Den 20 Juli 2006 föddes Wilda, vårat underbara mirakel. Redan efter någon timma var hon uppe på benen i boxen och sprang runt och busade. Hon har alltid varit väldigt självständig och när hon började gå i hagen med mamma, blev hon allt busigare. Ibörjan var det små sparkar och bocksprång, men det har blivit allt värre.

Nu är hon snart 3 månader och nu går det knappt att leda henne. När hon var cira en månad tog vi henne och mamma på promenader i skogen, och det gick hyffsat. Ju större hon blev, desto svårare blev hon.

Nu kan vi inte leda henne knappt. Inte när man tar in henne iallafall. Vi har börjat rida mamman igen och Wilda sköter sig bra i stallet ensam men när man ska leda henne går det åt skogen.
Hon blir vild så fort man tar i grimskaftet; bockar, stegrar, sparkar och springer. Ibland 'attackerar' hon till och med (självklart på skoj, men hon är ju rätt stor nu.) Vi har mätt henne till 113cm och hon är kraftig och fin, så när man blir träffad kan det kännas.
Hon har även börjat slita sig genom att antingen springa på en så man snubblar och tappar, eller springa på andra sidan av t.ex ett träd, så att man tappar på så sätt.

Hur ska vi göra? Hon är underbar på alla sätt och vis, och när man leder henne UT i hagen är hon alltid lugnare.
Vi älskar henne så mycket och vill verkligen inte slita i henne, men ibland måste man för att få henne att gå med alla fyra hovar i marken..

Hjälp mig, snälla!
// Anna

Hantera inte fölet alls eftersom hon lyckats fostra er precis som hon vill.
Skicka iväg fölis till nått stort unghästbete där hon bara hanteras av rutinerad personal.
Föl som tillåts bete sig såhär i ung ålder blir livsfarliga som stora.

Vi tänker inte skicka iväg henne någonstans då hon är så pass ung.

Och i övrigt är hon jätte snäll - hon lyfter gärna alla hovarna när man ber henne, hon bär snällt grimma och tycker om att ryktas. I boxen och stallet är hon alltid lugn och fin! Och jag tror det är vi som kanske är lite rädda för henne, vi behöver tips till att kunna övermästra bde oss själva och henne. I övrigt är hon, som sagt, världens underbaraste och för bara några veckor sedan var hon lugn och fin.
Kan det inte bara vara periodvis hon är såhär?

Det går inte att ge tips på nätet att ni ska göra si eller så, antingen får ni göra som Djurjouren säger och skicka bort henne eller så får ni ta hem någon som visar er hur ni ska hantera henne. Hon gör ju som hon vill med er redan nu och tyvärr blir det inte bättre ju starkare hon blir. Nej är ett väldigt bra ord som de ska veta vad det betyder och jag hoppas ni har hjälm på er när ni hantera henne. Tyvärr kommer ni inte undan, fighten måste tas snarast medan man fortfarande rår på henne. Hon får helt enkelt aldrig vinna när hon försöker få sin vilja igenom, men om man kan så väljer man sina tillfällen.

Har hon inga jämnåriga i hagen som hon får fightas med? Har ni en inhägnad ridbana där ni kan jobba henne så hon inte kan rymma om hon kommer loss och inte heller använda sig av trän när hon försöker slita sig? Håll i för kung och fosterland när hon försöker komma loss, använd handskar och hjälm när ni hanterar henne, säg ifrån direkt innan hon hinner komma igång och mycket beröm när hon lyssnar. Nöj er med små steg i taget och håll inte på att traggla för länge och håll som sagt var i. Tolerera inte att hon går på er och trängs, hon fattar mycket väl när ni säger åt henne men hon verkar inte bry sig. Hon är i trotsåldern som vilken unge som helst, men förlorar ni nu så blir det värre fort! Hon kommer att fortsätta testa er i omgångar även om ni vinner nu, men skillnaden är att de gångerna kommer hon att ge sig snabbare då hon vet att det inte lönar sig i längden. Samma ska men tvärt om, vinner hon nu så blir kampen hårdare längre fram och hon saknar respekten.

Konsekvent hantering och fasta rutiner är A och O.

Jag vet precis hur du känner dig, jag hade samma problem med mitt föl.. kan säga att det gick åt helvete.
Vi kämpade på, men det spelade ingen roll hur mycket vi tränade, det hände inget. Tillslut blev hon bortskickad för att tämjas(minns ej hur gammal hon var då), det konstiga var att där skötte hon sig jätte fint! Hon gick att leda, hon blev t.om inkörd!
Vi blev såklart glada, men så fort hon kom hem igen, ett helvete IGEN! Det var då vi fattade att Juni blev vild när hon hade sin mamma hos sig. Då ville hon vara störst och styra allt. (hon var högre i rang än sin mamma :O)
Då insåg vi att vi inte kunde behålla båda hästarna, eftersom Juni blev ohanterbar av mammans närvaro.
Vi hittade en superbra tränare, hon red in henne och skolade henne på ett halvår! Vi funderade på att ta hem henne igen, men vi ville inte riskera att hon föll tillbaka, så vi sålde henne. Nu sköter hon sig jätte fint och ägarna trivs med henne.
Det var väldigt jobbigt att det bästa var att sälja henne.. ville så gärna ha henne, men man ville inte heller förstöra hennes liv :/

Saknar henne fortfarande, hon var så efterlängtad, underbar som liten. men men... :(
lilla juni äventyr..
hoppas det inte slutar på samma sätt för dig, att ni lyckas "fixa" henne :)

Öh... hur gammal var hon då?

Om hon var högre i rang än mamma och dessutom blev inkörd?
Ett föl? :crazy:

Tack för era svar.

Vi har alltid hjälm när vi hanterar henne, men handskar har vi inte tänkt på, Tack för det tipset!
Och vi vet att hon går fint om man bara själv är säker och inte ger upp, det är bara det att hon försöker hela tiden slita sig.

Jag ska ta åt mig av det ni har sagt och försöka igen, för när ägarens pappa leder henne så går det bättre. Vi måste väl bara visa vem som bestämmer.

SKa åka dit idag och se om det går bättre om jag följer era tips. Tack så mycket!

Om ni nu inte vill lämna bort henne eller kan ge henne jämnåriga att leka och tampas med så måste ni i allafall tänka på att det är en baby, ett litet, litet barn. Så när det nu har gått fel någonstans så måste ni stanna upp och backa tillbaka till moment som går bra och inte fortsätta med de som inte går. Babysteps är det som gäller absolut inte pressa henne då kommer protesterna. Framstegn ska i det närmaste lekas fram.
Mina egna föl som är i samma ålder är hanterade går att leda m m. Men jag gör inte det om det inte behövs för att inte pressa dem och riskera att förstöra det som de har lärt sig. Om de blir ledda är det en kort bit till eller från hagen (10 - 20 meter) inga promenader. De hanteras mycket lite utöver det som behövs för att se till att de mår bra. Fölen får vara föl helt enkelt tids nog kommer det att ställas krav på dem.
Kort sagt enkla grundregler är att skynda långsamt och ta det lugnt. Jag har ju inte sett varken er eller hästen så att ge konkreta råd är omöjligt. Men tänk å¨att vid tre månader är det knappt att en valp kan gå i koppel ordentligt så du kan inte begära det av ett föl heller. Valpen blir ju ändå ofta rastad flera gånger om dagen i koppel vilket inte fölet blir. Så du måste tänka på att hon inte är så gammal.

Håller med Masse,
Tänk på att hästar, speciellt föl, ofta protesterar om man drar i dom. Försök att bara visa vägen med grimskaftet, och istället försiktigt driva på bakifrån. Det lättaste är om man är två, eller om man tar sin ena arm bakom rumpan på fölet, och håller i grimskaftet-visar vägn med den andra handen. Detta kan vara svårt om fölet har blivit lite större, men då kan man prova (om man är själv) att ta ett mjukt rep runt baken och dra försiktigt, istället för att dra o hålla emot i grimman.
Var noga med att vänja fölet vid repet runt baken först så man inte skrämmer den.
Försök aldrig hålla emot i grimman, utan ta och släpp efter. En mjuk repgrimma för föl underlättar mycket.

Jättebra inlägg masse!
/kakan som är allergisk mot överhanterade föl

Masse bugar och tackar :bow:
Sitter själv just nu med en nyinköpt överstimmulerad ettåring och önskar ingen annan en sådan häst. De enda possitiva med den var priset:smirk:

Masse, tack så jätte mycket för ditt detaljerade inlägg!

Till och från stallet är det kanske 20-25 meter, så vi tycker att det ska hon kunna gå utan att slita sig. Men givetvis, hon är bara ett litet litet föl och vi vill inte begära så mycket av henne.

Öh... hur gammal var hon då?

Om hon var högre i rang än mamma och dessutom blev inkörd?
Ett föl? :crazy:

haha nejje när hon blev inkörd var hon i rätt ålder. (minns inte hur gammal), men det jag menar är att vi höll på i 3-4år med att få henne hanterbar, men hon tog liksom över på en gång. Och ja, så fort Juni blivit själsvtändig sparka hon mot sin mamma och tog över där också

Aha! *puh*:)

Kan väl bara säga att mina går ännu sä länge den biten lösa oftast. Det är bara sista biten in i boxen som jag ibland får ta tag i någon av dem för att de ska komma rätt. Finns ju så mycket roligt i stallet att titta på!!!!!

ursäkta om det inte just är svaret på TS fråga, men jag undrar hur ni resonerar kring överhanterade föl? Jag har precis köpt ett föl som kommer att räknas som 1-åring när hon kommer till mig, och jag funderar lite kring hur lite/mycket jag ska hantera henne? Hon kommer att gå på lösdrift med jämnårig lekkamrat och ett lite äldre sto som "uppfostrare". Jag har ju haft en två-åring förut och hon jobbade jag med ungefär varannan dag, med vilopauser emellan. Men hur skyndar jag långsamt nu? Hur gör ni?

Kan säga att jag typ har varit i samma situation. Har själv en mycket självständig dam på 7 månader och jag kan inte riktigt hålla med dom som säger att ett föl inte vet var ledarskap och dominas är. jag kan säga att mitt lilla föl jagar bort våran fjording lätt efter ett tag med knabb. Hon har en stor vilja och hade hon fått så skulel hon göra precis vad hon ville.

Jag har haft otroligt mycket problem med ledning och varit rädd för henne. jag har knappt velat leda henne.och det var ju ett stort problem. Hon stegrade. gick på bakbena mot mig. sprang runt och sparkade mot mig. Hon var farlig.

Till slut kände jag att nu är det nog.. nu måste jag ha hjälp. En Nh tränare som jag är vän kom ut tittade på när jag hanterade men tog snart över. och det var inget kan du snälla lilal söta föl flytta dig utan det var hårda tag. Jag har aldrig sett en häst lyssna så bra och vara så uppmärksam. dagen efter tränade vi på samma sätt efter massa goda råd om hur jag skulle göra när hon började bråka och det var en helt annan häst. en häst som lyssnade och verkligen hade uppmärksamhet på mig.

Idag kan hon börja bråka lite men jag känner jag har full kontroll och är inte längre rädd. hon går jättefitn stannar när jag stannar utan att behöva bromsa henne. börjar hon bråka ja då gör jag dom övingara och sen kan vi knata på igen!

Jag har verkligen insett att även fast det är ett föl så måste man se dom som stora hästar i det dom itne får göra och det dom får göra.
Det bästa av allt är att jag har ett föl som verkligen litar på mig och känner sig trygg med mig. Och det är väl det man är ute efter.

Om jag vore du skulle jag ta hjälp..man kan itne klara allt själv. Lycka till! vill gärna höra hur det går!:)

Lite skönt att höra att någon har varit i samma situation.

Jag är ju då inte ägare av varken fölet eller modern, men är där så ofta jag bara kan och gör det mesta i stallet.
Och ja, hon KAN ta övertaget, även om hon är ett föl och inte 'vet något om sådant' ännu...

Vi ska prata med ägaren, diskutera lite och sen kanske vi får hjälpas åt alla tre att ta in dem i början, så att hon lär sig.
Tack ska ni ha, jag kommer skriva hur det går :)

Den 20 Juli 2006 föddes Wilda, vårat underbara mirakel. Redan efter någon timma var hon uppe på benen i boxen och sprang runt och busade. Hon har alltid varit väldigt självständig och när hon började gå i hagen med mamma, blev hon allt busigare. Ibörjan var det små sparkar och bocksprång, men det har blivit allt värre.

Nu är hon snart 3 månader och nu går det knappt att leda henne. När hon var cira en månad tog vi henne och mamma på promenader i skogen, och det gick hyffsat. Ju större hon blev, desto svårare blev hon.

Nu kan vi inte leda henne knappt. Inte när man tar in henne iallafall. Vi har börjat rida mamman igen och Wilda sköter sig bra i stallet ensam men när man ska leda henne går det åt skogen.
Hon blir vild så fort man tar i grimskaftet; bockar, stegrar, sparkar och springer. Ibland 'attackerar' hon till och med (självklart på skoj, men hon är ju rätt stor nu.) Vi har mätt henne till 113cm och hon är kraftig och fin, så när man blir träffad kan det kännas.
Hon har även börjat slita sig genom att antingen springa på en så man snubblar och tappar, eller springa på andra sidan av t.ex ett träd, så att man tappar på så sätt.

Hur ska vi göra? Hon är underbar på alla sätt och vis, och när man leder henne UT i hagen är hon alltid lugnare.
Vi älskar henne så mycket och vill verkligen inte slita i henne, men ibland måste man för att få henne att gå med alla fyra hovar i marken..

Hjälp mig, snälla!
// Anna

En grej som funkade kanon på en bekantings vilda föl var att sela på mamsen med en rejäl loksele och binda upp fölis ganska kort jämte mamma. Sedan tömkördes mamma och fölis vart tvungen att hänga med ju. Ett jäkla liv var det först, men när fölis strulade för mycket sa mamma ifrån. Tillslut fattade fölis att när man har snöre fast i ansiktet är det bara att följa med.
Sedan var det inga problem alls att leda det fölet :bow:

Gamla hederliga hästkarlsfasoner!

Ett tre-månaders föl vet mycket väl hur man gör för att "ta över". De lär sig fort hur rangordningen är i flocken. Det naturliga för ett föl är att testa ledarskapet och är man då inte tillräckligt tydlig tar fölet över. Titta själv på en flock med fölston, det finns rangordning även mellan fölen, och den består inte enbart av stoets rang.

En grej som funkade kanon på en bekantings vilda föl var att sela på mamsen med en rejäl loksele och binda upp fölis ganska kort jämte mamma. Sedan tömkördes mamma och fölis vart tvungen att hänga med ju. Ett jäkla liv var det först, men när fölis strulade för mycket sa mamma ifrån. Tillslut fattade fölis att när man har snöre fast i ansiktet är det bara att följa med.
Sedan var det inga problem alls att leda det fölet :bow:

Så gör jag med de föl som bråkar för mkt; tar en gjord på mamman och knyter fast bebis' grimskaft i gjorden, sedan leder man mamman och fölis lär sig ganska omgående att det bara är att hänga med.
Binder fölet på vänster sida och har ett extra grimskaft till fölets grimma som jag själv håller i också, de fattar snabbt vad som gäller. :)

Jag nöjde mig med att ca en gång per vecka ta in min unge själv i stallet, binda upp henne, kratsa hovarna, borsta igenom och visitera henne med fingrarna överallt. Hon leddes mellan hagarna om de flyttades tillsammans med de andra och blev annars uppbunden vid kraftfodringarna och visiterad i lösdriften. I övrigt fick hon vara ifred.

Som ettåring nöjde jag mig även då med att "jobba" henne ca 1 ggr/vecka med att gå korta prommenader från stallet, binda upp henne som tidigare och annars låta henne vara i hagen med en ungflock på ca 8 jämnåriga ungston. Vi började även så smått lasta henne och åka till ridhus för miljöträningens skull. Vårvintern sitt andra år fick hon på sig tömkörningsgjorden och fick gå med husse som ledde och jag efter med tömmarna fästa i grimman. Som tvååring kördes hon in utan problem och fick sedan en lång sommar på bete då det enda som gjordes i stort sett var att hon togs in själv som vanligt för lite pyssel. Annars vila av både knopp och kropp.

På hösten sitt andra år fortsatte jag med lite tömkörning, åka till ridhus och börja gå över bommar och ta små skutt. Vårvintern hon fyllde tre påbörjades hennes inridning och innan sommaren gick hon att rida i samtliga gångarter i båda varven, löshoppades 130 utan problem, visades och fick sedan en lång sommar i hagen. Vanligt pyssel och visitering. Jag kan lasta henne själv om vi ska åka någonstans, hon står snällt och fint i transporten och väldigt fin att hantera även på främmande platser.

Jag har alltså låtit henne vara i fred mycket mer än vad hon har hanterats och visst har det varit protester då hon testat att vara vildhäst, men jag har tagit det lugnt, väntat ut henne, sagt ifrån när det behövts, berömt mycket, men alltid krävt att hon uppför sig mot mig och lyssnat.

Hennes jämnårigar åkte iväg till travtränare sin första vårvinter för att sedan få en lång sommar i hagen, så att börja tidigt är inte fel men de måste få tid att vara bebisar med och vila huvudet. Det är nog lätt att man vill för mycket och försöker för snabbt. Travåringarna hanterades inte mer än vad min gjordes innan de åkte och på hösten när de fått smälta inkörningen under sommaren började de selas på igen men gick ändå mest i hagen med varandra mellan kortare jobb.

En grej som funkade kanon på en bekantings vilda föl var att sela på mamsen med en rejäl loksele och binda upp fölis ganska kort jämte mamma. Sedan tömkördes mamma och fölis vart tvungen att hänga med ju. Ett jäkla liv var det först, men när fölis strulade för mycket sa mamma ifrån. Tillslut fattade fölis att när man har snöre fast i ansiktet är det bara att följa med.
Sedan var det inga problem alls att leda det fölet :bow:

Haha, det vore verkligen sjukt smart! Om vi bara hade en loksele... :P Fast det kanske går att ordna på något annat sätt med några linor eller något, haha. Får prata med ägaren :) Tack iaf!

Men kan vara glad över att Juni (fölet som är sålt och inte längre föl :P) aldrig sparkade mot mig, hon stegrade sig aldrig mot mig. däremot sparkade hon 2 kompisar till mig (som är hästvana) och "slog" med huvudet så pappas läpp sprack osv.
Känns bra att trots att det inte gick nå vidare med juni, att hon tyckte om mig som jag tyckte om henne och aldrig försökte sparka mig.. :)

Lite nyfiken. Hur är den överstimulerade?

Hur beter den sig?

Det låter som om problemen börjar så fort du tar tag i grimskaftet? Då får man ju försöka börja där på nåt vis. Gå ut i hagen, knäpp på grimskaftet, klappa, beröm om hon är duktig. Knäpp loss, gå ut. En sak jag fått lära mig av min tränare är att man ska vara hästens stolpe. Om du nu ska få hästen att ex stå still, då måste du stå helt still själv, även med armarna. Flaxar hästen ivöäg, ta spjärn o stå så still du kan. Hästen ska uppleva att den är bunden i dig.

När det fungerar att bara ha fölet i grimskaft så kan du försöka få den o följa dig, ta nåt steg framåt. gör den det snällt, beröm o lämna den. Det blir ju de här små ministegen nån pratade om. Det måste vara kul! Inte bara en massa krav o bråk så fort grimskaftet ommer fram. Fölis måste se positivt på det. Kankse helt onödigt inlägg, men jag hoppas det löser sig med Wilda!

Man kan väl säga att han uppför sig som han var världens medelpunkt och att allt ska ske på hans vilkor. Alla ska bara alltid klappa på honom och han ska givetvis äta/dricka först, Får han inte det så blir han rent ut sagt farlig. Drar sig inte för att göra riktiga dumheter.
Han var när han kom fullt kapabel att ställa sig på bakbenen och hjälpte inte det att slänga sig på ryggen om han inte fick som han ville. Nu går han med ett par äldre hästar som inte tar någon skit från honom så det är på rätt håll. Men han har fått mycket bett under sommaren när han inte väntat på sin tur att dricka eller slicka saltsten. Detta plus att vi människor hanterar honom minimalt. Bara det som måste göras inget extra för hans del utan han får vänta på sin tur, har gjort att det går på rätt håll. Men jag kan ju tänka mig problemen om man inte haft andra hästar att ta till för att fostra honom eller om han blivit äldre innan man började.

Gud vad snälla ni är!
Ni säger så mycket som kan hjälpa mig :) Jag suger åt mig av era tips och ska verkligen försöka använda dem nu också.. Meddelar hur det går! Tack tack.

Så när det nu har gått fel någonstans så måste ni stanna upp och backa tillbaka till moment som går bra och inte fortsätta med de som inte går. Babysteps är det som gäller absolut inte pressa henne då kommer protesterna.

Kort sagt enkla grundregler är att skynda långsamt och ta det lugnt.

Tänk om alla tänkte så här, då skulle problemhästarna minska:bow:

Attlid: Pröva att backa tillbaka som Masse säger och gör det på fölets villkor och skynda långsamt, så ska du se att allt löser sig;)

Fölet är ju inte ditt Anna, så du kan inte säga att "ni" inte vill skicka henne dit, till ett träningsläger eller så.. Men, självklart måste ni ju visa vem som bestämmer. Jag har inte något problem med detta med min Förlunge som jag tar hand om Faradiba, men hon är även äldre.. Men bara ett par dar. Sen beror det ju inte på det självklart. Fölen, har sina dagar, det har även alla hästar. Calle, du vet hur han är.. Men nu går han fint igen, men mia rekomenderar dock ingen utriding på han ^^ Iaf, att säatta en armbåge i bogen på henne är ett bra sätt att få henne att gå snällare, och lugnare.. Efetrsom att hon är så stor, kan on inte hålla på som hon gör. Vi har problem, med Faradiba ibland efter att vi har lagt på, sadlen.. Hon kan slicka på den när man kollar på henne, men tittar man bort, ganager hon försiktigt på lädret.. :idea: Ett tips att få Wilda lugnare är att gå mkt med den och samtidigt småprata med henne. Har ni försökt att få henne att busa av sej i paddocken, det kan ju va det att hon inte har någon hon kan leka med, så att hon inte vill roa sej själv ibland.. FÅ henne att springa avs ej i paddocken tror jag allt går bättre sen =)

Hehe... förresten... man ska tänka på vad man ger för namn till sitt djur... inte alltför sällan lever de upp till sitt namn :crazy: även barn faktiskt :crazy:
Tex heter min kompis pojke Dennis... och DET lever han upp till :rofl: :rofl:

Om inget annat hjälper kanske ni ska testa att byta namn på henne? :idea: ;)

Thorsson - Anna (ägaren) vill inte skicka iväg henne. Och tro mig, vi pratar med henne mycket, klappar, berömmer.
Skuggi - hon 'kallas' Wilda, dock inte döpt än. :)

FÖR ER SOM VILL VETA HUR DET GÅR...
Wilda har lugnat ner sig jätte mycket. Hon går att leda nästintill problemfritt nu, ibland kan hon få för sig att dra lite i grimskaftet men oj vad hon har blivit duktig! Vissa dagar vill hon inte gå genom grinden heller, men hon står iallafall på marken och går snällt bredvid.

Tack för alla era tips :)
// Anna

Thorsson (Linda), läste genom ditt inlägg (hela). Wilda är NÄSTAN som min egen, även Windy. Skillnaden är väl att vi inte betalar och inte fodrar tidigt o sent. ;)

Jag skulle aldrig vilja sätta en 'arbmåge i bogen' på henne. Det enda jag kan tänka mig göra är att ryta till, dra till i grimman, inte mer. Jag vill visa vem som bestämmer men är rädd för att om man sätter en armbågen i bogen på henne eller slår henne så kan hon uppfatta o komma ihåg ledning som något farligt, hemskt och smärtfyllt. Och det vill jag verkligen inte.
Och Wilda gnager också på sadeln, faktum är att hon äter på precis allt! Tröjor, filtar, sadlar, kameror, hår... Men hon är så söt så jag kan inte bli arg på henne :) Dessutom är hon liten bebis och hon måste utforska allt lite ju..
Vi har testat flera gånger att busa av henne i paddocken men hon blir bara ännu busigare. Det bästa är att stå stilla en stund, prata med henne, klappa, gosa, och sedan gå iväg. Det hjälper!

Som sagt är hon mycket lugnare nu.