Varför kan man inte lyssna till sitt inre.Man ska jag inte säga...jag säger istället.. varför kan inte JAG göra det.
Jo så här var det.Igår så skulle vi ut och rida en sväng.Hästarna står på bete så vi har inget just att binda dem i så vi band dem lite löst i en stolpe som stöttade upp ett litet plåttak.Kändes stadigt så vi gjorde det.Jag tänkte en snabb tanke på vad som kunde hända men binder upp ändå!!!Varför i he...ete gör man det när man vet vad som kan hända:confused: Vips så blev hela alltihopa till en liten hög :rofl:
Jaja nu gick det bra den här gången och jag kommer inte göra om det.Han slet till och jag fick inte loss grimskaftet direkt men han stannade så allt gick bra.Stoet sprang ut på åkern men vi fick tag på henne direkt.Hon blev nog ganska chockad :eek:
Så här efter kan man ju skratta åt det.Men tillbaka till.. varför gör jag så här? är det någon annan som har gjort samma sak :D

Inte mer än ett par tusen gånger, vad jag vet...:angel:

det händer att jag gör mindre begåvade saker emellanåt...oftast beror de ju på lathet/stress men tänker man till lite innebär ju "lat-metoden" oftast mer arbete än att göra det ordentligt...:p

Man tänker "äsch, det kommer inte hända något" även fast man känner på sig att det kommer hända något. Men ändå så skiter man (iaf jag) i magkänslan..
Borde nog ändra på det..:p

Klart man har tabbat sig massor med gånger.

För en herrans massa år sen hade jag en extremt envid halvblodsdam. Skulle borsta henne lös på volten, men hon ville inte stå still.

Då band jag fast henne i en av staketstolparna (hade trästolp och vanligt elband utan el i runt volten). Gick väl bra i fem minuter, sen vänder hon helt sonika och går. Efter henne ploppade stolpen upp, och följde med bakom henne som en lååång svans. Hon var helt kolugn och promenerade bort i sakta mak med detta efter sig... :rofl:

jag gjorde en dum grej i typ mars tror jag de va.. jag hade varit ute och ridit,, de va varmt och soligt och det va fullt i stallet me en annan häst som skoddes och så,, därför tänkte jag att jag kunde sadla av utanför stallet,, hon va ändå inte så svettig eller så så jag behövde egentligen bara borsta av henne..
felet va bara att hennes bästis va kvar uppe i hagen,, jag hinner bara få av henne sadeln och vände mej om för att sätta ner den på marken,, så vänder hon och springer iväg mot hagen,, på åkern på väg till hagen va de ett nygrävt dike för nya fjärrvärmeledningar och hon galopperar rakt ner i de diket precis där de va som djupast,, hon hade som tur va sån fart så att hon inte fastnade..
men jag hade en genomlerig häst efteråt,, som tur va så blev hon bara lite varm i ena benet och de gick över på ngn dag.. de finns hur många hästar som helst som har brutit benen på det sättet..
de e iaf ngt jag aldrig mer gör om..
har alltid litat på förut att hon står kvar när man ställer henne på ett ställe men inte då.. jag är bara glad att allt gick så bra som de gjorde och jag skäms fortfarande för att jag inte gick in i stallet trots hovslagare och alla som va i vägen.. :angel: