hejsan! Är det någon mer än jag som har en häst med ko fobi?
Hon gillar verkligen inte kor och ibland vägrar hon gå fårbi när korna går i en hage brevid vägen. :devil:

:) Jag har en :) men han går till slut förbi.....även om det är hoppandes på tvären eller så:)

Här är en till :D Väldigt tramsigt, dom borde väl ändå kännas lite som en fyrbent kompis? :angel:

heh:D Min är ochså jätte rädd för kossor,:rofl:

heh:D Min är ochså jätte rädd för kossor,:rofl:

min häst var rädd för kor. men sedan stod han i ett stall där det gick mycket kor så "fobin" försvann..
men han kan fortfarande vara lite fjantig men rädd är han inte längre.:D

Har en som är hysteriskt rädd för kossor, det finns inte en chans i hela världen att få förbi henne en kohage... Hon är i normala fall det coolaste som finns men när det kommer till kor så får hon riktig panik. Antar att det har hänt något tidigare i livet men har inte forskat något direkt i det.

Nä inte kor, men för grisar. De är visst livsfarliga! Men samma häst kan jaga älgar, det är lungt...;)

Red en häst mycket förut som var livrädd för kor, och det jobbiga var att korna vi tvingade oss att ta förbi för att komma till ridhuset JAGADE oss! Sprang efter staketet, muade och brölade... till och med jag blev rädd en gång när en av kossorna började typ klättra mot staketet :S
Men sen började jag leda hästen förbi i longerlina istället för att rida, så att han kunde kasta sig lite men inte komma så mycket längre än min takt... eller hur man nu ska förklara det. Och efter några månader var han inte ett dugg rädd längre :D

Vi har en i stallet som tycker dom är jätteotäcka! :crazy: Har dock blivit bättre med åren sedan han kom då grannen är bonde så har han inte haft mycket till val :idea:

stallet jag stod i förr var man tvungen att rida förbi en kohage för att komma till skogen. mycket mycket farligt och fick mig att bäva för skogsturer. hursomhelst så klarar vi det nu trots mycket tjafs, fast helst av allt skulle ajg velat sätta honom i en ladugård. :D fast då hade han väl sprungit genom väggen och ut!

hejsan! Är det någon mer än jag som har en häst med ko fobi?
Hon gillar verkligen inte kor och ibland vägrar hon gå fårbi när korna går i en hage brevid vägen. :devil:

Min är jätterädd för allt vad kor heter fast hon stått på en bondgård där de har över 200 kossor:D
Blåser upp sig och trippar på tvären förbi varenda kohage vi rider förbi;)

En av mina f.d. hästar led av vansinnig skräck för kor. Varje vinter passade jag på att träna honom att närma sig grannens lösdrift och efter några veckor gick det fint att passera (om än lite misstänksamt). Varje sommar fick jag mina ansträngningar spoilerade när grannens kvigor satte av i full fart mot/efter oss! Usch vad arg jag blev...

Totin avskyr kossor, går en massa herreford i en hage som vi rider förbi väldigt ofta o han köra alltid sin snygga "passage" förbi där :p knäpphäst.

Javisst!
kor e skitläskiga,
men det är även vedtravar, buskar, stenar, vattenpölar, och det mesta som prasslar.

man har bara så kul som man gör sig!
:banana:

Ja livrädd vet jag inte men kan man slippa gå förbi så hade det ju varit bäst, tycker hon. Men det är mest på vägen bort som dom är hemska, på vägen hem så är det bättre, då stannar hon inte och bacakr och frustar utan går snabbt förbi

min häst var jätterädd för kor efter att en ko hade jagat henne och vi skenat...:crazy: men sen hamnade jag på en ko clinic, och det visade sig att hon inte var det minska rädd, hon gick rakt in i koflocken med en gång och fnös och fick alla kossor att flytta på sig:banana:

Min ena häst hade kofobi förr och var allmänt jobbig att få förbi kossorna. Men sen för några år sedan flyttade vi till ett nytt ställe och han skulle få gå själv några veckor innan nya hästen skulle komma. Tänkte att nu ska hästskrället:love: vänja sig vid kor innan det händer nått allvarligt. Så jag släppte helt enkelt ihop honom med två ursnälla och lugna kossor. I början var han livrädd, men efter ett par dagar hade han fått två nya vänner, när så den nya hästen kom och han fick lämna sina nyfunna vänner gick han och skrek efter dom i en vecka, struntade fullkomligt i nya hästkompisen. Nu går det hur bra som helst att ta sig förbi kohagarna, lite läskigt med kalvarna bara när dom kommer brallandes.

Min ponny är inte rädd för kor men jag är. Går inte gärna närma dom trots att ponnyn delar hage med kor (och hästar givetvis) och vill hon inte att jag ska ta henne går hon in och ställer sej bland dom :o

Medryttarpållen var livrädd för kor tidigare. Det krävdes massor av övertalning för att han skulle våga gå förbi en kohage, och när han till slut gick var det med största försiktighet, och så långt ifrån de hemska djuren han kunde komma.

Försökte vänja honom genom att låta honom stå långa stunder och titta på korna, men det enda som hände var att han blev något mindre rädd ju längre sommaren led.

Tills han träffade en söt liten vit kviga förra sommaren. Tydligen var det något hos henne han gillade, för när vi hade stått vid hennes hage en stund ville han plötsligt fram och hälsa. Och efter det gick han förbi kohagar som ingenting. Knäppa häst. :D

Vi får väl se om han kommer ihåg att hans koskräck är botad nu till sommaren, dock. Jag har ju mina misstankar om att så inte är fallet... :angel:

Min tinkerkorsning var rädd för EN sak när hon köptes till ridskolan nämligen KOR. Vilket då är YTTERST olämligt när det finns KOR åt alla håll i byn..
Från början så STIRRADE hon till och med på kohagarna som satt uppe på vintern och ville inte riktigt gå.
Som tur är är kossorna här SNÄLLA och vana med hästar så de kommer inte rusande om de är ute.. Klart att en och annan kalv kan kuta men.. Numera står Undis och tittar på kalvar och tycker inte de är läbbiga alls..

Det började ge med sig efter ett halvår ungefär.. En bidragande orsak till detta.. MATEN levererades av en kobonde som gärna kliade på henne.. SÅ ko lukt blev samma sak som myspys uppmärksamhet och MAT för henne

Anna-Carin

Jo min är också rädd för kossor. Som tur är har vi inga kossor i närheten vid mitt nya stall. :)

:) Min häst är inte rädd för kor! Han är inte särskilt rädd för något egentligen.. Men är det något som verkligen skrämmer slag på honom så är det hans egna skugga!
Han kan verkligen bli skraj och det är ju liksom svårt att komma ifrån något som förföjer en! :rofl:
Men när han har lugnat sig och tittat en liten stund brukar det gå bra!

Är glad iaf att han inte ha fobi för kor när vår granne är bonde och har hur många sådana som helst!

Min valack är övertygad att kor äter hästar. Det går att övertala honom att gå förbi, vi tränade ett tag på det, men det är fortfarande superläskigt och han smyger verkligen på tå. En gång kom kossorna galopperandes mot oss och då blev han bara "AAAHHH dom kommer EMOT mig!!! :eek: :eek:"
Och hoppade ut på fälten och stod där och fnös och darrade. :D
Sen har vi mött en lös ko också, då hamnade vi i diket. :D

Men jag har mött värre hästar. En gammal passhäst jag hade förr var verkligen skiträdd för kossor, hennes värld rasade om hon såg en kossa. Och rörde den sig (även om det var 500 m ifrån) så vände hon och drog. Det gick inte att varken köra eller rida förbi en kohage med kor i. Tränaren hamnade i diket med vagn och allt en gång, hon vände och drog när hon såg en ko. Till slut gav vi upp med henne och slutade köra/rida där det fanns kor.

Min förra valack hade verkligen kofobi. Han blev helt okontaktbar utav lukten, han behövde inte ens se en ko i fråga. En gång kastade han runt på en väg helt "utan anledning", så han gick omkull och skrapade upp framknäna. Eller utan anledning...ko lukt i närheten.
En annan gång skulle vi köra vagn på en skolavslutning. Vagnen skulle hämtas från en bonde, så vi tog tom häst dit. Han mer eller mindre galopperade runt på gårdsplanen(inte en ko i sikte, men lukt) så bonden frågade försynt om den verkligen var inkörd?

Nä, kossa var verkligen hans fasa, fast jag vet inte om han skulle ha brytt sig om den var luktlös, för han har aldrig sett nån, bara känt lukten...

Min... fega fälttävlanshäst... :rofl: är inte livrädd för kor, men han vill helst inte gå nära dem - vilket var ett problem då vi tränade terräng i en kohage (det var en jättefin terrängbana, men de lät korna gå där tillfälligt) och de stod ganska nära hindrena...

Första gången fick pålle tokspel och det krävdes mycket övertalning och beröm för att få honom över hindrena, andra varvet hade korna flyttat sig till ett annat hinder - det hoppade han jättesnällt, men hindret där korna stod första gången... nepp.

Yes, mitt gamla halvblod var verkligen rädd för kossor :D Varje vår var det speciellt problematiskt när de just hade blivit utsläppta. Ja, det var väl då som de luktade som starkast. Han blev helt okontaktbar och tvärvände i riktning från stallet i full galopp tills han kom på att han var på fel håll och tvärvände igen :D

Eftersom han var så spänd varje gång han passerade en kohage så hände det att han skrämde hela boskapsgjorden när de låg och idisslade så att allihopa reste sig och drog iväg i FULL FART! :eek: Det gjorde honom än mer spänd, ja och så var cirkusen igång. Normalt sett var han en tuff häst som aldrig tvekade på något, hoppade alla terränghinder o s v, men kossor det var livets ONDA för honom.

Om det hade åkt en ko i ett hyrsläp gick han ABSOLUT INTE in i det, normalt sett annars världens mest lättlastade pålle.

Ja han blev lite bättre med åren, eftersom han flyttade till en gård som hade Highland Cattles. ;)

Min medryttarhäst är otroligt fjantig när det gäller kor, har jag märkt.
Hade galopperat av henne rejält på en stubbåker (tidigare i höstas alltså) och eftersom hon hade blivit väldigt svettig tänkte jag ta en extra lång avskrittning och skritta runt en annan åker.
Jo tjohej, visst...
Åkern "sluttar" lite, så man når ett krön där man har en utsikt, och därifrån ser man en kohage som ligger en bit ner/bort.
Den tidigare totalt slutkörda hästen får spel när hon ser korna, flyger upp i luften, och hoppar som en tok, galopperar rakt åt sidan, bockar m.m. Får stopp på na bara 10-15 meter från vägen...
Som tur är har vi inte så mycket kor där vi rider, spec. inte nu på vintern. Hästen är en som springer/hoppar först, och tänker en kvart senare eller så...
Hade det varit min häst hade jag fixat ihopsläpp med koflocken som går ngn km bort, under sommaren. Men men, man får bita ihop o hålla i manen ;)

mina hästar va rädd för korna i sommras men vi klev alltid av dem och gick förbi då gick det bra,
sen på förmidagarna på häljen så promenerade vi bara för bi med dem när vi ledde dem,korna kom rusande o skrek vi gjorde så några gånger sen va det inga problem att rida förbi dem även om dem komm i full fart

känner igen det där..min häst bara HATAR kor..så klart att ona sta börja springa och hoppa mot oss när vi är ute och rider så han håller på att skita på sig..

Min medryttarhäst är oxå livrädd för kor! Hon är mer i luften än på marken när vi försöker gå förbi... Hon stannar oftast väldigt långt ifrån o försöker komma undan...O sen när vi har kommit förbi eller när korna är lite bakom så vill hon helst sätta av i en väldig fart!!:p