Vet inte om jag lägger denna tråden rätt nu. Jag tror att jag har fått tag på en utav världens snällaste fjordingar. Har haft honom i 1½ år och han har aldrig försökt kasta av mej inne inne i ridhuset eller paddocken. Det enda han har gjort är att ha skenat hem vid uteritter när vi inte haft hästsällskap med oss. Dom gångerna har han vänt på en 5öring och dragit iväg i full galopp hemåt, jag har gjort allt jag kan, kämpat som jag vet inte vad för att få stopp på honom, det har bara varit till att slänga sej av i närmsta buske. Till saken hör att jag alltid har varit väldigt försiktig, inte bara i ridningen, men jag har redan från första dagen kännt mej väldigt trygg uppe på Tjalle, fram tills nu. Ingen förstår hur jag kan vara orolig för att rida på honom, han är ju så snäll. När dom andra hästarna stuttsar omkring så står han lungt och suckar åt dom.
Men ändå har jag fått en sån extrem obehaglig känsla när jag rider på honom. Jag tror inte att jag är rädd för att trilla av, jag har köpt så många säkerhetsgrejjer jag kan komma på, hjälm, väst och säkerhetsstigbyglar. Men är så otroligt rädd för att jag ska tappa kontrollen över honom. För både han och jag vet att han kan göra som han vill, om han vill. Och det är ju inte speciellt ofta som han vill vara "dum" men som sagt, han vet ju att han kan göra det om han vill. Jag vill inte sälja honom för jag tror nästan att jag omöjligt kan få en snällare häst. Men varför är jag så rädd för honom? Och vad kan jag göra åt det?
Jag vågar nästan inte kräva nått av honom, vågar inte ge mej på nått som jag vet att han inte tycker om för då är jag rädd för att han ska ta över för att få sin vilja igenom.
Ingen förstår mej just nu. Hur tusan kan jag vara rädd för att rida på Tjalle? Världens lugnaste och snällaste häst?! Samtidigt som jag rider på honom kan det vara andra ryttare runt omkring mej som sitter på hästar som är mer uppe i luften än på marken, och dom ser helt lugna ut. Och där kommer jag, stel som en pinne, på en fjording som lunkar fram...

Har han gjort något speciellt som har skrämt dig? Eller har känslan krupit fram utan egentlig anledning?

Jag tror att det har kommit utav dom gånger han stuckit med mej vid uteritterna. Jag känner mej helt chanslös när han gör så. Han är så otroligt stark. Så det är just det. Jag har fått smaka på hur stark han är och jag vet att om han bara vill så gör han vad som helst med mej. Det har varit en sån hemsk känsla att tappa kontrollen helt över hästen. Så nu har jag slutat rida ut på honom. Men även i ridhuset har obehaget börjat krypa sej på.. Är han bara minsta lilla piggare än vanligt eller extra nyfiken på nått, så blir jag stel som en pinne:crazy:

Vill ju inte sälja hästen och sluta rida. Det är ju typ det enda intresset jag har, och det enda som jag HAR tyckt varit riktigt roligt. Nu kommer det tillfällen ibland då det känns tryggt. När vi är själva i ridhuset och hästen är lugn och fin t.e.x. Men dom tillfällena börjar komma allt mer sällan. Det blir som en ond cirkel. Jag är orolig= hästen tar till vara på det och gör lite extra som den vill = jag blir ännu mera spänd och orolig... osv..
Har ju föröskt oss på att hoppa några gånger, vilket hästen älskar och drar på som tusan mot hindrerna och jag kan varken svänga eller bromsa när han väl har fått upp farten. Så hoppningen har vi lagt på hyllan nu, samma med uteritterna.:cry:

Ok, då tror jag att jag förstår. Om rädslan bara beror på att du är rädd för att att han sticka så finns det ett bra knep. Fjordingar är så attans starka att det ibland inte hjälper att dra i tyglarna på något sätt...

Vi säger nu att hästen börjar sticka med dig; du "drar" i tyglarna t o m ganska hårt och inget händer ändå. I det läget, efter (måste ske i rätt ordning) att du har förhållit och inget har hänt, så tar du tag i bara den ena tygeln (den andra hänger helt) och styr in hästen på en volt som blir mindre och mindre. När han går i det tempo som du vill att han ska gå i, släpper du ut hästen på rakt spår igen. Repetera tills hästen lyssnar på din förhållning/dina direktiv angående tempo. OBS, vill du att hästen ska stanna så måste du ha ner honom till väldigt långsam skritt först och hästen kan inte stanna förrän du har släppt efter på tygeln, "blivit rakare i kroppen". Väldigt viktigt, annars förstår inte hästen vilket slutresultat du är ute efter.

När detta är repeterat x antal gånger så vet hästen att om den inte lyssnar på dina förhållande ("lika på båda") hjälper så kommer du att styra in honom på en "volt" och då kommer han att bli mer och mer lyhörd för förhållning.

Hej!

Vad synd att du ska behöva känna ett sånt obehag för något som du egentligen tycker mycket om. Ska försöka tipsa lite :d.

Har sjäv haft en häst som skarpt ogillade att rida iväg utan sällskap. Han stack helt sonika så fort man vänt nosen hemmåt igen. Det enda som funkade för mig i den situationen var hårt mot hårt. Du måste visa att du INTE accepterar att han sticker med dig. Jag tog tag med båda händerna i ena tygeln o drog till allt vad jag hade. Är du bara beredd på att det blir en piruett så sitter man där man sitter. Som oftast kommer de av sig. Sedan red jag serpentiner blandat med volter HELA vägen hem så att han skulle förstå att det minsann inte var raka spåret! :p Valackar brukar vara relativt samarbetsvilliga... :D

Är man osäker så är det svårt att tro på sig själv och på det faktum att man klarar av vissa situationer. Det finns ingen annan i stallet som du litar på och kan anförtro dig problemet? Någon som kanske kan ställa upp och rida honom i några veckor och uppfostra honom en aning?

En tränare kan ju hjälpa dig att bättra kommunikationen mellan dig och din häst och ge dig lite feedback som gör dig en aning modigare och känner att du faktiskt klarar av och kan.
Men när det kommer till uteritterna så tror jag att det enda som gäller är att sätta stopp för beteendet. Vågar du inte själv så fråga om hjälp. Är inget svårlöst problem.

Lycka till så mycket!

Senast han stack med mej i skogen tog jag tag med båda händerna i en tygel och drog HÅRT- inget hände. Han var stenhård i nacken och fortsatte rakt fram som ett ånglok ändå red jag med pessoa som ska vara ett ganska "skarpt" bett, tyvärr tappar jag balansen efter ett tag så "kampen" brukar inte bli så lång. Det är säkert lättare i ett ridhus för där hinner han ju inte få upp farten. Men problemt är ju att han sticker ju aldrig där, ändå är jag rädd. Men ditt tips är ju bra att ha ifall han skulle få för sej att göra det:bow:

Är man osäker så är det svårt att tro på sig själv och på det faktum att man klarar av vissa situationer. Det finns ingen annan i stallet som du litar på och kan anförtro dig problemet? Någon som kanske kan ställa upp och rida honom i några veckor och uppfostra honom en aning?



Har tyvärr ingen som förstår mej, eftersom hästen är en ängel. För hur kan man vara rädd för en sån?
Uppfostras behöver han ju egentligen inte mer än att man ska kunna rida ut på honom utan att han sticker hem. I ridhuset/paddocken bråkar han ju aldrig så där finns ju inget att "fostra upp".
Har tänkt mycke på det där med att kasta upp en annan på uteritt eftersom jag inte själv vågar. Har slängt upp en mer erfaren/tuffare ryttare och det känner Tjalle direkt och slutar bråka. Men när jag åter kommer upp så känner han ju att det "bara" är jag och då är ju problemet tillbaka igen. Han är smart min kille.:(
En gång när han vände fick jag dock stopp på honom genom att dra i en tygel men då hade jag fortfarande balansen och han hade inte lyckats få upp farten. Sist vi var ute(var typ runt jul någon gång) tvär vände han och stack iväg i galopp, jag tappade balansen men hängde och drog i en tygel så länge jag kunde. Men det var som sagt omöjligt, Han var helt rak i hela kroppen och gick som ett ånglok rakt fram!:eek:

Jag vet ju inte om jag kan vara till någon hjälp - men jag har samma problem...:(

Vi håller på och försöker genom att ta med oss ridsällskap (min sticker både när vi är ensamma och när vi har sällskap) och så gör vi halvhalter, halvhalter och halvhalter på vägen hem och innan vi "vänder hemåt". Lyssnar hon inte tvingar jag henne att gå tillbaks en bit. Dessutom har vi hjälp i "halvhaltandet" av ridsällskapet som gör halvhalter eller om det behövs hel halt framför oss. I början hände det till och med att min kompis fick ställa sin häst tvärs över vägen och spärra. Men det har hjälpt lite i alla fall. Nu återstår snart att pröva om det går lika bra om vi är ensamma också...

Jag hade faktiskt en fjording som betedde sig exakt likadant, den sista gången jag red ut ensam vände hon mitt i skogen och skenade hem med mig och gick omkull på en isfläck. Mitt råd är att kan du inte klara av att få stopp så utsätt dig inte för situationen alls. Rid ut i grupp eller på ridbanan och vill du ut själv så ta en promenad i stället. Rädslan kommer att ge vika men det tar ett tag. Lycka till!

Jag tycker som föregående talare inte heller att du skall utsätta dig för det här olyckliga nåt mer, rid honom i ridhuset och ta hellre promenader med honom i skogen...då sticker han väl inte eller? Det känns som att det bara kommer att fortgå och till slut kanske det händer något olyckligt. Alternativet är ju att sälja och skaffa dig en annan häst som du verkligen kan lita på i dessa uterittssituationer. Förstår ju att du gillar din kille och inte vill byta ut honom men ibland så måste man ju inse att det inte funkar och att det kan vara en fara för både honom och dig :( Envishet och vishet går inte hand i hand tyvärr :( Lycka till vad du än gör med det hela! :)

Jag valde ordet ouppfostrad då jag anser att detta är en olat, dvs det bygger inte på rädsla el liknande. Enbart att han vill hem och då gör han som han vill, det tycker jag nog kan anses lite ohyffsat :p. Men kanske fel ordval.

Tycker inte att du ska känna dig dum för att du har en *snäll* häst! Skulle personligen anse honom *dum-snäll*, för han är ju enbart lydig och skötsam så länge det är på hans villkor. Din egna osäkerhet ökar sakta men säkert och det gör den ju inte för inget. En sådan här häst kan vara jättejobbig att rida, synd att ingen i stallet verkar förstå dig. Brukar du få stopp på honom till slut, eller är det först vid stallet som han stannar?

Har du provat att inte avsluta ritten bara för att ni kommit tillbaka till stallet? När han stannat hade jag suttit (lagom ilsken) och snurrat honom (unghäst-metod!), om jag fallit av hade jag snurrat för hand så fort jag kommit på plats. Snurra som en bestraffning, hästar tycker inte det är kul att snurra 50 varv men de tar heller ingen skada av det. Rid sedan en kortis i paddocken eller liknande. Sluta när du känner att han lyssnar och dra dig inte för att snurra om han är ouppmärksam på DIG. :d

Tycker inte att du ska känna dig dum för att du har en *snäll* häst! Skulle personligen anse honom *dum-snäll*, för han är ju enbart lydig och skötsam så länge det är på hans villkor.


Du har så rätt så:bow:
Nu har jag inte vågat mej på att rida ut så många gånger efter att det här hade hänt dom första gångerna. Men jag brukar aldrig lyckas sitta kvar tills han kommer enda till stallet. Jag tappar balansen ganska fort och brukar sikta in mej på nått som ser mjukt ut och försöka landa där, istället för att hålla sej kvar och trilla några meter bort i en stenhög istället. När jag kommer hem till stallet och han står där och väntar och ser ut som att ingenting har hänt:angel: så brukar jag leda honom en bit bort på vägen från det hållet vi kom.

Jag har försökt bli "sträng" och noga mot honom. speciellt när jag leder honom. Gör han inte halt när jag vill det eller går innan jag har sagt till så får han backa. Där har han lärt sej ganska fort att det är smidigast att stå still.

Det som gör ett sånt här problem lite komplicerat är att det drabbar Er båda illa. Med tiden Tjalles ego bara växer (vilket kan utsätta er för stora risker) så förtvinar ditt eget och gör dig handfallen. Löser Ni inte detta så blir situationen tyvärr ohållbart.

Jag förstår så väl att du blir rädd. Vem vill riskera det faktum att ramla hårt i backen vid varje uteritt? Jag håller med de andras utlåtande att du måste vara rädd om dig själv och vågar/kan/orkar du inte ta upp en kamp så råder jag dig till att be någon mer erfaren. Denne person kan ju i sin tur ge dig tips på hur h*n tycker att du ska göra när han rejsar iväg. Enda sättet för er att kunna ha kul och avslappnande uteritter igen är att bryta mönstret. Annars blir det allt för farligt.
Om du har dålig balans så sätt en rem (stigläder?) runt halsen på han, på det sättet har du nåt att hålla fast dig i när du känner att balansen vacklar, försök få honom att vända (inte stanna) och galoppera åt andra hållet i stället, och jobba honom som *straff*. Vill han galoppera så ska han minsann få galoppera! :devil: Men i din riktning och till när DU vill att han ska stanna.

Min feghet sätter ju stopp för det mesta. Mina 45 kg verkar inte ha en chans mot hans 500. Har ju en liten ponny också som jag brukar rida ibland hon är en riktig :devil: därför jag rider henne och inte låter nått barn sitta på. Men där har jag ju helt klart mer kontroll. Är hon dum så kan jag "straffa" henne och rida henne runt, runt, runt på en volt. Men det vill inte Tjalle, så därför gör han det inte.:( Så jag vet hur jag SKA göra bara det att jag inte klarar av att få det gjort.:(

En gång när han vände fick jag dock stopp på honom genom att dra i en tygel men då hade jag fortfarande balansen och han hade inte lyckats få upp farten. Sist vi var ute(var typ runt jul någon gång) tvär vände han och stack iväg i galopp, jag tappade balansen men hängde och drog i en tygel så länge jag kunde. Men det var som sagt omöjligt, Han var helt rak i hela kroppen och gick som ett ånglok rakt fram!:eek:

Jaadu... Att bända in en fjording på en volt är inte alls lika lätt som att göra det med ett halvblod. Jag förstår precis din rädsla, och jag skulle känt likadant i din situation. Stackars dig... det är ju inte ridhuset eller paddocken som är problemet... Jag har inget tips att ge, bara medömkan. Om min häst var sådan skulle jag nog tappa sugen att rida över huvud taget. Jag hade nog valt mellan att sluta rida helt eller att sälja denna häst och skaffa en som passade mig bättre. Lycka till med ditt lugna monster! Och var rädd om dig!

Hur pass ridvan är du själv?
I vilka situationer gör han så?
Går det att skritta i skogen utan att han gör så?

Jag hade ett liknande problem med min fjording när jag var nydliven ägare, hon stack helt enkelt med henne, men då även i paddocken.
Redn jag på en volt längts bort från stallet, så stack hon mot stallet och tryckte upp mig mot staketet.

Mitt problem löste sig dock ganska lätt.
I padocken fick min syster rida henne några gånger (som var lite mervan och starkare) så det löste sig på det sättet, plus att jag själv lärde mig HUR jag skulle göra.
I skogen var det lite värre, men jag gjorde så att jag satte på ett pelhambett (gummi) och det gick faktiskt väldigt bra. Efter några "ryck" i munnen med det blev hon faktiskt ganska snäll.
(man får faktist bli lite våldsam när hästen skenar, eftersom det är farligt!)
Sen när jag kände att det började gå bra så bytte jag tillbaka till tränsbettet.
Sen hädne det ett fåtal gånger att jag tog på pelhamet igen, om jag kände att hon började bli "bråkig" igen.

Det bästa tipset i övrigt är att så fort han tänker vända, DRA HÅRT i tygeln åt motsatt håll så han absolut inte kan vända. Så hårdhänt kan du vara. Det kan ju hända att det räcker med en-två gånger.
Sen direkt så trycker du på honom ordentligt så han fortsätter åt det håll DU vill.
(ingen liten mestryckning med benen!)
Om du förstår hur jag menar?!

Men hur lätt är det att få tag på en häst som är HELT genom snäll? Tjalle har ju aldrig gjort något direkt elakt, han har aldrig försökt kasta av en, sparka eller bita. Det är bara det att när han vill gå nånstans gör han det. Men jag tror inte att han gör det för att vara elak, det är precis som att han tänker "häng med där uppe nu så går vi hitåt". Så om jag säljer honom (tror faktiskt aldrig att jag skulle klara av att lägga ut en annons på honom:o ) och sedan ska ha tag på en annan häst, ur vet jag då att den hästen inte har någon annan olat som jag kan bli rädd för?
har ju fått tipset att sälja Tjalle och köpa en mindre häst, eftersom jag är liten så kan jag säkert ha en lite nättare c-ponny. Och eftersom jag inte är speciellt intresserad av att tävla så spelar det ju ingen roll att jag fyller 18 om ett år. Men hur tusan ska jag kunna sälja Tjalle?!

Hur pass ridvan är du själv? jag har ridit i 10 år men den mesta utav den tiden har varit skogspromenader på shettisar:o

I vilka situationer gör han så? IBLAND när vi inte har häst sällskap. Sist hände det när vi korsade en väg som gick hemåt.

Går det att skritta i skogen utan att han gör så? Ibland går det ibland inte men jag har slutat prova:o

Det jobbiga är att han "varnar" aldrig innan. Han kan trava på jätte fint åt det håller jag vill med spettsade öron till han gör en tvärvändning och sätter av i galopp. Fortfarande med spettsade öron och en glad min. Så han är nog inte rädd... Tyvärr tappar man balansen när han gör så här. Så man har inte så mycke kraft att använda till att få stopp på honom sen.:(

Jag förstår precis hur du känner, eftersom jag gått igenom samma elände.
I mitt fall var det så att det helt enkelt var ett ledarskapsproblem - hästen litade inte på mig utan tog egna initiativ.
Jag jobbade mycket med ledarskapsövningar på hemmaplan, och mycket även med mental träning för min egen del. Promenerade med hästen i skogen istället för att rida.
Det tog lång tid, men en dag kände jag att hästen börjat lita mer på mej (och jag på henne) och då gick det bra att rida ut ensam. Visst händer det att hon blir lite stissig när vi är ensamma i skogen, men om jag själv bara andas lugnt och pratar med henne går det riktigt bra.

Försök ta hjälp av någon i din närhet - du kommer att reda ut problemet. Lycka till!

Immer

Jag kan mycket väl förstå att du blir rädd av hans beteende när du rider ut själv!

Har ett ips men det förutsätter att du kan hålla dig kvar när han tvärvänder. Först och främst sätt en achenrem mellan ringarna frampå sadeln som då kan hålla fast dig i. Sedan tar du ett bra rep/rem och gör en ensidig graman. Du fäster ena änden i sadelgjorden på sidan precis under sadeln, trär den genom bettringen och håller andra änden i handen när du rider. Sticker han så släpper du de vanliga tyglarna och tar med båda händerna och gör hårda snabba ryck när du böjer hans hals mot ditt ben. Man blir mycket starkare! Bör ej användas med stång/gag bett då effekten inte blir densamma

Eller har du testat ett riktigt stångbett? Rekomenderar ett westernbett typ denna modell http://www.fdsaddlery.de/shop/images/medium/billy_allen_shank_bit.jpg med självklart kindkedja/curbstrap Ett pessoa är tämligen värdelöst eftersom det inte har någon kindkedja och när det gått igenom kan du lika gärna ha ett vanligt tränsbett.

Är inte för att betsla upp men ibland kan det vara det bästa för att kunna få hästen att förstå att det är oacceptabelt att sticka och för ens egen säkerhet.

du har fått väldigt bra tips men ja satt och funderade på om du red för någon tränare ?

Om du gör det, fråga om ni inte kan träna utomhus då, alltså att ni rider iväg en bit, som om du rider ut helt själv.
Då ser ju tränaren vad som händer och kan säkert ge råd, eller be h*n sitta upp ute.

Sen beror det väl på vad man har för relation med tränaren.
Min dressyrtränare och ja umgås även på fritiden så därför skulle det inte vara ett problem för mig, medans jag aldrig skulle kunna be min hopptränare om något sånt.

Bara en tanke..

Men jag vågar inte hoppa upp och prova att rida ut bara för att tränar ska få se hur det går till. :(

Jag gillade metoden du nämnde om att sätta en rem från sadel gjorden igenom bettringen och till handen bra, det behöver jag ju bara använda mej av när det behövs. Betsla upp honom vill jag inte göra då jag fått en känsla av att han blir ännu värre då, kan inte förklara varför men han känns mycke lugnare på ett vanligt tredelat som jag har nu.:crazy:

Till dej och alla andra. Vårat problem ligger ju inte endast i uteritterna utan jag har ju även blivit rädd när vi är inne i ridhuset. men problemet kommer ju ifrån att han har stuckit på uteritter..

Tack för alla svar:bow:

Till dej och alla andra. Vårat problem ligger ju inte endast i uteritterna utan jag har ju även blivit rädd när vi är inne i ridhuset. men problemet kommer ju ifrån att han har stuckit på uteritter..

Jag tycker att du skall rida i ridhuset tills du börjar känna dig trygg igen. Hästen känner om du är rädd/nervös och tar det som ett tecken på att du inte kan/är lämplig att bestämma och då måste ju hästen bestämma. Ungefär. Om du rider i ridhus/paddock tills du känner dig trygg igen så har du vunnit mycket - framför allt ska det ju vara kul att rida, inte bara obehagligt och skrämmande så om inte annat så för din egen skull.

Jag tycker också att du ska prova med pelhamsstång med kedja. Pessoa bettet hjälper ju inte och det är inte snällare än pelhamsstången!!!

Kan du leda honom en skogsrund utan att han sticker? Du kanske ska börja där istället. Led honom runt och sedan är ni ju bägge uppvärmda (och du har slappnat av) och så rider du ett pass i paddocken eller ridhuset. Sedan kan du även avsluta med en promenad utanför innan passet är avslutat.

Jättebra för ditt flås också :)

Men jag har ju slutat rida på pessoa också för att han blir värre då. Min hästvana kompis har tyckt att det varit en dum idè att sätta på honom ett skarpt bett för att hästen kan tycka att det blir obehagligt och vill sticka för det. Vad tycker ni? Ska jag sätta på ett stångbett eller liknande? Är så rädd för att skada munnen på honom:(
Det har hänt några gånger att han stuckit iväg med mej när vi tagit(enligt honom) en för stor omväg för att komma hem när jag bara varit ute och gått brevid honom. Men jag har börjat gå promenader med honom nu som jag ökar ut mer och mer för varje gång.

Var ner till ica förut och träffade väldigt lägligt en bekant som håller på med NH och sånna grejjer. Och vi började prata och kom fram till att hon gärna hjälper mej. Vi bor nästan grannar men har nästan aldrig prata med varann:crazy: :) Så det här kom ju jätte lägligt. Hon kan ju förhoppningsvis hjälpa mej att ta tillbaka ledarskapet över Tjalle:) Bra va?;)

Med ett stångbett som jag visade så kan du använda två tyglar, en i ringen i mitten (i den översta fästs kindkedjan) och en i ringarna längst ner på skänklarna. Då kan du rida med de översta tyglarna vilket blir ungefär som ett tränsbett och ha stångtygeln som säkerhet.
Ett äkta stångbett (pessoa är ett gagbett, ej stångbett) ger dig rätt använt en överraskande kraft som kan användas vid de tillfällen hästen behöver en liten minnesbeta men kan samtidigt vara väldigt milt och man kan med fördel rida med lätt hangande tyglar om man endast rider med en stångtygel.


Du tror inte att osäkerheten som även finns innom inhägnat område kommer att försvinna när du känner att du känner att du får stopp på honom om han sticker eller ännu bättre kan hindra honom från att sticka

Det är ju lätt att ge goda råd i en situation som din som utomstående, men jag vet hur svårt det är när man själv har problem..

Jag funderar...Om ngn som var starkare skulle kunna rida Tjalle och tvinga honom att ridas ut igen och igen de gånger han drog hemåt? Och konsekvent fortsätta så?

Och ta kortare turer med mycket beröm de gånger han sköter sig?

Som sagt andra ryttare kan rida ut på honom utan problem. Dom som är tuffa och starka, hans gamla ägare klarade av det.. Men Tjalle vet ju så väl att med mej gör han som han vill, då spelar det ingen roll hur många andra som kunnat rida ut på honom dagarna innan.
Har en pojkvän som inte har någon hästvana(förutom gas, broms och sväng), Men är HELT orädd och ruskigt stark, jag gissar på att han med lätthet skulle kunna rida ut med Tjalle. Och han har erbjudit sej. Men det känns ändå onödigt då jag vet (tror iaf) att han kommer bli lika dum när jag hoppar upp sen iaf.

Men jag gillade det här tipset jag fick utav någon att trä en rem från sadelgjord, genom bett ring upp till min hand. Det verkar vara en bra säkerhetsbroms som kan få mej att känna mej tryggare:)

Det är jättebra att du får hjälp! Vad som är väldigt viktigt att han inte får gå in i stallet när han sprungit hem igen... Ta en grimma och bind hästskrället vid ett träd. Gå in och drick kaffe eller saft medan han får stå och ha tråååkigt. Sedan går du ut en promenad igen med honom. .. Fjordingar är söta men envisa, det gäller att vara envisare- utan att riskera livhanken!

Då du får fram beteendet även när du leder honom är det säkrare för dig att du löser problemet från marken!

Förut har jag straffat honom med att han får stå ensam inne i stallet utan mat medans hans kompis får stå i hagen och äta gott. Sen går jag iväg en bit med honom.

Han ska inte in i stallet, han ska inte till ngn hage han ska stå ute och ha trååkigt! Sedan ska du ta samma runda igen och förbi där han bröt av!

Men vi har inga träd vid gården. då får jag ställa honom i en skogsdunge som ligger långt ifrån huset och dessutom är en hage:crazy: men kan kan slå upp nån stolpe eller nått.

Jag vet verkligen hur det känns att vara rädd och det är svårt att få bukt med. En sak du kan göra är att ta det jättelungt i små etapper, börja med att rida på banan ett tag och sen skritta iväg tio, tjugo meter bort från stallet, sitt av och led honom hem igen. Sen ökar du sträckan allt eftersom du känner dig säkrare. Sen vid uteritter kan det vara smart med nån form av nödbroms, tex ett oledat pelham med två tyglar. Hoppas det löser sig.

Fast det är ju svårt nu när det är tjäle...:crazy:

Men jag hoppas att du får hjälp av din kompis och led honom så att han lär sig att du är ok att vara ute med. När han drar när du leder honom kan du kanske ha ett bett som inte glider ur munnen- typ körbett och bara ta i en tygel så han böjer halsen och inte blir så stark.

Vi hade en fjording i stallet som gjorde lika med sin matte, den var, som du också säger att din skulle vara, jättesnäll och lydde ryttare som var litet kunnigare och hade mer pondus. De löste det med promenader tillsammans som båda klarade av när hon var ensam med hästen och förtroende växte fram mellan dem och nu är de underbara att se och fjordingen går fram överallt med henne!

Det gäller att lösa det på ett ofarligt sätt och se promenaderna som sport för dig...Sedan är det viktigt att du efter ridning i ridhus eller paddock alltid går en runda med honom så han vet att ok, jag går den här rundan så får jag ledigt sedan...Det ska bli positivt för honom att gå en promenad- och

Jättetråkigt när det blir så med ens häst och man inte känner glädje fullt ut De flesta ryttare har rädsla för något och en envis och stark fjording är inte så lätt att övertala. Jag har inte så mycket att tillägga till de andras inlägg, håller fullt ut med om att ridhus är säkraste stället så att du kan slappna av.

Men när du blivit tryggare kan jag säga hur jag har löst situationer med skenande hästar, i mitt fall väger jag 55 kg och har suttit på skenande tinkrar. Att dra eller lägga på volt har haft noll effekt så jag har istället drivit. Är det galoppera de vill så ska de jädrar också galoppera tills tungan hänger vid svansen. När vi nått stallet har jag fortsatt driva förbi och hästen har blivit tröttare och tröttare. Helt plötsligt inte så himla kul att sticka iväg med matte längre.... Denna "baklängespsykologi" har fungerat jättebra för mig men då gäller det att man har något att hålla fast i och bara våga hänga med. Hästar är bekväma djur, speciellt kallbloden, och de lär ganska snart vilket sätt som är mest bekvämt och energibesparande. Att skena hemåt betyder helt plötsligt inte längre slut på ridturen...

Hur du än gör så hoppas jag att du och din häst kommer att trivas bättre tillsammans och att du kan vara glad och lycklig och trygg.
/Sanne

Kanske denna sida kan ge nåt...? Rädda Ryttares Ring...

http://www.markusholst.se/rrr/index.htm

Hej.
Usch vad tråkigt för dig att det gått så långt att du blivit rädd!
Det ska vara KUL att rida..

Du har fått många bra tips.
Att fjordingar är starka vet dom flesta som suttit på en :smirk:
Låt andra som klarar av honom rida ut tills du själv vågar, för ut måste han ju.

Promernader är BRA, det gör jag alltid med mina hästar, man lär känna dom bra osv. Men jag tyckte du skrev att han stuckit med dig på promenad också? Du kanske måste leda med träns eller kedja tills han lyssnar? Ocn sen framförallt träna ledarskapet.

När jag promenerar med hästen då tränar jag alltid, halt, back och sidflyttande. Jag promenerar genom samhället (andas lugnt och låtsas som att det är en vanlig ridtur i skogen) bara för att visa att det finns inget som är farligt. När ledaren är lugn så ska flocken vara lugn... Jag övertalar mina hästar att lita på mig, i varje situation. Om jag säger att det är ok, då är det ok.

I ridhuset kanske du kunde ta hjälp av en tränare?

Det är ALDRIG kul när en häst sticker.
När jag ramlat av(och varit oskadd) och en häst stuckit hem till stallet då har jag kort och gott gått hem till stallet, hoppat upp igen och ridit tillbaka! Tillbaka & även lite förbi utgångsplatsen för där hästen stack. Bara för att VISA, här är det jag som bestämmer och nu ska vi skritta, alt trava hem som jag hade bestämt från början....
Med andra ord, dubbelt jobb för hästen, han vann ingenting på det..

Jag hoppas det löser sig!
Lycka till

Jag har haft stora problem med min foderhäst han blev knäckt på travet och litade inte på nån och hade inget självförtroende själv. Han kastade sig jämt när man skulle rida och jag hade bara uteritter ingen paddock att gå till.. Såhär gjorde jag tränade massor med ledarskap tills han följde mig överallt tog långa spännade promenader det tyckte han var roligt. Efter ca 1 månad efter bara ledarskap och promenader satt jag upp på honom igen, men han gick en bit sen kastade han sig,det var ju roligare med kompisen i stalllet. Så jag satte en skygglapp på det öga som han kastade sig åt. Då slutade han kasta sig och gick lite längre, fick jättemycket beröm såklart. jag bestämde när vi skulle vända hem. Turerna blev längre o längre och hästen gladare och då tog jag bort lappen och det funkar super nu med. Det är klart busa gör han ju iaf. Men nu är iaf hans rädsla borta och han vill inte springa hem, han vill utforska istället :bump:

Men be din tränare sitta upp och rida iväg en sväng ?
Det kanske beror på din rädsla, han känner att du är rädd och utnyttjar tillfället

hejsan.
nu har jag inte orkat läsa igenom hela tråden *lata mig* men jag har ett litet tips som kanske kan fungera.
jag vet en annan person som hade samma problem som dig och denne tog tag i problemet genom att när varje gång hästen stuckit hem, så blev den uppbunden på ett tråkigt ställe utan mat, skötsel eller någonting alls under en stund. en ganska lång stund. det fick hästen att förknippa skenandet hem med att det bara blev tråkigt att stå där hemma. till slut så gick det hur bra som helst att rida ut på hästen, för det var ju förstås mycket roligare att lugnt och trevligt skritta i skogen (eller vad man nu gör) än att stå uppbunden på en punkt i evigheter. men det är förstås viktigt att man inte börjar rykta o pyssla med hästen när den skenat hem, utan att man bara binder upp den och struntar i att bry sig om den.
jag vet inte, men detta kanske skulle kunna fungera för din häst? om du själv inte vill rida ut på honom så kan du kanske ta hjälp av någon?

ursäkta om inlägget blev lite rörigt, det är sent och jag är trött. :angel:

mvh cissi

Jag har aldrig själv varit rädd, men förstår att du är det!
Det finns ju faktiskt saker som jag är hopplöst rädd för....
Jag tycker att du ska be någon leda dig i skritt, så du lär känna hästen ordentligt. Detta är inte alls löjligt, du måste inte galoppera och hoppa direkt! Om hästen busar när du rider med andra, kan du be någon följa med och leda honom. Min medryttarhäst gjorde så hela tiden förut, men numera håller jag om honom ordentligt med skänklarna och har kontakt med munnen på honom, och skulle han vända och galoppera hemåt är det bara att försöka hålla i sig. Han bockar ofta också, och då flyger man tyvärr... ;) Men som sagt, försök förebygga händelserna, och händer det ändå kan man tyvärr inte göra så mycket åt det.

Känner igen mig i din berättelse. Det är inte lätt att bryta en ond cirkel av rädsla. Jag hade ungefär samma problem med min förra häst och blev mer och mer rädd, och mer och mer begränsad i min ridning, till slut var det bara paddock och ridhus kvar. jag var tvungen att fråga mig vad jag egentligen ville ha häst för, och kom fram till att jag ville verkligen ut i skogen, ville verkligen rida "allround". Jag sålde min häst, mycket tårar förstås, letade länge och hittade till slut ett äldre halvblod, rutinerad läromästare som varit med om det mesta. Lydig och väluppfostrad. Nu är min rädsla helt borta, har just varit ute och galopperat i srålande sol och nysnö, underbart! Det jag vill säga är att det går att hitta rätt häst även för en rädd ryttare. Dom finns!
;)

Nu har jag nog insett det värsta, tror det är dax att sälja. Om inte annat kommer nog mina föräldrar tvinga mej till det. Kunde gått riktigt illa förut och det enda jag skulle göra var att ta in honom i stallet:cry: :cry: :cry:

Ditt inlägg muntrade verkligen upp mej, det kom helt rätt! Just nu känner jag mej så extremt dålig. Känns som att jag inte kommer klara av nån häst. Men vill verkligen inte lägga ridningen på hyllan, det är ju typ det enda intresset jag har och det enda som jag tyckt varit riktigt roligt här i livet:(

Till alla:
Mamma tycker nu att jag ska sälja Tjalle(så snabbt som möjligt innan jag hinner "förlåta" honom), och skaffa en mindre häst. Hur pass liten kan jag ha? Jag har inprincip växt klart, kommer förhoppningsvis gå upp några kg till i vikt, men det blir inget mer på längden. Jag är strax över 160cm och väger runt 45 kg. Vad tror ni?

Till alla:
Mamma tycker nu att jag ska sälja Tjalle(så snabbt som möjligt innan jag hinner "förlåta" honom), och skaffa en mindre häst. Hur pass liten kan jag ha? Jag har inprincip växt klart, kommer förhoppningsvis gå upp några kg till i vikt, men det blir inget mer på längden. Jag är strax över 160cm och väger runt 45 kg. Vad tror ni?[/QUOTE]

Hej.
Vad gjorde han när du skulle ta in honom??

Givetvis ska du sälja honom du känner att det är det bästa för er båda!

Men vad du ska köpa för ny häst är svårt att säga.
En D-ponny kanske?
Sätt dig ner och tänk igenom vad du vill ha för häst, skriv en sådan utförlig annnons du kan och sätt ut....
Förhoppningsvis hittar du rätt häst för dig även om det tar ett tag...

Skulle leda in Tjalle i stallet för att göra i ordning honom inför ett tömkörnings pass. När jag vände honom i stallgången sprang han rakt ut igen. Så har han gjort många gånger förut. Jag gick ut och tog honom och "bankade" på honom lite som jag fått tips om att göra. Då slet han sej och vände rumpan åt mej, jag kastade mej iväg för att ínte bli sparkad om det var det han hade fått för sej att göra. Smög fram och tog grimskaftet igen och ledde honom mot stallet. Då tvärnitade han och vände om och slet grimskaftet ur handen på mej. Detta upprepades några gånger. Till slut tog jag fram ett spö och bucklade på honom ordentligt. Då stegrade han nästan och vände åter igen rumpan åt mej. då ropade jag på pappa som kom ut och ställde sej brevid. jag tog åter igen tag i tjalle och ledde honom mot stallet, då gick han äntligen in. Jag spände fast honom i grimskaften i gången och började borsta. Då gick han fram så långt han kunde och började slita och dra allt vad han hade i grimskaften. Då blev jag förbannad och bucklade på honom för att få honom att backa. Då "morrade" han till och tryckte upp mej med bogen mot ett betongkar vi har står brevid uppbindningsplatsen. Kändes som att han skulle krossa mej! Pappa sprang in och puttade undan honom. Efter det satt jag och stor bölade hur länge som helst och var helt skakis.

Jag vet inte om jag ska köpa en ny häst eller vänta med det några år. Har ju mitt stora shetlands sto som jag nog kommer ha kvar. Henne kan jag ju bara rida enklare promenader på i skritt och lite trav, men det får väl räcka så länge.

Tänk igenom ordentligt vad du vill ha ut av din ridning och din häst. nu och om några år. Var ärlig och självkritisk. Rangordna vad som är allra viktigast för dig. Då börjar du närma dig de individuella egenskaper du vill ha. Och det sitter i huvudet på hästen och kan vara förenat med en större eller mindre kropp och olika raser. Du är lyckligt lottad, 160 cm innebär att du kan ha allt från ponny till rätt stor häst. Jag är 162 cm, min häst 165. En stor och stadig häst kan var lättriden och en liten kan vara tung och istadig. Man måste provrida. Fall inte för dem som är vackra o betagande men för unga, för heta, har för stor kapacitet som kan vara svårt att hantera. En läromästare kostar ofta lite mer, men kan vara värd varenda öre för en rädd eller osäker ryttare. Ta reda på så mycket som möjligt om de hästar du tittar på - hur brukar de ridas, hur brukar de bete sig i olka situationer. Önskar dig verligen lycka till och att du hittar den häst som är rätt för dig. Det ska vara roligt att rida, man ska längta efter det och man ska känna sig lugn och glad när man sitter i sadeln och rider ut på upptäcksfärd. Då är det bara roligt att vara hästägare! ;)

Detta var allvarligt.
Att hästen fått övertaget är helt klart, han respekterar inte dig och ser dig inte som ledare.

Du har två alternativ: Antingen säljer du honom så fort som möjligt (innan du blir skadad eller kommer ännu mer på kant med honom) eller så tar du hjälp av någon som är duktig på att hantera hästar.

Själv hade jag valt det andra alternativet, eftersom jag anser att man är skyldig att ge hästen alla chanser.

Immer

Tyvärr så har jag nog inget mod kvar för att ge honom den chansen.:(

Nåja, det spelar ingen roll vilken häst du har du måste iallafall tänka på vilka signaler du ger. Säg att du har max c:a 2-5 sekunder på dig att bestraffa ett felaktigt beteende... hästen stack ut från stallgången- trist- men sant... du slår hästen när du fått fast den igen...:angel: ... sedan sliter den sig från dig- några ggr. du passar på att slå den igen när du har honom igen...:angel: .. sedan sätter du fast den i stallgången och DU slår den igen och hästen blir arg -- igen--- .

Du ska ALt DRIG slå en häst för att ngn annan säger att du ska göra det, för hästen genomskådar dig...här har han fått bestämma det mesta och plötligt SLÅR du hnm klart han blir arg... Du är ingen dålig hästägare eller ryttare, du behöver bara ngn som säger åt dig att tajma dina hjälper :idea:

Var glad att du har en vallack- be dinhäst om ursäkt och behandla den konsekvent!

Men hur lätt är det att få tag på en häst som är HELT genom snäll? Tjalle har ju aldrig gjort något direkt elakt, han har aldrig försökt kasta av en, sparka eller bita. Det är bara det att när han vill gå nånstans gör han det. Men jag tror inte att han gör det för att vara elak, det är precis som att han tänker "häng med där uppe nu så går vi hitåt". Så om jag säljer honom (tror faktiskt aldrig att jag skulle klara av att lägga ut en annons på honom:o ) och sedan ska ha tag på en annan häst, ur vet jag då att den hästen inte har någon annan olat som jag kan bli rädd för?
har ju fått tipset att sälja Tjalle och köpa en mindre häst, eftersom jag är liten så kan jag säkert ha en lite nättare c-ponny. Och eftersom jag inte är speciellt intresserad av att tävla så spelar det ju ingen roll att jag fyller 18 om ett år. Men hur tusan ska jag kunna sälja Tjalle?!

Lämna honom på foder då kanske tills du har funderat ut om du klarar av en separation?
Jag förstår egentligen inte varför du bedyrar hela tiden att han är så snäll, världens snällaste....och din korkade omgivning som inget förstår om varför du är rädd för honom....herregud är det nån av dom som har suttit på honom när han har skenat?? :confused: En häst som skenar är enl min definition INTE en snäll häst. :mad:
Det du beskriver är en process där han gör dig mer o mer rädd och till slut kommer han bergis att förstöra ridningen för dig. Jag tycker att du ska göra dig av med honom och skaffa en häst som verkligen är snäll, även när man sitter på den menar jag.

Jag kan inte hjälpa dig att bestämma dig - det är ju ett beslut du måste fatta själv. Däremot kan jag säga att jag ser att vare sig du eller hästen är särskilt tillfreds så som ni har det nu. Om du inte tror att du kan göra hästen lycklig och harmonisk tycker jag att du har en skyldighet mot hästen att leta reda på ett hem där han har en chans att finna harmoni - med andra ord kan du likaväl ha en skyldighet att sälja honom som att "ge honom fler chanser". När man har blivit rädd är det väldigt svårt att vända om och bli tuff igen. Man behöver "läka ut" rädslan. Efter ett par avramlingar tog det mig väldigt många skritturer innan jag vågade RIDA på riktigt igen - och att jag har lite samma problem som du med en häst som sticker ibland (mina problem verkar dock väldigt lindriga i förhållande till dina) har medfört att jag faktiskt tror att det kan komma att dröja åratal innan jag känner mig riktigt trygg på en hästrygg igen.

Om du letar efter det perfekta hemmet åt din älskling och gör allt du kan för att förvissa dig om att han får det bra, inklusive att vara ärlig mot den som är spekulant, så tycker jag att du skall känna dig nöjd med dig själv för det är också att ge hästen en chans till - fast på ett annat sätt än det Immer menar. Immers metod håller jag med om helt och fullt, men man måste också inse själv när det inte lönar något till, vilket även Immer verkar mena.

Sälj du med gott samvete - OM eller NÄR du hittar ett ställe där din lilla buspojke kan få det bra.

Sedan kan du bestämma dig för om du vill köpa en annan häst, vara medryttare eller ta en paus med "bara" shettisen. I övrigt har du ju ett bra läge för hästköp, din litenhet gör ju att det finns många hästar som kan passa dig storleksmässigt.

Till slut tog jag fram ett spö och bucklade på honom ordentligt.

Nu blir jag faktiskt chockad :eek: :eek:

Sälj hästen till någon som kan hantera den innan du förstör den fullständigt......... och köp ingen ny tills du har lärt dig umgås med hästar på rätt sätt.

Ursäkta om jag låter otrevlig :( men det är vad jag tycker.

har fått det tipset utav dom flesta utav dom hästbekanta jag har. innan har jag ALDRIG gjort så mot min häst för att jag varit rädd för att han inte ska tycka om mej sen. men efter att 20 pers har hackat på mej att jag måste gå på honom ordentligt så gjorde jag det för en gångs skull. det var inte min egen idè

Jag gick ut och tog honom och "bankade" på honom lite som jag fått tips om att göra. Då slet han sej och vände rumpan åt mej, jag kastade mej iväg för att ínte bli sparkad om det var det han hade fått för sej att göra.

Vem faen har tipsat dig att *banka* på honom ??? :devil:
Va det din granne som sysslade med NH som du skrivit om tidigare ?

Att slå en häst- som själva inte andvänder våld till att återfå ett ledarskap som skall vara till 100% tillit, förtroende är det sämsta tips man kan ge !!!

Att hästen vänder rumpan till och försöker sparka dig kan jag förstå- den försöker bara försvara sig mot ett tvingande och respektlös sätt att hantera sitvationen istället för att du skulle backa, respektera att hästen inte litar på och respekterar dig som posetiv ledare som BER om respekt och lydnad.

Du måste tänka om !! Om du nu säljer denna häst innan du vänt denna missär kommer hästen ta med sina erfarenheter till nästa ägare och du har precis börjat med att skapa en *problemhäst * som du INTE kan sälja dig fri ifrån !

Ta ansvar för den sitvation du skapat- oavsett om du haft förståelse för vad du egentligen har skapat här- och se till att du vänder dig till en person som har vett nog att INTE andvända sig av våld och bestraffning så du och din häst kan återfå förtroende för varrandra igen innan du tänker sälja.

Var beredd på att detta kommer att ta sin tid och jag skulle råda dig att INTE hantera hästen själv, ingen ridn, tömkörn eller ens leda in hästen ifrån hagen utan att den får gå in med sina hästkompisar tills du får proffshjälp !! Dra ner på kraftfodret och låt den bara skrota i hagen !

Vem du ska vända dig till för att få proffshjälp är svårt för mig att råda om men jag skulle prova med att ringa tex Ronny Åhman som kan tipsa dig om rätt person i din närhet.

Se gärna till att dina föräldrar läser mitt inlägg och ni får gärna pm-a mig om ni vill fråga om något. Jag tänker INTE diskutera mer i denna tråd och du skulle göra dig och hästen en stor tjänst genom att INTE följa de amatörmässiga och en del förkastliga råd du får här.

har fått det tipset utav dom flesta utav dom hästbekanta jag har. innan har jag ALDRIG gjort så mot min häst för att jag varit rädd för att han inte ska tycka om mej sen. men efter att 20 pers har hackat på mej att jag måste gå på honom ordentligt så gjorde jag det för en gångs skull. det var inte min egen idè

Men du har väl ansvar för dina egna handlingar? :o

Tycker att du verkar vara omgiven av en massa knäppt folk som ger dig utomordentligt dåliga råd, och du verkar vara inte ha förmåga att värdera dom förslag du får, och då hjälper det inte att fråga på Buke heller för att du kan få dåliga råd här också.

Säger som andra, om du absolut ska behålla hästen så skaffa kunnigt hjälp för det har du inte nu. Och om du ska sälja så gör det kvickt innan du har förstört honom totalt.

Tack för uppmuntringen. har en spekulant som ska komma hit i helgen. sen är det väl bäst att jag lägger ner hästandet så att jag inte förstör någon mer häst.

varför ska mina föräldrar se det här för? Dom har redan bestämmt sej, hästen ska säljas innan jag eller han blir skadade ordentligt.

Men om jag nu är en sån dålig hästmänniska (som slått sin häst en gång pågrund av att diverse "duktiga" ryttare står brevid och manar på) som så många sagt nu så får jag väl helt enkelt lägga ner mitt största intresse här i livet.

Och jag är inte den första ryttaren som säljer sin häst pågrund utav att man inte klarar av den och har blivit rädd.

Ska sluta lägga trådar på buke nu, man får bara en massa skit som gör en lessen.:(

varför ska mina föräldrar se det här för? Dom har redan bestämmt sej, hästen ska säljas innan jag eller han blir skadade ordentligt.

Men om jag nu är en sån dålig hästmänniska som så många sagt nu så får jag väl helt enkelt lägga ner mitt största intresse här i livet.

Och jag är inte den första ryttaren som säljer sin häst pågrund utav att man inte klarar av den och har blivit rädd.

Ska sluta lägga trådar på buke nu, man får bara en massa skit som gör en lessen.:(

Har ni bestämt er så är det så men jag skulle vilja för din skull då jag förstår att du blir ledsen- att du skulle bygga upp ett nytt ledarskap med denna häst och få kunskap och redskap för hur du ska hantera hästar.

Jag hoppas bara att du inte säljer denna och köper dig en ny utan att förstå vad som har gått fel med denna häst.
Med rätt kunskap kommer du INTE få samma problem igen och samtidigt få mer självförtroende.

Tycker absolut inte att du ska sluta med hästar- bara söka dig tillräckliga kunskaper som behövs så hästen oxå får en chans till att göra vad du ber den om utan att det ska gå så lågnt som det nu har gjort.

Ett tillägg...du är inte ensam med att sälja en häst du inte klarar av- men om du nu säljer utan att få hjälp att komma runt problemen och få ett nytt sätt att klara av din häst så kommer tyvärr din rädsla följa dig till nästa häst.
Likväl är ett misslyckande aldrig bra- självförtroendet få en törn och jag hoppas bara att din kunskap ska bli större...inte förstärka rädsla och en sämre hantering.

Det som jag tror blev fel från början är att han är så ruskigt stor(för mej) att jag tycker att han blir väldigt läskig när han "tar i". Har haft kontakt med mindre ponnysar som jag aldrig haft problem med. För där har jag kännt mej tryggare vilket hästen kännt av. Har ju ridit in min lille ponny själv köpte henne redan när jag var tolv och där har det inte varit några problem. Bara jag ser stora Tjalle så tvivlar jag ju starkt på hur jag ska kunna få honom att göra som jag vill.

Känner därför att jag skulle vilja ha en mindre häst som jag känner mej "starkare" med och på det sättet kan visa hästen redan från första början att jag är en trygg och bra ledare. jag förstår mycket väl att Tjalle inte vill lita på mej som inte vet vart jag ska ta vägen med honom. men mycke utav det kommer nog ifrån att han är för stor och stark för mej.

Nu är nästa fråga om jag nu ska fortsätta. Tänkte vara hästlös ett tag men om jag känner mej själv rätt kommer jag krypa ur skinnet om jag inte får en ny häst att rida. Hur pass liten kan jag då ha utan att det blir dumt? Är ju inte intresserad utav att tävla så jag kan ju ha en ponny... Vet en ponny som jag tror skulle passa mej perfekt, men har inte provridit honom. Men han är bara 133cm och ganska nätt, tror ni han blir alldeles för liten för mej att skogsrida och träna lite enkel dressyr på? Jag är strax över 160 cm och väger 45kg men hoppas kunna gå upp till 50kg.

Jag skrev ett tillägg på det senaste inlägget.

Vilken storlek på häst som du ska köpa har ingen som helst betydelse faktist !

Det viktigaste just nu är att du får hjälp med bra verktyg att hantera och att vara en bra ledare.
Iom detta kommer du kunna hantera ALLA hästar...det har ingen betydelse hur stark du är för med styrka vinner man inte ledarskap.

Med insikt hur en häst fungerar och kunskap om god hantering kommer du bli tryggare även fast du har en häst på 1.80 framför dig.

Jag har sett en trygg och kunnig liten tioårig flicka hantera min stora halvblods valack som om han var en liten hundvalp....hon nådde inte ens upp till pållens huvud vid tränsning men eftersom hästar av sin natur är väldigt tillitsfulla med rätt hantering så böjde han snällt ner huvudet så flickan kunde tränsa.....

Peppning nu....ge inte upp :banana: sök kunskap istället !

Tack för uppmuntringen. har en spekulant som ska komma hit i helgen. sen är det väl bäst att jag lägger ner hästandet så att jag inte förstör någon mer häst.

Så har jag inte menat, jag har menat att du ska skaffa kunnigt hjälp för att den "hjälp" du har nu verkar mera stjälpa än hjälpa tycker jag med alla dumma råd du verkar få med att spöa upp hästen osv. Jag menar att jag tycker att problemet inte verkar sitta bara i hästen utan att du inte har dom kunskaper du behöver och att dom kunskaperna inte heller finns i din omgivning. Det är ingen skam i det!! men du måste komma till insikt om att det är så. Jag är ingen expert jag heller men aldrig att jag försatte mig i en nedåtgående spiral som den du beskriver där du tar fram det värsta hos hästen och han tar fram det värsta hos dig - jag skulle skaffa mig en meriterad tränare bums. Det tycker jag alltså att du ska göra även om du skaffar en annan häst.

Lycka till (jag menar det!)

men jag vill ändå ha en liten häst. trivs bättre på små ponnysar, vet inte varför:crazy: Höjdskräck kanske?:angel:

Har funderat på att OM jag nu skaffar mej en ny häst, ska jag få tag på en bra nh tränare och lära mej det och även prova på lite westernridning så att det här problemet inte kommer tillbaka igen.

men jag vill ändå ha en liten häst. trivs bättre på små ponnysar, vet inte varför:crazy: Höjdskräck kanske?:angel:

Du väljer naturligtvis själv men det finns en risk i att välja ponnys.....dom är oftast svårare att få ett gott ledarskap hos.

Dom är mkt mer egensinniga och starka i psyket. Då krävs i regel ett ännu större kunskap i hantering och gott ledarskap.

Min erfarenhet säger mig att det blir konstigt nog lättare jö större häst du väljer men du måste hur som- ha kunskap i botten.

Att du känner dig trygg med en mindre häst kanske har med att du själv förstår att du inte mäktar med, har brist i kunskap om hantering som får dig att känna dig stor nog att hantera en mindre individ.
Med mer kunskap kommer det ändras- det är jag säker på !

Har funderat på att OM jag nu skaffar mej en ny häst, ska jag få tag på en bra nh tränare och lära mej det och även prova på lite westernridning så att det här problemet inte kommer tillbaka igen.

:bow:

Men western...det säger du till en dressyrnörd....:rofl:

Nej och åter nej !

Dina problem ligger INTE i vilken gren du väljer...snarare självkänsla och insikt att du behöver hjälp som du nu kommer att ta !!!

All lycka !

jag menade inte att jag skulle välja western för att få en bättre hand med min häst utan för att jag är sugen på att prova på det;)

Men är det ingen som har en åsikt om HUR liten häst jag kan ha?

Dina problem ligger INTE i vilken gren du väljer...snarare självkänsla och insikt att du behöver hjälp som du nu kommer att ta !!!!

:bow: :bow: :bow: :bow:

(maxad) c eller d ponny, kanske. Bara du känner att hästen är rätt.
Lycka till i hästletandet och med fjordingen! Hur gammal är du?

Jag är 17 år. Ska vara riktigt noga i hästletandet.. Prov rida många gånger och försöka hitta den perfekta(om den nu finns) och inte stressa som förra gången..

Jag tycker det är klokt av dig att sälja, faktiskt.
Eftersom du känner att du inte har den kunskapen att klara av fjordingen, så är det klart bättre för både dig och hästen att "bli av med" varandra, istället för att det ska gå ännu längre.

Du får tänka på det positiva sättet istället; Han kanske får det jättebra hos sin nya ägare som förstår sig på han, och du kanske får tag på en underbar häst som du litar på!

Däremot så tycker jag du (som du skrivit) ska ta hjälp av en tränare direkt när du får hem nya hästen (om, när du hittar en) så du inte får problem igen, och att aldrig dra dig för att fråga en kunnig människa om hjälp!
Det är väldigt viktigt när man är lite "ny" och har haft problem innan.
För det är ju mycket roligare att vara hästägare om allt fungerar, eller hur?! :)

Storleken på hästen spelar ingen roll, men helst ska den ju vara minst Dponnyhöjd.
Kanske en stor Cponny som är lite grövre, men det är ju heller kanske inte att rekommendera eftersom du inte verkar ha rätt kunskap att klara av lite starkare/grövre hästar.

En häst på 133(?) cm som du skrev är alldeles för liten för dig, så den hästen ska du utesluta och låta nån mindre ryttare få.

Har kommit på det perfekta för mej nu. Har tänkt lite på det och kommit på att det nog är utmärkt för mej- Jag köper helt enkelt en liten shettis och börjar köra sulky:idea:
Går ju hemma på dagarna så det är ju perfekt sysselsättningen. Tjalle har jag ju inte kunnat göra nått med när jag gått själv hemma nästan, eftersom jag vill ha nån med mej när jag arbetar med honom..

Det låter som en bra idé om du tycker det är kul.
Lycka till i framtiden :)

Hoppas ingen misstolkar mig nu men har du provat med ett skarpt bett och någon slags hjälptygel?
Jag känner en häst som gör likadant och ryttaren känner att hon får bättre kontroll med en gramantygel.

Nu är det ju inte så att ett skarpt bett löser alla problem, men det kan faktist hjälpa till vid sånna här situationer

Lycka till!

PS.
Läste att du tänkte sälja, det kanske är en bra idé om ni inte passar tillsammans!

När jag läser tråden så får jag en känsla av att du har aldrig riktigt visat din häst var ledarskapet ligger och vem som verkligen är chef av er två. Disciplinen brister och den måste du börja med från backen, grimma, grimskaft eller i träns. Leda honom runt, när du stannar ska han stanna osv. Ställer du honom utanför boxen, ska han vänta på att du ger tecken att han få gå in i boxen eller röra på sig. Du ska ha kontrollen och bestämmandet. Visst en fjord kan vara stark, så sätt på honom ett gummi pelhambetsel och ta tillbaka ledarskapet. Jag håller med att börja rid i ridhuset, paddock för att känna kontroll och sedan rid ut i grupp, så kommer resten själv. Skulle han försöka sticka, så ryck tag i honom. Om han sedan har lite ont i munnen för att han stack, så är det hans problem. När han har varit duktig under ett pass, se till att belöna honom ordentligt, men sköter han sig inte så belöna honom inte. Se till att va hård mot honom nu!! Du kan klara detta. Ta även hjälp av någon lite större person! Om han protesterar när du grälar på, skit i det och morska upp dig!! Sätt honom på plats!! Den rackarns banditen vet nu att du är rädd och bara han visar sig på den styva linan så smiter du!! Vissa hästar lär sig om de visar att de har ont fast de inte har de det, så slipper de jobba!! Fräcka är de ibland så att det står härliga till!! Men du måste ta kontrollen tillbaka!! Om du säljer honom, får du ju kolla att han kommer till någon som verkligen kan vara chef över honom, så att han inte vandrar runt hos flera ägare.

Jag tänkte ge Tjalle en chans till, iaf jobba med honom tills rätt köpare dyker upp. Började redan förut när jag skulle ta in honom i stallet. Jag ska berätta hur/vad jag gjort och ni får gärna rätta mej om jag gjorde fel.

Jag hade lagt in mat i boxarna och skulle leda in Tjalle till stallet. Satte fast ett grimskaft med kjedja på honom(med kjedja under hakan) för att ha mer kontroll över honom OM han skulle hitta på bus. Jag slängde undan trådarna till öppningen på hagen men stog kvar med Tjalle en stund, jag stog framför honom för att "locka" honom så lite som möjligt att gå framåt. Sen gick vi in, box dörren stog öppen och Tjalle visste att det låg mat där inne. Då stannade jag honom, han stog still. Då tänkte jag att jag också skulle prova att ta av grimman och fortfarande ha honom stå kvar. Men då gick det inte längre. Jag vet inte om det berodde på att Tjalle tänkte "äh nu skiter jag i det här och går in" eller om han helt enkelt trodde att "jaha, nu släpper hon mej då får jag gå in". Jag stog inte så bra till och hann inte stoppa honom så han gick in i boxen. Jag väntade tills han ätit upp sitt kraftfoder. Sen tog jag på grimman och grimskafet igen och ledde ut honom i gången, han följde snällt med. I gången stannade jag honom en liten stund. Gick ut och vände utanför stallet och stannade igen. Gick sedan åter in i stallet och stannade framför den öppna boxdörren och med hö i boxen, efter att vi stannat tog Tjalle ett steg framåt och jag var snabb att säga "nej" och tryckte honom på bogen och sa "back". Han bakade 2-3 steg. Efter att ha stått still en liten stund(vill inte stå för länge till en början) tog jag av honom grimman och ställde mej snett framför honom för att kunna stoppa honom(med en risk för att bli över sprungen) och var beredd på att stoppa honom. Han lutade vikten framåt för att gå men jag var snabb att "trycka" tillbaka honom. När han stått så några sekunder gick jag åt sidan och sa "varse god" och gjorde en gäst med handen in mot boxen. Efter det gick jag in till honom och klappade, kliade och berömde massor!
Tycker ni att jag gjorde rätt eller är det nått jag ska ändra på när det gäller den här "övningen"?
Har även köpt på mej en bok "konsten att tala med hästar" där finns b.l.a kapitel så som: i huvudet på hästar, helhetssyn och samvaron med hästar, är du värd din hästs förtroende?, automatiskt kroppsspråk och beteende ger ledarkvalitet, ledarskapsträning, markarbete och förmågan att visualisera. Den kanske är bra för mej att läsa.

Det var en bra övning! :bow: Du visade din häst att du bestämmer och inte den!! Första steget på vägen!! Bravo!! Mycket bra att du också berömde och kelade med honom när han varit duktig, då minns han det sedan!! :bow::cool: Stor grattis igen!! :bow:

Tack, det känns så bra nu, är glad för att jag vann även fast det inte direkt var någon "fight".:rofl: :banana:

Tack, det känns så bra nu, är glad för att jag vann även fast det inte direkt var någon "fight".:rofl: :banana:
Men det var ett första steg på vägen!! Du måste visa honom på rätt sätt att det är du som bestämmer och genom olika övningar, kommer ni att sakta gå framåt!! Ibland kanske ni tar ett steg tillbaka, då gäller det bara inte att tappa sugen utan fortsätta och vara envis och kämpa vidare!! Du klarar detta!! Det var bra att du köpte även en handbok, böcker kan man inte ha för lite av!! :cool::bow:

ja det jag gjorde idag var ju bara en försiktig början. stog bara still med honom korta stunder och stog framför honom för att inte "locka" honom att gå framåt utan mota lite. Måler är ju att kunna stå still längre stunder och att jag ska kunna få honom att stanna även fast jag står vid sidan om. vet ni nått riktigt bra sätt man kan uppmuntra en häst på? Hur gör ni när ni vill "gott göra" era hästar riktigt ordentligt? det är ju säkert olika från häst till häst men..

ja det jag gjorde idag var ju bara en försiktig början. stog bara still med honom korta stunder och stog framför honom för att inte "locka" honom att gå framåt utan mota lite. Måler är ju att kunna stå still längre stunder och att jag ska kunna få honom att stanna även fast jag står vid sidan om. vet ni nått riktigt bra sätt man kan uppmuntra en häst på? Hur gör ni när ni vill "gott göra" era hästar riktigt ordentligt? det är ju säkert olika från häst till häst men..

klappar, säger vad DUKTIG du är, ger morötter....:d

BRA att läsa hur du håller på, ffa att du har förstått att du ska strunta i alla konstiga människor som ger dig det dåliga rådet att du ska använda våld! Lungt o fint o ömsesidigt förtroende var ordet!

:bow: :bow:

Kommer pecis in från ännu ett "träningspass" det gick överlag bra men kom i en situation där jag inte visste riktigt hur jag skulle göra och min rädsla kröp sej in på och antagligen förstörde allt igen:( Hämtade Tjalle i hagen och tänkte att han kunde få stå i gången medans jag mockade( med den andra hästen kvar i hagen). Han gick in snällt i stallet och stannade när jag hade vänt honom. Jag klappade, kliade berömde och gav honom en äppelbit. Han stog lungt utan att slita och dra i grimskaften vilket förvånade mej. Började mocka och han höll sej fortfarande relativt lugn, försökte dra lite i grimskaftet ibland, men bara jag sa hans namn från boxen intill så backade han ett steg. Sen helt plötsligt började han stirra ut mot dörren och gå från höger till vänster och från vänster till höger och verkade rädd(?) nyfiken(?) på något. Helt plötsligt började han dra och slita i grimskaften som en tok och "lättade" från marken med fram hovarna. Jag försökte prata lungt med honom men han verkade inte lyssna. Jag smög mej fram till honom när han stog någorlunda still(darrig och rädd var jag) och släppte snabbt dän honom och lät honom gå ut. Så fort han kom ut så blev han lugn:crazy: Skulle jag struntat i att han försökt riva hela stallet, eller vad skulle jag gjort i stället? Kan ju tillägga att våran stallgång är ganska smal så att stå brevid honom är ganska farligt för man kan lätt bli klämd eller sparkad för man kommer inte undan.
Efter att han hade fått gå ut och lugnat sej gick jag och hämtade honom. Satte kjedja under hakan på honom som vanligt och gick mot stallet, när vi kom till öppningen gjorde han en tvärvändning och försökte slita sej. Men jag var beredd på det och rykte tillbaka(nästan precis samtidigt som honom, alltså inte flera sekunder efter). Hästen tvärvänder sej mot mej utav mitt ryck(jag hoppas att jag inte använde för mycke våld nu?) och ser ut som han tänker "vad sjutton hände nu?:confused: " Jag gick mot stallgången igen och den här gången gick han precis efter mej utan trams, vände snällt i stallgången och stannade. Jag berömde honom massor och kliade. Där stog vi en bra stund. Sen gick vi mot öppningen och precis innan vi skulle kliva ut, tvärnitade jag framför honom och han stannade snett bakom mej utan att knuffas:D

Men det här som hände inne i stallgången, när han helt plötsligt började dra och slita och verkade rädd, tror ni det var ett trick eller kunde han ha hört nått utanför som han blev orolig för? Gjorde jag rätt där eller skulle jag gjort på nått annat sätt?

När det gäller rädsla och ridning så har jag tyvärr också problem..hållt på nu i lite över två år. Jag fick min första häst när jag var 13 år men tog paus från hästar i gymnasiet, min lille plutt blev sjuk och var tvungen att avlivas :cry: iaf så gick jag på ridskola ett tag och kände mig rätt duktig:smirk: men sen en dag fick jag för mig att jag skulle skaffa en medryttarhäst, oj va kul liksom men han slängde av mig och jag kände ingen känsel i benen först men tack och lov så höll det inte i sig utan jag klarade mig oskadd denna gång men efter detta har jag blivit rädd, jag gav mig :devil: på att jag skulle rida men jag satt däruppe nervös och tänkte på det som hänt förut och då blev hästen nervös och då blev jag ännu mer nervös-ond cirkel..Till slut gav jag upp mitt enda intresse här i livet, är fortfarande rädd men saknar det så något fruktansvärt:( Har funderat på att ta ridlektioner men jag vet att jag kommer att bli sugen på egen häst igen, jag har också funderat på att skaffa en liten ponny att köra men innerst inne är min önskan att har min skogsmulle som man kan lufsa runt med i skogen och även hoppa lite smått med och bara stå och gosa med i stallet :love: Men jag är rädd att skaffa jag en supersnäll häst så stirrar jag bara upp den..

Sen helt plötsligt började han stirra ut mot dörren och gå från höger till vänster och från vänster till höger och verkade rädd(?) nyfiken(?) på något. Helt plötsligt började han dra och slita i grimskaften som en tok och "lättade" från marken med fram hovarna. Jag försökte prata lungt med honom men han verkade inte lyssna. Jag smög mej fram till honom när han stog någorlunda still(darrig och rädd var jag) och släppte snabbt dän honom och lät honom gå ut. Så fort han kom ut så blev han lugn Skulle jag struntat i att han försökt riva hela stallet, eller vad skulle jag gjort i stället? Kan ju tillägga att våran stallgång är ganska smal så att stå brevid honom är ganska farligt för man kan lätt bli klämd eller sparkad för man kommer inte undan.

Du kanske gick lite för fort fram? Han stod ju snällt först och lyssnade på dig, då borde du egentligen ha slutat och lett in honm i boxen/ut i hagen, då skulle det ha varit du som bestämde hur länge han skulle stå. Nu blev det istället så att HAN tröttnade på att stå kvar, och fick då precis som han ville, d.v.s. bli utsläppt.

Jag har själv en häst med rätt tufft psyke och ha lärt mig att:

Ta aldrig en fight som du inte kan vinna!

Helst ska man ju inte ta nån fight alls, men om man måste, så se till att oddsen är på din sida.

Vissa dagar t.ex. när han är lite piggare och jag ska iväg och rida, så kan jag lämna kratsandet av bakhovarna till efter ridningen, p.g.a. av att han har shivering och har svårt med balansen om han inte är helt avslappnad. Jag KAN få bakhovarna kratsade om jag vill, men då blir det lite fight, och det är inte värt det, att bli osams med hästen före man ens suttit upp. Så då försöker jag inte ens kratsa före ridning, utan gör det efteråt, och då går det oftast jättelätt.:)
Bara som exempel.

I ditt fall med uppbindningen på gången så hade du ju inte så mycket valmöjligheter när det nu gick som det gick, så i fortsättningen, se till att du tar bort honom från gången INNAN han börjar bråka, och förläng tiden allteftersom.

I övrigt tycker jag att allt verkar gå bara bättre för er, grattis!:bump:

Du kanske borde att sätta på honom ett skarpare bett. För det är ju inte bra att han skenar med dej. Men om du känner att han är extra pigg eller nått sånt kan du ju tänka hela tiden på att han är jätte snäll och att du inte kan hitta någon snällare häst. dEt lugnar dej kanske lite. Eller så kan du ju alltid sitta och prata med honom så att du får något annat att tänka på, eller så kan du sjunga.:)

Av erfarenhet vet jag att det är svårt att bryta en ond cirkel av rädsla, du behöver mycket kvalificerad hjälp som arbetar med både dig och hästen samtidigt. Jag tycker det är en fin inställning att man alltid ska satsa allt och ge varje häst en chans. Men jag tycker att det är en ännu bättre inställning att klokt inse sin egna styrkor och begränsningar, och därmed inse att någon annan kanske är bättre lämpad att hantera en "svår" häst som man själv inte klarar. Det mår både du och hästen bättre av. Det är farligt med hästar som skenar, och det är farligt med hästar som kliver över människor. Av erfarenhet vet jag också att det går att hitta en häst som hjälper en över alla rädslor. Jag lyckades - det kan du också göra. Från att ha varit en rädd ryttare som sällan lämnade ridhuset är jag nu en av dem som galopperar i skogen och rider ut i mörkret med pannlampa på en underbar häst som jag litar helt och fullt på. Lyssna på din magkänsla - den kommer att leda dig till rätt beslut!

hej hej!

jag tycker absolut inte att du ska sälja hästen!
detta handlar ju uppenbart om ledarskapet mellen dig och din vän.

och jag läste någonstans att du inte vågade kräva något av din häst för att du är rädd för att han ska ta över ledarskapet, men det har han faktiskt redan.

strunta i uteritterna!
börja jobba med din och din väns ledarskap från marken.
sraffa han absolut inte genom att låta han stå utan mat och så, det sätter bara dig i dålig dager i hans ögon.
för att vara ledare så måste man förtjäna det.
ta han bara i grimma och grimskaft ute på ridbanan eller helst i en rundpaddock och be han flytta undan för dig. flytta bakdelen på honom och sedan efter ett par gånger du har gjort det så börja flytta framdelen på honom. variera med att longera och låt honom springa då du gör det och låt honom inte tappa fokus på dig! longera honom ända tills han börjar ge tecken om att få komma in till dig och det gör dom oftast med att slicka sig runt munnen eller sänker huvudet och då bjuder du in honom genom att vända ryggen till honom och när han kommit in till dig så ska han följa efter då du börjar gå.
han kommer formodligen att ifrågasätta det du gör men du måste veta vad du vill göra för hur ska hästen annars veta det?
börja fokusera på en sak till att börja med tex att flytta bakdelen. kom ihåg att han inte ska gå på dig! det är inte ok!
börja jobba med dig själv före du ska gå ut till honom genom att fråga dig själv vad vill jag göra i dag och vad är mitt mål med detta? lägg upp en plan för vad ni ska göra och hur ni ska göra det.
peppa även dig själv, räta på ryggen, bli en stor människa!

bara ett litet tips, strunta i att rida honom till en början lär känna varandra.

mvh/erika

dom bästa böckerna som jag någonsin har läst det är böcker av klaus ferdinand hempfling tex böcker som "dansa med hästar" "hästarnas själ" och "hästarnas budskap"
detta är böcker som är otroligt djupa så man måste verkligen ha ett öppet sinne för dessa böcker.

mvh/erika