Min kära gamling har blivit riktigt vrickat i huvudet! Min trafiksäker, går överallt-häst har blivit istadig!! När man kommer till en öppet ställe ängar t.ex eller korsning. Då ska hon sticka hemåt och när hon inte får göra det då backar hon och helst i diket och snabbt vänder sig hemåt. Det händer bara på vägen inte i skogen, enbart på vägen och oftast på asfalten. Sist var det stopp efter 20m ca. 15x sedan backa och snurra. Då blev jag arg och skrek av fulla hals. Då blev hon paff och gick bara. I skogen ingenting, helt ok mera framåt bara.

Sedan medis hade ridit och då hade hon blivit riktigt otrevlig och den ridstunden hade slutat på tvärstopp. Så nu har jag dubbelt så mycket att göra nästa gång.

Vad ska jag ta till med gamlingen. Hon visar ingen smärta nånstans och sadel är kollat av en erfaren person. Det känns bara vara ren :devil:skap från hennes sida.

Ska tillägga att har försökt backa mot färdriktning... blev några meter..

ingen som har goda råd??

Svårt att ge några tips egentligen men av vad jag kan utläsa så är detta nåt som dykt upp sedan din medryttare ridit, eller? Är det så att medryttaren har problem och kanske behöver hjälp i ridningen alt.att vederbörande kanske är olämplig/inte kunnig nog?

Sköt ridningen själv ett tag och se om hästen kommer tillbaka så du känner igen den.

Jag har en häst som kan få för sig att resa sig, och sedan svänga runt. När han gör det blir jag bara konsekvent och bestämmer att nu ska vi framåt, så får han jävla gå. Det räcker dock att jag ryter till lite på honom, ibland duttar jag lite med spöet, gillar inte att slå dom med spön egentligen. Det gäller att vara envis, att du får ALDRIG ge dig! En gång backade jag från stallet till ridhuset:smirk: Men det kan ju vara så att han börjat göra så med medryttaren, och hon inte vågar göra något, utan låter han hålla på?

Vissa hästar blir mer uttråkade när man går på asfaltsvägar än i skogen, kanske tyckte den att det var tråkigt redan innan men började inte protestera förrän den fick en osäker ryttare?

Worst case scenario vore om den drabbats av en hjärntumör. I ett stall där jag var medryttare fanns en häst som normalt sett var jättesnäll men helt plötsligt några enstaka gånger fick för sig att skena hemåt. Sen utökades det med att den brakade igenom hagen. Den hade en hjärntumör och fick avlivas. Men det är ju som sagt det värsta tänkbara :p

Är det något annat som ändrats? Byte i utrustningen? Byte av stall eller hagkompisar? Nya ridvägar? Ibland kan såna saker göra att hästarna förändras. Om inte så skulle jag satsat på att byta medryttare eller skippa medryttare, går det för långt med att hästen får göra lite som den vill (för henne, eller att hon rider "för" bra så hästen protesterar mot dig :p) så kan det till slut bli ett riktigt problem.
Alternativet är att undvika tråkiga asfaltsvägar! ;)
Har ni kollat hovarna förresten?

Låter som ledarskaps-problem...

Här gäller det att vara både bestäd och koncekvent, men ta gärna hjälp av en annan duktig person. Om inte annat för att få lite perspektiv på problemet.

Ibland kan det fungera bäst att bara rida ut själv, andra gånger är det bättre att rida i grupp. Eller så kanske ni behöver en paus, sommarbete någon månad vore kanske ett alternativ och så kan ni kan ta nya tag efter sommaren. Ibland kör man fast och då kan faktiskt en paus vara riktigt bra, men du får prova dig fram.

Jag känner i princip igen det. Hade en medryttare. Hon kom tillbaka så snabbt från ridturen. När jag red åt det hållet nästa gång förstod jag varför. Hästen hade stannat och hon vänt hem. Det verkade vara dit de kom varje gång. Måste jag säga att denna medryttare inte längre är med mig. Det gör mig inget att hon gör misstag, det gör jag också, men hon var så full av prestige så hon inte berättade något. Jag fick rida till hästen varje gång hon varit här. Hon tyckte själv att hon utbildade hästen när de bara lunkade runt.
Men om hon är en "gamling" och du känner henne väl, så hade jag tagit det coolt. Kanske kan du hoppa av snurra henne, dvs låta henne gå i en liten volt och sen vara hennes bekvämlighetszon, dvs låta henne stanna berömma, gå vidare osv. Kanske leda henne en bit osv. Tålamod och flexibilitet är vad jag rekommenderar. Fundera ut olika lösningar att prova. Det löser ni säkert om det gått bra förut ;)
Om det inte är så att hon plötsligt blivit sjuk, fått ont osv. Det måste man utesluta, eller hur?

Allt började bara en vacker vårkväll när vi kom från skogstigen tillbaka till asfaltväg. Då var det tvärstopp!! På gamla stället fick man skritta ca. 3km innan man kom till riktiga ridvägar och där började problemet. Nu ca. 3v. sedan har vi flyttat till mindre stall och problemet fortsätter, sist när vi red ute gav hon sig tillslut och var riktigt fin i slutet men sen var medis och allt gick åt skogen. Kan tillägga att hon är stark och envis nordis och stor som en elefant!!

Tror att hon blir uttråkad att skritta längs vägar!! :idea:

Red ikväll på ängen och inga problem, lyssnade finfint och var mjuk och mottaglig. Tänkte nöja med det och nya tag imorgon och prova uteritt. Har jobbat nu sista dagar ganska mycket från marken samt tömkört.

Självklart det är någonslags ledarskapsproblem men hur lösa det. Har fullständig koll på hon på marken och vi jobbar kontinuerligt med ledskapsövningar. Funderar faktiskt skippa alla med/hjäpryttare och skötare. Hon är enmanshäst och gamling t.o.m så vi kommer att ha bra bara vi i ett litet stall, när vi har löst problemet annars matte blir galen.

Om jag förstår dig rätt: Är det vid just asfaltsväg alt HÅRD grusväg som hästen reagerar?
Isåfall kan det kanske bero på smärta vid hårt underlag.

Att en häst blir så uttråkad har jag svårt att tro. Men man vet aldrig...

Eftersom jag känner hästen ifråga kan jag nog bara säga att det är på ren jävelskap hon gör sådär :angel: En bestämd liten dam som kan komma på sina ljusa idéer för att slippa undan
Har aldrig varit problem med ledarskap, hon vet sin plats, men hon testar gärna och när hon äntligen får som hon vill (t.ex. med en osäker ryttare) så ser hon kanske sin chans och provar mer än gärna på andra ryttare för att se om det fungerar även på dom :devil:

Att en häst blir så uttråkad har jag svårt att tro. Men man vet aldrig...

Alltså, det är ju fortfarande en olydnad men att hästen öht kom på tanken till olydnaden (de är ju i regel med på allt som passar dom! :angel: ) har ju en anledning. Hästar som är lättstressade eller kräver mycket mental stimulans upplever jag blir mer nervösa eller påhittiga när man rider på en väg. Kan skapa "traditioner" för att bryta en tråkig vana. Sen kan det såklart vara fysiskt eller att hästen blir lite osäker och bestämmer att ta saken i egna hovar.
Om man inte kan/vill/orkar tjafsa emot tycker jag det är en bra idé att rida i terräng eller i roligare natur. Sen vill man förstås förr eller senare ta itu med problemet HELT men det där med ledarskap och respekt är inte löst över en natt.

Problemet är ju det att hon fungerar klokrent på paddock men att komma till uteritt måste man ändå gå på vägen en stund att komma till naturen!! Och där har hon fått nån gång som hon har velat och sedan testas det till max. Som Eliine säger väldigt bestämd dam som vill slippa undan arbete och bara mumsa gräs.

Hårdhanskar framme, fast det funkar inte. Men den här damen måste man övertala hon göra rätt. Hon är så pass klock så att det går inte att lura hon heller.

Gör som jag gjorde, vänd och backa i den riktning du vill åt :rofl:;)
Omvänd psykologi..Damen är ju rätt "speciell"

Som jag sa till dig Eliine, 1 ridningen efter fotledsoperationen hade vi ju en litet problem med uppsittningen och stillastående efter medryttaren. det löstes på en minut och medryttaren hade i tystnad försökt lösa detta utan mitt vetskap, var hemma och gipsad!

Som sagt den här damen hittar luckan om den finns och om den inte finns försöker hon göra det.

Tror att det återstår bara backa hon till skogen:rofl:

Speciell det är hon men väldigt älskvärd individ.:love:

Gör det som fungerar, men gör det lugnt och sansat och inte på ett sätt där du känner att du måste "vinna" över hästen. Ibland får man vänta ut eller lirka :p Med det menar jag ändå att du ska göra det som krävs, hittar du något som fungerar så använd det. Men bli inte arg eller stressa fram hästen. Att sparka eller spöa KAN fungera men det rekommenderar jag inte heller eftersom hästarna ofta triggas till att hitta på värre dominanssaker mot dig nästa gång och kanske bara gör som man säger för att den blir paff. Det har jag råkat ut för, en häst som var lite för smart för sitt eget bästa, nästa gång den inte ville gå hade den något nytt äss i rockärmen att testa :p på just den hästen (ville gärna vända hemåt, låtsades bli skraj "hemkär" och inte helttrygg med mig troligen) fungerade det att sitta och vänta ut, ha långa tyglar men hålla hästens huvud vänd i rätt riktning. Vände den så snurrade man tillbaka den till rätt riktning. Nån enstaka gång kunde man få vänta upp till en halvtimme men till slut gick den.
Men lösningarna är olika på olika hästar. Man kan få testa sig fram.

Ungefär så hade jag tänkt göra också. Med henne vinner man ingenting att börja bråka, banka och slå. Spöet gör hon bara irriterad. Vi kommer säkert backa en hel del innan sommaren är slut!:smirk:

Undvik ställen där det kan vara farligt att backa! Det gjorde inte jag och efter det blev jag nästan uterittsrädd när jag insåg att hästen kunde skada sig :cry: (den fastnade med benskyddet i en stor hög med ståltråd som den sen släpade efter sig och blev skitskraj för.. kul om den verkligen SKENAT med ståltråd fast runt benet, nu gick den "bara" inte att få stopp på och den drog iväg en bit i trav).

Usch sådär gör min envisa häst oxå ibland! Skogen går hur bra som helst men att gå från stallet är ett krig!
Han har aldrig fått sin vilja igenom, men varje tur måste börja med att vi blir osams... att han inte lär sig! *suck*:devil:

Alla dessa fantastiska hästar, dom kan verkligen reta kallfeber ibland. Det är inte ens att fara från stallet utan ca. ½ km efter stallet och vägen till skogen som hon fjompar. :confused:

Läste i Hästfokus om en som ansåg att man inte ska "straffa" hästarna när dom (till synes) blir rädda utan klappa dom på halsen istället. Trevlig inställning! :) Och jag tror att det kan vara bra för ens egen skull för att man inte ska bli arg på hästen. Man kan ju sätta gränser ändå, utan att stressa upp sig själv eller bli irriterad :p

Okey så nästa gång när jag ser att :devil: vinkar bakom lurviga hästörat ska mild klappa hon och säga bra pålle du är fin. Kanske hjälper kanske inte.
Fast tvång och våld löser ingenting heller. Ska fortsätta med mina tappra försök med pållen. Tack för alla råd och åsikter.

Fast skulle jag klappa min häst när han slänger sig bakåt, hemåt, så skulle jag ju bara uppmuntra hans beteende.

Tror mer h*n menade om hästen blir rädd för något och stannar (precis innan den avgjort hur den ska reagera på det) och jag tror inte att det funkar med att bara klappa eller när hästen faktiskt är olydig :p

En sak jag kom att tänka på är min förra kuse som var ganska mycket hoppad innan jag fick den, men jag var för feg eftersom den var ganska het/stressad (lyssnade dock bra på förhållningar) och kunde bocka. Jag satte upp en 14/15-årig tjej som sa att hon gillade busiga hästar för att det kunde vara kul att se honom hoppa. Den tjejen pratade mycket med hästen, höll in när den gick för snabbt men bestraffade inte varken med röst eller hjälper. Såg inte jätteproffsigt ut, men iaf så när hästen blev stressad efter hindret och bockade så sa hon "bra!" och klappade på halsen och kusen såg jätteförvånad ut :rofl: sen såg den lugnare ut mentalt.