Nu har Bengall setat på kammaren och funderat. :confused:

Det skrivs mycket om ledarskap, ledarskapsproblem och ledarskapsövningar. Jag har själv varit en av dom som skrivit.
Men vad är det egentligen vi vill med hästen?

Vill vi ersätta "flockledaren"?
Vad innebär då det?
Jo, enligt mina funderingar så krävs det att vi ska vara 24 tim/dygn i hagen/stallet hos hästen.
Det faller ju på sin egen orimlighet, men en flockledare lämnar ALDRIG sin flock, såvida han/hon inte blir nedpetad från tronen.

Dom flesta "ledarskapsövningar" bygger på iakttagelser om hur det fungerar i en hästflock. Hur ledarhästen behandlar dom andra hästarna och hur ledarhästen når sin position.
Många övningar har dessutom tvång och/eller hot om våld inbyggt.

Vad är det då vi är ute efter?
Jo, vi vill ha en häst som vi kan lita på, som är jobbvillig och som gärna ger sin syn av saken. ;)
Man ska ha ett ömsesidigt förtroende för varandra.

Då kommer naturligtvis nästa fråga:
Hur når vi dit?
Hade jag kunnat svara på den frågan, så hade jag säkert varit miljonär vid det här laget. :D

Vad vill jag då med min tråd?
Jo, jag vill få en diskussion om just ledarskap och ledarskapsövningar.

Dom flesta hästar är snälla, artiga och villiga att göra oss till lags.
Varför ska vi då "tvinga" dom till det dom redan vill?
Är det inte bättre att istället jobba med kommunikation så att vi och hästen bättre förstår varandra?
Jobba fram en gemensamt lexikon.

Få höra nu, fler som funderat?

*tänkande Bengall* :angel:

Nu har Bengall setat på kammaren och funderat. :confused:

Det skrivs mycket om ledarskap, ledarskapsproblem och ledarskapsövningar. Jag har själv varit en av dom som skrivit.
Men vad är det egentligen vi vill med hästen?

Vill vi ersätta "flockledaren"?
Vad innebär då det?
Jo, enligt mina funderingar så krävs det att vi ska vara 24 tim/dygn i hagen/stallet hos hästen.
Det faller ju på sin egen orimlighet, men en flockledare lämnar ALDRIG sin flock, såvida han/hon inte blir nedpetad från tronen.

Dom flesta "ledarskapsövningar" bygger på iakttagelser om hur det fungerar i en hästflock. Hur ledarhästen behandlar dom andra hästarna och hur ledarhästen når sin position.
Många övningar har dessutom tvång och/eller hot om våld inbyggt.

Vad är det då vi är ute efter?
Jo, vi vill ha en häst som vi kan lita på, som är jobbvillig och som gärna ger sin syn av saken. ;)
Man ska ha ett ömsesidigt förtroende för varandra.

Då kommer naturligtvis nästa fråga:
Hur når vi dit?
Hade jag kunnat svara på den frågan, så hade jag säkert varit miljonär vid det här laget. :D

Vad vill jag då med min tråd?
Jo, jag vill få en diskussion om just ledarskap och ledarskapsövningar.

Dom flesta hästar är snälla, artiga och villiga att göra oss till lags.
Varför ska vi då "tvinga" dom till det dom redan vill?
Är det inte bättre att istället jobba med kommunikation så att vi och hästen bättre förstår varandra?
Jobba fram en gemensamt lexikon.

Få höra nu, fler som funderat?

*tänkande Bengall* :angel:


har också funderat på detta med ledarskap.
har försökt vara ledare över min häst men det har bara blivit dålig kommunikation.
missförstå mig inte fel nu.
jag bestämmer det mesta. men när jag ska sätta mig över henne och vara dominant så dör gnistan i henne lite.
just på henne(inte alla hästar) så får man helt enkelt vara kompis.
och kompisar ger och tar.
hon gör aldrig nåra dumheter. är alltid till lags. men jag tvingar henne inte längre.

och nix, jag tramsar inte heller med henne. rätt är rätt. men man är alltid två om det.
b¨da parter kan ha olika åsikter om hur saker ska fungerar också.:love:

Ville bara säga att jag tycker det va en bra fundering.:bow:

Nu pratar ju i och för sig man mer om kompanjonskap än ledarskap.
Fast när jag tänker efter hurdan jag var..då..när jag blev "frälst" genom NH-kurser så vill jag bara skratta åt mig själv och den fanatiska person jag blev..

Så nu gör jag det

:D :D :D

skrattar åt mig själv alltså

För mej är ordet ledarskap ointressant. Jag vill att hästen lyssnar och är uppmärksam på vad jag vill, gör det jag begär och verkar trivas med livet.:idea:

Hästar är olika och jag har haft och hanterat många sorter vad gäller rang mm och för mej handlar det om att se varje individ och anpassa sig efter vad som krävs för att få en bra relation till just den hästen.

Jag tycker om ranghöga, självsäkra hästar. De är ofta kloka och förnuftiga och har huvudet med i alla lägen.

Klart de vet att jag bestämmer. Det behövs inga "lekar" för det. Det gör jag klart i hanteringen och det är sällan något problem öht.
Om jag inte är den som bestämmer blir hästen inte bara mer svårhanterad utan dessutom mer otrygg för då måste den stå för besluten och säkerhetsbedömningarna själv vilket leder till mer stressad häst.

En person som inte har förtroende för en häst, som är rädd, kan leka 157 lekar och pusha runt hästen men den känner ändå att den här människan är skraj, obehagligt:crazy:

Dom flesta hästar är snälla, artiga och villiga att göra oss till lags.
Varför ska vi då "tvinga" dom till det dom redan vill?
Är det inte bättre att istället jobba med kommunikation så att vi och hästen bättre förstår varandra?
Jobba fram en gemensamt lexikon.

Jo det är bättre att jobba med kommunikationen och det gör man varje dag i det dagliga arbetet om man lyssnar på hästen och lär känna varje individ.

För mej är den dagliga hanteringen det som gör att jag markerar att jag "bestämmer". Jag acceterar inte vissa saker i beteende och visar då hästen att jag är den som sätter umgängesreglerna. De flesta hästar vet redan och vill göra rätt. Då finns ingen som helst anledning att hålla på med något slags "ledarskapsövningar".

Varför krångla till allt. Vanligt hästvett och att se och repsektera varje individ räcker långt. Med respektera menar jag inte att låta den göra som den vill utan att se hur varje häst fungerar och anpassa sig efter det.

Sen vill jag att hästar är glada och verkar trivas med människorna och livet de har.

Jaa du ibland kan man ju undra. Min lilla häst är väldigt snäll från början, eller hon var det när jag köpte henne iaf :p Jag har lärt henne att hennes plats när vi är ute och går är bakom mig om inte jag säger nåt annat. och det verkar hon inte ha nåt emot. Har oxå lärt henne att stå bakom och vänta när jag häller maten i krubban/lägger ut hö. Hon verkar respektera mitt utrymme, utom när hon står uppbunden eller i boxen och får för sig att puffa o knuffa... Med andra ord gör hon INTE ALLTID som jag säger! Jag har kanske inte det perfekta ledarskapet... Men jag ser inte de här sakerna som något problem eftersom jag har en glad häst som inte utsätter varken mig eller andra för fara :)

Håller just på att läsa boken "Perfekt uppförande". Tycker verkligen den är bra! Beskriver hur man lär hästen att gå undan för tryck, och respektera ens personliga utrymme. Utan några hot eller våld. Det står oxå om hur viktigt det är att komma ihåg att alla hästar är olika!

men så är det det här med ponnyer:p Det spelar ingen roll att han respekterar "mitt utrymme", är luncen 3 timmar försenad och det står massa hö i stallgången, då går han dit.:angel: Står jag ivägen, fine. Han klagar inte utan går runt mig...:rofl:

Vad lägger du i begreppet "ledare"?
När jag läser ditt inlägg får jag känslan att du jämställer "ledare" för hästen (motsvarande ranghögre) med "ledare" för flocken (gruppledare).

Dessa företeelser är helt skilda.
Som du påpekar kan man inte vara flockledare med mindre än att man är i flocken och där fungerar med dom kvalitéer en flockledare behöver inneha.

Däremot kan man mycket väl vara ledare för sin häst, både inom och utom flocken. Här kommer en massa aspekter in, som du vet och lite går in på.

LIA

Jaa... försök hindra en ponny från att äta någon längre stund! :rofl: Skulle försöka med löslongering på min pålla i sommras... MEN, det fanns ju gräs o buskar i kanterna av ridbanan! Som om hon tänkte bry sig om mig. Men gullig är hon :love: Som sagt, bara de är glada och inte farliga :)

Jag personligen tycker att det pratas alldeles för mycket om ledarskap och rang och alldeles för lite om kompis och kompanjonskap. Jag har aldrig försökt bli ledare för mina hästar utan dom har fått lära mig hur dom fungerar istället. I dag hade vi vallningsövning i hagen och vi vallade varandra varannan gång och avslutade övningen med lite lagom bus, krumpsprång och sen lite gos utan att jag använde händerna. Hon är jättebra på att valla, så det använder jag mig av när jag vill ha in henne i stallet fast det inte är kvällsmatsdags.:idea: Grannen garvade åt oss när hon vallade in mig i stallet.:rofl:

Vad lägger du i begreppet "ledare"?
När jag läser ditt inlägg får jag känslan att du jämställer "ledare" för hästen (motsvarande ranghögre) med "ledare" för flocken (gruppledare).

Dessa företeelser är helt skilda.
Som du påpekar kan man inte vara flockledare med mindre än att man är i flocken och där fungerar med dom kvalitéer en flockledare behöver inneha.

Däremot kan man mycket väl vara ledare för sin häst, både inom och utom flocken. Här kommer en massa aspekter in, som du vet och lite går in på.

LIA

Både ja och nej.
Hur gör man skillnad på flockledare och ledare om man bara har en häst ensam hemma?
Eller vilken typ av ledare är du när du hämtar ut din häst från en fungerande flock?

Naturligtvis finns det en massa olika aspekter att väga in, oavsett vilken typ av "samarbete" man vill ha med sin häst.
Precis som oss, är hästar individer och skall också behandlas/respekteras som sådana.

/Bengt

men så är det det här med ponnyer:p Det spelar ingen roll att han respekterar "mitt utrymme", är luncen 3 timmar försenad och det står massa hö i stallgången, då går han dit.:angel: Står jag ivägen, fine. Han klagar inte utan går runt mig...:rofl:

Skiljer sig ponnier från hästar? :confused:
Jag har aldrig märkt någon direkt skillnad, mer än höjden. :angel:

Om lunchen är 3 timmar försenad anser jag att hästen har blivit respektlöst behandlad och du har svikit ett förtroende genom att inte servera lunchen i rätt tid.
Varför skulle han då respektera dig och ditt utrymme?

Vad lägger du i begreppet "ledare"?
När jag läser ditt inlägg får jag känslan att du jämställer "ledare" för hästen (motsvarande ranghögre) med "ledare" för flocken (gruppledare).

Dessa företeelser är helt skilda.
Som du påpekar kan man inte vara flockledare med mindre än att man är i flocken och där fungerar med dom kvalitéer en flockledare behöver inneha.

Däremot kan man mycket väl vara ledare för sin häst, både inom och utom flocken. Här kommer en massa aspekter in, som du vet och lite går in på.

LIA

Så vad är du menar du när du går in i en flock på 8-10 hästar och ska hämta din egen, och flockledaren i den flocken inte håller med om att det är en bra idé? Den motar bort dej :devil:
Eller din häst. :crazy:
Eller drar med flocken till andra änden av hagen? Vad ska din häst förväntas göra då?

Bara undrar.:confused:

Jag anser ju att hästarna ska stå under mej i rang varenda en och om det sen innebär att betraktas som flockledare i en eller annan:confused: bemärkelse är rätt ointressant för mej faktistk.

Sen kan de få dra iväg och busa en eller annan gång, det bjuder ajg på, hästar ska ha kul också, om det inte händer hela tiden:devil: Då får de se på annat :cool:

En väldigt bra fråga att ta upp tycker jag och jag läser så många intressanta svar, hoppas tråden blir lång:)

Själv kan jag hålla med dig om en hel del, detta med kompisskapet har jag själv tänkt lite mer på sistone, styr och bestämer man bara över hästen så kanske det inte blir så lycklig gemenskap i slutändan, men visst ska man vara i högre rang än sin vän men samtidigt visa kärlek och partnerskap, och jag tror de flesta älskar sina hästar när de tränar ledarskap och ledarskap men man måste nog släppa lite ledarskap och göra något kompisskap.

Gud jag har tänkt på en sak, hur ofta tar jag mig tiden att gosa med min ängel?
Detta har jag haft i bakhövvet i en vecka nu och försökt ta mig tiden att faktiskt smeka och gosa med henne, för det ger så mkt och speciellt till det stoet jag har som inte gillar alls att bli tagen på öronen exempel.

Ett ledarskap i kompisskap är väl ändå tricks, där är båda med och har roligt tillsammans men det är du som (leder den).
Det tycker jag är en bra ide att kommunicera med sin häst.
Men man måste ju själv tycka att det är roligt, man ska inte göra det bara för att hästen ska ha roligt, den har inte roligt om inte du har roligt- mkt roligt i den meningen ;)

Det är så lätt att sitta och skriva såhär, man minns hur hästen fungerar, men väl på plats har mkt av det runnit ur huvudet.

Men hur vet man egentligen då hästen är glad? Man kan se hur tydligt som helst då den är arg, sur men glad? De flesta hästar har ju öronen framåt ändå, i allmänhet..folk säger- ja men det ser man ju.
Men kan man beskriva det? Skulle någon kunna göra det för mig vore jag tacksam :)
Bockningar och bakut kan vara såna täcken, men nu menar jag mer, hur vet vi att hästen är glad då den ex löshoppar?

Jag har en fråga om min häst faktiskt.
Löshoppade för första gången idag, hade med mig både havre och valpisen, hade ingen hjälpreda med mig.
Efter att jag lett in henne på banan några gånger så hon fått hoppat tokgalopperade hon efter hoppbanan med svansen i vädret, stannade och frustade högt.
Sedan kom hon till mig eller så lockade jag med havre.
Sedan körde vi samma visa igen, nu började hon få kick på det här och travade bredvid mig när vi närmade oss banan, jag släppte henne och hon får iväg, hoppade elegant:)
Men jag tycker hon drog sig mkt bortåt till öppningen, jag lockade henne med havre och hon kom.
Lika pigg och ivrig när vi gick tillbanan igen med svansen högt upp, tokgalopperade när hon hoppat över alla och frustade högt igen.
Hon gav några bocksrpång ibland då valpisen kunde springa med henne.
Ibland då jag släppte in henne åt ena hållet (där hundret var närmare) kunde hon vända då jag gått bort från ingången, var hon osäker med för lite fart, eller ville hon inte?

Jag märkte ju på hästen att hon var uppspelt, men när hon går mot öppningen och tittar efter de andra hästarna, kommer inte direkt mot mig utan drar sig mer bortåt.. vill hon inte hoppa då?
Jag tycker det är svårt att förstå såna situationer.
Man känner både en glädje men ändå hejdå- från hästen
Vad kände hon;)
Vad tror ni?
Kanske inte stämde in i tråden helt.

Kan ju visa en härlig bild från det iaf ;)
http://archive.pixbox.se/arkivet/synligt_17/05600000-05609999/640x480/5609724.jpg

Jag löshoppade henne inte för att träna, jag gjorde det för att hon skulle ha lite kul med nya saker.
Jag vill inte styra och bestäma över henne hela tiden, hur ska man då nå det unika med hästen?
Dessutom kanske de blir totalt le en om de inte får ha kul-bus tillsammans med sin ledarkompis =)

Hästen ska må bra och vara glad. Jag märker det genom att den i ridningen är MED och säger: jag vill! När den är ivrig att komma ut fast sadeln är på, ivrig att få utföra nya rörelser, när den blir ivrig av att se hindren, eller går med öronen framåt och långa kliv iväg på promenaden.

Inte olydighet eller bocka eller busa, eller hetsa och kräva (tex att få hoppa) utan visa att den TRIVS med det vi håller på med, samarbetar, är uppmärksam, vill, svårt att förklara.:)
Det känns liksom i hela hästen.

Och den ska inte vara det ibland utan helst ska det vara normaltillståndet.:) Glad och förväntansfull inför det vi ska göra.

Visst kan det ta emot och den kan bli arg eller sur men det normala ska vara att vi är överens och samarbetar. Och att hästen har lätt att röra sej och utföra det man vill.

Och ute i hagen bockar busar och verkar trivas med sej själv och
tycka om att röra sej!

Positiv uppsyn för det mesta, tycka om människor och öht verka må bra.


Är det inte så blir jag orolig.

Alla har dåliga dagar, även hästar. Men det vanligaste ska ändå vara som jag beskriver.

Ja det var min definition av en glad häst.

Ja så hade nog jag också beskrivit men ändå, hur kan vi veta att den är glad för just det vi ska göra, kan den inte bara vara het eller nervös, nej jag ska alltid gå in på djupet, bli så komplicerad;)

Men om du ser min hästs bekskrivning då vi löshoppade, hur skulle du ha tatt hennes känslor och humör?

Och de hästar som inte brukar visa den beskrivningen, är dom aldrig glad? haha nej nu ska jag vara tyst.

Ja så hade nog jag också beskrivit men ändå, hur kan vi veta att den är glad för just det vi ska göra, kan den inte bara vara het eller nervös, nej jag ska alltid gå in på djupet, bli så komplicerad;)

Men om du ser min hästs bekskrivning då vi löshoppade, hur skulle du ha tatt hennes känslor och humör?

Och de hästar som inte brukar visa den beskrivningen, är dom aldrig glad? haha nej nu ska jag vara tyst.



Oh, nej, het eller nervös är något helt annat. En het eller nervös häst är inte fokuserad på det du gör:idea: Den är inte MED.

Viljan att avspänt samarbeta hör till.:)

Ang de som inte visar så (din fråga): Hästar är personligheter, man måste lära känna varje individ för att veta vad den vill säga. Även när den är glad. Men du kan nog märka efter en stund när du rider om hästen verkar trivas eller inte!

Flashlight har svarat så bra på dina frågor, så där har jag just ingenting att tillägga.

Hur man vet hur hästen känner inför någonting?
Ja, det är svårt att förklara. Man kan ju inte bara titta på kroppsspråket, utan det är mer en känsla.

Som alla? vet, som håller på med hästar, så är dom otroligt reseptiva för VÅR sinnesstämmning.
När vi går för att hämta hästen i hagen så vet dom redan på 100m håll hur vi mår, om vi har ont någonstans och vilken sinnesstämmning vi är i.
När jag själv kan styra vad jag ska göra med hästen så gör jag ALDRIG någonting som JAG tycker är tråkigt, jobbigt eller besvärligt, även om det kanske är nödvändigt.
Mitt utgångsläge inför det vi ska göra skall vara att det är kul, roligt och intressant.
Oftast får jag då samma svar från hästen. :banana:

Hästar är olika och jag har haft och hanterat många sorter vad gäller rang mm och för mej handlar det om att se varje individ och anpassa sig efter vad som krävs för att få en bra relation till just den hästen.

Jag tycker om ranghöga, självsäkra hästar. De är ofta kloka och förnuftiga och har huvudet med i alla lägen.

Varför krångla till allt. Vanligt hästvett och att se och repsektera varje individ räcker långt. Med respektera menar jag inte att låta den göra som den vill utan att se hur varje häst fungerar och anpassa sig efter det.

Jag blir så glad av att läsa detta, ja, svårare är det faktiskt inte, tänk om alla kunde tänka som du:bow: :bow: ;)

Hur gör man skillnad på flockledare och ledare om man bara har en häst ensam hemma?
Eller vilken typ av ledare är du när du hämtar ut din häst från en fungerande flock? Osäker på hur du menar, men på den första frågan svarar jag att du inte är flockledare (av uppenbara skäl) men kanske bra "ledare" (eller "dominant") för den hästindividen, medan jag i den andra frågan måste svara att jag inte vet. Dvs, min ledartyp är inte avhängigt av att jag hämtar hästen. Hästen kommer att tillbringa tid med mig, och förhoppningsvis är jag bra "ledare" då och hästen kommer att tycka det är OK att vara med mig i st f flocken och därmed tycker det är OK att följa med mig även nästa gång.

Passar på att upprepa mig ännu en gång! Jag har ännu inte träffat på en häst-ägare/hanterare som inte anser sig/vill vara ledare för sin häst. Man ställer i olika grad krav på att hästen ska vara till lags, utföra visst arbete på kommando, acceptera för hästen konstiga hanteringar, osv.
ALLA, anser sig vara ledare eller åtminstone att dom skall vara det!

Så vad vi talar om är på vilket sätt vi ska vara ledare (har jag fattat rätt?), hur hästen ska behandlas och hur den ska acceptera vårt ledande osv, osv.
Om det här går att skriva en stor bok, ja mer än en, och det är många som gjort det utan att få med allt, så jag stannar för säkerhets skull här.

LIA

Nu har Bengall setat på kammaren och funderat. :confused:

Det skrivs mycket om ledarskap, ledarskapsproblem och ledarskapsövningar. Jag har själv varit en av dom som skrivit.
Men vad är det egentligen vi vill med hästen?

Vill vi ersätta "flockledaren"?
Vad innebär då det?
Jo, enligt mina funderingar så krävs det att vi ska vara 24 tim/dygn i hagen/stallet hos hästen.
Det faller ju på sin egen orimlighet, men en flockledare lämnar ALDRIG sin flock, såvida han/hon inte blir nedpetad från tronen.

Dom flesta "ledarskapsövningar" bygger på iakttagelser om hur det fungerar i en hästflock. Hur ledarhästen behandlar dom andra hästarna och hur ledarhästen når sin position.
Många övningar har dessutom tvång och/eller hot om våld inbyggt.

Vad är det då vi är ute efter?
Jo, vi vill ha en häst som vi kan lita på, som är jobbvillig och som gärna ger sin syn av saken. ;)
Man ska ha ett ömsesidigt förtroende för varandra.

Då kommer naturligtvis nästa fråga:
Hur når vi dit?
Hade jag kunnat svara på den frågan, så hade jag säkert varit miljonär vid det här laget. :D

Vad vill jag då med min tråd?
Jo, jag vill få en diskussion om just ledarskap och ledarskapsövningar.

Dom flesta hästar är snälla, artiga och villiga att göra oss till lags.
Varför ska vi då "tvinga" dom till det dom redan vill?
Är det inte bättre att istället jobba med kommunikation så att vi och hästen bättre förstår varandra?
Jobba fram en gemensamt lexikon.

Få höra nu, fler som funderat?

*tänkande Bengall* :angel:
Ledarskap? Vad sysslar vi med egentligen?
Det har jag undrat över länge, vad sysslar ni med? Så fort hästen visar lite dåliga sidor, ja då rekommenderas att kuta iväg efter veterinären, att hästen har ont eller nåt annat fysiskt fel, när det i själva verket hänger på hur man uppträder inför sin häst. Den är inte dummare än att den genomskådar sin "ledare" och håller denne inte måttet, ja då bestämmer den själv , och det kan ta sig många olika uttryck, t o m som jag läste i nån tråd , att den började bitas.

Så vad är du menar du när du går in i en flock på 8-10 hästar och ska hämta din egen, och flockledaren i den flocken inte håller med om att det är en bra idé? Den motar bort dej
Eller din häst.
Eller drar med flocken till andra änden av hagen? Vad ska din häst förväntas göra då? :confused: Varför förväntas den göra något alls??

Jag anser ju att hästarna ska stå under mej i rang varenda en och om det sen innebär att betraktas som flockledare i en eller annan bemärkelse är rätt ointressant för mej faktistk. Jaha, och ...?

Sen kan de få dra iväg och busa en eller annan gång, det bjuder ajg på, hästar ska ha kul också, om det inte händer hela tiden Då får de se på annat Jag är ledsen, men jag begriper inte vad du vill ha sagt med ditt svar till mig.

LIA

Jag tror att just begreppet flockledare över sin häst används för att man vill ha de egenskaper över sin häst som flockledaren har, dvs att ens häst ska följa efter en överallt (genom vattenpölar, över diken, förbi traktorer och andra saker en del hästar är rädda för), och inte utmana (nafsa, eller markera med rumpan eller ett ben att den inte vill få hoven kratsad tex) eller försvara (sin mat, sin box tex.).
En häst som litar på sin ägare kan göra saker som den är rädd för/inte vill/är naturligt för den för att vi ber/beordrar den det. Att det är samma sak som flockledare går ju att diskutera, men jag tror att just begreppet används för att man vill identifiera sej som det, sen om hästen verkligen ser dej som flockledare eller som en människa som kommer varje dag till den, pysslar, myser, borstar och aktiverar och motionerar den och hästen vill vara med dej och dej till lags därför är ju omöjligt att säga.

Personligen struntar jag om min häst tänker "flockledare" eller "min bästa människokompis" när jag kommer, huvudsaken är att jag VET att min häst verkligen uppskattar allt jag gör med och för honom!:love:

:confused: Varför förväntas den göra något alls??

Jaha, och ...?

Jag är ledsen, men jag begriper inte vad du vill ha sagt med ditt svar till mig.

LIA

Att du skrev att ledare och flockledare är olika saker:idea:

Men du brydde dej inte om att förklara vad du menade:idea:

Om du är ledare ska väl din häst skita i flockens ledare och följa dej till grinden, eller? Kan en flockledare stå över dej bara du står över din häst?:confused:

Fattar du nu då?

Jag tror att just begreppet flockledare över sin häst används för att man vill ha de egenskaper över sin häst som flockledaren har, dvs att ens häst ska följa efter en överallt (genom vattenpölar, över diken, förbi traktorer och andra saker en del hästar är rädda för), och inte utmana (nafsa, eller markera med rumpan eller ett ben att den inte vill få hoven kratsad tex) eller försvara (sin mat, sin box tex.).
En häst som litar på sin ägare kan göra saker som den är rädd för/inte vill/är naturligt för den för att vi ber/beordrar den det. Att det är samma sak som flockledare går ju att diskutera, men jag tror att just begreppet används för att man vill identifiera sej som det, sen om hästen verkligen ser dej som flockledare eller som en människa som kommer varje dag till den, pysslar, myser, borstar och aktiverar och motionerar den och hästen vill vara med dej och dej till lags därför är ju omöjligt att säga.

Personligen struntar jag om min häst tänker "flockledare" eller "min bästa människokompis" när jag kommer, huvudsaken är att jag VET att min häst verkligen uppskattar allt jag gör med och för honom!:love:

Jag håller med dej!

Tack, de va kul att höra! :D

Om du är ledare ska väl din häst skita i flockens ledare och följa dej till grinden, eller?



Mja det där kan jag inte hålla med om, du kan vara ledare över hästen men du kan inte ta flockledarens plats.

Det är för mkt vi inte känner till om hästar och hästar utför känsligare signaler och språk, de förstår varandra oavsett vart de kommer ifrån.

Vi människor får inte förmänskliga hästar så mkt, det är ett flockdjur och hör till sina prärier och hästflock.
Det är logiskt och självklart att den föredrar sin hästflock än människan.

Cirkushästar är det kanske en annan sak med vad vet jag? Men människan sover till och med med hästen och umgås med den dygnet runt, då är det klart att man blir som en flockledare- fast det är onaturligt, och speciellt då den inte lever i flock med andra hästar.

En flockledare har i uppgift att skydda sin flock dygnet runt annars skulle väl inte ledaren ha skött de krav den har om han försvinner ett par timmar bra.
Vi ( de flesta ) har inte möjligheten att vara hos hästen dygnet runt.

Om man tar våra 3 hästar som exempel, jag brukar stå och bara titta på dom ibland vad för signaler och beteenden de ger ut.
Varmblodet är klart flockledaren, han är dominantast och högsta hönset, tar man honom från mitt sto blir hon totalt förstörd, såklart.
Hon är i lägre rang än honom, MEN i högre rang än shettisen, honom bestämer hon över vart han får äta och vara någonstans, hon leder honom verkligen men varmblodet har fortfarande största övertaget åt shettisen.

Det jag försöker säga är att det finns fler ledare i en flock men endast en flockledare som alla är i låg rang för.
Vi är en sådan ledare men samtidigt i partnerskap.
Eller lät det inte helt klart:p ?

Flashlight har svarat så bra på dina frågor, så där har jag just ingenting att tillägga.

Hur man vet hur hästen känner inför någonting?
Ja, det är svårt att förklara. Man kan ju inte bara titta på kroppsspråket, utan det är mer en känsla.

Som alla? vet, som håller på med hästar, så är dom otroligt reseptiva för VÅR sinnesstämmning.
När vi går för att hämta hästen i hagen så vet dom redan på 100m håll hur vi mår, om vi har ont någonstans och vilken sinnesstämmning vi är i.
När jag själv kan styra vad jag ska göra med hästen så gör jag ALDRIG någonting som JAG tycker är tråkigt, jobbigt eller besvärligt, även om det kanske är nödvändigt.
Mitt utgångsläge inför det vi ska göra skall vara att det är kul, roligt och intressant.
Oftast får jag då samma svar från hästen. :banana:

Jo jag håller med Flashlights beskrivning för det är så jag själv vill se hästens uttryck i känsla, men eftersom jag jämt går in på djupet vill jag veta om människan missuppfattat signalerna.
Vem bestämde att en hund var glad för att den viftade på svansen:p Som sagt så tycker man- men det är en självklarhet och det ser man.
Har diskuterat detta med mina polare och de kan inte riktigt hålla med mig haha, jag är för djup.


Det där med att hästar kan känna våra känslor på flera m avstånd är fräckt, men hur vet vi det =)? ok nu var jag där igen nu ska jag sluta.

Jag var själv uppspelt och tyckte det var roligt med löshoppning, kanske fick hon samma känslor?
Men varför vara uppspelt och ivrig sedan dra sig till ingången, var det en reflex att gå till sin flock?

Kan det vara som en vän sa till mig: hästar mår bra av att jobba och få göra saker men de är lata djur.

Finns så mkt man inte vet om dessa underbara djur, de är ett mysterium:love:

[/QUOTE]För mej är den dagliga hanteringen det som gör att jag markerar att jag "bestämmer". Jag acceterar inte vissa saker i beteende och visar då hästen att jag är den som sätter umgängesreglerna. De flesta hästar vet redan och vill göra rätt. Då finns ingen som helst anledning att hålla på med något slags "ledarskapsövningar".

Varför krångla till allt. Vanligt hästvett och att se och repsektera varje individ räcker långt. Med respektera menar jag inte att låta den göra som den vill utan att se hur varje häst fungerar och anpassa sig efter det.

Sen vill jag att hästar är glada och verkar trivas med människorna och livet de har.[/QUOTE]

:bow: :bow: :bow:
underbart att höra. varför ska alla krångla till det så för:devil: ?
hästvett - sunt förnuft är en bristvara......

varför ska alla krångla till det så för:devil: ?
hästvett - sunt förnuft är en bristvara

Ja, eller hur? :eek: Man gör det bara svårt för sej. Och hästen :crazy:

Att du skrev att ledare och flockledare är olika saker
Japp, så är det.

Men du brydde dej inte om att förklara vad du menade
Visst gjorde jag väl det? Läs igen.

Om du är ledare ska väl din häst skita i flockens ledare och följa dej till grinden, eller?
Kom ihåg att flockens ledare är ledare för alla hästar i flocken, inkl min.
("Ledare" är f ö ingen bra beteckning för förhållandet människan-hästen. Om man tar en vända i hästhagen med en kasse med äpplen i, kommer man garanterat att leda flocken härs och tvärs, men är man därmed ledare?)
Mitt förhållande till min häst (i flocken) är snarast en rangfråga (+ en hel del till). (Jag vet, rang är inget bra uttryck heller...) Man kan träna/lära en häst till det mesta, även att lämna flocken och följa med en därifrån, om man vill. Frågan är, varför den väljer att göra det.

Kan en flockledare stå över dej bara du står över din häst?
Självklart. Vem som "står över" vem hänger ju på vars och ens personliga kapacitet. Ju högre upp i hierakin du kommer, ju större krav ställs på dig om du ska hävda din position som ranghögre. Därför blir livet enklare om man etablerat sig som ranghögst från början, men man är ändå inte flockledare.
Som du kan läsa på Bukes forum, så har många problem med rangförhållandet. "Min häst tränger bort mig, min häst står inte still, osv, osv." Dvs, hästen ser sig som ranghögre och har ingen respekt, även om den låter människan "leda" genom att följa med i grimskaft, bli uppbunden, bli riden osv.

För att försöka en avrundning, så har vi ett personligt förhållande till vår häst och det är i bästa fall byggt på gemensam respekt och tillit och visar sig i en ömsesidig vilja att tillmötesgå den andres önskningar och behov. Då har vi relativt lätt att lära hästen det vi vill lära den.
I sämsta fall? :(

LIA

Hej!
Ser att du redan svarat på en del.
Jag vill ansluta till din "flockbeskrivning" med att berätta om min. Där har vi en häst som de övriga går undan för ("hierakihögst") när hon begär det, därefter en som de två övriga går undan för och så en som kan visa bort den fjärde.
Men, där finns ingen flockledare! Inte i ordets rätta bemärkelse. Häst nr två och fyra är ointresserade av makt och tycker sig klara sig utmärkt själva, dvs struntar i stort sett i de andra. Häst nr ett däremot är mycket beroende av fr a nr två, medan nr tre hänger på nr två men inte nr ett, som oftast är utan sällskap och fyran går fläckvis tillsammans med vem som av dom övriga.
Komplicerat? :) Det är bara början, och nog är det intressant att studera dom och deras relationer.

LIA

Kan en flockledare stå över dej bara du står över din häst?
Självklart. Vem som "står över" vem hänger ju på vars och ens personliga kapacitet. Ju högre upp i hierakin du kommer, ju större krav ställs på dig om du ska hävda din position som ranghögre. Därför blir livet enklare om man etablerat sig som ranghögst från början, men man är ändå inte flockledare.


Nej vem vill lunka runt i hagen hela dagarna med flocken?:crazy:

Men då har du svarat. Jag anser att man som människa måste i varje hästs ögon stå över den, annars får man problem i hanteringen, även av den egna om den tex ska hämtas ur hagen.

Sen kan dom ha vilken flockledare dom vill i hagen. Jag står över alla om jag visar mej.

Jag frågade hur du menade just för att det finns så myclet problem och så många missförstånd och rent ut sagt flummerier som gör det svårare för folk som inte är vana att hantera sina hästar.

Det är väl informationssamhällets baksida:crazy: Man kan läsa på nätet och grubbla i det oändliga om man vill. OCh krångla till det för sej själv.:crazy:

Därfär är det viktigt med rak och tydlig info också om vanligt hästvett och klok hantering av hästar öht.

Jag anser att man som människa måste i varje hästs ögon stå över den, annars får man problem i hanteringen, även av den egna om den tex ska hämtas ur hagen.
Sen kan dom ha vilken flockledare dom vill i hagen. Jag står över alla om jag visar mej. Bilden är komplex. Hästar är av naturen hyggliga och fredliga varelser, därför kan du gå in i en hage och hämta din häst, oavsett dom andra hästarna. Dvs, nästan alltid.
Men förr eller senare springer du på en häst som inte vill vara med om det, och då är det upp till bevis. Vem är bäst i den hagen?? "Vinner" du på starkare psyke och personlighet (eller stor påk :crazy: ) eller är det hästen?
Jag tror säkert att just du klarar av det, men inte alla, fr a inte dom ovana du nämner. Därför vore det bra med någon slags utbildning i mental häst-grundkunskap och dito kommunikation för dessa.

LIA

Därför vore det bra med någon slags utbildning i mental häst-grundkunskap och dito kommunikation för dessa.

LIA

Oh, ja! Man blir lite bekymrad av mycket man läser här i forumen:crazy: Hästar är fredliga och vänliga, som tur är, men också stora djur och flockdjur med vad det innebär.

Även människor är ju f ö flockdjur så vissa parelleller kan man faktiskt dra, när det gäller tex hur kroppshållningen påverkar andra....:D Samt hur vi påverkas av sinnessstämning hos dem omkring oss, (springer en springer alla, gäller även människor)

Men nu kom jag liten långt ifrån, sorry!

Passar på att upprepa mig ännu en gång! Jag har ännu inte träffat på en häst-ägare/hanterare som inte anser sig/vill vara ledare för sin häst. Man ställer i olika grad krav på att hästen ska vara till lags, utföra visst arbete på kommando, acceptera för hästen konstiga hanteringar, osv.
ALLA, anser sig vara ledare eller åtminstone att dom skall vara det!

Så vad vi talar om är på vilket sätt vi ska vara ledare (har jag fattat rätt?), hur hästen ska behandlas och hur den ska acceptera vårt ledande osv, osv.
LIA

Det var ungefär det jag ville diskutera, HUR vi är ledare för våra hästar. Diktatoriska eller samarbetande (kan man kalla det så?).


Om det här går att skriva en stor bok, ja mer än en, och det är många som gjort det utan att få med allt, så jag stannar för säkerhets skull här.
LIA

Ja, för det är väl ingen bok vi ska skriva här, utan mer lite allmänna funderingar kring detta.

/Bengt

Jag tror att just begreppet flockledare över sin häst används för att man vill ha de egenskaper över sin häst som flockledaren har, dvs att ens häst ska följa efter en överallt (genom vattenpölar, över diken, förbi traktorer och andra saker en del hästar är rädda för), och inte utmana (nafsa, eller markera med rumpan eller ett ben att den inte vill få hoven kratsad tex) eller försvara (sin mat, sin box tex.).
En häst som litar på sin ägare kan göra saker som den är rädd för/inte vill/är naturligt för den för att vi ber/beordrar den det. Att det är samma sak som flockledare går ju att diskutera, men jag tror att just begreppet används för att man vill identifiera sej som det, sen om hästen verkligen ser dej som flockledare eller som en människa som kommer varje dag till den, pysslar, myser, borstar och aktiverar och motionerar den och hästen vill vara med dej och dej till lags därför är ju omöjligt att säga.

Personligen struntar jag om min häst tänker "flockledare" eller "min bästa människokompis" när jag kommer, huvudsaken är att jag VET att min häst verkligen uppskattar allt jag gör med och för honom!:love:

Problemet är att många TROR sig veta att hästen uppskattar allt detta, medans den egentligen gör det för att vara till lags av en eller annan anledning.

The seven games, är de verkligen lekar eller ledarövningar?
Nu när jag tänker efter tycker jag det låter lite märkligt.
Som en annan skrev i en annan tråd:
Hästarna vet vad som måste göras inför en ledare, alltså flytta sig undan och respektera.
Om hästen nu vet vem som är ledaren varför "leka dessa lekar så ofta som de flesta gör" inte kallar jag det lek iaf:p
Hästar flyttar varandra för att visa vem som bestämer.
Eller är det en övning för "problemhästar"
Varför träna att backa en häst som redan har respekt för att flytta sig för en.
Ska jag säga:p -Men jag tränar det baraför att kunna lyckas backa henne med minsta lilla tecken, mer som ett trick eller vad man ska kalla det, jag gör det inte för ledarskap.

Roligt och höra andras åsikter om dessa övningar!

Jo jag håller med Flashlights beskrivning för det är så jag själv vill se hästens uttryck i känsla, men eftersom jag jämt går in på djupet vill jag veta om människan missuppfattat signalerna.
Vem bestämde att en hund var glad för att den viftade på svansen:p Som sagt så tycker man- men det är en självklarhet och det ser man.
Har diskuterat detta med mina polare och de kan inte riktigt hålla med mig haha, jag är för djup.


Det där med att hästar kan känna våra känslor på flera m avstånd är fräckt, men hur vet vi det =)? ok nu var jag där igen nu ska jag sluta.

Jag var själv uppspelt och tyckte det var roligt med löshoppning, kanske fick hon samma känslor?
Men varför vara uppspelt och ivrig sedan dra sig till ingången, var det en reflex att gå till sin flock?

Kan det vara som en vän sa till mig: hästar mår bra av att jobba och få göra saker men de är lata djur.

Finns så mkt man inte vet om dessa underbara djur, de är ett mysterium:love:

Jag kan känna ibland att man kanske inte ska vara så djup och försöka analysera allting. Ibland är det nog lika bra att bara acceptera de som händer och sker. :angel:

Alla hästar är olika mycket receptiva för vårt humör och vår koncentration. Jag har ridit hästar som inte har brytt sig alls till hästar som nästan har krupit ur skinnet bara för att jag släppt koncentrationen och pratat med kompisen. Den hästen var dessutom helt omöjlig att ha att göra med om jag var stressad eller upprörd över något.

Hon tyckte säkert att det var kul att hoppa, men sen tyckte hon att det räckte.

[I]
För att försöka en avrundning, så har vi ett personligt förhållande till vår häst och det är i bästa fall byggt på gemensam respekt och tillit och visar sig i en ömsesidig vilja att tillmötesgå den andres önskningar och behov. Då har vi relativt lätt att lära hästen det vi vill lära den.
LIA

Som vanligt hittar du en suverän beskrivning. :bow:

The seven games, är de verkligen lekar eller ledarövningar?
Nu när jag tänker efter tycker jag det låter lite märkligt.
Som en annan skrev i en annan tråd:
Hästarna vet vad som måste göras inför en ledare, alltså flytta sig undan och respektera.
Om hästen nu vet vem som är ledaren varför "leka dessa lekar så ofta som de flesta gör" inte kallar jag det lek iaf:p
Hästar flyttar varandra för att visa vem som bestämer.
Eller är det en övning för "problemhästar"
Varför träna att backa en häst som redan har respekt för att flytta sig för en.
Ska jag säga:p -Men jag tränar det baraför att kunna lyckas backa henne med minsta lilla tecken, mer som ett trick eller vad man ska kalla det, jag gör det inte för ledarskap.

Roligt och höra andras åsikter om dessa övningar!

Jag tycker inte om "Seven games" som många använder sig av övningarna.
Övningarna i sig är bara en liten lösryckt bit i ett mycket större sammanhang.
Den enda åsikt som jag har om "Seven games" är att många använder övningarna helt fel och i fel sammanhang.
NH är en filosofi som man ständigt utövar i sitt umgänge med hästarna, inte något man sysslar med varje tisdag mellan 18-20.:angel:

/Bengt

Håller med, men förstår också, inte minst av alla trådar om problem med hästar, att mänskor söker efter redskap att hantera sina hästar.
I vårt samhälle är vi så otroligt långt ifrån ett naturligt umgänge med djuren, det är bara att titta på Animal cops några gånger:cry: .
Det är inte lätt att försöka förstå sig på djur, och de har det inte så lätt när de försöker förstå oss. Det som är intressant med 7 games är ju egentligen att de är redskap för att lära sig bli mer uppmärksam på sin häst, och medveten om vad vi säger till våra hästar. Och kanske hur mycket dravel de får på köpet.
Om det är så att vi klarar oss ganska bra bara med dessa "språkliga" verktyg, hur skulle det då inte vara om vi lärde oss än mer om hur hästarna kommunicerar?

Det var ungefär det jag ville diskutera, HUR vi är ledare för våra hästar. Diktatoriska eller samarbetande (kan man kalla det så?).
Jag anser att en diktatorisk ledare är en kass ledargestalt som har blandat ihop ledarskap med kontrollmani. Den som har kontrollmani skapar lätt konflikter som ofta leder till en förlust av kontroll. Alltså kan rädslan för att förlora kontroll lätt leda till en verklig förlust av kontroll, och det skulle inte förvåna mig om en sådan förlust av kontroll gör kontrollmani ännu värre.

En grundprincip i mitt ledarskap gentemot hästar är att belöna lydnad med ökad frihet och ökat inflytande. Det verkar som om många gör tvärt om -- så att hästen får mindre inflytande när den lyder än när den sätter sig på tvären -- och då lär man hästen att hitta på djäkelskap.

Om det är så att vi klarar oss ganska bra bara med dessa "språkliga" verktyg, hur skulle det då inte vara om vi lärde oss än mer om hur hästarna kommunicerar?

Visst är det viktigt att förstå hur hästarna kommunicerar, men samtidigt tror jag att man inte ska fokusera för mycket på just den biten.
Risken blir att vi försöker prata "hästiska" i stället för att försöka jobba fram ett kommunikationssätt som är anpassat till oss båda.
Det verkar som många förlitar sig mer på "verktyg" än på sig själva och hästen.
(Jag tror du förstår vad jag menar.)

/Bengt

En grundprincip i mitt ledarskap gentemot hästar är att belöna lydnad med ökad frihet och ökat inflytande. Det verkar som om många gör tvärt om -- så att hästen får mindre inflytande när den lyder än när den sätter sig på tvären -- och då lär man hästen att hitta på djäkelskap.

Jag har jobbat på det viset tidigare.
Först satt upp ramar och regler.
När det fungerar har jag släppt mer och mer och gett hästen mer "frihet" och inflytande.
Resultatet har blivit en glad, arbetsvillig och 100% säker häst med bra självförtroende.
En häst som dessutom gärna delade med sig av sina åsikter i olika saker. :angel:

*hugger en knapp*

Inte läste hela tråden, men något jag tycker ofta glöms bort när det börjar talas/utövas ledarskap är KOMMUNIKATIONEN.

Om jag kräver att hästen ska lyssna på mig så måste jag ju lyssna på HÄSTEN med. Det tycker jag många glömmer.

Jovisst, det är ju också alldeles för lätt att "förmänskliga" djuren. Tänkte skriva att man kan lära sig mycket av människor som jobbat med djur hela sina liv, men så kom jag att minnas flera exempel på gamla som behandlat sina djur vedervärdigt.
Det är naturligvis bra om hästen är lydig, men det är ännu roligare om den verkligen vill ha kul ihop med mig... Och vägen dit kan väl aldrig gå via bestraffning? Utan genom förstärkning av önskat beteende.

Jag har jobbat på det viset tidigare.
Betyder det att du har inte jobbar på det sättet nu? Gick något fel?

Först satt upp ramar och regler.
När det fungerar har jag släppt mer och mer och gett hästen mer "frihet" och inflytande.
Jag tror inte att jag släpper på reglerna när saker fungerar bra, utan jag minskar snarare mängden av detaljstyrning gentemot hästen. Möjligen talar vi om samma sak -- jag känner mig språkligt förvirrad. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig, men jag känner att en lydig häst gör det lättare för mig att lyssna på och inspireras av hästens vilja.
Resultatet har blivit en glad, arbetsvillig och 100% säker häst med bra självförtroende.
Det känner jag igen. :)
En häst som dessutom gärna delade med sig av sina åsikter i olika saker. :angel:
Det är trevligt när man kommit så långt att hästen både vet att den gärna får visa vad den vill och att det inte lönar sig att bråka om det.

Jovisst, det är ju också alldeles för lätt att "förmänskliga" djuren. Tänkte skriva att man kan lära sig mycket av människor som jobbat med djur hela sina liv, men så kom jag att minnas flera exempel på gamla som behandlat sina djur vedervärdigt.
Det är naturligvis bra om hästen är lydig, men det är ännu roligare om den verkligen vill ha kul ihop med mig... Och vägen dit kan väl aldrig gå via bestraffning? Utan genom förstärkning av önskat beteende.

Ja, det är väldigt lätt att förmänskliga djurens beteende.
Jag försöker att inte göra det, men samtidigt är det ibland som ett sånt tänkande underlättar förståelsen. *virrigt eller?*

Nej, jag tycker bestraffning är fel väg oavsett om den är fysisk eller psykisk.

Betyder det att du har inte jobbar på det sättet nu? Gick något fel?

Nej, ingenting gick fel, utan man kan väl säga att jag har ändrat och modifierat mitt hästhanterande.
Iofs så har jag gjort det ända sen jag började med hästar. :angel:


Jag tror inte att jag släpper på reglerna när saker fungerar bra, utan jag minskar snarare mängden av detaljstyrning gentemot hästen. Möjligen talar vi om samma sak -- jag känner mig språkligt förvirrad. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig, men jag känner att en lydig häst gör det lättare för mig att lyssna på och inspireras av hästens vilja.


Jo, jag tror vi pratar om samma sak, fast med olika ordvändningar.
Det är svårt att skriva om en "känsla" eller vad man ska kalla det.


Det är trevligt när man kommit så långt att hästen både vet att den gärna får visa vad den vill och att det inte lönar sig att bråka om det.

Det viktigaste, vad jag har upplevt, är att det inte alltid blir NEJ när hästen frågar.
Det ska ju vara ett ÖMSESIDIGT samarbete.

Det är trevligt när man kommit så långt att hästen både vet att den gärna får visa vad den vill och att det inte lönar sig att bråka om det.

Ja, det är dit jag vill nå och brukar göra också:idea: Bra uttryckt.

Nej, ingenting gick fel, utan man kan väl säga att jag har ändrat och modifierat mitt hästhanterande.
På vilket sätt har du ändrat dit hästhanterande?
Har du märkt några särskilda fördelar eller nackdelar?

På vilket sätt har du ändrat dit hästhanterande?
Har du märkt några särskilda fördelar eller nackdelar?

Den sista förändringen som jag gjort är till en mjukare och mer kommunikativ hantering.
Visserligen har den biten funnits med lite hela tiden, men nu jobbar jag mer aktivt med det.

Fördelarna som jag kan se är att jag får en häst som är mer kommunikativ och "mjukare" mot mig. Protesterna från hästen, när den inte får som den vill, är också mindre.
Nackdelarna är att det tar lite längre tid innan man får en "lydig" häst, iaf som jag har märkt. Däremot "håller" lydigheten längre.

Nu har Bengall setat på kammaren och funderat. :confused:

Det skrivs mycket om ledarskap, ledarskapsproblem och ledarskapsövningar. Jag har själv varit en av dom som skrivit.
Men vad är det egentligen vi vill med hästen?

Vill vi ersätta "flockledaren"?
Vad innebär då det?
Jo, enligt mina funderingar så krävs det att vi ska vara 24 tim/dygn i hagen/stallet hos hästen.
Det faller ju på sin egen orimlighet, men en flockledare lämnar ALDRIG sin flock, såvida han/hon inte blir nedpetad från tronen.

Dom flesta "ledarskapsövningar" bygger på iakttagelser om hur det fungerar i en hästflock. Hur ledarhästen behandlar dom andra hästarna och hur ledarhästen når sin position.
Många övningar har dessutom tvång och/eller hot om våld inbyggt.

Vad är det då vi är ute efter?
Jo, vi vill ha en häst som vi kan lita på, som är jobbvillig och som gärna ger sin syn av saken. ;)
Man ska ha ett ömsesidigt förtroende för varandra.

Då kommer naturligtvis nästa fråga:
Hur når vi dit?
Hade jag kunnat svara på den frågan, så hade jag säkert varit miljonär vid det här laget. :D

Vad vill jag då med min tråd?
Jo, jag vill få en diskussion om just ledarskap och ledarskapsövningar.

Dom flesta hästar är snälla, artiga och villiga att göra oss till lags.
Varför ska vi då "tvinga" dom till det dom redan vill?
Är det inte bättre att istället jobba med kommunikation så att vi och hästen bättre förstår varandra?
Jobba fram en gemensamt lexikon.

Få höra nu, fler som funderat?

*tänkande Bengall* :angel:

Jag har ogillat ordet ledarskap sedan jag höll på med hundar och läste Jane Fennell. Ledarskap är bara ett finare och modernare ord för förtryck. Jag ser mig som en vän, kompanjon och coatch...

Om hästar hade kunnat reflektera - Ur hästens synvinkel är ryttare mest parasiter...

Håller absolut inte med om att ledarskap är ett modernt ord för förtryck. Då har du nog råkat ut för felaktigt "ledarskap" tror jag. :confused:

Det är som men vi människor. Vissa ledare bestämmer över en grupp utan att betraktas som förtryckare, elaka osv. Tvärt om är de bästa ledarna rättvisa, sympatiska, lugna och tillmötesgående. det är dessa ledare som man verkligen får respekt för.

Sedan finns det ju chefer, ledare som missbrukar sin position, inte klarar av ledarskapet och utnyttjar läger, blir agressiva, fientliga.

Det är nog detta beteendet som du tänker på!

"Där kunskapen tar slut, tar ilskan vid!"

Föresten så är flockbeteendet det ända som hästen kan jämföra en relation till, och där finns inga lika-rangade...

Jag skall svara mer seriöst på dina tankar denna gång...

Nu har Bengall setat på kammaren och funderat. :confused:

Det skrivs mycket om ledarskap, ledarskapsproblem och ledarskapsövningar. Jag har själv varit en av dom som skrivit.
Men vad är det egentligen vi vill med hästen?

Jag vill ha en kamrat att spendera en del av min fritid med. Jag vill tävla för att det är roligt att träna mot mål och jag vill förbättra mitt samarbete med hästen. Jag vill känna att vi båda utvecklas i vår relation så att vi kan jobba med mindre och mindre signaler och ändå förstå varandra. Jag vill att vi skall vara kompanjoner, men jag har 51% av aktierna.

Vill vi ersätta "flockledaren"?

Nej för fanken... Min häst har en flock, och jag är ingen häst. varför skulle jag vilja vara dess flockledare. Jag nöjer mig med att hästen respekterar mig och mitt utrymme (dvs inte springer ner mig, inte biter mig, inte sparkar mig) och är allmänt lydig.


Dom flesta "ledarskapsövningar" bygger på iakttagelser om hur det fungerar i en hästflock. Hur ledarhästen behandlar dom andra hästarna och hur ledarhästen når sin position.
Många övningar har dessutom tvång och/eller hot om våld inbyggt.

Det där är rena larvet enligt mig. Jag har redan gjort upp med ledarskapet vad gäller hundträning... Alfarullningar, äta hundens mat först, ignorering osv, osv. Jag skiter egentligen i vad hunden/hästen ser mig som så länge som den gör som jag vill när det är nödvändigt. jag tolererar viss självständighet från hästens sida. Jag är inte ute efter en marionettdocka som ett sätt att bekräfta min egen suveränitet. Det är ingen maktegotripp för mig.

Vad är det då vi är ute efter?
Jo, vi vill ha en häst som vi kan lita på, som är jobbvillig och som gärna ger sin syn av saken. ;)
Man ska ha ett ömsesidigt förtroende för varandra. Då kommer naturligtvis nästa fråga: Hur når vi dit? Hade jag kunnat svara på den frågan, så hade jag säkert varit miljonär vid det här laget. :D

Ja, det är ju det som är tjusningen med livet i allmänhet. Man söker ständigt sätt att förbättra sig... man förkovrar sig, skaffar en verktygslåda med erfarenheter att arbeta utifrån. Jag har fullt med NH böcker hemma, och jag läser dem och begrundar. jag haräven klassiska böcker och jag försöker alltid lyssna och lära av alla... sedan sållar jag bort det mesta och behåller guldkornen. Riktigt duktiga hästmänniskor har ofta en bred bakgrund och en känsla för djuret.

Vad vill jag då med min tråd?
Jo, jag vill få en diskussion om just ledarskap och ledarskapsövningar.

Dom flesta hästar är snälla, artiga och villiga att göra oss till lags.
Varför ska vi då "tvinga" dom till det dom redan vill?


Jag håller inte på med sånt... maktutövande... utan bondförnuft, vänlighet, envisket, konsekvens, betingning och ibland bluffar jag hästen för att få den till det jag vill... och jag har aldrig haft några problem trots det.

Min tro är att det alltid för varje situation finns ett önskat beteende som vi vill att hästen skall göra. Det gäller att som hästmänniska vara smart och skapa situationen så att hästen gör rätt... sedan belönar man hästen rikligt. Om man upprepar detta ett par gånger så fäster man beteendet. Och som sagt. Hitills har jag aldrig mött problem som jag inte kunnat lösa på detta sätt.

Man kommer långt med vänlighet, lugn, konsekvens och upprepning.

Håller absolut inte med om att ledarskap är ett modernt ord för förtryck. Då har du nog råkat ut för felaktigt "ledarskap" tror jag. :confused:

Det är som men vi människor. Vissa ledare bestämmer över en grupp utan att betraktas som förtryckare, elaka osv. Tvärt om är de bästa ledarna rättvisa, sympatiska, lugna och tillmötesgående. det är dessa ledare som man verkligen får respekt för.

Sedan finns det ju chefer, ledare som missbrukar sin position, inte klarar av ledarskapet och utnyttjar läger, blir agressiva, fientliga.

Det är nog detta beteendet som du tänker på!

"Där kunskapen tar slut, tar ilskan vid!"

Tja... om du tittar på ledarskap i yrkeslivet så går det ut på att du som person skall få (läs lura) en grupp männsikor att (tro att de vill) göra något som de egentligen inte alls har lust till... och de skall göra det så bra som möjligt på ett så ekonomiskt sätt som möjligt. Jag tycker att det häri finns stora likheter med utöva ledarskap mot en häst.

De mest framgångsrika ledarna har ofta starka psykopatdrag (och om du ine är säker på vad detta är så googla).

Vad hände med den traditionella svenska hästhållningen, sk. hästvett och bondförnuft? Hade de helt fel i det de gjorde? Förstår vi hästarna bättre nu?

För om vi förstod våra hästar bättre genom NH, ledarskap eller vad du nu kallar det... då borde vi ju ha eliminerat alla hästproblem... men såvitt jag vet så är summan av allt ont fortfarande konstant?

För om vi förstod våra hästar bättre genom NH, ledarskap eller vad du nu kallar det... då borde vi ju ha eliminerat alla hästproblem... men såvitt jag vet så är summan av allt ont fortfarande konstant?

Hmmm, snarare tror jag det är värre idag än förr. :crazy:

För länge sen var hästar en del av vardagen (innan bilar o traktorer mm)

Sen kom en period med mycket få hästar, och de flesta människor hade inte med hästar att göra alls faktiskt, om de inte red på ridskola eller tillhörde de få som då hade egen häst.

Idag är det ju en "folksport" med ridning och det finns många fler hästar igen. Många har skaffat häst fast de inte har kunskaper. Och har problem. Läs bara alla trådar här:crazy:

Då finns det väl behov av en massa läror och teorier att hålla sej till, eftersom kunskapen saknas. Det gamla hederliga hästvettet finns inte överallt. En marknad har uppstått:idea: eftersom det finns så många osäkra hästägare.

Sen uppstår väl modeläror som i allt annat, en del bra annat inte.
Det gäller väl även barnupppfostran, hunduppfostran och allt möjligt annat.

Sen tycker jag hästvärlden är full avv besserwissrar som tror sig kunna allt, vet inte varför det är så? Ovanligt många tvärsäkra personer som kan o vet allt. Fast de inte kan så mycket ens. Och det är väl en del av problemet. Den som har problem kan få tvärsäkra råd av nån som i själva verket inte vet mer själv.:crazy:

Lite filosoferande bara.:angel:

Jag vill ha en kamrat att spendera en del av min fritid med. Jag vill tävla för att det är roligt att träna mot mål och jag vill förbättra mitt samarbete med hästen. Jag vill känna att vi båda utvecklas i vår relation så att vi kan jobba med mindre och mindre signaler och ändå förstå varandra. Jag vill att vi skall vara kompanjoner, men jag har 51% av aktierna.


Jag är ingen tävlingsmänniska på det viset.
Däremot har jag som mål att uppnå samma relation till hästen som du skriver.


Nej för fanken... Min häst har en flock, och jag är ingen häst. varför skulle jag vilja vara dess flockledare. Jag nöjer mig med att hästen respekterar mig och mitt utrymme (dvs inte springer ner mig, inte biter mig, inte sparkar mig) och är allmänt lydig.


Vad menar du med "allmänt lydig"?
Alla har ju vi våra dåliga dagar, även hästarna.
Jag skulle ha svårt att klara av ett hästliv där jag styrs av andra saker t.ex. träna enligt ett fastlagt schema.
Det ger oftast inget utrymme för vare sig min eller hästens "dagsform". Dvs. vad vi vill eller inte vill göra just idag.


Det där är rena larvet enligt mig. Jag har redan gjort upp med ledarskapet vad gäller hundträning... Alfarullningar, äta hundens mat först, ignorering osv, osv. Jag skiter egentligen i vad hunden/hästen ser mig som så länge som den gör som jag vill när det är nödvändigt. jag tolererar viss självständighet från hästens sida. Jag är inte ute efter en marionettdocka som ett sätt att bekräfta min egen suveränitet. Det är ingen maktegotripp för mig.


Håller med dig där.


Ja, det är ju det som är tjusningen med livet i allmänhet. Man söker ständigt sätt att förbättra sig... man förkovrar sig, skaffar en verktygslåda med erfarenheter att arbeta utifrån. Jag har fullt med NH böcker hemma, och jag läser dem och begrundar. jag haräven klassiska böcker och jag försöker alltid lyssna och lära av alla... sedan sållar jag bort det mesta och behåller guldkornen. Riktigt duktiga hästmänniskor har ofta en bred bakgrund och en känsla för djuret.


Ungefär så har jag också jobbat sen jag började med hästeriet, vilket tyvärr blev ganska sent i mitt liv.
Numera tycker jag synd om alla som har börjat i ridskola tidigt och aldrig fått lära sig att ifrågasätta vad dom får inpräntat på ridskolan.


Jag håller inte på med sånt... maktutövande... utan bondförnuft, vänlighet, envisket, konsekvens, betingning och ibland bluffar jag hästen för att få den till det jag vill... och jag har aldrig haft några problem trots det.

Min tro är att det alltid för varje situation finns ett önskat beteende som vi vill att hästen skall göra. Det gäller att som hästmänniska vara smart och skapa situationen så att hästen gör rätt... sedan belönar man hästen rikligt. Om man upprepar detta ett par gånger så fäster man beteendet. Och som sagt. Hitills har jag aldrig mött problem som jag inte kunnat lösa på detta sätt.

Man kommer långt med vänlighet, lugn, konsekvens och upprepning.

Men, att träna in ett beteende för att få det man själv önskar, det känns inte helt rätt för mig.
Var finns då hästens egen vilja och "önskemål"?

Jag är ingen tävlingsmänniska på det viset.
Däremot har jag som mål att uppnå samma relation till hästen som du skriver.

När jag jobbade som hästskötare hade jag förmånen att få rida även de bästa hästarna... dom kunde man styra med tanken och även samla med tanken... så känsliga var dom... det var en fantastisk upplevelse. Det där hoppas jag att någon gång få uppleva med en egen häst... inte så troligt dock... :angel: :angel: Fast jag har bra kontakt med han som jag jobbade för så jag vet att jag är välkommen dit närhelst jag vill och träna.


Vad menar du med "allmänt lydig"?
Alla har ju vi våra dåliga dagar, även hästarna.
Jag skulle ha svårt att klara av ett hästliv där jag styrs av andra saker t.ex. träna enligt ett fastlagt schema.
Det ger oftast inget utrymme för vare sig min eller hästens "dagsform". Dvs. vad vi vill eller inte vill göra just idag.

Med allmänt lydig/väluppfostrad (kan även i vissa av dess fall uttalas "vara trygg i sig själv", men det blir dom ju av en bestämd, konsekvent, trygg och lugn skötare) menar jag att den står stilla när jag sitter upp, går att klippa, går att duscha, sko, är cool när veterinären kommer, kan lämnas obunden under uppsikt och står kvar, lyfter hovarna när jag säger "hov", flyttar sig när jag vill, lastar sig själv, är lugn och behaglig på tävlingsplatsen. Till detta kommer ju att den är lydig när man rider den, men allt det bortser jag ifrån här.



Ungefär så har jag också jobbat sen jag började med hästeriet, vilket tyvärr blev ganska sent i mitt liv.
Numera tycker jag synd om alla som har börjat i ridskola tidigt och aldrig fått lära sig att ifrågasätta vad dom får inpräntat på ridskolan.

Jag tror att det håller på att ändras, att ryttarna blir me roch mer behandlade som kunder.

Men, att träna in ett beteende för att få det man själv önskar, det känns inte helt rätt för mig.
Var finns då hästens egen vilja och "önskemål"?

Det finns inte utrymme för kompromisser när jag tränar seriöst... Under en timme är det jag som bestämmer allt. I stallet och om jag lullar i skogen är det mkt friare... men vid arbete kräver jag allt av hästen (såklart avvägt mot vad den har kunskap till).

Vill vi ersätta "flockledaren"?

Jag kan inte riktigt hålla med dig Bengall. Visst vill vi bli ledaren, men vi vill inte ersätta flockens ledare.


Ioch med att vi tar ut hästen från flocken så skapar vi en ny flock, hästen och människan och det är i Den flocken vi önskar bli ledare.
Efter att kommunikation, tillit, förtroende och harmoni har etablerats mellan hästen och människan kan människan ta in detta ledarskap och den lilla flocken, hästen och människan, in i hästens hage, in bland de andra hästarna.
Det är inget märkvärdigt. Om man ser en stor vild flock vid ett vattenhål vet man även att i denna enorma flock av 50-100 hästar så finns det flera små flockar. Varje flock har sin ledare och ledaren under den, ett fungerande rangsystem.
Det finns redan i hästens natur att dela upp mindre flockar i en stor flock. De samlar de som står dom närmast, deras vänner, runt omkring sig.


Vi blir inte ledare över den stora "vanliga" flocken, utan ledare över den lilla som vi skapar i samma stund som du och hästen umgås med varandra.

Det kanske inte är det mest naturliga eftersom en ledare aldrig lämnar flocken, men å andra sidan är vår hästhållning sådan att hästarna inte lever ett fullt normalt och naturligt liv.

De fodras, de vattnas, de hålls instängda inom ett visst område, de tränas...




Sedan lever våra hästar inte heller ett naturligt flockliv oavsett om de går ihop i en vanlig hage eller inte, om de står på stall på kvällarna bryter man genast det naturliga flocklivet.

Först och främst bryter man mönstret genom att ta in hästarna och dela upp dom.
Sedan delar vi upp dom så att hästar som aldrig i sitt liv skulle stp vid varandra när de åt, helt plötsligt finner sig tvugna att stå sida vid sia och äta, vilket leder till att hästarna känner sig hotade och bevakar sin mat, ofta genom sparkar och sura/hotfulla miner.

Lösdriftshästar lever närmast ett naturligt liv som det går att komma i sveriges hästhantering.



Däremot tror jag att våra hästar, som föds upp under dessa förutsättningar, anpassar sig och sitt flockbeteende efter detta.
Det är bara att se på hästar som inte föds upp i flock, hur deras beteende förändras och blir ologiskt.

Den sista förändringen som jag gjort är till en mjukare och mer kommunikativ hantering.
Visserligen har den biten funnits med lite hela tiden, men nu jobbar jag mer aktivt med det.

Fördelarna som jag kan se är att jag får en häst som är mer kommunikativ och "mjukare" mot mig. Protesterna från hästen, när den inte får som den vill, är också mindre.
Nackdelarna är att det tar lite längre tid innan man får en "lydig" häst, iaf som jag har märkt. Däremot "håller" lydigheten längre.
Det låter inte som att det här går emot principen att belöna lydnad med ökad frihet.
Menade du att du hade slutat följa den principen eller inte?

Jag vet inte om jag har lyckats uttrycka det jag vill, men här är två exempel på hur jag tillämpar principen jag tänker på:
1. När en häst samlar sig bra i trav och jag känner att den hellre vill galoppera, så släpper jag fram den i galopp som en belöning för samlingen.
2. Om jag inte behöver träns eller grimma för att rida så som jag vill, så kan hästen få slippa att ha rep eller tyglar kopplade till en sak på huvudet. (Detta har jag än så länge bara upplevt med två hästar och jag har behövt halsrep på båda hästar.)

Det finns inte utrymme för kompromisser när jag tränar seriöst... Under en timme är det jag som bestämmer allt.
Jag är inte säker på att jag förstår dig rätt, men så som jag tolkar detta så ser jag två möjliga nackdelar:
1. Du måste ge hjälper för varje detalj i en övning eller rörelse.
2. Hästen har inte möjlighet att kompensera eller dölja dina fel.

Stämmer det?

Jag tror inte heller "vi" vill ersätta flockledaren.

Det verkar som många hästägare har väldigt dålig koll på hantering och har svårt att veta vad dom egentligen vill.
Många söker gen-(sen-)vägar genom att ställa frågor här på Buke, istället för att själva fördjupa sig i ämnet eller problemet.
Väldigt kategoriskt skrivet, men jag tror du vet vad jag menar.

Det jag egentligen är ute efter med mitt inlägg är att få till en diskussion om mina funderingar och mitt ändrade synsätt på hantering av hästarna.
Jag vet att det inte finns något universalsätt och att vi alla är olika, både hästar och ryttare(ägare).
Kort sagt, hur når vi bäst våra mål, med tvång, genom kommunikation eller genom en kombination av dessa båda.

Det låter inte som att det här går emot principen att belöna lydnad med ökad frihet.
Menade du att du hade slutat följa den principen eller inte?

Nej, den principen finns fortfarande med, framförallt i början med en ny häst.
När jag har nått fram till den ömsesidig kommunikation jag är ute efter, pratar jag inte längre om lydnad. Lydnad är för mig ett ord som förknippas med tvång.
Precis som i allt samarbete är det en fråga om att ge och ta.
Naturligtvis dyker det upp tillfällen när jag är tvungen att diktatoriskt bestämma vad som ska göras, t.ex. vid fara, olycksrisk, olycka eller rehabilitering.

Hmm, jag är tydligen dålig på att formulera mig förståeligt. :angel:

Jag är inte säker på att jag förstår dig rätt, men så som jag tolkar detta så ser jag två möjliga nackdelar:
1. Du måste ge hjälper för varje detalj i en övning eller rörelse.
2. Hästen har inte möjlighet att kompensera eller dölja dina fel.

Stämmer det?

Nej, jag måste ha uttryckt mig lite luddigt för så menade jag inte... självklart uppskattar jag om hästen fortsäter i en öppna eller bakdelsvändning utan att få hjälper... jag ger bara hjälpen om hästen vill sluta göra rörelsen eller om jag vill att den skall göra något annat... och jag är inte så duktig att jag taxerar hinder såååå mkt bättre än hästen själv... så jag uppskattar när den tar sånna initiativ att korrigera taxeringen.

Jag menar mer att jag inte uppskattar när hästen bestämmer sig för att på långsidan skall vi öka tempot, det är okej att vägra om den inte känner för att hoppa idag... och då säger inte jag "stackars pålle... du slipper om du inte känner för det"... och hästen har inte rätt att bestämma om vi skall passera grisarna eller inte... eller om den skall sluta göra öppna... eller om den skall gena vid hoppvägarna...

Det verkar som många hästägare har väldigt dålig koll på hantering och har svårt att veta vad dom egentligen vill.
Många söker gen-(sen-)vägar genom att ställa frågor här på Buke, istället för att själva fördjupa sig i ämnet eller problemet.


Fast här håller jag verkligen inte med dig!

Vi vet ju inte hur dessa "osäkra" personer använder sig av informationen de får i svaren. Vissa kanske använder svaren för att få bekräftelse på något de egentligen redan visste, andra använder (tyvärr i vissa fall) svaren rakt av och ytterligare andra använder svaren som en utgångspunkt för att förkovra sig.

Exempelvis: Om Fröken X ställer en "NH-fråga" så kanske någon nämner PatP som hon kanske aldrig hört om innan... och utifrån det kan hon googla eller så och lära nya saker... eller välja att helt skippa NH.

Och sedan...

Personligen tycker jag att NH är fjanterier... ett sätt att sälja böcker och tjäna pengar på osägra (precis som ngn annan skrev innan). Mycket av det som presenteras som "NH", nyheter, nya teorier, "resultat av långvariaga studier av vildhästan applicerat på människans samvaro med hästen" är bara vanligt sunt bondförnuft... sen har NH-gurusarna spunnit ihop en story och ett resonnemang och en teori bakom det hela... Det finns ingen objektiv sanning i samvaron med hästar, det finns bara subjektivitet. Man finner detta överallt. På brukshundsklubben (dominans, Fennell, ledarskapsövningar), och om inte förr så när man skaffar barn blir man överöst med "experter" och deras "objektiva sanningar", baserat på ett, två eller sju barn.

Visst, blir man lycklig av tron på NH, så kör på... vissa saker som framförs är mycket bra! ...men att säga att det är någon nypåfund och att det enda rätta sättet att hantera hästar är BULLSHIT!

Men nu ska vi tänka lite här. Vad är ledarskap? INTE i hästsammanhang utan rent allmänt. Det är att en eller flera personer leder en annan individ eller en grupp. Tar det avslutande beslutet.
En person som leder är en ledare.

I hästsamanhang talar vi om en ledarhäst. Men det är inte en sådan ledare vi vill bli. Vi kommer aldrig att kunna bli en häst. Vi vill vara en ledare.

Sen att jag väljer att göra detta på hästars vis är för att det är den vägen till ledarskap som jag anser att hästarna bäst förstår och lättast accepterar. Det är den enklaste vägen till förståelse och mest rättvis mot djuren.

Någon häst blir vi aldrig.



Sen ska man också fundera. Är jag en ledare? Om hästen inte accepterar mig så beror det på att jag har brister som gör mig olämplig som ledare. Varför kämpar vi då ändå för ledarskapet?

Något som jag anser att människor behöver förstå när det gäller ledarskap är att alla inte alls lämpar sig som ledare. Och att det är helt ok.

Målet är att nå en kommunikation som förenklar samarbete, och sen vem det är som har sista ordet är en helt annan sak.

Vi vet ju inte hur dessa "osäkra" personer använder sig av informationen de får i svaren. Vissa kanske använder svaren för att få bekräftelse på något de egentligen redan visste, andra använder (tyvärr i vissa fall) svaren rakt av och ytterligare andra använder svaren som en utgångspunkt för att förkovra sig.

Det är ju det som är risken med internet och att ge tips och råd på övningar över internet.
Jag som instruktör kan inte se hästen, jag kan inte läsa av den korrekt och därmed vet jag itne om människan återger situationen korrekt. Denna kan Tro att den återger situationen korrekt men det är lätt att missa ett öra, eller en min.
Sedan har vi aspekten människan. Vad säger denna till hästen? Egentligen? Vad sänder människan ut för omedvetna signaler, och hinner människan med att sända ut alla signaler i tid.
När en lektion ges via internet kan instruktören heller inte säga till i rätt ögonblick när det krävs en reaktion. Som vi vet skall rätt signal ges inom sekunder efter en reaktion.
Därför är jag emot att berätta hur ,man gör en övning. Däremot att berätta varför man gör en sak är en helt annan fråga.
Jag diskuterar gärna det.



Personligen tycker jag att NH är fjanterier... ett sätt att sälja böcker och tjäna pengar på osägra (precis som ngn annan skrev innan). Mycket av det som presenteras som "NH", nyheter, nya teorier, "resultat av långvariaga studier av vildhästan applicerat på människans samvaro med hästen" är bara vanligt sunt bondförnuft... sen har NH-gurusarna spunnit ihop en story och ett resonnemang och en teori bakom det hela...

Ja och nej.
Självklart så ska det inte gå till överdrift. Men å andra sidan, om någon skall lära ut till någon, så skall denna väll få betalt för sin tid?
Oavsett om det är genom en bok eller genom lektioner privat eller på en kurs.
Däremot när det går över till kaffemuggar, klockor och annat så tycker jag att NH kan ha kommit lite på glid. Men det är min åsikt.

Sen att endel tränare namnger sin NH, ex PNH, är helt ok i mina ögon. NH finns i så många olika tolkningar, speciellt med tanke på att varje individ har sin egen tolkning.
Om någon säger att de tänker efter PNH, så vet vi precis vilken inriktning som de tagit.

NH kan liknas vid ordet ridning.

Ridning har i sin tur undergrupper, western, akademisk, centrerad, klassisk, barock, engelsk, mfl...

NH har även den undergrupper, "gammalt hederligt hästmannaskap", Jaanas NH som jag tänker efter, Pat Parelli, Curt Pate, John More, Ellen Hofstad mfl...






Visst, blir man lycklig av tron på NH, så kör på... vissa saker som framförs är mycket bra! ...men att säga att det är någon nypåfund och att det enda rätta sättet att hantera hästar är BULLSHIT!

Ja och nej.
Jag vill häva ur mig att hanterar man sin häst vettigt, så har man "NH" som tankesätt, mer eller mindre.
Sedan vad man kallar det är en annan sak.
NH behöver inte vara repgrimma eller rundcorall eller ord som join up.
NH kan lika gärna vara en häst i en stallgång. Eller en häst i en hage med andra hästar och inte en människa så långt ögat når.

Det att NH skulle vara ngt. nytt... inte alls, det är lika gammalt som människans och hästens umgänge tillsammans.
Däremot är faktumet att vi lär ut det på mer daglig basis nytt. Det har försvunnit från den allmänna hästhanteringen, kunskaperna, och nu finns möjligheten att återfå den igen.

Men nu ska vi tänka lite här. Vad är ledarskap? INTE i hästsammanhang utan rent allmänt. Det är att en eller flera personer leder en annan individ eller en grupp. Tar det avslutande beslutet.

Nej, det du pratar om här är en chef. Det är inte samma sak. Chefen har rätt att bestämma och ta beslut. Det är dock inte säkert att chefen är en ledare.


En person som leder är en ledare.

Sant, men personen behöver inte ha mandat att ta beslut.


I hästsamanhang talar vi om en ledarhäst. Men det är inte en sådan ledare vi vill bli. Vi kommer aldrig att kunna bli en häst. Vi vill vara en ledare.

Sen att jag väljer att göra detta på hästars vis är för att det är den vägen till ledarskap som jag anser att hästarna bäst förstår och lättast accepterar. Det är den enklaste vägen till förståelse och mest rättvis mot djuren.

Någon häst blir vi aldrig.


Vad anser du om betingning? Och vad anser du om traditionell hästhantering, jfr bönderna som hadr hästar i arbetet.


Sen ska man också fundera. Är jag en ledare? Om hästen inte accepterar mig så beror det på att jag har brister som gör mig olämplig som ledare. Varför kämpar vi då ändå för ledarskapet?

Därför att det pumpas ut böcker, information och åsikter om att detta är "den enda och sanna vägen". Många okunniga personer tar efter och skapar 3 gånger fler problem än de löser. :smirk:


Något som jag anser att människor behöver förstå när det gäller ledarskap är att alla inte alls lämpar sig som ledare. Och att det är helt ok.

Målet är att nå en kommunikation som förenklar samarbete, och sen vem det är som har sista ordet är en helt annan sak.

Och personer som "inte är lämpade som ledare" och ändå vill få hästen förbi grisarna... vad skall dom göra då, enligt ditt sätt att se detta? :)

Det är ju det som är risken med internet och att ge tips och råd på övningar över internet.
Jag som instruktör kan inte se hästen, jag kan inte läsa av den korrekt och därmed vet jag itne om människan återger situationen korrekt. Denna kan Tro att den återger situationen korrekt men det är lätt att missa ett öra, eller en min.
Sedan har vi aspekten människan. Vad säger denna till hästen? Egentligen? Vad sänder människan ut för omedvetna signaler, och hinner människan med att sända ut alla signaler i tid.
När en lektion ges via internet kan instruktören heller inte säga till i rätt ögonblick när det krävs en reaktion. Som vi vet skall rätt signal ges inom sekunder efter en reaktion.
Därför är jag emot att berätta hur ,man gör en övning. Däremot att berätta varför man gör en sak är en helt annan fråga.
Jag diskuterar gärna det.

Som vanligt är du klok som en bok. =)

Du kallar det NH, jag kallar det känsla för djurets sinnesstämningar. Samma sak verkar det som bara det att du har delat upp det i begrepp och kan förklara. Hästvett = NH i detta fall.


Ja och nej.
Självklart så ska det inte gå till överdrift. Men å andra sidan, om någon skall lära ut till någon, så skall denna väll få betalt för sin tid?
Oavsett om det är genom en bok eller genom lektioner privat eller på en kurs.
Däremot när det går över till kaffemuggar, klockor och annat så tycker jag att NH kan ha kommit lite på glid. Men det är min åsikt.

Sen att endel tränare namnger sin NH, ex PNH, är helt ok i mina ögon. NH finns i så många olika tolkningar, speciellt med tanke på att varje individ har sin egen tolkning.
Om någon säger att de tänker efter PNH, så vet vi precis vilken inriktning som de tagit.

NH kan liknas vid ordet ridning.

Ridning har i sin tur undergrupper, western, akademisk, centrerad, klassisk, barock, engelsk, mfl...

NH har även den undergrupper, "gammalt hederligt hästmannaskap", Jaanas NH som jag tänker efter, Pat Parelli, Curt Pate, John More, Ellen Hofstad mfl...

Oh no!

Enligt ditt sätt att resonnera finns det ju många bler subgrupper än så... snarare Karins NH, Sammets NH, Pelles NH osv... en variant efter varje person som utövar det... sen kan du bryta ner det ytterligare... SaintsTolkningAvSammetsNH... det blir ett gytter av varianter. Du kan omöjligt säga att om du och jag praktiserar NH efter teori X så kommer vi att göra lika. Det är omöjligt, för du har din förförståelse och jag har min. Förförståelsen färar hur vi lär oss och tillämpar ny kunskap.

Ovh vad har vi kommit fram till då? Jo hästvett baserat på erfarenhet. :D




Ja och nej.
Jag vill häva ur mig att hanterar man sin häst vettigt, så har man "NH" som tankesätt, mer eller mindre.
Sedan vad man kallar det är en annan sak.

Instämmer till fullo!


NH behöver inte vara repgrimma eller rundcorall eller ord som join up.
NH kan lika gärna vara en häst i en stallgång. Eller en häst i en hage med andra hästar och inte en människa så långt ögat når.

Instämmer till fullo!

Det att NH skulle vara ngt. nytt... inte alls, det är lika gammalt som människans och hästens umgänge tillsammans.
Däremot är faktumet att vi lär ut det på mer daglig basis nytt. Det har försvunnit från den allmänna hästhanteringen, kunskaperna, och nu finns möjligheten att återfå den igen.

Mycket bra skrivet!

:bow:

Så... räntan av kontentan av summan är som följande... NH är ett begrepp för att återinföra traditionellt hästvett där detta fallit bort pga "det nya sättet att hålla häst"? Dvs bondförnuft i en snygg förpackning och så lite "extra allt" som tillbehör? :D

När jag har nått fram till den ömsesidig kommunikation jag är ute efter, pratar jag inte längre om lydnad. Lydnad är för mig ett ord som förknippas med tvång.
Precis som i allt samarbete är det en fråga om att ge och ta.
Naturligtvis dyker det upp tillfällen när jag är tvungen att diktatoriskt bestämma vad som ska göras, t.ex. vid fara, olycksrisk, olycka eller rehabilitering.
Jag använder mig av ordet "lydnad" för att betona kontroll. Jag håller med om att lydnad har en ton av kuvande, men jag tror mer på att låta andra toner komma fram ur "lydnad" än på att överge ordet. Exempelvis så kan man vara laglydig utan att känna sig det minsta kuvad. Ordet "laglydig" har för mig en koppling till samhälle och gemenskap, och jag tycker att "lydnad" har en likartad koppling till kommunikation och förtroende.

Hmm, jag är tydligen dålig på att formulera mig förståeligt. :angel:
Det tycker jag inte. Språket räcker helt enkelt inte till för att ge precisa beskrivningar av tankar och känslor kring ledarskap. När jag läser om ledarskap i allmännhet och hästhantering i synnerhet, så brukar jag lägga märke till hur olika betydelser samma ord kan ha för olika människor. Hur man uppfattar begreppet "lydnad" är ett ganska lindrigt exempel. Människors olika uppfattningar om begreppet "bestraffning" är ett mer anmärkningsvärt exempel.

Nej, jag måste ha uttryckt mig lite luddigt för så menade jag inte... självklart uppskattar jag om hästen fortsäter i en öppna eller bakdelsvändning utan att få hjälper... jag ger bara hjälpen om hästen vill sluta göra rörelsen eller om jag vill att den skall göra något annat... och jag är inte så duktig att jag taxerar hinder såååå mkt bättre än hästen själv... så jag uppskattar när den tar sånna initiativ att korrigera taxeringen.
Trevlig att läsa! :) Jag fått en känsla av att flertalet ryttare tycker att egna initiativ från hästens sida alltid är problem -- fast det är kanske bara jag som är fördomsfull.

Denn afråga tällde jag får ett par år sedan på nh ujujuj :D jag tycker din tankeär bra jag funderar ofta över den.

Som duvet har jag kämpat några r med min HUbbe och jag kan säga att deä rinte tekiken de sitter i utan en känsla och man ska lyssna på den och så hanldar de för mig on tillit från båda håll,man lyssnar på varandra sedan om jag är flockledare el inte de vet jag inte men jag har inga problem med honom el de nadra hästarna å så länge de är så så tänke rjag inte gräva ide :D i början var de mycket teknik för just ledarskap men ochså de kan gå åt hel*ete de kan jag intyga men idag har vi en sund relation till varandra jag litar på min instink när han försöker säga någe,liksom han talar väl brukar jag säga å de gör han,han har lärt mig allt jag kan Jogn M har hjälp oss på traven då de körde ihop sig men just detta med ledarskap mmm den är tung då jag ochså anser att en flockledare aldrig lämnar sin flock.

Men nu ska vi tänka lite här. Vad är ledarskap? INTE i hästsammanhang utan rent allmänt. Det är att en eller flera personer leder en annan individ eller en grupp. Tar det avslutande beslutet.
En person som leder är en ledare.

I hästsamanhang talar vi om en ledarhäst. Men det är inte en sådan ledare vi vill bli. Vi kommer aldrig att kunna bli en häst. Vi vill vara en ledare.

Sen att jag väljer att göra detta på hästars vis är för att det är den vägen till ledarskap som jag anser att hästarna bäst förstår och lättast accepterar. Det är den enklaste vägen till förståelse och mest rättvis mot djuren.

Någon häst blir vi aldrig.

Sen ska man också fundera. Är jag en ledare? Om hästen inte accepterar mig så beror det på att jag har brister som gör mig olämplig som ledare. Varför kämpar vi då ändå för ledarskapet?

Något som jag anser att människor behöver förstå när det gäller ledarskap är att alla inte alls lämpar sig som ledare. Och att det är helt ok.

Målet är att nå en kommunikation som förenklar samarbete, och sen vem det är som har sista ordet är en helt annan sak.

Som sagt, jag har tänkt och funderat och försöker hitta ett bra sätt att uppnå förståelsen och samarbetet.
Det är som Skjootan skriver, för mycket teknik och för lite lyssna på sig själv och hästen.

Jag har alltid varit kritisk till vad andra säger/skriver om hur man ska jobba med hästhantering. Med åren har jag blivit mer övertygad om att "andras sanningar inte är mina sanningar."
Jag vill, och har alltid velat, hitta en hantering som passar mig, mitt psyke och den hästen jag håller på med.
Flera gånger har "mer kunniga" kritiserat mig för att det tar för lång tid, att jag gör fel och att jag "daltar" med hästen genom att inte använda våld, fysisk eller psykisk.
Visst, det har tagit lång tid, men det gör det väl alltid när man provar sig fram?

Jag vill inte påstå att jag är perfekt eller någon expert, men mina sanningar passar för mig. :angel:
Det enda jag är ute efter med den här tråden är att få till en diskussion och förhoppningsvis få fler att tänka efter vad dom sysslar med när dom enbart använder "teknik" när dom hanterar hästarna.
Teknik ÄR bra, men jag tror inte det är enda lösningen.

Jo, du har så rätt så.
Samma ord har olika betydelse för olika människor.
Inte konstigt att det blir missförstånd ibland. :angel:

Hej Skjootan
Jag måste erkänna att du och Hubbe :love: är en av orsakerna till min tråd.

Jag vet hur det var mellan er tidigare och hur det är nu. Jag vet också hur hårt du har kämpat för att nå dit ni är i dag.

Problemet kanske är att vi människor är alltför fokuserade på just att vara flockledare, att vi inte har tid att lyssna på vad hästen och vår instinkt säger oss.
Vi är så fångade i tekniken att vi inte vågar lyssna.

Fast här håller jag verkligen inte med dig!

Vi vet ju inte hur dessa "osäkra" personer använder sig av informationen de får i svaren. Vissa kanske använder svaren för att få bekräftelse på något de egentligen redan visste, andra använder (tyvärr i vissa fall) svaren rakt av och ytterligare andra använder svaren som en utgångspunkt för att förkovra sig.

Exempelvis: Om Fröken X ställer en "NH-fråga" så kanske någon nämner PatP som hon kanske aldrig hört om innan... och utifrån det kan hon googla eller så och lära nya saker... eller välja att helt skippa NH.

Jag förstår att du inte håller med mig, med all rätt.

Jag har själv utnyttjat möjligheten att få mina idéer och tankar bekräftade här på Buke, precis som nu.
Men det går inte att komma ifrån att många hanteringstrådar och dom efterföljande inläggen från trådskrivaren klart visar att dom söker en snabb genväg till en lösning på problemet.


Personligen tycker jag att NH är fjanterier... ett sätt att sälja böcker och tjäna pengar på osägra (precis som ngn annan skrev innan). Mycket av det som presenteras som "NH", nyheter, nya teorier, "resultat av långvariaga studier av vildhästan applicerat på människans samvaro med hästen" är bara vanligt sunt bondförnuft... sen har NH-gurusarna spunnit ihop en story och ett resonnemang och en teori bakom det hela... Det finns ingen objektiv sanning i samvaron med hästar, det finns bara subjektivitet. Man finner detta överallt. På brukshundsklubben (dominans, Fennell, ledarskapsövningar), och om inte förr så när man skaffar barn blir man överöst med "experter" och deras "objektiva sanningar", baserat på ett, två eller sju barn.

Visst, blir man lycklig av tron på NH, så kör på... vissa saker som framförs är mycket bra! ...men att säga att det är någon nypåfund och att det enda rätta sättet att hantera hästar är BULLSHIT!


Nu är det jag som inte håller med dig. :angel:
NH är bra, men endast om man anammar filosofin fullt ut och följer förorden i böckerna. I förorden står det bl.a. att alla övningar skall anpassas till både häst och människa.
Många plockar bara ut vissa delar ur NH-böckerna och använder sig av det och kallar det NH. SevenGames är ett väldigt bra exempel på en sån sak.
Jag har tidigare varit väldigt kritisk till NH, men efter att jag läst en del och diskuterat med "äkta" NH-människor har jag ändrat mening.
Tyvärr så är det dom oseriösa som ger NH-filosofin dåligt rykte.

Visst är det folk som gör sig pengar på NH, precis som på hundledarskap och barnuppfostran.
Men det är väl upp till oss "användare" att kritiskt granska det innan vi tar åt oss av "lärorna"?
Jag tror varken PP eller KFH säger att deras NH är något nytänkande eller det enda rätta sättet att hantera hästar.
Däremot finns det många , som jag ser det, oseriösa NH-utövare som påstår detta.

Det är som du skriver, det finns många bra saker inom NH.

Visst ska man inte dominera hästen in extremum (:D )men man måste ändå va ledare över hästen! Det funkar inte att bara va kompis o lite snällt fråga hästen om den vill följa med dej ut ur hagen o bort från dom andra hästarn o jobba lite på ridbanan/gå in i ett okänt mörkt hål (läs transport) el vad det nu kan va.

Förr el senare säger (dom flesta iaf)hästen att "det skiter jag i!" Du bestämmer inte över mej, jag vill hellre va m min flock. O vad ska du göra då? Säga ok, o försöka igen nästa dag?

Skulle dessutom inte vilja ha en myspyskompisrelation m en hingst!:eek:

Och visst ska man göra det kul för hästen när man håller på med den men man kan ju faktiskt fråga sej hur etiskt/moraliskt försvarbart det är att rida/hålla på med hästar överhuvudtaget egentligen...

Oh no!

Enligt ditt sätt att resonnera finns det ju många bler subgrupper än så... snarare Karins NH, Sammets NH, Pelles NH osv... en variant efter varje person som utövar det... sen kan du bryta ner det ytterligare... SaintsTolkningAvSammetsNH... det blir ett gytter av varianter. Du kan omöjligt säga att om du och jag praktiserar NH efter teori X så kommer vi att göra lika. Det är omöjligt, för du har din förförståelse och jag har min. Förförståelsen färar hur vi lär oss och tillämpar ny kunskap.

Ovh vad har vi kommit fram till då? Jo hästvett baserat på erfarenhet. :D



:D Ja tyvärr (?) så är det nog så, att det finns en miljard tolkningar av vad NH är, somliga mer korrekta än andra.
Att jag sedan lägger till faktumet att ingen tolkning är fel och ingetn är helt rätt är än mer förvirrande.

Varje tolknnig Är rätt utifrån erfarenheterna från individen vars tolkningen kommer ifrån...

Ex.

Sara ser en film på Youtube, hon ser hur hästen jagas runt runt i en rundcorall. Hästen ser inte alls lycklig ut och den är svettig ch stressad och nervös.
Saras tolkning av NH är att hästen bryts ner.
Visst har Sara rätt... hästen på filmen bröts ner i NH´ns namn.
Sen att det inte var bra NH, eller äkta NH heller, är en annan sak.


Det som är bra med att varje individ har sin egen tolkning av NH är att det skapar utveckling och debattar. (som här)
Det stampas inte på samma plats, det flödar till kunskap och därmed utvecklas NH.

*knapplån*
Tack alla för era inlägg i tråden.

Nu vet jag att mina funderingar inte är helt uppåt väggarna.
Jag har kommit fram till, igen :angel: , att en kombination av allting är den rätta vägen att gå för mig.
Däremot ska jag lägga tyngdpunkten mer åt det mjuka hållet, kommunikation.

Visst är det härligt med hästeriet, man blir aldrig fullärd och det finns så många härliga hästmänniskor som delar med sig av sina råd och erfarenheter. :bow:

Men nu ska vi tänka lite här. Vad är ledarskap? INTE i hästsammanhang utan rent allmänt. Det är att en eller flera personer leder en annan individ eller en grupp. Tar det avslutande beslutet.
En person som leder är en ledare.

I hästsamanhang talar vi om en ledarhäst. Men det är inte en sådan ledare vi vill bli. Vi kommer aldrig att kunna bli en häst. Vi vill vara en ledare.

Sen att jag väljer att göra detta på hästars vis är för att det är den vägen till ledarskap som jag anser att hästarna bäst förstår och lättast accepterar. Det är den enklaste vägen till förståelse och mest rättvis mot djuren.

Någon häst blir vi aldrig.



Sen ska man också fundera. Är jag en ledare? Om hästen inte accepterar mig så beror det på att jag har brister som gör mig olämplig som ledare. Varför kämpar vi då ändå för ledarskapet?

Något som jag anser att människor behöver förstå när det gäller ledarskap är att alla inte alls lämpar sig som ledare. Och att det är helt ok.

Målet är att nå en kommunikation som förenklar samarbete, och sen vem det är som har sista ordet är en helt annan sak.

Vilka kloka ord! :bow: Det hela handlar ju om att hästen måste välja en som sin ledare... Tycker inte hästen att man är en värdig ledare, som är vänlig och tar bra beslut t ex så kan man göra hur många övningar o sånt som helst... Kommer ändå inte bli ledaren förrän man ändrat sitt eget beteende gentemot hästen!