Undrar vad det var som fick er att bestämma sig för just er häst när ni köpte den?!
Bestämde ni er på en gång när ni såg den eller efter ett tags funderingar?

Jag bestämde mig inte på en gång....men när jag spenderat två dagar ihop med honom så kändes det bara så "rätt" så jag kunde inte göra annat än köpa honom :smirk:

tittade på många hästar, men honom jag bestämde mig för sa det klick redan vid första mötet. Jag bestämde mig inte då. Men jag kände en sorts dragningskraft; att det här känns bra.

Jag bestämde mig nog redan första gången jag hälsade på henne i hagen. Det sa klick direkt, och när dåvarande ägaren samtyckte efter provkörning var det inget snack om saken. Tittade inte på fler hästar.

Jag var och kollade på hästen en gång och sen var jag såld :love: provred inte ens (berodde på att han inte var inriden) :);)

Vikingen blev jag kär i med en gång. Hans blick bara talade till mig... Vi har alltid haft en speciell kontakt till varandra. Men han tog lite betänketid eftersom han hade så dåliga hovar men jag sa jag skulle köpa honom om han gick igenom vet besiktningen, veterinären sa att det var en chansning att köpa honom men att han skulle kunna gå som sällskap i värsta fall, efter tio minuters betänketid så chansade jag. Det har jag aldrig ångrat (hovarna är helt ok nu).
Travarn tyckte jag inte om från början, däremot gjorde min sambo det, så därför köpte vi henne, jag bestämde mig på vägen hem efter att vi tittat på henne, jag ångrar det lite samtidigt som jag har lärt mig mycket av henne men jag kommer nog att lyssna mindre på sambon nästa gång.

Hm, jag letade efter ny häst på ett MYCKET rationellt sätt. Lätthanterad, fick absolut INTE ha haft fång, grundriden var ett måste. Men när väl det praktiska och rationella fått säga sitt så tog hjärtat över! Var och kikade på en haflinger som egentligen var i yngsta laget för mig. Jag skulle väl inte ha en 3-åring??? Det fanns också en äldre haflinger som jag fick provrida, men den rundan tog slut fort. Väl tillbaka i stallet igen gick jag direkt tillbaks till den lilla unga damen med den sockersöta uppsynen. Jag föll helt enkelt pladask för ett söt, busig och nyfiken uppsyn :D ! Men vem hade inte gjort det ;) :

http://img.photobucket.com/albums/v506/persson2000/nebellmaj-06001.jpg

Min första häst köpte jag för att jag ville ha henne (efter mycket övertalande till föräldrarn :angel: )
Fick reda på att hon var till salu, och att en "kompis" till mig var intresserad, så då tog jag chansen, och jag fick henne :devil: :D

Min andra häst tog jag på foder, mest "för att". Var inte alls så spec. förtjust i henne från början. Oerhört tråkig att rida.
Men jag såg det som en utmaning, hon tyckte livet var jättetråkigt. Allt! Så mitt mål var egentligen att få henne gladare.
Men sen så fattade jag ju såklart tycke för henne, trots alla avslängningar ;)
och fick senare överta henne. Gratis :D

Jag har aldrig letat häst utan ödet har fört oss samman. ;)

Häst 1: Skulle till slakt om jag inte tog henne. Jag såg in i hennes ögon och sen var jag fast :love:
Häst 2: Gillade jag från första stund, skötte honom på jobbet, och efter ett halvår blev han min (en riktig solskenshistoria var det :D)

Jag hade provridit runt 10 hästar och ingen av dem hade fångat mig såpass att jag inte var lite tveksam.
När jag satte mig på Rosie sa det klick:love:
Jag bestämde mig efter typ 20 minuter:D

Jag var inte ens säker på att jag skulle köpa häst(hade inte råd just då, men ev nån mån senare). Så fick jag höra av en släkting att hon hade en bekant med "helt fantastisk" femåring till salu. Lite ung egentligen, och lite dyr. Hursomhelst åkte vi ut bara för att titta lite, och jag blev erbjuden att rida direkt. Först och främst tyckte jag inte att den såg så fantastisk ut(men lite söt:)) sedan visade det sig att den var 4 år och riden 3 mån. Inte ALLS vad jag skulle ha. Den var visserligen fin annars, hoppteknik och bra steg, känslig men ändå stadig. Men eftersom den var så otroligt ofokuserad och bara intresserad av de andra hästarna tyckte jag att den kändes otroligt tråkig. Man han ju inte komma nån vart innan den han stressa upp sig. Sedan gick hackamoret sönder och ramlade av hästen helt när vi travade. jag satte mig ner och sa "hooow" och hästen gorde blixthalt. Men den var inget för mig.

Provred lite andra hästar och fastnade för en på samma ställe. Skulle provrida den en andra och sista gång, och dåp hoppa lite mer. Då hade min kära mor kärat ner sig i den första hästen och ringt och bett ägarna att ha den sadlad och klar när jag kom. Jag ville ju inte vara oartig, när jag kom dit och två hästar var sadlade. Så jag red bägge. Den andra hästen hoppade som en kråka och den första var fokuserad och hoppade super.

tyckte fortfarande att den var för ung, men då skulle en bekant ev köpa hästen, och då tyckte jag att jag banne mig hade bra mkt mer kunskap att hantera en 4-åring, så jag provred den en tredje gång och slog till:love:

Tyvärr gick det inte så bra i hoppningen, men jag har hästen kvar och sadlade om till dressyr:p

Kärlek vid första ögonblicket och efter UA veterinärbesiktning, slog jag till. Hade inte ens provridit....

Jag kände hästen i 3,5 år innan jag köpte henne och hade funderat på att köpa henne i närmare ett år innan jag gjorde det.
Har inte ångrat mig nu 4 år senare:love:

Jag hade inte alls några planer på att köpa häst, utan skulle ha min medryttarhäst på foder i ett år, pga ägarens utlandsjobb. Men så innan hon åker ringer hon och säger att hon vill att jag ska köpa honom, för hon kände att hon inte skulle ha tid sen och ville inte sälja honom till någon annan. Och hur ska man då kunna tacka nej?
Det vara bara att sälja ena bilen, ta hästen på avbetalning och så vips var man lite oplanerat hästägare! Men en väldigt lycklig sådan :love:

Jag bävar dock för nästa gång jag ska köpa häst, även om jag hoppas på många år till med min 18-åring. Men honom red jag ju ett år innan köpet, tänk då när man ska åka och kolla på helt okända hästar. Jobbigt! :crazy:

Vad roligt att läsa om er andras erfarenheter!

Min första häst hade jag ridit i ett par år. Blev kär första gången jag såg honom, och tjatade på ägaren i säkert ett år om att få köpa honom. Till slut sa hon ja, och han är min allra finaste stjärna.

Det senaste tillskottet såg jag på annons. Jag var/är student med urdålig ekonomi, men ringde ändå till säljaren efter en sömnlös natt. berättade att jag inte hade tänkt köpa häst, men fastnat helt för bilderna i annonsen. Åkte ner och tittade några dagar senare. Väl där tyckte jag hon såg förjävlig ut- lerig, skorv, spinkig. Men så tittade hon på mig EN gång, och jag var helt fast. Efter vet.bes. åkte hon med mig hem. Har haft henne ett halvår nu, och hon är allt man kan drömma om. En riktig sockertopp!

Första hästen var jag halvfodervärd på i ca ett år innan den andra tjejen var tvungen att sluta. Eftersom det var nästan 2 mil till stallet så tyckte mina föräldrar att det skulle vara lättare om vi köpte honom och stallade upp på närmare håll.

Häst nr 2 var det ett helt kaos över.... Egentligen kom hon bara, blev avslängd på gården och där var hon... En sjuåring som inte kunde något. Men eftersom åren gick blev hon bättre och bättre i samma takt som jag också utvecklades. Vi kvalade till SM i w. pleasure innan jag sålde henne.

Häst nr 3 var en sådan som bara var min. Jag bestämde mig för henne i samma stund som jag lästa annonsen. Jag bara visste att hon var min! :love: Tyvärr så var hon född under fel stjärna och ådrog sig en massa skador av varierande grad och det slutade med avlivning på grund av spatt

Häst nr 4 verkar vara på ingång nu.... Har varit hästlös i två år och nu börjar jag bli knäpp!! Jag bara måste vara hästägare, så är det bara! :bump: Har ingen aning om vad jag vill ha dock... :eek: Det finns så mycket att välja på! western, distans, dressyr, hoppning och lika många hästraser. Valet står nu mellan en arabåring och en 4 årig quarter men vad ska man välja? :confused: pest eller kolera, glass eller godis.

Skulle ha en hyfsat billig + liten och behändig pålle till maken, lite underhållsfri sådär :p
Såg en ung islandskorsning på annons, och föll i princip bara på bilden. Hans ansiktsuttryck påminde så mycket om min väns underbara pålle.
Vi for förståss och tittade på honom, provade att longera och hantera lite. Sa att vi skulle fundera och höra av oss nästa dag, men bestämde oss i bilen på väg därifrån :p och ringde direkt!

Det har hänt att jag ångrat mig, men nu har vi kommit på rätt köl, och jag kan inte annat än gotta mig åt att vi fick en sån fin häst så skitbilligt :bow: :love:

Andra hästen blev jag också kär i vid första ögonkastet. Men han vart inte till salu förrän två år senare, men då slog jag till direkt såklart :love:

När Sandra köpte Monis tror jag inte hon hade varken ridit eller borstat henne. Rent impulsköp för hon tyckte synd om henne!

Jag har 2 hästar,båda har jag köpt osett,gick bara på ren magkänsla.Sen hade jag ingen möjlighet att åka och titta på dessa hästar men det blev rätt.Tex vbl valacken,fd ägaren körde honom hem till mig och så fort jag såg honom så visste jag att detta var min häst,lika så arab valacken,som kom med hästtranspotören förra veckan så det var kärlek vid första ögon kastet.
Personligen känner jag på en gång om kemin stämmer.
Lycka till!:)

Jag hade två års prövotid på min, var medryttre innan jag köpte henne:D

Vi passade varann så bra, så när jag blev erbjuden att köpa henne tvekade jag inte en sekund!:love:

Jag svarade på en annons och fick ett gäng filmer att tittat på.
Kände direkt att det var min typ av häst!
Efter jag varit där och provridit blev jag lite tveksam, mycket jobb och mycket häst. men efter att tittat på filmerna från provridningen flera gånger så bestämde jag mig för att chansa.
Det blev perfekt! Vi passar superbra och jag ångrar mig inte!:banana:

Nr 1; jag gjorde "felet" att åka och kika på föl. :love: :angel:

Nr 2; denna hade vi på foder innan :love:

Nr 3; när Nr 2 inte längre fanns hos oss och vi var jätteledsna så träffade vi Lina när vi var och kollade in en valack. Hon bara stod där och såg söt och busig ut. Då valacken inte var sååå intressant bad vi att få prova Lina och när hon kutade runt som en dåre och min dotter log med hela ansiktet så var det klarrt.:bump: Magnifico, Splendido, henne ska vi ha!

Det var min mamma som åkte ner till skåne och provred henne, i galoppsadel! Jag hade inte ens sett hästen förrän den stod i stallet där vi skulle ha henne, men mamma vägrade att köpa någon annan :P Men så är hon ju helt underbar och supersnäll! (hästen alltså :P)

Vi åkte för att titta på ett Irish cob sto för två år sedan, och det fick mina ögon att tåras, hon var i så magert skick. Jag provred henne och tyckte hon var underbar..
Ville bara få henne därifrån. Nu mår hon bra, lagom rund om magen och trivs som fisken i vattnet. :)

Vår andra pålle är från samma ställe, mamma blev totalt förälskad i honom så en dag kom hon hem med honom! :D

Min senaste häst köpte jag "på fläcken", för det skulle komma andra spekulanter dagen därpå...

Min storhäst var 4 år, dräktig,ej löshoppad, ej gått ngt treårstest och bara riden 2 veckor när hon var tre när jag och mina föräldrar tittade på henne.

Vi fick se henne springa runt i ett ridhus lite grann... Dock såg man att hon var väldigt social och hon verkade snäll.

På vägen hem pratade vi om vad vi tyckte, jag tyckte faktiskt inget speciellt eftersom jag ville ha en äldre rutinerad häst istället.

Två dagar efteråt sitter jag på tåget hem från min pojkvän och får ett sms från mina föräldrar där det står : "Vi lade ett bud på ..... på hästen".

Sen fick vi iofs inte hem henne direkt, men vi köpte henne i alla fall:D Och visst var hon underbar:love: :love:

Själv, så var jag medryttare på min häst i ca ett år innan hon blev till salu och vi köpte henne! Nu är hon utlånad och jag letar efter min andra häst..

Har varit och tittat nu och tycker om honom. Men hur ska man veta? Det kan ju lika gärna bli helt olikt det man tänkt sig. Fast lite måste man ju chansa här i livet :P

Har bara kollat på denna herren och en till häst. Vad tycker ni? Är det dumt att köpa innan man kollat på fler? Eller?? Har ju ridit hästar hemma förut.

Allt är så svårt! Speciellt då man ska byta från ponny till storhäst.

Jag skulle inte ens ha någon häst eftersom jag sålt min häst ett halvår tidigare eftersom min rygg inte var helt OK efter diskbråcket.

En arbetskompis ringde till mig en dag och sa att hennes ena sto inte var sig självt jag erbjöd mig att åka och titta på henne och arbetskompisen varnade mig för deras nya häst, en travarvalack som kunde göra utfall mot människor. Jag tittade på hennes sto men hade hela tiden travarvalacken som en skugga en bit bakom mig. När jag tittade på honom såg han ut som "Du! Du ska döden dö! Kom INTE hit". När jag pysslade om den andra hästen följde han dock nyfiket varje steg jag tog. Sambon hade skjutsat dit mig och jag sa direkt att jag blev överförtjust i den sura valacken...

Åkte dit en dag senare och pratade med arbetskompisen, hon var tveksam över om det var rätt häst för hennes dotter och hon erbjöd mig att jag skulle få honom om hon fick min westernsadel som de hade lånat ett tag. Det gick några dagar och sen ringde jag och frågade om jag fick bli medryttare på Zorro och det fick jag gärna.

Veterinären togs ut eftersom hon inte besiktat Zorro före köp. Jag var med vid besiktningen och som jag trott så hade han dålig rygg samt problem med benen och han skulle inte hålla för hoppning (vilket arbetskompisens dotter skulle ha honom till).

Pratade mer med arbetskompisen, som åter ville att jag skulle köpa honom och jag sa att jag inte var beredd att betala någon stor summa för honom eftersom han trots allt hade de problem han hade och dessutom skulle ha gått till slakt egentligen. Hade i bakhuvudet att han kanske inte skulle hålla för ridning öht...

Det har varit mycket träning, mycket promenader, mycket skritt, mycket oro..Ny sadel, Easy boots (rejält hovöm men hovis ville ha honom barfota pga röta och div andra problem), många benskydd, mycket massage och mycket tålamod.. Men *peppar peppar* nu har han varit ridbar i snart 5 månader i sträck (har kunnat rida periodvis tidigare) och jag har aldrig ångrat mitt köp. (köpte honom våren -06)

jag bestämde mej så fort jag i princip hade ridit henne ett varv,, de sa bara klick.. och jag har henne fortfarande i min ägo efter fem och ett halvt år.. :D
det är den bästa häst jag kunde hitta..

Först tog jag hand om ett lite äldre sto som man knapt kundre rida, och hon var som en egen häst.
Gubben som äger stoet hade ett 7årigt vallack i sitt andra stall och han frågade om jag ville komma och rida han. Så jag for och red han å jag var fast direkt! :love: En månad senare sa han att han är till salu så vi köpte honom förra sommaren! :D

För mig sa det faktiskt inte klick vid första ögonkastet. Min ponny var en mager rackare com inte var ordentligt borstad på mycket mycket länge. Stripig pannlugg som hängde ner ända till mulen och ojämt klippt man som liksom bara var kapad med sax. Den nu otroligt tjocka och fina svansen ängde i korvar ohoptrasslade (kan säga att det tog 1 ½ timme att reda ut sen). Pälsen var allt annat än bland. Och han var helt omusklad och hade världens underhals. Att han var sju år då jag såg honom första gången var mycket svårt att förstå, trodde att han var runt 2 år.

jag var nybörjare och det var min första häst som skulle köpas, egentligen skulle vi tittat på en annan häst men dom som ägde hästarna tyckte att vi lika gärna kunde testa Tornado också. Så jag kastades upp på hästen sm var satts upp på för första gången 2 veckor innan jag var där för att testa. Han var super snäll men otroligt pigg och drog iväg med mig hela tiden, och det är ju inte så lätt för en nybörjare att reda upp en unghst som inte förstår vad han ska göra. men efter att jag ridit honom den gången såp var jag fast. Den häst vi skulle tittat på satt jag 10 minuter på, jag visste vad jag ville ha. Så han besiktigades och hämtades hem.

Vad vi inte visste då var att han bara var riden i 3 veckor då jag fick honom, vi trodde att han var riden betydligt längre tid men det avr tur att vi inte visste för då hade vi nog inte köpt honom.

Jag fastnade för att han var så otorligt snäll, hans stora bruna ögon och framför allt ville jag hjälpa honom. Någonstans inom mig visste jag att vi kunde bli ett otroligt bra team. Och det är vi. Vägen hit har varit lång och hård, men när man format sin häst helt själv växwer ett förtroende upp emellan häst och ryttare.

oj kom visst lite ur ämnet men hoppas dte gick bra iaf!

Jag tycker att man ska köpa när det KÄNNS rätt. Det kan det göra efter första hästen, eller med den 50:e. Så håll ut och kika på tills det inte finns något alternativ längre. Den känslan är underbar! :love:

Häst nr 1:
Jag skulle fylla 14 år det året och var fast besluten vid att jag skulle köpa en ponny (alla kompisar hade ju det). Jag var dock ganska lång då så dom äldre stalltjejerna tyckte absolut att jag skulle ha storhäst, men jag vägrade. En dag sa en av tjejerna att hon hade en kompis som var tvungen att låna ut sitt gamla halvblod och ville att vi skulle åka och tittade. Efter mycket tjat så gick jag med på det. Jag behövde inte göra mer än att se honom i stallet, det blev kärlek direkt. Trots att vi redan bestämt oss för att ta hem honom så var vi ute och red honom 6-7 gånger (nära till det stallet och ville att han skulle lära känna mig ordentligt innan hanflyttade till oss) innan vi tog hem honom på foder. Den 17 april 1999 kom han till mig och på julafton blev han min alldeles egna.:love:

Jag föll för honom för att han var så personlig, så snäll och så otrolig pålitlig. Han gjorde allt för mig och följde mig som en hund, sprang jag serpentiner i paddocken så gjorde han det, tvärnitade jag så gjorde han med det..

Tänker fortfarande på honom varje dag, kommer aldrig ha samma relation till någon som jag hade med honom. Fy vad jag saknar dig. R.I.P älskade Chess 13/8-02 :cry:


Häst 2: Hittade på annons och tog mig an henne (fodervärd) som en utmaning, var skeptisk först men jag gillade hennes nyfikenhet och vilja.Visade sig senare ha en tumör i benet. R.I.P Zassa.

Häst 3: Tränarens häst. Från början var det stammen och kapaciteten som lockade. När jag lärde känna henne lärde jag mig att gilla hennes knäppheter (skulle kunna springa mil för en banan, stod i gången och himlar med ögonen och räcker ut hela tungan..) :rofl:

Bestämde mig redan när jag hörde om hästen. En kvinna kom till stallet och undra om nån kunde tänka sig köpa hästen (hennes "gamla" dressyrhäst) då de inte hade tid mer. Kände liksom att ska jag ha häst så är det nu. Kändes rätt. Åkte sen och titta på han och då kändes det ännu mer rätt.
Det var ödet kändes det som att vi skulla få varandra.

Och han är inte som andra hästar, denna herren har nåt väldigt speciellt.

Jag har haft många hästar i mitt liv och varje gång jag ska skaffa en ny eller till häst så har jag ambitionen att titta på fler hästar, jag ska verkligen göra det men när jag kommer till första så är det kört. jag bli så förtjust i alla hästar.:love: Jag törs inte ens kolla häst annonser på skoj för då hittar jag någon som skulle passa mig precis.
Jag bruka läsa annonser och ta kontakt med ägeren och prata mycket så jag har väl egentligen inte någon jätte lista när jag tittar för jag har sållat bland annonserna.
Som någon skrev tidigere det är magkänsla, tyvärr har jag lite fel på magen ibland och jag har fått lägga mycket pengar och arbete på somliga av mina hästar. :crazy: Jag har nog inte varit och tittat på en häst som jag inte köpt sedan.
Mina föräldrar var lika när de höll på så som mest hade vi 11 hästar vi hade ponny ridning och vi körde i skogen, nu har jag 5 kvar, hobby hästar som går och njuter av livet.;)

min nuvarande häst såg jag på en annons på hästnet och det blev liksom bara ":love: :love:", men han stod på Island, så det gick bort då. Men så hade jag en annons ute om att jag ville köpa häst, och så maila en svensk tjej som jobbade på gården och berätta om honom (eftersom hon läst min annons), och då klicka det till. Och ja, nu står han här. :) Kanske inte direkt så lugn som dom påstodde, men jag har inte haft honom så länge, inte blivit så mycket ridning, så han testar väl bara förhoppningsvis. :D

Jag fann kärleken i den andra häst jag provred!
Det sa bra TVÄR-KLICK!:love:
Har aldrig ångrat mig och hon kommer ALDRIG bli till salu!

En av de hästar jag har haft var jag tveksam till - annars har det varit kärlek vid första ögonkastet med alla de andra.

Jag kunde först inte välja mellan Underbar och en annan shettis tyckte om dom båda två. Men sen fick jag reda på att Underbar och jag fyllde år på samma dag och såg det som ett tecken att det va honom jag skulle ha;) Tecknet svek mig inte :) ångrar inte en sekund att jag valde honom :love: Han kommer aldrig bli till salu igen :)

Åh, vad det är spännande och mysigt att läsa om alla hästköpar historier! Fler, fler, fler! :banana: :bump: :banana: :bump: :banana:

Har dock precis köpt min häst :love::love:
Hämtar hem honom om 5 veckor, kommer vara 5 långa veckor befarar jag ....

Provred ett fjordingsto som jag i princip hade bestämt mig för, någonting fick mig dock att dra ut på det, och tillslut kände jag att nej hon är nog inte rätt för mig ändå.

Var då återigen ute och letade pålle och mejlade och ringde på alla jag lyckte lät intressanta, när det väl kom till kritan var det två st som jag skulle provrida, sagt och gjort jag åkte upp ( ska flytta upp och dom stod i den staden dit jag ska flytta ) och provade för den ena, 11 årig travarvalack, stressad , stor och det gick väl lite sådär att rida men med tanke på att han enbart är riden ett år var jag nöjd med honom och åkte hem för att fundera dagen därpå skulle jag provrida en 15 årig kallblodstravare som var ganska liten men inte för liten, stark som sjutton och stressad han med. Direkt när jag suttit upp så försökte han ta kommandot och dra iväg ( på marken var han urmysig att hantera ) och hela ridpasset var ganska hemskt, och jag hade redan bestämt mig, men gav det en chans. Han drog, låg på och ville inte alls ta det lugnt eller skritta, full rulle var det enda som existerade i hans värld.

Så hem att fundera, jag kunde inte släppa travar valacken jag provridit dagen innan och mamma sa redan i bilen på väg hem att du har bestämt dig för Anders va?
Njaa svarade jag jag vet inte ....
Men ju mer jag tänkte på det, desto mer insåg jag att jag ville jobba med honom, träna , utvecklas och ha roligt och ringde ägaren för att höra om han var kvar, vilket han var !
Han var nybesiktigad, och alla papper iordning och om fem veckor står han i stallet och är min min min :)

Oj vad långt det blev :o

Jag hyrde min häst förra sommaren, var himla bra faktiskt. Och nu i påskas var jag där o "provred" igen för att känna efter och när jag väl lärt känna henne under sommaren och upptäckt vilken otroligt underbar häst hon är så kändes allt bara helrätt. Så nu är hon min bara min:love:

En tjej som jag brukade åka till på lov och helger ägde honom, hästen som skulle visa sig bli min. Hon fick hem honom under Oktober -06. Till en början var jag inte överförtjust i honom. Men efter varje gång jag träffade honom blev jag mer och mer kär i honom. När hon sen i Januari -07 sa att jag fick köpa honom till hösten om han inte funkade på travet så blev det bara till att åka hem och börja övertala. Efter mycket om och men kom mamma/pappa/jag och en kompis och hennes mamma överens om att vi skulle kunna få dela på honom. Det visade sig dock inte funka för vi bråkade redan innan det var säkert att vi skulle få honom. Så jag hade turen på min sida och fick köpa honom om jag ville, uppenbarligen funkade han inte på travet och jag har ägt honom sen den 21 Oktober :D

Jag vet inte vad som flög i mig, jag ville ha något fartigt, men den här var seg, jag ville ha en grå och absolut inte en brun, men han var brun, jag ville ha en smal lätt, men han är en stor klunsig welsh cob :)
Men jag köpte honom ändå, det var något med honom och jag kan inte sätta fingret på vad det var. Men nu är vi alla fall bästisar:love:

HeJ!

När jag skulle köpa häst hade jag varit och tittat på en jättetrevlig häst och hade nästan bestämt mej för att att den skulle jag ha, när jag fick ett mail om ett övervuxet connemarasto. Det följde med en bild på nånting ganska sött och gråaktigt..

Iaf åkte jag upp till dalarna och tittade på henne och det var kärlek vid första ögonkastet, busiga, snälla ögon som plirade fram under en lång söt pannlugg... Sen provred jag lite och hon gick alldeles utmärkt att galoppera med över ängar utan att bocka (ja ett underligt krav, men vill man ha en snäll häst så..), sen drog hon med mej över ett dike- "för hon gillar att hoppa diken".. Jag var totalsåld! Dessutom var hon lättfångad och snäll när sambon red.

Nu har jag snart haft henne i 6 år, hon hoppar fortfarande diken som en vilde, men nuförtiden kan hon även bocka lite när vi rider i vild galopp över ängar! Hon är fortfarande snäll mot dom som inget kan.

/ lavinia

När jag hade provridit en gång på honom visste jag att det var hästen för mig:love: Det var som om vi hade någon speciell kontakt mellan oss redan från första början:love: ÄLSKAR MIN PÅLLE:love:

Jag kunde först inte välja mellan Underbar och en annan shettis tyckte om dom båda två. Men sen fick jag reda på att Underbar och jag fyllde år på samma dag och såg det som ett tecken att det va honom jag skulle ha;) Tecknet svek mig inte :) ångrar inte en sekund att jag valde honom :love: Han kommer aldrig bli till salu igen :)

Jag och Zorro fyller också år på samma dag :) Jag såg det också som ett tecken (hade iofs redan bestämt mig men det gjorde ju inte saken sämre ;) ...)