Hej
Först lite bakgrunds info:
Jag har fått hem ett sto, 11 år, 170 hög. Hon har inte gjort så mycket i sitt liv, hon har bara gått i en hage tillsammans med sin bror och 2 ponnyerTills i våras då man skickade iväg henne på inridning och försäljning. Vet inte riktigt hur det gick där men har sett henne riden på film och det såg trevligt o bra ut. Eftersom hon inte vart såld (- vet ej varför) kom hon hem till ägaren efter 6 månader. Ägaren gjorde inte nåt alls med henne utan hon fick återgå till sin hage o lufsa runt med sina gamla kompisar. För 3 veckor sen blev ägaren utan stallplats och hästen kom hem till mig och jag skall nu sälja den åt ägaren.
Hästen var trevlig o snäll och är det fortfarande i stallet vid all hantering. Ägaren berättade att hon är väldigt dominant i hagen och därför får hon gå ensam i en stor hage med öppen mark och skogsdunge, men ändå bredvid våra andra hästars hage. Så att hon får sällskap. Där står hon lugnt o tryggt- inga problem. När hon varit här några dar så satt jag upp och red ut med min dotter. Gick bra ända till vi passerade ett geggigt område i skogen - då sparkade hon bakut(- högt).
Nästa dag sparkade hon bakut igen utan anledning. Fortsatte så några dar och sen beslöt jag att hon fick ridas på bana av säkerhetsskäl. Varje gång vi kräver nåt sparkar hon bakut. Vissa dar har vi bara gått ut på banan i 10-15 min och skrittat runt och sen gått in igen för att hon ska tycka det är enkelt. Ofta har vi lagt ut lite bommar och ställt ut koner för att hon ska ha nåt varierande att göra och det verkar funka – men så fort hon är less på en övning så sparkar hon bakut.
Nu har jag lagt ned all ridning och bestämt att jag skall börja från marken. Jag har tidigare gjort lite ledarskaps övningar med en annan häst som jag varit på kurs med och tänkte jag bara skulle gå lite på banan, träna start, stopp och back och flytta baken. Alltså börja om från början.
Att leda rakt fram och svänga inga problem. Att stanna funkade bara ibland, när det inte gjorde det – vände jag mig om och använder repet (att schasa henne bakåt för att hon inte lyssnar) lyfter hon huvudet högt över mig och går mot mig (snett framåt mot mig, på mig) Då får jag ta tag i henne och stopp henne för att inte bli rammad – när jag sen vill backa henne därifrån fryser hon fast med vikten framåt. Kliver jag henne på kronranden står hon kvar, lyfter inte på benet. Jag står hur hårt som helst och riktigt mosar hennes kronrand men ingen reaktion, schasar jag på med repet går hon över mig. Tillslut så måste jag sparka till på hennes ben för att inte bli mos men inte förrän efter ett par, tre sparkar backar hon det benet. (Jag ber bara om ett steg bakåt)
Försöker jag skaka repet för att be om back går hon på mig mera - med huvet högt och öronen bakåt och med bogen på mig, bryr sig inte alls om att det är obehagligt utan hon blir mkt förbannad.
Denna procedur upprepas ca 5-6 gånger till innan jag går in igen – hon visar ingen respekt alls , någon gång funderade hon lite och tuggade men annars mest avtrubbad. Fast jag gick inte in förrän hon backade. (backar bara ett steg i taget med eftergift så att hon hinner tänka)
Jag har tänkt att göra denna övning ”gå, stanna, backa i några dar men känner att hon hotar mig, hon springer inte över mig utan helt enkelt går över mig och behandlar mig som luft. Ena gången så schasade jag ut henne bredvid mig men hon kom lika snabbt emot mig igen med huvudet högt och jag var tvungen att ta tag i repgrimman för att inte hamna under. Det var enda gången hon tog fart.
Om jag går på henne hårt – får jag hårt tillbaka.
Tacksam för all hjälp jag kan få
Har ni några bra tips , gör jag rätt eller är jag för hård? För vek? Vet inte hur jag skall hantera henne riktig, hon är ju stor också.

*as garv* jag skrattar för jag känner igen mig, verkligen. Har upplevt samma sak. Det handlar om att vara stark, snäll, och aldrig ge upp. För jag utgår från att du kollat att hästen är frisk.
Jag har kommit en liten bit på vägen genom min envishet och en-"Nu ska jag för sjutton fixa det här" som jag inte kan förklara var den kommer ifrån.

Fakta:
Ditt sto tar ingen skit och det är du bara du som framkallar och befäster hennes utmanande beteende. Hon tycker inte att du är någon hon kan ha förtroende för.

Antingen slutar du arbeta med henne om du tror att beteendet kommer eskalera och leda till en farlig situation. Det finns ju även människor som bara inte fungerar tillsammans. Ni kanske är en missmatch.
Eller så får du kämpa lite hårdare och konsekvent jobba med dig själv. Hästen kan ju bevisligen redan allt. Gå en kurs i NH, läs några böcker och ta hjälp av någon som redan kan.

Tack för svar - även om det inte kanske fanns nåt konkret i det.

Kurs har jag gått . ena gånge i norrtälje på håtögård. en hel sommar med ett sto som jag fick lära mig. att arbeta i rundkorall-löslongera och lastträna. Mkt lärorikt och stoet som var lite änsligt blev jätte fin några år senare. sen har jag gått kurs för en tjej som heter tror jag Susanne och kommer från skutskär, hon har tränat i usa tror jag det var med pat parelli. också samma sto hade jag med mig och vi arbetade för hand och även ridning i bara repgrimma.

Jag känner mig INTE helt grön när det gäller dessa övningar men jag har aldrig stött på en häst som är så respektlös som denna.
Hur ska jag förtjäna hennes respekt. Jag kanske måste börja på annat sätt än vanligt?

Jag kan tillägga att hon i dag på morgonen var lite loj, öronen lite halvt bakåt och såg allmänt lite småsur ut. hon har inte haft den uppsynen tidigare. utan alltid varit glad och trevlig.

Hon verkar så säker på sig själv och hon har nog aldrig behövt visa vem som är ledaren.
Hon är alltid lugn i övrigt och man lurar sig och tror att hon är gudasnäll. alltid snäll i stallet alltid snäll att leda till och från hagen- alla rutin mässiga saker sköter hon exemplariskt.

Men dock nu när jag kräver nåt annat än vad hon är van vid blir hon piss-sur. Hon är glad så länge hon får vara ifred och ompysslad.

(Böcker har jag också läs bla kommunisera med hästen och sven forslunds horsemanship i praktiken + en massa på internet.)

Ont någontans?

Tror inte det. känt igenom muskelmässigt( är själv snart klar massör)
och har inte hittat nåt speciellt, självklart finns en och annat spänning med hon har bara varit hos mig ett par veckor och bara fått massage ett par gånger ännu. men jag har koll på hennes kropp varje dag för det var de första som jag trodde också när hon började sparka bakut. därför har jag lite extra koll där

Iofs är hon inte vet bessiktigad ännu men jag tror inte det är nåt.

Har varit där själv och ler igenkännande:smirk: Fast vår valde att stå på bakbenet och piruetta våldsamt istället för att sparka bakut.

Vi föröskte den "lugna vägen" ett tag, men en dag när han var värre än någonsin, tappade jag tålamodet, och "f*n flög i mig"- minns bara att jag tänkte typ."res dig då din j*vel, m,en jag ger mig inte".Stog där en stund på tvåbent häst och balanserade på gränsen, men rätt som det var gav han sig, och sedan funkade han tills vi sålde honom iallfall. Antar att det inte krånglat senare, vi har inte hört ngt iallfall:D

I vårt fall handlade det säkert om dominans- när han märkte att det inte gick att få av oss,skrämma oss så gav han helt enkelt upp...

Skön att det löste sig för er. Jag är glad att hon inte reser sig.

Men nu har jag lagt ridningen på hyllan och tänker börja från grunden.
(Jag skulle önska att hon var en ängsligt häst istället - det är lättare än en dominant)

Jag blir uppriktigt ledsen när jag läser sånt här.

Om det enda "problemet" är att den slår bakut ibland, varför skapa problem även från backen?
Titta på GP-hopphästarna!
Många slår bakut som tokiga.

Den är inte mkt riden o behöver nog motioneras mer än bara i skritt.

Den förstår inte alls vad du vill när du ska schasa den bakåt- varför gör du så?

Ett sto kan man inte börja att bossa över utan man måste vara en som respekterar individen.

Skaffa en tränare som kan hjälpa dig med ridningen, så ska du se att den förblir lugn o snäll även på marken.

???????????
:eek:

Jag tror inte vi är inte på samma nivå du och jag.
Vad gör du om en häst kliver över dig??

Det var väl när du utmanade hästen som sen blev förbannad?

mitt sto är bra mkt större o världens snällaste. Den är oxå dominant i hagen, men det får val. ta hand om.

Det skulle gå att göra även henne till ett monster- om man gör fel.:crazy:

Jag tycker inte att jag utmanade henne utan bad henne stanna och inte stå på mig/ gå på mig. Bad henne att ge mig lite space men då tände hon till. visade tydligt att hon tänkte gå/stå precis vart hon ville.

Kan tillägga att när vi har ridit henne har vi inte bara skrittat som det kanske lät. men eftersom hon visat detta beteende vid ridning har vi testat att minska på trycket och göra enkla övningar. För att hon skall tycka att det är roligt.
Jag ser ingen mening med att kriga sig igenom dessa situationer på hästryggen. Jag vill att min hästar skall tycka att det är roligt att jobba.

???????????
:eek:

Jag tror inte vi är inte på samma nivå du och jag.
Vad gör du om en häst kliver över dig??

Intressant det här var går kunskapen i hästhantering ??
Kurs efter -Kurs ? Eller handlar det om vad man gör hanteringsmässigt i vardagen och hur man förstorar upp problem .

Själv anser jag att *träna* hästantering inte fungerar vi har det lite var och en i oss till mans hur man går tillväga . Endel har det naturligt endel försöker lära sig men det blir inte alltid rätt :crazy:
Frågan är om vi när vi tränar våra hästar verkligen kan läsa av dom !
Är det dominans hon inte flyttar på sig eller blir hon så osäker att hon fryser fast och fattar pållen vad du håller på med ?? Ger DU rätt *order*?!?


Hemma hos mig ska djuren gå undan om jag ber om det ,detta är inget jag tränar men jag löser konflikter på en gång när dom kommer men inte träning .
Träning kan många gånger skapa en frustation och man kommer i en negativ spiral och det fungerar INTE att sätta sig på stona och tala om var skåpet ska stå :devil:
Till ett sto talar man om att den gör fel snabbt och koncist utan diskussion och sen går man vidare som inget har hänt *;)

Miaa

Det var väl när du utmanade hästen som sen blev förbannad?

mitt sto är bra mkt större o världens snällaste. Den är oxå dominant i hagen, men det får val. ta hand om.

Det skulle gå att göra även henne till ett monster- om man gör fel.:crazy:


Så rätt så rätt du Axel ;)

Till ett sto talar man om att den gör fel snabbt och koncist utan diskussion och sen går man vidare som inget har hänt *

Det som du säger här var precis det jag gjorde - hon stannade inte utan klev på mig/över mig och jag tillrättavisade direkt men fick inte alls den rektionen jag var van vid, hon gick på mig istället - hotfullt.

Jag kliver inte undan då. Men efter som hon inte kunde gå i grimman alls, alltså gå och stanna precis som alla hästar bör kunna, så "tränade" jag lite till.

Jag förstår inte hur du vill att jag skall gå vidare?

Till ett sto talar man om att den gör fel snabbt och koncist utan diskussion och sen går man vidare som inget har hänt *

Det som du säger här var precis det jag gjorde - hon stannade inte utan klev på mig/över mig och jag tillrättavisade direkt men fick inte alls den rektionen jag var van vid, hon gick på mig istället - hotfullt.

Jag kliver inte undan då. Men efter som hon inte kunde gå i grimman alls, alltså gå och stanna precis som alla hästar bör kunna, så "tränade" jag lite till.

Jag förstår inte hur du vill att jag skall gå vidare?

Vad gjorde du då då när du sa till ? Fick du övehuvtaget en chans att berömma henne annars så tror jag att du varit för snäll och långsam :crazy: Och för träningsam Varför inte nöja dig med att hon gick undan nepp då ska hon stanna och gå som hästar bör kunna .

Be pålle om små saker som du tycker är viktigt och förstora inte upp saker som den bör kunna om du inte helt säker på att du löser problemet Be henne om en sak i taget ;)

Ett sto måste du hinna berömma precis när den kan tänkas tänka en tanke som är till din fördel , må än vara hur liten som helst denna tanke ,men där har du början till eran komunikation ..Är du för långsam skapar det problem !

Sen är Tanten 11 år och man kan tycka under inridning kan dom vara lite lättare för det är lite kul att det händer något .men sen när dom börjar få krav och dessa ston kan sitt arbete så är dom inte roliga .
Hade ett sto som gått och fisit ihagen i 8 år som fölmärr hur go som helst under inridningen och första tiden jag fick hem denna .
Efter ett par månader tyckte hon jag inte var skiten värd ;) Hon myste med alla i stallet utan mig för jag ställde krav och det var så illa att jag ville lämna tillbaka pållen meeenn allt löser sig om det bara får tid men icke sänkte jag kraven så mycket som du gjort i paddocken dom ska ha krav men snabba tillrättavisningar utan diskussion och sen massor av berömma när dom börjar tänka en tanke rätt ;)

Du kan inte sätta henne på plats .
Mvh Miaa

Vad gjorde du då då när du sa till ?

Jag vände mig om och schasade till henne med repet( samma sekund som hon gick på mig)

Fick du övehuvtaget en chans att berömma henne

Eftersom hon gick på mig direkt och jag fick grabba tag i henne och försöka backa henne ändå vilket inte gick utan jag fick ta till "trampa på kronranden" och ändå ingen reaktion utan inte förrän jag kickar till på benet ett par gånger så hann det går ett par sekunder till innan jag fick respons. Och då fick hon direkt beröm genom att jag blixtsnabb sänkte min kropp och armar mm och bara lät henne vara för ett par sekunder och sen smekte henne på halsen. Jag tycker min timing för eftergift och beröm är bra=snabb.

Varför inte nöja dig med att hon gick undan nepp då ska hon stanna och gå som hästar bör kunna .

Tja , vissa människor tycker att detta enkla markarbete är trams och tycker att ridningen är det viktigaste, men jag tycker att kunna leda sin häst och stanna den är det viktigaste.

Vad gjorde du då då när du sa till ?

Jag vände mig om och schasade till henne med repet( samma sekund som hon gick på mig)
Jaha då hade nog jag också stått med frastfrusna fötter och undrat vad fasiken du höll på med *en vevande människa vad sjutton vill hon *

Fick du övehuvtaget en chans att berömma henne

Eftersom hon gick på mig direkt och jag fick grabba tag i henne och försöka backa henne ändå vilket inte gick utan jag fick ta till "trampa på kronranden" och ändå ingen reaktion utan inte förrän jag kickar till på benet ett par gånger så hann det går ett par sekunder till innan jag fick respons. Och då fick hon direkt beröm genom att jag blixtsnabb sänkte min kropp och armar mm och bara lät henne vara för ett par sekunder och sen smekte henne på halsen. Jag tycker min timing för eftergift och beröm är bra=snabb.

Varför inte nöja dig med att hon gick undan nepp då ska hon stanna och gå som hästar bör kunna .

Tja , vissa människor tycker att detta enkla markarbete är trams och tycker att ridningen är det viktigaste, men jag tycker att kunna leda sin häst och stanna den är det viktigaste.

Ja du verkar ju ha det klara på hur du ska hantera pållen så fortsätt du och sparka på kronranden och schasa och veva mot henne så löser du nog problemet eller not:crazy:
Du ska nog tänka igenom vad DU ger för signaler och som jag skrev ovanför så kan man inte lära sig häst *bara* genom kurser man måsta ha känsla för hanteringen också likväl som med ridningen ..
Går en häst på mig vid stalldörren markerar jag detta på en gång jag TRÄNAR inte för jag ser till att det fungerar från vardagen MEN jag väljer vad som är viktigast från början .

Och med den erfarenhet jag har så kan jag säga de hästar som är svårast att bli av med problem är de hästar som lärt sig hantering av människor inte dom lösdrifthästar som jag fått hem som inte varit hanterade för fem öre .Men dom har varit både tama och självlastande efter 4 månader så vad jag gör rätt eller fel får väll pållarna tala för ;)

Mvh Miaa

Jag vände mig om och schasade till henne med repet( samma sekund som hon gick på migNär man gjorde så mot en valack som var illa behandlad, gick den till attack o bet flera st- i huvudet.

Jag gör oxå som du- tar itu med problem om de uppstår- inte värjer mig i förebyggande syfte.

Det är svårt för att inte säga omöjligt att komma med lösningar över nätet. Men diagnos kan man ju ställa ;) En sak som är helt säker, hon visar hela registret på att hon anser sig som ledaren över dig. Det klassiska med att den ranglåge alltid ska flytta sig för den som är högre i rang. Det är ett beteende som vi hästansvariga aldrig får acceptera om vi inte vill ha (livs) farliga hästar, oavsett om de är sto eller inte.
Det man kan börja med, om man har möjlighet, är att kolla uppväxten. Har hästen vuxit upp i blandad flock och lärt sig "hästspråket" och de sociala regler som gäller, då är arbetet mycket enklare. Nu är inte fallet alltid så :eek:
Det man måste börja med är att göra klart vem som är ledaren. Då måste man börja med sig själv, hästen går på kroppsspråket, vad ger jag för signalen med det kroppsspråk som jag har? Du har väl märkt när man löslongerar följer hästen dina rörelser, ökar du så ökar hästen, är du tydlig så stannar hästen när du stannar, då har du märkt hur känslig hästen är på kroppsspråket och det är viktigt att man har rätt kroppsspråk vid kommunikationen med pållen.
När man väl etablerat ledarskapet (=förtroendet) hos hästen måste det underhållas i det dagliga rutinerna ex., hästen får inte äta ur hinken förrän du tillåter, du går alltid först om du inte ger tillåtelse till annat, man hanterar och flyttar hästen då och då ex. bakdelen. Men det viktiga är att ledarskapet gäller i allt du gör.
Har man lärt hästen rätt har den insett att människan är högre i rang, skall inte förväxlas med att vara en i flocken, och inte just den människan som hanterar den just då. Misslyckas man, testar hästen med varje ny människa :eek:
Men jag hade tagit hjälp av någon som tittar på ditt kroppsspråk och kan ge tips tillsammans med hästen för att komma igång.
Sista alternativet är att acceptera att jag inte rår på den här pållen, och om ingen annan gör det heller finns ju egentligen inget alternativ utan det är slakt som gäller. Men det ska gå långt innan det alternativet blir aktuellt ;)
BTW har du testat "7 games med henne"?

Rolle
Islandshästar på Lösdrift

Hej Rolle

tack för svar.

Hon har inte växt upp i nån flock direkt utan gått till sammans med 2 ponnysar , shettis och d-ponny + efter 3 år kom hennes halvbror till världen. Hon har alltid varit ledaren i hagen. Mamma till detta sto var en snäll fd ridskolehäst.

Jag har gjort beröringsleken men inte vågat haft henne lös. och bara med mina händer.

Kan tillägga att i stallet, i gången kan jag flytta henne åt sidan och bakåt . Det är precis som att hon där vet att hon är i underläge.
Jag kan inte flytta nedåt - få henne att sänka huvudet.

Ute har jag svårt att få hennes fulla koncentration.

Jag har tänkt tanken att ta hit nån tränare men vill gärna kunna hantera henne tills det går att genomföra.

Bra ide med tränare, tänk bara på att ta en som inte bara är bra på att förstå hästar utan även människors inverkan på dessa ;)

Rolle
Islandshästar på Lösdrift

Hej
Jag tycker att hon minst sagt låter som en bestämd och väldigt självsäker gammal dam. Som definitivt kräver sin ledare och inte tar skit av nån i onödan.:D
Jag tror att du måste tuffa till dig lite i hela din utstrålning.
"Man måste vara hård emot de hårda..", sägs det..;)
Det låter som en häst som absolut kommer att utmana dig, och då gäller det att du är fast, envis och jäkligt konsekvent.
MEN samtidigt vänlig och en ledare som är klart värd att överlämna ledarpositionen till.
Jag hade en häst en gång som verkligen utmanade mig. I allt!
Han var dock snäll i stallet och i övrig hantering inne men väldigt ouppfostrad.
Vid longering utmanade han.
Det var ofta han vände in emot mitten och kom med slickade öron emot mig med fullt blottad garnityr (säger man så om hästar som visar tänderna :angel: :D )
Detta blev bättre genom att jag har lättare att vara bestämd på marken än på hästryggen. (Är ingen dominant-häst-människa)
Tömkörde istället för att longera i början då jag hade mer kontroll över situationen och kunde påverka hans vägval lite mer.
Efter ett kort tag blev han vänligare och lite mildare i sin framtoning. Kunde longeras korta stunder utan minsta bekymmer.
Men att han aldrig respekterade mig fullt ut är jag väl medveten om.

Började rida honom genast jag fick hem honom.
Första gången gick det bra tills man ville ha lite mer tempo i traven. Då kickade han.
Jag skänklar mer, och han kickar högre.
Detta blev bättre under uteritterna när han märkte att jag struntade fullkomligt i att han kickade.
MEN sen började det...!!
Försökte rida honom i paddocken. Det gick kanonbra till en början.
Enda problemet var att han var ENORM och jag hade stora problem att rida ihop honom.
Detta kände väl han och han började sparka bakut mer och mer.
Dåhade jag fortfarande kontrollöver situationen även att han sparkade .Men det bekymrade mig nåt enormt..
Jag kände mig vääldigt liten.:crazy:
Tänkte att jag ska f*n inte ge mig alltså!
Och lånade en westernsadel av en stallkompis. Tänkte att då kan han ju i alla fall inte kicka av mig.
Och sen bara väntade jag på att han skulle börja.
Gick som vanligt fint i traven fram tills första galoppen.
Och då bara exploderar hela hästen.
Flyger i luften för att landa jämfota och jag tänker:Nu jäklar går du FRAMÅT och smäller till han med spöet för att visa att jag tolererar inte detta. Och han börjar då backa i 170 nästan så att han backar omkull sig själv.
Ställer sig och blåser som värsta hingsten och skrapar ursinnigt i backen som en ilsken tjur..!
Tränaren som stod i mitten var helt chockad av hans beteende..
Sen bara tar han bettet och sliter tyglarnaur handen och mejar ner den andra hästen i paddocken. Jag stannar han och frågar vad i helsike han håller på med..
Då börjar han skrapa ursinnigt igen. Han utmanade mig med alla hans dominanta egenskaper han bara kunde komma på.
Min enda tanke då var att "Flyger jag av nu, så kommer han trampa ihjäl mig".
Tillslut när han lugnat sig och stod och såg sur ut konsterade jag att : Nähä.. Det här reder jag inte ut. Det överlåter jag till nån annan.
Skrittade han ett lugnt varv i paddocken, hoppade av och satte mig aldrig mer på honom.
Ville inte förstöra nåt mer än nödvändigt.
Han såldes och visst tänker jag på han ibland och undrar hur det gick..
Men jag kan inte säga att jag saknar honom.. Tyvärr
Men vi passade inte ihop för fem öre.
Nu har jag min lågrangade lilla pärla som aldrig skulle göra så. Vi är på samma nivå och skulle nog gå genombrinnande eld för varandra..

Vet inte vad jag ville ha fram med detta. Mer än att hon definitivt kommer kräva dig. Hon vill nog inte överlämna sin position utan
kamp i alla fall.
En kamp som du måste visa att du tar hem.
Och du måste ha ett gott självförtroende och visa det för hästen.
Hon läser nämligen dig som en öppen bok.,fast det vet du ju redan!
Jaja, jag ska sluta dravla nu..:angel: :D

LYCKA TILL!
Hoppas verkligen att det löser sig för dig.

Jag hade gjort precis som du och blivit lika förvånad som du.

Men jag hade kämpat på och försökt att hitta olika infallsvinklar på hur jag ska reagera när hästen klampar över mig - om jag stampar i backen samtidigt som jag schasar på hästen tex.
Och som du skrev förut - berömet måste komma precis i rätt ögonblick!

Hoppas du kan hitta en tränare som kan hjälpa dig på rätt sätt.

Det låter som om det var en travare som inte hade gjort dessa saker innan.
man måste ta sig tid o lära känna hästen o gärna få reda på dess historia.
Du förutsatte att han var dum, när han kanske inte hade blivit longerad tidigare. att den exploderar i galoppfattningarna är inget unikt.
Man kan vänta med att galoppera hästen tills man känner den.

Många hästar blir missförstådda när man inte kan läsa hästarna.

Jag har också ett sto.....



En kväll nar hon var yngre, så skulle jag ta in henne från hagen en blåsig kväll. Hon har alltid varit "ovanligt trygg", och skulle behövt dels gå hos mamma längre, dels gå i flock. Men jag valde en annan lösning. Kan tillägga att hon nog såg mig mest som en person som såg til att hon fick mat och komma in och ut, allt annat "sket" hon i....

Nåväl, denna kväll så studsade och for hon, och jag blev arg, alla mina hästar jag haft har varit extremt lätta, med med denna dam behövde man vara övertydlig.
Jag drog tag i grimman och dammade till henne, så hon tvärnitade, sedan for hon åt sidan och viftade med benen, och jag gick på henne igen, då reste hon sig 2 ggr, och jag blev skraj.
Jag tyckte nog att hon var dominant, respektlös, och dum.

Men, jag hade missat en detalj, jag var otydlig, och hon misstolkade mig och blev rädd, hennes reaktion var ett försvar, inte en dominashandling.

Jag som bara haft hingstar och valacker och ston som inte är som "ston", var ovan vid detta.
Jag hade tur att få hjälp så jag begrep bättre.
Jag har också fått acceptera att hon är som hon är.
Idag, så har hon stenkoll på mig, och jag på henne, men jag måste hela tiden TÄNKA och vara tydlig. Annars blir hon inte nådig.

Jag blir uppriktigt ledsen när jag läser sånt här.

Om det enda "problemet" är att den slår bakut ibland, varför skapa problem även från backen?
Titta på GP-hopphästarna!
Många slår bakut som tokiga.

Den är inte mkt riden o behöver nog motioneras mer än bara i skritt.

Den förstår inte alls vad du vill när du ska schasa den bakåt- varför gör du så?

Ett sto kan man inte börja att bossa över utan man måste vara en som respekterar individen.

Skaffa en tränare som kan hjälpa dig med ridningen, så ska du se att den förblir lugn o snäll även på marken.

Och jag blir väldigt ledsen när jag läser sådana här inlägg:crazy: :cry:

hur mkt erfarenhet ligger det egentligen bakom ditt inlägg?

och du har verkligen hittat rätt knappar på hur ston fungerar!:bow:

Och jag blir väldigt ledsen när jag läser sådana här inlägg:crazy: :cry:

hur mkt erfarenhet ligger det egentligen bakom ditt inlägg?

Mycket stor. Skulle inte ha svarat som jag gjorde annars.

Det låter som om det var en travare som inte hade gjort dessa saker innan.
man måste ta sig tid o lära känna hästen o gärna få reda på dess historia.
Du förutsatte att han var dum, när han kanske inte hade blivit longerad tidigare. att den exploderar i galoppfattningarna är inget unikt.
Man kan vänta med att galoppera hästen tills man känner den.

Många hästar blir missförstådda när man inte kan läsa hästarna.

Visste exakt vad hästen gjort innan han kom till mig.
Problemet var att han hade bara varit hos uppfödaren i hela sitt liv (12 år)
Han hade väl inga som helst planer på att hamna på nytt ställe och låta sig bestämmas över...

Tro mig, han blev inte missförstådd , jag fattade mycket väl vad han sa.
Det budskapet gick fram.:angel:
Jag passade inte ihop med hans personlighet så jag bestämde mig för att sälja.


Det var inte en travare.
Utan ett halvblod efter Bonaparte :smirk:

Snälla,ta bort tonen du har där du vill få det att låta som att folk vore idioter! :mad:

Jag skrev att det låter som om....
Om hästen aldrig har haft en annan ägare än uppfödaren, måste man förstå att det är en stor förändring i hästens liv o därmed låta den vänja sig vid allt nytt.

Jag skrev att det låter som om....
Om hästen aldrig har haft en annan ägare än uppfödaren, måste man förstå att det är en stor förändring i hästens liv o därmed låta den vänja sig vid allt nytt.

Oki..Lugnt.

Hur ska man göra det då?
Om man har haft hästen ett bra tag och det inte spelar nån rolll för den tänker minsann inte låta sig ridas problemfritt ändå..
När det funkar med promenader, i stallet och i hage.
Alla annan hantering funkar, tömkörning funkar..
När ska man hoppa upp på hästen då och börja rida den , tycker du? :smirk: (Det var endast där problemet låg tillslut))

Borde inte ditt svar även kunda vändas tillTS då det inte är hennes häst utan en kompis tiill henne som hon ska sälja åt.
FÅR hästen verkligen bete sig hur som helst bara för att den är på ett nytt ställe??!
Det anser inte jag..

Man kanske ska överväga att skicka den till en som har en beridarutbildning.

Sen är frågan- Har man varit o provridit/hanterat hästen på förra stället?
Var den överhuvudtaget uppfostrad/ välriden innan. Hade den bara stått i nårga år?
Det är många frågor som man behöver ha svar på - för att förstå hästen.

När det gäller att leda.
Hade jag fått hem en så ouppfostrad kuse, oavsett storlek, hade jag satt på ett träns och haft med mig en långpisk och handskar + en lång lina. Ta på dig ridhjälm och skor med tåhätta och dräm till för f-n tills hästen flyttar sig för dig (beröm ett tänk åt rätt håll med eftergift och utöka). Ha ett långt rep, för vissa såna hästar som verkar extremt tuffa blir extremt rädda när de blir satta på plats och vill dra iväg. Men, som någon sa, när hästen går som den ska, ska man bara gå vidare som om det inte var någon stor affär. (Frusta gärna som en häst gör när den "släpper ut fjärilarna" och titta bort - åt det håll du ska åt, det visar hästen att du är avspänd, om hästen verkar rädd för dig.)
Om hästen går till anfall får man absolut inte backa. Ett alternativ är att touchera hästen på baken så att den flyttar sig för dig, risken är då att den vänder och går på dig framtill så då måste du markera framtill oxå.

Lättast kanske att kontakta en tränare som kan visa dig när jag tänker efter...

Intressant diskussion!
Tycker Rolle har sagt många bra saker, och jag vill gärna tillägga lite ifall det kan vara till hjälp.

Att hästen flyttar sig utan problem i stallet men inte utanför, verkar för mig bara vara tur. Det är inte så att hon ser dig som ledare i stallet, om du verkligen vore hennes ledare så skulle du vara det överallt - i hagen, på en stor äng eller på en motorväg.
Varför inte pröva löslongera denna häst? Det låter farligt att hon går över dig så där, vad händer den dagen då hon tröttnar på dig och vill "göra slut på dig"? Hästar är rovdjur och kan döda när de känner sig tillräckligt hotade!
Eller pröva nya övningar, gör nåt annat som kanske funkar bättre så hästen får det inpräntat att det lönar sig att göra som du ber om.

Tycker du gör helt rätt i att strunta i ridningen tills hanteringen på marken funkar. En häst som inte lyssnar på dig på marken lyssnar verkligen inte när du sitter på ryggen heller! Lös ett problem innan ni tar itu med nästa, och låt det ta den tid det tar, gå tillbaka till grunderna hela tiden, hela tiden. Att få rätt respons en eller två gånger är ingen garanti på att hästen "fattat", men kanske efter 100 gånger.

Och varför vänta med att ta dit tränare? Varför vill du lösa problemen ni har och sen ta dit någon, vill du ha hjälp med problemen eller visa upp hästen? Du verkar jätteduktig och vet vad du håller på med, men det är ingen skam i att be om hjälp när man kört fast.

Det är bra att hästar krånglar, hur ska man annars få tillfälle att visa vad det är för regler som gäller !
Tänk på säkerheten bara vänner, hellre en död häst än en död människa.

Raderat blev dubbelt

Hur gör du när du vill att hon ska stanna?
Går du bara och sedan tvärnitar?
Eller ger du henne en chans att se att du tänker stanna så hon hinner med?

Hon tar längre steg än du och kan behöva en lite längre bit än du för att kunna stanna mjukt. Utan att behöva tvärnita;)
Planera var du ska stanna, tex vid den där stenen en meter fram.
Visa med din kropp och hållning vad du tänker göra:

Räta upp dig, upp med blicken, se till att hon är uppmärksam på dig och att du vet var du har henne. En bit innan stenen visar du tydligare att du tänker stanna: Höj axlarna lite "bli större", ev luta dig aningens bakåt, reagerar hon inte håll ut armbågarna lite eller håll ut en hand.

Reagerar hon ändå inte, mota bak henne med handen lugnt och metodiskt. Men vifta henne inte i ansiktet, det gillar ingen häst.
Lyssnar hon FORTFARANDE inte kan du viggla med repet men inte så det träffar henne.

Beröm och vila när hon stannar.
Ingen häst gillar att bli överraskad annat än i matväg:D , dem vill veta vad som kommer hända. Det skapar trygghet och tillit.

Ska du backa henne, lägg ett lätt tryck på nos eller bringa med handen. Lyssnar hon inte så gå gradvis upp i faser.
När hon lyssnar, släpp allt tryck, beröm och vila.

Hon måste se att det är kul hos dig och att det lönar sig att göra rätt. Håll inte på för länge, gör hon en bra halt eller nåt så sluta där.
Även om ni bara börjat. Släpp henne lös i paddocken en stund och låt henne vara. Eller släpp ut henne i hagen.

Hästar har enormt bra minne och dem minns ALLT!
Speciellt ston.;) Ge henne tid att tänka mellan varje moment. Ta en sak i taget

Du har bara haft henne ett kort tag skriver du, det tar tid för hästar att lära känna nya människor och hästar, vänja sig vid rutiner, omgivningar och andra lukter. Allt är nytt för henne. Ge henne tid.

Ston är känsliga, man måste ta det lugnt med dem och ge dem den tid dem behöver.

Då tycker jag kanske att du formulerade dig dåligt, nedlåtande.
men det var ju skönt att höra att du är "duktig o kunnig".

Får jag fråga varför du ställer dig och sparkar på hästen?:confused:

Hur gör du när du vill att hon ska stanna?
Går du bara och sedan tvärnitar?
Eller ger du henne en chans att se att du tänker stanna så hon hinner med?

Hon tar längre steg än du och kan behöva en lite längre bit än du för att kunna stanna mjukt. Utan att behöva tvärnita;)
Planera var du ska stanna, tex vid den där stenen en meter fram.
Visa med din kropp och hållning vad du tänker göra:

Räta upp dig, upp med blicken, se till att hon är uppmärksam på dig och att du vet var du har henne. En bit innan stenen visar du tydligare att du tänker stanna: Höj axlarna lite "bli större", ev luta dig aningens bakåt, reagerar hon inte håll ut armbågarna lite eller håll ut en hand.

Reagerar hon ändå inte, mota bak henne med handen lugnt och metodiskt. Men vifta henne inte i ansiktet, det gillar ingen häst.
Lyssnar hon FORTFARANDE inte kan du viggla med repet men inte så det träffar henne.

Beröm och vila när hon stannar.
Ingen häst gillar att bli överraskad annat än i matväg:D , dem vill veta vad som kommer hända. Det skapar trygghet och tillit.

Ska du backa henne, lägg ett lätt tryck på nos eller bringa med handen. Lyssnar hon inte så gå gradvis upp i faser.
När hon lyssnar, släpp allt tryck, beröm och vila.

Hon måste se att det är kul hos dig och att det lönar sig att göra rätt. Håll inte på för länge, gör hon en bra halt eller nåt så sluta där.
Även om ni bara börjat. Släpp henne lös i paddocken en stund och låt henne vara. Eller släpp ut henne i hagen.

Hästar har enormt bra minne och dem minns ALLT!
Speciellt ston.;) Ge henne tid att tänka mellan varje moment. Ta en sak i taget

Du har bara haft henne ett kort tag skriver du, det tar tid för hästar att lära känna nya människor och hästar, vänja sig vid rutiner, omgivningar och andra lukter. Allt är nytt för henne. Ge henne tid.

Ston är känsliga, man måste ta det lugnt med dem och ge dem den tid dem behöver.
Jättebra inlägg:bow:

Tack!:) :bow:
Alltid kul när nån tycker det:)

När förvandlades hästen till ett rovdjur? :confused:

Jag menade inte att hästar är rovdjur i bemärkelsen att de äter kött för födans skull, men har du aldrig sett hästar som försökt döda en annan häst? Eller något annat djur till exempel hundar?

Nej, jag har faktiskt aldrig sett någon häst som gått in för att döda ett annat djur. Däremot har jag sett hästar sparka efter hundar beroende på att de varit rädda. Men att genom det kalla hästen för "rovdjur" tycker jag är lite underligt.

Okej, då har du missat något. De flesta hästar kanske ger sig innan det går så långt som till att de vill döda.
Min egen hund har varit med om det ett par gånger, med en mycket egensinnig shettishingst. Hunden, som är hästvan och inte bryr sig mycket om dem, strosade runt i hagen och luktade, när hingsten fick syn på honom. Tydligen hade shettisen något emot hundar för den dök rätt på och stod sedan och trampade runt på stället - på hunden. Eftersom det var djup snö och hunden är relativt liten hade han svårt att ta sig därifrån, och hade jag inte sett allting och lyckats jaga bort hästen därifrån är jag helt övertygad om att min hund dött. Hur förklarar du ett sådant beteende hos en häst, om inte lite rovdjurlikt? Kanske fel ord men det beskriver ju ganska bra vad de är benägna till.

En kompis´ travarvallack har samma tendens när det kommer in en ny häst i hagen, där han går tillsammans med ett par andra hästar inkl ett sto. Denna travare är mycket mån om sin flock och går genast till attack mot den nya hästen, sparkar och slår mot den, jagar den tills den faller. Detta är det längsta den gått till, men samma sak här, han är helt inställd på att ta bort den nya hästen. Förstås introduceras mycket sällan nya hästar till flocken pga detta.

Låter kanske osannolikt hos islandshästar eller menlösa ridskoleponnyer men helt ovanligt är det alltså inte. Tro det eller ej!:smirk:

Bara för att dom försvarar flocken görs dom inte till rovdjur. Ett rovdjur är ett djur som äter kött, jagar för att döda, dödar för att äta.
Försvarar flocken gör de flesta arter, jag hade en höna här hemma som var ledaren och hon tog strid med självaste höken och lyckades skrämma bort den. Dock vann höken en dag men hönor är då inte rovdjur, och inte hästar heller.
Du skulle väl försvara din familj om något hotade den?
Kampen om överlevnad kallas det.

Jag håller med dig. :bow: Att försvara sin flock gör inte djuret automatiskt till ett rovdjur.:crazy:

*KL*
Om man inte menar rovdjur i ordets rätta bemärkelse så bör man använda något annat uttryck. ;) Hästen är ett flyktdjur medan t.ex. människan är ett rovdjur. Om jag såg att mina fredliga hästar förvandlades till "bestar" som aktivt gick in för att verkligen döda ett annat djur så skulle jag bli mycket fundersam...

mjo, fast hästar KAN ju göra det, om det gäller överlevnad, om en annan häst hotar dess position i flocken. Som, hingstar, det får inte plats hur många hingstar som helst i en flock och deras slagsmål KAN leda till döden... Jag har själv haft två terrier tikar och de kunde tagit kål på varandra. de högg och de hade dödat varandra om inte jag lcykats dra isär dom varenda gång (som tur är har jag aldrig lyckats bli biten) men dom fick flytta isär helt enkelt, funkade inte, hundarna mådde bäst utav det.
men som sagt, man skall inte använda ordet rovdjur och man egentligen inte vet vad det står för. Då kan man använde sig av något annat

Jo, fast det handlar ju, som du skriver, om överlevnad. En häst som blir skrämd av en jagande hund måste ju naturligtvis försvara sig. Men det gör inte hästen till ett rovdjur. Av Snokens inlägg fick jag intrycket att h*n anser att det ligger i hästens normala natur att gå till attack? :confused:

Hundar är däremot rovdjur, som f.d. "kennelunge" har jag sett tikar bete sig för j-t mot varandra (ursäkta språket!).

:bow:Bra svarat!

Hästar går inte till attack om de inte känner sig trängda eller att nån /nåt gör intrång på deras område.
Och givetvis för att försvara sig.
I övrigt är hästen precis som du säger ett flyktdjur och springer hellre därifrån än att gå till attack.
MEN den som oftast går till attack är den starka individen i flocken.
Ledarstoet och/eller hingsten.
Så har man ett sto som är ganska starkt i sin personlighet kan det mycket väl vara ett typiskt "ledarsto" man har att göra med.
De ÄR tuffare.
En hingst han har naturliga drifter = Försvara sig själv och sin flock.

Jätte långt inlägg men intressant, ang hästens psyke och agerande.. :idea:

Vi hade en gång en travar valack som var mkt högrangad, han trodde nog att han var en ledarhingst som var tvungen att försvara sin vän som han gick med. Kom det till någon ny häst förvandlades han till en mardröm, oavsett den nya hästens rang eller kön gav han sig på dom och på något sätt psykade ut dom och fryste ut dom. Han fick därför mest gå hage mot hage med andra hästar och trivdes bra med det. Sedan när han blev äldre och pensionerad från travet tänkte vi att han skulle lugna ner sig så han fick gå med en av mina ponnyer som var mkt lågrangad, och de blev vänner, men det konstigaste var att när vi skulle indroducera en ny häst till flocken blev det helt omöjligt för min ponny blev som galen:devil: och ville inte att någon häst skulle komma imellan han och "vår travare", denna ponny (kat C 18 år) hade tidigare gått med alla möjliga hästar och inte visat några tendenser till detta, men han gav sig på ett sto (D-ponny sto, helt ur kondition, så rädd att hon bara stod och kissade och skrek), jagade henne och sparkade och bet, tillock -med när hon låg ner fortsatta han genom att ställa sig på henne med framknäna och hugga mot henne.

Så vi fick så klart flytta om i hagen igen efter att vi räddat undan stoet, till saken hörde att travaren inte gjorde något försökte snarast skydda det nya stoet och springa imellan, men ponnyn var skogstokig.

Ett par år senare hade jag en ny ponny (min tävlingsponny katD Irl import, 14 år)som släpptes med travaren (som fortfarande hängde med) han accepterade den nya ponnyn och dom två gick tillsammans, den ponnyn kom från en ridskola och hade gått med alla möjliga olika hästar utan problem någonsin.

Så skulle min mamma låna en bruksnordsvensk sto över sommaren och köra med cowboy vagn (gammal rutinerad märr som gått med andra travare tidigare).
Hon var väldigt låg i rang och släpptes med "vår travare" och min tävlingsponny som varit så snäll mot andra hästar tidigare, hon visade direkt genom att vara underkastad och tugga. Men min ponny blev som galen blottade tänder och jagade henne tills hon var helt slut så rädd så rädd, men min ponny bara fortsatte anfalla med blint raseri, fast även hon gick omkull och låg och nästan hyperventilerade och skriade av skräck gick han på henne. Så fort hon försökte resa sig kastade han sig över henne bet tag i manken och nästan drog ner henne och detta kunde ske även i full galopp, hon var trots allt en riktig stor häst av brukstyp.
vi fick vara flera med piskor och linor för att lyckas rädda bruksnordsvensk stoet från ponnyn.
Travaren hade även denna gång försökt gå imellan genom att skära av ponnyns väg mot stoet, men hagen är så stor.

Jätte långt inlägg, men det säger lite om hur hästarna kan agera vid vissa situationer. Jag tror själv att travaren hade vissa egenskaper som gjorde honom till en ledare, han var även uppfödd på vår gård och en enorm personlighet och en stjärna på travet :bow: . I början accepterade han inga andra hästar, men det var som när någon blev vän med honom blev dom som ler och långhalm och ponnyerna som gick med honom accepterade ingen annan. oavsett ålder, kön, rang. Dom blev som galna.:eek:
Och på något sätt så accepterade travaren efter sin pension då han gick ner i kondition vissa andra hästar, självklart hade dom fått lärt känna varandra i hagarna bredvid varandra först.
Och att man kunde tydligt se hur han försökte skydda stona mot ponnyerna då dom gick till anfall, som om han ville skydda sin flock, :confused:

Ska nämna att denna tävlingsponny fick sedan när travhästen gick bort gå med en ny ponny, och flera andra hästar. Han har efter det aldrig visat några liknande tendenser mot några andra hästar.
Men jag lovar det var verkligen mord i sinnet på båda mina ponnyer vid dessa två tillfällen och jag har aldrig varit med om något liknande.

Jätte långt inlägg men intressant, ang hästens psyke och agerande..

Vi hade en gång en travar valack som var mkt högrangad, han trodde nog att han var en ledarhingst som var tvungen att försvara sin vän som han gick med. Kom det till någon ny häst förvandlades han till en mardröm, oavsett den nya hästens rang eller kön gav han sig på dom och på något sätt psykade ut dom och fryste ut dom. Han fick därför mest gå hage mot hage med andra hästar och trivdes bra med det. Sedan när han blev äldre och pensionerad från travet tänkte vi att han skulle lugna ner sig så han fick gå med en av mina ponnyer som var mkt lågrangad, och de blev vänner, men det konstigaste var att när vi skulle indroducera en ny häst till flocken blev det helt omöjligt för min ponny blev som galen och ville inte att någon häst skulle komma imellan han och "vår travare", denna ponny (kat C 18 år) hade tidigare gått med alla möjliga hästar och inte visat några tendenser till detta, men han gav sig på ett sto (D-ponny sto, helt ur kondition, så rädd att hon bara stod och kissade och skrek), jagade henne och sparkade och bet, tillock -med när hon låg ner fortsatta han genom att ställa sig på henne med framknäna och hugga mot henne.

Så vi fick så klart flytta om i hagen igen efter att vi räddat undan stoet, till saken hörde att travaren inte gjorde något försökte snarast skydda det nya stoet och springa imellan, men ponnyn var skogstokig.

Ett par år senare hade jag en ny ponny (min tävlingsponny katD Irl import, 14 år)som släpptes med travaren (som fortfarande hängde med) han accepterade den nya ponnyn och dom två gick tillsammans, den ponnyn kom från en ridskola och hade gått med alla möjliga olika hästar utan problem någonsin.

Så skulle min mamma låna en bruksnordsvensk sto över sommaren och köra med cowboy vagn (gammal rutinerad märr som gått med andra travare tidigare).
Hon var väldigt låg i rang och släpptes med "vår travare" och min tävlingsponny som varit så snäll mot andra hästar tidigare, hon visade direkt genom att vara underkastad och tugga. Men min ponny blev som galen blottade tänder och jagade henne tills hon var helt slut så rädd så rädd, men min ponny bara fortsatte anfalla med blint raseri, fast även hon gick omkull och låg och nästan hyperventilerade och skriade av skräck gick han på henne. Så fort hon försökte resa sig kastade han sig över henne bet tag i manken och nästan drog ner henne och detta kunde ske även i full galopp, hon var trots allt en riktig stor häst av brukstyp.
vi fick vara flera med piskor och linor för att lyckas rädda bruksnordsvensk stoet från ponnyn.
Travaren hade även denna gång försökt gå imellan genom att skära av ponnyns väg mot stoet, men hagen är så stor.

Jätte långt inlägg, men det säger lite om hur hästarna kan agera vid vissa situationer. Jag tror själv att travaren hade vissa egenskaper som gjorde honom till en ledare, han var även uppfödd på vår gård och en enorm personlighet och en stjärna på travet . I början accepterade han inga andra hästar, men det var som när någon blev vän med honom blev dom som ler och långhalm och ponnyerna som gick med honom accepterade ingen annan. oavsett ålder, kön, rang. Dom blev som galna.
Och på något sätt så accepterade travaren efter sin pension då han gick ner i kondition vissa andra hästar, självklart hade dom fått lärt känna varandra i hagarna bredvid varandra först.
Och att man kunde tydligt se hur han försökte skydda stona mot ponnyerna då dom gick till anfall, som om han ville skydda sin flock,

Ska nämna att denna tävlingsponny fick sedan när travhästen gick bort gå med en ny ponny, och flera andra hästar. Han har efter det aldrig visat några liknande tendenser mot några andra hästar.
Men jag lovar det var verkligen mord i sinnet på båda mina ponnyer vid dessa två tillfällen och jag har aldrig varit med om något liknande.

När vi talar om hästars "normala" beteende ska vi ha klart för oss vad vi menar med normalt beteende. I en "vild" hästflock är det viktigt att inte skada varann för mycket då de lätt blir offer för rovdjur. Vidare lever de på så pass stort område att de kan gå undan och hålla sig i periferin. Hästar är inte revirhävdande, om inte vi ger så snåla förutsättningar att de blir det, och de har ett rikt språk som innehåller massor av signaler förutom sista utvägen...sparken.
Givetvis går en stark häst som blir inträngd till anfall i sällsynta fall (flockvana och kan språket) som till ex Przewalski's häst som är det närmaste vildhäst vi kommer idag.
Jag har krav på våra inackorderingar att de bl.a. ska vara flockvana hästar, dvs att de kan språkets alla nyanser. Det är sällan det är några problem.
Så när vi studerar hästars beteende ska vi ta i beräkning vilka förutsättningar och bakgrund den har. Men det är kanske sorgligt nog så, att en normal häst idag, i box 8-12tim/dygn och i bästa fall en kompis i hagen som är stor som ett frimärke där beteender blir därefter också :eek:

Rolle
Islandshästar på lösdrift

Jag tror att de flesta föl o unghästar lever i flock, men när de blir äldre o kanske inackorderade, så väljer man att inte ha hästarna tillsammans med många andra. oftast blir det att flocken på såna ställen byter utséende för ofta för att det ska bli ro där.

Det har jag oxå funderat en del över.
Tyvärr blir det ju hästbyten och att det kommer och går hästar när man inackorderar.,..
Det borde ju påverka hästarna. Egentligen.
De kommer ju tillrätta och organiserar flocken.
Sen blir det hästskifte igen och då får de återigen om-organisera...
Vad tror ni om det?

Sorry TS, känns som trådkapning här nu...:crazy:

Fortsätter trådkapningen *SORRY*
en bekant till mig har fått 2 sprickor på sin häst bara förra året. en på våren o sen igen på hösten när den var under igångsättning.
hästen är 16 år o var tänkt som läromästare. Hon har nu flyttat den.
förr hade de dessutom 4 ston o 11 valacker i samma lilla hage- max ½ Ha.

en häst fick en bäckenfraktur för ett år sen, 2 med sprickor för att inte tala om alla mindre skador.

för att ha så många hästar ihop krävs stora ytor, men det räcker inte alltid då det blir för turbulent alltförofta.

Jag tror heller inte att unghästar som hålls separat lär sig lika mkt, utan man bör blanda vuxna o unga djur.

Jo visst blir det oroligt, men jag tror oron står i paritet med flock vanan hos individerna i flocken och hur stabil flocken är. För att förtydliga vad jag menar med flock vana= är född och uppväxt i blandad flock, dvs blandad ålder och kön.
Storlek på flock som jag funnit fungerar bra vad gäller antal är 7-15 st.
Vi ser en stor skillnad på de Islandsfödda och en del svenksfödda. De som är födda och uppväxta på island i stora flockar och på stor area har mycket lättare att komma in i flocken utan hårdare tag. Det finns givetvis undantag som bekräftar regeln ;)
Det ser vi också när vi träffas, (skillnad på flockvana), ibland från hela Skåne och rider på strand och i skog. Trots att vi kommer från olika ställen kan man knyta ihop 10 hästar i samma buske utan problem :D Man slipper också höra "kom inte för nära hon sparkas" eller "han bits"
De flockvana blir lugnare med andra hästar trots att de inte är från samma flock, och :devil: ligt pigga och en klar tempohöjning kan märkas :eek: :D
Här är en ev förra årets ritter:
http://homepage.mac.com/rolle/Ofeigur/PhotoAlbum45.html

Rolle
Islandshästar på lösdrift

Hmm.
Det är betydligt lättare att hantera en i ponnystorlek än en som är högre än en själv o väger dubbelt så mkt som isisarna:crazy:

Ha,ha...jag kan försäkra dig att fallhöjden är det enda som är skillnaden, förutom upp till två växlar till då ;) 400-450 kg muskler rår man inte på i första taget :eek:
Det är ganska konstigt, men jag känner ingen som helst skillnad att sitta c:a 20 cm lägre än förr.
Men annars är det samma sak, vi människor har inget att sätta emot fysiskt mot hästen, det är i huvudet vi måste vara starkare :cool:

Rolle
Islandshästar på Lösdrift

Ja men lägg till 2 dm till- jag lovar att det känns skillnad:eek:

min welsh mountain är flockvan men hon sparkar och piper likt förbannat åt alla nya hästar hon träffar. Senast moppade hon upp sig mot en travarhingst på andra sidan staketet. Så jag tror inte ALLA flockvana hästar är lugnare, alla är ju individer. Om inte jag hade haft det äldre stoet som är starkast i flocken så hade den här lilla damen garranterat tagit över. Så då tar hon chansen när hon träffar andra hästar - känns det som.

Kan hända även om det är sällsynt. Om flockvan= född och uppväxt med blandade åldrar och kön som i sin tur är flockvana och kan språket och sociala strukturen samt inte blivit för mycket hanterad av människor de första åren....:cool:

Rolle
Islandshästar på Lösdrift

Kan hända även om det är sällsynt. Om flockvan= född och uppväxt med blandade åldrar och kön som i sin tur är flockvana och kan språket och sociala strukturen samt inte blivit för mycket hanterad av människor de första åren....:cool:

Rolle
Islandshästar på Lösdrift

Hon levde i en flock i england med sådär...20 hästar - ingen kontakt med människor förrän jag fick henne, när hon var ett år gammal. Eller någon hade lyckats få på henne grimman men mer än så var det inte. Jag märkte redan från början hur extremt lyhörd hon var. Hon har nog lärt mej det mesta jag kan.

Sant allt du skriver, men i det här fallet är det hästar som hade daglig utevistelse från morgon till kväll, det handlade heller inte om krig om mat då dom hade gott om mat, däremot så hade "travaren" ofta gått själv eller med kompis, förutom då han var yngre och gick på hingstbete som ett och tvååring. Men som tvååring tvingades vi ta hem honom då han levde rövaren där och gav sig inte med att göra upp, utan var ständigt i bråk och många hästar blev skadade, därför fungerade han inte där och vi tog hem honom och kastrerade honom. Men detta var något som han hade i sig.

Hemma på gården har vi inte heller några "fyrkants" hagar, utan det finns gott om plats för hästarna att springa, även om det inte är en flera hektar mark hage.

Så jag tror inte att detta handlade om några pressade hästar som inte hade någon reträtt väg. Utan det var det som var så intressant hur ponnyerna reagerade, och att de aldrig reagerat på samma sätt igen, sedan "travaren" gick bort gick det att släppa ponnyerna med vilka hästar som helst.

Intervju med Andrew McLean, forskare och hästtränare från Australien (http://horseconnexion.org/ForumS/viewtopic.php?t=68&sid=603e0de4a1b0124438be8eda6d150dcc)

Lite intressant läsning i ämnet, man kan aldrig läsa för mycket ;)

Rolle
Islandshästar på Lösdrift

Vill be om ursäkt för att jag i ett svagt ögonblick kallade hästen för rovdjur, jag skrev också efteråt att jag inte menade det riktigt så, det blev helt fel.
Synd att vissa inte förstår hur allvarliga vissa hästar kan bli när det gäller att skydda sin flock, med rovdjur menade jag då själva jakten som kan uppstå, och kanske död. Jag menade inte att hästar brukar springa och jaga kor för att äta upp dem :mad:

Jag måste nog sluta svara på såna här inlägg där det enda svar som accepteras är "gud vilken söt häst du har, kul att hon stegrar mot dig och bits. Låt henne göra lite som hon vill om hon tycker det är roligt."

Hoppas det var ett knapplån...:crazy:

Rolle
Islandshästar på Lösdrift