Hur gör ni, om det nu finns några, som bara motionsrider i skogen för det höga nöjets skull? Alltså inga dressyrlektioner eller liknande. Efter allt prat om att hästen måste bära sig själv, gå på tygel och trampa under sig, annars rider man sönder hästen. Rider alla ni skogsmullar med en bärig häst?

Jag använder ju min lilla A/B-ponny som skogsmulle. Hon är knappt nått utbildad så att få henne att gå i en hygglig form är ganska svårt, dessutom blir hon heltokig när hon får komma ut, så man har full upp med att hålla i sej:D
Man rider absolut inte sönder hästen! Inte enligt mej iaf!

har en mkt outbildad nordis, så för oss blir det bara sådana promenader..än så länge. jag rider inte sönder honom, enligt mig. om jag begär saker han inte klarar av, då lär jag ju rida sönder honom. men det gör jag inte, vi tar det lugnt än så länge.

Rider för det mesta i skogen, men har tagit dressyrlektioner förut.
Men de flesta dressyrövningarna vi tränat på (inte alls hög nivå ;))funkar ju ute i skogen också..

Ehm !

Rider endast i skog & mark med min arab.

En (eller flera) dressyrlektioner skulle nog inte skada bärigheten :angel:

Men hittills har det ändå gott utmärkt.

Hästen tar sig fram, både uppför & utför, utan att knäcka ryggen.

Trots brist på dressyrlektioner:o

hmm ja nu e de ju så att ja har en shire på 4 år som jag rider i skogen...Jag hatar å rida på banan och så så det blir skogsturer för oss... men nu måste ja komma igång med dressyren med honom.. vi har tagit det lungt detta året me tanke på hans ålder så har väll ridit ca 3 dar i veckan ... är ju rädd för att han ska gå sönder med för mkt ridning å träning....=) men måste nog börja träna han ordentligt i dressyr nu... *boring* =)

Oj! Vad många hästar som skulle vara "sönderridna" om det var så! :rofl:

Det är ju många som har sina hästar som promenadhästar, är ute och myser i skog och mark med dom. Hästarna älskar det!

Dressyr är icke att fördöma men vanlig skogsridning är underbart det med!

Ha det gott i skogen! :banana:

hej jag/vi rider ochså våra araber i skogen .å hej och hå vad det går över stock och sten , och det har då aldrig varit några problem med dem .

heja skogsridning:banana:

mvh chamir:)

Va skönt att man inte är ensam om att tycka det är underbart ute i skogen eller ta en galopp vid sidan av en äng. Utan att behöva tänka på form o.dy. Det är rätt som någon skrev att det går att öva ute i skogen också, men har man börjat med detta "hästeri" på äldre dagar och inte får till det riktigt med detta att få hästen att gå i form så är det inte så lätt....Har tillgång till en travare som älskar att vara ute i skogen, men som knappt går att få framåt i en paddoc.Men jag rider i backar och runt träd och han får lufsa i ren skogsmark, över stock och sten, och på vanliga skogsstigar. Detta är så härligt, finns inte bättre avkoppling.Och vilken glädje man känner när hästen äntligen går förbi den där farliga "grejen" som man kämpat med en kvart.

Jag red min medryttarhäst (en fjording) näst intill enbart i skogen. Han klättrade i backar och gick över stockar och liknande och hade fina muskler och trampade jättebra med bakbenen. Skogsridning är ju det roligaste tycker jag!!

Jag rider i princip alltid i skogen!! Har nu en ny fin ridbana men tenderar att glömma bort den...:angel:

När jag rider i skogen låter jag hästen gå på lite längre tyglar när vi klättrar, på mindre väga o dylikt så jobbar jag lite gångarter (islandhäst;) ) o vid skogsgläntor kan man lägga in lite uppmjukande volter osv. Men roligast är förstås galopperna genom oanvända traktorsspårsvägar som aldrig tycks ta slut och vadadet igenom översvämmade bäckar:love:

/EnWisa

Jag rider enbart i skogen för tillfället. Det är det jag och hästen tycker är roligast. Men självklart så jobbar jag hela tiden mot att hon skall gå i en ändamålsenlig form och arbeta med rygg och bakben.

Att bara flänga runt och låta hästen gå på bogarna etc. tycker jag är lite ansvarslöst, då det säkerligen straffar sig i längden...

Jag har haft min häst i över sex år och vi är ENBART ute i skogen. Jag har ridit in honom själv och han kan inte en enda dressyrrörelse. Trots det är han den finast musklade hästen i hela stallet och har aldrig varit halt, öm i musklerna eller haft ett varmt ben en endaste dag. Han går alltid på långa tyglar (när han inte är för pigg i traven eller galoppen). Han trampar jämt under sej och bär upp sej jättefint.

Jag rider oftast ute i skogen när jag rider.. Jag använder naturen som min ridbana.. Jag tränar neckraining mellan träden.. Efter tråkiga raksträckor tränar jag sidepass. Jag hittar alltid saker att träna ute som måste förbättrs o finslipas. Hästar jag jobbat med blir mer "allert" när vi rider ute.. Det är inte lika enformigt som på banan.. Alltid form (utom uppvärmning och avslutning)..
Så har jag alltid gjort.. Sen ca 3 veckor tillbaka bor jag och min häst på ny ort och då lämnade jag egen ridbana bakom mej.. Det stör varken mej eller hästen alls. Vi jobbar lika bra för det.;)

Hur gör ni, om det nu finns några, som bara motionsrider i skogen för det höga nöjets skull? Alltså inga dressyrlektioner eller liknande. Efter allt prat om att hästen måste bära sig själv, gå på tygel och trampa under sig, annars rider man sönder hästen. Rider alla ni skogsmullar med en bärig häst?

nu brukar jag ioförsig ibland rida i padocken, men jag tar aldrig några lektioner, och då brukar jag för det mesta försöka få hästen att gå "i form". När jag rider ut i skogen brukar jag nästan alltid låta hästen gå "som hon vill" . Det kan hända att jag bitvis "jobbar" henne, om hon känns pigg och sprallig för då vill jag kolla att hon lyssnar, men aldrig en hel ridtur. Var faktiskt väldigt länge sedan jag jobbade henne när jag red ut.

Mina hästar har en bättre balans och bärighet ute i naturen då de jobbar bra ute i markerna, går inte att gå ute i skogen med en häst som inte bär sig i balans, då snubblar den omkring rejält

Jag rider för instruktör på ridskolehäst (dressyrspecial) så jag fortsätter att utbilda mig själv för att sedan jobba med mina två travare ute i naturen istället eftersom jag uppnår så mycket mer med skogsridningen då

Jag strävar efter att mina hästar ska ha god balans och bärighet men skippar ridhus och paddock helst, är där ibland också och rider för instruktör med mina hästar också för att få extra hjälp med utbildningen

Har aldrig hört talas om en fritidshäst som går sönder utav gå ute i naturen, tvärtom, har varit med om massor med hästar som tränas nästan uteslutande i ridhus som gått sönder

Finns nog inget som är så stärkande på en häst som att skritta i skog och mark

*raderat************

Rider sönder hästen gör man kanske inte, men hästen håller förmodligen betydligt längre om den bär upp sig själv och flyttar över vikten till bakdelen.

Har mycket svårt att tänka mej att det krävs dressyrlektioner för att hästen ska ha bärighet. Ofta när jag ser människor rida dressyr ser hästen ut att vara delad i två delar, framben för sig coh bakben för sig. Nej, jag tror på hästens naturliga bärighet! Kan man följa hästens rörelser och inte stör den för mycket, så tror jag inte det spelar någon roll hur många dressyrlektioner man tagit.
Själv har jag inte tagit en enda med min nuvarande häst, vi mullar runt i skogen för det mesta och han har helt okej bärighet och fint med muskler och allt som kommer med det.
Det är överskattat, det här med dressyr och "skapa bärighet". Hoppa av och bär hästen om du är orolig.

Kan ju kalla mig skogsmulle men rider för tävling och jobbar hästen alltid i form med bärighet oavsett var jag befinner mig. Hittar alltid en rörelse som passar i de olika naturliga omgivningarna så det blir verkligen allsidig träning. Sen tar jag ett pass eller två i månaden på ridbanan/ridhuset...för att kolla av att allt sitter;)

Jag rider alltid i skogen men i ändamålsenlig form. Finns massa övningar man kan göra i naturen :D

Rider sönder hästen gör man kanske inte, men hästen håller förmodligen betydligt längre om den bär upp sig själv och flyttar över vikten till bakdelen.

Det finns inga som helst bevis för det... Det viktigaste är nog snarare att hästen antingen får tid att läka eventuella skavanker eller att man inte rider så hårt. Titta bara på Irländarna, de rider hårt mellan november och mars (huntingsäsongen) de vet knappt vad dressyr är och lik förbanant så håller hästarna "hur länge som helst". Men då får de ju oftast vila andra halvan av året också, små skavanker läker och hästen är fit for fight nästa säsong...

äh, det mesta om att "bära upp sig" är rent skitsnack.
Om hästen går lugnt och samlat och får hålla huvudet som den vill mår den toppenbra! De bär upp sig jättebra själva så länge man inte drar i dem och stör! :smirk:

Ramona91, vad underbart att se att det finns någon som har förstått! Du har räddat min dag! :love:

Hej ! Jag brukar rida ut med min häst som en belöning på veckan eller så hon ska få ta det lugnt och vila.:) Jag tycker inte alls att men alltid ska hålla på att få hästen på tygeln, hästen vill också ta det lugnt ibland ;) Mvh Elin

Jag rider alltid ut med min häst, för nöjes skull, för hästen vill inte annat. Jag själv har planer att börja rida och träna mer för tävling i slutet av 2007 kanske eller 2008, men just nu är det bara skogsmulle.

Jag kanske inte rider i någon regelrätt dressyrform men hon är finmusklad för att vara skogsmullehäst.
Rider små skänkelvikninger, ställer, böjer, rider på knöliga småstigar och klättrar i backar. Försöker hålla hästen framåt och avslappnad. Min häst är svår att rida rätt, hon har ingen fördelaktig kropp för det och hon är stor och stark och envis. Gör så gott jag kan i alla fall :D

haha, vilken tur då! :p

Varför skulle hästen vara förstörd av att få , med en enbart skogsryttare, som kanske får gå i fri form bli förstörd? Är det inte större risk att de som sitter och tragglar bärighet och form i stora delar kan vara okunniga och förstör hästen (givetvis finns det de som vet hur det ska gå till också..) ?

Vilken underbar läsning för mig som gått och gruvat mig så för att jag inte tränar hästen som jag kanske borde... är ju livrädd att allt ridande över stock och sten skall skada henne men det låter ju som om många här har erfarenheten att hästen kan må BRA av att bli riden så som jag rider! Sedan ska vi förstås ta några lektioner också - om inte annat så för att JAG måste bli bättre...

Jag rider för det mesta i skogen... Vill nog sätta in mig själv i kategorin skogsmullar. Har inga ambitioner att tävla eller så. Men jag har ambitionen att utveckla både mig och hästen. Alltså åker jag på någon clinic mellan varven. Ibland utan och ibland med häst.

När jag rider i skogen så är det för att koppla av... Men samtidigt för att utveckla hästen. Alltså rider jag aktivt... Jag jobbar med att hästen skall bära sig rätt. Vilket kommer av sig självt om hon jobbar i rätt form.
Jag utnyttjar naturen till detta. Rider runt träd, upp och ner för backar. Ryggar i motlut, och kräver långsam skritt nedför branter. Det är perfekt för då måste hon sätta under sig bakdelen....
Skänkelvikning i sicksack över vägen.. Öppna och sluta runt träd och buskar... Långsam trav på en skogstig, eller en samlad galopp på en gammal skogsbilväg... Trav och galopp även det med inslag av sidvärtes rörelser... Det bygger hästen... och muskler...och ridbarhet.
Kan hon allt detta i skogen... då kan hon det på ridbanan också.

Alltså kan man säga att jag rider dressyr när jag rider ut. Men jag tycker inte att det känns så... Vi leker oss fram till rätt utförande. Inget krav på att det måste bli perfekt direkt. Hästen tycker att det är roligt och hon behåller framåtandan...

Att bara passivt sitta på hästryggen och åka med är inget för mig. Då går hon och funderar på helt andra saker... Hon är mentalt någon annanstans och vi har ingen kommunikation... Jag är passiv och hon lunkar på med tankarna någon annanstanns... Nä då kan hon lika gärna stå kvar i hagen med sina tankar... och jag kan ta en prommenad själv i skogen i stället.

Det är ju faktiskt mer naturligt för hästen att gå i skogen än runt runt på en ridbana... förut hade jag ingen paddock eller liknande utan då var det skogen som gällde. Jag tycker att det går precis lika bra att rida i skogen, iaf min häst blir mer musklad och absolut mycket mer framåt då när man kan klättra och rida lite mer fritt, hoppa över grenar osv. Man kan ju som sagt jobba hästen lite i skogen med. Nu har jag både ridbana och ridhus, men min häst tycker det är jättetråkigt att gå där även om man sysselsätter henne hela tiden...

jag rider rider en 16 årig kallblodstravare som gått på trav hela sitt liv, henne rider jag bara i skogen. Det känns lite väl sent att börja träna henne för en tränare nu!(har ridit henne i ett halvår, men hon är ej nyinriden)
dessutom trampar många hästar under sig med bakbenen i skogen utan att man gör något(typ rider på långa tyglar) detta har jag och sett många gånger ute i skogen på hästar som annars aldrig brukar trampa under sig inne...:) :eek:
men ska ändå börja rida på islandshästridskola till våren:) , men dock inte på henne;)

jag rider bara ut, utom nån enstaka gång då vi tampas på volten ;)
hästen är fint musklad & tar absoult ingen skada av det, snarare tvärt om, han är jättefin & trivs mkt bra med det!

Hur gör ni, om det nu finns några, som bara motionsrider i skogen för det höga nöjets skull? Alltså inga dressyrlektioner eller liknande. Efter allt prat om att hästen måste bära sig själv, gå på tygel och trampa under sig, annars rider man sönder hästen. Rider alla ni skogsmullar med en bärig häst?

Jag är skogsmulle periodvis (om jag inte har någon ridbana till hands, särskilt på vintern, eller om jag rider en häst som inte är "redo" att få något konstruktit gjort på ridbana eller bara ska motionsridas lite lätt).

De perioder jag blir skogsmulleryttare tänker jag på hur hästen går i nedförsbackar - ypperligt tillfälle att öva upp styrka och balans! den får inte spjärna upp med huvudet för att undvika att den spänner ihop ryggen, och den får inte bara lufsa iväg utan måste gå ganska sakta i balans. Övar ofta halter/halvhalter/smygskritt i nedförsbackar eftersom hästen tränar sin rygg då och faktiskt blir ganska bäriga.
I skogen bryr jag mig inte ett dugg om formen i övrigt, vill inte att hästen ska gå uppåt med huvudet men så länge den är avslappnad fifflar jag inte. Och den får inte bränna iväg i obalans, men vissa kan gå snabbt och ändå vara i balans och då är det ok. På vägar tycker jag det är så tråkigt att bara rida rätt upp och ner så där kan jag dressyra lite, t ex träna travövergångar eller svaga öppnor/slutor.

Rent generellt finns det skogsmulleryttare och skogsbrännare (de som bränner runt i skogen utan kontroll) och den senare varianten tror jag är värst oavsett om man tränar dressyr eller inte. Skogsmullehästar blir knappast förstörda i förtid sålänge man inte slarvar med viktiga saker som man märker mer negativ effekt av när man tränar seriöst, t ex att hästen är stel/har ont/har en illa passande sadel, men däremot tror jag det finns stor risk att man börjar för snabbt om någon väl får för sig att dressyra eller hoppa med hästen och då kan det gå åt skogen. Eller att man rider för sporadiskt t ex en gång i veckan men rider hårt när man väl gör det. Eller att ryttaren egentligen är för tung. Ju lättare ryttare, desto mindre risk för slitage om hästen inte går i form.

Det roliga med att rida i skogen tycker jag är att hästarna själva ofta väljer att gå samlat i dålig terräng eller nedförsbackar utan att man själv behöver "säga till"! :)

jag rider bara ut, utom nån enstaka gång då vi tampas på volten ;)
hästen är fint musklad & tar absoult ingen skada av det, snarare tvärt om, han är jättefin & trivs mkt bra med det!

Hästarna brukar ha mycket lättare att anpassa sig till träningen de får vid uteritter än dressyr/hoppning även om de t ex är ojämna.
När jag hade en kuse som varit riktigt ofräsch men på bättringsvägen red vi bara ut i skogen i ett par månaders tid och tog det förhållandesevis hårt med tanke på hur ofräsch han varit (bara muskulärt dock, ingen hälta) vi klättrade MASSOR i både skritt och trav, gick i väldigt dålig terräng både upp och ner, hoppade något litet skutt, gick i ganska högt vatten i en sjö, red ut 1½-2 timmar oftast och så gott som varje dag, hade inte ens någon sadel så egentligen borde kusen ha blivit öm i ryggen (det var framförallt ryggen han haft problem med) men han var pigg, fräsch och glad och det man märkte var mest att han var mer musklad på ena bakbenet.

Läste med intresse ditt sätt att använda nedförsbackar. Jag gör likadant, men aldrig uppsutten...
En undran från min sida är då om inte det sliter på hästarna?
Eller är det bara trav nedför som är bannlyst?

Jag rider jämt i skogen med mitt sto när jag rider, vi snirklar runt träd och kliver över stockar och har oss. Där det funkar tränar vi övergångar, och öppna/sluta osv. Och då går hon faktiskt inte med bakbenen en meter efter sig som många dressyrhästar. :angel:

Jag är nog en riktig skogsmulle av mig!:d Vi rider nästan bara ut men vi tränar lite på banan nån gång i veckan. Men vi båda är skogsmullar så det är där i skogen vi båda 2 trivs som allra bäst..:) Men han kan "få för sig" att gå på tygeln o bära sig fast jag inte begär något så... :love: Men vi har tränat lektioner osså, o det går juh kanon, men i skogen är vi allra helst, över stock o sten, upp och ner! ;) :)

Läste med intresse ditt sätt att använda nedförsbackar. Jag gör likadant, men aldrig uppsutten...
En undran från min sida är då om inte det sliter på hästarna?
Eller är det bara trav nedför som är bannlyst?

Så länge ryttaren inte stör för mycket tror jag inte det är någon fara. Jag brukar t o m luta mig liite framåt (tror egentligen jag sitter rakt, men det känns ju som framåtlut i en nedförsbacke) och spänner magmusklerna. Då går hästens rygg fri och eftersom de får mer vikt på framdelen brukar de själva kompensera detta genom att lägga mer vikt på bakdelen.
Så länge hästen går i BRA balans är det inte slitande med nedförsbackar. Men det är jobbigt för magmusklerna! :crazy: Det svåra är ju bara att få hästen gå i bra balans i trav och galopp eftersom de lätt tappar balansen i neförsbackar om de inte samlar sig mycket. Tror inte många hästar skulle klara mer än skritt, då måste den ha en superstabil ryttare och vara väldigt lydig.

Jag kompenserar ju med mina magmuskler för att stabilisera upp och bromsa när hästen rann iväg eller tappade balansen det tyckte jag var jättejobbigt i skritt, och ganska jobbigt även när hästen hade rätt bra balans, kan tänka mig hur det skulle bli i trav.. Iofs kanske det är så stabil man måste vara i sitsen för att kunna rida en riktigt samlad häst också.

Mm, det låter rimligt.
Hur förhåller du dig till backar som är "på skrå", alltså som inte är 90 grader i horsisontalplanet?

Rider oxå mest i skog och mark med mina hästar men dom behöver även lite annan träning oxå, tex. dressyr och lite hopp ibland.

Tävlar i Distans och då måste hästarna vara allsidiga och orka bära sig själva och för att träna upp det behövs även dressyr och inte bara skogsridning om man vill ha en hållbar häst som klarar många mil.
Red förut inte så mycket dressyr utan mest långa skogsturer och trodde att det skulle räcka.
Men efter en tävlingssäsong så stog jag där på ATG med en halt häst :cry: så nu ska vi börja skritta igång och det kommer bli en väldigt lugn vår och sommar och inte en tanke på att tävla :smirk: .

Har nu lärt mig att man kan inte ta genvägar och tro att allt är bra utan göra det ordentligt istället för att behöva börja om.

/Isabella

Mm, det låter rimligt.
Hur förhåller du dig till backar som är "på skrå", alltså som inte är 90 grader i horsisontalplanet?

Nu förstår jag inte riktigt vad du menar? Backar som är väldigt branta eller motsatsen?

Nej, jag ska försöka förklara...
Tänk dig en backe som har formen av en ås. Du kan då gå rakt ned, 90 graders vinkel mot lutningen, som ett T. En pil rakt ned...
Men om du "sneddar ner", då går du på skrå, tex 45 grader mot lod, som ett / En pil snett ned.
Hooh, vad svårt med ord...
(I Norge pratar de om en li-elg, alltså en som har längre ben på ena sidan, så att den kan gå raktfram i en brant och ändå inte luta...)

Galopp på liten volt, ger automatisk samling, likaså kort trav i skogsbacke uppförs. Lufsa runt i skog och på skogsvägar över stubbar o stenar, ger allsidig träning för hästen, lika bra som att harva runt i ett tråkigt ridhus. Ger även mentalt utbyte åt hästen, den får använda sin hjärna.

Jag är ut i skogen med halvfoderpållen. Brukar försöka rida i skogen och ridhus/bana varannan gång.

Han ska gå i en korrekt form och bära sig själv rätt, ja. Mest för han är så stor (över 1.80 i mkh), och belastar han fel så blir det MKT felbelastat. Sen också för att jag inte vill ha honom stel dagen därpå. Mjuk och lydig ska han vara :)

Men det är klart, nog får han också galoppera fort och ur form ibland, så länge det inte är normen. Jag skulle inte acceptera en slarvig galoppfattning bara för han är i skogen och är pigg. Han ska inte lära sig att "galopp är jätterolig och nu får jag springa som jag vill, i vilket tempo jag vill".

Ja ridar bara i skogen med min polle, funkar fint, man kan änvända skogen som padock oxå, funkar fint.... jag har inte haft möjlighet till padock heller eller ridhus, e en bite att åka, o han tycker inte de e så kul heller, roligare i skogen o hoppa o även träna lite dressyr...så gott de går :rofl:

Nej, jag ska försöka förklara...
Tänk dig en backe som har formen av en ås. Du kan då gå rakt ned, 90 graders vinkel mot lutningen, som ett T. En pil rakt ned...
Men om du "sneddar ner", då går du på skrå, tex 45 grader mot lod, som ett / En pil snett ned.
Hooh, vad svårt med ord...
(I Norge pratar de om en li-elg, alltså en som har längre ben på ena sidan, så att den kan gå raktfram i en brant och ändå inte luta...)

Tja, i en sån skulle jag nog bara sitta och hålla balansen (med magen som vanligt) och låta hästen sköta jobbet. Är det dålig terräng brukar jag inte "träna" i backar men jag vill ha kusen i balans. Jag anser nästan allt vara dålig terräng som inte är på en väg eller rak stig utan stenar :p
Men självklart vill jag ha bra balans på hästen i alla lägen det är bara att i dålig terräng eller genom att gå snett/hitta stigar tränar de sig själva så bra om de är i balans.

Bra beskrivning, att man håller balansen med magen, så känner jag också.