Hej alla!

Har köpt en häst som kastar sig vid uppsittning. Mycket obehagligt. Finns det någon därute som har tips på hur jag ska göra för att undvika detta tråkiga moment? Problemet är att jag får lov att sätta mig tillrätta i sadeln, men när första steget ska tas kastar/springer hon hejdlöst åt sidan. Hon beter sig mycket illa...:cry:

Tipsa pågott folk. Vänliga hälsningar//jojja

En kompis till mig köpte en ganska dyr och fin dressyrhäst från en beridare, eller rättare sagt via denne, och jag var med henne vid provridningen där allt gick som en dans. Hästen är fem år men ligger efter i utbildningen p g a en operation av lösa benbitar som treåring så den är ngt grön för sin ålder. Kompisen provred ytterligare en gån och allt gick bra, hästen köptes och togs hem.

Väl hemma och efter en tids invänjning vid nytt ställe så var det uppsittningsdag och hästen betedde sig ungefär som din fast det den var inte så hygglig att hon fick en chans att ens komma tillrätta i sadeln...Hon åkte av så det visslade om det. Vi pratades vid på telefon några gånger och efter en längre tids problem med hästen var hon beredd att sälja den till någon mer unghästvan och orädd person. Så diskuterade vi det här med provridningen som gick så bra och vi kom fram till att hästen nog aldrig blivit uppsutten på utan pall, beridaren använde ju pall till alla hästarna som visades. Pall är ju bra, skonar både häst o sadel men vad händer om man måste sitta av i skogen eller någonstans där det inte finns pall? Nog tycker man att det ingår i grundutbildningen att även kunna sitta upp från marken?

Hur som helst så började hon använda pall, tog hjälp utifrån med att komma igång med ridningen av hästen igen, både häst o ryttare hade ju tappat lite självförtroende i hela situationen. Nästa steg var byte av tränare, till en som verkar vara mer lagd åt det positiva hållet, som ger sina elever självfötroende istället för tvärtom. Nu fungerar det igen, bättre och bättre, en viss spänning finns kvar men det blir inga katapultkast vid uppsittning.

Nu vet jag inget om din häst men kan det vara så att den är van vid pall? Annars låter det som att man skulle behöva backa bandet och börja hantera den som vid inridning igen.

Har du kollat så att hästen inte har ont någonstans? (Det gjordes väl iofs vid vet. bes). Hur ser stoppningen på sadeln ut undertill? Jag har varit med om gamla (märkeslösa) sadlar där det har "stuckits" undertill.
Annars skulle jag nog göra som ovan skrev, börja om från början. Lycka till!

Hmmm... låter antingen som en släkting till sadeltvång elelr en häst som blivit skrämd vid något tillfälle... Men det är alltid klurigt när man inte kan se eller känna det själv. Back to basics. Precis som Jeevessa, klura ut problemet och jobba på det och utmana bara hästen lagom mycket i taget. Som om den vore nyinriden. Ta god tid på dig i varje moment och fuska aldrig...

En liten varning. Det är inte säkert att det går att träna bort, om det skulle visa sig att det inte blir bättre, försök hitta ett sätt att sistta upp som fungerar (från pall, huvudet mot en vägg, börja gå genom ledande tygeltag på en liten volt, eller något annat...)

Det kan mycket väl vara som du skriver, att hästen inte är van att man sitter upp från marken. Det känns troligen helt annorlunda för hästen om någon klänger nerifrån marken eller hoppar upp från pall.

Jag hoppade alltid upp från marken förr men i galoppstallet hoppar alla upp från pall så nu gör jag det också och det är bättre för både sadel och häst.

Jag kan hoppa upp från marken men märker att hästen reagerar på att det blir mer "drag" åt sidan när man gör det. = obehagligt.

Sen tycker jag man ska ha en person som står bredvid om hästen inte är stilla tills man satt sej tillrätta, det har jag alltid i bärjan fär att lära dem att stå stilla tills de ska framåt. Det är också bra att lära dem orden "stå still".

En gång i forntiden had ejag en foderhäst som alltid klev åt sidan och det var väldigt obehagligt. Efter det lärde jag mina egna att stå helt still.

Jag skulle vara försiktig med att "sätta mig tillrätta i sadeln".
Man kan klia upp smidigt, utan att börja o fixa.
Det bästa är att låta h'sten få gå framåt ett par steg o heller inte sitta tungt i sadeln precis i början.

Satt du upp via pall vid provridningen?

Jag har aldrig haft ngn som har hållit i hästen, utan har böjt huvudet mot mig o alltid använt stege:D
Första ggn som jag var tvungen att sitta upp utan stege, var när jag tappade mobilen längst bort på vägen.
Hästen var då 3 år o var över 180 cm redan då.

Hittade ingenting användbart att kliva på, men den stog still tills jag hade änrat upp:o

Jag har ridit in många hästar och inte så ofta som dom gör som du beskriver. Men det viktigast är att ta det lugnt. jag skulle börja med att leda eller longera henne för att få ur spänningar innan man sätter sig i sadeln. Sen skulle jag traggla upp sittningar utan att imellan gå. Så när det fungerar bra skulla jag ha någon vid sidan som häjlper dig att bara ta ett steg ram och sedan stanna igen, gärna med en hink med havre beredd för belöning. Frågor? Berätta gärna hur det gick sen!!

Jag har aldrig haft ngn som har hållit i hästen, utan har böjt huvudet mot mig o alltid använt stege:D



Men att ha någon de kanske fyra - fem första gångerna är väldigt bra för då står den still, vilket man berömmer och slipper sen att den står beredd att gå iväg, den vet att de ska stå tills man säger till:idea: Nåja, fungerar väl inte alltid med ivrig häst men säger jag "stå still" så ska den inte gå, sen att jag ibland glömmer säga det är en annan sak:angel:

Har en kompis som köpte en häst med samma problem som din. Han kastade sej hysteriskt vid uppsittning pga en tidigare olycka vid uppsittning av oerfaren ryttare/hästägare.
Min kompis löste problemet med uppsittning med hjälp av någon som höll i hästen och med en kartongbit för hästens vänsteröga som skygglapp så han inte kunde se henne då det var det han var rädd för, inte tyngden av henne i stigbygeln. Nu funkar hästen som vanligt men det tog några månader.
Håll låg profil vid uppsittning. tyng i stigbygeln utan att sätta foten i den o ha nån med dej som hållere hästen i lina.
Lycka till!!

Tack för alla tips:bow:

Ang. pall eller inte, jag satt upp utan pall när jag provred och med pall när hon kommit "hem". Hon konstrade lite vid provridningen (borde anat ugglor...) men absolut inte som hon beter sig nu. Inget fel på henne anatomiskt heller, så, back to basics.

Alla tips och råd är välkomna, så fortsätt skriva!

Vänligen;jojja

Vi sitter alltid upp med hjälp av pall här hemme med. Men jag tycker att det låter som om hästen blir rädd för något. Ta hjälp av en med hjälpare och sitt upp och av flera gånger. Kliv av beröm och håll på så en stund varje dag så kommer det nog att lossna.

Vi har en häst i stallet som har sadeltvång. Dessvärre brukar inte sådant gå att träna bort. Man kan underlätta bockandet/kastandet genom att longera lite innan ridpasset och sedan vara väldigt noga med att rida fram direkt efter uppsittning.
(Detta är om din häst har en släng av sadeltvång.)

Annars så håller jag med alla ovanstående talare. Börja från början, se till att någon hjälper dig vid uppsittning.

Har en tillridningsponny som hos ägaren har hållt på som din häst, slängt sig iväg, fast så fort tjejen satt sig i sadeln. Det berodde på att hästen hade sadeltvång och som utvecklat sig till uppsittningen. Hon kunde även bara plötsligt slänga sig när man longerade henne.

När hon kom till oss och vi fått veta problemet så bytte vi direkt till en elastisk sadelgjord :idea: - med den på så reducerades hennes panikattacker markant! Och sen så longerar vi alltid innan jag sitter upp på henne så hon hunnit "vänja" sig vid sadel o slappnat av. När jag sen sitter upp så håller mamma alltid i henne med longerlinan och leder henne de 2 första stegen. Först då knäpper hon av linan. Denna metoden har funkat super o vi har allteftersom kunnat dra ner tiden på longeringen och målet är att kunna göra en "normal" uppsittning utan förarbete :D .

Alltså... Eftersom hästen kastar sig först när ryttaren suttit upp kan jag egentligen bara tänka mig två saker - 1. sadeln passar inte eller hästen är väldigt känslig för sadeln (testa t ex en mjuk bomlös variant som inte kan trycka alt. en barbackapad eller liknande variant och resårgjord som föregående tipsade om) kan också vara så att hästen är öm i ryggen. Ta ut en massör eller Equiterapueft, såna grejer märks sällan i en veterinärbesiktning.
2. Hästen blir rädd när någon plötsligt dyker upp ovanpå den. Då blir det till att härda med andra föremål än ryttare! ;) men respektfullt så du härdar liite i taget och drar tillbaka lite om hästen blir rädd. Angående härdandet kan det ju också vara så att hästen inte är van vid vikten av ryttaren. Då blir det också till att "idiotsäkra" sadeln så den inte gör ont, och ta en så lätt frivillig ryttare som möjligt som kan hänga på hästen bara till att börja med för att sen lägga på mer vikt.

Så diskuterade vi det här med provridningen som gick så bra och vi kom fram till att hästen nog aldrig blivit uppsutten på utan pall, beridaren använde ju pall till alla hästarna som visades. Pall är ju bra, skonar både häst o sadel men vad händer om man måste sitta av i skogen eller någonstans där det inte finns pall? Nog tycker man att det ingår i grundutbildningen att även kunna sitta upp från marken?

.

Varför skall smärta och obehag ingå i utbildningen? I skogen så brukar det finnas både stock och sten som man kan ta hjälp av. Annars så får man väl för tusan gå hem då.:confused: :mad:

Haha bra poäng! :p
Nog ingår någon form av smärta alltid i utbildningen (att dra åt gjorden - visste ni att en av de sista halskotorna så gott som alltid blir låst när man dragit gjorden.? - träningsvärk, och säkert mer).

Man har nog ganska olika syn på vad som bör ingå i grundutbildningen. Vill man vara säker på att man har samma prioriteringar är det säkrast att kolla upp personen som red in hästen och kolla upp eventuella referenser. Fast det är klart, tycker man saker är "självklara" kanske det är svårt att kolla upp iom att man ser det just som självklart :p

*KL*
Det behöver inte vara utrustningen som stör hästen.
En del är känsliga o märker när det är fel ryttare.

1.kanske kan ta hjälp av någon vid uppsittning som håller i hästen och de första stegen...

2.hoppa upp och hoppa av, led fram hästen 2 steg och upprepa proceseen några gånger... det brukar förvirra djuren.

3. om hästen inte står still vid själa uppsittningen så kandet funka med att ge en godis så fort man hoppat upp. de lär sig snabbt och efter nån dag vill de inte ta ett steg innan de fått godisen.


men det låter faktiskt lite som sadeltvång...

Inte tusan är uppsittning från marken automatiskt lika med smärta o obehag, i så fall är man väl mer än lovligt klumpig?

Pall är kanonbra men om man inte har tillgång till det eller annat liknande inte faen ska mina hästar kasta sig eller hitta på annat för att jag någon dag sitter upp från marken.

Japp, det finns ju goda råd till mig:D
Tack för dem.

Mvh. //jojja

Inte tusan är uppsittning från marken automatiskt lika med smärta o obehag, i så fall är man väl mer än lovligt klumpig?

Pall är kanonbra men om man inte har tillgång till det eller annat liknande inte faen ska mina hästar kasta sig eller hitta på annat för att jag någon dag sitter upp från marken.

Det är inte lika med smärta och obehag, men sannolikheten för smärta och obehag är större än om man sitter upp från pall.
Lydnadsmässigt håller jag med - klart man ska kunna hoppa upp från sin häst från marken!
Men om man BARA ser till att "hästen ska minsann lyda!" och inte kollar upp om hästen faktiskt tycker det är obehagligt (hästen kanske behöver lite förvarning innan man hoppar upp av att tynga i stigbygeln så den kan balansera om? Sadeln kanske trycker för hårt på manken? Ryttaren kanske dunsar ner i sadeln?) och inte heller visar hänsyn nog att ge lite bättre förutsättningar, ja då är man inte direkt bussig mot hästen.

Nej självklart skall dom inte kasta sig. Vart har jag skrivit det?

Jag fick det intrycket eftersom du menade på att man skulle vara beredd att traska hem om så behövdes...

Har det inte gått lite väl långt det här med hur känsliga hästarna egentligen är? Det är klart att om man inte kan sitta upp på ett korrekt sätt av en eller annan anledning så är pall jättebra som hjälpmedel. Det sparar ju även sadeln.

Men det kan väl inte vara så att våra hästar ska få ONT av att man sitter upp? Hur i hela världen klarar de i såna fall av att man arbetar dem uppsuttet sen? Att sadeln ska passa ser jag som en självklarhet och om en häst får ont i manken vid uppsittning trots en passande sadel så skulle jag omedelbart söka för det på klinik.

Jag började använda pall efter ett långt riduppehåll och graviditet för då kände jag själv att jag var mer än lovligt klumpig vid uppsittningen. Någon gång har jag haft hästar som inte gillar när man drar åt sadelgjorden på en gång och då har jag också använt pall för att kunna spänna efter uppsittningen i stället. Nu så använder jag det ibland men inte alltid. Nästa unghäst som ska sittas in till hösten där sitter jag först upp med hjälp av medhjälpare och därefter för egen maskin, pallen kommer inte förrän senare. Hästen ska ha lärt sig att stå absolut stilla vid uppsittning innan pallen kommer fram.

Jag ville mest ge TS ett litet tips på vad som KAN vara anledningen till hennes hästs beteende och att hon för att komma ifrån den onda cirkeln kan prova med pall, om det nu skulle vara så att hästen enbart är van vid detta.

Personligen föredrar jag hästar som är inridna av "vanligt folk" istället för av prof beridare eftersom hästar som är inridna av de senare ofta är betydligt känsligare för "klumpiga" ryttare. Man har ofta lite löpande band princip på inridningarna och hästarna kanske inte får chans att mogna i skallen, det blir lite forcerat. Så kommer då t ex hobbyryttaren och ska köpa häst, man kan vara en van ryttare men det är väl ofta ändå så att man är lite klumpigare vid uppsittning etc. Hästen är van vid en smidig, unghästvan ryttare som är både balanserad och snabb vid t ex uppsittningarna och vips, så har man ett problem eftersom hästen blir spänd av sin nya ryttares beteende.

Jag vill tillägga att jag ser mig själv som hobbyryttare av kategori klumpig så jag skriver INTE detta för att TS ska känna sig kritiserad!

Ja det beror såklart på hur man sitter upp, men även hur sadeln är konstruerad och ligger på hästen.
Förhoppningsvis lägger du inte sisådär 100kg belastning på ena sidan av hästens manke när du rider! ;) (100kg var en uppskattning på hur stor "kraften" kan vara om man stödjer mycket och snabbt i stigbygeln när man hoppar upp, säkert finns det dom som belastar mycket mindre också).

Nu var det inte heller min mening att få det låta som djurplågeri, hästar är tåliga djur och som du säger så kan det vara minst lika illa att rida dom överhuvudtaget (särskilt om sadeln sitter illa!) men man kan inte kräva att folk ska sluta rida för det.
Men det är många saker som man själv känner att man hellre undviker om man kan, just för att skona hästen från onödig smärta. Det finns nödvändig smärta också ur synvinkeln att man ska kunna rida hästen, men just att hoppa upp från marken är inte en nödvändig sak just för mig.

Det var väl ungefär det jag kände när jag först började nyttja pall vid uppsittning, efter lång tids riduppehåll, efter graviditet samt efter knäskada och uppsittning med knäskena...vid alla de tillfällena kände jag mig som en elefant ungefär:o

Jag hade en mycket vänlig o tålmodig häst men med ett tydligt minspel; VAD gör du matte?? när jag verkligen kravlade mig upp. DÅ var pallen alldeles utmärkt att ha!

Hej igen.
Har läst alla inlägg på min tråd då de naturligtvis är av största intresse.

Ber er alla att hålla er till ämnet.

Ifall någon vill ha en tråd ang. andra ting -Öppna en ny tråd.
//jojja

Hur går det för dig då? vad har du testat och vilket är utfallet?

Ja, om man inte hittade en sten eller stubbe ja.

Jag håller just nu på att rida in min unghäst och har haft nåstan samma problem som dig. Första 3gångerna jag satt på honom gick det bra, vi skrittade lite till och med. Ska tillägga att han har sadeltvång. Fjärde gången jag hoppade upp (reagarar inte på det trots att jag använder stigbygeln) var allt frid och fröjd tills vi skulle gå= EXPLOSION. Han reste, sprang baklänges, reste igen och skruvbockade framåt och i nergången hundra nittio bakåt. Då flög jag av första gången. Fick axeln ur led, suck! Drog den rätt och hoppade upp igen. Då var han spänd men inget hände. Dagen efter stod han som ett ljus när jag hoppade upp för att sedan expoldera igen. Den dagen ramlade jag av 4gånger innan jag slutligen bara klättrade upp och satt på honom. Eftert det förstod jag allvaret med sadeltvånget. Han fick gå ett par gånger med en docka (en höfylld overall) som han dock inte brydde sig så mycket om. Sedan kom vi så småningom fram till ett sätt som gör att det hittils (ridit 15ggr tot) fungerar. För det första måste en stå och hålla och prata med honom. Jag hoppar upp och hänger på honom. När han känns lugn försöker ledaren att smyga framåt. (Alla gånger utom de tre sista har han först kastat sig bakåt) sedan går vi ett tiotal meter med mig hängande. Sedan hoppar jag av och upp igen, då kan jag sitta på honom och han kan smygande ledas framåt. Då kastar han sig inte. Han är inte du utan har blivit rädd för de första kritiska metrarna med någon på ryggen. Oj detta blev långt, men kanske fungerar detta på din? LYCKA till, och var försiktig!:D

Var glad att du hinner sätta dig tillrätta i sadeln innan hästen kastar sig:smirk: Jag har ett bra tips till dig i alla fall:
Jag hade en unghäst förut som kastade sig just i uppsittningsögonblicket och det var INTE roligt. Jag fick hjälp av en westerntränare. Han lärde mig att böja hästens huvud, så mycket att hästen hade mulen mot sadeln. I den böjningen kan hästen inte göra annat än gå in på en minimal volt åt vänster. När jag suttit upp lät jag hästen gå på en liten volt åt vänster som jag ökade efter hand. Detta funkade kalasbra. När hästen står böjd behöver man inte ha tygeln sträck, men man håller kvar tygeln helt kort så man har bra tag om hästen skulle få för sig något. (yttertygeln kan hänga helt).
Efter ett tag på det här sättet lär sig hästen att det är enklare att stå stilla.

Det har jag också hört från andra, men inte provat. Bra tips!