Jaha, nu har vi börjat få problem igen. Hovslagaren är efter den senaste halvt misslyckade skoningen inte längre så sugen på att verka min häst igen och det är ju en smärre katastrof för min del. Träningen blir lidande och snart kommer jag ha en häst i f.d. bra kondition som bara kan gå i hagen för att ingen får på henne några skor.

Det har varit en hel del turer med den här damen. Hon har uppvisat aggressiva tendenser mot främmande vid trängda lägen redan från första dagen i min ägo, vad det beror på vet ingen. Dock har hon knappt lagt ett öra bakåt åt varken mig eller nuvarande stallägaren. Jag var absolut livrädd de första dagarna i vårt nya stall, men han blev verkligen kompis med henne på en gång och kunde ganska omgående knata in i hennes box (där jag tidigare var den ende som fick röra mig utan att bli utjagad) och slänga på henne täcket.
Det där med att hon ogillar främmande är trots allt något jag kan leva med tills vidare, det är inget livsviktigt. Men så har vi det stora problemet med hovslagarna.

Den första vi provade var en helt random utvald från listan. Han kom och gjorde framhovarna, bakfötterna sa han direkt att han inte tänkte röra. Däremot kunde han ta dit en veterinär han kände för att droga ner hästen. Det blev aldrig något av med det, dels för att jag verkligen inte gillade idén och dels för att en av hans mindre smickrande kommentarer om hästen var ”hade jag ägt den här hade jag själv satt ett skott i pannan på den” (underbar sak att säga till då 17-årig tjej som just fått sin första häst :smirk: ).
Så provade vi med en annan. Han fick utan problem lyfta både fram- och bakhovar och jag andades ut. Men! Just den gången hann han inte ta mer än framfötterna, så vi bokade en ny tid ett par veckor senare. Det slutade med att hästen stod på gången och slog rätt ut så fort han närmade sig henne. Vi försökte en gång till någon dag senare – samma resultat. Så efter mycket om och men tog vi ut ytterligare en annan och bestämde även tid med veterinär för att ge lugnande. När båda var på plats provade hovis lyfta på bakbenen och bestämde sig för att vi skulle köra utan lugnande, ”det här går nog bra”. Det gjorde det också, hon gjorde några försök att rycka åt sig benet emellanåt men annars skötte hon sig exemplariskt. Hon visade väldigt tydligt att hon inte gillade honom, strök öronen bakåt när han gick förbi osv, men hon tjafsade inte.

Dock blev inte heller den framgången långvarig. De två nästa gångerna med samma hovis gick också kanon, men sist var det en helt annan häst. Framhovarna inga problem, men när han skulle ta bakhovarna kickade hon. Till slut gick dock även det utan att någon kom till skada, men nu är han alltså inte särskilt pigg på att komma hit igen.

Det stora kruxet med hästen är att hon inte alls är elak mot oss som känner henne. Det är som natt och dag – jag och stallägaren får kela, busa och göra vad som helst med henne, hon står bara där med spetsade öron och är superglad och kelig. Gnäggar när man kommer ut i hagen och kliar alltid tillbaka på armen eller axeln när man ryktar. Men ställer sig däremot en främmande människa utanför hennes box, då flyger hon mot gallret med bakåtslickade öron och klapprande tänder.
Förra hösten var en rätt känd, duktig NH-tränare i trakten och höll lektioner för b.la. ”problemhästar”, så jag tog med mig hästen dit för att höra vad han tyckte och trodde. Han joxade runt med henne lite i ridhuset, lyfte på ben, knackade på hovar, rörde över hela hennes kropp osv, allt medan jag höll på att få ett nervöst sammanbrott för att han skulle döma ut henne helt. Efter tio minuter var slutkommentaren ”det här är en av de fem snällaste och mest okomplicerade hästarna jag mött i hela mitt liv”.

Nu, efter ett år, har folk sagt allt från att hon är sinnessjuk och borde ha ett skott i pannan, till att hon är ouppfostrad och behöver lära sig att uppföra sig. Sjuk i huvudet är hon bevisligen inte och jag går i taket varje gång någon vräker ur sig något sådant. Och hur uppfostrar man egentligen en häst som står med slutna ögon i hagen, lös, och halvsover medan jag får göra i princip vad som helst med henne, bakfötterna inkluderat?

Det är inte det att jag inte förstår hovslagarna, jag skulle inte heller riskera hälsan genom att frivilligt syssla med närkontakt med främmande, sparkglada hästar. Men vad ska man ta sig till då? Skor måste hon ju ha hur man än vrider på det, och jag vill verkligen inte behöva ta dit veterinären och proppa i henne lugnande varje gång hovslagaren kommer, det funkar ju inte. ”Uppfostra hästen”, visst, men det är inte så lätt när man själv inte ser den där problemhästen, utan en genomtrevlig individ som följer en som en hund.

Så: är det någon som har minsta lilla idé eller tanke om vad det här kan handla om och vad man kan göra åt det? Har ni varit med om någon häst som uppvisat ett liknande beteende? Jag är smått desperat nu, så allt som ev. kan vara till hjälp är väldigt välkommet.
Alla kommentarer om att slakta kan ni dock bespara er, det är ändå något jag öht. inte kommer överväga.

Är det någon skillnad på hur hon bemöter kvinnor och män så kan du ju testa en kvinnlig hovslagare. Annars skulle jag helt enkelt välja ut en hovslagare som kan tänka sig en lång och försiktig "inskolningsperiod".

Är du säker på att hon inte har ont någonstans t ex i bakkärran och det är därför hon kopplar ihop hovslagare med otrevligheter? Även om du får lyfta bakbenen och så så är det ju jobbigare med en skoning, de får ofta vinkla ut benet mer, stå med det uppe längre osv

Om du låter en lugn och bra hovis sko henne ett par ggr på lugnande så kanske det funkar utan sedan också?

Jag håller med Bewelinn. Kanske kan du låta hovslagaren komma ut ett par dagar i rad och bara umgås med hästen? Lyfta hovar, klappa, osv. Så att de lär känna varandra? Dyrt för dig, men kanske värt investeringen?

Som du säger verkar det jättesvårt för dig att träna hästen på detta, jag skulle hellre be kompisar eller andra främmande som är i närheten att t.ex. klappa, ge mat till hästen osv. kanske blir det bättre om hon vänjer sig vid främlingar?

Vad är det som inte funkar med att ge hästen lugnande?

Min kompis har en häst som krånglat massa med hovis och då fått lugnande, det har gått kanon o eftersom han aldrig behövt stressa upp sig när hovis kommer (för han kommer efter hästen fått lugnande) så verkar det som han inte e rädd för honom längre. Han va o slog på en tappsko häromdan o det gick kanon! :)
Nästan gång ska de bara ge sånna små lugnande tabletter till hästen så de trappar ju ner det eftersom hästen märker att hovis ej vill honom nått illa...

//M

Vi har inte provat någon kvinnlig hovis, dels för att det inte finns någon i närheten och dels för att hon avskyr kvinnor överlag också, så jag tror inte det skulle göra någon skillnad tyvärr.
Jag är 99% säker på att det inte har med smärta att göra. Jag vet hur hon blir när hon har ont någonstans och då är det knappt jag får komma i närheten, det blir en helt annan häst mentalt då. Stallägaren brukar även få slå på tappskor ibland och då bryr hon sig inte alls, samma gäller vintertid när otränade jag står och kämpar med 15 minuter per hov :D med att brodda av och på. Inte ett tecken på att det skulle vara jobbigt för henne. Stretchar även varannan dag och då lyfter man ju benen ännu högre och vidare än vad hovslagarna gör.

Ang. det här med lugnande så är jag inte så välvilligt inställd till det efter att ett par andra hästar jag känner av olika anledningar fått det inför skoningar, och de blev om möjligt ännu mer svårskodda efter det. Fick noll förtroende för hovslagare och vet. Nu behöver det ju inte bli så i det här fallet, men risken finns och jag vet inte om jag är villig att ta den än. Då står man ju plötsligt ännu längre bak och stampar.

Jag har tyvärr verkligen inte råd med det. Den vi använder oss av nu och som det fungerat med bor en bra bit härifrån och bara de vanliga skoningarna kostar skjortan pga. reseersättningen. Men hittar jag någon vettig på närmare håll är ju det en idé, absolut.

Ja, jag försöker få dit andra människor så ofta som möjligt, men det är svårt när större delen av min bekantskapskrets är livrädda för hästar och hon blir ett monster mot dem när hon upptäcker det, det blir en ond cirkel. Det bästa vore ju som du säger om hon kunde träffa just hovslagaren frenetiskt eftersom jag tror att hon inte skulle vara mer välvilligt inställd till honom för att hon vänjer sig vid nån annan främling. Men tills vidare får jag nog försöka fila på någon annan möjlig lösning.

Så efter mycket om och men tog vi ut ytterligare en annan och bestämde även tid med veterinär för att ge lugnande. När båda var på plats provade hovis lyfta på bakbenen och bestämde sig för att vi skulle köra utan lugnande, ”det här går nog bra”. Det gjorde det också, hon gjorde några försök att rycka åt sig benet emellanåt men annars skötte hon sig exemplariskt. Hon visade väldigt tydligt att hon inte gillade honom, strök öronen bakåt när han gick förbi osv, men hon tjafsade inte.

Dock blev inte heller den framgången långvarig. De två nästa gångerna med samma hovis gick också kanon, men sist var det en helt annan häst. Framhovarna inga problem, men när han skulle ta bakhovarna kickade hon. Till slut gick dock även det utan att någon kom till skada, men nu är han alltså inte särskilt pigg på att komma hit igen.

Hur upplever du att hovslagaren som det "började bra för" hanterade situationen? Tog han det lugnt och gav hästen tid, provade att ta ett ben några sekunder och sedan sätta ner det, verka lite i taget, låta hästen vila bakbenen osv, eller röt han till och blev arg, klappade till hästen osv?

Har du funderat på om hon beter sig annorlunda vid brunsten? Min häst blir lite stingslig då. Kan ju finnas såna orsaker också.

Tycker det är bra att du försöker lösa det utan lugnande.

Du har fått många bra tips här och det är ju en svår situation du är i i och med att du inte kan träna bort det på egen hand.. Jag hade själv en "hormonkossa" ett tag med samma skoningsproblem. Framförallt i brunstperioder.. Behöver jag säg att hon inte var populär i hovslagarkretsar:angel: Jag skulle rekommendera att be en veterinär skriva ut vetranquil som är ett milt lugnande som du kan ge själv i maten en stund innan hovslagaren kommer. De blir inte väck av det utan det tar bara udden av den värsta aggressionen. Då brukar man framförallt få en hovslagare på bättre humör och en, på det stora hela, mindre stressad situation.. Brukar inte behövas särskilt många gånger heller innan hästen kommer på att den inte behöver göra någon grej av det hela.
Lycka till. Det löser sig säkert med en tålmodig och konsekvent hovslagare.

Stallägaren brukar även få slå på tappskor ibland och då bryr hon sig inte alls,

Kan inte stallägaren eller du sko henne då? För att slippa ta en massa fight vareviga gång.

En häst som betedde sig på det viset mot hovslagare och utan tecken på bättring skulle iaf jag sko själv.
Du ju ta ut en hovsl som tittar på resultatet och ger lite tipa så det inte blir en massa fel.


/Linnea

Jag håller med dom andra om att hovslagaren kanske kan komma ut till stallet och bara umgås med hästen? Kanske tillsammans med en NH-tränare eller någon annan kunnig person. Funkar inte det heller, kan väl stallägaren eller du sko henne? Någon av er kanske kan hålla upp hoven, medans hovslagaren skor eller något liknande?

Han är väldigt lugn av sig. Har höjt rösten lite förmanande när hon försökt dra åt sig benet men aldrig brukat våld eller skrikit, skulle han gjort det skulle han åkt ut med huvudet först. :devil: Sådana hovslagare gillar jag inte.
Synd att det inte finns några NH-tränare som även livnär sig på skoning här i närheten....

Elviramax: Nej, under brunsten är hon ungefär likadan fast lite märrigare. :angel: Ingen direkt skillnad vid skoning och så i alla fall.

Nämen ston är väl ett härligt släkte. :angel:
Tack för tipset på medlet, ska spara det i åtanke. Jag vill ju som sagt helst undvika att proppa i henne saker, men är det så att inget verkar fungera är väl ett milt lugnande åtminstone bättre än ingenting. Eller ett alltför starkt.

citat

Stallägaren vill inte göra det mer än hjälpligt; han kan slå på tappskor men känner väl att han inte är tillräckligt kunnig för att sko. Jag själv har inte ens blekaste om hur man får på en tappsko, så det är väl inte riktigt aktuellt. Känns tryggast att ha en utbildad hovis som gör jobbet.

Sedan är det ju så att även om jag lär mig och gör det själv så vore ju det absolut ultimata att även andra kunde sko henne problemfritt. Låt säga att jag är skadad, hon ska starta på travet, en sko flyger i värmningen och så står man där. Vad göra då?
Dessutom blir det svårt att sälja henne om jag någon gång tvingas göra det. Jag vill inte ha en häst som bara jag själv kan hantera, varken för hennes, min eller andras skull.

:rofl: Det där låter bekant....!! Tyvär kan jag inte hjälpa dig på annat sätt än att ge dig rådet att vara väldigt noga med vad för personlighet din hovslagare har. En del hästar skärper till sig efter en åthutning medans andra ballar ur totalt. Det är så viktigt att hovisen har så pass mycket hästkänsla att den kan se vilken häst som behöver vad. Och utifrån mina erfarenheter så är de tyvär ganska få..

Min första häst var ett sto som uppförde sig precis som din. Hon var en känslig och ganska osäker dam. Jag hade inga problem med att lyfta bakfötterna, slå på tappskor, brodda osv. Men de flesta hovisarna hade ett elände med henne!!!:crazy:

Även hon talade klart och tydligt om att hon inte ville bli taffsad på av okänt folk. Hon grinade upp sig, högg i luften och hytte med benen om någon var fräck nog att ta på henne, utan att fråga först!:eek:

När vi var på vet. besök talade jag alltid om att de inte skulle försöka "vara snälla" genom att klia henne i huvudet eller klappa på halsen. :rofl:ville inte riskera finger förluster för vet.:rofl:

Det bästa var om folk hon inte kände bara stod en liten bit ifrån och lät henne hälsa på dem, innan de började ta i henne.

De enda hovslagare som kunde sko henne utan att hon blev hopppig och snabb i bakändan, var en lugn men bestämd person. :love:
Om hovslagaren var lugn och höll kvar(när hon drog i bakbenet) för att sedan släppa ner det när hon slappnat av, så var det inga problem att lyfta det igen och fortsätta jobba. Hon drog kanske lite lätt en eller två ggr. Var sedan som en liten ängel.

En hovis som var snabb att höja rösten, slå henne i magen eller på annat vis bete sig illa fungerade inte alls:devil: När hon väldigt omilt "skakat av" en sådan person från bakbenet fick de inte nudda henne igen under några omständigheter, vilket jag alltid upplyste nya hovslagare om. En del var smarta och lyssnade, andra inte...

En lugn, tystlåten, trygg och tålmodig människa kunde få henne till vad som hellst, även om de inte kände varandra så väl.
Men en hettsig, högljudd, inkonsekvent eller osäker individ stötte på stora problem med den damen!

Ursäkta längden och röran:angel:

Hoppas det löser sig för dig:)

Kram

Oj, du kunde lika gärna ha skrivit om min häst! Snacka om likheter. :D Var just och släppte min på bete hos en familj och var så sjukt nervös över hur hon skulle bete sig mot dem, men nu när hon fick ta kontakt med dem först utan att de var och petade på henne gick det hur bra som helst. Hade de däremot bara gått fram och börjat klappa utan att fråga, hade de nog fått veta att de levde. :angel:
Hon är också en sådan man inte kan ryta till åt eller ännu värre slå, då kan denne vara säker på att inte få gå i närheten av henne under de kommande månaderna... en speciell men underbar häst mot dem som respekterar henne.

Det är i alla fall "skönt" att höra att det finns någon som har en liknande märr. Tack för uppiggande inlägg. ;)

Jag tycker det låter som hon försöker skrämma alla. Och hon gör ett jäkla bra jobb oxå. Verkar som hon är mkt smaroch sånna hästar tycker inte folk om. Hon har kommit på att man kan jäklas lite så slipper man den där jäkla hovis. Du måste bara hitta nån som verkligen kan ta sig tid och inte ge upp direkt. Alt att du går en intensivkurs själv, du spar mkt pengar på det. Jag kan starkt rek det. Du kommer aldrig ångra dig jag lovar.;)

NU vet jag ju självklart inte hur din häst är så brillianta råd lär du inte få men jag försöker ändå :D Att ta ut hovslagare för att träffa hästem oftare kan jag tänka mig kostar skjortan som du sa plus att skicka med vet varje gång hon ska skos kostar nog också "lite" extra. Alla är inge gjorda av pengar faktiskt :p

En tanke är om du kan ha henne barfota- hovslagaren lär dig (och din stallägare?) hur du ska underhålla och raspa hovarna så han slipper komma så himla ofta och slipper slå på skor (hästar tycker oftast just den delen är obehagligast), en liten investering blir det i special skor som du har på när hon rids men det funkar ganska bra som jag har sett.
En annan idé är ett program jag såg där en ponny sparkade mot alla som försökte ta upp bakbenen på den. De tog ett gramskaft och vek det dubbelt så det blev en "snara" ungefär, satte den runt benet och lyfte upp det. Ponnyn sparkade men gav upp tillslut då han förstod att ingen blev rädd eller gav upp när han började. De kunde tillslut själva ta upp benet på hästen. Tror att din hästs beteende ligger mycket i att människor blir rädda och snabbt låter henne vara, och det är hennes belöning. Om fler skiter i hennes beteende kanske hon slutar försöka då hon inte för något för det?

Har läst igenom hela tråden och en tanke som slog mig var om det fanns någon möjlighet att stalla upp henne tillfälligt hos en hovis, kanske ett sommarbete?
Så hon fick en chans att lära känna hovis och förhoppningsvist få förtroende för denna?

Ett lite mindre dyrt alt till att ta ut hovis för att bara umgås med stoet iaf.

Bara en tanke.....

Förutom e tips du fått om att låta hästen få förtroende för och en relation till hovis, utan att denne försöker sko, så måste jag faktiskt vara så trist att jag ändå vill slå ett slag för lugnande. Ja jag har läst varför du är tveksam, och det är just DÄRFÖR jag vill svara! =)

Jag har haft exakt samma tveksamhet till dig, och även sett de som drogats ner bli etter värre. Men enligt MIG handlar det om en enda sak - DOSEN. Jag har tyvärr sett mer än en häst drogas ner - i mitt tycke - lite för kraftigt inför skoning. Så de fått balansproblem, de har inte riktigt varit medvetna om vad som sker eller varför, och slutresultatet har visst varit att skorna kom på, men ingen angenäm upplevelse för hästen, och ffa så har den varit för 'borta' för att faktiskt LÄRA sig något.

Däremot har jag 'sen dess' dels sett flera drogas första gångerna och sen har drogerna kunnat tas bort, och själv av olika anledningar gett lagom dos lugnande inför skoning. Och då sett positiva resultat av det. Men tricket är att hitta den där 'lagoma' dosen (som är ruggigt individuell från häst till häst för det första, och så är känsligheten väldigt individuell för det andra).

Men om/när man hittar rtt dos, den där hästen fortfarande är vaken och med, INTE har fått balansproblem, men där det ändå är rätt 'dimmigt på ögonen'. Dvs de är vakna, de har kvar balansen etc, men de är ändå 'drogade'. DÄR hjälper det, för hästen upplever då inget negativt med hovis genom att det är svårt balansera etc, den är tillräckligt medveten för att ta in att 'jaha, den där gubben ja, ja nu lyfter han mina fötter, och gör si och så'

Svårt att förklara, men jag kan jämföra med när jag själv medicinerats av olika anledningar. Inför OP t ex ger de ju ganska kraftigt med lugnande, och jag har bara varit vagt medveten om vad soms ker, och mest bladdrat strunt och så vidare, och som avslutning somnat mitt i en mening. Efteråt kan jag typ känna att 'ja jag åkte i en korridor på en bår, och så stod den en papperskartong där, sen somnade jag'. I verkligheten har jag åkt hiss, sen åkt genom en korridor, jo förbi en pappkartong ja (som jag av någon okänd anledning tydligen garvat ihjäl mig åt..), sen åkt hiss igen, sen in på en operationssal där de pratat med mig och jag svarat etc innan de sövt. Men jag minns bara en bråkdel och tämligen luddigt.

Vid andra tillfällen har jag fått endast en 'mild' dos lugnande. Jag minns precis allt, både vad jag såg, sa och upplevde. Men 'rädslan/oron' var borta eller klart dämpad. T ex när jag hade avancerad sprutfobi och fick rådet att/rek att ta en halv valium (minns ej styrka) innan. Jag var helt med, kände att jag kunde kört bil etc (det fick jag inte dock), jag minns precis allt, jag läste i väntrummet, gick in, kommer ihåg hur det såg ut därinne, vad sköterskan hette etc. Och jag minns också hur hon gjorde iordning nålen, jag tittade på den, den stacks in i armen bla bla bla. Men RÄDSLAN var karaftigt minskad/borta. Dvs jag var ju klart 'påverkad' av valiumet, men inte så att jag hade nedsatt medvetandegrad.

och just om man får RÄTT dos av lugnande så anser jag att det ÄR enbart positivt, både för häst, hovslagare och matte.

Men det kan kräva en hel del provande för att hitta rätt dos, och det ska helst provas fram utan 'trial and error', dvs hovslagaren ska inte ge sig på det förrän man fått fram korrekt dos som verkar ge rätt 'reaktion' hos hästen (dvs som man SETT ger X grad sedering inte vad det står i fass/vad man tror..)

För ett år sedan var min häst vidrig i samband med skoning. Hon hoppade stallgången fram på tre ben, sparkade och försökte kasta sig ner på golvet till och med. Nu är hon i det närmaste en ängel. Lösningen?
Jag bytte hovslagare till en sådan där äldre herre som har jobbat med hästar i så många år att det knappt går att räkna dem. Han har ett enormt tålamod och lät min häst få sätta ner hoven och vila så fort det bara gick. Efter varje färdig hov fick hon gå in i boxen en sväng. För varje gång han har kommit har vilan i gången minskat, men hon får fortfarande gå in i boxen fem minuter efter två hovar.

Förresten jag gillar din avatar violator ;)

har en hovslagare som berättat om liknande hästar som din, han hade en metod som funkade på den hästen, han band upp hästen så kort och högt att hon inte kunde göra "otyg" utan stog helt still, annars kanske du kan bremsa henne och se om det hjälper?

oj. vilket trassel!
För mig låter det helt klart som en häst jag har. OHn hade fruktansvärda upplevelser av hovslagare och andra som skulle "lära" henne hur man ska bete sig. Tog till alla medel, inklusive spö, hårt uppbundet, ryto och skrän och till slutdrogning för att kunna sko, köra och transportera henne. Jag fick henne så hon slapp gå till slakt.... hon gick inte ens att få in från hagen längre utan att hon sprang iväg i full panik, eller om hon blev trängd - sparkade.

Jag vet inte hur din är, min är fortfarande känslig mot okända personer, även om det blir bättre nu med träning, bra och trygg miljö och mycket hantering. Men så här funkar min lilla dam: ju mer jag försöker göra för att styra och ställa, desto mer panik och på tvären går hon. Ingen idé att ta i, eller domdera, då är det kört. Tar man sig tid och är lugn, snäll, schysst och ser till att hon förstår att ingen vill henne något ont, att det inte kommer göra ont och att man verkligen kollar att man inte gör mer än hon klarar av mentalt, så är hon det snällaste, raraste och gulligaste man kan tänka sig. Jag har turen med en hovis som tänker likadant. Numera fixar han hela biffen själv - binder upp löst och ordnar allt utan en enda tvekan från hästen. Kan det vara lite lik din kanske?

Haha, tack. :D

Försöker svara på alla i ett inlägg nu, hoppas det inte blir rörigt...

Barfota vill jag absolut inte ha henne, inte ens med skor eller boots eller vad man nu brukar sätta på vid träning.
Det där med grimskaftet har jag provat, fick använda det flitigt på en häst med mugg tidigare, men det hjälper inte på den här damen. Hon skärper sig undertiden, jag tror hon vet att hon får sätta ner benet igen om hon står still, men när hovis sedan går fram till henne är det samma visa igen.
Jag tror också det ultimata vore om folk bara morrade till lite åt henne och sedan fortsatte som inget hänt, det är bl.a. den inställning som hjälpt mig att vinna hennes respekt, men det är ju lättare sagt än gjort för de flesta andra. Vet folk att hon är lite vass blir de ju automatiskt på sin vakt. Och att inte informera dem om det känns också lite sisådär.

Knepet med att ta in i box och belöna när en hov är klar har vi också provat, lika resultatlöst. Då fick vi en häst som rusade undan när vi försökte ta ut henne på gången igen. Så fort vi gett upp och hon hörde hovslagarens bil starta utanför stallet gick det dock utmärkt att spetsa öronen och knalla ut igen. :angel:
Bremsa går inte, hon hatar det och kämpar för sitt liv för att komma undan. Dessutom blir hon tvärförbannad på mig och jag känner ändå att jag inte vill utsätta henne för det. Ömsesidig respekt oss emellan är nästan ett måste för att vi ska kunna ha en vänskaplig relation.

Ang. bete: det finns bara en hovslagare här i byn och han var en av dem hon slog rätt ut mot. Annars måste jag åka 4 mil enkel väg varje dag för att motionera och pyssla med henne, en omöjlighet med dåliga bussförbindelser och utan körkort tyvärr.

Suck, vad jobbig jag känner mig nu när alla kommer med så bra förslag. :crazy:

Ja, ungefär så fungerar hon också. Jag kan nog beskriva det som att det måste finnas ömsesidig respekt mellan henne och människorna - hon ställer välvilligt upp på saker, om man ser till att fråga om det på rätt sätt och låter det ske delvis på hennes sätt. Inte stressa och absolut inget "nej nu jävlar ska du med här".

Vad skönt att du hittat en så bra hovis! Egentligen tycker jag att det borde ha fungerat med de två sista vi haft ut eftersom de är kända för att ha bra hand med lite "stissiga" hästar. Men inte med den här tydligen... trots att jag inte kan peka ut ett enda fel de gjort. Har funderat på om det kan vara så att de trots allt varit rädda för henne, hon märkt det och sett sin chans att ta över, eller om det helt enkelt är så att personkemin inte fungerar.

Annars är det väl bara att prova vidare med olika hovslagare, problemet är ju bara att det blir så j*la dyrt med reskassa och allt vad det är, när den tjugoelfte i raden kommer hit och inte heller får på en enda sko.... :crazy:

Jag har tyvärr sett mer än en häst drogas ner - i mitt tycke - lite för kraftigt inför skoning. Så de fått balansproblem, de har inte riktigt varit medvetna om vad som sker eller varför, och slutresultatet har visst varit att skorna kom på, men ingen angenäm upplevelse för hästen, och ffa så har den varit för 'borta' för att faktiskt LÄRA sig något.

Det är precis det jag också varit med om och som (tyvärr, får man väl säga) dragit ner mitt synsätt på lugnande helt. Man tänker att den första hästen kanske var en engångsförteelse, men sedan får man se samma procedur upprepas på både en andra, tredje och fjärde och då känns det inte alls bra längre. Jag tror ju absolut det finns många lyckliga slut på nervösa hästar där lugnande varit inblandat, problemet är väl bara att jag själv aldrig upplevt det.

Frågan är ju då: hur många försök kan det krävas innan man hittar den där perfekta doseringen? En gång som blir mindre lyckad, visst, men jag är verkligen livrädd för att man ska stå där sjätte eller sjunde gången med en helt borta/för medveten häst och att det i sin tur kommer göra alla kommande gånger sjuttio gånger värre. Och så har vi ju återigen tråkigheterna med det ekonomiska, om det blir för många gånger utan resultat...

Egentligen kanske lugnande är det bästa sättet eftersom den där dagliga kontakten hovis - häst tyvärr är omöjlig pga. avstånd och grejer, jag måste dock bara komma över min egen tveksamhet först...

Okej nu måste jag skriva av mig.
Jag hade efter mycket diskuterande med andra hästmänniskor i närheten kommit fram till att det där med lugnande kanske vore värt att prova ändå. Så jag ringde till den hovslagare vi använt oss av de senaste gångerna och som det emellanåt fungerat bra med. Undrade om han ville komma och prova igen om vi gav henne lugnande och en vet. var med, men nejdå, nu vill han plötsligt inte ens ha med hästen att göra längre! Trots att det lät helt okej när jag ringde för ett par dagar sedan. Kan man inte säga på en gång då att man inte vill sko istället för att slingra sig? Och måste man vara så jävla otrevlig att man slänger på luren i örat på mig, räcker det inte att lugnt säga nej och förklara varför?! Jävla helvete.

Så ringde jag runt till en tre, fyra olika andra, förklarade problemet med hästen och nämnde även det här med lugnande. Samma visa där. Jag har fan erbjudit mig att ersätta dem som för en vanlig skoning bara de KOMMER HIT och hälsar på hästen, de behöver inte ens gå i närheten av ett ben om de känner på plats att det inte funkar, men till och med det är tydligen för mycket begärt.
Så nu verkar det inte finnas en enda hovslagare där man klarar sig under 500 i reseersättning som ens vill komma hit, och här står jag med en häst som snart inte kommer kunna gå en meter utanför hagen utan att bli hovöm. FAN I HELVETE att allt ska gå åt skogen :cry:

Var bor du Violator?

Egentligen kanske lugnande är det bästa sättet eftersom den där dagliga kontakten hovis - häst tyvärr är omöjlig pga. avstånd och grejer, jag måste dock bara komma över min egen tveksamhet först...

Det måste inte vara en riktig hovslagare! :idea: Vilken hästvan kille som helst (för du verkar bara ha manliga hovslagare, eller hur?), kan klä ut sig till hovslagare med hovslagarbyxor på och raspen i näven och träna på att vara i närheten av hästen, och till slut hantera den!

Hej!
jag har haft samma problem.
jag fick lyfta på alla benen och göra vad jag ville med hästen.
Hovslagaren fick inte sko bak.

Har ett knep som fungerar som jag tycker du ska prova.
som är biligt.

Jag använder ett huvud lag med skydslappar på så att inte hästen ser bakot.
Jag ber hästen lyfta bakhove och när jag har lyft så byter hovslagaren och jag plats. Jag står kvar där bak så att pollen tror att det är jag som skor:idea:
Nu efter ett år skor hovslagaren utan problem utan huvudlaget på.

lycka till

Har ett knep som fungerar som jag tycker du ska prova.
som är biligt.

Jag använder ett huvud lag med skydslappar på så att inte hästen ser bakot.
Jag ber hästen lyfta bakhove och när jag har lyft så byter hovslagaren och jag plats. Jag står kvar där bak så att pollen tror att det är jag som skor:idea:
Nu efter ett år skor hovslagaren utan problem utan huvudlaget på.

lycka till

och min valack genomskådade det där direkt. Han har alltid varit lätt att sko enligt fd ägaren. Första skoningen efter jag köpt honom var en mardröm, han var skogstokig och bara slog efter hovis. Med nöd och näppe fick vi på skorna och hovis tyckte 'du måste träna den här på att lyfta hovar, banka etc' (Hästen var bara fyra år).

Jag träänade och trääänade, eller tja, hästen sa inte flaska vad JAG än gjorde. Hovis kom, hästen fick syn på honom och surade ihop. Hovis fick med visst besvär verka och sko fram, men så mycket som tittade han på bakbenen så bara visslade och small det. Jag lyfte - häst snäll. Hovis skulle lyfta - häst skogstokig. Vi provade bremsa, vi provade lugnande - nix pix.

Vi beslöt att testa just det med att hindra sikten bakåt. Hästen vevade som en besatt ändå åt hovis, men inte åt matte.

Av andra anledningar än det ovan ville jag byta ut hovisen (han var hiskeligt dålig på att komma när han sagt). Ringde en annan, var ärlig med hästens historia, varvid nya hovis (en äldre gammal hästkarl) tyckte 'jaaa, se det där brukar inte vara någon fara om de bara får tid på sig. Jag får väl komma ut och prova. Men om han sparkar efter mig med, då åker jag hem igen, så att du vet. Jag är för gammal för att ta sådana risker'.

Fair enough, hovis kom, hälsade på hästen etc och skodde sen utan minsta problem. Har sen dess bytt hovis ett antal ggr iom flytt och så, och hästen har skotts på klinik etc, aldrig minsta öronvift. Mest troligt så luktade 'hathovslagaren' något som han haft dåliga erfarenheter av eller liknande. Fanns inget i hathovis sätt att bete sig (han hälsade, var aldrig elak på hästen etc) som kan förklara beteendet, och just eftersom han vid blotta åsynen tyckte 'du kan försvinna! nu!' och verkligen måttade sparkar för att träffa (hästen är normalt en ÄNGEL mot allt och alla) kan det bara förklaras med att hovis luktade/i kroppspråk påminde om/etc någon som inte behandlat hästen väl.

Men han lät sig som sagt inte luras av skygglappar han..

*kl*

Det verkar som om din dam är mycket noga med vilka hon umgås med... De måste ha hyffs och veta hur man för sig, samt introducerar sig själv inför en dam. Gör de inte det kan de hoppa och fara helt enkelt.

Jag hoppas du hittar en hovslagare som är villig att ta sig an henne, och att den personen förstår vikten av att möte henne som en individ och presentera sig innan han börjar sitt arbete. Många hovslagare har så många hästar att sko så de går bara pang på rödbetan rakt av. Somliga ston klarar bara inte av sådant brist på hyffs...

Falun.

...
Det har vi tyvärr provat. Också. :crazy: Satte på ett halvstängt huvudlag, jag fick lyfta, kratsa och banka på hoven utan problem. Så gick hovis dit och skulle ta över. Ryck, spark och sedan totaluppror mot att stå still blev det då. Så nog känner hon vem som håller i och tvekar inte att säga ifrån... antingen är hon för dum eller för smart för sitt eget bästa...

...
Men det enda som händer då är ju att hon ev. accepterar den killen och ändå glatt fortsätter att sparka efter "riktiga" hovis. Hon funkar inte riktigt så att går en går alla, det beror precis lika mycket på vem som hanterar.

...
Ja, hon har väldigt starka åsikter om hur saker och ting ska fungera, men samtidigt är hon världens mest medgörliga om man tar henne på rätt sätt från början. Det är väl bara det att ingen riktigt lyckats lista ut vilket sätt som är det rätta än, och det är ju så sjukt svårt för oss att ge tips om att "var såhär så går det bra" när vi själva inte vet vad vi gör som får henne att acceptera oss.

Nu har jag iaf efter många om och men fått tag på en kille som kommer hit imorgon och känner på henne. Han lät väldigt förstående och ändå rätt optimistisk över telefon så det är väl bara att hoppas på att han funkar så på plats också.

Min häst - som vi bara haft hos oss ett par månader drygt - skoddes för andra gången idag.

Jag var inte med första gången, men min sambo sade att hästen inte alls gillade att få sömmarna islagna, drog åt sig benen å hoppade omkring osv.

Inga problem med verkning osv, men troligen har hästen något dåligt minne pga sömstick tidigare, eller tycker bara det är obehagligt av någon anledning.

Enligt förra ägaren så skodde dom "så sällan som möjligt" då hästen var lite jobbig att sko.

Idag var jag själv med, och förberedde mig med 1 kilo skivade morötter och klickern...

Började med att klicka efter varje utfört moment som hästen INTE hade problem med, t.ex. dra av skorna och sätta ner hovarna - klick.

Verka hoven, sätta ner hoven - klick.

Sedan var det dags att slå på de nya skorna.

Började med att klicka efter varje hammarslag.

Sedan klickade jag efter varje islagen söm.

Under hela skoningen så ryckte hästen liiite liite i ena bakbenet vid ett eller ett par tillfällen.

"Jahapp, bekvämare än så här kan det inte bli att sko en häst" var hovis bedömning denna gång


Om jag hade haft en häst som var lika bråkig som din och valt att prova klickerträning så hade jag efter att ha "klickat in" hästen börjat med "sänka huvudet" övningar.

Att sänka huvudet är mycket lugnande för hästen, så det är ett bra "trick" att kunna använda i många situationer där hästen "beter sig illa"

Sedan hade jag försökt bryta ner hela hovslagarproceduren i så små steg som möjligt och belönat varje liten framgång med klick+godis.

Ja, hon har väldigt starka åsikter om hur saker och ting ska fungera, men samtidigt är hon världens mest medgörliga om man tar henne på rätt sätt från början. Det är väl bara det att ingen riktigt lyckats lista ut vilket sätt som är det rätta än, och det är ju så sjukt svårt för oss att ge tips om att "var såhär så går det bra" när vi själva inte vet vad vi gör som får henne att acceptera oss.

Hon är inte dum, hon kan skilja på de som "försöker vara artiga" och det som VERKLIGEN bryr sig om vem hon är... Hästar går inte på vad som sker på ytan, de går på vad som finns innanför skalet...

Nu har jag iaf efter många om och men fått tag på en kille som kommer hit imorgon och känner på henne. Han lät väldigt förstående och ändå rätt optimistisk över telefon så det är väl bara att hoppas på att han funkar så på plats också.

Jag håller tummarna för er!

Kan ni inte prova att bremsa henne när hon ska skos? Det brukar fungera ganska bra.

En tanke bara , det är inte så att hon är rädd för ljudet ?

Eller att hon är bakskygg ? När det är du som står där vet hon att det inte är farligt men när det är nån annan så blir hon osäker ? Isf kan ni ju låta hovis lyfta upp ena bakfoten , verka lite , och sedan vända hästen så att den får se att det inte står ett monster där och försöker äta upp henne med benen först ?

Hur gick det förresten med den nya hovisen ?

*delvis kl*

Det blev ingen skoning. Upptäckte imorse att häst:devil: gått och blivit halt och markerar som fan om man lyfter bakbenet, så hovis får vänta. Ska ta ut veterinär imorgon och det skulle väl inte alls förvåna mig om det blir boxvila nu, bara för att hon går på bete och för att vi fått tag i en långväga beteskompis åt henne som anländer just imorgon.... suck....

I alla fall, nä, hon har inga problem med varken ljudet eller att hon är bakskygg, tvärtom är hon väldigt väl inlärd på just den punkten. Jag tror, eller är 99% säker på att hon helt enkelt själv vill bestämma vilka som ska få komma nära henne. Och visar man sig då rädd eller osäker tar hon över på en gång och lär ju sig även till nästa gång att fula miner + lite kickande gör att hon får vara ifred. Synd nog.

Godis är provat utan framgång (tog godiset med spetsade öron, sedan bakåtslick och vevningar med benet igen), däremot har jag ju inte testat med klicker. Ska ta och läsa på lite mer om det där så får vi se, det skadar ju inte att prova.

Känner att jag måste göra en "kort" uppdatering efter gårdagen...

Hade efter många om och men äntligen fått tag på en hovslagare (den senast påtänkta dök aldrig upp, hade mobilen avstängd och har fortfarande inte svarat på sms/intalade meddelanden) som kom igår. Hästen hade redan fattat att det var något lurt, så när han dök upp höll hon cirkus på stallgången. Jag skämdes ögonen ur mig och förklarade för femtioelfte gången att hon var dum bak, att hon kunde slå och att han fick passa sig rejält, och han bara "jamen det fixar vi" och jag jomen vi får väl se..... :smirk:

Han ryckte båda skorna fram, hästen grinade åt honom så fort han närmade sig, men han brydde sig inte och hon gjorde inget allvar av hoten. Så sköt han bak lådan och gick till ena bakbenet, och när han la handen på det höjde hon det och började kicka ut mot honom. Jag höll andan och väntade på hans reaktion: skulle det bli det att slänga ut honom ur stallet med arslet först eller finna mig i att han självmant packade sig därifrån?
Men han gjorde just - ingenting. Han drämde inte till henne, vrålade inte, sa överhuvudtaget inte ett ord. Bara höll kvar greppet om handen, stod kvar på exakt samma punkt och lät armen följa med i hennes rörelser. När hon slutade kicka i ren förvåning lyfte han benet, satte fast det, ryckte skon och verkade som om det vore på en 22-årig ridskolehäst. Jag såg ut såhär :eek: och fattade absolut ingenting.

Så skulle han ta sig an nästa bakben. Samma procedur med kickningen upprepades och hans handlande likaså. Hästen såg mer och mer förvirrad ut när hon inte fick någon reaktion från honom, så hon gick på plan två och började hoppa bakåt och åt sidorna medan hon försökte rycka ifrån sig benet. De som inte tappat tålamodet vid sparkningarna brukar göra det då, men inte den här hovisen, inte! Han sa och gjorde fortfarande inget utan följde bara efter, och när hon till slut la av sa han glatt "det är väl inga problem med den här" och fortsatte obekymrat med hoven. Vet inte vem av hästen och jag som var mest förvirrad.

Resten av skoningen gick helt otroligt galant, han pratade lite och kliade henne emellanåt, och när han gjorde klart sista bakbenet stod hästen med halvslutna ögon och mulen nere i golvet och bara njöt. När han skodde fram vände hon till och med på huvudet och la med spetsade öron mulen mot hans rygg och såg ut att trivas hur bra som helst med både honom och livet.
Sedan blev jag lite stressad, för han tänkte sätta upp hovarna på en sån där vad-det-nu-heter (hovarna lyfts rejält framåt och uppåt och "hakas" fast överst på en lodrät sak och hovis fixar sömmarna). Jag gjorde mig beredd på att han skulle bli sparkad åt helvete men hästen protesterade inte ens! Inga sura miner eller vinande hovar, hon bara spetsade öronen och såg skitglad ut. :D Hovis konstaterade att det här var ju en jättetrevlig häst och att jag gärna fick ringa igen till nästa skoning.

Så jag befinner mig fortfarande i ett svårt chocktillstånd, men jag är så jävla glad att allt gick så bra! Och att vi äntligen fått en hovis som både häst och jag trivs med, och vice versa hoppas jag. Har i alla fall aldrig sett hästen lita så fullständigt på en total främling, och jag överdriver inte när jag säger att han verkar vara en av de där få riktiga, äkta hästmänniskorna som förstår hästarna, och som hästarna förstår. :bow:

Grattis :love:
Vad lycklig man blir av att läsa sånt här! Precis en sån hovis har jag också. Nu så är det bara njuta av hästen och sluta oroa sig :bump:

Tack! Ja, det känns helt underbart, nu hoppas jag bara hennes välvilliga inställning till honom håller i sig till nästa gång.

Vad glad jag blir att höra att det gick så bra! Jag har följt din tråd och förstår din oro. Kul:love::banana:!