Jag har en jättetrevlig 10-årig valack som tyvärr har väldigt dåliga nerver. Han är väldigt mörkrädd, har klaustrofobi och är schitzofren...:confused:
Nu kanske det kan tyckas att det skulle vara bäst att ta bort honom, men jag vill först försöka och se om det går att göra något för honom innan jag tar ett sånt beslut :cry:
Han är som sagt världens snällaste mot alla människor och alla typer av djur förutom hästar...., han gör alltid sitt bästa även om hans dåliga nerver många gånger sätter käppar i hjulen, han är otroligt arbetsvillig och vill så gärna vara matte till lags.
Pga hans dåliga nerver så kommer vi inte heller ut på tävlingsbanorna så mycket som jag skulle önska - han älskar att hoppa men är samtidigt så rädd för vissa hinder (tokspänd) och inte går han att transportera heller tyvärr. Vilket är jättesynd då han är kolugn på tävlingsplatsen, löshoppad 1,30 (stillastående och då var han en bra bit över) och hoppad 1,10 under ryttare på enstaka hinder så kapaciteten finns ju, vilket gör det hela ännu värre.
Han äter varken havre, betfor eller annat foder som skulle kunna ge honom hjärnspöken. Jag har testat med en hästtolk men tyvärr inte fått någon hjälp av det.
Finns det någon typ av medicin/örter som skulle kunna få hans nerver att lugna ner sig lite....? Ungefär som att nervsvaga männskor får medicin för att inte må så dåligt.
Han är i fint hull och blank i pälsen, men jag är ändå rädd att han mår dåligt inuti i själen och hjärtat :cry:
Vad göra????

Hm... och hur kan du veta att hästen skulle vara schitzofren?

Med tanke på att han är rädd för sina egna lösa skor, vita gubbar i snön, gröna gubbar i gräset m.m, pinnar och kvistar som tar i honom när man rider, och ännu värre blir det om någon kvist råkar fastna på honom då försöker han springa ifrån allt det hemska. Så inte vet jag, han kanske inte är schitzofren men det är den enda vettiga förklaring jag har kommit fram till. Men alla tips och ideér tas tacksamt emot.

Eller också är han en oerhört stressad häst och redo till flykt hela tiden?

Magnesium sägs lugna ned hästar, så det kanske du kan läsa på lite om? En tjej i stallet gav det till sin nordisvalack (oxå en stressad häst) när han skulle vila ut en skada, och jag tyckte då att det gjorde skillnad. Dock vet jag ingenting om det.

Går han ensam i hagen? Vad gör han mot andra hästar?

Har svårt att tro att han är stressad ( men jag kan ju inte med säkerhet säga att han inte är det), han är otroligt lugn och fin att rida - till skillnad från vanliga travare så lufsar/lunkar han fram (men vill man ha fart så är det bara att be honom om det så accelererar han gärna), kommer han inte i dag så kommer han kanske nästa vecka, blir heller aldrig het även om alla andra drar iväg i full galopp - får han inte hänga på så lunkar eller travar han vidare i den takt jag säger. Han blir bara svettig när vi kör ett riktigt träningspass. Tar alla chanser att verkligen (ser ut som) att slappna av och vila med ett ben lite lätt vinklat, går att "parkera" och lämna i ridhus/paddock och till och med mitt ute i skogen ifall man måste hoppa av och göra något (t.ex bygga upp ett hinder, röjja väg) ett par meter från honom och han står alldeles stilla med huvudet lite lätt sänkt och tittar på mig.
I hagen försöker han "döda" alla andra hästar, han hugger dom så fort han kommer åt och tränger gärna upp dom i hörn och då matar han på med båda bakbenen - men det kanske är att han har lite dåligt självförtroende?? Han står med 3 andra hästar men enligt honom så finns det bara en kompis i hagen, och det är hösilage balen. Och det verkar som om dom andra hästarna tycker att det är lugnast om det "största puckot i hagen" får bestämma. Det går åt många täcken i våran hage...
Men det är så konstigt för han är så försiktig med kor/kalvar, får, grisar, katter och hundar och framför allt så verkar han extremt rädd om oss människor - stora som små.

har du forskat i vad som kan ha hänt din häst tidigare i livet , kanske kan en förklaring till hans beteende finnas i hans förflutna.om duvet vad som hänt kan problemen bli lättare att träna bort, trygghet är nog det som behövs då det gäller det du kallar klaustroforbi.med skitsofreni menar du antagligen att han har många olika personligheter o reagerar olika på samma saker olika gånger? i så fall kan en situation som du uppfattar som den samma vara olika för honom tex vinden blåser åt ett annat håll nya ljud eller dofter mm då är det oxå trygghet som gäller det samma gäller mörkräddheten hästar ser allmänt dåligt använder då andra sinnen hörsel lukt känsel mm då gäller det att han känner sig trygg där han är ,om jag förstår dig rätt fungerar det dåligt med andra hästar vilket ju är ganska ovanligt då hästen är ett flockdjur kanske kan han återanpassas till en lämplig flock o lära sig förstå hästarnas språk vilket är en styrka även bland mäniskor. givetvis skall du låta vet undersöka din häst för att utesluta fysisk sjukdom , kolla framför allt synen att han kan hoppa talar ioför sig om att han ser men kanske har han ett inskränkt synfält lycka till

Det är precis som du säger om det där med att reagera olika på samma sak - vi har en bro (1 m bred med ca 90 cm höga sidor på och den är 8-10 m lång) som vi går över flera gånger i veckan, oftast så går han bara rakt över men rätt som det är får han panik och börjar endera resa/lägga sig eller bara tokkasta sig okontrollerat.
Har försökt att få honom att fungera i flera olika flockar men det har hittills inte fungerat. Han står hellre i närheten av mig eller andra människor än dom andra hästarna. Det spelar ingen roll hur rädd han är för något, det går inte att få honom att följa en annan häst men om jag går före så följer han efter alldeles hack i häl trots att han skakar.
Jag har haft kontakt med alla (2) tidigare ägare samt uppfödaren och det har tydligen inte hänt något, men han har alltid varit "knäpp" enligt dom och så var tydligen hans mamma också.
Han är genomgången så det finns inget fysiskt fel på honom, men ögonen har även jag funderat på att kolla.

Förutom det där med att puckla på andra hästar, så skulle du kunna beskrivit min ena valack rakt av. Och han är inte det minsta schitzofren. Inte är han 'knäpp' på något annat vis heller. Däremot har han lite 'svaga nerver' och är känslig. Han är dock idag fullt fungerande rent mentalt. Visst kan han vara lite spooky ibland, men inga flippar längre, inget som förstör ridturerna och ffa inga 'blackouter' där han varken ser eller hör utan bara blir fobisk och panisk.

Vägen dit var lång, kantat av bakslag och jag var nära att ge upp många gånger. Men jag är väldigt glad att jag inte gjorde det, han är mitt hjärtegryn och han är den enda häst jag i alla situationer litar till 110% på.

JAG anser INTE att någon form av tillskott/medicinering är rätt väg. Utan här snackar vi snarare beteendeterapi som ordination =)

Ha fasta rutiner och se till att de ej ändras, då kommer tryggheten till sist. Jag har själv haft en klaustrofobisk häst men med mycket tid, lugn och vänlig hand och ett enormt tålamod så är hon världens coolaste idag. Det tog ca 2 år och ca 15h/dag men det var det värt:) Jag kan göra vad jag vill med henne idag.

Vilken typ av beteende terapi skulle du då rekomendera mig att prova.
Jag har i övrigt väldigt exakta rutiner varje dag före och efter ridningen tom borstningen/rykten sker i samma ordning varje dag.
Var tvungen att byta stall för 1 ½ år sedan för då gick han varken att tränsa eller göra något med överhuvud taget, inte ens att leda till och från hagen utan att han kastade sig i panik - har slagit sönder hela sin nosrygg i dörröppningar m.m. Han kastade sig ut framför bilar/människor/cyklar, men nu i det stall han står så har han bara rest sig i panik en gång (första gången vi skulle in i stallet), han sänker huvudet och kryper i och ur både träns och grimma, är nästan helt trafiksäker - det är bara när han möter timmerbilar och andra stora lastbilar på smala grusvägar som han blir rädd, men går man in 1-2 m på sidan så går det bra bara han får stå stilla, bakifrån eller på större vägar är det inga problem då bryr han sig inte alls.

Jag tror jag vet vilken bro du menar, har haft en del problem jag med där :crazy:

Jag vet en kvinna i Sundsvall som alldeles säkert kan hjälpa dig, hon har hjälpt mig och ett par kompisar till mig också. Du kan väl PMa om du vill ha hennes nummer? :idea:

Hade en connemara för några år sedan (egen uppfödning). Redan från födseln var hon speciell, struntade i morsan och gick dit hon själv vill. Det tog minst 30 min att tränsa med bett (OCH lugnande) så jag hade hackamore. Hon var snäll och tillgiven som få, följde med mig vart jag än gick, men så plötsligt fick hon blackout och blev helt knäpp. Reste sig och gick runt med både mig och min pappa. Hade henne på min ridskolaen sommar för att få lite hjälp, men det hjälpte inte. Anlitade en tillridare som vi skickade henne till men väl där var hon helt förbytt. Det var det hemskaste jag sett för hon sprang bara runt, runt och var helt stressad så de kunde inte göra något. Tyvärr ville inte mina föräldrar att jag skulle ha henne kvar (jag var 12-13 år då) så hon kom aldrig hem igen. Hon fick bara bli 7 år.

Kristel - fortsätta med rutinerna, det kan ta tiiiiid. Tog ett antal år innan min valacks världsbild slutade rasa samman om någon flyttat på någonting i hans närmiljö.

Så jättebra du har rutiner och att de är exakt likadana.

Sen i ridningen/träningen, så jag promenerade åtskilliga mil med valacken (och han gick ännu fler som handhäst, men det är ju inte alltid man kan det rent praktiskt). Vi tömkörde MYCKET. I början gick det inte alls, han pallade inte att gå först och 'leda', nerverna svek stup i kvarten. Slösa med beröm även för 'pyttegrejer'. Det idealiska är att alltid ha så små saker att det aldrig blir 'för mycket för nerverna', dvs få in att 'du kan lita på mig, jag ber dig aldrig om något farligt/något du inte klarar av'.

Samma sak med ridningen, om han visar minsta tecken på att bli orolig/nervös, sitt av och led förbi/över/genom. I den takt hästen behöver, och sitt sen upp. Viktigt att aldrig stressa om man kan undvika det. Även om det skulle ta 3 timmar att komma förbi en soptunna.

Sen vad gäller det där klaustrofobiska och att han blir skrämd/nervös när något går emot honom, så samma sak där. Ta det först avsuttet, gå genom skog och liknande. När det gäller klaustrofobin så för oss var det (näst efter lastningen) det som tog längst tid. Men öva att leda honom mellan saker. I början lätta och med stort avstånd, sedan 'trängre'. Behöver inte vara något avancerat, utan att gå mellan en 'korridor' med hinderstöd och bommar t ex. Gå mellan två bommar på marken som läggs smalare och smalare (min blev väldigt skraj om/när han slog i bommar med fötterna, eller om han duttade i ridhussargen med en bakhov/min stigbygel tog i)

Tömkör mycket med linorna mot kroppen, longera med linan runt bakdelen. Ha ett körspö och lägg det på olika delar av hans kropp när du tömkör etc. Helt enkelt försök under så lugna, trygga former som möjligt efterlikna det som kan uppröra honom annars (t ex kvistar som tar emot kroppen och så)

Förenklat så håll honom i handen så mycket det går, och stötta/peppa/uppmuntra, och träna på små små bitar som han klarar av.

Och fortsätt även om det verkar ge NOLL verkan. Iaf för oss var det verkligen ketchupeffekten, hände ingenting, ingenting, ingenting, började hända lite, tog ett 'skutt' framåt, sen ingenting, ingenting, hände lite osv.

Sen, vissa saker får man räkna med att de kanske aldrig blir helt bra, och lära sig leva med helt enkelt. Det finns en bro här han bara inte pallar att gå över lugnt och stilla, så där sitter jag av, leder, och det ÄR okej att han tar ett tigersprång över. Och nu tävlar han inte (T-märkt), men när vi gjorde det så det är okej att ha en klass att 'titta på banan' på, som eg 'räknas bort' u sammanhanget, för där kommer han vara spänd och tittig etc. Men han får lov att vara det. (Han är likt din stencool på tävlingsplats, har mycket god hoppkapacitet, men kan vara EXTREMT hindertittig)

Men största faktorn är egentligen TIDEN...

Det känns bra att höra att fler har haft samma problem men att det faktiskt har blivit bättre, även om det nu har tagit tid. Det är väl bara det att ibland så känns allt så hopplöst - jag tycker att jag gör inte annat än tragglar och tränar för än det ena än det andra problemet, när jag löst ett så är det bara att ta tag i nästa känns det som :cry:. Jag vill ju så gärna komma igång ordentligt när jag nu äntligen har en häst som både vill och kan då jag själv brinner för hoppningen. Min förra häst hatade hoppning men älskade dressyren så då blev det att vi gjorde det för att hon trivdes bäst med det - det är ju ingen ide att tvinga en häst att hoppa om dom inte vill för då känns det ju inget kul för mig heller.
När jag köpte hästen gick han knappt att rida, totalt nerkörd i kroppen - det var till och med så att den hästmassör jag har använt mig av under dom senaste 5 åren tyckte att det var bättre att låta honom gå vidare till dom evigt gröna ängarna, han var helt omusklad och såg ut som en förvuxen dåligt skött unghäst (och då skulle han snart fylla 8 år). Men om jag ser tillbaka så ser jag ju att jag har kommit jättelångt; han är ju nu så gott som trafiksäker, slår nästan aldrig upp huvudet i panik, går fram nästan överallt även om man då nån gång måste hoppa av och leda honom fram och tillbaka ett par gånger för att sen kunna sitta upp och rida över, han har rest upp sig 7 cm i mankhöjd, han är grövre än många halvblod, väldigt välmusklad. Men bara att få honom att våga och ta höger galopp tog lite drygt 1 ½ år (han hade gått med lösa benbitar i sin vänstra bakkota under 1 års tid några år innan jag köpte honom) - den vänstra galoppen var aldrig några problem. Nu fattar han båda galopperna ifrån halt och kan även förvänd galopp utan större problem.
Det är ju med andra ord då "bara" att fortsätta på samma sätt som jag gjort hittills och hoppas att det går att få honom hyfsat "normal".
Så det är väl bara att peppa sig själv vidare - han visar ju åtminstone att han trivs med mig och han vet verkligen vem han tillhör :banana:

Valacken kom när han var 4, idag är han 12.Minns inte exakt när saker och ting ändrades, men han var iaf 9 - 10 år när man kunde börja använda termer som 'normal' om honom ;) Däremot så vissa saker löstes ju snabbare än andra.

Sen, det 'roliga' är att vissa saker jag gett upp om bara pang poff löstes utan att jag gjort något 'speciellt'. T ex hade han avancerad kofobi. Himla bökigt när man bor på landet, med kossor överallt (inklusive i byn). Jag tränade och tränade och tränade men nej, vi kom bara till att det gick bra att se 'våra' kor i hagen, men inte att rida förbi dem, och åsynen av en främmande ko på ridturen utlöste rena skräcken.

2003, då var han alltså 8 år, det året gick han kolugnt (flin..) förbi ungdjuren som härjade precis bredvid vägen ut till betet. Inte en blick, inte en pulshöjning - ingenting. Sen den dagen är koskräcken som bortblåst (och jag kan rida överallt, och slipper låta bli den, den och den vägen). Jag vet inte om det hänt ändå, eller om det berodde på att det föddes ett föl på gården samma år. Han anser det är/var (hon är tyvärr borta nu) HANS avkomma, men han växte ENORMT mentalt iom att han fick 'ansvaret' att ta hand om en 'hel familj'. Flockledare har han varit sen 2001, mest enligt devisen 'det finns ingen annan aspirant', dvs det har varit så stor åldersskillnad. Han var som liten EXTREMT ranglåg, och var ganska länge en tämligen kass flockledare, fel herre på fel ställe. Men som han mognade även i det när K föddes. Sen dess är han fullt rättmätig flockledare, och gör ett KANONJOBB, och är på rätt ställe.

Även andra saker 'bara löste sig'. Lastningen, som jag kämpat med den, utan MINSTA lilla effekt/framsteg. I många år. Jag gav upp tillslut och (tyvärr) drog in honom när vi behövde åka. En dag bara vände det, och sen den dagen knallar han in på slakt grimskaft, helt lugnt, står kvar medan jag stänger. Knallar ut lugnt och stilla. Ingena ning om VAD som gjorde ändringen, men det är som natt och dag mot innan (då han varvade upp vid blotta åsynen av släpet, slogs som en tiger vid lastning, kastade sig bakåt, kastade sig av när man skulle lasta av etc, han har både knäckt bommar, sprängt kedjor och skickat rampen på folk innan..). Skulle trod et är den där berömde tiiiden och mognaden.

Men jag vet PRECIS hur du menar med att det känns som att det händer ju ingenting, det gör ju ingen skillnad. Men ofta så verkar det göra det ändå, för efter lååång tid och när man eg gett upp och accepterat så pnag, poff bara.

Hmm, kanske skulle prova den där bron igen, vem vet han kanske bara knallar över nu =) (Några år sen vi var där, är lite långt dit sen han blev T-märkt)

Så, kämpa på =)

Jag skulle rekomendera dig att använda endel övningar från NH som stärker ditt ledarskap och lär din häst att flytta sig bort från en rang hög. Det är svårt att få en klar bild av problemet utan att träffa hästen men att din häst bråkar med andra hästar kan bero på att din häst inte accepterar sin roll i flocken eller att den inte tolkar de andras signaler rätt.
Mitt sto var väldigt nervig när jag köpte henne. Andra som ridigt henne kallade henne bara het. Hon kunde plöttsligt hoppa till för ingenting och vägra gå förbi plattser, medan hon var lugn i vissa situationer som var stökiga. Jag började med ledövningar där hon skulle gå bakom mig och stanna om jag stannade. Efter bara någon vecka lugnade hon sig. Då gick hon i taket om man tappade något nu tittat hon bara.

Jag beskriver gärna övningarna om du är intresserad
Lycka till med din häst.

ger magnesiumtillskott till min "knäppa" häst.....funkar superbra och han blir jättemycket bättre...är annars väldigt skvättig....

Vi har absolut inga problem med ledarskapsövningar, om jag går så följer han efter hur lugnt som helst oavsett hur farligt han nyss tyckte att det var. Jag kan även "parkera" honom någonstans och sedan ropa på honom så kommer han till mig. Han följer mig som en hund om jag går före honom, jag behöver aldrig hålla i honom för att vara säker på att han ska följa efter mig. Han är nästan lite "mammig" eller vad man nu ska kalla det - han tycker inte om när jag går ifrån honom. Även om dom andra hästarna drar iväg åt andra hållet så står han kvar vid grinden och krafsar för att få följa med mig istället, han står alltid kvar vid grinden och tittar efter mig när jag har lämnat honom i hagen tills jag åker därifrån - då först går han ner i hagen. Likaså om man lämnar honom i ridhuset, trots att det är andra hästar där inne så blir han väldigt orolig om jag försvinner utom synhåll för honom, och han har full koll på vart i ridhuset jag är hela tiden.

Gå med honom till flocken o lämna över honom allra helst skulle han nog gå med ett gäng gamla ston som kan ge honom en trygg plats i flocken.Vad häftigt att han är så bunden till dig men han behöver känna sig som en del i hästflocken åxå för att bygga upp sitt självförtroende,kanske har han separerats för tidigt från sin mamma o inte präglats på henne och fått ett sunt hästbeteende. Har du honom på bete sommartid dag o natt? annars prova o ha lite is imagen.

låter som en häst som kan "människospråket" bättre än hästspråket. Hästar uppfödda på nappflaska kan bli så här.... Gamla ston låter som en bra idé. De brukar leda vägen!
Men det krävs ju lite forskning i hästens historia för att veta om han fått trassel med andra hästar/brist på andra hästar under uppväxt etc för att veta om det är så.....

Jag skulle säga att du har en ranglåg otrygg häst. Det är min första upplevelse av din berättelse. Och att ta bort en häst för en sån sak vore ju mer eller mindre idiotiskt.

Hur lever den här hästen? Är den installad, hur mycket är den ute, med vad för hästar?.. Hur gammal är han?

Det finns tusen olika saker som kan vara orsak till detta. Men jag skulle ta itu med min själv och hästens omgivning innan jag gjorde mig av med ngn häst.

Jag håller helt med om att han i första hand ska ty sig till den övriga flocken - de är ju trots allt av samma sort som honom.
Han togs från sin mamma när han var 6 månader och har aldrig blivit flaskuppfödd.... jag har frågat hans uppfödare, däremot så var hans mamma väldigt överbeskyddande och släppte ingen i närheten av honom, och hon var tydligen även opålitlig i lynnet.

Rina och Alexandra_W har skrivit mkt klokt. Jag tror också på idéen att stärka honom med olika övningar, tömkörning, markträning, osv. Att göra saker vid hand gjordeunderverk på min valack; han lärde sig att han har fyra ben och fick markant bättre kroppsuppfattning, respekterar mig på att helt annat sätt, och har blivit mkt tryggare i sig själv.

Fick uppfattningen att det är en vbl travare, går han att köra? Hur fungerar han då? Vem är han efter?
Gärna en bild! *nyfiken*

Ja, att han är ranglåg och osäker/rädd det råder det ingen som helst tvekan om, men det har aldrig varit tal om att ta bort honom "bara" av den anledningen, utan det är många andra faktorer som jag beskrivit som det beror på. För mina tankar i första hand är ju om han verkligen mår bra i sig själv när han är så rädd för allt, mitt mål är ju att jag ska kunna ha honom kvar för han betyder så enormt mycket för mig, men jag vill ju absolut inte att det ska ske på hans bekostnad. Det hade ju inte varit några som helst problem om han kunde berätta själv vad som är fel och vad jag kunde göra för att hjälpa honom, men nu kan han ju inte det..... :cry:
Han går ute dygnet runt nu med 3 andra hästar som alla är äldre än honom, dom har inga större sammarbetsproblem med andra eller varann. Det här är inga större problem för att hagen går att dela av om det skulle behövas - dom har en jättestor kuperad skogshage och med en lägda att beta gräs på också, och min häst törs ändå inte vara i hela hagen.... han uppehåller sig bara på en mindre yta (max 1/10 av hela hagen) och det spelar ingen roll att dom andra går iväg och äter gräs han vill bara inte följa med, så han får hö hela sommaren. Har testat att låta bli och lägga ut hö, men endera så smyger han bort och stressar i sig lite såpass att han inte svälter ihjäl (men han magrar ordentligt medans dom andra blir tjocka som tunnor) och sen skenar han tillbaka till sin plats under SITT träd, eller så står han bara och hänger tills någon kommer då han gnäggar i högan sky och kastar sig över maten som om han inte sett mat på flera dagar.
Inne i stallet så står han i en box på ena sidan och dom andra 3 står på andra sidan stallgången (den är 3 m bred), för han slår sönder både sig själv och stallet om han måste stå brevid någon annan häst, plus att han då blir så nervig att han inte går att hålla på med.

klart att du skall ge allt om din häst betyder så mycket för dig, håller fortfarande på att han skulle få gå med något el några gamla ston,att han blir arg på sina boxgrannar beror på att han måste slåss mot det han inte kan fly ifrån.Tips låt honom stå kvar i sin ensamma box men lägg in lite gödsel från någon av hästkompisaran samt häng ev ett täcke som de haft på sig i boxen då vänjer han sig vid deras närvaro utan att skada dom el sig själv gör det samma hos hästkompisen så kommer denne på att där är ju han utan att sparkas o bära sig åt och kommer då inte att bry sig så mycket om de sedan får stå brevid varann .Kombinera detta med extra godbitar o beröm och låt dem sedan stå med en tom box mellan sig då allt går bra ställer du dem brevid varann låt detta ske suksesiv och gå inte för fört fram går det på tok öka avståndet genom att flytta honom inte hästkompisen låt då boxen du flyttar till vara helt fri från annans hästs doft el foder flytta sedan tillbaka då blir återflytten angenäm TÅLAMOD..... lycka till ps. låt honom åxå förstå att du som han verkligen är präglad på gillar den andra hästen genom att du går in till hästkompisen då han ser det återvänd sedan till honom då känner han dess doft på dig o förstår så småningom att ni har utvidgat er flock.

klart att du skall ge allt om din häst betyder så mycket för dig, håller fortfarande på att han skulle få gå med något el några gamla ston,att han blir arg på sina boxgrannar beror på att han måste slåss mot det han inte kan fly ifrån.Tips låt honom stå kvar i sin ensamma box men lägg in lite gödsel från någon av hästkompisaran samt häng ev ett täcke som de haft på sig i boxen då vänjer han sig vid deras närvaro utan att skada dom el sig själv gör det samma hos hästkompisen så kommer denne på att där är ju han utan att sparkas o bära sig åt och kommer då inte att bry sig så mycket om de sedan får stå brevid varann .Kombinera detta med extra godbitar o beröm och låt dem sedan stå med en tom box mellan sig då allt går bra ställer du dem brevid varann låt detta ske suksesiv och gå inte för fört fram går det på tok öka avståndet genom att flytta honom inte hästkompisen låt då boxen du flyttar till vara helt fri från annans hästs doft el foder flytta sedan tillbaka då blir återflytten angenäm TÅLAMOD..... lycka till ps. låt honom åxå förstå att du som han verkligen är präglad på gillar den andra hästen genom att du går in till hästkompisen då han ser det återvänd sedan till honom då känner han dess doft på dig o förstår så småningom att ni har utvidgat er flock.

Jag har en jättetrevlig 10-årig valack som tyvärr har väldigt dåliga nerver. Han är väldigt mörkrädd, har klaustrofobi och är schitzofren...:confused:

Kan hästar vara schitzo?:confused:
Jag tror inte de är tillräckligt avancerade i hjärnan för att kunna utveckla en sådan sjukdom. Klaustrofobi kan man väl kalla det men det handla väl om väldigt starka instinkter.

Det låter som en häst som jag red förut. Träffade ägaren senast idag och hon berättade att hon inte red han på en månad utan endast hanterade honom från marken, arbete från marken, longering, osv...
Sen den tiden jag red honom var det mycket runt om han, månag människor som red och var runt han. Ägaren flyttade hem honom så han fick gå med en häst i hagen istället. Han är mycketmycket bättre idag.
Hon red kurs på honom idag när jag träffade honom och förut har han sparkat och bockat och grejjat men han gick som en klock idag!

du tror inte att han bara "jävlas" med dej? är han verkligen rädd, på riktigt? för mej låter det mer som att han kontrollerar dej? (har ej läst hela tråden dock) mitt vbl är fruktansvärt irriterande när hon inte tycker att jag brytt mej tillräckligt. ska bråka om allting. (hon är inte skygg som ts häst visserligen) jag ifrågarsätter inte din hästhållning men han är kanske "extra mammig" och kräver uppmärksammhet hela tiden, och för att få det så gör han på det sättet? och att han är så stressad, han är ju vbl :P

/ G

Hej. Jag har ett sto som är lite lika, huligan i hagen mot dom andra, särskilt när det är mat med i bilden. Lite "virrig" att rida mm. Har ni en eller flera balar i hagen? Jag upplever att mitt sto vaktar sin mat, hon blev snällare mot dom andra när jag ställde ut flera balar i hagen så att alla fick äta sig mätta utan konkurens. Prova att ha tussar eller huva i/på öronen när du rider. Mång travare är vana att ha det och kan känna sig trygare när dom inte hör så mycket. Jag brukar inte ha tussar på mina travare men jag har märkt att mitt sto inte är lika "tittig" med tussar i, va de har med att göra vad hon ser kan nog bara hon svara på :-) Ger även henne kallt kamomilte varannan dag i fodret, tycker att det har gett resultat. Men sen gäller det ju som sagt att ha tålamod. Hoppas det ordnar sig.

Ja, att han är ranglåg och osäker/rädd det råder det ingen som helst tvekan om, men det har aldrig varit tal om att ta bort honom "bara" av den anledningen, utan det är många andra faktorer som jag beskrivit som det beror på. För mina tankar i första hand är ju om han verkligen mår bra i sig själv när han är så rädd för allt, mitt mål är ju att jag ska kunna ha honom kvar för han betyder så enormt mycket för mig, men jag vill ju absolut inte att det ska ske på hans bekostnad. Det hade ju inte varit några som helst problem om han kunde berätta själv vad som är fel och vad jag kunde göra för att hjälpa honom, men nu kan han ju inte det..... :cry:
Han går ute dygnet runt nu med 3 andra hästar som alla är äldre än honom, dom har inga större sammarbetsproblem med andra eller varann. Det här är inga större problem för att hagen går att dela av om det skulle behövas - dom har en jättestor kuperad skogshage och med en lägda att beta gräs på också, och min häst törs ändå inte vara i hela hagen.... han uppehåller sig bara på en mindre yta (max 1/10 av hela hagen) och det spelar ingen roll att dom andra går iväg och äter gräs han vill bara inte följa med, så han får hö hela sommaren. Har testat att låta bli och lägga ut hö, men endera så smyger han bort och stressar i sig lite såpass att han inte svälter ihjäl (men han magrar ordentligt medans dom andra blir tjocka som tunnor) och sen skenar han tillbaka till sin plats under SITT träd, eller så står han bara och hänger tills någon kommer då han gnäggar i högan sky och kastar sig över maten som om han inte sett mat på flera dagar.
Inne i stallet så står han i en box på ena sidan och dom andra 3 står på andra sidan stallgången (den är 3 m bred), för han slår sönder både sig själv och stallet om han måste stå brevid någon annan häst, plus att han då blir så nervig att han inte går att hålla på med.

När en häst åtsidosätter sina grudläggande behov så är det verkligen något som är allvarligt fel. Att han är så aggressiv mot andra hästar men vänlig mot människor verkar också skummt. Jag förstår att du skämtar om att han är schizofren. Jag har hört talas om en psykisk sjukdom hos hästar som är ärftlig, jag vet inte om det är myt eller bara felaktig hantering. Jag har träffar två hästar som jag betraktat som knäppa, det var något obehagligt med dem, senare fick jag reda på att dessa var syskon och att även moder var betraktad som knäpp, alla hennes föl var likadana. Personen som berättade detta är mycket kunnig om hästar och jag har aldrig förut hört honom prata om hästar på det viset. Skillnaden var att dessa hästar var farliga för sin omgivning. Din häst verkar det vara något vemodigt över, han är ju trotts allt snäll men frågan är hur mycket han själv lider av det. En häst som inte vågar gå till andra delen av hagen för att beta känner dödsångerst. Du har gjort ett fantastiskt jobb som stärkt hans självförtroende. Jag tror att du kan få honom bättre. Det som oroar mig är att han beter sig på det här viset utan att ha råkat ut för en olycka, det bårdar inte gott. Jag hadde övervägt att avliva honom av två anledningar:
Den första om du bedömmer att han lider för mycket, den andra om han kan bli en fara för dig eller någon annan. Det är något verkligen sorgligt över din häst. Jag tror du kan få hästen att må bättre, du verkar göra helt rätt och verkar ha kommit ganska långt på kort tid. Du behöver nog mer tid än goda råd. Av din beskrivning att dömma så tror jag han blir bättre men aldrig helt bra om rädslan kommer från han själv och inte från något som hänt honom.

Lycka till med din häst

Hur gick det för hästen?? Blev han bättre eller fick han galoppera vidare på de evigt gröna ängarna...??

undrar åxå hur det går?

inflikar vrål: schizofreni och multipel personlighet är inte samma sak!!!
Mp är ett resultat av trauma och ett sätt att hantera det, schizofreni är en helt egen sjukdom.

Lyssna på alexandra w!Jag hade också ett varmblod som var illa därann.Hon hade blivit piskad av en travtränare och var jättejobbig när hon kom.Hon var rädd för vita färger t.ex vita streck på vägen,vita stenar i skogen,träd som vajade i vinden,plötsliga rörelser överhuvudtaget.Hon kunde vara hur fin som helst att rida men... kom det nåt oförutsägbart då...Med mycket pysslade och terapi övervann hon allt ont och som alexandra sa så tar det låååång tid,jag kommer inte själv ihåg hur länge det tog för det brydde jag inte mig om,jag fick världens finaste häst.Hon blev 28 år och minnet finns kvar i mitt hjärta.Hon blev gammal och sjuk och orkade inte mer men den tid jag fick ångrar jag ingenting.Nu har jag en ny häst med samma livserfarenhet och jag jobbar dag för dag med hans rädsla och jag vet att den här hästen kommer att repa sig den också med tiden.Jag har varit med förut,det har inte han och det kommer han att få erfara.Jag kommer att få en världens finaste häst igen,för det har jag sett redan!

Va? Nu svarade du fel person