Såg att det just startats en tråd i ämnet men ville ändå ta upp mitt "problem" separat. Jag har också en unghäst (fyra år) som är så erbarmeligt seg. Det har varit svårt att få henne att ta ett stöd i handen och hon knäcker gärna av i nacken, dvs bjuder inte framåt. Hon har också ett temperament som gör det ganska svårt att gå på och "väcka" henne. Hon blir lätt sur och stött och kräver en timing vid korrigeringar som jag har svårt att klara av, hon är trots allt sto...:smirk: .

Jag tycker egentligen inte det är något problem i skritt och trav för där börjar jag hitta knapparna för hur jag ska få henne framåt och bjuda, i vart fall i skogen. Men galoppen är hopplös! Jag fick rådet att låta bli galoppen helt på ridbanan för då låser hon sig gärna. Det blev bara pannkaka, jag gjorde fattningar hon inte tog, gick på henne ännu mera och blev då naturligtvis fladdringare i mitt kroppsspråk vilket gör henne asförbannad - då stannar hon.

Hon har just fått en hel månads vila för att få smälta allt och att jag trodde hon kanske växte. Men nu har jag ridit några gånger. Igår i skogen tänkte jag att jag bara skulle ta en liten galoppfattning innan vi vände hemåt. Men inte! Jag fick verkligen jaga igång henne, hon backar mentalt hela tiden och galoppen blir förskräcklig, flack och obalanserad. När jag äntligen fått henne i galopp gav jag upp efter bara några språng, ingen vits att rida på det där sättet och vände hem. Men DÅ var hon jättesugen så jag lät henne galoppera hemåt och fick en jättefin bärig rund galopp. Så här var det även för några månader sedan när jag skulle galoppera på stubben, jag fick skritta bortåt och galoppera hemåt, då gick det jättebra. Galoppen hemifrån - flack och obalanserad helt utan bjudning. Jag har aldrig träffat på maken till bekväm häst!

Jag har prövat att rida med sällskap, då gick hon glatt sist och masade men bjöd bättre i galoppen. Jag trivs annars bäst att rida mina hästar själva och tycker att jag får ett bättre arbete och en bättre kontakt med hästen. Det känns nämligen inte som om det handlar om trygghet. Hon tycker helt enkelt det är väldigt onödigt och tråkigt att springa det fortaste man kan HEMIFRÅN, dvs BORT från maten... :eek: TILL maten känns mer logiskt för henne, suck...

Så till mina frågor. Hur gör man? Ska jag kräva att hon galopperar även hemifrån trots att galoppen blir blaha. Eller ska jag bara galoppera på hemväg för att få fina fattningar och bärighet. Jag har fått rådet att longera henne i galopp inspänd för att få upp lite styrka, vad tror ni om det? Hästen är värdens gulligaste i alla lägen men den här oviljan är så negativ att jag blir alldeles utless. Ge mig hopp och mod, för jag hoppas innerligt att det går över...:crazy:

som sagt innan.... en del unghästar tar det tid med.
Lite tipps:
Även om du inte föredrar att rida ut med andra så tror jag att det skulle underlätta både för dig och hästen med lite sälskap. Försök att få din lilla latmaska ;) att inte halka efter så mycket speciellt när ni ska sätta igång att galoppera. Rid korta pass. Många igångsättningar. Har du möjlighet att sätta upp små hinder - brukar vara bra medicin för hästar med (för)lite framåtbjudning (gärna om någon kan rida före och du efter). När du har fått en ärlig framåtbjudning kommer du att få ett ärligt stöd i handen. Tänk inte så mycket på formen det kommer med framåtbjudningen. Skulle undvika att galoppera på hemväg - försök att hitta en bra form i trav i ställt då den lille hästen har framåtbjudning.

Jag har försökt med hinder faktiskt, min erfarenhet är att då brukar den segaste tonåring ändå vakna till liv lite. Men inte... Hon bara snubblade över istället och tyckte det blev ännu jobbigare. Som jag ser det måste jag hitta något som hon tycker är roligt, som får henne att tänka positivt. I dagsläget är alltså det ända som leder i den riktningen att få springa hem :o .

Ska kanske försöka igen med sällskap. Känner mig inte helt positiv till den jag måste sällskapa med... Lite ego typ som inte intresserar sig för att hjälpa mig utan då får man hänga med på hennes villkor. Känns inte så kul :crazy: .

Men tack för tips!

Ja men det är ju jätte bra med en "ego-kompis" i detta läge. Lek följa John - då hinner du inte tänka på hur tonåringen går untan har fullt fokus på att hänga på. Det skulle ju va bra om h*n kunde ha vänligheten att hålla ett normaltempo så segsillen hänger på också. Fråga om ni inte kan leka denna lek i padocken också - över låga hinder. Börja med bommar på marken och sen små kryss. För jag tror inte att du ridit efter någon när du hoppat, eller har jag fel?? och du glöm inte din egna inställning till ridningen - glad matte - roligare ridning :banana:

Jag rider en häst som är 4 år och i början var hon hur seg som helst och hon är också sådär stoig så man kan inte gå på henne hur som helst utan då blir hon asförbannad. men jag red mest ut i skogen och undan för undan har hon blivit piggare (nästan för pigg).
hon kan fortfarande vara lite seg i skritten och när jag tänker rida lite dressyr, men gör det inte så himla länge. högst 20, 30 minuter så hon inte blir för arg. I början tog hon inte heller galoppskänkeln utan jag fick jaga på henne och hon blev sur, men d funkar nu.
Men jag tror att det bästa är att rida ut med sällskap så förhoppningsvis så löser det sig efterhand som d gjorde för oss!

Vi har 2 4-åringar i stallet och det händer nån gång om jag har mycket tid att jag sitter även på nån av dem. Särksitl den ena (val)
är oerhört seg innan han kommer igång och blir intresserad. Lite loj sådär.

Det har blivit bättre med mer ridning och att han förstår mer vad man vill. Går fint fram till bettet i trav och jobbar bra, när han väl kommer igång.

En så ung häst fattar inte riktigt ännu vad man vill och kanske ligger en del av problemet där? Hemåt går det för att hon VILL hemåt, hon "tänker" inte utan bara "gör". När du vill på bortvägen vet hon kanske inte exakt vad du vill och hon har inte lust heller:mad:

De flesta gilar ju att kliva omkring i terräng och att klättra. Det stärker också.

Bättre än longering är tömkörning, tycker jag. Då behäver du inte spänna in heller.

En unghäst kämpar ju med att balansera upp ryttaren fortfarande och det är svårast i galopp ofta. Därför krävs styrka och balans för att kunna galoppera bra. Kanske gör du nåt annorlunda när ni rider hem och hon går villigare? Blir du mer följsam då (är ju naturligt :D )
än om hon går dåligt och du kanskejobbar för att få henne att gå i bättre galopp.

Hon kanske har det som krävs redan men inte fattar vad du vill?

Om du hoppar små stockar o likn i skogen, faller hon inte in i galopp själv då?

Beröm varenda fattning och särskilt på vägen bort. Strunta i om det inte blir bra glaopp i början, huvudsaken är att hon fattar galopp och går framåt.

Från marken lär jag alltid in orden "skritt" "trav" "galopp" bla och sen kan man använda det i tex fattningar i början.

Vad jag vill säga är att låt det ta tid, men var noga med att göra likadant hela tiden och rätt som det är fungerar det. Så är det med unghästar. Man undrar om det nånsin ska bli nåt och sen plötsligt så sitter det:idea:

Bra talat, väl skrivet :)

Du har kanske rätt, provat att skutta med draghjälp har vi inte gjort. Den ponnyn som mitt sällskap omfattar ska bli hopponny på elitnivå (tror ägarna :angel: ). Än så länge drar den som ett jehu så fort den ser en bom... Kan ju definitivt ge oss lite turbo men jag vet inte om ponnyägarna är villiga att bränna runt lite för att få min trögis lite pigg :D . De kämpar ju järnet för att få lite skolning i hästen :D .

Men jag kanske ska hänga på henne på hennes raketturer i skogen... Segsillen får lov att hänga med!

Och jag vet, glad matte ÄR en förutsättning. Men luften går liksom ur mig när vi kommer till den där negativa energin. "Matte jag ORKAR inte, har ingen lust, vill inte och blir du arg blir jag bara ännu motvilligare" - attityden (vadå tonåring...) är så energislukande.

De flesta gilar ju att kliva omkring i terräng och att klättra. Det stärker också.

Har prövat det också, har riktigt bra klätterbackar i krokarna. Men hon är ganska rolig. Första gången var det spännande, andra gången OK, tredje gången stannade hon efter fyra steg upp i backen och jag undrade var felet låg. När jag manade på henne gav hon upp en djup suck och kämpade sig lite motvilligt upp. Hon är ingen arbetsnarkoman direkt :rofl: :rofl: .

En unghäst kämpar ju med att balansera upp ryttaren fortfarande och det är svårast i galopp ofta. Därför krävs styrka och balans för att kunna galoppera bra. Kanske gör du nåt annorlunda när ni rider hem och hon går villigare? Blir du mer följsam då (är ju naturligt )
än om hon går dåligt och du kanskejobbar för att få henne att gå i bättre galopp.

Visst är det så! Jag kämpar ju som en galning för att FÅ henne i galopp, någon vacker syn kan det inte vara... Det är därför jag funderar på att bara galoppera på hemväg.

Om du hoppar små stockar o likn i skogen, faller hon inte in i galopp själv då?

Nej...

Vad jag vill säga är att låt det ta tid, men var noga med att göra likadant hela tiden och rätt som det är fungerar det. Så är det med unghästar. Man undrar om det nånsin ska bli nåt och sen plötsligt så sitter det

Klokt sagt! Det är nog det jag får hålla mig till tåls och vänta på... Behöver bara lite uppmuntran så länge :crazy: .

Jag ska nog peppa dig tills "lilla-snigel" vaknat. I dag kan du ju ex träna på halter för det brukar de där mindre vakna hästarna vara jätte duktiga på. Träna på att anväda så lite hjälper som möjligt och glöm inte att berömma. ...och håll inte på för länge, i bland räcker det med att rida 10 min.

*kl*

Jag går mot strömmen och säger att man ska inte behöva vänta. Man väcker liv i hästen redan från början, från marken och sedan är det nog. Man ska inte behöva sitta på en häst som varken bjuder eller går fram. Först ser man till att hästen går fram, sedan kommer bjudningen. Dvs en unghäst som inte vet vad den ska göra ska INTE gå o vara seg av den anledningen. Det första man lär den är att gå fram i alla lägen ryttare/ledare ber den om. Efter ett tag (mkt mkt kortare än om man låter dem gå att sega om jag ser till min omgivning) så fattar de poängen och börjar BJUDA fram. Men tills dess att de inte fattat och inte börjat bjuda så ska de inte gå o sega sig, de ska gå fram! Orkar de inte så begär man för mkt.

Min uppfattning men den kanske jag är ensam om. Tycker dessutom det är svårare men ack så mkt viktigare att ge ston en bra grund. De om ngra är annars bra på att utöka sina gränser för tjurighet, precis som de kan ge allt om de förstår vad man vill dem och får de på sin sida.

Just så tyckte jag också tills jag själv stod där med en häst som inte hade någon framåtbjudning. I mitt fall så hjälpte det inte att banka skiten ur hästen eller på annat sätt tvinga fram framåtbjudningen. Min fd. snigel är inte stoig och har aldrig visat sånt humör heller vilket har gjort det ännu svårare att tvinga henne att vara motiverad och "framåtbjudande". Fick lägga om ridningen och ta det i hennes takt annars hade hon nog varit helt psykiskt störd vid det här laget. I dag har jag en häst som är glad, motiverad, känslig för hjälper och med en god framåtbjudning. Som jag sagt innan - en del hästar är senare i sin utveckling än andra och det gäller ju att kunna anpassa sin ridning efter den individ man/du sitter på.
Självklart är det en annan femma när hästen masar sig fram för det aldrig krävts annat. Då är det befogat att peta med käppen om inte hästen uppfattar komandot på bums.

....gröt mellan lurarna - så att säga..

:rofl: :rofl:

Känner så väl till problemet:crazy: .
Min 5åriga vallack som pga sen utveckling och min graviditet är utbildningsmässigt som en treåring.
Förra hösten reds han lite ut i skogen med sällskap och det gick mkt bra.
Nu i höst har jag har mest tömmkört han och i början fick jag jaga honom hela tiden ,*pust* han travade inte ett steg utan att jag sprang efter. Jag körde varannan dag i en månad och sedan stog han helt i två veckor, sen djävlar bjöd han det märktes att han saknat träningen.
När jag efter ett tag tyckte att han gick i fin form provade jag att rida på banan. Han går inte ett steg med mig på bara tjurar och kör ner huvudet.

Provade sen att rida ut honom och då var han lagom pigg gick i bra form och stannade när man sa till:smirk: .

Nu har han haft ledigt ett tag igen pga dåligt väder men när vi kommer igång skall jag hyra in piskförare till ridningen på banan:smirk: . Funkar inte det så får vi väl hålla oss till skogsridning och tömmkörning ett tag till..

Jag tror inte att dom är lata egentligen det är bara det att dom skall komma på att det är roligare att arbeta än att gå i en lerig hage. Sen får man vara försiktig så att man inte rider så hårt så dom blir ömma för då tar man ju bort en del av motivationen.

Tack!!! :bow: Tur att man har stöd någonstans... Tänkte prova att rida på banan imorgon och halter var ett bra tips.:idea:

Så tyckte jag också tills jag träffade min lilla sötnos! Hon är liksom så trevlig och snäll men bara förstår inte VARFÖR hon ska skynda sig runt så... När jag går på henne och kräver så är som om hon säger till mig "och varför vill du att jag ska lyssna mer nu? När du blir arg?" De gånger jag varit extra noga med min egen sits och störa henne så lite som möjligt då släpper hon till och börjar arbeta bra efter en stund. Hon ställer så oerhört höga krav på min ridning och någonstans gillar jag det och därför svårt att banna henne. Har dessutom försökt den vägen och bara kört i väggen:crazy: .

Men tack för din åsikt, alltid sår den något litet frö i huvudet...

Jag tror inte att dom är lata egentligen det är bara det att dom skall komma på att det är roligare att arbeta än att gå i en lerig hage. Sen får man vara försiktig så att man inte rider så hårt så dom blir ömma för då tar man ju bort en del av motivationen.

Där satte du huvudet på spiken! Just så känner jag, jag måste få henne att greppa hur kul det är att arbeta. Men ibland känns det som om man famlar i mörkret...

*kl*

Jag går mot strömmen och säger att man ska inte behöva vänta. Man väcker liv i hästen redan från början, från marken och sedan är det nog. Man ska inte behöva sitta på en häst som varken bjuder eller går fram. Först ser man till att hästen går fram, sedan kommer bjudningen. Dvs en unghäst som inte vet vad den ska göra ska INTE gå o vara seg av den anledningen. Det första man lär den är att gå fram i alla lägen ryttare/ledare ber den om. Efter ett tag (mkt mkt kortare än om man låter dem gå att sega om jag ser till min omgivning) så fattar de poängen och börjar BJUDA fram. Men tills dess att de inte fattat och inte börjat bjuda så ska de inte gå o sega sig, de ska gå fram! Orkar de inte så begär man för mkt.

Min uppfattning men den kanske jag är ensam om. Tycker dessutom det är svårare men ack så mkt viktigare att ge ston en bra grund. De om ngra är annars bra på att utöka sina gränser för tjurighet, precis som de kan ge allt om de förstår vad man vill dem och får de på sin sida.

Man ska vara väldigt säker på att hästen fattar! Annars riskerar man andra problem med bristande förtroende.

det handlar inte alls om att inte vara konsekvent, utan om att inse att det är nödvändigt med en mycket bra grund, så går det desto lättare sen. Det är lätt att bli otålig coh tycka att det går för sakta allra först men det har man igen senare.

Jag har utbildat en del hästar vid det här laget och tålamod i början ger alltid utdelning. De felsta unga häsar är nyfikna och samrbetsvilliga är de väl fattar ssrskitl ston bruakr vara enormt ambitiösa när man kommer över den första tiden. Så särskilt med dem är det viktigt att inte gå för fort fram.
Det viktikga är att få dem att uppskatta det man håller på med och att vilja samarbeta då händer ofta väldigt mycket snabbt sen efter den första perioden.

Det handlar för mej om hur man villl ha det, vill man ha en häst som är MED i det man håller på med och anstränger sej för att göra rätt så måste man lägga en bra grund för det.

lasseman och 610:

Jag menar att jobbet ska vara gjort innan amn sitter på hästen. Då ska den veta att det bara är fram som gäller. Ex, om du är ute på promenad med hästen, då ska den kliva på bredivd dig och inte dra benen efter sig. Hur går det då om du ska tömköra, hur får du fram hästen? När du sedan sätter dig på ryggen, varför skulle det vara en anledning att bryta mönstret att alltid kliva på framåt?

Typ så tänker jag. Jag har ingen större lust att sätta mig på en häst som inte går fram alltså ser jag till att ha det gjort innan jag sitter upp alt så tarj ag det från ryggen om det inte blir gjort från marken av olika anledningar. Men jag "tränar" ändå det till i från hagen osv. Hästen ska springa när jag springer o stanna när jag stannar. Grundhantering? Så tänker jag iaf.

Óch om hästen nu är så sen att den inte år fram när man sitter på den, varför sitta på den? Tvååringen som kom från betet i somras deog benen efter sig o ville helst gå bakom för han var feg o hade aldrig blivit bedd att gå fram själv vid sidan. En promenad med påminnelse nästan vartannat steg att han skulle hålla sig lite framför mig och det började gå upp ett ljus. Drygt 2 mån senare (eller eg tidigare men nu har det gått så lång tid) och endast handskad med 2 dagar per vecka (bara hemma på helgen) har jag en häst som lyssnar på minsta smackning o kroppspråk, som tar för sig och har börjat bjuda. Hade jag suttit upp på honom direkt (skulle ju inte hänt pga hans ålder o utveckling) så hade jag garanterat fått en seg häst att börja jobba med. Onödigt tycker jag. Skullej ag sitta upp nu hade han inte vettat annat än att knalla i väg lika glatt som alltid, samt att han reagerar fram direkt utan att tänka när jag smackar.

Man ska vara väldigt säker på att hästen fattar! Annars riskerar man andra problem med bristande förtroende.

det handlar inte alls om att inte vara konsekvent, utan om att inse att det är nödvändigt med en mycket bra grund, så går det desto lättare sen. Det är lätt att bli otålig coh tycka att det går för sakta allra först men det har man igen senare.

Jag har utbildat en del hästar vid det här laget och tålamod i början ger alltid utdelning. De felsta unga häsar är nyfikna och samrbetsvilliga är de väl fattar ssrskitl ston bruakr vara enormt ambitiösa när man kommer över den första tiden. Så särskilt med dem är det viktigt att inte gå för fort fram.
Det viktikga är att få dem att uppskatta det man håller på med och att vilja samarbeta då händer ofta väldigt mycket snabbt sen efter den första perioden.

Det handlar för mej om hur man villl ha det, vill man ha en häst som är MED i det man håller på med och anstränger sej för att göra rätt så måste man lägga en bra grund för det.

Jag tycker det är att gå för fort fram att begära mer än hästen greppar så den blir seg. En sak de behöver kunna och det är att gå fram. Resten trillar dit när de bjuder så därför tycker jag denna punkt är enormt viktig, mkt viktigare än att kunna sitta på, styra, trava eller galoppera. Därför tar jag den grejen först av alla så den redan sitter när man väl börjar rida. Det blir liksom ingen extra belastning för hästen att bjuda fram, det finns redan i den. Sedan att hästen kan gå o tänka på nya grejer osv är ju en helt annan sak. Jag uppfattade tråden som att den handlade om pållar som "gick o tänkte hela tiden". Det tycker jag inte de ska behöva göra.

Tror dock vi pratar om samma ska eg. Är bara så trött på folk som i 3 år skyller bristande bjudning på att "det är en unghäst".

Tror dock vi pratar om samma ska eg. Är bara så trött på folk som i 3 år skyller bristande bjudning på att "det är en unghäst".

Nä tre år ska det inte ta :rofl: Från ungefär det där "fatta-stadiet" till LA-form har det tagit 1½ - 2 år, när jag är nöjd. :D

Då har vi kanske samma "fatta-stadie" då :D

Tro mig, det fins de som även när hästen är 7 8 år skyller på att hästen är ung. Sedan så låter det att hästen har tagits sent, och den har varit sjuk, den har haft (ett!) föl bla bla. Allt för att förklara bort att grunden (som typ är satt när den är hanterad från marken de två första åren eg innan ridning) brister.

Men folk får väl göra som de vill. Synd bara på hästarna som alla år får stå ut med en tjatande skänkeln och ryttare som bara tycker de är lata och tjuriga. :(

the_connemara: Alla hästar har olika förutsättningar och med en dålig/mindre rutinerad ryttare är det inte konstigt att hästen/arn fortfarande är "ung-häst" vi 7-8 år :O(.
Själv hanterade jag min nuvarande 5-åring mycket från marken innan jag började sitta på henna så där var det inga några problem med kommunikationen (halt är halt, skritt är skritt och trav är trav osv) men fortfarande framåtbjudningen. 1-åringen som jag har är det däremot inga problem med framåtbjudingen och det beror på att hon är en helt annan typ av idivid.

*kl*

Till alla: Hästen är oerhört lyhörd i hanteringen och jag har under hennes månadslånga vila gått långa promenader med henne och barnvagn. Hon stannar när man ber, går framåt när man ber och travar om jag ger mitt travkommando (schhh). MEN problemet är inte att hon skiter i mig uppsuttet, hon gör det hon är bedd om men utan egen bjudning och i galoppen blir det helt enkelt för mycket för henne. Det är ju lite svårt att träna galopp i skogen, från marken... :D På töm går hon fram i galopp på kommando även om hon gärna saktar av efter något varv utan ytterligare drivning. Det är tydligt att det är jobbigt. Men hon lyssnar.

Jag ser inte som någon lösning att INTE sitta på henne för att hoppas att hon ska mogna av sig själv. Hon är trots allt fyra år, snart fem och inriden som treåring, även om första inridningsåret omfattade ganska sparsamt med ridning.

Jag ser som min uppgift att traggla på utan att pressa (det är en himla svår balansgång). Att kräva att hon lyssnar på mina kommandon men inte tvinga henne till att "springa" fortare än hon kan balansera sig. Det är också här det är så viktigt att inte bli tjatande med skänkel eller vad det nu är. Har jag bett henne trava och hon gör det får jag vara nöjd även om det går lite segt. Det här är jag ganska så på det klara med.

Det jag vill åt är att hitta saker, metoder, knep som kan få henne att tagga till och upptäcka hur kul det är att gå fram. För jag längtar dit! Jag har tänkt köra in henne efter nyår, det gjorde underverk för framåtbjudningen på min förra unghäst. Många hästar räcker det ju med att rida ut mycket och skutta lite hinder men det som förbryllat mig med denna häst är att alltså att inte ens detta fungerar :confused: .

Jag är mycket inne på 610´s linje att det är individbaserat. Tror också som flashlight skriver att man måste ha visst tålamod. Givetvis hjälper det inte med en kass ryttare... Men jag tror jag har såpass mycket erfarenhet att det inte bara är där problemet ligger. Det viktiga tycker jag är att man inser sina begränsningar och inte målar in sig i hörn utan arbetar för att få en fungerande kommunikation till hästen, så får det ta den tid det tar. Jag ska inte satsa OS inom de närmsta åren :rofl: :rofl: .

Kanske ska tillägga att jag ridit hästen sedan augusti då jag köpte henne. Hon hade då inte blivit riden sedan mars/april plus att hon var i överhull. Vi har alltså jobbat rätt hårt med både bantning och kondition (lååånga promenader varvat med korta mer intensiva ridpass och en hel del vilodagar). Så det har varit mycket för lilla damen att smälta, därav månadsvilan nu i november.

Gud vad jag svamlar, men tack för all input. :)

Lasseman din häst är precis som min var. Jag försäkrar att din häst kommer att få en bra framåtbjudning med tiden. Det är "bara" tålamod, motivation och lite jädraranamma som behövs. Här är lite andra saker som jag tycker kan få hästarn att vakna : klippa dem, lite b-vitaminer och gärna kallt väder med snö. Så vänta tills snön kommer då kanske det blir andra bullar.
Berätta gärna hur skrittövningarna gick.

Tack för uppmuntran!

B-vitaminer får hon ganska mycket för hon har också lite patella upphakning. Patella upphakningen visar dessutom att hon är ganska omusklad och "omogen" i bakkärran, då det är så lite att det troligtvis försvinner med lite muskler som håller rätt. Klippa har jag funderat på, hon har inte så mycket päls men det är ju så förskräckligt varmt... Å ena sidan tänker jag att jag kunde slippa det den här vintern eftersom vi ändå inte ska jobba så hårt. Å andra sidan har jag tänkt att även det kan vara bra att träna på redan som ung. Så din tanke väger ju för...

Kyla och snö lääängtar jag också efter. Det här mörka vädret kan vara ännu en anledning till att man känner frustration och blir deppig (angående det mesta...).

Jag avlägger rapport imorgon. :banana:

Om den lyssnar på dig från marken bättre än på ryggen så tror jag att hon kör med dig.
Om du inte visar nu vad som gäller är risken stor att du kommer att få tjata o jaga den hela livet.
En sdn häst skulle jag bara rida ute o busa med. Få henne att tycka att det är kul.
Det blir gärna en ond spiral där ingen av er är nöjda med varandra.
Vad är det för ras?

Ser en häst här som tillåts (om den går överhuvudtaget) gå ett steg idag o ett imorgon ut o kommer hemtravandes- hästen bestämmer.

Ser en häst här som tillåts (om den går överhuvudtaget) gå ett steg idag o ett imorgon ut o kommer hemtravandes- hästen bestämmer.

Förstår inte din kommentar :confused: men tolkar den som att du försöker säga att jag har noll koll. Känns lite tråkigt...

Att rida och busa är just det jag försöker. Vad jag vill säga är att inte ens det får denna dam att vakna till. Hon gör det jag ber henne, går dit jag vill när jag vill men utan riktig framåtanda och sug.

Att bli arg på henne har jag försökt många gånger. Hon tar tillsägelsen, går fortare (eller vad det nu gäller) men blir inte direkt mer positiv. Gnatar man för mycket blir hon irriterad - med all rätta. Som jag tror jag skrivit tidigare så har jag tagit hjälp av en tränare som tyckte jag skulle sätta hårt mot hårt. Efter tio minuters bök och stök fick han henne att bjuda fram hyffsat i trav, galoppen släppte hon fortfarande inte till. Traven kan jag också få till nu, på ett betydligt trevligare sätt och det är därför jag tror på den varianten även framöver.

Ibland försöker hon däremot köra med mig, som häromdagen när vi skulle gå genom en skogsdunge där hon tidigare blivit skrämd av ett rådjur. Men få är envisare en jag och snart nog skrittade hon friskt genom skogen:D . Så det är inte riktigt så enkelt att hon bestämmer...

Jag tycker det är att gå för fort fram att begära mer än hästen greppar så den blir seg. En sak de behöver kunna och det är att gå fram. Resten trillar dit när de bjuder så därför tycker jag denna punkt är enormt viktig, mkt viktigare än att kunna sitta på, styra, trava eller galoppera. Därför tar jag den grejen först av alla så den redan sitter när man väl börjar rida. Det blir liksom ingen extra belastning för hästen att bjuda fram, det finns redan i den. Sedan att hästen kan gå o tänka på nya grejer osv är ju en helt annan sak. Jag uppfattade tråden som att den handlade om pållar som "gick o tänkte hela tiden". Det tycker jag inte de ska behöva göra.

jag tror vi måste göra en gränsdragning mellan seghet och tvärstopp. Lasseman skriver ju att hästen tvärstannar om h*n går på henne med råstyrka/tvång. Det är lite skillnad.
en sån grej ser jag som en tendens till istadighet/skarp ifrågasättande. I en sån situation kan du knappast tvinga fram bjudning och glädje. Ej heller "träna" in det från marken. att hästen "lärt sig" på marken ger inte bjudning under ryttare, så enkelt är det inte riktigt.

Vid istadighets tendenser som TS beskriver så är det enda vapen du har är att använda din mänskliga överlägsenhet intelligensmässigt, och få hästen på positiv bana under förespeglingen att det fortfarande är du som bestämmer. dvs du bestämmer att den ska galoppera när den tex är påväg hemmåt - och vill galoppera....

till en början.

det blir en positiv upplevelse och roligt för hästen. den får beröm.
efterhand brukar knutarna lösa upp sig och man kan kräva i andra situationer också.

istadighet och starka protester under ridning hos en unghäst skall i första hand IGNORERAS anser jag, dvs man uppmärksammar de positiva beteendena och vänder andra kinden till mot de icke positiva i ridningen. till att börja med. och för att förtydliga mig mot folk som nu tror att jag säger att man ska låta bli att uppfostra dem helt och hållet när de gör fel, så är det inte vad jag säger.:angel: Givetvis måste man sätta gränser, men återigen, just i ridningen så är det bjudningen och arbetsglädjen som ALLTID måste komma i första hand på ett sånt grundstadie, - och då får man prioritera därefter, och som sagt, hellre förstärka de positiva beteendena genom uppmärksammande och belöning, än att uppmärksamma och fokusera på de negativa. då kan det lätt låsa sig och man kommer in i en ond cirkel som är mycket svår att bryta, därför att hästen på detta stadie är så grön att den tar till sig de erfarenheter som sker mycket starkare, än om den hade en rad erfarenheter som bara blev en i mängden.

Lasseman: är sadeln kollad?

TACK!!! För ett konkret och klokt inlägg. Du skriver så som jag tänker, fast jag kanske inte lyckas uttrycka mig lika väl. Jag tror också på att ignorera istadigheten in i det längsta (finns ju vissa gränser) och att förstärka det positiva enormt. Du tror alltså på att ta små galoppfattningar på hemväg när bjudningen finns?

Jag har låtit min equiterapeut titta på mina båda sadlar och han tyckte det såg bra ut. Han är dock inte proffs i frågan men ändå kunnig. Dressyrsadeln tyckte han satt som en smäck. Kanske värt att kolla upp ändå.

Däremot har jag ridit en lektion inom centrerad ridning och det gillade min donna skarpt. Det kanske inte är fel på hur sadeln sitter utan på den som sitter I sadeln...:angel:

TACK!!! För ett konkret och klokt inlägg. Du skriver så som jag tänker, fast jag kanske inte lyckas uttrycka mig lika väl. Jag tror också på att ignorera istadigheten in i det längsta (finns ju vissa gränser) och att förstärka det positiva enormt. Du tror alltså på att ta små galoppfattningar på hemväg när bjudningen finns?



ja du har tolkat mig rätt, det finns självklart gränser, man måste använda sitt sunda förnuft efter de situationer som uppstår och hur hästen är. Men grundprincipen med fokus på det positiva gäller som sagt alltid i första hand.

japp, jag tror på att fatta galopp i situationer du har bjudningen och viljan med dig från hästens sida. Det är ju så man gör när man lär dem övergångar för hjälperna över huvud taget i början. du får skita i hur länge hon är riden just nu och acceptera att hon är på ett sånt stadie att du får börja med det mest grundläggande - även om du tycker att ni borde vara förbi det stadiet nu..
det är inte så att hon inte är 100 på just fattningshjälpen? eller att du låser henne i fattningen? Om du upplever att du har ordentliga problem just med fattningarna så är det viktigaste fortfarande alltid bjudningen - även om hästen skulle springa in i fattningen emellanåt så är det inte det som är ditt fokus just nu. Hoppas du förstår hur jag menar.

Försök rida mycket i sällskap och bygg på runt galoppen, dvs hitta bjudning i sällskap med en annan häst som galopperar på framför - kanske uppför backe, det brukar väcka dom lite då de helt enkelt måste ta i lite per automatik.

ett tillägg till andra som svarat i tråden rent allmänt:
det här tänket att "unghästen SKA"... den SKA ha lärt sig, den SKA gå fram, osv osv.
Jag tycker det är väldigt snävt resonerat. Om unghästen, utifrån den filosofin INTE gör det? Om DET är realiteten och verkligheten, oavsett tidigare hantering och träning - vad gör ni då?
I detta fallet är det det som ÄR realiteten, och då hjälper inga grundprinciper som jag ser det om hur unghästen "ska" vara. Idag är den det INTE, - och då måste man helt enkelt kunna hantera det utifrån det, på ett sätt som inte färgar av sig negativt i det framtida arbetet med hästen. :confused:

Bra inlägg!
Självklart är det en annan femma när hästen masar sig fram för det aldrig krävts annat. Då är det befogat att peta med käppen om inte hästen uppfattar komandot på bums. Men om detta masande beror på dom förutsättnignar som människan ger så ska väl inte hästen straffas, eller?
Tex. En unghäst som får obalanserad foderstat kan ju inte rå för att den inte orkar röra sig energiskt och luftigt...Och en hästen som inte tränas för att utföra en viss rörelse kanske inte kan utföra det man ber om.

Bjudningen brukar bli bättre med ork o kondition.
Man måste skilja på om hästen är ovillig eller inte orkar.

med konditionen kommer oxå lite testande ofta som med posten.
-behöver vi verkligen gå ditåt eller kan vi inte gå hem:D

tycker att man kan begära korta stunder där hästen är självgående o sen får belöning i form av beröm, vila o får gå hem.

jag har en likadan 3 aring. fast hon ar inte sa tjurig, bara lat. ridit henne i paddock en gang, insag da att det ska jag inte gora igen pa ett bra tag. Sa hela vintern ska vi bara upp i bergen, med forhast, och klattra och ha skoj. En stark hast bjuder lattare framat.

For mej ar forhast a och o nar jag rider in bade lata och pigga hastar, alltid bra att ha som trygghet.

Lycka till med din bebis och hang med pa ponnyryttarens raketturer.... :)

*kl*
Skriver till alla, eftersom ni är så många som gett bra tips och funderingar.

Visst är det så att sambandet mellan ork och bjudning är tydligt. Men på något sätt måste man ju få ork... Där försöker jag också balansera. Eftersom hon inte var riden regelbundet och helt ur form har jag inte velat gå för fort fram eftersom hon är så ung, samtidigt som hon inte mår bra av att gå omkring med övervikt och dålig kondis. Det är heller inte OK att masa sig omkring bara för att man inte är i så bra trim. Så visst ska man kunna begära att hästen är självgående korta stunder men det är svårt att göra det med tvång...:angel: Därför får jag ge henne de bästa förutsättningarna att vilja vara självgående.

Det här med att gå hemåt eller inte, det är ju inte så att jag sitter och rider alldeles utanför stallet och vänder mot stallet och då springer hon som en raket. Det handlar mer om att när man är som längst hemifrån i skogen bjuder hon inte på galopp ÄNNU längre hemifrån, om man däremot styr kosan på en stig som skulle kunna leda hemåt då blir det roligare. Det är inga problem att stanna på hemväg, ska jag tillägga.

Många talar om att man ska låta bli att rida på banan överhuvudtaget och bara rida ut och ha skoj. Problemet jag upplever med denna häst är att distinktionen inte är så enkel. Hon tycker visst att skogen är kul fast kanske inte så kul att man behöver "springa" fortare :D . Eller för den delen helt av sig själv. Min teori är att jag måste få henne att förstå att ridning är kul oavsett var det sker och därför är min ambition att rida även på banan korta och uppmuntrande pass. Variation tror jag är modellen för henne. Jag tror också att jag måste vänja henne lite vid att ibland går man in på ridbanan och rider och det kan vara positivt. Helt enkelt ge henne lite positiv betingning där. Dressyr är dessutom det roligaste jag vet och jag vill ju så gärna att vi ska kunna njuta denna konst tillsammans. :banana:

Så till min rapport från gårdagens pass. Hon hade alltså inte satt sin hov på ridbanan (med mig på ryggen) på över en månad. Vi började med att skritta och göra halter och sedan jobba skritt - halt - skritt -trav - halt - skritt - trav - skritt osv Hon var riktigt duktig, inga tjuriga miner och tog ett bättre stöd än någonsin förut. Jag hade inga krav på form och hon tuggade och hängde sig lite i bettet men det kändes OK. Förut har hon haft en tendens att backa av från bettet och inte velat ha minsta kontakt. Kontakten nu var konstant om än lite stökig. Men jag var inte helt nöjd eftersom hon var lite flamsig och vinglig och väldigt mycket på bogarna. Så då testade vi lite öppnarörelse, eller flytta för innerskänkel, i skritt. Det gick jättebra! Det var som om hon hittade sitt inre bakben och började bära, så tog vi lite trav och fick en riktigt trevlig form utan tjaffs i munnen och ett lätt lätt stöd. Kunde tom öka steglängden (visserligen minimalt men ändå :) ) Där la jag av. :banana: och berömde. Stora delar av passet var öronen positiva och bara vid ett fåtal tillfällen tjurade hon till lite.

Så jag kommer nog, de gånger jag jobbar på banan, försöka värma upp henne lite med "öppna-tänk" så att hon hittar ett bekvämt sätt att bära sig. Det kan säkert användas även i skogen. Det är nog en viktig aspekt, att hon inte riktigt vet hur hon ska balansera upp sig med mig ovanpå och vill då inte bjuda framåt.

Rikkan hököga -
(Citat:
Självklart är det en annan femma när hästen masar sig fram för det aldrig krävts annat. Då är det befogat att peta med käppen om inte hästen uppfattar komandot på bums.)
Undrar hur jag tänkte när jag skrev så:crazy:
Jag måste syftat på nyinköpt häst och att det då är viktigt att dra gränsen för rätt eller fel.

Håller med, det är svårt för (speciellt) unghästar att orka med om de inte får en fullgod foderstat men även om unghästen får en väl utformad foderstat så är det ytterst få som har begåvningen att röra sig luftigt och enrgisk då rörelemekaniken påverkas av muskeluppbygnad, kondition och extriör.

Vad kul att det gick bra, vad glad jag blev! ...och att du avslutade ridpasset i rättan tid - ännu roligare :).
Jag tänker som du och det har ju funkat med min lill-snigel.
Det är alltid bra att rida så varierande ridning som möjligt med många många övergångar - på bana eller i skogen spelar ingen roll. Fast det är klart när man rider ut med "ego-kompisar" blir det svårt att träna övergångar på het häst - men det är ju inte något problem som vi har :)

Nej, het kan man inte kalla henne :rofl: .
Fast min tränare sa faktiskt att hennes sto, som haft samma tendenser som min, idag är nästintill het. Den är nu sju år. Men det känns som ett skämt att min köttbulle någonsin skulle bli något annat än en latmaska...

Jag kan ju avslöja att min häst aldrig har varit svår född heller. Ett ganska angenämt problem igentligen.... men inte på sommaren. Nu börjar hon se riktigt fin ut och det kan ju till viss del bero på att det gröna sköna gräsen inte har så mycket näring.

Nej, het kan man inte kalla henne :rofl: .
Fast min tränare sa faktiskt att hennes sto, som haft samma tendenser som min, idag är nästintill het. Den är nu sju år. Men det känns som ett skämt att min köttbulle någonsin skulle bli något annat än en latmaska...

Ja men det är precis så det är med unghästar:idea: Om ett eller två år kommer du knappt att komma ihåg detta. Eller undra om det är samma häst.:eek:

Jag rider en 5-åring (snart 6) nu tex, som för snart två år sen var riktigt jobbig med vissa saker. När jag lärde känna henne insåg jag att hon vill ALLTID veta vad hon gör. Vad det än gäller måste man tala om att så här ska du göra, hon provar, godkänner direkt eller efter ett tag och visar sen ivrigt upp att hon KAN. Det gäller allt.
Det fungerar faktiskt precis som talesättet om ston, man får skicka med kopior :cool: Och de vill kolla kontraktet innan de godkänner.
Det kan bli duster som man måste ta, och det gäller då att veta vilka och när.

Men när det väl är klart så håller de avtalet och är ambitiösa.
Den här är INTE het vilket hon eg är i grunden, så vi har det i vårt avtal:D

Det har varit lite olika med alla unghästar jag har hållit på med beorende på personlighet och visst har man känt att det här blir aldrig något, men det blir det:idea:
Men vissa saker är gemensamma som återkommer.
Tex att först är de så upptagna av det nya att de har fullt upp och är ganska fogliga.
Sen kommer en period av ifrågasättande "Varför då?"
Min kompis kallade det "slyngelåldern". Då måste man vara konsekvent och tålmodig och vara beredd att ta de diskussioner som är nödvändiga. Annars kan ovanor snart vara där. Man får tex inte bocka omkring hur som helst. man uppför sej när sadeln är på. Busar gör man i ahgen resten av dagen, med kompisarna.

Som axel var inne på, att gå från gårdsplanen (ang grannen) så är det en sån sak som SKA göras. Redan från start, så att det är en självklarhet.

ja det blev lite långt, var inte meningen:D men slutsatsen är att jodå om ett år redan kan du se tillbaka och inse att ni har kommit jättelångt!

"slyngelåldern" är precis där hon befinner sig. Det som är frustrerande är att allt annat är hon så foglig och snäll med allt annat så man undrar hur det här kan vara så svårt...:confused: Men det är det tydligen!

Att kunna gå från stallplan är verkligen en självklarhet.:eek: Det tror jag inte hon ens skulle försöka bråka om för där är det så solklart att jag BESTÄMMER.

Som jag sa, hon gör det jag ber henne men hon talar om för mig att det är så joooobbigt. Känns precis som när man ber en 15-åring ställa undan tallriken efter middagen :D . Men det görs...

Ja, ni har nog rätt att jag kanske kommer glömma bort hur trökig den här fasen var. Med min förra unghäst har jag ett tydligt sådant minne. Han hade svårt för vänster galoppfattning. Så satt jag på en åker och tränade och det gick bara sämre och sämre. Tillslut ringde jag till min kompis i stallet och sa "nu får ni komma och hjälpa mig!" Den kloka kompisen svarade "Du har redan ridit för länge, gör något han helt säkert kan, så går du hem sedan", varpå jag svarade "han kan INGENTING", kompisen "Jo, han kan göra halt..." Jag räknade till tio gjorde en halt (vilket gick utmärkt) och sedan gick vi hem. Jag var skitsur! Den hästen utbildade jag upp till ungefär LA dressyr (innan jag tragiskt fick ta bort honom). Gissa om min kompis brukar dra upp den gamla historien... Som jag själv helst vill glömma bort :D . Så det finns ju alltid hopp :banana:

Ser en häst här som tillåts (om den går överhuvudtaget) gå ett steg idag o ett imorgon ut o kommer hemtravandes- hästen bestämmer.

Nu trillade poletten ner... :idea: Efter flashligts inlägg och koppling till grannen förstår jag att det inte var mig du syftade på, utan någon annan i din närhet. Kände mig klart påhoppad men nu känns det bättre för så illa är det inte.

:rofl: :rofl: :rofl:

Men hallå Lasseman då har du redan varit med om detta förut så det borde ju vara vardagsmat för dig (också) ;). Nu skojade jag ju för det är klart att man ofta behöver stöd och motivation av/från omgivningen.
Vad blir det för övningar idag?

Fast jag skulle varken skritta en sdn häst på tygeln o heller inte träna halter ej heller krångla till det med öppnatänk.
Då blir det jobbigt.

Istället skulle jag träna igångssättningar o fattningar, dvs till trav o galopp, men bara rida tills bensinen tar slut- ingen drivning efter att hästen satt igång.
Utan bara upprepat- berömt.
Min stora hade jobbigt att galoppera i början, så jag gjorde just som jag skrev ovan.
Den hästen fick sedan så bråttom ut att den inte kunde skritta o är så än idag. Har mkt motor o galoppen är bruumm- lätt att samla om hon lyssnar på det örat;)

Jag menar inte att du ska göra så.
Skriver bara hur jag nog hade gjort. Har ju inte ens sett din häst.

Men vem har sagt att man ska vara så klok att man lär sig av sina misstag :angel:

Mitt största problem har alltid varit att jag vill för mycket!

Jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på idag, det är så förbaskat mörkt och det är jag som hämtar barnen från dagis idag... Kanske blir det lite löslongering/löshoppning ivrigt påhejade av en två och en treåring. :idea: Borde sätta fart på de sömnigaste hästar :D .

Jag tänkte också precis som du... först. Men det fungerade inget bra. För hon har så lite gas att jag har svårt att få henne i galopp utan att driva så mycket så att hon blir sur. Det blir en negativ upplevelse för henne. Därför har jag bestämt mig för att skita i uppsutten galopp annat än när jag känner att hon kommer fatta på små hjälper (när hon har draghjälp av att komma hem eller en kompis som öser på framför).

Snälla tro inte att jag sitter och samlar henne på korta tyglar :o . Det skulle döda all framåtbjudning. Jag bad henne flytta åt sidan och böja sig i bålen för att hitta sina bakben, det tycker jag är viss skillnad. Halterna fungerade faktiskt inte så bra men däremot övergångar skritt - trav. Att bara trava några steg och sedan sakta av, skritta några steg osv. VÄLDIGT korta stunder förstås, varvat med skritt på lång tygel. Hon är kort och kompakt (och lite knubbig fortfarande :angel: ) i kroppen så hon har väldigt lätt för att komma ihop sig. Hon har också lätt för att gå på bogarna tyvärr, är fortfarande på gränsen till överbyggd. Jag upplever att hon behöver hitta en balans innan hon kan komma fram i bjudning, annars blir det symaskinstempo - mindre kul.

Hon kan se ut som en zeppelinare, hästen rör sig bara framåt men inget i höjdled, hon är extremt mjuk att sitta på då. Men markbunden är bara förnamnet i dessa situationer. Jag vill ju få igång hela hennes härliga runda kropp i aktionen :bump: .

Det var roligt igår för hon var ovanligt positiv till att gå fram på lång tygel och tog ut skritten ordentligt. Därför var det lätt att jobba på någonting ett varv eller två och sedan skritta på lång tygel motsvarande.

Det är bara bra att flytta henne lite. Öka och minska volter i (på börjad)öppna är väldigt bra tycker jag. Där kan de gå och såsa och jobba igenom kroppen samtidigt som de hittar balansen utan att det gör så mycket. Säte och armbåge mot midja tygel mot hals i skritt - och sen i trav. Själv ska jag nog rida ute en liten sväng.

Så härligt att det gick så bra! Tycker du resonerar klokt...
Jag fick ett pass med en bra tränare för ett tag sedan, och eftersom min häst är väldigt seg på banan, så skulle jag "väcka" den, och detta fick jag göra då;
Rida fram med bogen in (halv öppna) på volter en stund, hästen mjuknar.
Sedan ökad skritt, halt, och direkt på halten drivning framåt. Hästen blir överraskad över tempot, och går friskt fram. Skritt/halt ett antal gånger, och sådan bjudning på bana har jag aldrig fått tidigare.

Men är din häst ung?

Det är lätt att hästen blir seg för livet om den inte tidigt lär sig vad som är normalt.
Att driva varje steg med sk. o hästen blir sur o går emot ännu mer eller struntar i det- svår rundgång.

Vem talar om sk? Driv med sätet. Min häst är mycket gammal, men ofta kan man tro att hon är en bebbe..

Jag driver inte med sätet, utan samlar med sätet.
Men du rider väl AR?
På en unghäst sitter man inte ner- som regel.

Hej! Nej, jag rider inte AR, Jag är i princip nybörjare. Vad driver du med?

Skänkeln som=framåt.
Sen kan man lära den att sätta igång för den i komb. med sätet o sen slutligen bara sätet.

det första jag tänker på när jag läser är...jaga igång och "det är ingen vacker syn"när du försöker få henne i galopp...
då har hon ju inget stöd från dig! hon måste få stöd från tyglar och du måste vara stadig i din sits..annars tycker hästen att det är skitläskigt att galoppera för du sitter och flaxar! eftersom hon är så ung måste hon få känna sig stabil i alla gångarter...
reagerar hon inte på din skänkel vid första försöket så lägg till den hårdare och vid minsta ökning så berööömmm!!!! om hon så kommer upp i trav från skritt så berööömmm!! jätteviktigt att hon förstår att din skänkel betyder framåt!!och att det ärskitkul att vara ute med matte!!
jag har oxå haft en latmask och jag fick tyvärr vara så drastisk att jag lämnade iväg honom till en expert! fick tillbaka en helt annan häst redan dagen därpå!!

lycka till nu!!:bump:

Lasseman - har det gått bra i helgen med ridningen? Eller har ni haft lite helg ledit. Hoppas att du orkar (mentalt ;) ) att rida regelbundet misstänker att den där bjudningen som saknas kommer snabbare då.

Jag har tagit "Globen-ledigt" i helgen men min käraste medryttare har ridit henne flera dagar. Hon rider bara ut och det hade gått jättebra. Hon ringde och hade lite dåligt samvete över att hon kanske galopperat lite länge men hon ursäktade sig med "hon ville så gärna galoppera". Jag blev jätteglad :) . Det är så roligt att de har kul när de är ute, min medryttare tänker nog inte lika mycket som jag när hon rider och då går det säkert bättre. Så jag ska faktiskt rida på banan idag igen så får vi se hur det går. Envishet är en av mina starkaste sidor så regelbunden ridning är oerhört viktigt för mig.

Tack för att du bryr dig!!!

Till Clubman: visst är det så att man måste ge hästen stöd i galoppfattningen fast det är VÄLDIGT svårt när de inte bjuder. Hon förstår skänkeln ypperligt men blir irriterad när jag gnatar. I ledig form på lös tygel är det inga problem i varken skritt eller trav. Det är när kraven på form (dvs kontakt med munnen...) kommer som hon inte bjuder.

Jag har starkt övervägt valet att lämna bort henne men ska kämpa på ett tag till. Efter nyår ska jag lämna bort henne på inkörning.

Kanske dåligt uppdaterad, men kom att tänka på att du kunde prova annan betsling på banan. Min som varit trög både på bana och vid longering, tog jag bort nosgrimman senast, och då blev det bättre bjudning. I alla fall ett hugskott...

Bra tanke. När jag köpte henne reds hon utan nosgrimma och bökade rätt rejält med bettet. Jag satte på en engelsk nosgrimma och det blev bättre. Har också prövat med remontgrimma men det var inte så poppis, nu är vi tillbaka på engelsk. Bettet jag rider med är ett vanligt tredelat tränsbett, har inte provat något annat och vet inte vad det i så fall skulle vara. Några tips?

Vad kul att hon ville galoppa:). Jag rider alltid min 5-åring i väldigt låg form början av ridpasset i både skritt och trav tills jag känner att jag har ett ärligt stöd i handen och en god framåtbjudning samt när gas och broms känns ok. Sen plockar jag upp henne och blir hon spänd får jag backa bandet och lägga ner henne ett litet tag till. Bäbisridning i början av passet helt enkelt.

cristobal: Det där med nosgrimman var ju ett hett tipps:D

Ja, jag såg en video med Ellen Offstad, och där var ett avsnitt med en hästtandläkare, man fick se vad som kan hända med nosgrimman för hårt åtspänd. Men det fins ju en annan tråd om det.
Själv ska jag prova lite olika bett, se om det blir ngn skillnad.

Det gick jättebra igår! :bump: Verkligen ett steg framåt. Hon var först seg som vanligt men i traven började hon snart bjuda. Jag kunde ha både stöd i handen och lägga om skänkeln. Snart upptäckte jag att jag kunde börja rida som vanligt, som jag brukar, utan att hela tiden tänka "inte skänkel på" utan bara gå på den där automatiska känslan. JÄTTEHÄRLIGT. Formen var inte helt perfekt men med lite mer liknande arbete kommer hon hitta den, hon var lite tjaffsig i munnen fortfarande. Hennes oliksidighet blev också mer uppenbar men det var helt OK mot slutet av passet.

Jag bara känner mig så nöjd över att ha kommit framåt utan massa bråk och att hon tyckte det var ROLIGT att bli riden. Sedan kan man ju inte nå hela vägen på en gång... men jag ser ljuset i tunneln!

Tack för all er uppmuntran och tips. :banana:

Vad härligt!!
Kan du skriva litet om vad du tror var avgörande för förändringen?

Min 4 åring var lika dan, segare än segast på ridbanan omotiverad, hoppade iof men inte med nån jätte glädje. Men att rida ut han varit bättre, först seg på väg hemifrån, lite mera fart då vi var på väg hem...osv osv.

Jag vart super less!
Matade upp han med kraftfoder så han vart riktigt pigg började med att rida ut krävde absolut ingen form el samling bara framåt bjudning, och han fattade, han vart piggelin och klev på bra i alla gångarter, numera kräver jag lite form...bara att han söker sej neråt, har också en tendens att bara börja in huvudet och tappa baken.
På ridbanan guidar jag bara år vänster höger ingen bromsning eller samling i tyglarna. Efter en stunds guidning så hittar han ett tempo med framåt bjudning i en ok form.
han har alltid gillat att ta ett skutt över nått hinder, men nu mera gör han det med glädje.

Eftersom han kom på att han gillade att busa då vi red ut, så tror han att vi gör det på ridbanan också, eftersom jag inte bromsar, eller stör han i munnen. Så länge han tror det är bus, går ridningen och alla övningar på banan galant. Då han blir lite seg, tar vi några skutt, och vips är det bus igen.

Red ut härom dagen, och jäklar vilken ökad trav vi red...(på hemvägen ifs)

I början på sep red jag han med sporrar några gånger, han var lika seg då...då höll jag på att bryta ihop, och idag rör han sej med framåt bjudning...

Ge inte upp, gäller bara att hitta ett sätt att få dom att tro att det är dom själv som vill röra sej med framåtbjudning.

Lycka till!!!

Matade upp han med kraftfoder så han vart riktigt pigg började med att rida ut krävde absolut ingen form el samling bara framåt bjudning, och han fattade, han vart piggelin och klev på bra i alla gångarter, numera kräver jag lite form...bara att han söker sej neråt, har också en tendens att bara börja in huvudet och tappa baken.
På ridbanan guidar jag bara år vänster höger ingen bromsning eller samling i tyglarna. Efter en stunds guidning så hittar han ett tempo med framåt bjudning i en ok form.
han har alltid gillat att ta ett skutt över nått hinder, men nu mera gör han det med glädje.

Det är det här jag vill få fram att man ska göra FÖRST av allt så unghästen aldrig "hittar" ngn back. Tror dessutom många fodrar för lite, de växer och de arbetas, de ska ha mat. Inte snålfodras för att de ska vara snälla o lugna för då är det många som inte orkar.

Inte riktat till ngn spec i tråden, tyckte bara det var ett bra inlägg :)

Jo, jag håller med. Samtidigt tror jag en del har backen i från början oavsett hur man förhåller sig till dem. Då gäller det nog att kanske inte bry sig så mycket utan att fortsätta vara positiv tills de upptäcker att det faktiskt är kul att bli riden. Det beror ju lite på vad det är för individ, hur de tar korrigeringar och vad man har för relation.

Det där med fodring är förstås också en viktig pusselbit. Problemet jag hade var att hon var fet när jag köpte henne och som fet fyraåring är det ännu svårare att känna entusiasm till arbete... Fri tillgång på hö har hon haft utomhus hela tiden vilket gjort att havreransonen inte kunnat bli för hög. Nu tror jag däremot jag kan öka på lite när jag rider igen. :) Dessutom tycker jag mig se många som nästan fodrar ihjäl sina stackars djur, tusen tillskott och extra pyttsar. Fast det handlar kanske inte i första hand om unghästar.

Jag tror att det jag såg resultat av igår är att jag haft lite tålamod med henne. Jag har ansträngt mig att inte låta provoceras av hennes söliga attityd. Så nu har hon accepterat mig och situationen och till och med börjat gilla den. Under hennes månadsvila gick vi mycket promenader och det har stärkt vår relation, jag tror det kan spela in. Många säger ju att om man bara blir kompis med ett sto så ställer de upp i alla lägen sedan... Med andra ord väntar jag bara på att få skörda frukterna av mitt tålamod :D .

Kruxet med min 4 åring var att jag körde in honom först, och markarbetade honom med allt, tricktränade osv osv. När vi tränade allt detta fick han jätte mkt beröm.
När jag sen började rida, glömde jag att berömma, klart häst stackarn tappade motivationen......
han fixade alla övningar, men var seg. Nu när vi börjat om, berömmer jag då vi rider och vips har jag en sprallig 4 åring.:love:

Du har nog rätt i det där med fodringen...Men min häst har alltid varit sprallig, förutom det jag skrev om i tidigare inlägg...
Numera får han bara fri tillgång på hösilage, vitaminer och litehavre då han kommer in på kvällen.
Han är piggare nu än då jag matade upp honom med kraftfoder.

Klart dom ska ha ordentligt med mat, men en glad häst som har motivation till att arbeta behöver inte fodras upp.
Håller med lasseman att en del fodrar för mkt, med det mest otroliga.....

Jo det gäller ju att hitta stunderna då man kan berömma så man får en glad pålle :)

Den sidan av fodring finns ju med. *suck* Fler borde läsa millys tråd under Foder :idea:

Det gick jättebra igår! :bump: Verkligen ett steg framåt. Hon var först seg som vanligt men i traven började hon snart bjuda. Jag kunde ha både stöd i handen och lägga om skänkeln. Snart upptäckte jag att jag kunde börja rida som vanligt, som jag brukar, utan att hela tiden tänka "inte skänkel på" utan bara gå på den där automatiska känslan. JÄTTEHÄRLIGT. Formen var inte helt perfekt men med lite mer liknande arbete kommer hon hitta den, hon var lite tjaffsig i munnen fortfarande. Hennes oliksidighet blev också mer uppenbar men det var helt OK mot slutet av passet.

Jag bara känner mig så nöjd över att ha kommit framåt utan massa bråk och att hon tyckte det var ROLIGT att bli riden. Sedan kan man ju inte nå hela vägen på en gång... men jag ser ljuset i tunneln!

Tack för all er uppmuntran och tips. :banana:

Vad kul att det kanske börjar lossa!:banana:

Tänk så fort det kan ändra sig. :rofl: :rofl:

Idag satt jag på ett krutpaket!! Hon kunde inte stå still när vi skulle av stallplan och taktade hela framskrittningen upp till skogen. Jag förstår ingenting:D . I traven gick hon på dubbla spår och laddade för galopp hela tiden... Det var visserligen svårt att få henne att slappna av och arbeta igenom kroppen men framåtbjudningen och glädjen gick inte att ta miste på. :) Upp för värstingbacken tog hon i som bara sjutton och pinnande på.

Även om man inte blir problemfri är det himla skönt när problemen byter karaktär!

Så glad, var bara tvungen att skriva av mig. :banana:

^^ Va kul!
Så var det med min unghäst förut också, hur seg som helst men nu ä honhur pigg som helst! Ganska jobbigt det oxå ibland, men hellre att hontycker det är kul än att hon bara går och in bryr sig alls.
Har dock lite vårt å å tillräckligt med framåtbjudning när vi riderdressyr men det kommer väl (hoppas jag)

Å va kul! Vad glad jag blir. Själv har vi just börjat med galoppombyten och det går väll sisådär bra... men vi har ju precis börjat så det kanske lossnar om några veckor.