Jag har länge haft funderingar på att skaffa en katt till. Endast och enbart för min egen skull då jag tror katten jag redan har inte bryr sig så hårt, möjligen att hon skulle vara emot idéen då hon inte verkar gilla andra katter särskilt mycket. Det är det som får mig att tveka lite, risken att Isola vägrar acceptera någon ny.

Jag vill inte ha en kattunge, utan jag vill veta ungefär vad jag får och slippa gå igenom kattungefasen. Har på ett katthems hemsida sett en katt som intresserat mig. Hon är enligt infon där ganska rädd av sig, men nyfiken till tusen och vill bo i ett lugnt hem med kattkompis.

Ni som har katter som inte diggar andra katter, hur har det gått att introducera nya katter? Misstänker att det varit enklare med kattungar som den äldre katten får tukta, men hur har det gått med vuxna katter?

Alla erfarenheter emottages tacksamt. :)

/Jenny

PS; Bild på katten; http://www.hittekattenpitea.se/katt_bilder/2007/Monica.jpg DS

Mina nuvarande katter kom inte överens förrän den som var unge när hon kom, blivit 1 år och de fick ungar samtidigt. Det tog mao nästan 1 år för dem att lära sig vara tillsammans. De kunde vara i närheten av varandra, men inte se varandra i ögonen, få fysisk kontakt eller liknande. Vet en gång när min unga misse sov, så kom den andra och la sig intill för att kela med mig. Senare vaknade den unga missen och rörde lite på sig, då fick hon en rejäl omgång. Utan anledning. Så det var väldigt svårt för min första att acceptera den nya. Nu när de fick ungar födde den unga katten hos den äldre kattens ungar och nu sköter de dem tillsammans. De har tom flyttat den till en ny plats och sover tillsammans, tvättar varandra och diar varandras ungar. Det behövdes någonting sånt för att de skulle bli nära vänner. Men då var som sagt den nya katten en unge när den kom.

Jag tror personligen att det i regel går att skaffa en till katt i ett hem med en redan vuxen katt. Vår vuxna hona har alltid varit speciell och en orolig och stressad individ tills hon lärde sig att vara utekatt. Sen tar det nästan alltid tid i början. De brukar inte acceptera varandra från första stund så det är ngt man får räkna med. Men har de utrymme att gå undan, får kärlek och närhet av dig så tror jag att de i regel lär sig leva med varandra och oftast även finner stor nytta av varandra med tiden.

Min kattfamilj som jag aldrig trodde jag skulle se dem.
http://www.familjeliv.se/krypin/tintilar/gallery/phpa4gjab.jpg

Honor är ofta lite meckigare. Jag har en katta som än idag, efter 7 år inte accepterar katta nr 2 och då va nr2 kattunge när hon kom till oss.Oftast så funkar det dock efter lite invänjning.

Jag har en bra artikel som min uppfödare skrivit just om sammanförandet av nya katter, kan pma om du är intresserad.

Vore jätteschysst om du kunde skicka den! :)

Vilken söt bild! :love: Och tack för ditt svar. :)

Vi har en katt hemma som inte gillar nykomlingar. Men i slutändan brukar hon acceptera dom och kanske äta tillsammans. men hon kommer inte och kelar med dom eller något sånt. Dom andra katterna bara "finns" där. inget mer.

Vsg. hoppas att det går bra med nya katten om ni väljer att ta hem den. :)

Det är ett knepigt beslut, för jag vill absolut inte ta hem katten och sen behöva lämna igen den halvt sönderslagen. :crazy: Min lägenhet är inte så bra i såna här lägen, för den är rätt stor - 52 kvm - men jag har inga dörrar alls (förutom till toaletten). Därmed går det ju inte att ge den nya katten ett rum att bo in sig i, liksom.

En ide vore förvisso att lämpa iväg min katt till en kompis ett par dagar så nya katten får bo in sig. Vad tror ni om det?

Ska fundera lite på detta, se hur ekonomin ser ut och så. Kanske till och med vänta till semestern, så man kan vakta lite på dem i alla fall.

En ide vore förvisso att lämpa iväg min katt till en kompis ett par dagar så nya katten får bo in sig. Vad tror ni om det?



Det tror jag är en mycket dålig idé.

Då kommer Isola hem och har sitt hem occuperat.

Jag har vid ett flertal tillfällen tagit hem vuxna omplaceringskatter till mig. Mitt hem har fungerat som genomgångshem. Som mest hade jag 4 egna katter och 2 omplaceringar.

Har hämtat hem den nya så att jag har varit ledig t.ex. över helgen. Detta för att ha lite koll.

När jag hämtar den nya ser jag alltid till att ha min bur och en handduk som luktar av mig (alltså en rejält använd) i buren. Finns det möjlighet är det bra om den nya är nybadad, då fäster mina dofter bättre.

Den nya katten har fått vara i buren, i badrummet (där jag har kattlådan), den första timmen så att de andra har kunnat nosa. Sen har jag öppnat burdörren, så att nykomlingen får välja själv när den vill gå ut.

Lite tjurigt kan det bli men så länge det inte är rejält råkurr är det bäst att inte lägga sig i. De brukar sköta det bra själva.

Isola är jag inte orolig för, hon är en ruskigt trygg katt. :)

Men ditt resonemang är vettigt, tack!

Ja det är nog bra att vänta in semestern. Inte för att man eg bör lägga sig i för mycket - tycker jag - men man kanske vill ha ett litet öga på dem. Jag satsade på att ta hem min lagom till helgen när min minsta var ny.

Jag vet inte vad jag tycker om dessa "strukturerade" lösningar. Jag upplever mest att man drar ut på hela bekantandet mellan djuren. Men jag kan ha fel. Nu har ju jag utekatter så jag satsade på att ta hem missen när de andra var utomhus så att hon först kunde bekanta sig med lägenheten i någon halvtimme, men de andra kom ju sen - förskräckta över vad som inkräktade på deras revir. :D Hade en hane då också.

Det kan nog vara bra att låta den nya se sig om lite men jag tror att det kan vara dumt att ta bort den gamla om den inte är van att vara bortrest. Onödigt att stressa upp situationen mer och göra det ännu krångligare. Sen tycker jag inte att man ska ta bort den gamla katten för länge, det är ju ändå dennes revir.

Min åsikt har alltid varit - låt djuren sköta det på sitt sätt. Sen kan man ju underlätta en del, men jag är väldigt försiktig med att göra det onaturligt för dem. De måste iaf en dag mötas öga mot öga och kanske ha sin lilla catfight för att göra upp vem som står över vem.

Det jag har gjort är att se till att HOS mig bråkar man inte. Så fightas de kan den som ger upp alltid komma undan till mig. Sen kanske man kan ge den nya lite förtur på någon yta. En plats där den får vara ifred och inte ska bli avvisad ifrån av den andra katten. Där den kan sova o så. Jag brukar ha dem i sängen (lös: soffan). :D För där är jag själv dessutom mer eller mindre jämt under min lediga tid hemma, så jag kan hålla lite ordning och reda samtidigt. ;)

En del kör med att låta den nya sitta i buren när de hälsar osv. Det kan väl vara en bra början. Men de måste ändå bekanta sig på riktigt sen tror jag. Upplever ingen skillnad med att göra på det sättet.


Hoppas verkligen att missen inte blir trasig. De låter mest enl min erfarenhet. :D Efter som att missen "vill ha kattkompisar" är det troligen en katt som går ihop med andra, och det underlättar ju. Håller tummarna, berätta hur det går sen! :)

Min kisse är van att vara bortrest, lägger sig nöjt och sover på närmsta fönsterbräda var jag än dumpar av henne. :D

Normalt sett är jag också för att låta katterna lösa det själva, men efter att ha sett Isola satsa på att mörda en av pappas katter (han 8 kg, Isola 3 kg, stora kissen hade inte en chans) så blir man lite orolig.

På katthemmet så var hon ju utan problem runt andra katter (så länge de lämnade henne ifred), men då var det inte hennes revir eller hennes människor.

Okej, brukar din flicka ogilla andra katter?

På katthemmet gick det an, så länge hon blev lämnad ifred. Försökte nån leka med henne eller så, då fick den katten en smäll. Minns såväl när jag var där första gången; då parkerade hon i knät på mig och den katt som försökte komma nära boxade hon till med tassarna. :D

Hehe, okej.. Då kanske det går att ta hem en ny misse ändå. I början är de nästan alltid bittra. ;)

tycker din kisse låter som en som vill vara själv och rå om dig för sig själv.... du kan ju alltid testa.... men Isola kanske blir deprimerad... eller så livas hon upp och det blir fart på henne :-)

Jo, det är ju det som gör mig tveksam, att hon är så skeptisk till anda katter.

Att det skulle bli fart på tvivlar jag på, hon är en DAM och damer springer inte runt och fånar sig. ;)