Vi köpte ponny häromveckan! Han är världens sötaste, ett sexton år gammalt gotlandsruss med mycket egna idéer om hur världen ska rotera runt honom ;).

Han är till min nioårige styvson som gillar hästar och har varit jätteavundsjuk när maken och jag ridit ut. Det har inte varit möjligt att låta honom följa med eftersom våra hästar är så stora och ingen vet vad som händer om de blir rädda. Sonen har ridit på dem och på andra hästar där han kommit åt, han har bra balans och är inte rädd av sig, så vi har verkligen känt att vi velat uppmuntra intresset.

Nu är hästsamlingen komplett, så när som på att min häst är utlånad p g a min graviditet, och i lördags skedde premiärridturen, son och far i skritt i skogen i lugn takt. Det gick jättebra ända tills de nästan var hemma, då ponnyn upptäckte ett dike med gräs som han glatt hoppade ner i. Sonen lyckades dock få upp honom igen (tuff!).

Dagen efter var en katastrof. De skulle rida ut samma runda (ca fyra km) men kom snabbt tillbaka eftersom ponnyn både bockat och stegrat sig. Sonen var naturligtvis rädd. Jag longerade dem i hagen i skritt och trav en stund och sedan gjorde vi ett nytt försök, jag följde med till fots. När vi kom till kröken där vårt hus inte syns längre från vägen gjorde ponnyn om sitt stegrings- och bockningsnummer, sonen satt kvar men började gråta och jag röt i åt ponnyn rejält. Sedan ledde jag honom i longerlinan och vi var ute en liten runda. Det gick bra och vi avslutade positivt.

Nu är frågan: varför gjorde ponnyn så här och vad kan vi göra åt det? En teori är att han hade träningsvärk för han är fet och otränad till max, även en lugn skrittrunda kan nog ge honom det.:D

En annan är att det är fel på utrustningen. Jag har bytt bett och det verkar vara lyckat, och ska ha gelpad under sadeln nästa gång sonen rider så att det inte är ryggont som är problemet.

Annars är det väl bara bortskämdhet och envishet, eller, och hur tränar vi då på bästa sätt så både ponny och son har roligt? Nu har vi longerat hästen en stund varje dag och ska fortsätta med det fram till helgen. Då blir det ridning igen.

Sonen är tuff men han har också gränser, och det ska ju vara roligt att rida, så kom gärna med tips och förslag på träning både med och utan barn...

Hurdan var ponnyn innan ni köpte honom?

Vi köpte ett russ för snart ett år sedan till de äldsta barnen. 8 och 10 år. Han är rätt envis. Han har kommit på att om han bockar så ramlar de av. Men om jag rider på honom så är han snäll som ett lamm. Han försökte bocka med mig också men jag satt ju kvar och då slutade han. Men det är lite knepigt för när barnen kommer upp igen blir han busig. Kan gå jättesnäll och sedan utan förvarning bralla till. Numera vill inte barnen rida på honom överhuvud taget. så jag och min man kör honom, jag rider honom bara ibland. Även om jag är liten och lätt känns han liten. Äldsta pojken har börjat köra ponnyn lite smått med rockard och en vuxen i vagnen och det känns tryggare för honom. Det är väldigt viktigt att det blir rätt från början så barnen inte blir skrämda. Russ kan vara väldigt snälla men med mycket vilja.

Har du ingen vuxen som kan hoppa upp på honom en kort sväng bara. När jag var lite så hade jag gotlandsruss och när han var enveten så hoppade mamma upp på honom 5-10 min och red till honom lite. så gick han jätte bra sen och det har även jag nu gjort med min dotters ponnysar även shettis. det har hjälpt.

Hur ridkunnig är sonen?

*svarar alla*

Russet har varit hos fodervärd senaste året och hur det har varit där vet jag inte, men ägarna säger att båda deras barn lärt sig rida på honom och dessutom kvalat in honom för trav, så han har varit mycket hanterad tidigare.
Dock har han nog blivit bortskämd hos fodervärden och han är odräglig med att försöka köra ner huvudet för att äta gräs. Finns det godis i närheten blir han ett monster, så det har jag förbjudit. Dessutom hatar han dressyr och voltridning, men det kan jag förstå. Det är ju främst till skogsridning vi vill använda honom.

sonen är nybörjare men begåvad. han har t ex lärt sig rida lätt själv ("jag tittade på hur ni gör") och har naturligt bra balans, men en normal nioåring har inte mycket krafter jämfört med en envis ponny :smirk:.

Jag är ju just nu höggravid och väger alldeles för mycket för att rida honom, och någon annan vuxen som är tillräckligt lätt och kunnig finns tyvärr inte i närheten. Därför tänkte jag att det borde vara bra med tips på exempelvis ledarskapsövningar som sonen också kan göra med ponnyn.

Den lilla envisa hästen har redan lärt sig att man inte muckar med mig, och han har nästan slutat testa husse också. Så det gäller nog bara att inskärpa i honom att det även gäller sonen... Innan killen tröttnar! Det är ju det jag är rädd för att han ska göra!

*svarar alla*

Russet har varit hos fodervärd senaste året och hur det har varit där vet jag inte, men ägarna säger att båda deras barn lärt sig rida på honom och dessutom kvalat in honom för trav, så han har varit mycket hanterad tidigare.
Dock har han nog blivit bortskämd hos fodervärden och han är odräglig med att försöka köra ner huvudet för att äta gräs. Finns det godis i närheten blir han ett monster, så det har jag förbjudit. Dessutom hatar han dressyr och voltridning, men det kan jag förstå. Det är ju främst till skogsridning vi vill använda honom.

sonen är nybörjare men begåvad. han har t ex lärt sig rida lätt själv ("jag tittade på hur ni gör") och har naturligt bra balans, men en normal nioåring har inte mycket krafter jämfört med en envis ponny :smirk:.

Jag är ju just nu höggravid och väger alldeles för mycket för att rida honom, och någon annan vuxen som är tillräckligt lätt och kunnig finns tyvärr inte i närheten. Därför tänkte jag att det borde vara bra med tips på exempelvis ledarskapsövningar som sonen också kan göra med ponnyn.

Den lilla envisa hästen har redan lärt sig att man inte muckar med mig, och han har nästan slutat testa husse också. Så det gäller nog bara att inskärpa i honom att det även gäller sonen... Innan killen tröttnar! Det är ju det jag är rädd för att han ska göra!

Jag är ganska inkörd på envisa ponnier som barn gråtit för. Även russ. Kan du inte undervisa själv, tycker jag ni ska ta ut en tränare och ge sonen och ponnyn privatlektioner på en inhägnad yta.
Sonen måste lära sig hur han ska komma att bli ledare över hästen, och hästen måste lära sig veta hut.
Och det kan bli en lång resa. Så då gäller det att pojken har tålamod.
Annars kan det hända oönskade grejer, och sonen tröttna rakt av.

Öppna ytor är inte ens att tänka på för ett sådant ekipage!
De behöver träna kommunikation och ledarskap innan de kan ge sig ut i naturen.
Tricktraining är toppen.
Annat alternativ är att de får åka till ridskola och gå grupplektioner.
Eller gå på ridläger med häst.

Till vardags är det ju det gamla vanliga...
Hästen får aldrig någonsin flytta på människor, och särskilt inte ryttaren på marken eller i boxen ens en millimeter. Då har den vunnit!
Tvärtom, backa hästen ifrån er rakt bakåt så fort ni träffar den. Vänligt men bestämt. Höj inte rösten. Beröm rikligt så fort någonting blir rätt. Men aldrig annars.
Ryck den inte i munnen när den dyker ner för att äta gräs. Ta hellre ett kort hoppspö och daska till den på bogen. och...beröm inte när den höjer huvudet igen! Då är risken att det blir missförstånd. Att det var gräsätningen som gav berömet.
Osv. Men det bästa är en tränare som kan hjälpa till på plats. Och glöm inte ögonblickligt beröm när den gör rätt!
En liten och lätt tillridare är kanske också behövligt här.
Hoppas verkligen att det löser sig, det är så himla trist när det går dåligt för barn och deras självkänsla ryker...
Håller tummarna för grabben och ponnyn!

Trick-training, jättebra idé! det ska genast kollas upp vad vi kan hitta på. Tack!:bow:

Gräsätningen har vi vuxna redan koll på efter ett par dagars arbete, så det ska bara överföras till sonen. Det verkar som om ponnyn mest testar vad han kan och inte kan göra hos oss. Med mig försöker han inte ens köra ner huvudet längre.

Jag är tveksam till om det skulle hjälpa att någon annan rider till honom. Han är inte dum. Han vet skillnad på vem som sitter på. Det är sonen som måste få ledarskapet, och det kan vi hjälpas åt med alla tre människor här hemma.

Problemet är ju att ponnyn tycker att det är så in i h-e trist med ridning på inhägnat område. Min tanke har varit nu att börja ridpasset "inne" med lite lektion och övningar, och avsluta med en kort skogstur som då blir en positiv belöning i sig. Till att börja med får jag och gravidmagen stånka med helt enkelt, så sonen slipper känna sig utlämnad.

Vad tror ni om att lägga ut bommar och koner och rida slalom mellan, kanske det muntrar upp tillvaron lite?

Sätt sonen på ridskola till att börja med. Man kan ju inte begära att ekipaget ska fungera när ryttaren inte har en aning om vad han gör.

Allt som kan stimulera ponnyn till att stå ut i paddocken är av godo.
För det är där de behöver vara tills grabben har fått ledarskap över ponnyn.
(och små envisa vildhästruss blir ännu avigare och envisare om man blir arg på dem, så det gäller att vara sträng med kärleksfullhet)
Och både grabben och ponnyn behöver mycket mycket uppmuntran under tiden. Och hjälp och inramning så allt förlöper väl, så ingen blir skadad eller rädd.

Något som brukar passa pojkar när de blivit någorlunda ridvana, är westernklubbar. Då lär de sig förhoppningsvis samtidigt en viss NH och slipper frottera sig med tjejmaffian enbart. Där brukar vara en med blandad kompott av både tjejer o killar och lite olika raser.

jag kör samma taktik som med hunden när jag tränar henne, fast utan godis utan med mycket beröm i stället, och det verkar fungera hyfsat på ponnyn.
Jag skulle vilja klicka in honom, men då måste jag nästan använda godis som förstärkning, och det vet jag inte om jag vill med tanke på hur den snälla lilla hästen förändras av att se en morot.

Jag kan tillägga att han är otroligt fin och snäll att hålla på med i boxen, lätt att hämta i hagen och leda, så han har många goda sidor som gör honom till en bra nybörjarhäst också. Jag blev bara lite chockad när jag insåg att han inte alls följer efter hästen framför som alla andra hästar brukar göra, utan tar sina egna skogsturer...

(Russovana antar jag :D:D:D)

Går han tillsammans med de andra i hagen? Hur gillar han era andra hästar?

Brorsdotterns ponny var duktig på att helt sonika följa våra stora hästar, även ute i terrängen. Vi brukade skoja (när flickan inte hörde på) att det spelar ingen roll om flickan är med eller inte - ponnyn kan man ta med hur som helst för den följer bara efter.

Jag skulle vilja klicka in honom, men då måste jag nästan använda godis som förstärkning, och det vet jag inte om jag vill med tanke på hur den snälla lilla hästen förändras av att se en morot.


Gör du det rätt så kommer du bli av med eventuella tiggeriproblem istället för att förvärra dom.

Han går tillsammans med vår ena häst, min är utlånad eftersom jag ändå inte kan rida henne nu med jättestor gravidmage.

De kommer superbra överens, han bestämmer och hon följer, men ute i skogen går han åt sitt eget håll och skiter i henne. Det var vi inte beredda på kan jag säga. Vi hade hoppats att det skulle bli som med din dotter...:D

Menar du timingen i belönandet? Min häst klickade jag in utan problem, men hon har alltid tiggt väldigt fint utan buff och knuff. Jag är jättesugen på att prova med ponnyn också.

Gillar grabben att hoppa? Det brukar vara en uppskattad sysselsättning för både barn och ponny om man nu ska ha en stund i paddocken. Trail är också roligt och utvecklande för båda parter. Då tvingas de två till många "lita-på-varandra" övningar. Allt från tempoväxlingar inne på banan till gå genom fladderremsor, backa mellan bommar, hämta o flytta jackor, dra hink i snöre, slalom mellan koner, stå stilla i fyrkant medan ryttare går runt häst, hoppning o dyl. i all oändlighet.

Han har aldrig provat att hoppa, men det kommer han säkert att tycka är kul, och ponnyn kan hoppa 90 cm så han gillar det nog också:D
Trail var en bra idé, ledarskapsövningar från hästryggen liksom. Jag ska tänka ut ett utbildningsprogram i kväll som vi ska köra två veckor tänkte jag. Där ska trail absolut in, och en del barbackaridning så sonen får självförtroende på hästryggen. Då gör det ju inte så mycket om ponnyn skuttar lite (det är inga stora bocksprång han orkar göra :D)

Kanske blivit lite stora krav på både ponny och häst?

Får ponnyn träningsvärk så lätt är den uppenbart inte i kondis.
Att den inte har ont borde vara det första man kollar upp.
Ponnisar är tyvärr väldigt tåliga mot smärta och oftast rätt lata så att sätta igång för fort och kräva för mycket kan tyvärr ge en tjurig ponny.

Hej! Tror du att den stora hästen är så pass snäll mot russet att det skulle fungera med ett ledband som pojkens far håller i? Iaf till en början. Då kan sonen lungt koncentrera sig på att rida sin ponny men pappan har en extra koll? Kram

Kanske blivit lite stora krav på både ponny och häst?

Får ponnyn träningsvärk så lätt är den uppenbart inte i kondis.
Att den inte har ont borde vara det första man kollar upp.
Ponnisar är tyvärr väldigt tåliga mot smärta och oftast rätt lata så att sätta igång för fort och kräva för mycket kan tyvärr ge en tjurig ponny.

Vi har kollat utrustning och enbart longerat denna vecka för att sätta igång försiktigt. De var ute på en lugn skrittrunda första dagen men det kan ju verkligen räcka för att ge en helt otränad häst träningsvärk. Obs att vi inte vet om så är fallet eller om han bara testar, men vi vill gärna utgå från att han har en anledning att bete sig illa, och därför mjukstartar vi om.
Jag håller med om att det kanske blev lite överentusiastisk start. Fast jag tycker det är svårt att veta om 40 minuter i skritt är att sätta igång för fort och kräva för mycket. Det är ju inte fläng i skogen vi pratar om och det måste ju börjas på något sätt! Svår avvägning det där, men nu har han gått lite mjukt varje dag i alla fall.

Hej! Tror du att den stora hästen är så pass snäll mot russet att det skulle fungera med ett ledband som pojkens far håller i? Iaf till en början. Då kan sonen lungt koncentrera sig på att rida sin ponny men pappan har en extra koll? Kram

Jag har föreslagit det men pappan känner sig lite för osäker. Hästen är snäll så hon nästan är dum, så risken är snarare att ponnyn får tråkigt och börjar gnaga på henne! :smirk:

Nästa gång vi går ut i skogen tror jag att jag får ta min enorma mage och sätta mig till häst, medan pappan leder ponnyn. Det är kanske lite mindre jobbigt att rida än att gå...:D Sist trodde jag att bebisen skulle komma ut efteråt.

Tyvärr så får du ett bajssvar till...

Jag ser alltför många som "tar genvägen" och låter barnen rida ut, hoppa m m utan att först lägga en ordentlig grund. Resultatet blir ofta att antingen åker ungen av titt som tätt och blir rädd eller så har de en snällare ponny än de förtjänar och som får stå ut med en unge som sitter illa, tar hårt i munnen och helst bara vill galoppera runt och flårida.

Ska inte barnen lära sig från början att man inte bara kan flå runt och ska man som ridande förälder inte undvika att färga barnen med värderingar som "harva runt" på banan? Man harvar inte runt, man lägger grunden för korrekt sits, korrekt form och ger större förutsättningar för både ponny o unge att kunna rida ut i terrängen och ha kul.

Tycker barnet att det är tråkigt och lusten avtar för att man "måste" göra vissa saker ja då ska de kanske inte ha någon ponny alls.

Så, ett bajssvar som sagt.

Nä, inte lika bajsigt...:D

Jag håller med dig i sak men anser inte att skritturer i sällskap med vuxen är samma sak som att flårida och dra i munnen. Som jag tror jag skrivit tidigare tänkte jag dessutom börja på banan de flesta ridpass, så att man kan kombinera livets goda. Först teknik sedan praktik, så att säga.

Jag har dock dåliga erfarenheter av barn (och hästar) som tröttnat på att harva runt (ja, jag tycker det ofta är så även om jag själv älskar dressyr) på ridskolans fyrkantspår i sällskap med en massa andra barn, sega lektionsponnies samt en ointresserad ridlärare. Därför menar jag att det handlar om att skapa lust för både barn och ponny. Vad är det konstiga i det? Och det måste ju vara bättre att vara ensam med sin ridlärare varje dag, även om det råkar vara jag, än att dela den tiden med kanske tio andra ungar en gång i veckan?

Nu har jag i alla fall varit ute och förberett kvällspasset med koner. Vi ska öva slalom barbacka har jag tänkt... I skritt alltså. Kanske fortsätta med sadel och lite longering i trav för att slipa på lättridningen, och så leda ut tio minuter så att det blir en lugn och bra avslutning. Vad tror ni?

Tycker det är bra ni trännar på rida barbacka för då trännar du ju din "sons" balans. Som ett litet tips om inte hästen har någon lång man är att ta ett stigläder runt halsen på hästen så han har något attt hålla sig i om hästen busar lite ;) Sen när han klarar skritta och trava lite babacka så fyll en mug /plast glas med vatten, så får han träna skänklarna :) (som han skall hålla i handen när han rider, och så lite vatten som möjligt skall komma ut).
Lycka till vill jag också säga !

Jag Rekomenderar även att han går på ridskola med "sin" häst 1ggr i veckan eller varran vecka, då får han nya kompisar samtigt och får göra andra övningar där än vad ni gör hemma.

Mvh
Eran Emma

Men det låter genast lite bättre:)

Jag tycker inte heller om för stora grupper eller oengagerade ridlärare men det där "harvandet" kan vara nog så viktigt precis i början. Ungarna har ju för det mesta liite mer problem att få ihop och koordinera sina kroppsdelar och då kan det vara mycket nog bara att sitta i balans, hålla händerna korrekt, rätt tempo samt försöka hålla sig på spåret! För oss ser det ju ganska simpelt ut...

Men visst ska det finnas lite lust och lek invävt i det hela och du verkar ju ha tänkt ut en bra plan nu. Jag är lite tveksam till att lära ut till egna barn - mina erfarenheter på det området är;:eek::eek:
Därmed inte sagt att alla andra har samma problem förstås. Min äldsta dotter brukade inte allvar om morsan stod och skulle förklara, det blev mycket bjäbbande emot:angel: På ridskolan var det inga som helst problem däremot.

Om ni får en chans sen i höst så finns kanske möjligheten att åka till någon ridskola men ändå rida på egen ponny? Eller kanske någon bra instruktör som kommer hem?

Hur som helst, lycka till med ponnyn!

Jag väntar på att grannen ska bygga färdigt sitt ridhus, så vi kan hyra det och ta dit en instruktör till oss alla tre...:D:D:D

Annars är som sagt problemet att vi inte har sonen boende här i veckorna utan tjugo mil bort hos en hästrädd mamma som avskyr mig. Chansen att han ska få ta ridlektioner där, även om vi betalar, är alltså minimal. Vi måste lösa det här på plats.

I dag gick det bra i alla fall, nu har vi ridit slalom barbacka (urk vad tråkigt tyckte ponnyn) och de börjar sakta men säkert förstå varandra. I morgon blir det lite trav också.

Som kuriosa kan jag berätta att ponnyns senaste fodervärd sa, att när han inte vill hoppa ett hinder stannar han, petar ner bommen med hoven och kliver över...:rofl:
Om sonen lär sig rida på denna häst kommer han att kunna rida vad som helst sedan.

Jag tycker det är så synd att ponnier verkligen inte är barnhästar- skulle nog hellre sätta upp en unge på ett stort och snällt halvblod än min galna b-ponny :rofl:
Men de barn som överlever ponny-terrorn lär sig väldigt mycket och blir oftast väldigt duktiga ryttare som tar an de svårare hästarna senare. Kämpa på bara och se till att ponnyn blir tillräckligt motionerad då överenergi är inte det bästa under ridningen.. Prova roliga övningar (som du redan fått tips om) och kör lite gymkhana-inspirerade pass där ni leker fram balans och tillit mellan häst och ryttare då det annars kan bli tråkigt. Senare när ni har möjlighet ta dit tränare eller lura hans mor till ridlektioner (alla har sina knappar ;) ). Att "harva runt" må vara en del i processen när man lär sig rida men jag vet själv av erfarenhet att det varken är nyttigt eller roligt att träna på en sak för länge- både för häst och ryttare! Omväxling förnöjer och se till att både barn och häst har roligt, tycker det är jättebra att du varvar med att gå ut i skogen efter träningspass då det gör det tråkiga något roligare för ponnyn.

Gotlandsruss är goda barnuppfostrare:devil:

Lite knivig sits ni sitter i med avstånd och så men det verkar ju som om ni har såpass mycket ambitioner och vilja så det löser sig säkert.

Eget ridhus, suck:love:

Jag tycker det är så synd att ponnier verkligen inte är barnhästar- skulle nog hellre sätta upp en unge på ett stort och snällt halvblod än min galna b-ponny :rofl:
Men de barn som överlever ponny-terrorn lär sig väldigt mycket och blir oftast väldigt duktiga ryttare som tar an de svårare hästarna senare. Kämpa på bara och se till att ponnyn blir tillräckligt motionerad då överenergi är inte det bästa under ridningen.. Prova roliga övningar (som du redan fått tips om) och kör lite gymkhana-inspirerade pass där ni leker fram balans och tillit mellan häst och ryttare då det annars kan bli tråkigt. Senare när ni har möjlighet ta dit tränare eller lura hans mor till ridlektioner (alla har sina knappar ;) ). Att "harva runt" må vara en del i processen när man lär sig rida men jag vet själv av erfarenhet att det varken är nyttigt eller roligt att träna på en sak för länge- både för häst och ryttare! Omväxling förnöjer och se till att både barn och häst har roligt, tycker det är jättebra att du varvar med att gå ut i skogen efter träningspass då det gör det tråkiga något roligare för ponnyn.

Jag upplever att många mindre ponnies blir missförstådda av ryttaren. Små ponnies precis som vilken annan häst som helst behöver en god ryttare som utbildar dem och senare rider till dem med jämna mellanrum för att ett icke lika utbildat barn ska klara att rida dem.
Så hoppas att inte all människoavel enbart kommer att producera 1.80-människor, för då kommer det inte att finnas några b-ponny-utbildare till slut.
Små duktiga vuxna ryttare är värda sin vikt i guld, och jag tycker fler föräldrar till mindre barn med tex b-ponnies borde titta sig om efter skickliga tillridare för hjälp lite oftare.
Även om en häst är av den busiga sorten, hjälper det oerhört att den lär sig nya saker, och känner sig förstådd för att vilja lyda.
Det är inte lättare att rida en liten ponny än en stor häst.
Och man borde lägga in lika mycket resurser för att få en lite ponny tränad och lösa kommunikationsproblem som på en stor häst.
Ok, mycket kan man träna dem till från marken, men kanske inte allt.

Det är inte lättare att rida en liten ponny än en stor häst.
Och man borde lägga in lika mycket resurser för att få en lite ponny tränad och lösa kommunikationsproblem som på en stor häst.
Ok, mycket kan man träna dem till från marken, men kanske inte allt.

Jo detta är ofta felet i ponnyhantering- för det är ju så gulligt när lille russet Jeppe bockar och hoppar runt. Allt små ponnier gör är så sött och de blir sällan tagna på allvar. En ouppfostrad ponny kan göra mycket skada och som hästförälder borde man värna om sitt barn. Jag har sett shettishingstar som med seriösa uppfödares uppfostran och tillsyn kan lungt hanteras och ridas av treåriga barn! En ponny i förhållande med en stor häst är mycket svårare att rida för ett barn eftersom de har ett "speciellt" temperament. Få ponnier är barnhästar faktiskt och det är synd. Vuxna kan rida ponnier mycket bättre just för att de kan hålla om och rama in hästen bättre. Barn har inte så långa ben ju! Man kan jämföra det med en häst på 170 (eller till och med 160-165), om den har lika mycket vilja som ett envist russ kan ha så vet jag att många vuxna inte skulle våga sig upp på den ;)

Men sen är det ju svårt också. Hur hittar man en tillräckligt liten ryttare som har kunskapen? Och vissa barn kan faktiskt bli ledsna av att se att det inte fungerar när de rider men när denna ryttare sätter sig upp så fungerar allt.

Jo detta är ofta felet i ponnyhantering- för det är ju så gulligt när lille russet Jeppe bockar och hoppar runt. Allt små ponnier gör är så sött och de blir sällan tagna på allvar. En ouppfostrad ponny kan göra mycket skada och som hästförälder borde man värna om sitt barn. Jag har sett shettishingstar som med seriösa uppfödares uppfostran och tillsyn kan lungt hanteras och ridas av treåriga barn! En ponny i förhållande med en stor häst är mycket svårare att rida för ett barn eftersom de har ett "speciellt" temperament. Få ponnier är barnhästar faktiskt och det är synd. Vuxna kan rida ponnier mycket bättre just för att de kan hålla om och rama in hästen bättre. Barn har inte så långa ben ju! Man kan jämföra det med en häst på 170 (eller till och med 160-165), om den har lika mycket vilja som ett envist russ kan ha så vet jag att många vuxna inte skulle våga sig upp på den ;)

Men sen är det ju svårt också. Hur hittar man en tillräckligt liten ryttare som har kunskapen? Och vissa barn kan faktiskt bli ledsna av att se att det inte fungerar när de rider men när denna ryttare sätter sig upp så fungerar allt.

Små ryttare, de finns. Man måste bara leta lite.
Och i hästkunskapen för barn, måste även den kunskapen ingå, att en ponny inte är mer lättriden än en stor häst.
Och att alla hästar måste "gå i skolan" för att lära sig saker, precis som barnet som ska lära sig rida.
Det är inte lätt att undervisa ett mindre barn på en oskolad ponny!
Och är man rädd om sitt barns säkerhet, och även dess lust att fortsätta rida, är en vuxen tillridare en bra investering tycker jag av egen erfarenhet.
Och vad värre är, är att man av någon anledning oftare lägger pengar på att kolla upp om en bråkig stor häst har ryggont, eller vargtänder, än vad man gör med en ponny.
Sånt är livet, equiterapeuter och utbildade tandläkare är lika dyra oavsett storlek på hästen.
Inte mycket mening att fortsätta träna en "bråkig" häst om den har ont. (det där sista har inget att göra men ts utan bara en allmän reflektion).

Små ryttare, de finns. Man måste bara leta lite.
Och i hästkunskapen för barn, måste även den kunskapen ingå, att en ponny inte är mer lättriden än en stor häst.
Och att alla hästar måste "gå i skolan" för att lära sig saker, precis som barnet som ska lära sig rida.
Det är inte lätt att undervisa ett mindre barn på en oskolad ponny!
Och är man rädd om sitt barns säkerhet, och även dess lust att fortsätta rida, är en vuxen tillridare en bra investering tycker jag av egen erfarenhet.
Och vad värre är, är att man av någon anledning oftare lägger pengar på att kolla upp om en bråkig stor häst har ryggont, eller vargtänder, än vad man gör med en ponny.
Sånt är livet, equiterapeuter och utbildade tandläkare är lika dyra oavsett storlek på hästen.
Inte mycket mening att fortsätta träna en "bråkig" häst om den har ont. (det där sista har inget att göra men ts utan bara en allmän reflektion).

Angående små ryttare: Självklart att de finns, jag är en av dem som gör det, men det är ändå inte lätt att hitta. Det beror det på vart man bor men jag har för mig att TS nu sagt att de inte finns där de bor.

När det gäller utredning av varför en ponny beter sig dumt tänker många en ponny är en ponny är en ponny och tror att det är lynnet som är jobbigt. Andra köper ponnyn billigt (skolade ponnier kostar mycket pengar nuförtiden och därför köper man in en billig en till sitt barn) och därför lägger man inte ned lika mycket pengar på omsorg. En ponny är inte värt det hela enligt de flesta. det är som att jämföra en bondkatt med en rashund (många katter är varken försäkrade, ID-märkta el. vaccinerade just för att de, jämfört med hundar, är inköpta billigt).

Förmodligen har vi här förklaringen till varför skolade ponnier är dyra.

Ja vår ponny var inte dyr när man ser priserna :o men dubbelt så dyr som min häst ändå.

Det är svårt att ge ut lika mycket pengar på en ponny som en vedpanna med installation när man inte ens vet om intresset håller i sig. Den ekonomin har inte vi tyvärr. Inte är någon här hemma intresserad av att tävla SM heller.

Jag satsar på hårdbantning efter barnafödsel så jag kan rida till ponnyn lite men nu är det tyvärr omöjligt.

Vi fick tipset av förra fodervärden att rida med sporrar, men det vill jag inte att sonen ska ha innan han lärt sig använda skänklarna på rätt sätt. Spö är absolut förbjudet här hemma om man inte vet vad man gör.
Jag funderar på att sätta honom på ett gammalt oljefat och öva skänkelhjälper, där kan han inte skada någon i alla fall!:D

Det är ju inte säkert att ett högt pris står i proportion till ridbarhet...

Bara för att ponnyn tävlats, är en Holland eller Irlandsimport, kostar 100.000 etc så är den lämplig som hobbyponny till barnen hemma.

Jag tycker att det börjar bli tramsigt med dessa summor för ponny, ofta är det inte alls så att ponnyn är särskilt högt utbildad samt frisk och med hög ridbarhet.

Därmed inte sagt att man ska dumpa priser på ponny men allt mellan 10.000-30.000 tycker jag personligen är ok, särskilt med tanke på om man endast vill hobbyrida, träna och tävla lite i lokala klasser.