Hej!
Jag har en unghäst som är 4 år och riden i drygt ett år. Ibland när jag rider ut så kan hon lixom frysa på stället och vägra gå framåt. Jag rider alltid med sällskap och brukar lösa det med att nån annan får gå före, men det känns som att jag måste börja ta tag i det snart. Hon är inte rädd heller utan står där helt fastfrusen ocg bryr sig inte om vad jag gör. Det händer bara i skritt och när hon går först.
Någon som har nått råd?? :confused:

Om hon absolut inte är rädd så är det väl bara något som hon har kommit på för att slippa gå längre:crazy:
Men jag säger inte att det absolut är så, det är bara en gissning:o

Ja men så fort nån annan häst har gått så följer hon efter..

hon kanske tror att hon är tvungen att gå ifrån hästen bakom?:confused:
kanske är därför hon inte vill fortsätta????

kanske, men sen så när vi ska galoppera så är jag alltid först å då har hon inga som helst problem med att galoppera ifrån dom andra. men det e ju kanske roligare å galoppera :smirk:

knepigt...:crazy:

Ingen annan?

Gör hon likadant om ni är på bana/i ridhus? Ger du henne uppgifter hela tiden, eller lufsar ni mest på?

sorry, skrev fel

nej när jag rider på banan så har hon aldrig gjort så.
när vi rider ut så brukar vi mest bara lufsa på, tror att hon kanske testar mig. gick ganska bra idag, hon stannade bara till engång och det var på vägen hem

Har en 14åring som gör något liknanade :angel: Hon tittar oftast på något och "fastnar" med hela kroppen... Vet inte om hon blir helt uppslukad av saken i fråga. Ser det inte som något stort (men irriterande) problem. Hon är inte rädd utan bara tittar... Får sitta och lirka och skänkla ett tag. Det brukar funka att ta tag i ena tygeln och liksom dra loss henne från det oerhört spännande ;) Hon blir så om hon går före andra hästar eller går ensam. Men din kanske inte tittar på något speciellt utan bara står där? Svår situation...

Har en 14åring som gör något liknanade :angel: Hon tittar oftast på något och "fastnar" med hela kroppen... Vet inte om hon blir helt uppslukad av saken i fråga. Ser det inte som något stort (men irriterande) problem. Hon är inte rädd utan bara tittar... Får sitta och lirka och skänkla ett tag. Det brukar funka att ta tag i ena tygeln och liksom dra loss henne från det oerhört spännande ;) Hon blir så om hon går före andra hästar eller går ensam. Men din kanske inte tittar på något speciellt utan bara står där? Svår situation...

om hon tittar på någonting så kan du ju låta henne titta färdigt. hon kan vara osäker och då är väl ändå de bästa att låta henne undersöka den grejen som e "läskig"?

Har en 14åring som gör något liknanade :angel: Hon tittar oftast på något och "fastnar" med hela kroppen... Vet inte om hon blir helt uppslukad av saken i fråga. Ser det inte som något stort (men irriterande) problem. Hon är inte rädd utan bara tittar... Får sitta och lirka och skänkla ett tag. Det brukar funka att ta tag i ena tygeln och liksom dra loss henne från det oerhört spännande ;) Hon blir så om hon går före andra hästar eller går ensam. Men din kanske inte tittar på något speciellt utan bara står där? Svår situation...

ja det kan ju kanske vara så. Hon tittar sig mkt omkring. Men när hon väl stannar så upplever jag det som att hon blir sur när jag försöker gå på henne och hon står helt fastnaglad i marken. I början brydde jag mig inte heller så mkt, lät bara ngn annan gå före, men nu har d bara blivit mer å mer. tror att jag gjorde ett stort misstag i början med att låta nån annan häst gå före.
men ska prova det där med tygeln å försöka gå framåt fast åt sidan

Skulle tro att det är testning eller att h*n har lite dåligt självförtroende. Om hästen kommer på nya vägar så kan dom bli tveksamma. Om hästen står länge så är det förmodligen testning eller om den backar. Stannar den till och fnyser så är det osäkerhet eller rädsla.

En av mina -04:or som är under inridning stannar och vägrar gå, pressar man på henne då så kan hon börja tramsa bakåt. Men bakåt ger ingen bjudning så det är bara framåt som gäller. på denna dam är det nog en kombination av osäkerhet och dumhet. Men för att få ett bra självförtroende så är det bara att utsättas för det som är obehagligt.

Försök att rida endel själv, så slipper hästen bli "beroende" av andra. Dom blir mycket starkare som idivid att inse att dom faktiskt överlever själva..

om hon tittar på någonting så kan du ju låta henne titta färdigt. hon kan vara osäker och då är väl ändå de bästa att låta henne undersöka den grejen som e "läskig"?


Det skulle kunna vara så... men hon har bott på samma ställe och gått på samma vägar i flera år. Och hon är inte nervös utan bara glor rakt ut i tomma intet... tittar hon på något som är nytt eller konstigt låter jag henne såklart titta. Styr man bara bort hennes blick från vad det nu är så går hon... Och hon gör heller aldrig såhär i trav eller galopp. Skulle aldrig pressa henne om jag inte var säker på att hon inte var rädd...
Men med en unghäst som den här är det klart större risk för osäkerhet, så det gäller nog att vara försiktig med att lägga press.

Kanske kan låta hästen bakom komma nästan förbi o sen be den gå? Börja lite tidigare varje gång. Den andra ryttaren kanske kan göra halt igen när de är bredvid och se om bara det hjälper. Lirka lite helt enkelt... ingen aning om det funkar ;)

Red idag och det gick faktiskt rätt bra. Hon stannade först ute i skogen och då lät jag henne stå still ett tag, men hon fick inte se sig omkring, utan stå och ha tråkigt utan att jag pressade henne för att gå fram och bad den andra backa så hon stod bakom. stod där väl i några minuter och sen när jag bad henne gå framåt så gick hon :bump:

Fast sen på vägen hem så ville hon inte alls. då började hon att backa också. Men sen gjorde vi samma sak som ute i skogen. Det tog ett tag men vi kom iaf fram till stallet till slut.
Fattar inte varför hon gör så när vi är på väg till stallet. Hon borde ju bli glad av att komma hem?

Ja de flesta hästar brukar ju ha mer bråttom hemåt... Jätte svårt o säga så mycket när man inte SER var hon gör... har tyvärr inga bra idéer men önskar er lycka till iaf :crazy: Det går ju iaf lite åt rätt håll när det funkar en gång ;)

Den har inte ont någonstans? Har ni kollat hovar, rygg och mun? Som 4åringar tappar dom tänder. Är hästen skodd? Grusigt underlag kan göra ont i oskodda hovar. Ryggont är jättevanligt på unga hästar. Dom börjar ridas och gärna rids i fel form eller felaktig sadel, eller träningsvärk i muskler.

Den har inte ont någonstans? Har ni kollat hovar, rygg och mun? Som 4åringar tappar dom tänder. Är hästen skodd? Grusigt underlag kan göra ont i oskodda hovar. Ryggont är jättevanligt på unga hästar. Dom börjar ridas och gärna rids i fel form eller felaktig sadel, eller träningsvärk i muskler.

Nej, hon har inte ont någonstans vadjag vet iaf, kollar alltid ryggen efter att jag ridit å har aldrig märkt ngt. Hon är skodd men bara fram och tycker faktiskt att hon går lite försiktigt ibland på sten å så så hon kanske behöver bakskor också.
Jag tror inte att hon skulle ha ont ngnstans utan att hon bara är lite istadig å testar och så, men d skadar ju inte att kolla. Nästa gång hovvis kommer får hon kolla munnen också.

Om hovis kollar munnen så är den nog i fel ände på hästen.. ;) :D

Kolla upp så den inte har ont och är det istadighet så är det bara framåt som gäller och då är alla medel tillåtna, låter du hästen hålla på så, kommer du tillslut inte komma från stallplanen. Ta annars hjälp av någon kunnig person som kanske kan rida hästen och se om den gör likadant.

Våran hovvis är tandläkare oxå :smirk:

Hej!
Jag har en unghäst som är 4 år och riden i drygt ett år. Ibland när jag rider ut så kan hon lixom frysa på stället och vägra gå framåt. Jag rider alltid med sällskap och brukar lösa det med att nån annan får gå före, men det känns som att jag måste börja ta tag i det snart. Hon är inte rädd heller utan står där helt fastfrusen ocg bryr sig inte om vad jag gör. Det händer bara i skritt och när hon går först.
Någon som har nått råd?? :confused:

När hästar "fryser fast" på stället brukar jag se varningsklockor. En häst som fryser fast brukar vara väldigt svår att få kontakt med och det kan hända att de helt plötsligt blir medvetna på något och kastar sig åt sidan.

Här är några metoder jag brukar använda mig av;

1) Om jag känner att hästen börjar sakta ner brukar jag börja tjoa och tjimma för att locka till mig hästens uppmärksamhet. Många hästar brukar då glömma bort vad de höll på med och lyssna på vad jag håller på med där uppe och fortsätta gå utan att tänka mer på det.

2) Om inte det fungerar brukar jag vända på hästen och rygga förbi det läskiga. Tro det eller ej, men många hästar brukar vara lättare att backa förbi :D.

3) Om inget av ovanstående fungerar så hoppar jag helt enkelt av och leder hästen en bit.

Anledningen att jag väljer att inte "vänta ut hästen" beror på det som jag nämnde lite tidigare. En häst som frysit fast koncentrerar sig på något längre bort och kan lätt glömma bort att den har en ryttare på ryggen och det kan bli farligt ifall de plötsligt börjar kasta sig åt något håll.

Hej!
Jag har en unghäst som är 4 år och riden i drygt ett år. Ibland när jag rider ut så kan hon lixom frysa på stället och vägra gå framåt. Jag rider alltid med sällskap och brukar lösa det med att nån annan får gå före, men det känns som att jag måste börja ta tag i det snart. Hon är inte rädd heller utan står där helt fastfrusen ocg bryr sig inte om vad jag gör. Det händer bara i skritt och när hon går först.
Någon som har nått råd?? :confused:

Jag har varit med om samma problem på 3 olika hästar.

Häst 1: Var jag medryttare på för länge sedan (jag kanske var 13-14 år) en vbl-travare som hade stått ungefär ett halvår pga en hälta men nu skulle den vara fräsch och hade blivit körd några gånger. Jag började rida lite smått men en dag tog jag en lite mer seriös tur och stannade till vid ett sandtag för att trava på en volt. När jag brjade komma åt hästen (troligen det onda bakbenet, men det förstod jag inte då..) började hästen galoppera. Först lugnt ett par språng, men sen fick den panik och skenade hem. Jag hoppade av för att inte slita ännu mer på frambenen i den 1,5km långa nedförsbacken hem. Nästa gång jag skulle rida samma väg frös hästen och totalvägrade att gå. Jag kunde slå med spöt, skrika, sparka osv men hästen bara ryckte till och stod där hon stod. Jag hoppade av och ledde men fick inte ens "lov" att hoppa upp om hon stod vänd bortåt.
Den hästen gjorde det pga smärta. Synd att jag var för "ung och naiv" för att förstå det INNAN hästen protesterat rejält flera gånger.

Häst 2: Min pappas kallblodstravare. En väldigt cool men mycket framåt häst. Troligen också denna gång pga smärta eftersom det kom i samband med att en annan tjej motionsridit ganska hårt och hon börjat få ont i benhinnorna fram (kallas de så på hästar också?) eller när hon skulle titta på något som kunde vara farligt. T ex en liten travarponny som hon tyckte var skitläskig :rofl: MEN i det fallet var det bara att sitta lugnt och vänta ut henne. När hon fått koll på situationen gick hon alltid, men ville man driva henne framåt innan hon kände att hon var "klar" blev hon anti och kunde t ex börja tokbacka eller kasta sig åt sidan. I det senare fallet skulle hästen behövt ett tryggare ledarskap från ryttarens sida eftersom hon kände sig tryggare med sig själv och sina beslut än ryttarens (och dessutom VISSTE att hon var starkare och smartare än ryttaren).
Själv orkade jag inte konfrontera henne eller träna ledarskap eftersom jag bara red någon gång sporadiskt för skojs skull.
En annan situation hon kunde stanna i var när man gick åt fel håll på rundbanan. Hon var van vid att gå åt ett och samma håll, gick man åt det andra hållet frös hon och var omöjlig att få fram. Även det en ledarskapsfråga.

Häst 2: Fryser fast när det blir för jobbigt i dressyren eller när man rider ut och den inte känner för att gå (fått träningsvärk turen innan t ex). Det jag brukade göra vid uteritter var att låta den stå. Men huvudet skulle alltid vara åt rätt håll, dvs dit vi skulle. I dressyren lyssnar hästen på hjälperna ändå så det var bara att slita sig i håret för att man missat det perfekta steget hästen var på väg att ta och driva den framåt igen. Fast ibland har man känt sig som en djurplågare som måste slå till rejält med spöt en gång för att få den röra sig ur fläcken. Lyckligtvis behövs det oftast inte såå tydlig tillsägelse.

Blev ett väldigt långt inlägg, men jag tror att jag fick med min poäng; det beror oftast eller alltid på 3 olika saker - smärta (eller tidigare smärta som den minns), rädsla eller ledarskap. Om ni brukar rida ut flera stycken så skulle ni kunna prova successivt att lära dom vara ifrån varandra utan att de känner att de förlorar sin kompis. T ex att man själv fortsätter rakt fram men den andra hästen går in en bit på sidan av vägen och sen tillbaka till vägen efter ett tag. Att man börjar så hästen ser sin kompis och därefter utökar till att den inte ser sin kompis men de ändå möts igen efter ett litet tag, sen kan de vara ifrån varandra längre stunder osv. På så vis lär den sig att lyssna på dig och ty sig till dig under de stunder ni är ensamma, men inte känna sig övergiven av sin kompis.
Får du en konflikt i det läget - att hästen fryser fast - låt den stå! För om hästen sen dyker upp längre fram på vägen ska du se att den fattar att det är lika bra att lyssna på dig nästa gång! ;)

Anledningen att jag väljer att inte "vänta ut hästen" beror på det som jag nämnde lite tidigare. En häst som frysit fast koncentrerar sig på något längre bort och kan lätt glömma bort att den har en ryttare på ryggen och det kan bli farligt ifall de plötsligt börjar kasta sig åt något håll.


Det där är nog väldigt olika på hästar och situationer.. För det finns ju hästar som inte koncentrerar sig på något läskigt utan helt enkelt vill visa vem som bestämmer för att något inte passar! (träningsvärk, något som den tidigare kommit undan med som "läskigt" trots att den inte tycker det är farligt men den märker att det funkar osv).
I det fallet där hästen är panikrädd och okontaktbar tycker jag metoden att försöka få kontakt låter jättebra. Att hästen får en "OJ!"-upplevelse. Kan också fungera med ett mjukt rep att vifta med från sida till sida på hästens rumpa så den får något annat att koncentrera sig på. Olika från situation till situation :)

Ja, jag tror inte att hon har ont lr nått för hon går ju alltid så fort de andra hästarna har gått.
Och hon är nog inte rädd heller när hon fryser fast för annars när hon blir rädd så hoppar hon till och är helt tvärtom. Väldigt på tårna.
Har provat å backa åt det håll vi ska men sen när jag skulle vända å gå framåt istället så kastade hon sig bakåt i väldigt hög fart istället, så det funkar nog inte på henne.

Har också provat å rida in på en annan väg och det funkar bra. I början så kollar hon sig lite om å undrar vart dom andra hästarna andra tar vägen men hon lyssnar på mig å går framåt iaf.
Tror nog att det mesta beror på att hon testar mig lr att hon kanske behöver få lite självförtroend å ridas lite ensam. Lr att hon ser dom andra hästarna som ledare istället för mig.
Red ut ensam idag fast med en kompis som gick med. Gick hur bra som helst men hon var lite spänd.

Men vad är det bästa sättet när hon vägrar gå framåt? Ska man hoppa av å leda henne framåt å sen hoppa upp igen, ska jag vänta ut henne, gå på henne på en gång??
Lr ska jag bara rida henne ensam ett tag å hoppas på att hon "glömmer" bort att bråka när jag rider med andra?

Är det bara när du rider med andra den bråkar alltså?
Jag skulle nog göra som du sa, ge den tid att bygga upp självförtroende. Välj en strategi och följ den - antingen försöka få uppmärksamhet av hästen (rep att vifta med på rumpan/väsnas och ha sig..) eller så väntar du ut hästen - OM det är så att den är osäker kommer det säkert kännas bättre för hästen att inte bli tvingad till något utan successivt bli smygavvänjd, hoppa av och leda, eller kanske någon annan metod. Se till att följa den metod du valt bara.

Jag har precis SAMMA problem som dig just nu. min 7 åriga riktigt stentuffa och envisa och dessutom hingstiga valack har börjat tramsa på det sättet. Ser nåt "ovanligt" längre ut, fryser fast och vägrar röra sig ur fläcken. Försöker man driva på, så backar han snabbt och lääääääänge.

Jag har dock inga råd att ge då jag själv ligger i klistret...:P

JAg tänker direkt att hästen inte är inriden ordentligt och har inte fàtt förklarat för sig att det äR framàt som gäller i alla lägen... Sà det är bara att gàtillbaka till utbildningen och hitta det felande steget.

De tre viktigaste prinsipera är ju trots allt framàt, lungn och rakriktad.

Man kan ju inte göra nàgonting alls om hästen inte rör pà sig, jag skulle inte acceptera ett sàdant betende, om hästen stannar för att titta är det en sak, men att stanna för att den inte VILL gà, skulle leda till en hàrd korrigering. Hàsten skulle tänka efter innan nästa gàng.

^^ Nej men vad ska man göra då?
Jag lägger på spöt om hon backar, men annars har jag börjat vänta ut henne. Vet inte om d kommer att fungera men tycker faktiskt att det har gett lite resultat. Behöver inte stå stilla å vänta lite länge som förut. Men kan se ett problem i det hela om man alltid ska behöva vänta ut henne. Men får hoppas att hon kommer på bättre tankar.
Annars finns ju altenativet att jag skickar henne till en profesionell inridare lr nått som är lite tuffare, men det betyder ju inte att hon kommer gå fram med mej heller sen, lr?

Funkar grunderna, gàr hon framàt i frihet, longerlina, i ridhuset, om du inte har nàgra problem där stanna var du inte har nàgra problem ett tag, etablera alla grundhjälperna och var alltid uppmärksam pà att hon gàr villigt fram för skänkelhjälperna.

Att söka upp problem som man inte kan lösa pà ett bra sätt är inte bra, Dà är det bättre att spndera mera tid där allt fungerar för att sedan gà tillbaka till problemet när man tror att man kan lösa det utan problem.

Okej vad jag menar är att jag om jag var i din situation inte skulle rida ut pà min häst jag skulle träna den i ridhuset ett tag till, tills jag inte tror att hon kommer att stanna utomhus, och ifall hon stannar sà vill jag vara "säker" pà att hon gàr fram för skänkelhjälperna.

Det är inte trevligt att tvinga hästen fram med hàrda hjälper, och det leder inte till goda saker i utbildningen, sà jag skulle undvika att sätta mg i den situationen där jag behöver göra det.