock feta skummpiga nordsvenskar!!! Upp kommer man ju alltid, det är inga problam, jag klättrar på allt, stenar, skottkärran, brunnslock! Men sen när man ska av så är ju "fläsket" ivägen, men det funkar ganska bra med att kliva av, därimot så vågar jag inte kliva av på nånting, känns som om man ska välta och klappa i skiten så det visslar om det!:bump:
Hehe, min svärmor är halvt hysterisk på mig, hon gillar inte att jag rider när jag är gravid. "Tänk om du ramlar av!" Jag försöker kontra med " Och jag kan krocka, rammla ner för trappan, eller välta med cykeln!!!":devil: Man kan väl inte gå och oroa sig hela tiden för vad som kan hända? Hade ni bekymmer med hysteriska kärringar under era graviditerer?

Ja, jag red ju fram till och med graviditetsvecka 34, ungefär. Red som jag brukade, alla gångarter, både på bana och i skog och mark, ca 5 dagar i veckan. På hela den tiden fick jag EN positiv kommentar till det hela - det var en tjej i samma klubb, som kom fram efter en träningstävling som jag red när jag var i sjunde månaden. Hon sa ungefär "Vad härligt att du rider fortfarande. Så vill jag också göra om jag skulle bli gravid" (och vad jag vet gjorde hon det när hon fick barn några år senare). I övrigt var det en mängd kommentarer av typen "akta bebisen", och så ännu fler kommentarer på temat att jag aaaaldrig skulle komma att hinna eller vilja rida efter det att barnet var fött. Men när min dotter var fyra månader, köpte jag en ny unghäst som jag red in själv, och efter det fick jag liksom inga fler kommentarer.....

Jag vet inte alls hur det ligger till, men har hört att man inte ska rida när man är gravid för barnets skull. Att det var större risk att det blev någons skada på barnet vid förlossningen då.
Är jag helt fel ute eller gäller det bara senare delen av graviditeten?

min barnmorska sade att så länge ingenting gör ont är det ok. inkl ridning. hon menade även att barnet ligger väldigt skyddat inne i magen , det skall till rejäla olyckor för att det skall påverkas. med första barnet red jag i princip hela graviditeten, men lät bli hoppningen för jag tyckte det var obehagligt. med den andra började fogarna svida redan i femte månaden så då lade jag ned helt. jag tror inte barnet påverkas så mycket, däremot kvinnans kropp -man skall vara rädd om sina fogar och rygg för att förebygga framtida besvär. och sedan skall man naturligtvis göra det som känns bäst för en själv! lycka till med graviditet, förlossning och ridning!

Bara en liten fråga, hur lång tid tar det efter att man fött barn tills man får rida igen?
Jag har hört att man måste vänta ganska länge eftersom allt måste läka först, eller nåt.

har en kompis som satt till häst efter en vecka, men hon hade inte spruckit.

Man "får" rida när man vill, dvs man bestämmer givetvis själv. Många barnmorskor/läkare rekommenderar dock att man väntar tills man varit på efterkontroll (10-12 veckor efter förlossningen). Och vi är många som struntar i den rekommendationen. Själv red jag fem veckor efter förlossningen, och hade då känt mig helt OK i åtminstone ett par veckor, samt var återställd såtillvida att jag kunde använda min kropp likadant som innan graviditeten utan att få ont eller så, och hade även "fått tillbaka" magmuskler och "rätt" kroppsform. Satte igång med normal ridning med en gång, alltså inte särskilt mycket lugnare än vanligt. Men då hade jag ju också ridit rätt långt in i graviditeten och alltså inte hunnit tappa så mycket muskler.

Jag gissar att det är mycket olika när man kommer igång med ridning efter en förlossning. Det beror ju på en massa saker - hur förlossningen varit, hur bra "läkkött" man har, i hur bra form man var innan förlossningen osv. Jag vet både de som hoppat upp på hästen dagen efter förlossningen utan problem och de som haft problem i år efteråt (oftast då sviter efter foglossning). Jag antar att det vanligaste är att man väntar 1-2 månader och att det därefter funkar att rida som vanligt.

Det är mycket kul och givande att höra alla åsikter och egna erfarenheter, då jag själv inte har utsatt mig och mina stackars hästar för det här förut. Min stackars ponny (139 cmhög new forest) fattar inte varför matte blivit så jädra tjock och inte vill rida på lilla ponny längre, känns lite väl jävligt att kravla upp på henne, nu väger jag 81(!) kg, i vanliga fall väger jag 66-68 kg, och då kunde det väl gå an att lunka lite på henne.

Nä, det är bara min barnmorska som tycker det är ok att rida, alla andra kommer med sina irriterande kommentarer "tänk om bäbisen ramlar ut?" mm...
Måste berätta! Jag red min nordis i förrgår, och då hade hon stått i några dagar så hon var skitpigg! Vi tog helt enkelt en rejäl galopp uppför backen mot grannens stuga, och där sitter ju den gammla häcken och kväker följande komentar: Guppar inte magen mycket när det går så fort??
"Närå, det är ingen fara, jag har klämt fast den bakom hornet!" (har westernsadel) Vad svarar man på en sån fråga?Självklart guppar magen, man måste ju bara hitta en bekväm ställning eller lagom gångart.
Sen kom jag till nästa granne som givetvis skulle vara ute och kolla tegelpannorna när jag lunkar förbi. Han kunde inte hålla käften, han heller! han säger följande: Är du inte rädd att ungen kommer ut nu när du rider??
" Hur skulle den kunna göra det? Jag sitter ju på nödutgången!!"
Och dessa två korkade frågor får jag innom loppet av 150 meter!!!
Men värst är svärmor!: jag tycker inte om att du rider, tänk om, och tänk om!! Blablabla!! Jag blir så trött ibland...

Min barnmorska säger att man inte ska rida på ca 6 veckor efter förlossning, det på grund av risken för livmodersframfall. Fast skritta lite kan ju inte skada, jag har en vän som red efter en vecka.

Hmmm... jag red ju faktiskt en "stackars ponny" , dåvarande foderhästen som är islandshäst, i ungefär samma storlek som din (eller t.o.m. ett par cm lägre) hela min graviditet :-) Då vägde jag iofs inte mer än 74kg som max, men det klarade han galant (kan riktigt se hans förnärmade min om någon hade kallat honom "stackars ponny"....)

Åk på halsen? :angel:

Avsittning från "damsadel"


Är inte särskilt smart ur säkerhetsvinkel.

Är inte särskilt smart ur säkerhetsvinkel.
Kanske inte. Jag har alltid gjort så men nu är ju inte jag gravid.
Åk på halsen?
....är nog mycke bättre.... :rofl: