Jag har på senaste tiden fått väldigt svårt för att kontrollera mitt humör. Jag kan till synes helt utan anledning helt plötsligt bli asförbannad och det går i "bästa" fall "bara" ut över hästen när jag rider. Inte så att jag slår honom eller något, jag sitter bara och är skitsur, och som ni säkert vet spänner man sig och är inte så ridvänlig.. I värsta fall slår jag faktiskt honom, och efteråt mår både jag och han helt vedervärdigt. jag har fruktansvärt dåligt samvete för det här, men jag kan verkligen inte kontrollera mig!
Vad fasen ska jag göra? Att räkna till tio går inte, det är itne så att jag känner ilskan komma smygande, utan helt plötsligt kan jag ha drämt till den stackars hästen och märker ingenting förrän efteråt. Det går på en tiondels sekund. Hästen har, förståligt nog, börjat avsky när vi är ute, för nu kan han ju inte lita på mig längre.
Förut var mycket stabilare, och hästen litade helt på mig och vi hade kul ihop! Det här är varken bra för hästlivet eller det vanliga sociala livet..
Vad gör man? Finns det inget annat än att gå till en psykolog? Jag har ont om både tid och pengar till det just nu...

jag kan oxå bli så asförbanad när jag rider för att det inte går som jag vill..men då släpper jag tyglarna så får det bli fri skritt med ilsken matten på ryggen tills jag lugnat ner mig .

det bästa för mej som också kan vara hetlevrad är att förbereda sej mentalt INNAN ridpasset.

jag brukar tänka igenom allt jävligt som skulle kunna hända och hur jag ska reagera om det händer.

tex: OM hästen stegrar sej och vill vända vid stenen som har lite läskig snö på toppen så ska jag INTE bli arg utan bara vara lugn och bestämd osv.

jag intalar mej själv i god tid att det gör inget om det går skit, jag tar det som det kommer, går det bra så kan vi öva de där galoppfattningarna, går det mindre bra är det inte hela världen om vi bara travar lite.

det fungerar verkligen. och sedan får jag tvinga mej själv att tänka positivt när jag ska på tävling träning osv. det blir en god cirkel till slut!:)

Jag kan också bli såndär vissa dagar.
Speciellt om jag har missat en måltid, hästen är jobbig och ingenting går som det ska.

Då jag känner ilskan "komma krypande" brukar jag först tänka på att skärpa till mig eftersom jag faktiskt rider och istället för att koncentrera mig på själva ilskan börja ge mig själv uppgifter. Typ att göra halt, sätta igång hästen osv. Om inte det funkar brukar jag släppa tyglarna och låta hästen få gå med långa tyglar ett tag tills det att jag lugnat ner mig lite.

Men jag vet - det ÄR jobbigt när man blir såndär!
För mig kan det komma utan anledning, hästen kan till och med sköta sig bra men trots det kan jag bli irriterad och sur.

Äter du ordentligt innan du rider?
För mig kan det nämligen hjälpa att äta typ en frukt eller något innan så mitt blodsocker inte är så lågt.

Det har mycket sällan med hästen att göra. Jag är egentligen inte det minsta arg på honom. Okej att han går mej på nerverna ibland, men oftast kan jag bara tappa humöret på såna småsaker som att han vill ta en annan väg än jag tänkt genom skogen och sådant. Det slutar med att han inte alls vill göra något jag vill. Många skulle antagligen säga att jag inte har problem med honom, men jag känner honom som en mycket egensinnig, men ändå lydig herre. Det här tar hårt på mig, att inte kunna förutse när jag blir arg. De gånger jga kan det är det inga problem, då kan jag ju kontrollera det och situationen klarar sig.
Jag brukar inte äta direkt innan jag rider, men innan jag åker till stallet. Om jag tar med frukt eller liknande glömmer jag alltid var jag lagt den och det slutar emd att hästen hittar den och behåller den för sig själv.
Hästen är som jag sagt helt oskyldig i det här. Ingen ängel, men ingen liten djävul heller. Vi kom överens nästintill perfekt tidigare. Men mitt humör på senaste tiden har varit lite väl hetsigt. Jag slår över från glad till förbannad till att sitta och gråta eller vad som helst på två sekunder. Försvarsmekanismer i fullt arbete, kan man säga.
Jag har märkt att det blivit mycket värre sen jag började läsa psykologi B, jag kanske gör någon slags sjuk analys av mig själv..

Det kanske skulle vara bra för dig att äta ordentligt och regelbundet hela dagen och framförallt innan ridning. Blodsockerfall gör väl de flesta grininga.
Kanske är det också så att du sakna styrka/kondition? Det är också en vanlig orsak till att man blir frustrerad över "småsaker".
och som någon annan också sa, försök tänka dig igenom ett bra ridpass innan då åker till stallet, mycket sitter i huvudet. Försök hitta på någonting annat när du börjar känna ilskan komma krypande... att skritta ett tag på lång tygel och bara andas ett tag kan gör underverk. Både du och hästen kan slappna av och hämta andan lite.
Andas du ordenligt när du rider? Här kommer också kondtionen in ju, allt hänger ihop!
Några saker att annalysera, du som läser psykologi :D

Som jag sa, hästen har ingenting med min ilska att göra. Den bara går ut över honom, även om han inte gjort någonting.
Ilskan kommer inte heller smygande, hade den gjort det hade jag itne haft något problem för sådan ilska har jag lärt mig kontrollera.

Kondisen är itne på elitnivå, inte styrkan heller, men den är absolut inte dålig. Jag kan springa ett par kilometer och gå några mil innan jag är trött. Visserligen har jag problem med ryggen, funktionell skolios, men det har jag med lärt mig leva med. Klart det är inte roligt, men man lär sig. Där kommer även bra andning in.
Mina tyglar är alltid långa, jag rider "hobbywestern" och tränar PNH och lite trick.

Jag äter regelbundet som jag har det nu, äter jag mer än vad ajg gör kommer jag bli så mätt att jag spyr (en liten portion för mig är stor för många andra haha. Okej inte så illa, men jag äter rejält.). "Blodsockerilska" är oftast av den smygande typen, och det är som sagt itne den jag lider av.

Jag säger det än en gång, det är inte någon smygande ilska som jag kan känna komma, utan den bara dyker på mig innan jag hinner reagera. Kanske bäst att söka hjälp ändå..

Såndär var jag också för lite mer än ett år sedan. Arg helt utan anldening och så fort någon av mina vänner eller någon i min familj frågade vad som var fel började jag nästan gråta.
I mitt fall var huvudsakliga anledningen att jag hade mycket i skolan och att jag inte trivdes tillsammans med min dåvarande pojkvän (då älskade jag honom över allt annat, inbillade jag mig). Så jag gick till skolans psykolog, du kanske har en på din skola? Och han hjälpte mig att förstå situationen och reda ut mina inre bekymmer.

Det bästa är att få hjälp utifrån, det är ofta svårt att komma på den egentliga orsaken på egen hand.
Lycka till.

Jo, det var ju bara några av "de vanliga" problemen som är lätta att göra något åt. Känner ju inte dig så det var bara lite tips vad man kan tänka på....
Du verkar ju veta hur din kropp fungerar. Om det kommer så plötsligt och du vet att du sköter om dig annars så skulle nog jag också råda dig till att söka hjälp utifrån, psykolog eller liknande. Det kan ju vara vad som helst som ligger bakom. Kankse är det en blockering som behöver komma ut och övervinnas.
Lycka Till!

Ja, antagligen är det så. Vi har en skolpsykolog, men han är abra där de dagar mitt schema är fullsmockat :S
Jag ska lösa det på något sätt! Det är något som är fel, det vet jag. För några månader sedan fick jag diagnosen borderline, men de redde aldrig ut det ordentligt. Jag hoppas de antog fel..

*KL*
Sök balans, inre och yttre.
Yoga är bra för att balansera humöret och göra människan medveten.

Det är bra att hoppa över ridningen dom dagar man är irriterad och arg, för att skona hästen.
Har du ändå hoppat upp på hästen och inser att du är frustrerad så kan du prova att sucka högt och ljudligt -flera gånger.
Det gör att negativ energi frigörs.

ha en höbal som boxboll i stallet där du avreagerar dig ordentligt. En ordentlig smäll för den tjocka boken som du måste läsa ut på alltför kort tid. En smäll för det proppfulla schemat. Osv.

En psykolog är nog det bästa, men det vet du nog själv också...

Låter som om du skulle behöva släppa alla krav på dig själv och hästen ett tag och bara vara........

Jag kan känna igen känslan, men jag vet oftast orsaken till varför jag blir så arg och frustrerad. Om hästen har en dålig dag, i kombination med att jag har tex lite lågt blodsocker, eller bara är lite trött, så blir det en ond cirkel.

Hon känner att man omedvetet spänner sig, och då sätter dumheterna in, som gör att man blir ännu mer på dåligt humör, och spänner sig ännu mera.

Ibland känner man sig tvungen att klippa till, eller gör en ojusst handling mot hästen ridmässigt, men det bästa är när man bara kan släppa tyglarna och skritta på tills ilskan runnit av. Man ångrar sig efteråt annars!

Pröva som någon sa att ta en frukt precis innan du sitter upp. Börja rid kravlöst, och kom ihåg att man inte alltid kan "fortsätta" på det där flytet man hade dagen innan. Du är inte ensam om det här, och jag är övertygad om att många inte ens vågar erkänna att dom känner såhär. Hoppas det löser sig!

Missade att du sa att det INTE hade något med blodsocker att göra.

Ett tips är att rida när någon tittar på, som moraliskt stöd. Ha en liten minidialog under passet med kommentarer till varann då och då. Rid utan spö (det kan vara bra som övning ibland) och om du känner dig sådär plötsligt arg så säg det till personen, Fan vad arg jag blir när h*n gör såhär! För någonting måste ju hänt som utlöst ilskan? Det kanske räcker med att h*n slår med huvudet eller svarade för långsamt för skänkeln...

Jag har gjort så, och det funkade mycket bra.

Jag har aldrig spö när jag rider, och som jag sagt ett flertal gånger nu, det är inte hästen som gör något! Jag känner inte av att jag är arg eller irriterad innan, utan det kan svänga på en tiondels sekund.

Ska kanske (än en gång) förtydliga att att inte har med hästen att göra. Jag rider nästan bara i skogen, lite "hobby-western", inga sporrar inga spön ingenting sånt. Jag har lyckats kontrollera mig på sista tiden, så det går inte längre ut över hästen. Ett steg i rätt riktining.. Men å andra sidan får det mig inte att må bättre, jag bara "lagrar" ilskan och tar ut den någon annan gång.. På någon annan om det vill sig illa..

Yoga och inre balans låter ju trevligt, men för det första har jag inte tid, med både hästar och skola att sköta. För det andra har jag inte råd, man har det inte så bra som student och allt här i världen kostar pengar. Dessutom är jag mycket tveksam till om yoga kan lösa sådana här problem på sikt.. Jag tror det är en ganska tillfällig lösning. Då är det bara en tidsfråga innan jag exploderar igen. Höll på med lite meditation ett tag, det funkade. Ett tag. Sedan exploderade allt utan förvarning och jag slog nästan ner en klasskompis.. Trots att jag vid den tiden mediterade ganska mycket. och ofta.

har du fått diagnosen borderline måste du naturligtvis ha proffshjälp,säker diagnos o adikvat behandling detta är ju jätteviktigt för att du skall kunna fortsätta rida o ha kul då du rider det är faktiskt meningen att det skall vara det , dessutom undrar jag om inte ovanstående är nödvändigt för att du skall klara av dina krävande studier samt ditt sociala liv , försök åxå få stöd av någon anhörig person som du litar på ....

Hej!

En snabb fråga, du har inte bytt p-piller eller nåt sånt senaste tiden? Brukar kunna påverka humöret.

Annars kan ju stress vara en orsak.

Själv har jag haft jätteproblem med mitt humör, men bytte från p-piller til hormonspiral, bytte stall, till ett där jag trivs jättebra och drog ner på all press/stress både i skolan och i stallet. Slutade hoppas på att kunna starta tävlingar och slutade ha mål med ridningen mer än att det skullevara kul och gå "bra" ( i harmoni mao).

Mitt totalgalna humör har på detta blivit mycket lugnare.
Lite gäller det också att se i vilka situationer man blir arg och inte försätta sej och häst i dessa situationer! Svårt men fullt "görbart".

Lycka till!

/ Lavinia, med lugnare och gladare häst sen matte lugnat ner sej

Jag hade en period då jag också var extremt lättretad, övre tonåren, jag kunde hoppa av och sparka på träd och grejer :o

Nu gör jag som någon annan skrev. Förbereder mig mentalt. Jag har kort stubin och min häst är väldigt löjlig, hoppar och grejar för allt.

Så jag klistrar på leendet redan innan jag hoppar upp och tänker igenom allt. Annars kan jag bli skitarg om hon börjar tramsa och då blir det hela ännu värre.

//E

Rid min häst tills du inser att det inte ger nåt att få raseriutbrott :p
Nä, skojar bara, men jag hade lite problem med det där jag med ett tag, vilket slutade med att hästen blev jättenervig och totalt osammarbetsvillig (heter det så???) varje gång.
Släpp tyglarna, ta ett djupt andetag och bara skritta, spelar ingen roll om du är mitt i en galoppiruett när du börjar känna som du beskriver.
Ett annat bra knep är att mocka innan du rider, det är konstigt nog rätt avkopplande och man får ur allt annat som stör ur skallen.
Låt både häst och ryttare vila från allt vad träning heter ett tag. Låt bli att ens sitta upp på t.ex en vecka. Gå max en promenad, resten av tiden får h*n bara gå i hagen och ta det lugnt.

Hoppas att det löser sig, för sånt där är verkligen inte skoj!
:bow:

Ja, antagligen är det så. Vi har en skolpsykolog, men han är abra där de dagar mitt schema är fullsmockat :S
Jag ska lösa det på något sätt! Det är något som är fel, det vet jag. För några månader sedan fick jag diagnosen borderline, men de redde aldrig ut det ordentligt. Jag hoppas de antog fel..

har du fått en sådan diagnos bör den absolut följas upp med ytterligare utredning , säker diagnos adikvat behandling och god uppföljning ursäkta att jag tjatar men detta är ju jätteviktigt för dig din ridning och säkert åxå dina studier:

Trevligt att många svarar, men ni hade väldigt gärna fått läsa igenom lite noggrannare innan ni svarar. Det är fortfarande ingen smygande ilska, jag känner det inte komma, och det är inte hästen jag är arg på!

Jag har inte bytt p-piller, men jag ska, bara för att se om det är den sorten jag har som gjort mej knäpp.

Pratat med psykologen som trodde jag hade borderline. Han erkände att han bara "drog till med något" för han tyckte det passade in.. Så det var inget sådant fel. Men tyvärr hade han inte tid att prata mer med mig den dagen..

Jag har kört med det här påklistrade leendet ett tag nu. Det funkar, bara jag får gå hem och slå lite på pojkvännen sen haha! Nej så illa är det inte. Det har lugnat ner sig nu. Ett tag..

Jag har ingen aning om var i livet du befinner dig. Jag själv har haft stora problem med pms. En helg före mens var jag fullständigt olidlig. Detta startade strax efter trettioårsåldern inträdde (innan kände jag nästan aldrig av det). Man kan också vara så stressad att det går ut över de inre organen (binjurar m m). Kanske vore idé att kolla hormonerna. Antar i alla fall att du är tjej men vet ju inte och är du det inte så är det nog inte pms i alla fall (ha ha).

Ok, läste vidare och såg att du tog p-piller. Då behöver jag inte fundera mer på kön.

Borderline har jag varit med om att flera stycken fått den diagnosen när psykologen inte har en susning......

Hehe, ja nog är jag tjej alltid. Har ett par år kvar till trettio. Är 18, men ville inte skriva det högre upp i tråden (jag vet vilka tankar det kan väcka hos folk..) Jag funderade på om det kunde ha med mensen att göra, men jag ser inget samband. fick ett utbrott till idag, trots att jag bara tänkte positivt och klistrade på ett leende.. Gick inte ut över hästen den här gången, utan över paddockstaketet..

En bra idé är att skriva dagbok. Där du för anteckningar om så mycket som möjligt. Hur du sovit, ätit, vad du gjort, blivit arg över, vad du tror utlöst ilskan. Efter en tid kanske man kan se något mönster och samband och på så sätt hitta förklaring.

Jag kan också bli så heligt irriterad så jag nästan sprängs. Numera när jag känner den speciella ilskan behöver jag bara kasta en snabb blick på p-piller kartan för att bekräfta att det beror på de där förbannade hormonerna :devil: Ska finnas naturläkemedel, Jättenattljus tror jag det heter som ska vara bra mot iallafall mina problem.

Om du har möjlighet prova och sluta ät ppiller och se om du blir annorlunda.

Jag känner en tjej (numera mor och glad) som var som du. Kunde fungera hur fint som helst länge och så helt plötsligt bara slog det slint. Hon kom inte ens ihåg att hon nyss försökte klippa till en...

Iaf, hon provade olika ppiller, stavar inopererade i armen, pspruta etc. Lite olika resultat men aldrig bra. Läkaren kom fram till att det inte hade med ppillrena att göra.

Hon har som tur är en bra sambo och efter litet tag kom de överens att skaffa barn. Hon slutade med pillren. Blev inte gravid på ett år. Utredde detta och hon hade problem med hormonnivåerna. Kroppen trodde att hon var gravid redan... Fick något piller och harmoniserade upp detta, blev gravid och nu mår hon bra! Kanske något liknande?

Jo det kan vara nåt sånt.. Kan vara värt att kolla upp, när man nu får tid på sjukstugan (sist tog det ett halvår att få en bruten handled röntgad, behöver nog inte säga att den är helt kass nu :smirk: )...

Vill inte gärna sluta med p-piller i och för sig, tycker det är skönt att kunna bestämma själv när man ska ha mens. Men som sagt, det kan vara värt ett försök.

Vet inte om man kan kolla detta även om man äter ppiller. Ring och fråga. Är de som vissa är och inte kan ge något svar kan du ju prova att sluta och se vad som händer.

Skönt att veta att man inte är ensam. Kan vara glad och så, men det kan räcka med att Zorro den lille bullen inte böjer sej ordentligt och jag tappar kontrollen. Tyvärr har det gått ut över honom några gånger med spark i sidan och ryck i munnen fast jag egentligen borde gjort nå helt annat. Tänker inte efter förrns det är försent. Det har lett till att jag fått nästan en liten ledsen häst. Men jag har börjat tänka att även om det går skit och hästen gör fel så är det inte hans fel utan mitt eget då jag säkert inte varit så tydlig i vad jag menar. och gör han fel så avbryter jag och börjar om. Har tänkt så dem senaste två gångerna när jag ridit och jag har redan märkt skillnad. Det är roligare att rida och det känns bra både för han och mej när vi är klara.

En kväll kunde jag inte somna för jag låg och mådde så dåligt över hur jag blivit och det var då jag bestämde mej att det aldrig får hända igen.

Ni kan läsa mina bloggar "svårt att sova" och "det känns bra nu". Där jag skrev hur jag kände och hur jag skulle göra för att det skulle bli bättre och resultatet av detta. http://www.nogg.se/flankie

jag har också periodvis mycket irritation och blir så klart världens mest pms monster (fast jag har inte mens då jag använder p-spruta).
Dock vet jag helt säkert att sprutan inte har med mitt humör att göra. Utan mina dagar är fullspäckade med olyckor och annat skit. Tex under en vecka lyckades jag vara med i en bilolycka, cykelolycka, ridolycka och mopedolycka. När det blir så mycket otur hela tiden så tröttnar man rejält.

Iof, den här irritationen släppte aldrig efter jag gått in i väggen vilket jag gjorde för sju år sen. Dom enda dagarna som det var ok var då allting var kravlöst.
Tror faktist jag aldrig kom ifrån den utan har varit småstressad sen dess.

nu har det börjat bli mycket stress igen, man sover oroligt vilket man gjort flera år, har mycket att göra, ams jagar med jobbsök och sånt där. Önskar jag kunde vara lika fri som jag var under sex år. Då kunde man bara sitta på gräsmattan och fundera på hur molnen såg ut. Då var allting så fridfullt.

Så, jag vet verkligen hur det känns att vara förbannad :(

låter märkligt... för att få den diagnosen krävs en ordentlig utredning med personlighetstester:crazy: så ngn "slaskdiagnos" vet jag inte om det är :confused:

Till TS: testa att vara utan p-piller (och andra hormonpreparat) helt i några månader och se om det blir bättre. Kan mkt väl vara hormoner som spökar, har själv problem och har nu 12 år senare hittat en sort jag tål.... En del är jättekänsliga.

/Balance

Hjälp behövs och det kan man få mot Borderline! Och som någon nnan skrev, håll upp med p-pillerna, det kan man få väldiga humörsvängningar av, alla kan inte ha p-piller!

Om du känner att du inte kan kontollera dig så tycker jag du får ha en paus från hästen och ridandet, det är inte meningen att hästen ska få ta skiten. Pausa ett tag!

Ja, antagligen är det så. Vi har en skolpsykolog, men han är abra där de dagar mitt schema är fullsmockat :S
Jag ska lösa det på något sätt! Det är något som är fel, det vet jag. För några månader sedan fick jag diagnosen borderline, men de redde aldrig ut det ordentligt. Jag hoppas de antog fel..

Om du har diagnosen borderline så är din ilska helt förstålig...det är en STOR del i denna otrevliga sjukdom:crazy:

Se till att genast hitta en bra psykolg/psykoterapeut som kan hjälpa dig att hjälpa dig själv!!!!

Nu alltså inte om ett tag utan NU!

Det är en såpass svår störning/sjukdom att man inte kan bryta det negativa mönstret själv:cry:

Att gå kurser i mentalträning ger också bra resultat.

Men sök hjälp, kräv den nu!!!!!

detta inlägg blir långt men...
min tråd vart låst och mysko sa att jag kunde lägga det här så

jag behöver hjälp med mitt humör och självförtoende!

iförgår när jag red gick det skit dåligt. hon gjorde ingenting som jag ville, då blev jag skit förbanna och för sökte att inte låta det gå ut över hästen gav henne långa tyglar och lungade ner mig. och började sedan om! lika dant då satt jag och svor åt hästen.skrittade genast av henne och gick in i stallet för just den stunden kände jag mig så värdelös. jag gjorde i ordning allt sanbbt för jag ville bort från stallet.
när jag kom hem var jag jätte arg och ville sluta med hästar helt och hållet. jag började bråka med mamma vi skriker åt varandra och jag vill bara dö... bräkar hela kvällen och vi somnar osams och jag vet att mamma ligger och gråter för vi bråkar hela tiden för jag har ett sånt humör ena stunden kan jag vara jätte snäll och trevlig andra stunden kan jag vara förbannad slänga sönder saker och förstöra allt som kommer i min väg.....

sen när jag red i går gick allt jätte bra hon gjorde galoppombyten och galoppökningar och allt kändes perfekt ändå blir jag arg för att det går så bra som det gick. och undrar om jag är värdelös på att rida för att det inte alltid går bra och det har sängt mitt självförtroede enormt. men jag vet alla har bra och dåliga dagar.

sen i stallet där min medryttarhäst står vantrivs jag något så enormt stallägaren är jätte snäll och trevlig men alla (förutom en som jag trivs jätte bra med et är min mammas jobbar kompis och är bäst vi jätte bra vänner, även fast hon är 42 och jag snart 15) verkar kolla snett på mig och undra vad jag igentligen jag gör här.när dom skrattar tror jag självklart att det mig dom srattar åt. jag är så att jag måste alltid vara bäst och ha sista ordet(jag vet det är dålig försöker jobba på det lita kan jag ju skylla på att jag har lejon som stjärntecken) och när jag vet att det är fullt med människor som kan och vet mer än mig blir jag välldigt osäker på det jag gör och tror att alla kollar och tycker att jag gör allt fel. sen är jag kär i stallägarens son och då vill jag ju inte att självförtoendet ska ligga i botten varje gång jag är där. problemet är också att jag vet att jag vet ganska mycket om hästar och ridning brukar hålla lektion för en 10 årin par gånger i vecka och det har gett henne mycket. det är jag ganska stolt över

dom ända gångerna jag känner mig säker på det jag gör är i skolan där ingen vet lika mycket som jag om hästar allså! (skryter inte allså hittade bara inte det rätta ordet)och hos min faster (hon har också hästar).


vad ska jag göra? jag vill ju inta vara arg när jag rider för då lår ju hästen spänna sig. och jag vill ju har självförtoender tillbaka.(det har gåt ner och ner i många år nu och om jag ska skriva varför tar det säkert hela natten så)

idag är jag lite gladare för det var första gången på välllldigt länge som jag faktist kände mig fin jag hade sminkat mig och fixat hårt och var riktigt söt jag är så glad<3


någon som kan hjälp mig?

tack för att ni orkade läsa allt

/hanna

kanske skulle pröva mental träning...
låta bli att ta med spö på ridturen...

kanske bara ta det lungt med hästen ett tag... ta lite sommar vila båda två eller bara skritta runt o ha det mysigt... ha inte förstora krav på dig själv...

hur gammal e du?

------

såg nu att du har en diagnos... se till att du får proffesionell hjälp... det är inget du ska behöva bära o reda upp själv...

Har inte läst hela tråden så du kanske redan har fått det här svaret men bara en tanke som dök upp.
Du är inte sockerberoende? Min väninna var det ett tag och kunde få riktiga rasreiutbrott för ingenting just pga av sitt sockerberoende.

Sen det kom under kontroll har även humöret blivit mycket bättre.

Jag tappar nästan aldrig humöret.

Men när jag var yngre och hormonerna mer oregerliga så kunde jag bli FLY förbanna när ridningen inte fungerade. Och inte blev det bättre av det.

Så jag lärde mig att skritta ut i 20min och sen fortsätta alt lägga ner för dagen. Det hjälpte alltid.

hej,

det låter jobbigt det där.

jag tycker att det låter som att du har en pressad situation, stressigt och mycket att göra. kanske är det så att du inte hinner känna efter vad som är fel och när du ska ha lite lugnoch ro på hästryggen så blosar missnöjet plötsligt upp?

det här problemet verkar finnas i hela ditt liv, det är som du påpekar egentligen inte ett "hästproblem". alltså, vad är det du vill, tygla ditt humör eller bli av med det?

sök proffessionell hjälp. du har alltid rätt att gå till skolpsykologen, om du har lektioner så är det en giltig anledning frånvaro. han/hon kan hjälpa dig att komma vidare om du behöver det?

nu kanske du har sommarlov? på ungdomsmottagningar finns ofta kurator. sedan finns ju bup. jag pratade med psykolog när jag var 17-18 på bup, visst det var jobbigt, men efteråt är det skönt och med rätt person lär man sig att se sina egna beteenden och tankebanor.
du får offra något annat, men det är alltid värt tiden!

Jag brukar också få mina anfall då och då, det jag brukar göra när jag är ute och rider är att jag hoppar av hästen och springer en stund med hästen brevid och sitter sedan upp igen. förvånad häst men det funkar :rofl:

Är det så att saker utanför ridningen påverkar ditt humör, och när hästen kanske vrenskas så fungerar det som "säkerhetsventil" för allt annat också? Bara en tanke.