Finns det några sådana här? Är själv rullstolsbunden sedan en trafikolycka för fyra år sen. Trodde jag skulle få lägga ner ridningen helt, men har nu tränat upp mig till att varje torsdag få åka runt en halvtimme på mitt gamla gaggiga sto (inköpt för ändamålet;) )

Hade inte överlevt utan mina torsdagar!

Finns här någon mer ryttare med handikapp? Som vill utbyta tankar och erfarenheter?

Andra är såklart också välkomna :D

Jag "hnadikppad" med handikapp som inte syns eller bero på jag har damp och en lätare uttveklingstörning har tävlat förut som handikapp ryttare det trivdes jag bra med vill åtter igen.

Har inte så stort funktionshinder men har Fibromyalgi och är sjukpensionär på heltid. Hade gett upp ridningen helt då det gjorde för ont tills jag testade dessa underbara islänningar. Nu sedan 1 månad tillbaka är jag stolt ägare till en egen efter ridit islänning i 3,5 år. Allt tack vare henne förra underbara ägare (står kvar hos dom) och trevligt folk i stallet så klarar jag av det.

Hästarna är verkligen guld värt för både huvudet och kroppen. Vet inte heller om jag klarat om det inte varit för dom.

Hur kom du igång med att rida igen? Jätteroligt att de funkar

IngelaH är född torsdagen den 6 januari 1966 klockan 02.06. Mor och far fick JÄTTEBRÅTTOM till BB Vinterns kallaste natt ner mot 30 grader kallt, då jag fick BRÅTTOM ut. Jag fick så bråttom att jag föddes med ändan före. Jag är född 6 veckor för tidigt. Tack vare komplikationer vid födseln har jag medfödda skador på muskulatur, leder med mera med mera. Vilket skulle visa sig få svårare följder längre fram i livet. Jag lärde mig SITTA vid TVÅ ÅRS ålder. Jag lärde mig GÅ vid FYRA OCH ETT HALVT ÅRS ålder.

Jag började rida i handikappgrupp i april 1974 på Pettersbergs ridskola i Örebro. Ridskolan låg granne med regementet I3 och ridskolechef var en äkta officker, så gissa om man hade respekt för människor och djur i stallet. Det var inget spring, tjo o tjim där inte, utan ordning och reda.
Första åren red jag i ren handikappgrupp, där vi fick träna korppsrörelser och koordination, något jag alltid har haft och alltid kommer att ha problem med.
Jag har svårt att koordinera flera rörelser samtidigt. Så på bollspel var det nästan en omöjlighet att ha mig med, jag kunde inte springa och fånga boll eller kasta samtidigt.

I ridning har jag alltid haft svårt med hjälpgivning och omedelbar eftergift eller kombination av hjälper. Men med envishet kom jag långt. Jag kom MYCKET långt för att ha ett handikapp.
Jag blev skötare, jag red in arabhingst, jag utbildade flera ridtravare. Hoppryttare har jag aldrig direkt varit. Men jag hoppade för att de hästar jag skötte tyckte det var kul. På en handikappuppvisning en gång skulle vi handikappryttare hoppa ett par kryss på 75 cm... Min ridskolehäst gick åt fel håll och hoppade ett räcke på 1.20 som Lennart Lindelöw skulle hoppa med en av sina unghästar. Men jag höll mantag och satt kvar. Senare var jag till och med med på en clearround 90 cm, med några hinder 95-100 faktiskt... Kom tre hinder, sen var min då 22-åriga sköthäst för het, så jag fick vinka glatt åt domaren och kliva av banan.

1999 började mitt medfödda handikapp komma i kapp mig. I januari fick jag en hjärnblödning och opererades för det i Uppsala och jag satt många långa nätter sen och pratade med en internetkompis från Skåne på nätet. Om jag inte haft henne, vet jag inte var jag varit idag.
Som om inte det var nog, så bestämde sig ödet för att spela in en gång till. Jag red en ridtravare som hade mkt egen vilja och skrämde sin matte. En dag, när jag satt på huk i boxen och tog av benskydd. Ja, jag har aldrig haft balans att jag kunde stå framåtlutad några längre stunder. Ägaren började skramla med foderhinkar, sköthästen började studsa och ja, där satt jag på huk i boxen och försökte ta mig upp från golvet och ut fort. Men olyckan var skedd. Hästen fick in en riktig huvusmäll under hakan på mig. Smällen tog så illa att jag BRÖT NACKEN.

Jag gick med rollator och krycka till och från i ett och ett halvt år. Jag hade hästförbud och läkarna sa att jag ALDRIG mer skulle rida och jag GRÄT. Jag GRÄT och funderade på hur jag enklast skulle kunna ta livet av mig. För ett liv utan hästar ÄR inget liv.
Åter igen kom Skånekompisen till min räddning. Hon och hennes man bjöd mig ner på en helg, som jag ALDRIG kommer glömma. De fick mig att känna mig som en prinsessa och proffsryttare. SKånekompisen kastade upp mig på sin dåvarande UNGHÄST och jag satt där... och jag RED och jag LOG. Balansen var inte mkt att skryta över. Men hästen gick som om han bar på en påse ägg och lyssnade på varenda liten gest och då, då kände jag att...

Det var inte dags att lägga näsan i vädret än. NU SKULLE JAG SLÅSS. Detta var i augusti 2000. I januari 2001 hade jag tjatat hål på neurokirurgens trumhinnor, så att han opererade bort min skadade halskota och stoppade in en plugg från höften. Sedan stagade han det med en ställning mellan halskotorna.

Detta gjorde mig inte frisk och myrkrypningarna i händer, armar, fötter, ben och bål har inte försvunnit och kommer inte försvinna. Jag är stel, jag har ont och ibland så ont att jag helst skulle vilja ge upp. Men i november 2001 fick jag hem min älskade Fatima. Jag skrittade och lullade i skogen till april 2002, då jag kände att Fatima var väldriden och började dressera som jag gjorde förr. Jag orkade mer och mer.

I juli kom en internetkompis från Värmland o hälsade på och vi red Tima på eftermiddagen och Tima såg ut som Ålandsfärjan med travade, galopperade och jobbade duktigt med toppade öron. 12 timmar senare stod det ett föl i hagen... ETT FÖL???? Var kom det ifrång. Ja, det vet vi inte. Och henne sålde jag i mars 2003. SEN började utmaningen.

Fatima är efter Phaeton x och DÅ, när magen var borta, våren kom och så vidare... Alla som vet något om anglolinjer, vet att Phaeton x har gett många hätar med eget huvud. Fatima är inget undantag =). DÅ började utmaningen för mig. Jag red kanske en eller två gånger i veckan. Resten av veckan hjälpte en gammal kompis från tidigare stall mig, samt stallkompisarna i stallet där vi bodde.

I maj 2003 flyttade vi till nytt stall och sen kom vändningen, då en AR-tränare började dyka upp i grannstallet och stallgänget där peppade mig att komma med. Helt plötsligt började ridningen att fungera. Jag fick hjälp att splitta i sär hjälper, övningar och att sen plocka ihop dem så att de passade min häst. Vid fjärde besöket sa min instruktör att vi var tvungna att hitta nån lösning, så att Fatima och jag skulle hitta varann längre och längre stunder. För som sagt, jag har svårt med koordination och att använda flera hjälper på varann fort, så att de passar med tryck, eftergift och belöning. Därför provade vi kandar och Tima såg helt enkelt lycklig ut när jag genom att vicka på fingrarna kunde förhålla o ändå snabbt ge eftergift för att fånga upp henne, när vi gjorde olika övningar.

Det är på den vägen vi är än idag och det är på den vägen jag kommer fortsätta, så länge jag kan sitta till häst. Jag kommer antagligen inte komma längre än hit. Men jag tycker ändå att det är en helvetes resa jag fått till... Från tankarna på att lägga mig ner med näsan i vägen, till idag att ha en häst som förutom att titta på svanar och tranor kan dansa tillsammans med en lycklig matte ibland.

En härlig historia du bjuder på. Det är det allt handlar om, att stå på sig och aldrig ge upp!

Hur kom du igång med att rida igen? Jätteroligt att de funkar

Det har egentligen aldrig varit ett alternativ för mig att inte rida. Jag är uppväxt ponnyunge (såndär helt utan självbevarelsedrift, ponnysarna fick av mig och tvillingbrorsan i parti och minut, men det var bara upp igen och hoppa vidare :D)

När jag fick skadorna sa jag med en gång att rida, det ska jag. Det ska du fan inte alls, sa storebror. Vid den tiden hade jag en unghingst som kanske inte var heeeelt lämplig för handikappade, så han blev såld :cry: och istället köpte jag en gammal kärring till häst som nog är det godaste Gud har skapat.
Hon har tidigare tävlat massor med handikappade och är helt lyhörd och noga med allting. I år blir hon 18 år, aldrig varit skadad!

Tack vare denna underbara dam vågade jag så småningom tillbaka upp på hästryggen igen. Rida i engelsk sadel är tyvärr inte ett alternativ längre, utan jag får vackert sitta i westernsadel eller direkt på runda ryggen! Och så får jag ha ledare :smirk:

Men tack vare hästarna har jag kunnat gå ut i skogen igen, hästen blir mina ben och jag kan vara fri! Det är en underbar känsla som jag inte skulle byta bort för allt i världen.

För några veckor sen när jag red min lektion (bara skritt) så gjorde vi sluta längs diagonalen som blev jättefin (tyckte jag), men nejdå, sa tränaren, du har för mycket ytterskänkel
:confused: sa jag, jag är ju förlamad
Nä, sa tränaren, det är du inte. För det är mycket du gör som man inte kan göra utan ben.

Där ser man.
Tack hästen.

Jag ska nog fan lära mig gå igen också. ;)

För några veckor sen när jag red min lektion (bara skritt) så gjorde vi sluta längs diagonalen som blev jättefin (tyckte jag), men nejdå, sa tränaren, du har för mycket ytterskänkel
:confused: sa jag, jag är ju förlamad
Nä, sa tränaren, det är du inte. För det är mycket du gör som man inte kan göra utan ben.

Där ser man.
Tack hästen.

Jag ska nog fan lära mig gå igen också. ;)

Här känner ju jag igen mig, som är lite sned, vind och obalanserad här och var. Jag använder så lite hjälper som möjligt och det är därför jag tjatar om kroppsmedvetenhet (centrerad ridning är super för ryttaren), Klassisk Ridkonst (där man tar det lugnt och ser till hästindividen och håller det tempo och utbildningtempo, som passar just det ekipaget) som alternativ till "vanlig handikappridning". Men det är lite svårt att få handikappsektionen på vår ridskola att lyssna på det örat =). Jag funderar på att skapa en fristående förening, där både funktionshindrade och icke funktionshindrade skulle kunna samsas under ett tak och utbyta tips och idéer. Där man kan arrangera föreläsningar, kurser och clinics som passar specifika problem och givetvis ha en hel del kul också.

Vi får se när andan faller på.

Men som du säger, envis... DET är ett mycket bra ord. Och jätteroligt att du också är en äkta stridis! :bow:

:bow::bow::bow:

*kl*

Blir rörd till tårar när jag läser era inlägg...ja tårarna droppar nu:cry:

Blir så glad att ni inte gett upp utan kämpat mer än någon frisk människa någonsin kan förstå.

Jag har själv ett funktions hinder i form av en trasig vänster arm.
Blev biten av en häst på ridskolan jag jobbade på då.
Det tog så att hon bet sönder bägge nerverna i armbågen.

Jag som jobbade med handikappade barn på ridskolan behövde helt plötsligt anpassning själv...att ge upp hästarna var aldrig något alternativ, men det tog ett tag att komma över den isande skräcken som förlamade mig varje gång en häst högg i luften:crazy:

Som tur var red min dotter så jag kunde följa med på "avstånd"
Och efter ett tag tyckte en kompis till mig att jag skulle börja rida hennes ponny...
Efter övertalning och diskussioner var jag där...på hästryggen igen...känslan går inte att beskriva, det var så underbart:love:
Är så tacksam att hon inte gav sig i sina övertalnings försök.

Och att jag insåg att bara för att jag inte kunde rida som förut så kan man faktiskt rida på sitt eget vis, precis som mina forna elever så njöt jag av att kunna vara med hästen, insåg då vidden av hur otroligt viktig handikapp ridningen jag sysslat med förut faktiskt är.
Det visste jag ju innan med men nu var det som polletten trillade ner, jag förstod ännu bättre hur dessa underbara barn njöt:love:

Nu ett par år senare har jag min älskade lilla fjordingtös, hon har varit här i drygt ett år nu och trots att jag inte kan allting så funkar det bra ändå:love:

Vilka fantastiska historier alla har. Alla har olika bakgrund men en sak är gemensam för var och en - kämparglöden. Ni vill så gärna och ni har tagit er så pass lång med glöden för hästarna. Det är något jag beundrar!

Jag har själv inget funktionshinder. Ända skadan jag har är en vänsterarm som jag bröt illa midsommar -95. Så illa så att jag skadade ett blodkärl och var nära på att förlora armen. Nu, i efterhand, är jag ytterst tacksam för kärlkirurgerna som räddade armen :love:

Stridis is the word :cool: Man får aldrig ge upp.. så är det bara!

Visserligen ger jag upp i parti och minut.. men aldrig några längre stunder :smirk:

Jag tränar just nu också AR, även om det i mitt fall blir någon sorts AR/Western/Sittkvarochhållidejföralltivärlden!
Min tränare är klassiskt inriktad iaf..
Jag har aldrig gått i nån "handikappridskola" eller något liknande, utan bara tränat på "egen" hand.. på gott och ont. Men det är kul!

Och idag är det torsdag! :bump:

Underbart att du är tillbaka!

Heja på!

tacktack :)

Fast i perioder så känns det (i ca 30 sek :d ) som det skulle vara skönt utan häst. Red mitt sto som börjat sättas igång och hon hoppar, bockar och försöker sticka. Är totalt färdig men vet att det kommer att bli bättre. Jobbigt när det gör ont men har flyt att hon skött sig i paddocken så får fortsätta där i några dagar tills jag hämtat mig igen.

Har dock skaffat ett fullcheckbett och då orkar jag göra one-rein-stop. Då får hon gå runt runt och kan inte bocka/resa sig.

Oj, håll i dig!

Min tant blir lite överpigg ibland, men hon håller sig på mattan med mig, benen går som små trumpinnar, men i rätt ordning och hon tar inte ett travsteg...

Sen sitter hästskötaren upp, som rider henne varje dag... Då bockar hon iväg i serier som skulle göra spanska ridskolan avundsjuk :D

Otroligt hur hästar anpassar sig. Stoet efter igångsättning är olika beroende på i vilket skick jag är i. Har jag väldigt ont så kan hon vara hur lugn och fin som helst. När jag är i hyffsat skick som idag passar hon på

Min mamma fick diagnosen fibromyralgi. Men hon hade ont i muskelfästena och hade svårt att hålla ett möjkpaket pga av värk i lederna.

Nu, 5 år senare, har hon läst och prövat sej fram. Det som fungerade bäst på henne var att utesluta mjölkprodukter helt. Äntligen börjar hon komma tillbaka och kan lyfta tyngre saker som mjölkpaket och stekpannor :eek: Även hennes bröder började göra likadant.

Dessutom kan hon äntligen rida min häst. Ändra problemet är höfterna..men jag får väl se vad jag kan ordna åt den saken. Vill ge henne den möjligheten att rida för hästarna gör mycket - både för kropp och själ

Har i perioder oxå mkt problem med höfterna (har dock alltid ont och stel i dom). Har haft fibro i ca 20år nu (fick det som 12-13 åring) och man har lärt sig en del trick.

Det som funkat allra bäst när jag har problem med höfterna är faktiskt att rida en stund (ibland max 5 min) i en mjuk sadel med smal midja utan stigbyglar. Kan dock behöva stigbyglarna först om det gör rejält ont, hög stegpall så det bara är att lägga benet över och bra smärtstillande. Har man ingen trygg häst så är det inte dumt att ha någon som leder hästen så man kan slappna av.

Har testat att sluta med mjölkprodukter och kände ingen effekt för mig efter 2 månader.

För mig så blev styrkan bättre sen jag tappade all övervikt (tyvärr är smärtan och stelheten detsamma). Före fick jag oxå ofta ta båda händerna till mjölkpaket, gick i perioder med rullator mm. Dock hade jag mkt grav övervikt och vägde som mest 138kg medans jag nu väger 61kg.

Min dröm är att hitta någon sjukgymnast som använder hästar i träningen. Har en mailkontakt i USA som går på sjukgymnastik till häst 2 gånger i veckan och tycker det är underbart.

ojoj jag som klagar på mitt ynkliga ben som är trasigt och inte blir helt bra!!!
jag vet att jag ska upp på häst men när o hur :confused:

till alla med funktionshinder/// skador
bra kämpat!!!!:bow:

Ja, jag bor ju också i US, handikappridning och träning till häst är väldigt mycket mer utvecklat här än det verkar vara i Sverige...

Men det kommer nog snart, Sverige är ett hästland!

ojoj jag som klagar på mitt ynkliga ben som är trasigt och inte blir helt bra!!!
jag vet att jag ska upp på häst men när o hur :confused:

till alla med funktionshinder/// skador
bra kämpat!!!!:bow:

Klart du ska upp på hästen igen!

Jag kan, jag vill, jag vågar, får man tänka :D

Jag håller tummarna för att du blir bättre snart!!

ojoj jag som klagar på mitt ynkliga ben som är trasigt och inte blir helt bra!!!
jag vet att jag ska upp på häst men när o hur :confused:

till alla med funktionshinder/// skador
bra kämpat!!!!:bow:
Har det läkt det som är trasigt så du kanske kan börja testa eller väntar du på att det som går ska läka?

Idag ska jag träffa en läkare som har en helt ny metod att laga mosade ryggar... som kanske fungerar på mig.. jag är så jävla nervös att jag spyr snart.

OM det går att utföra, och OM operationen går bra, och OM hundratusen andra saker stämmer, så kanske, kanske att jag kan gå igen.. iaf några steg.

Snacka om att inte kunna sova.

Håll tummarna för mig klockan tio, det är klockan 19 svensk tid!!

*håller tummarna så hårt jag bara kan*


Jag blev påkörd av en taxi för 3 år sedan, som bara stack.... Båda benen är rätt "mos" o jag ska vara glad över att kunna fungera som vanligt... Mamma ville efter olyckan att jag skulle sluta rida, men de funkade ju inte, jag hade juh en tävling inbokad 1 vecka senare! Jag kom till stallet på kryckor till en färdigfixad häst, blev upplyft på hästen som redan var framriden och sedan var de bara in på banan. En clear round på 50 cm som jag klarade felfritt trots att tårarna sprutade för det gjorde så helvetiskt ont, och trots att jag gled av (läs:trillade) direkt efter mållinjen så kändes det så jävla bra! (och om min läkare skulle veta det här skulle hon ha dödat mig:devil: )

Idag funkar det mesta så länge jag inte överanstränger benen... jag får känna efter själv vad som funkar. Ibland pressar man sig lite för mkt o då är de kryckor i några månader igen... Men har min egen pålle nu och då är det juh lätt att anpassa ridningen efter vad benen klarar, dock är ju min framtidskarriär som hoppryttare bara att glömma :P

Men håller med alla andra här, utan hästar lever man inget riktigt liv, och dom gör ju att man mår så himla mycket bättre både fysiskt men även psykiskt!

Stora kramar till alla er duktiga ryttare som aldrig ger upp!:)

Mina skador sen födseln.. Spastisk diplegi eller hemiplegi står olika i olika journaler med vänstersidig övervikt.
Innåtroterad fot samt för kort hälsena som förlängdes när jag var 3-4 år.

Har ridit sen den tiden ungefär eller i allafalll ÅKT häst. Tack o lov tyckte jag själv efter ett antal år att handikappridningen inte gav mig tillräcklig utmaning... Gick den låånga vägen och började i vanlig ridgrupp, skaffade sköthäst och så småningom egen häst.

Hur många gånger jag dumpit i backen DE vill jag nog inte veta. Rekordet på en ridlektion om en timma är 10 gånger i alllafall..
Jag KÖR häst också..
Varpå jag -92 välte med trilla och kom i kläm och släpades med ca 50 meter på grusväg.. Resultatet av detta.. Brytet vänsterben ( min dåliga sida då givetvis) och skadade utskott på några ryggkotor.
Efter felaktig hopspikning så gjordes ett nytt försök med längre spik. Då vreds mitt ben ut samtidigt. MEN jag fick ett 2 cm kortare vänsterben på köpet också.

I oktober -05 var jag ute och körde häst igen. Flög ur vagnen fick vagnen över mig.. blåslagen och brutna revben. Hästen fick en sena trasig.. Vi har kört henne lite efter det men 8 juni -06 skenade hon med mig i vagnen för sista gången.

Jag har nyligt upptäckt det här med Akademisk ridkonst och det verkar fungera med min häst. Då hon får jobba lika mycket med kropp och knopp.

Varmblodet kör jag och till sommaren ska vi debutera på tävlingsbanan i Villvattnet om jag får hålla mig frisk och kan träna.

Dålig blodcirkulation och nedsatt känsel är tyvärr något som jag också har. Vilket gjort att jag nu är hemma från jobbet sen förra veckan och äter Penicilin för att få ett sår att läka under stortån.
Vid de tillfällena är det inte jättekul att ha 2 egna hästar och en medryttare som kommer endast 2 dagar i veckan..

I "normala" fall jobbar jag 75% på liten ridskola och är sjukskriven 25%

Anna-Carin

Idag ska jag träffa en läkare som har en helt ny metod att laga mosade ryggar... som kanske fungerar på mig.. jag är så jävla nervös att jag spyr snart.

OM det går att utföra, och OM operationen går bra, och OM hundratusen andra saker stämmer, så kanske, kanske att jag kan gå igen.. iaf några steg.

Snacka om att inte kunna sova.

Håll tummarna för mig klockan tio, det är klockan 19 svensk tid!!
Håller både tummar och fötter. Lycka till!!

http://smileys.smileycentral.com/cat/36/36_1_32v.gif
Inte för jag är troende men lite sådant kanske oxå hjälper

Är oxå intresserad av akademiskt och centrerad ridning men långt till tränare här så har inte kunnat börja. Läst mkt men känns som det är för komplicererat att försöka lära sig på egen hand.

Du låter som en riktigt tuffing och som inte ger upp. Du har inte funderat på att testa rida islandshäst? Själv har jag gått över helt till de underbara raggsockorna. Inte lika högt att ramla av från :rofl: . Nej nu var jag taskig

tack för stödet!

Härlig kämpaglöd, sånt blir jag glad av att läsa!

jag blev också påkörd, dock inte av taxi utan av en j-vla gubbe som pratade i mobil och inte såg sig för.. fick bilen i ryggen, studsade mot en stenmur och seglade över bilen och landade på huvudet.

Minns inte ett skit mer än själva flygturen, varken innan eller efter, men jag minns att jag tänkte "Jahapp, nu är jag död" när jag flög, och att jag var rätt förväntansfull för att få veta vad som hände :smirk:

Men jag antar att jag får vänta några år till. Hjärnan är konstig ibland.

tacktacktack

Hyperventilerar härborta. Borde sova, men det går verkligen inget vidare :)

Krya på dig!!

Kram

Hallo alla medsystrar, vill bidra min historia. 97 opererade diskbråk efter långvarig besvär och nervpåverkan, bra gjort men dom för h****e kunde inte räkna så dom opererade fel kota --> cauda equina syndrom och förlamad från midjan och neråt en kort stund. Ny op. som räddade största delen av kroppen men inte riktigt allt. Har total peroneus pares (droppfot) hö. samt minskad styrka i hela höger ben.


Har ridit sedan barn men gjorde uppehåll för studier 95 och framåt. Återupptog ridningen 2001 men då gjorde jag det som handikappad, fast gick och köpte en galen shire och gjorde mig illa ytterligare. inga bestående men:angel:
nu har jag hästen som bär mig i ur och skur med trygghet och i hästryggen fotten får "droppa" hur mycket den vill.:D

Vill utveckla stråden lite grann, hur har ni det annars socialt; arbetar ni, barn, hur mycket funktionshinder "hindrar" er.

Jag är sjukpensionär på heltid. Har inga barn och mkt av mitt sociala liv är i stallet + goda vänner (som förstår när man har ont och inte orkar vara social).

Det som kan vara frustrerande är att min sjukdom inte syns och tiden folk ser mig kan jag se fräsch ut. De ser ju inte efter tex turen till stallet på morgonen så ligger jag till sängs resten av dagen. Eller om man ska gå upp 6:30 så ringer väckarklockan 4:30 så man kan ta sina smärtstillande för att kunna ta sig ur sängen vid 6:30. Ursäkta att det låter väldigt negativt men har haft rejält ont ett tag och knappt sovit något på länge.

Hästar och stallet betyder så mkt för att må bra så prioriterar det. Att man har dammråttor hemma och disk får man leva med :d

Vill utveckla stråden lite grann, hur har ni det annars socialt; arbetar ni, barn, hur mycket funktionshinder "hindrar" er.

Jag bor med katt i etta med kök, som vi delar med disk och dammråttor. Jag städar ett kvarts rum i taget, sen orkar jag inte så mkt mer. Dammsugaren blir jag trött i ryggen av och att sen stå och diska är inte så mkt bättre. Utan jag får ta det pö om pö och helt enkelt inse. Det är jag som får bo med det.

För som du säger, jag prioriterar min häst, hinna med att träna min kropp lite på rehab för att hålla den igång och i övrigt att försöka umgås med släkten och de få vänner jag har. Jag mår som bäst mellan klockan 10 och klockan 16 på dagen, före och efter det är jag stel och erbarmelig. Det kan gå åt ett antal alvedon. Men på hästryggen känns inte stelheten och idag red jag en så härlig, underbar handikapplektion på min älskade Timatant och jag ger mig den på att både Tima och jag LOG, så bra gick det och så bra kändes det.

I övrigt jobbar jag halvtid i ett landskapsprojekt som heter Landskap för alla. Vi ÄR ett gäng funktionshindrade, som har uforskat naturen och miljön i närheten av Kilsbergen och sjön Tysslingen. Vi ser på möjligheter att med enkla hjälpmedel, göra naturen och miljön tillgänglig även för äldre och personer med enklare funktionshinder. Vi måste inse att det inte går att förbättra för alla, men vi har kommit en bit på väg med vår databas åtminstone...http://www.landskapforalla.se

Hallo alla medsystrar

Systrar? Hmpf :mad:

:smirk:

Vill utveckla stråden lite grann, hur har ni det annars socialt; arbetar ni, barn, hur mycket funktionshinder "hindrar" er.

Jag har inte arbetat på många år, och kommer nog få vänta ytterligare några innan jag kan göra något. Är sängbunden ca 90% av tiden. Det gör att man också är socialt tillbakadragen, man träffar inte gärna folk när man inte tar sig upp i sittande ställning för egen maskin.

Mediciner 4-6ggr/ dygn = var 4-6 timma => sover sällan hela nätter, det sliter också...

Jag är lyckligt lottad dock, jag har en make :love: med renlighetsmani som städar innan dammet hinner ens tänka råtta, har dessutom hemhjälp (som mycket sällan har nåt att göra eftersom det alltid är städat överallt), samt en storebror som stället upp i vått och torrt när jag behöver. :love:
Utan dem hade jag inte klarat mig, utan varit förpassad till sjukhus => Ingen ridning. DET vill vi inte vara med om!

Innan jag började rida så visste jag inte att det var så många handikappade, eller funktionshindrade som man säger numera, som red! På vår ridskola har vi t.om. en Handikappsektion utöver U-SEK och T-SEK vilket jag tycker är väldigt kul!
Har inget handikapp själv men jag kan tänka mig att en helt ny värld öppnas när man som exempelvis rullstolsburen sätter sig på en häst!

Innan jag började rida så visste jag inte att det var så många handikappade, eller funktionshindrade som man säger numera, som red! På vår ridskola har vi t.om. en Handikappsektion utöver U-SEK och T-SEK vilket jag tycker är väldigt kul!
Har inget handikapp själv men jag kan tänka mig att en helt ny värld öppnas när man som exempelvis rullstolsburen sätter sig på en häst!

Joda.. har man inga ben själv får man låna nån annans :)

Hur gick det hos läkaren?

Hur gick det hos läkaren?

Bra. Han vill försöka :crazy:

Läskigt ju...

Börjar redan på tisdag, ska göra artroskopi och kolla om det ser ut som han tror...

Håller tummarna för att det ska gå bra!


Som jag skrev tidigare så jobbar jag 75% med lönebidrag på liten ridskola. 25% sjukskriven med tanke om förtidspension.

Bor i hus på landet med sambo :love: en tonåring 2 hästar 2 kaniner och en katt.
Min sambo för göra MYCKET hemma. De dagarna som jag känner att jag orkar så gör jag mer andra mindre.
Utan min sambos godkännande hade jag ALDRIG kunnat skaffa hästarna hemma. 2 dagar i veckan har jag medryttare till varmblodet. Han är gudasnäll men 165 cm hög så jag känner mig inte trygg att rida honom. Han får då varierad träning och mår gott av de.

Mitt "problembarn" en tinkerkorsningsdam är däremot knappt storhäst och lagom fallhöjd. Rider henne mest barbacka då vi har svårt att finna en sadel som fungerar bra på henne. HON kräver lite väl mycket energi egentligen, skulle må allra bäst av att jobba minst 7 dagar i veckan.

Socialt.. ja bor i en liten by utan eget körkort. Så jag är ganska låst. Att springa på stan är uteslutet, de är väl mest där jag känner mig hindrad. Att jag INTE ORKAR gå och stå så mycket. Värken finns där. Ibland blir jag sängliggande men hästarna är en enorm drivkraft..

Anna-Carin

Håller tummarna

Håller tummarna

tack :)

Snart tisdag!

:angel: Oj medbröderna också.

Min egen situation ser ut så här; Sambo, dotter 2år, styvson 9 år, häst, renoveringsobjekt (våran villa) hund och 2 katter och jobbar 100 %.
Egentligen orkar inte allt som jag ska så då blir det vissa saker lidande; t.ex. städning och vänner samt kroppen orkar inte riktigt jobba långa dagar. Jag vet inte hur jag ska gå till väga. Hästen vill jag inte sälja, min "fristad". Gubben och ungarna kan jag inte sälja!!!:rofl: :rofl: Inte som jag vill ens. Arbetet då, jobba deltid då stämplas man direkt som samhällets parasit. :( Fast hittils har jag inte ens erkännt att jag har funktionshinder. J***a droppfoten hindrar mig faktiskt!

Hej!

Har inte skrivit på Buke på jätte-länge, faktiskt så länge att jag var borttagen från listan, men tyckte att denna tråden var så intressant!

Jag har själv fibro (mm) men tycker inte att jag ändå platsar bland handikappryttare. Den enda skildnaden jag har gjort i min ridning är att skaffa en lämplig häst: känslig och framåt men inte så plötslig om ni förstår. Sen jag jag läst allt jag kunna finna om Centrerad ridning och Akademisk ridning och försöker praktisera det. (Vi håller på med grunderna och jag tycker att grunden för AR är CR.) Min bästa vän är dressyrryttare på hög nivå så jag har alltid ansett mig "inte kunna rida". Vad som är intressant är att hon faktiskt är riktigt nöjd med oss. Så nöjd att hon erbjöd sig tävla min häst på en klubbtävlig! (Förresten: De vann!!!!!!!!)

Hursomhaver så tror jag att bara man kommer ur chocken och accepterar att man har vissa begränsningar och börjar se möjligheterna så är man nästan där! (Detta är mycket lätt att säga! Det tog mig sex år...)

Jag är sjukpensionär, gift med en mycket intelligent man som respekterar och tror på mig, mamma till en energisk femåring och bor på gård. Jag sköter hästarna bara de dagar jag kan (väldigt få) och periodvis så kan jag inte rida fast medicin. Andra dagar - som i somras - var jag och red uppvisning! Två dagar i rad!!!!!! Detta är en all-time-high! Men jag blev mycket dålig...

Min ridning är helt och hållet beroende av min prioritering och min familjs acceptans av att det går före annat "viktigt".

PS. Jag fick pytteskinn flera gånger när jag läste era inlägg! DS

jag överlevde :D

Hej!

PS. Jag fick pytteskinn flera gånger när jag läste era inlägg! DS

Pytteskinn? :confused:

Kul att du kan rida iallafall litegrann! Du verkar ha bra struktur på livet trots funktionshinder.. strongt!

Pytteskinn=gåshud!:rofl:

Eva

Fick du ok för operationen eller är det mer tester först?

Pytteskinn=gåshud!:rofl:

Eva

Hmm, såklart. Det är inte lätt att vara dum i huvet!

Fick du ok för operationen eller är det mer tester först?

Fick ok, att påbörja iaf, den görs i 4-5 steg, de har gjort det första redan.. tre skruvar som ska läka fast.. det gör ont som FAN och jag kan inte ligga på rygg, men annars är det bra :crazy:

Innan jag började rida så visste jag inte att det var så många handikappade, eller funktionshindrade som man säger numera, som red!

Inte för att vara "messerschmitt" på något vis ;) men det är så att handikappad och funktionshindrad inte riktigt är samma sak.

Även om man har en "varaktig funktionsnedsättning" (dvs har ett funktionshinder) så är det brister i miljön som skapar "handikappet". Det är därför man som funktionshindrad har rätt till hjälp från samhället, man ska slippa sig handikappad!

Inte för att vara "messerschmitt" på något vis ;) men det är så att handikappad och funktionshindrad inte riktigt är samma sak.

Även om man har en "varaktig funktionsnedsättning" (dvs har ett funktionshinder) så är det brister i miljön som skapar "handikappet". Det är därför man som funktionshindrad har rätt till hjälp från samhället, man ska slippa sig handikappad!

Word up

:smirk:

Skadade mig i en trafikolycka för över 20 år sedan och blev helt förlamad i benen. Hade då ridit en hel del innan och fortsatte efter min skada. Minns att jag både galopperade och hoppade?! Sen flyttade min kompis som hade häst. Jag fick nya vänner och började med andra aktiviteter. Nu är jag gift och har två barn. Båda tjejerna gillar att rida och till och med min man börjar bli intresserad. Nu funderar jag på att börja ta ridlektioner igen, men ska jag vara ärlig så är jag lite rädd. Man har ju ingen lysande balans när man inte har någon styrka i benen och det är ju ganska långt ner :crazy:
Vad tror ni, kan man börja i en "vanlig" grupp? Är inte så intresserad av att bara "åka" runt i den handikappgrupp som finns (Den är säkert bra för de med flera handikapp)

Du har ingen möjlighet att ta privatlektioner så de går att anpassa helt efter vad du vill/kan?

Själv har jag gått över till islänningar så har inte så långt till backen.

Inte för att vara "messerschmitt" på något vis ;) men det är så att handikappad och funktionshindrad inte riktigt är samma sak.

Även om man har en "varaktig funktionsnedsättning" (dvs har ett funktionshinder) så är det brister i miljön som skapar "handikappet". Det är därför man som funktionshindrad har rätt till hjälp från samhället, man ska slippa sig handikappad!

Det har du helt rätt i, jag håller med dig.
Men i dagens samhälle så blir man ju väldigt handikappad, eftersom det fortfarande är väldigt dåligt anpassat på många ställen.

:cool:

Stina68 Jag förstår om du inte vill ÅKA häst..

Om jag var du så skulle jag kontakta ridskolan och förklara din situation och be att få komma någon tid när det är lungt på stallet och provrida. Sen kan ni efter det gemensamt utverdera dina kunskaper osv för inplacering i lämplig ridgrupp!

Anna-Carin

Jag höll på att bli galen innan jag hittade islandsridskolan jag började med. Eftersom jag på stor häst är betydligt mer begränsad i min ridning.

Allt hänger ju inte bara på höjden på hästen heller.. mycket som ska passa in för att ridningen ska fungera.

Hellre lägga krut på att leta efter en ridskola som känns rätt och få rida. Än att sitta hemma och längta

Anna-Carin

Jag föddes 8 veckor för tidigt, och det uppkom komplikationer. Några veckor gammal fick jag en hjärnblödning som resulterade i en cp-skada.
Min hjärna säger till mina ben att gå innåt helt enkelt :crazy: , det har ledit till att mina ben och fötter blivit roterade innåt.
Jag inser att jag har haft tur ändå, för att läkarna trodde att jag skulle få sitta i rullsol hela mitt liv.
Men enveten som jag var vägrade jag att ge upp när mina jämngamla syskon började gå, och när dom sprang ifrån mig blev jag rent utsagt FÖRBANNAD! :devil:
Så med hjälp av en liten, liten rullator lärde jag mig gå, och idag går och springer jag utan några somhelst hjälpmedel.
Jag har ridit i stort sett hela mitt liv (är 15). Jag började ridskola när jag var fem år gammal, då i en knattegrupp. Sedan med tiden har jag kämpat mig framåt och rider fortfarande på ridskola i en helt vanlig grupp och på gammlingen där hemma som har gett mig stöd att träna upp min balans o styrka. :love:

Det som jag upplever kan vara svårt med mitt hästeri är att jag inte har någon riktigt bra balans på marken, utan snubblar lätt, och att styrkan i mina ben inte är i närheten av andras.
Därför har jag en förkärlek till ponnys och islandshästar för överlag dom som jag har träffat har varit lättare för mig att sköta och rida, då jag också är ganska kort, men visst beror det på individen.
Jag kan också tycka att det är jobbigt när folk (tex på stan) glor på en och undrar vad som är fel, det är svårt att smälta in i mängden. :smirk:
Men hästarna har verkligen hjälpt mig att träna upp mina benmuskler och balans, och det tackar jag för! :bow:

För mig är det inte just höjden i sig själv utan rent generellt så gör deras rörelser att det gör för ont för mig (visst finns de men inte så många) för att trava och galoppera. Hade inte klarat av att galoppera på flera år tills jag började med islänningarna. Visst är det väldigt olika bland de hästarna oxå men som i tex galoppen blir sväven inte lika mkt på en liten som stor häst.

Är helt frälst i dom underbara raggsockorna och att min nya egna (sedn ca 1,5 månd tillbaka) har blivit en annan häst nu efter 2a kiropraktor behandlingen så vi kan rid ut trots att jag inte är i bästa skick gör inte saken sämre. Har jobbat mkt horsemanship och kan nu ut och skritta ut på en lugn häst och koppla av, tills vi ökar farten då är det fullt ös. Varför trava eller tölta när vi kan galoppera i full fart i stället *skratt*. Dock inget bus och sken utan pigg och glad

Oj, här händer det saker... kul

Själv är jag hemma och har dödstråkigt och får inte rida på flera veckor.. blaeaeae

Stina68 Jag förstår om du inte vill ÅKA häst..

Om jag var du så skulle jag kontakta ridskolan och förklara din situation och be att få komma någon tid när det är lungt på stallet och provrida. Sen kan ni efter det gemensamt utverdera dina kunskaper osv för inplacering i lämplig ridgrupp!

Anna-Carin

Tack Anna-Carin för en bra idé. Jag ska försöka göra det så snart som möjligt.

Stina

Hej på er !

Tänkte titta in i tråden & säga att det är härligt att känna den positiva energin :)
om ni vill läsa lite om vad som hänt mig så knalla in på hemsidan min om ni vill ....

Impossible is an Opinion ~ Not a Fact !!

Min dröm är att hitta någon sjukgymnast som använder hästar i träningen. Har en mailkontakt i USA som går på sjukgymnastik till häst 2 gånger i veckan och tycker det är underbart.


Det finns! Kanske inte i närheten av dig men du kan läsa mer på denna sidan (http://soderasensforsgard.se/ridsjukgymnastik.asp?pp=1)!


Lycka till alla som kämpar så hårt trots alla motgångar!!! :bump: :bow:

Tack för tipset! Har du någon erfarenhet av stället själv eller hört något?

Ska maila om de tror det skulle funka för mig och vad det kostar. Är det inte för dyrt så kan jag gott och väl åka dit och få träning för sedan vet man hur man ska träna med sin egen häst (som står ut med det mesta)

Tack för tipset! Har du någon erfarenhet av stället själv eller hört något?

Ska maila om de tror det skulle funka för mig och vad det kostar. Är det inte för dyrt så kan jag gott och väl åka dit och få träning för sedan vet man hur man ska träna med sin egen häst (som står ut med det mesta)

Har ingen erfarenhet rent praktiskt (har inget funktionshinder) av stället men vet folk som har varit där när dom hade öppet hus och sa att det verkade vara ett bra och trevlig ställe!
Har varit på gården själv då där tidigare fanns en tjej, som hyrde in sig och sina hästar, och hade turridning där.
Ligger helt enormt vackert! :)

Jag kom inte in på sidan..

Jag började rida som 4 -åring som just sjukgymnastik..

När jag bodde utanför Uppsala juni 99 -nov 01 och INTE hade tillgång till ridningen så FÖRSÖKTE jag få ridning som sjukgymnastik..
Det fanns.. Men eftersom jag haft egen häst i omgångar ansågs jag FÖR duktig så jag blev så att säga diskvalificerad..

Red 1 lektion som jag bekostade själv på närmaste ridskolan. Vilket då kostade i mina ögon hiskeliga pengar 75 kr för ridningen ok de kan jag ta men sen kostade resorna dit varje gång ca 100 kr per resa..

Att jag sen EJ hade fått gehör för vad jag berättat om mig själv innan ridturen gjorde mig.. MINST sagt förbannad..
Jag hade endast haft ett uppehåll på 3 år med ridningen..Å berättade att jag startat LC LB med min fjording och va 2 poäng från att bli uttagen till Fjordriks med honom... Å så håller de på å svimma av mer el mindre för att jag red hästen I FORM..

Nu så rider jag sporadiskt med på ridlektioner på MIN Undis. Å får då den "sjukgymnastik till häst" som finns att tillgå här uppe.

Jag va ju dessutom ENSAM i västerbottens län att anmäla mig till en intressedag för blivande handikapp kuskar och ryttare. Trots att kursen var GRATIS, hade annonserats i Distriktsnytt och de ända man behövde göra att ta sig dit UTAN häst för de fanns på plats..

I sommar när jag tävlar så kommer jag att tävla som "icket" handikappad dvs.. jag har inget medicinskt kort ännu och ORKAR inte lägga energin på det ändå.. tävlandet för mig är i nuläget en MOROT för att ta mig i kragen och släpa mig iväg ut med hästarna..

Min balans har bättrats på otroligt pga allt jag rider barbacka på "soffa" å ända gången jag suttit riktigt löst till det senaste året har jag mig själv HELT å skylla.. Jag red i galopp efter en skogsväg.. Det är energi i min dam å så proooa jag.. HON gjorde som hon skulle fd körhäst som hon är.. hon tvärnitade och jag hängde runt halsen..

Anna-Carin

Anna-Carin

Min balans har bättrats på otroligt pga allt jag rider barbacka på "soffa" å ända gången jag suttit riktigt löst till det senaste året har jag mig själv HELT å skylla.. Jag red i galopp efter en skogsväg.. Det är energi i min dam å så proooa jag.. HON gjorde som hon skulle fd körhäst som hon är.. hon tvärnitade och jag hängde runt halsen..


Hehe, en sån snygg grej gjorde jag också en gång.. kom i full galopp på en skogsväg på hopphästen (innan jag blev skadad) och mitt över vägen ligger en STOR GRAN. Kanske 2-3m hög.. och hästen börjar bjuda för att hoppa, som han alltid gjorde.. och jag tänker i mitt stilla sinne att det här kommer gå åt...

Pro! säger jag desperat.

Alla fyra hovarna låses fast i marken, och plötsligt är det Max som ligger i granen :angel: :D

Jag landade mjukt...

Själv får jag sjukgymnastik till häst emellanåt. Det är roligt.
Men så bor jag ju där det finns också..

Jag kom inte in på sidan..



Hmm.... konstigt...
Prova och klicka vidare in från denna länken då: http://www.soderasensforsgard.se
:)

Den länken fungerade..

Hur fint som helst såg de ut! Synd bara att sverige ibland är fruktansvärt långt land..

Anna-Carin

Tja, plötsligt fick alla gnälltrådar från oss icke funktionshindrade ryttare med diverse problem en annan dimension. Ni är alla beundransvärda som med kämpaglöd och vilja övervunnit svårigheter som de flesta av oss inte ens kan förstå! Heja på!

Nu smyger jag mig in igen hoppas det inte gör ngt, mycket härlig tråd tycker jag !!!

Hoppas du snart är uppe i sadeln igen, det gör ju så himla mkt på så många olika sätt, många sätt som folk inte ens har en aning om !!

Vet inte hur många som sagt till mig läkare som andra men snälla lilla du, du av alla ska väl inte rida eller ha häst & dessutom en problem frieser :mad: *Morrr * säger jag bara.
Likaså läkarens underbara kommentarer, ligg still & gör inget, det är väl inteligent va & säga:rofl:

Som jag så då jag vart interjuvad av tidningen i samband med ELMIA förra året, den enda som sätter ens gränser är en själv :)

Hoppas jag inte störde er i tråden nu bara

Kram på er !

Ingen stör i mina trådar!
Kul att höra allas åsikter..

Du har helt rätt i att det är man själv som sätter sina gränser.. men jag ska vara den förste att erkänna att jag inte direkt tänker ge mig i kast med nån problemfrieser i första taget :D

:smirk:

Tja, plötsligt fick alla gnälltrådar från oss icke funktionshindrade ryttare med diverse problem en annan dimension. Ni är alla beundransvärda som med kämpaglöd och vilja övervunnit svårigheter som de flesta av oss inte ens kan förstå! Heja på!

Tack för fina ord!

Du har rätt i det du säger.. men man får inte glömma att utifrån individen så kan ett problem vara mer förstörande än ett annat. Jag menar, mitt funktionshinder är ju definitivt ivägen och tröttsamt på många sätt, men det förstör inte mitt liv.. jag kan ju fortfarande vara glad.. För det är min vardag och jag börjar vänja mig vid den, även om humöret självklart droppar i backen mellan varven.

Allt handlar om vad man har för mål!

For those who care... jag har gått upp 2 av de 7 kg jag måste gå upp före nästa operation.. heja mej! :bump:

*ler* mja det e kanske inte det första man tänker på att ta sig an kankse:D men jag e en sån där dum blondin vet du :D ;) då vet man inte bättre....då jag dessutom funderar på en till dock en frieser hingst denna gången samt tagit mig an ytterligare en flock medlem som folk bara skakar på huvudet över att jag skaffar mig...

Du vet väl att om man har ett funktionshinder & är handikappad på ngt sätt så ja då kan man ju inte göra saker eller vara aktiv :rofl:
Som sagt Folks fördomar ska man skaka om de mår dom bara bra av som en nära vän till mig sagt !:D ;)

Du kan läsa om du vill på hemsidan våran om Mariska min frieser om vad som hänt henne & även mig om du skulle vilja döda lite tid nån gång finns en hel del att glutta på :idea:

KANON Att du gått upp om du måste inför operationen !!!!

Det ska jag kolla på, är det nåt jag har så är det tid :D

Nej, röra sig är förbjudet! Mina läkare blir helt spattiga när vi säger att vi varit ute en tur med bilen.. jag menar.. öh.. bilen.. sitta still... var skiljer det från att sitta still hemma? Nojiga jävlar...
Hästen vet de inte om :angel:

Ja, jag måste gå upp 7 kg.. jag gick ner efter alla operationer så mycket att jag till sist låg ungefär 29 kg under normalvikt.. gjorde första operationen när jag låg 23 kg under, men läkaren sa att nästa kan vi inte göra förrän det finns lite att "ta av", eftersom jag kommer tappa efter nästa, och om jag inte har nåt att tappa så ja.. då blir det ju inte så himla bra.

Nu lever jag på typ.. pizza. Och godis.. och sånt. Wow, tänker vissa, att få leva på bara skräpmat! Men jag lovar.. man mår illa efter ett tag.. gnällde som en idiot igår tills maken lovade BARA sallad till middag.. heh.. länge leve tomat och gurka!

Vill påtala ironin i att jag just, med mitt hundrade inlägg, blev utnämnd till "gångare".

:crazy:

Du är så välkommen in till oss så om du vill kan jag PMá artikeln om mig ?

Jo av nån aledning så är dom riktigt nojiga det små liven aka läkare då man rör på sig:D & häst ja det e lika bara att de inte känner till, då går de i taket :D ...mina undra varför mitt blodtryck gick ner som var som på en galoppör & ja det var inte hälsosamma värden direkt ...men de undra vad som gjort att de gått ner & låg PERFEKT....:angel: ...jaaaa jag har vart i stallet sa jag :angel: ...som sagt skaka om dom lite mår de bara bara bra av !!!

Låter KANON att du gått upp :banana: way to go girl !!!!
Jo jag vet det där säger det samma länge leve gurka & tomat!!!

Gilla ironin tjejen ;)

Du är så välkommen in till oss så om du vill kan jag PMá artikeln om mig ?

Jo av nån aledning så är dom riktigt nojiga det små liven aka läkare då man rör på sig:D & häst ja det e lika bara att de inte känner till, då går de i taket :D ...mina undra varför mitt blodtryck gick ner som var som på en galoppör & ja det var inte hälsosamma värden direkt ...men de undra vad som gjort att de gått ner & låg PERFEKT....:angel: ...jaaaa jag har vart i stallet sa jag :angel: ...som sagt skaka om dom lite mår de bara bara bra av !!!

Låter KANON att du gått upp :banana: way to go girl !!!!
Jo jag vet det där säger det samma länge leve gurka & tomat!!!

Gilla ironin tjejen ;)

Tack, fast jag är inte tjej :smirk: Jag är bara lite håmå (det räknas som samma i det stora hela, har jag märkt)

Du får gärna PM'a!! läsa är alltid kul!

Det får man va oxså ;) :D hos mig finns inga fördomar i alla fall :)

Så hur som helst Håmå el ej Way to go ;) men kan ju ta bort Girl då ;)

Här blir man arg och frustrerad av att man får kliva av hästen och gå hem (pga hästen var för glad och pigg att det gjorde för ont att hålla igen henne) och så kommer man på sig att det är ett strunt problem om man jämför med vissa andras. Jag kan i alla fall rida.

Tackar ödmjukast :bow:

Här blir man arg och frustrerad av att man får kliva av hästen och gå hem (pga hästen var för glad och pigg att det gjorde för ont att hålla igen henne) och så kommer man på sig att det är ett strunt problem om man jämför med vissa andras. Jag kan i alla fall rida.

Jag kan också rida! Bara inte just nu :D

(hej och välkommen till mitt nyua sätt att tänka. "Jag kan, bara inte än!")

(hej och välkommen till mitt nyua sätt att tänka. "Jag kan, bara inte än!")


:bow: :banana:

Jag kan, bara inte än!
Det ska jag skriva ner. Ett verkligen bra måtto för att passa mig så blir det "jag kan, bara inte just nu"

:smirk:

...

Hur går det för alla här då? Hur mår ni?

Jag försökte rida i söndags men fick vända hem efter en liten bit då mina ben förvandlades till gele klumpar utan styrsel..

Anna-Carin

Nej, var tråkigt :( Hoppas det blir bättre snart!

Jag lever på hoppet så.
Kroppen har inte orkat med riktigt nu. Först sår under foten och penicilin och sjukskriven 14 dar sen va ja på benen en vecka å så åkte jag på magsjukan en vecka..

Har tränat lite NH med damen de senaste dagarna istället. Kräver inte lika mycket av benen. Å de är DEFINITIVT något som hon behöver.

Anna-Carin

Rätt men ändå inte riktigt rätt. :)

Handikappad var motsvarande ord som dagens funktionshindrad. Sedan man "bytt upp" sig från rörelsehindrad, invalid, krympling m fl. Kärt barn har många namn!

Undrar vad vi ska kallas imorgon? ;)

LIA

Stina68 Jag förstår om du inte vill ÅKA häst.. Jag med! Fast det är kul att åka efter häst.

Undrar hur ni som är utan muskelkraft i ett eller två ben gör för att
1 stanna kvar på hästryggen?
2 komma ifrån känslan av osäkerhet och att inte ha koll på situationen?

Jag skulle vilja rida som komplement till körandet, eftersom vägvalen blir så begränsade med häst och vagn. Men, jag sitter och väger över åt höger i sadeln (v ben utslaget p g av polio) och är livrädd att kana över åt vänster, vilket givetvis även ställer till det för hästen.
Hästen är inte problemet. ;)

LIA

ramla ner till mig ngn gång när jag frisknattill så skall jag visa dig.

knepet är at slappna av helt o sitta absolut rakt.
dessutom måste hästen vara i balans,o fördelen med det är att man kan göra så mkt jobb i skritt att man blir toksvettig.

välkommen o må du fetta på dig lite snart!

var bor du?

Jag har själv bott i USA(OC,CA) och har väldigt mycket vänner där,mina hästar har amerikanska ägare bla.

Duhar ju tur på ett sätt i och med tillgängligheten o den fantastiska inställning som finsn till hk ridning,otur med att inte vår svenska LSS lag finsn där.

Jag saknar "hemma"varje dag,brukar åka dit så fort jag kan och orkar.

vi är ju båda sängliggande,jag går in på min 7e månad nu,men mår bättre med tanke på att jag höll på att dö i somras.

bra är dte inte,har inte ridit ordentligt på 2 år oc ingenting,knappts ett dem på 7 mån.de kommer hem i trädgården o hälsar på dock.

Det finns rätt mkt artiklar skrivet om mig,o infopå nätet,även i USA o frankrike,holland ,australien o tyskland så du kan bara söka på mitt namn så kommer du till min hemsida där det står lite ommig o det jag råkad eut för.

jag är nog att räkna som mkt svårt fh då jag bla har permobil,men dte är förs nu jag kan hålla med.

men man lär sig att anpassa sig.

tyvärr tycker jag synd om hästarna o hundarna som fått lida under denan tiden,unghästen(som inte finn spå hemsidan-än) blev tom deprimerad,om nu hästar kan bli det.

passa på att kolla in diane kastama,hon är tetra o kör in hästar från rullisen!

shaana pritchard at frieze frame friesians är en vän till mig och har hela ryggen full med skrot,men kan lyckligtvis gå.är med i usdf freestylekommitee.

behöver du hjälp där över så jhar jag förmodligen kontakter.

Snabba på och bli frisk då! :)

knepet är at slappna av helt o sitta absolut rakt.
dessutom måste hästen vara i balans,o fördelen med det är att man kan göra så mkt jobb i skritt att man blir toksvettig. Det är just det som är mitt problem. Eller mina problem.
Jag kan inte sitta absolut rakt. Tji muskler i vänster rumpa.
Slappna av? Svårt med tanke på att ...
Hästen kan vara i balans, men så tar den ett snedsteg. :( Slafs, så glider jag av. Jag sitter bara och väntar på det.

OK, i ridhus eller på bana går det väl an, men hur kul är det att rida där. Jag vill ut i naturen!

LIA

Undrar vad vi ska kallas imorgon? ;)

LIA

Imorgon kommer det inte göra nån skillnad, eftersom alla ändå kommer sitta på häcken framför datorn :D
Således hamnar funktionshindren i skallen!

Förutom för dem som har ledproblem i fingrarna.. så blir det tungt.. hmm

Undrar hur ni som är utan muskelkraft i ett eller två ben gör för att
1 stanna kvar på hästryggen?


Inte ha bråttom. Första hundra gångerna jag satt på häst efter olyckan hade jag någon som gick brevid och höll i mig, och någon som höll i hästen. En lyx få förunnad, såklart, men jag lärde mig hitta mig själv.


2 komma ifrån känslan av osäkerhet och att inte ha koll på situationen?


Ta god tid på sig

Jag har också märkt att jag sitter bäst i Westernsadel. Där sitter man lite mer "fast", glider inte så lätt. Har du testat det?

Hej!

Inte roligt du har det.. Men jag kan garantera att jag vet hur det känns!

Jag bor en bit utanför LA, och har en mycket mycket bra tränare för hk, dock inte så himla känd, men jag är nöjd med honom.. han passar mig och det jag vill. Men tack för erbjudandet ändå, ska komma ihåg det ifall jag får storhetsvansinne och vill rida på riktigt nån gång :D

Just nu blir det inget rida på mååååånga månader...

Har dock gått upp ett kg till nu! :banana: Bara 4 kvar.. fast börjar få kort om tid - dumt.

ramla ner till mig ngn gång när jag frisknattill så skall jag visa dig.

knepet är at slappna av helt o sitta absolut rakt.
dessutom måste hästen vara i balans,o fördelen med det är att man kan göra så mkt jobb i skritt att man blir toksvettig.


http://www.cheesebuerger.de/images/smilie/liebe/a106.gif

ÅH, vad jag är glad att se DIG. Jag har inte sett några inlägg från dig på jättelänge och har verkligen saknat dig.

Så du får VERKLIGEN se till att friskna till ordentligt snart och sen får du ordna läger för "skröplen" här på buke. :rofl:

Att vi sen har http://www.cheesebuerger.de/images/more/bigs/a056.GIF och http://www.cheesebuerger.de/images/more/bigs/a063.gif - afton... efter, eller om vi ska ta det kvällen före i förebyggande syfte för att vara avslappade... DET blir en annan historia!

Åhhhh!

Åt vilket håll?

Har du varit på montereybay aquarium? om inte,åk dit!

Du har ingen servicehund än?

ta du o få lite storhetsvansinne-det är bara nyttigt!;)

Jag har varit på diverse NARHA anslutna center,rätt stora odet var mkt intressant att se hur de resonerade-uppfriskande!

Mend te är ju en helt annan kultur gentemot här.

För att inte tala om sjukförsäkringarna...hoppas duhar en bra!

Jag minns fortfarande min julafton i Laguna niguel,jag satt i hottuben,drack cola och käkade pretzels o tittade på stjärnorna...

jag saknar så cikadorna,skulle vilja hitta en relaxskiva med ljud från ca,lukten av eukalyptus,morgnarna kl 5 när dimman började lätta,artigheten i snabbköpet,allt kul man kund ehitta där,alla knäppa hundsaker,läkarnas noggrannhet.

nä nu skal jag gå o gråta av hemlängtan lite

jag har varit väldigt trött-är fortfrande,sover större delen av dygnet.

har kunnat vara ute i stallet 5 ggr o ut emed hundarna 2 ggr,men jag blev dålig i veckor efteråt med halsont,svullna leder,feber osv så dte var nog inte värt det.

just nu går jag på antiinflammatoriska o för första gången så kanjag känna mina knogar o jag har rörlighet!

fast klia mig går dte sämre med ...

jag är bara så skittrött påd et här,de har inte kommit någonstans mer än att jag har en inflammation o en infektion liggandes ngnstans...nähä?!?!

jaghar -fortfarande-inte blivit kallad till neuro,trots att sist jag såg läkaren kund ejag inte prata eller hålla upp huvudet . skal be om remiss till reuma o endokrinologen,nu jävlar-ger-jag mig inte.

Annars får jag vackert se om jag kan åka över till USA eller holland eller så,för svensk sjukvård verkar vara omöjlig.

det end aroliga jaghar just nu är buke,lagom lätta diskussioner,o det är begränsat det också,får skriva o trycka på knappa max en timme annars svullnar lederna igen.

en invalidträff vore toppen!

jag har plabner på att föröska ta mig till hkmässan i gbg,på en personlig assistansträff maj o skulel vilja åka på en servicehundsträff igbg nu i mars...

blir mkt cortison för att orka det.

jag har ju inte fått betalt fårn assistansbolaget för utgifter på ett halvår så nu åker allt som inte rör sig,men snart det med:(

jag är SÅ JÄVLA trött på att vara helt sängbunden o handikappad!

just nu uppviglar jag dem på min internationella frieserlista att hjälpa mig komam på snack som man inte behö ver tillaga-har två kartonger quaker oats med mumsiga smaker som kommer in från alaska strax.

MAX-har du inga idéer,du som ändå inte springer omkring som ett skållat ollon?;)

Inte gråta, då vågar jag inte berätta nåt alls!

jag bor en bit norr om...
Jag har inte besökt ställena du nämnde, men har skrivit upp och ska kolla sen när jag blir lite mer mobil, i sommar nån gång!

Japp, jag har servicehund. Innan jag blev skadad arbetade jag bland annat med att utbilda hundar och ta hand om hundar med människoproblem, så jag har utbildat min egen servicehund.. ett projekt som tagit lååååång tid! Men jag har ju varit bra med flyttbar än jag är nu, så det har gått riktigt bra.. Han är en liten dåre, såklart, men han gör vad han ska och är noga med att jag mår bra.
Sen har jag en problemhund hemma nu också, men hon ligger mest under sängen, har börjat komma fram och nosa liiiiteliiiite ibland, men när hon ska äta måste vi lämna rummet och stänga dörren för att hon ska komma fram. Men jag har ingen brådska med henne, hon gör framsteg hela tiden, även om de är små. Och jag ligger ju ändå bara här, så hon har förstått att jag är tämligen ofarlig och gör sina nosutflykter när jag är här... visserligen på behörigt avstånd, men ändå.

Oj, vad det här blev om hund.. jaja :)

just nu uppviglar jag dem på min internationella frieserlista att hjälpa mig komam på snack som man inte behö ver tillaga-har två kartonger quaker oats med mumsiga smaker som kommer in från alaska strax.

MAX-har du inga idéer,du som ändå inte springer omkring som ett skållat ollon?;)

Och hur ska jag tolka det DÄR då :p

Definiera snacks.

Jag är så sjukt bortskämd, så jag har både make, bror och assistenter som fixar allt jag ber om i matväg eftersom jag måste upp i vikt. Så jag vet inte direkt vad som tillverkas hur mycket, men jag ska tänka efter lite.

Krya på dig! Kram

Första hundra gångerna jag satt på häst efter olyckan hade jag någon som gick brevid och höll i mig, och någon som höll i hästen. En lyx få förunnad, såklart, men jag lärde mig hitta mig själv.
Men sen då? Jag menar, om hästen rycker till lite åt ena sidan, hur sitter du kvar?

Jag har också märkt att jag sitter bäst i Westernsadel. Där sitter man lite mer "fast", glider inte så lätt. Har du testat det?
Ja, jag har provat ett antal olika slags sadlar, men ingen som hindrar mig från att glida av i sidled. Provade t o m en "handikappsadel" med en massa klossar för kompensation, men ingen som gör mig "säker i sadeln". ;)

En specialgjord vore kanske lösningen, men huga sicka pengar det skulle bli. Bättre om det ginge att träna fram säkerheten.

LAI

Hittade en specialsadle på nätet om den kunde vara något? Kostar 11.000 på Kaupre:
http://kaupreridsport.e-butik.se/KaupreRidsport/images/shop/Handikappsadelst.jpg

Specialsadeln som blev prisbelönad för "Bästa innovation inom hästsporten SPOGA 2004"!

Sadeln för barnridning/rörelsehindrade! En säker och stabil sadel av högsta kvalitet med rejäla detaljer:

# greppvänligt och vadderat handtag framför sadeln (passar små och stora händer);
# kraftiga kardborrförsedda benstöd (långa breda läderremmar) som kan placeras i valfritt läge (eller tas bort helt om dessa inte behövs) och fixerar ryttarens ben;
# rejäla knävulster och bakbensstöd som hindrar ryttarens ben att röra sig på ett okontrollerat sätt.


Vidare är sadeln utrustad med 2 stycken olika mjuka ryggstöd/kuddar som fästes med remmar baktill. Den ena kudden ger sadeln en mindre sits för mindre ryttare, den andra kudden ger ett bra ryggstöd för ryttare som behöver det. De extra breda stiglädrena kan fixeras helt med stabila remmar.

Sitsen är mycket mjuk och är relativt slät framtill för bästa bekvämlighet som dessutom skyddar ömtåliga delar av ryttarens kropp. Sadeln finns i bomvidderna 27-42 (passar även den allra grövsta hästryggen!). Mycket fin kvalitet på läder och hantverk, ullstoppade (omstoppningsbara) bossor, x-tra vid kanal. Sadelgjord samt breda stigläder ingår.

Finns billigare på http://www.freedomrider.com/saddlFR2.html. Men är i Usa så tillkommer tull mm. Annars finns det mkt bra sker hos Freedomiders.com

Kan tillägga att jag har haft den på prov för utvärdering o kan rekommendera den varmt,om man har de behoven av mer stöd

:bump: :bump: :bump:

JAG KAN RÖRA PÅ HÖGERFOTEN!!!

:banana: :banana: :banana:
:bump: :bump:

:eek:

Härligt!!! :bump:

http://smileys.smileycentral.com/cat/36/36_1_67.gif
Vad underbart!

Måste vara maten;)

Fortsätt du,tänk på Christopher Reeve och den där tjejen som tränade sig från en komplett skada till förvånansvärt stor funktion...

Man sitter här och blir riktigt tårögd.

Det är verkligen sådana nyheter man behöver när man känner sig som jag vet inte vad (har inte riktigt vant mig att jag måste ha ledare för att orka med min häst just nu)

Tack allihop!

Snacka om att det blev lite jävlar anamma här nu :)

Allting är relativt, men herr fot rycker lydigt när jag säger åt den, det är fan inte varje dag :bump:

Jag är nästa Fred Astaire, I can feeeeel it :rofl:

jag förstår inte att jag inte tänkt på det innan..såg dte på freedom rider

kardborreband o en sits som det fäster i!
kardborre högt pp pålåren,ev i ryggslutet så man känner när man börjar glida ,det bord eju funka..

jag förstår inte att jag inte tänkt på det innan..såg dte på freedom rider

kardborreband o en sits som det fäster i!
kardborre högt pp pålåren,ev i ryggslutet så man känner när man börjar glida ,det bord eju funka..

smart tänkt... lite som samma effekt som jag får med mocka mot mocka, men "på riktigt".. jäkla smart faktiskt.

Jag vill bara säga först; Herregud vad jag blir rörd och glad när jag har läst era inlägg! Fortsätt kämpa!

Sen har jag efter att ha blivit avkastad av min häst en skada i min högra fot. det var snart 5 årsen och trolitgtvis kommer jag aldrig bli helt bra. klarar inte av att springa och foten har begränsad rörlighet, men det är inget som har stoppat mig änsålänge. :)
Men den stora hjälten i mitt liv, är min yngre syster, som föddes med en hand. :)
Och hon kan göra precis allt som alla andra kan!
Hon rider och hon har kört en massa olika hästar. Oc hon klarar av att göra alla stallsysslor, båda snabbare och nogrannare, än många andra jag känner. :)
Så hon är värd en eloge i mina ögon. :)

tack! :D
Johanna

Freedomrider var en attans intressant sida och med många goa länkar. Tack Diny! :)

Sadeln...
Hur menar du med kardborrbanden? På Dinys bild finns dom väl bara till benstöden?
Jag låter väl väldans besvärlig, men blotta tanken på att sitta fastspänd ger mig rysningar. Sett för många sekvenser med ryttare hängandes och slängandes, sittandes fast i stigbygel. Annars skulle det kanske fungera.

Attans att dom, Kaupre, ska behöva befinna sig på Gotland. Inte så att man kan hoppa in i förbifarten sas. Det vore onekligen intressant att prova sadeln.

kardborre högt upp på låren, ev i ryggslutet så man känner när man börjar glida Det är inte det att jag vill känna, när jag glider. Då är det liksom försent. :eek: Jag vill inte börja glida! Kanske skulle karborre fungera, men hur kommer det att kännas i rumpan?

Spåna mer!!! :bump:

Jag är inne på att ta kontakt med Kaupre och pejla vilka möjligheter som finns att prova sadeln. Kanske någon på fastlandet har den?

LIA

Vad tror ni om det här?

http://www.freedomrider.com/securFR1.html

LIA

Torsdag... vägdag.. lite nervös. Håll tummarna.

Hållar alla tassar, tummar & hovar här :bump: härligt att du lagt på dig :banana: md lite jävlaranama kommer man långt ;)

Själv är orken helt slut

kl

Gills de med osynliga funktionshinder? Och nevrologiska funktionshinder (stavas)

*kl*
Undrar samma som ovanstående... jag har ju Aspergers Syndrom, men det kanske inte räknas? :P

Såklart det gills!

Med funktionshinder menas ju allt som hindrar full funktion.. psykiska och "osynliga" problem är minst lika jobbiga som fysiska, om inte mer eftersom omvärlden kan bete sig nog så korkat ibland

Hållar alla tassar, tummar & hovar här :bump: härligt att du lagt på dig :banana: md lite jävlaranama kommer man långt ;)

Själv är orken helt slut

Uppe i 5 av 7... phu!

Hållar alla tassar, tummar & hovar här :bump: härligt att du lagt på dig :banana: md lite jävlaranama kommer man långt ;)

Själv är orken helt slut


En vecka kvar, på torsdag ska det vara 7, annars blir det tji operation denna månaden

Jag har neuropsycrotiska funktions hinder. nån mer en mej med detta funktionshinder?
Vet inte så mycket om detta, har nyss fått diagnosen och står i kö för utredning.
gjorde en tråd om detta men den hamnade fel så den ligger inne på data. Å där kanske ingen hittar den:o

Jag tror din tråd är flyttad till senior :)

Jag tror din tråd är flyttad till senior :)

Åh så bra!!:bow: :bow: :bow:

Lycka till på operationen föresten :d

KL
Till er alla på tråden!
Först vill jag bara säga Tack! för era berättelser, jag blir både tårögd o stum av beundran över ert mod och kämpaglöd:bow:

Själv är jag en tant på drygt 40 som har fibro o reumatisk värk. Mår just nu lite sämre och är delvis sjukskriven + 50% sjukpensionär. Började rida på ridskola igen för 7 år sen, vanlig grupp, men hade svårt att klara av en del moment. Hittade AR ridkurs som jag var med på som fotfolk, jättebra! Har varit med på ett otal kurser sen dess, som fotfolk, i brist på häst! Skaffade ponny till dottern jan-04 och slutade då på ridskola pg a pengabrist. Har sedan dess lullat omkring i skogen med vänners hästar men så jättemycket har det inte blivit.
För 2 veckor sedan började jag och dottern på ridskola igen (ponnyn har varit halt, dottern tyckte vi behövde komma igång båda 2 nu när ponnyn ska sättas igång igen) Vi rider i vanlig fortsättningsgrupp och för dottern går det jättebra. Själv har jag lite svårare med att hitta muskler och balans, dvs knappt alls, undrar om jag hittar det igen?
Ikväll är det dags igen och denna gång är det hoppning på schemat, kommer väl mest att sitta på hästen i mitten av ridhuset och titta på, fick så j##la ont förra gången men jag vill....

Ikväll ska jag "låna" lite av ert mod och kämpaglöd och kämpa på ridskolan! Även om jag inte skuttar över hindren så ska jag i alla fall galoppera! Så det så!:devil:

Har du testat att rida islänning?

Har själv fibro och jag har gått över till islänningar för att rida storhäst gör för ont. Har inte ångrat det en gång utan undrar snarare varför jag inte gjort det förut. Från att ha gett upp ridningen så har jag haft turen att kunna skaffa en egen. Har henne på lösdrift och vi är flera som hjälpts åt och skulle aldrig kunna ha egen häst utan dessa underbra människor.

Hon är väl inte det opimala när man har ont (hetlevrad och egensinnig) men älskar henne ändå.

Har läst tråden och blir gripen av att den är så stark. Alldeles underbart att läsa om så mycket styrka och kämpaglöd. Blir en påminnelse om ens egen vardag. Alltså att vara mer nöjd och inte klaga så mycket.

Men jag undrar hur det är? Har du lyckats gå upp det du behöver? Har op blivit av?

Norrland

Hej
Jo, den blev av.. jag lyckades gå upp 6,2 kg, men hotade med att dricka 8 dl vatten om de inte opererade ändå, så han sa att det var lugnt.

Just nu känns det som nån kört mig genom en köttkvarn, det gör såååå ont.. Men det är det värt. För jag ska upp och rida igen. Snart!

Skönt att du fick operationen och hoppas verkligen att du hämtar dig snabbt. Hur lång tid tar det att hämta sig efter den operationen du gjorde nu?

För lång tid.. fast jag vet inte.. några veckor. Det är "bara" skruvar som ska läka fast, de får väl ta den tid de tar...

Men jag har tråkigt

Det måste vara lite frustrerande med allt väntande. Var det den sista operationen eller har du flera kvar?

nummer 2 av minst 5

Håller verkligen tummarna att allt går bra och snabbt. Är det mkt väntan mellan varje operation?

Tack!

Nja, det värsta grejen är att jag tappar så i vikt så jag måste gå upp en del mellan varje op...

Men det är ett problem jag alltid har haft, när jag var liten kunde jag inte styra hästarna för jag vägde ingenting så de sket i mig rätt ofta :D

Håller man på med lite busigare hästar är det inte dumt att ha lite extra vikt. Var förut gravt överviktig (vägde 138kg som mest) och jobbade med travare. Blev oftast att jag tog de lite bråkigare hästarna.

Men när man tappat vikten (väger strax över 60kg nu) så glömmer man bort sig ibland. Tömkörde mitt sto som började bråka och ville springa hem. Gjorde som man alltid gjort men funkade inte så bra utan åkte snabbt på rumpan efter hängande i ena tömmen över stock och sten :rofl:.

Det måste vara jobbigt att försöka få upp vikten och aptiten när man mår dåligt efter operationen. Gjorde en magsäcksoperation men gick ner för snabbt så då fick jag dricka näringsdrycker. Kommer tyvärr inte ihåg vad den hette men på 2dl fick man i sig vad man behövde för nästan en hel dag. Tar till liknande ibland nu oxå men oftast gör jag smoothies med proteinpulver.

Haha, kan tänka mig att det vart snopet...

Men grattis till viktnedgången! (för jag utgår från att det är en positiv grej i ditt fall :D)

Jag hade väldigt ädla ponnyer när jag var liten och spinkig, som inte behövde så mycket vikt, men det vart ju ett snopet steg att gå från dem till stor häst där man faktiskt inte har ett jota att säga till om. Lyckligtvis kunde jag träna muskler då istället.

Jag får all näring jag behöver i dropp, så jag behöver bara koncentrera mig på att få i mig nåt, vad som helst. Det är skönt

Jag ska nog bara hålla tyst med jag har läst hela tråden och just nu är jag lite funktionshindrad men inget om man jämn för med er...

Jag råkade ut för min andra (större) olycka i början av november (-06). När jag låg där på marken så var jag så ledsen för att jag skulle missa ridningen på ridskolan vi skulle ha banhoppning och jag skulle vara med på min första tävling i slutet av december.
Jag kände att detta hade gått åt helvete.
När jag kom in på sjukhuset så sa de att jag har en fotleds fraktur och en smalbenfraktur (smalbenet har spruckit längst med benet).
Längre fram på veckan så hittade de att jag har en kota är komprimerad.
Jag låg två veckor på sjukhus och genom gick två operationer.
Förra gången jag skadade mig så mådde jag så dåligt så denna gång har mamma förstå att jag måste få göra saker för att må bra så redan i mitten av december så satt jag på hästryggen.

Det var många på ridskolan som tycket att jag var en idiot men jag skrittade och travade den gången med gipsat ben (utan stigbyglar och att läkaren vet om det).
5 januari var jag med om min första tävling (clear round) i trav och 40cm, och vi kom runt felfritt (inte så svårt men en då) för mig var det stort.

Nu har jag fått stödja på foten men rider fortfarande utan stigbyglar och galopperar och har hoppat ca:70cm nu och jag ska vara med på en ny tävling i början av april.

Jag väntar på att kunna rida min egen häst men hon är lite tittig av sig.

Jag kan det inte nu, men snart kan jag det.:bump:

Jag har en reumatisk sjukdom och trodde aldrig att jag skulle kunna rida igen. Jag har haft ett väldigt lååååååångt uppehåll. Ca 16 år tror jag.
Jag har gått på olika sorters sjukgymnastik för ett bäcken som är helt inflammerat och instabilt. Men det har inte hjälpt och så var det så förbaskat tråkigt.
Så tänkte jag att jag skulle testa ridning igen.
Fy sjutton vad ont det gjorde bara att försöka ta sig upp i sadeln - men upp kom jag - men borsta och sadla klarade jag inte p.g.a värken.
Efter en liten ridtur blev jag sängliggande i två dygn i sträck - men gud vad kul jag hade haft under ridturen.
Min man förbköd mig att rida igen (han tyckte väl det var tråkigt att han fick laga mat under två dagar ha ha)
Men veckan därpå var jag uppe på hästryggen igen!!!
Nu har det gått ca 2 år sedan den dagen. Och numer är jag medryttare/halvfodervärd åt en häst 3 ggr/veckan. Och nu klarar jag både ridning, mockning och hästskötsel riktigt bra (men det gör förtfarande ont).
Livet är i varje fall roligare när jag kan göra något jag tycker är kul - mellan alla medisiner, sprutor och kräkningar mm

Livet är ganska kul - om man riktigt känner efter!!!

Hej alla underbara människor!:banana:
Skäms nästan, här tycker man synd om sig själv och så har jag det inte hälften så besvärligt som flera av er andra har….

Jag fick en stroke för ca 5 år sedan, när jag satt i den där :devil: rollstolen, var jag helt övertygad om att livet var slut…
Men har i alla år haft en dröm om att någon gång få rida!

Och i dag, 5 år senare är rullstolen bara ett otäckt minne och jag är till min egen stora förundran, lycklig ägare till en underbart litet islandshäst sto:love:

Dock så kan jag inte komma upp på henne utan minst två som hjälper till…:cry:
Jobbigt, innebär att jag aldrig bara så där när jag känner för det kan åka till min lilla häst sadla och ge mig ut på en tur….
Måste först höra om der finns folk som kan hjälpa mig upp, och sedan kolla hur länge jag kan rida eftersom jag måste ha hjälp att komma av också….

Så har fått henne inkörd och drömmer nu om att kunna köra istället! Försöker hitta en lämplig rockard som inte är större/tyngre än jag skulle kunna få den på själv, samtidigt måste den var stabil och lätt att komma i/ur!
Någon som kör och som har något bra tips?
Sele har jag precis beställt (har inte fått den än) en Zilco syntet sele, som enligt uppgift ska vara lätt att spänna och lätt att sköta.

Någon av er som bor på Österlen?? Hade varit kul att träffa någon och kanske få lite tips/råd om hur man ska lösa det vardagliga med hästen? Eller bara ta en fika och babbla häst:bump:

Upp och ner kommer jag via en hög pall. Försök få tag på en inte är allt för tung. Jag har ikeas kökspall men den är för tung egentligen. Men den har bra mellansteg och är så hög att jag bara behöver lyfta benet lite för att nå stigbygeln.

När jag rider damsadel har jag en aluminiumstege(:eek: ) som dock inte min häst gillar. Den skramlar. Men jag kommer så högt att jag bara behöver lägga över benet. Men någon måste hålla i hästen och dra mig över så jag kommer mitt över hästen.

När jag sitter av gör jag likadant. Dvs kliver ner på pallen. Inte hoppa ner på marken=jätteont.

Detta gör att jag kan rida själv.

Jag har bilder på ett mycket smäckert och lättviktigt hemmabygge. En sulky till en shettis. Pma så mailar jag. Bör kunna göras större om du känner till nån svetsfirma. Be om pris innan bara! Annars skulle väl en fyrhjulig vagn vara lättare att spänna för? Om man nu bör spänna för själv? Jag är nybörjare på körning.

PS Borstar med vänster och rider ofta barbacka så slipper jag sadla. DS

Upp och ner kommer jag via en hög pall. Försök få tag på en inte är allt för tung. Jag har ikeas kökspall men den är för tung egentligen. Men den har bra mellansteg och är så hög att jag bara behöver lyfta benet lite för att nå stigbygeln.

Jag har träpalltrappan från Ikea. Den är GULD värd. Är jag riktigt fräsch i kroppen, kan jag kliva upp från avloppsbrunnen utanför stallet. Och de veckorna brukar jag ha träpallen nere vid paddocken. Jag får nämligen LEDA min "något bestämda" dam ner till paddocken 800 m. För hon har både "hästätande komposttunnor" att hoppa i luften för, och snygga hästar i hagen nere vid vägen att "imponera" på med luftig balanstrav och sidhopp på stället :rofl:. Hon är ju bara 23 år ung, så man får ursäkta unghästbeteendet ibland...

Underbart att läsa vilken kämparglöd det finns hos er alla! :bump:

Ville bara säga att jag själv är född med ganska stora höftproblem, vilket medförde flera sjukhusvistelser och operation från det jag föddes fram till 6-årsåldern. Jag var alltid ohjälpligt efter vid alla fysiska idrotter och aktiviteter under hela skoltiden. Måste då säga att ridningen har hjälpt/stärkt mig MYCKET. Idag är jag helt "fit for fight" (bara lite mindre rörlighet och stelhet) och har 50% andel av en pigg och mycket trevlig häst.

Hästen är en fantastisk varelse för unga och gamla och för handikappade och icke handikappade. :bow:

Jo tack pallar är det som gäller för mig också!
Har två själv och sedan tillgång till ytterligare två…(i varierande höjder!)
De två jag själv har är Icas kökspall och sedan har jag en högre lättare metal pall.
Ikea pallen behöver jag två med hjälpare till, en som håller hästen så hon står helt still och en som hjälper mig med benet.

Den höga behöver jag ”bara” har en medhjälpare, som håller hästen, eftersom den är så hög att när jag står längs upp är jag i samma höjd som hästen = ta över benet bara.
Tyvärr är det väldigt otäckt för en fegis att stå så högt, skulle hästen flytta på sig…:eek:

Vid avsittning använder jag ingen pall, men måste ha hjälp att få över benet.
Helst, även om jag kan fixa det själv, så vill jag ha någon på andra sidan också som tar emot och får av stigbygeln så jag inte ramlar i baken på grund av att jag sitter fast i den…(har hänt ja..)

Måste bara berätta att i kväll var det ett helt underbart vårväder här!
Åkte till min älskade häst, mest för att pyssla lite och bjuda på några äpplen, hade inga större förväntningar på att få rida.
Gör inte så mycket bara att få kela och prata lite är ju hur mycket värt som helst!:love:

Men när jag kom dit var där fullt med folk som precis hade ridit, så jag frågade om någon kunde tänka sig hjälpa mig upp, och det var det!
Så snabb rykt och på med sadel och upp!
Vi började med att skritta runt lite i paddocken, (vågade inte rida därifrån eftersom jag inte viste hur länge där skulle finnas folk som kunde hjälpa mig av)
Men sedan kom två ut och sa att om jag ville rida ut en sväng så hade de lite att göra så i vart fall en time till skulle de vara kvar! Jätte gulligt av dom!

Så vi gav oss i väg lilla snälla hästen och jag!:love:
Vilken kväll! Vädret var sanslöst och vi såg så mycket fint!
Red genom ett helt hav av vit sippor, såg en Glada som svävade majestätiskt ovan för oss, red längs en vår glad bäck där två änder simmade, ja det var helt underbart!
Min tanke var att vi skulle skritta, men det tyckte inte min häst! :D
Så det blev mycket tölt med ivriga glada hovar och även en liten galopp upp för en liten backe!
En sån kväll!! Det här kan jag leva länge på! :love:

Jag var ute och red en kort runda i går... hade med mig min medryttare som gick brevid...

det var förste gången som jag red min häst sedan början av noveber då jag skadade mig...
det blev skritt och några stag i tarv... men det var så skönt och min med ryttare sa att jag kan få rida vaje gång innan hon ska rida...:bump:

åååååååååå........:)

Hej hopp, liv i tråden! Jag hänger ju inte med alls...

Jag har fått rida EN gång sen senast! Nästa tjugo meter, det tog en och en halv minut :p

När jag ska ta mig upp på hästen är det fyra personer och lyftkran som gäller, eller maken som slänger upp mig för han är så j-a stark :D

Hej!

Ja jag vet inte riktigt var jag ska börja jag har sjukdomen MS och har haft den sedan 1998 de tog 5 år innan man ställde en diagnos vilket gjorde att sjukdomen fick härja fritt i min kropp under de 5 åren. Detta har gjort att jag som "normal status" har väldigt dålig funktion i mina ben från knäna och samt att känseln och motoriken i mina armar från armbågen är påtagligt försämrade.

Jag envisades i flera år efter det att man ställt diagnas att kalla mig själv frisk. På tävlingar hamnade jag konstant utanför placering då tygeln gled ur händerna på mig samt att stigbyglarna allt som oftast inte satt kvar på fötterna.

Först för ett halvår sedan konstaterade jag att jag måste göra något åt min situation om jag skulle tycka att ridningen fortfarande va rolig. Så jag tog mig i kragen (med lite hjälp från mannen förståss) och åkte till en av ridsportfurbundets utsädda klassifiserare för att se om jag hade ett funktionshinder eller inte (självklart hade jag inställningen att jag är för frisk) så de kom lite som en chock när hon talade om att jag passade i en av profilerna för funktionshindrade. Efter detta hade jag en nära kontakt med handikappkonsulenten och jag tippsades om att åka till Strömsholm för att "mönstra".

Idagsläget är jag en av de 6 ryttarna som är uttagen till landslaget för ryttare med funktionshinder.

Hej!

Ja jag vet inte riktigt var jag ska börja jag har sjukdomen MS och har haft den sedan 1998 de tog 5 år innan man ställde en diagnos vilket gjorde att sjukdomen fick härja fritt i min kropp under de 5 åren. Detta har gjort att jag som "normal status" har väldigt dålig funktion i mina ben från knäna och samt att känseln och motoriken i mina armar från armbågen är påtagligt försämrade.

Jag envisades i flera år efter det att man ställt diagnas att kalla mig själv frisk. På tävlingar hamnade jag konstant utanför placering då tygeln gled ur händerna på mig samt att stigbyglarna allt som oftast inte satt kvar på fötterna.

Först för ett halvår sedan konstaterade jag att jag måste göra något åt min situation om jag skulle tycka att ridningen fortfarande va rolig. Så jag tog mig i kragen (med lite hjälp från mannen förståss) och åkte till en av ridsportfurbundets utsädda klassifiserare för att se om jag hade ett funktionshinder eller inte (självklart hade jag inställningen att jag är för frisk) så de kom lite som en chock när hon talade om att jag passade i en av profilerna för funktionshindrade. Efter detta hade jag en nära kontakt med handikappkonsulenten och jag tippsades om att åka till Strömsholm för att "mönstra".

Idagsläget är jag en av de 6 ryttarna som är uttagen till landslaget för ryttare med funktionshinder.

Men gud vad kul att höra...
Jag tycker att det finns för lite ridsport på tv och nästan inget om funktionshindrade som rider...

hoppas att det går bra för dig...

Hej!

Ja jag vet inte riktigt var jag ska börja jag har sjukdomen MS och har haft den sedan 1998 de tog 5 år innan man ställde en diagnos vilket gjorde att sjukdomen fick härja fritt i min kropp under de 5 åren. Detta har gjort att jag som "normal status" har väldigt dålig funktion i mina ben från knäna och samt att känseln och motoriken i mina armar från armbågen är påtagligt försämrade.

Jag envisades i flera år efter det att man ställt diagnas att kalla mig själv frisk. På tävlingar hamnade jag konstant utanför placering då tygeln gled ur händerna på mig samt att stigbyglarna allt som oftast inte satt kvar på fötterna.

Först för ett halvår sedan konstaterade jag att jag måste göra något åt min situation om jag skulle tycka att ridningen fortfarande va rolig. Så jag tog mig i kragen (med lite hjälp från mannen förståss) och åkte till en av ridsportfurbundets utsädda klassifiserare för att se om jag hade ett funktionshinder eller inte (självklart hade jag inställningen att jag är för frisk) så de kom lite som en chock när hon talade om att jag passade i en av profilerna för funktionshindrade. Efter detta hade jag en nära kontakt med handikappkonsulenten och jag tippsades om att åka till Strömsholm för att "mönstra".

Idagsläget är jag en av de 6 ryttarna som är uttagen till landslaget för ryttare med funktionshinder.

:bow: :bow:

Ja jag kan bara hålla med hur många är det som vet att vi i år ska rida VM tex. Det både skrivs och visas för lite om oss funktionshindrade det är väl därför det är så svårt att få sponsorer oxå. Även om ridsportförbundet betalar en del av tävlingarna så kostar de ju en del att åka. Jag har varit i kontakt med 50 företag stora som små och hört mig för om sponsring eller om man vill köpa reklamplats på mitt släp och fått till svar:
" Handikappidrott de är väl något nödvändigt ont för lite PR för oss"
och självklart en massa andra dryga svar men men man får väl ta ett banklån :)

Ja, jag kastar mig väl in och försöker presentera mig också då... Blev reumatiker som sextonåring vilket nu har hunit bli sådär 25 år sedan. Känner mig inte speciellt gammal men när man skriver att man var sexton för 25 år sen, då måste man ju vara gammal ju! :eek:

När jag blev sjuk hade jag ett långt uppehåll från ridningen, var alldeles för dålig för att orka med något mer än att ta mig igenom en dag i taget. Började rida igen fem–sex år senare efter att bl a ha bytt höftleder. Kontaktade först en lokal ridskola men de hade ingen verksamhet då som funkade för mig och eftersom jag är en envis f-n så fick jag ju hitta på andra sätt. Sagt och gjort, jag fick köpa en gammal ridskoleponny som kunde bo hos en kompis. Hon gick bredvid och höll häten och hennes man gick och höll i mig beredd att plocka av mig om det skulle behövas.

I början red jag kanske fem till tio minuter i stöten, fast när jag var på "ridläger" höll jag ut i säkert en hel kvart. Ponnyn blev när jagsen var för dålig igen hela familjens älskling hos mina föräldrars grannfamilj. Sen har det varit långa perioder utan ridning efter det men jag började på allvar igen när jag skulle operera fötterna. Jag tänkte att på nåt sätt måste jag ju träna om jag skall ha nån nytta av min operation.

Det har nu lett till att jag efter olika turer med ridning på lite olika ställen har en åttaårig valack som jag haft sen han föddes :love: och som jag t o m var först med att sitta på (jag sa ju att jag är en envis :devil: jag sa aldrig att var särskilt smart :angel: ).

Förra året gjorde vi debut i dressyrens värld (på lokala tävlingar) min lille häst och jag och igår var jag och blev klasificerad för att få mitt medicinska kort.

Är väl lite av reservdelsmänniska, lappad och lagad med knä- och höftproteser, fastspikade fotleder. Ingen handstyrka (ja, knappt mätbar i alla fall) men med ett stort mått av tidigare nämnda envishet funkar det på nåt vis ändå. Brukar säga att hästen är min absolut bästa sjukgymnast (fast min andra sjukgymnast är bra hon med). Men utan hjälp hade jag inte klarat det så tack alla som hjälper mig :bow: för att få vardagen att funka.

Precis detta med att räkna sig till de friska känner jag så väl igen.

Såhär gick det till när jag fick min senaste chock: :(

Jag bestämde mig för att prova yoga och deltog i en prova-på-kväll. Det var (givetvis) många vältränade men även många gamla, otränade och tjocka där. Ha!, tänkte jag detta verkar ju vara rätt plats. Inte bara för eliten. Men vilken tankeställare jag fick! Jag kunde inte göra alls många grejor. Alla de gamla tanterna yogade på och hade inga problem, förutom med balansen då kanske. Men jag... Gud. Jag var till och med tvungen att gråta en skvätt i bilen på vägen hem. :cry:

Hursomhaver så hjälpte denna episoden mig att inse att jag visst inte var lika frisk som "alla andra". Det fanns en markant skilnad.

Tyvärr känns fibro som en evig grå-zon. Inget är mätbart. Och när man jämför sig med andra ;) så använder ju alla pall nuförtiden (en liten alltså) alla är ju dödströtta då och då, alla har huvudvärk och ryggont. Inget att bli upprörd över. Bara att kämpa på.

Nåja, insikten kommer klumpvis... :smirk:

Hej tråden.. hur mår ni här?

Hej tråden.. hur mår ni här?

bara bra... hur e det själv... vart bor du nu... (hoppas på hemma)

bara bra... hur e det själv... vart bor du nu... (hoppas på hemma)

När, jag bor på sjukhuset fortfarande jag.

Hästarna mår bra, dock, det är jag glad över!

Jag har en reumatisk bindvävssjukdom och ett bäcken som är kroniskt inflammerat och överrörligt. Senorna går ibland "över varandra" så benen kan fastna i ett låst läge - det gör då j---a ont. När jag varit som sämst har jag bara gått några meter. Har provat olika sorters sjukgymnastik men inget har gjort mitt bäcken bättre. Men ridningen har gjort underverk!!!!
Rider nu tre ggr i veckan. Oftast ca 30-45min blandad ridning. Lite "dressyr-pass" och markarbete.
Har jag mycket mer ont en dag så skrittar jag bara ut i skogen ett tag. Har blivit starkare i bäckenet av att rida.
Det jag har problem med är att jag inte kan känna riktigt om jag blir för hård i handen. Jag är stelopererad i tummarna och har nervskada i en arm så jag känner inte riktigt om jag håller i tyglarna. Men oftast går det ganska hyfsat bra. Snäll och tålmodig häst troligtvis.
Mycket "bra medicin" detta med ridning och hästskötsel - synd bara att inte sjukvården kunde ta in detta som en behandlingsmetod så att fler kunde bli starkare i sina kroppar.

Det finns sjukgymnastik eller vad det nu kallas till häst på några ställen i Sverige. Jag läste för lite sedan i en veckotidning om ett ställe som bedrev sjukgymnastik till häst (islandshästar).
Eftersom hästen rör sig fyrdimisionellt i sina rörelser så blir en skritttur på en halvtimme som många tusen steg för den som rider. Bra för dem som blivit ryggskadade eller har MS eller liknande.

Fram för mer sådana ställen!!!!

Ja, hur går det med hälsan? Dela med dig!

När, jag bor på sjukhuset fortfarande jag.

Hästarna mår bra, dock, det är jag glad över!

ja det är kul att hästarna mår bra men hur mår du...

Mina operationer har inte fungerat, så det blir nog inte mycket rida mer för min del. Det får tiden utvisa, forskningen går ständigt framåt, skam den som ger sig!

Mina operationer har inte fungerat, så det blir nog inte mycket rida mer för min del. Det får tiden utvisa, forskningen går ständigt framåt, skam den som ger sig!

det var tråkigt att höra...

Jag fick höra från min läkare att han är inte nöjd med hur mitt ben ser ut... men jag får vänta till hösten för att se om det håller... och då blir det en hel genom gång av mig... fot, ben, rygg, axel och huvud...

ja det är inte kul när det inte funkar... men jag försöker inte att tänka på det...

kommer du inte kunna rida som du gjorde innan operationerna heller?

har alldeles nyligen hittat tråden o läst den med stort intresse, även om jag själv inte har några funktionshinder. tycker att ni allihopa är väldigt starka som inte ger er! själv vet jag inte vad jag skulle ta mig till om jag inte fick rida...

kommer du inte kunna rida som du gjorde innan operationerna heller?


Nope. Verkar inte så. Men som sagt.. tiden får utvisa.. Det är mycket som har sagt att jag aldrig skulle göra igen som går alldeles utmärkt

Fy vad trist. :(
Men jag är ett stort fan av att aldrig säga aldrig, samt att rätt inställning gör underverk. :bow:

hoppas verkligen att du kan få rida igen!

Jag kan rida, men har svårt för att komma upp/av = krävs hjälp.
Och det är ju som det är med det, folk lovar att hjälpa men sedan så har de inte tid eller kommer överuvudtaget inte als...
Och där står jag och hästen och tittar på varandra.
Tja vad ska vi göra i dag då?
Ut och gå? (oj vad vi har promenerat)
Longera?
Lite markträning i padocken igen...
Eller!:idea:
Fick henne inkörd och skaffade mig en superlätt rockard som bara väger 65 kg = klarar att spänna för själv = ute och kör istället för att rida när det inte fins folk som kan/vill hjälpa mig upp i sadelen:banana:

Nope. Verkar inte så. Men som sagt.. tiden får utvisa.. Det är mycket som har sagt att jag aldrig skulle göra igen som går alldeles utmärkt

Vad himla tråkigt. Låter som om du blivit sämre av operationerna. I såna fall lider jag med dig, så himla tråkigt.

Vet inte vad jag ska säga, hur kan man uppmana att hålla modet uppe? Hoppas att det ska bli bättre och att du ska överträffa läkarnas bedömning. *Kramar*

Norrland

Nope. Verkar inte så. Men som sagt.. tiden får utvisa.. Det är mycket som har sagt att jag aldrig skulle göra igen som går alldeles utmärkt

det e klart att du ska rida om vi så ska lima fast dig på hästen...

Nope. Verkar inte så. Men som sagt.. tiden får utvisa.. Det är mycket som har sagt att jag aldrig skulle göra igen som går alldeles utmärkt

*Harkel*

Jag väntar på en omformulering av detta svar... :mad: Ordet inte, får ej finnas i en funktionshindrads vokabulär.

Självklart ska du tillbaka på hästryggen. Det är ett delmål! Vart du hamnar sedan blir en senare fråga. Varför inte en charterresa t