jag har en underbar son på 7mån,och börjar känna ett litet sug på ett syskon ,men problemet är att jag tänker inte skaffa flera barn om jag är tvungen till att föda vaginalt igen...... då jag innan min son föddes ville ha kjesarsnitt och pratade med kurator och tänkte att på denna vägen får jag ett kjesarsnitt...jag var i v 34 å tänkte att nej det blir aldrig ngt snitt och varför ska jag börja gå 2 g i v t kuratorn??kände på mej redan från början att det skulle bli kom förlossning...sa det även till kuratorn.....och så blev det oxå....var öppen ca 4cm när jag kom in kl 02:30....kl 06:30 öppen ca 9-10cm......inget händer......kl 1330 säger dom att läkaren e på väg....kl 14.35 e läkaren där...han får tas med sugklocka pga att jag är helt slut...sen säger barnmorskan " hade det gått 1 timme till så hade det varit så alvarligt att vi hade fått ta han med kjesarsnitt....jag vill helt enkelt inte föda normalt igen...men i min k-stad känns det inte som man får ng hjälp.....ska jag behöva avstå fler barn pga att sjukhuset vägrar ge mej kjesarsnitt. jag e redo för att ev föda ng annanstans i skåne...bara jag får kjesarsnitt...hur e det ig var e det lättast att få kjesarsnitt beviljat??

Med risk att bli kallad för elak som märker ord, vill jag bara upplysa om att det heter kejsarsnitt.
Med vänlig hälsning, ordpolis saila ;)

förlåt att jag stavade fel......

Men blev du vägrad kejsarsnitt då??
På det du skriver låter det som om du själv "gav med dig" till att föda vaglinalt....

*raderat*



*10*

Klart du skall ha fler barn. Gå till din mödravård och prata med dom. Gör det så snart du kan.
Om de läser journalerna så kan de säkert ge ett kejsarsnitt.
Men ett snitt är igentligen ingen lösning. Det gör också gör ont. Där har du ett stort sår mitt på magen.
Jag har gjort 1 akutsnitt, 1 planerat snitt för det va tvillingar. 1 Vanlig förlossning tog bara 25 min. Så det behöver inte vara så jobbigt nästa gång . lycka till

jag har en underbar son på 7mån,och börjar känna ett litet sug på ett syskon ,men problemet är att jag tänker inte skaffa flera barn om jag är tvungen till att föda vaginalt igen...... då jag innan min son föddes ville ha kjesarsnitt och pratade med kurator och tänkte att på denna vägen får jag ett kjesarsnitt...jag var i v 34 å tänkte att nej det blir aldrig ngt snitt och varför ska jag börja gå 2 g i v t kuratorn??kände på mej redan från början att det skulle bli kom förlossning...sa det även till kuratorn.....och så blev det oxå....var öppen ca 4cm när jag kom in kl 02:30....kl 06:30 öppen ca 9-10cm......inget händer......kl 1330 säger dom att läkaren e på väg....kl 14.35 e läkaren där...han får tas med sugklocka pga att jag är helt slut...sen säger barnmorskan " hade det gått 1 timme till så hade det varit så alvarligt att vi hade fått ta han med kjesarsnitt....jag vill helt enkelt inte föda normalt igen...men i min k-stad känns det inte som man får ng hjälp.....ska jag behöva avstå fler barn pga att sjukhuset vägrar ge mej kjesarsnitt. jag e redo för att ev föda ng annanstans i skåne...bara jag får kjesarsnitt...hur e det ig var e det lättast att få kjesarsnitt beviljat??

Man kan välja andra sjukhus om man vill, då kan du få ett sjukhus som är mer positiva att ge snitt.Men annars är det bara bråka tills du får din vilja igenom.

Jag rekommenderar verkligen snitt, alla säger ju att förlossningssmärta är obeskrivlig & när man ser förlossningar ligger alla & skriker, ngt som inte snitt patienter gör, så smärta efter snittet är ingenting i jämförelse.
Har snittats & kan jämföra den smärtan med träningsvärk i magen ungefär.

Och jag rekommenderar verkligen att föda vaginalt.
Jag hade ont i sammanlagt 1 timme under förlossningen.
Säg den som snittats som varit fullt rörlig direkt efter förlossningen och inte haft minsta ont.

Jag skrek inte under någon av förlossningarna.
Det ljud som kom från mig var pga kraftanstränging.
Som när man tränar riktigt hårt och tar i.

Ett kejsarsnitt är en bukoperation.
Klart det gör ont och är inte riskfritt.
Det är ingen enkel utväg.
Vill man slippa smärta i samband med barnafödsel kan man adoptera.

Och jag rekommenderar verkligen att föda vaginalt.
Jag hade ont i sammanlagt 1 timme under förlossningen.
Säg den som snittats som varit fullt rörlig direkt efter förlossningen och inte haft minsta ont.

Jag skrek inte under någon av förlossningarna.
Det ljud som kom från mig var pga kraftanstränging.
Som när man tränar riktigt hårt och tar i.

Ett kejsarsnitt är en bukoperation.
Klart det gör ont och är inte riskfritt.
Det är ingen enkel utväg.
Vill man slippa smärta i samband med barnafödsel kan man adoptera.

Alla kan inte adoptera, dessutom är det en vanlig missuppfattning att snitt är så himla riskfyllt, enligt läkarna jag taölade med inför mitt snitt är det ungefär samma infektions & komplikationsrisk vid planerat snitt som vid vaginal förlossning.
Kan även tala om att min sambo som var med på bb tyckte att jag var i mkt bättre skick än de som fött vaginalt, majoriteten av dem kunde knappt gå & jag var ändå uppe & gick samma kväll, den dagen jag blev snittad.
Eftervärkar hade jag inte heller, & omföderskor får ofta kraftiga & smärtsamma eftervärkar & det är ju inte så att smärtan försvinner bara för att man krystat ut barnet, det blir oxå värk i magmuskler efter en vaginal förlossning hos de flesta.
Lite O.T men bra för ts att läsa iaf.

Jo, efter min förlossning har jag börjat söka reda på fakta, inte bara propaganda, om vaginal förlossning och snitt. Att det på något vis skulle vara nyttigare och bättre att föda vaginalt finns det inte riktigt belägg för. I synnerhet för barnet, och för mammans mentala hälsa.

Fny

Alla kan inte adoptera, dessutom är det en vanlig missuppfattning att snitt är så himla riskfyllt, enligt läkarna jag taölade med inför mitt snitt är det ungefär samma infektions & komplikationsrisk vid planerat snitt som vid vaginal förlossning.
Kan även tala om att min sambo som var med på bb tyckte att jag var i mkt bättre skick än de som fött vaginalt, majoriteten av dem kunde knappt gå & jag var ändå uppe & gick samma kväll, den dagen jag blev snittad.
Eftervärkar hade jag inte heller, & omföderskor får ofta kraftiga & smärtsamma eftervärkar & det är ju inte så att smärtan försvinner bara för att man krystat ut barnet, det blir oxå värk i magmuskler efter en vaginal förlossning hos de flesta.
Lite O.T men bra för ts att läsa iaf.


Men man kommer inte ifrån att snitt är en ganska stor bukoperation. Du får ju ganska stränga order om vad du får och inte får göra efteråt, tills magen läkt. Efter en förlossning får du ju göra det du känner att du klarar av, utan förhållningsregler.

Sedan är det så fruktansvärt olika hur man mår efter en förlossning, oavsett om den gjorts med snitt eller vaginalt.

Jag kände ingenting i mina magmuskler efter någon av mina förlossningar, jag krystade inte ut min son med magmusklerna. Eftervärkarna var som en vanlig mensvärk, ingen skillnad på första eller andra barnet för min del. Känslan efter ett snitt bör väl vara mer än lite molande värk några timmar efteråt? Första gången födde jag på kvällen, och kände mig helt okey morgonen efter. Denna gång födde jag halv sex på morgonen, och var ute och gick en promenad runt sjukhuset efter lunchen. Lite obehagligt att sitta var det ju förstås något dygn efteråt, men så snart sonen var ute kände jag mig pigg.

Jag tycker du ska prata med barnmorskorna på din VC och ta upp din rädsla och fundering, kanske det går att redan nu få prata om ev snitt. Jag känner samma som dig... har full förståelse för att du vill ha planerat snitt. Skulle jag ngn gång få för mig att jag vill ha en till barn skulle jag göra på det sättet. Ha på papper innan sexet ens, att snitt ska vara beviljat.

Men för mig är ett till barn väldigt avlägset, jag är otroligt avskräckt, sambon likaså.

Vill man slippa smärta i samband med barnafödsel kan man adoptera.

ursäkta mig men du måste vara den mest PUCKADE människa som skrivit i denna tråden!

Seriöst??? :crazy::crazy:

Till TS, givetvis ska du stå på dig för att få ditt snitt, och förhoppningsvis kommer du att få ett till barn på det sättet:)

Jag håller med de andra som föredragit snitt, ALDRIG ser man folk som snittas gråta vråla hata barnmorskor ångra sig mm..
Jag har talat med folk som snittats o de kan VISST gå, stå,bära sitt nyfödda barn efter att de snittats givetvis med viss försiktighet.

Den perioden efter snitt som man måste ta det lugnt går ju inte att jämföra med TS rädsla över att behöva föda varinalt (och hur dåligt hon skulle må efter att ha blivit tvingad till det en ANDRA gång) för mig skulle det vara solklart att ge snitt om kvinnan inte vill skaffa barn annars.

Fattar inte varför kvinnor som fött vaginalt verkar störa sig så fruktansvärt på de som vill ha snitt? som att ni vore avundsjuka på något sätt :crazy: (samtidigt som ni hävdar att snitt är minst 7 resor värre:o)

Och faktiskt, man får samma barn vare sig man snittas eller föder vaginalt... (med tanke på att folk visar upp bilder på sina barn o skriver att det var ju värt det när man fick denna underbara).

Jo, efter min förlossning har jag börjat söka reda på fakta, inte bara propaganda, om vaginal förlossning och snitt. Att det på något vis skulle vara nyttigare och bättre att föda vaginalt finns det inte riktigt belägg för. I synnerhet för barnet, och för mammans mentala hälsa.

Fny

Det jag har hittat är:
Vaginal förlossning hjälper barnet att komma igång med andningen och få ut slem och sånt "själv".

Snitt är ett stort ingrepp och jag som sett sammanväxningar i bukhinnan på djur vill absolut inte ha det själv :eek: Dessutom försvagas livmoderväggen och det finns en risk att vid nästa gravidiet att livmodern spricker vid en för kraftig värk (man har valt att föda vaginalt då)


Varje förlossning är ju unik, det finns säkert lika % ny förlösta mammor många som vart "uppe och sprungit" efter snitt som vaginalt och lika så de som vart orörliga i flera veckor p.ga. smärtor.



Jag tycker det är bra att man kan få kejsarsnitt, så länge man inte tillhör kategorin som vill ha snitt för att inte förstöra musen och sen väljer att absolut inte amma för att förstöra pattarna. Herregud du har vart gravid i ~40 veckor, de om något har påverkat både musen och pattarna!!

Jag tycker också att det är jättebra att snitt finns, absolut. Är inte alls någon snittmotståndare om det finns belägg för att utföra ett sådant.

Men som du skriver, det ska inte vara för anledningar som att man vill behålla sin forna mus eller tuttar. Eller att man vill slippa det jobbiga med en förlossning.

Jag var både nervös och orolig innan mina båda förlossningar. Min väninna som blev snittad med sina två barn tyckte absolut jag skulle "begära snitt" så jag kunda slippa vara nervös, men det hade jag inte en tanke på. Att vara nervös och orolig innan en förlossning är ju inte ovanligt, klart man är det. Men att vara livrädd är en annan sak.

Ett snitt är ju dessutom mycket mer kostsamt, och jag kan tycka att det inte är rätt att snitta kvinnor om det inte finns belägg för det.

Tyvärr finns det väl inte möjlighet för alla kvinnor som är osäkra att få den förebyggande hjälpen man behöver om man är rädd :mad:

Min kompis fick barn för 3 månader sen.
Hon beskrev förlossningen så att när bebisen var ute, ja då försvann alla smärta.

Hon ringde 5 timmar efter förlossningen till mig och berättade att hon fött. Då sa hon att hon kunde gör det en gång till om det så behövdes. Det var inte så farligt.
Och ändå fick hennes tjej tas ut med sugklocka och hon sprack väldigt mycket. (op efteråt)

[QUOTE=Ajda;8930548]Min kompis fick barn för 3 månader sen.
Hon beskrev förlossningen så att när bebisen var ute, ja då försvann alla smärta.QUOTE]

Men det är väl ingen i denna tråden (eller förlossningsrädda mammor för övrigt) som är rädda för känslan EFTER barnet kommit ut, det är ju de timmarna innan, eller i värsta fall de 9 månader av oro man är ledsen/rädd för.

Tror de som alltid ska påpeka att "så fort den är ute är smärtan borta" inte riktigt har fattat att det är tiden INNAN man är orolig för.

Tror heller inte att det är speciellt många som begär snitt för rädslan av att förstöra sitt underliv.

Det jag har hittat är:
Vaginal förlossning hjälper barnet att komma igång med andningen och få ut slem och sånt "själv".

Snitt är ett stort ingrepp och jag som sett sammanväxningar i bukhinnan på djur vill absolut inte ha det själv :eek: Dessutom försvagas livmoderväggen och det finns en risk att vid nästa gravidiet att livmodern spricker vid en för kraftig värk (man har valt att föda vaginalt då)

Varje förlossning är ju unik, det finns säkert lika % ny förlösta mammor många som vart "uppe och sprungit" efter snitt som vaginalt och lika så de som vart orörliga i flera veckor p.ga. smärtor.

Jag tycker det är bra att man kan få kejsarsnitt, så länge man inte tillhör kategorin som vill ha snitt för att inte förstöra musen och sen väljer att absolut inte amma för att förstöra pattarna. Herregud du har vart gravid i ~40 veckor, de om något har påverkat både musen och pattarna!!


Förvisso, men vet du att fler barn dör i magen under vecka 39, 40, 41 och 42 än man möjligtvis kan härleda till har problem efter ett snitt? Barn som tas med snitt tas 10 dagar före BF. Men ingen talar om den risk som finns för barnet under slutet av graviditeten, det är liksom tabu. Detta faktum vill man inte diskutera! Sen är det en annan sak att många kvinnor mår bra av att föda vaginalt och ser det som en kick att ha gjort det. HELT OK.

Själv, efter e i och för sig hemsk förlossning, undermålig mödravård (inget tillväxtUL fastän magen inte växte och bäbisen kom ut svulten) fruktansvärd eftervård och diverse skador som gjorde att jag itne kunde gå normalt förrän efter mer än 3 veckor, så har jag insett:

1, jag kommer aldrig att våga genomgå en vanlig förlossning till.
2, jag vill inte riskera att moderkakan blir värdelös på slutet igen och att barnet kanske svälter ihjäl eller dör av syrebrist de sista veckorna.
3, Jag vill inte riskera att bli lika skadad i underlivet en gång till. Hela förlossningsgrejen och skadorna, bemötandet, allt, kändes som ett stort övergrepp, och det gör jag inte om.

Nu var det där jag och min upplevelse. Jag kan inte svara för andra och deras upplevelse. Om man bara är rädd att få slappa slidmuskler och hängtuttar så tycker jag förvisso att man ska skärpa sig, men det kan vara svårt att skilja dessa från de som verkligen är rädda. naturligtvis ska man få hjälp att komma över sin rädsla om det är så att man kanske skulle vilja föda vaginalt om man bara inte vore så rädd. Men att som i en dels fall, jaga kvinnan med kurator 2 ggr i veckan i vecka 34! Och bara fortsätta och fortsätta eftersom det går någon slags prestige i att få ner KS-talen, det är inte värdigt svensk förlossningsvård!

Risker finns väl under hela graviditeten? Och även efteråt och under själva förlossningen.

Kamrat till mig miste sitt barn i v.36, helt plötsligt hade hans tjej inte känt någon fosterrörelse så de åkte in och kollade.


Och det är självklart att en som är förlossningsrädd eller har något fel (trångt bäcken) ska få snitt, men det måste vara svårt att se framför sig om personen är rädd, eller inte vill "förstöra sin kropp".

Sjukt att de inte gjorde tillväxt UL på dig :eek: Jag är glad att jag tillhör uppsala, har inte hört något negativt även fast det säkert finns, och tydligen ska de va bäst i landet (har ingen fakta på det) men vet fler som skickats akut hit från olika ställen i landet så då borde ju personalen här vara bättre än där de kommer ifrån.

ursäkta mig men du måste vara den mest PUCKADE människa som skrivit i denna tråden!

Seriöst??? :crazy::crazy:

Till TS, givetvis ska du stå på dig för att få ditt snitt, och förhoppningsvis kommer du att få ett till barn på det sättet:)

Jag håller med de andra som föredragit snitt, ALDRIG ser man folk som snittas gråta vråla hata barnmorskor ångra sig mm..
Jag har talat med folk som snittats o de kan VISST gå, stå,bära sitt nyfödda barn efter att de snittats givetvis med viss försiktighet.

Den perioden efter snitt som man måste ta det lugnt går ju inte att jämföra med TS rädsla över att behöva föda varinalt (och hur dåligt hon skulle må efter att ha blivit tvingad till det en ANDRA gång) för mig skulle det vara solklart att ge snitt om kvinnan inte vill skaffa barn annars.

Fattar inte varför kvinnor som fött vaginalt verkar störa sig så fruktansvärt på de som vill ha snitt? som att ni vore avundsjuka på något sätt :crazy: (samtidigt som ni hävdar att snitt är minst 7 resor värre:o)

Och faktiskt, man får samma barn vare sig man snittas eller föder vaginalt... (med tanke på att folk visar upp bilder på sina barn o skriver att det var ju värt det när man fick denna underbara).

Nej, jag ursäktar dig inte.
Och ja, jag är seriös.
Det går inte att få ut ett barn ur magen på ett smärtfritt sätt.
På vilket sätt är jag puckad enligt dig?

Jag är inte ett dugg avundsjuk på de som snittats. Jag tycker synd om de som inte kan föda på naturlig väg.
Skulle själv blivit jätteledsen om det hade blivit kejsarsnitt med nåt av barnen.
Det är jättebra att det går att ta ut bebisar med snitt om det går galet och bebis inte kommer ut på nåt annat sätt.
Men jag förstår inte att man väljer snitt framför naturlig förlossning pga smärtan.
Det är väl självklart att man har ont efter ett snitt.

Risker finns väl under hela graviditeten? Och även efteråt och under själva förlossningen.

ja men de är högst i början och i slutet.


Sjukt att de inte gjorde tillväxt UL på dig :eek:

Jo. Men den förklaring jag har fått, dock inte som någon ursäkt, är att det var semestertider. Det fanns ingen som gjorde extra ultraljud då, så det skulle nog bra ändå. Och det gick bra så till vida att han överlevde och har hälsan. Men jag fick en chock när han kom ut. Och han var manisk på mat i 2 månader. Stackarn. Och man vet inte innan vad man har för "rättigheter" eller vad som kan bli tokigt. jag litade ju på dem. Och de svek oss.

Resten av min vidriga upplevelse förklaras också med semester. Därför kommer nästa barn med all säkerhet att födas på annan årstid.

Fny

När du berättar tar du liksom orden ur min mun, fast jag har inte fött barn ännu :angel: men jag är så himla sjukt säker på att jag kommer känna det som du besktiver, som ett gigantiskt övergrepp på min kropp (om jag blir tvingad då så att säga).

Fast det kommer nog inte hända, det värsta som finns är väl att man får vara rädd i 20 v o sen göra abort (om man inte får snitt beviljat) :( men bättre det än att bli tvingad till att föda vaginalt.

Tycker du är sjukt duktig som vågade.

Ja, jag är nog räddast i världen.

Fast semester är väl igentigen inte ursäkt/bortförklaring, då kanske de för lösa problemet genom att skicka mamman till ett annat sjukhus om de inte kan se till att det finns personal.

Kamratens barn skulle ha fötts nu ungefär om den överlevt (samma där kanske, pga semestertider upptäcktes inte något fel)

Fast det kommer nog inte hända, det värsta som finns är väl att man får vara rädd i 20 v o sen göra abort (om man inte får snitt beviljat) men bättre det än att bli tvingad till att föda vaginalt.

Du gör hellre en abort i v.20 när man kan rädda barn som föds i v.23 :eek: Efter att jag sett min bebis på UL i v.14 skulle jag aldrig göra abort efter v.9

Och är man så rädd, kanske man skaffar fram ett intyg om beviljat snitt innan man då blir gravid? De tar ju inte ut en 20v bebis (~25cm lång, 250g) med snitt utan du för föda fram honom/henne.

Sverige är det enda land där barn är barn (får ett personnummer) vid 28 veckor, i de andra länderna är det i 22 veckan.

Du gör hellre en abort i v.20 när man kan rädda barn som föds i v.23?

De tar ju inte ut en 20v bebis (~25cm lång, 250g) med snitt utan du för föda fram honom/henne.

Om man i 20;e veckan gör abort så tar det ut fostret under narkos.

Jag ska börja gå hos läkare i sept för att försöka få läkarintyg som garanterar snitt redan innan jag blir gravid, jag har aldrig hört om någon som lyckats med detta men jag vill försöka då det är enda sättet för mig att våga bli gravid.

Eftersom din förlossning inte var den enklaste så borde det inte vara något problem att få snitt nästa gång.

När jag fick min son var förlossningen utdragen och han var klinsikt död när han föddes efter 78 timmars värkarbete.

När han var ett år kontaktade jag barnmorskan som varit med på slutet för att gå igenom förlossningen med henne.

Trots att de skrivit fel i journalen:smirk: de skrev att jag blivit inskriven den 15 istället för 12....och att jag gått upp 80 kilo:eek:

Och att vattnet gått den 11 och att värkarna börjat den 10:crazy::rofl:ja många fel var det:crazy:

Så var det faktiskt barnmorskan som erbjöd kejsarsnitt!

Nu tackade jag nej för jag ville ha en ny chans att få en skrikande bebis på magen:love:

Tyvärr slutade nästa förlossning i akutsnitt så det blev ingen skrikande bebis på magen den här gången heller...

Angående efter snitt så kan jag säga att jag mådde jättebra efteråt:)
Var uppe och gick till min lilla tös:love: (hon var för tidigt född så hon låg på neontalen) så fort jag kvicknat till och fått komma upp på avdelningen ca 9 timmar efter snittet.

Så jag tycker att du ska kontakta barnmorskan som var med och prata igenom alltihop!

Lycka till:)

Jag ska börja gå hos läkare i sept för att försöka få läkarintyg som garanterar snitt redan innan jag blir gravid, jag har aldrig hört om någon som lyckats med detta men jag vill försöka då det är enda sättet för mig att våga bli gravid.

Du ska inte satsa på lite KBT, kurator eller dylikt istället, så du kanske kan mildra denna oerhörda ångest?

Jo, det kanske kommer av bara farten, man kan ju alltid hoppas.

Alltså skulle man skära av mig armen så skulle jag säkert gå med på det, men smärta förknippat till mitt underliv ser jag som något oerhört traumatiskt, annars kan jag ha ont lite varstanns utan att klaga.

Jo, det kanske kommer av bara farten, man kan ju alltid hoppas.

Alltså skulle man skära av mig armen så skulle jag säkert gå med på det, men smärta förknippat till mitt underliv ser jag som något oerhört traumatiskt, annars kan jag ha ont lite varstanns utan att klaga.

Jag tror INTE du skulle gå med på att skära av dig armen:smirk:

Det är klart att smärta i underlivet inte är kul, men hallå:confused:hellre skära av sig armen:confused:

När du berättar tar du liksom orden ur min mun, fast jag har inte fött barn ännu :angel: men jag är så himla sjukt säker på att jag kommer känna det som du besktiver, som ett gigantiskt övergrepp på min kropp (om jag blir tvingad då så att säga).


Jag vet inte om jag hade känt så om jag hade fått ett vettigt bemötande och en normal förlossning. Jag var faktiskt inte ett spår rädd innan. Helt övertygad om att det skulle gå bra och att alla skulle hjälpa mig. Tyvärr gick det förtroendet helt förlorat.

En gynläkare pressade sönder min ena blygdläpp så att denna svällde upp som ett gigantiskt hematom när barnet väl skulle ut. Den undersökningen kändes som ett övergrepp och jag protesterade men hon sa bara att jag hade livmodertappen så pass bakåtlutad... (att jag fick skylla mig själv?). Jag hade läst innan att det inte var trevligt och fick ju veta att jag inte skulle sjåpa mig. Men jag hade kanske räddat mig själv från den skadan om jag hade protesterat högre.

BM som var där under själva öppningsarbetet var vikarie och fick enligt Aurora-BM inte vara kvar eftersom hon inte höll måttet. Jag fick inget stöd alls från henne utan hon stod och såg på mig med armarna i kors med en min som att jag var en dum kossa som inte födde snart. Hon undlät att undersöka hur mycket jag hade öppnat mig, och när nya BM kom blev det helt plötsligt skitbråttom.

Etc, etc. Nåväl, jag har skrivit långt och randigt om det på en gammal tråd.


Fast det kommer nog inte hända, det värsta som finns är väl att man får vara rädd i 20 v o sen göra abort (om man inte får snitt beviljat) :( men bättre det än att bli tvingad till att föda vaginalt.


Jag tror inte du får abort beviljad i v 20 om det inte föreligger något väldigt allvarligt. Det måste du nog ta ställning till tidigare än så.

Det kommer att finnas en till som har papper på att hon får snitt innan hon ens blir gravid. Detta i synnerhet med tanke på att min tillit till personalen är = 0. Men min otur råkar jag ut för en läkare som i mitt höggravida tillstånd kommer att säga att jag visst ska föda och det är bara att sätta igång...

Fny

Fast semester är väl igentigen inte ursäkt/bortförklaring, då kanske de för lösa problemet genom att skicka mamman till ett annat sjukhus om de inte kan se till att det finns personal.

Nej, precis. Hon menade inte att det är det heller, men att sådana saker typiskt händer under semestertider. Hon var rosenrasande på personalen efter vårt möte, och satt och luskade i (den försumligt förda) journalen om vem som varit ansvarig för vad. Det blev nog ett samtal efter det.

Av något skäl vill Danderyd inte skicka patienter till andra sjukhus fastän de har kaos på sommaren. Sen upplever jag att det är först när något går fel som det riktiga kaoset bryter ut. Där allt går på spåret får förstföderskorna beröm för att de varit så modiga medans om det går knas så får man skäll för att man varit dum/inte gjort rätt. Så fort något går utanför mallen gnisslar maskineriet. Fastän det är då man behöver som mest stöd.


Fny

till alla: jag ska ha det på underskrivet på paper,innan jag blir gravid igen med beviljat kjesarsnitt, i mitt län så är det 5 % kjesarsnitt, och det e ganska lågt. jag pratade med min bm innan när jag var gravid första gången å då så ficjk jag som sagt gå å prata med en barnmorska....me tanke på att jag hade sk ljumskbråck och det var 70% chans att det blev kompl under grav och vid förlossning, och ändå fick jag föda normalt. pratade som sagt me en kurator under en lång tid .men jag tyckte inte det gav mej ngt förutom att jag slösade min tid fram till ca v 32-33. men jag funderar på att ev ringa min fd bm och höra hur det kan bli i framtiden med en förlossning i min stad.....men jag tror att jag kommer bli tvungen att föda ng annanstans i skåne om jag ska få kjesarsnitt......jag har läst mkt om smärtan efter ett kjesarsnitt,och har många i min närhet som avråder mej till ett kjesarsnitt......men jag har känt att det är det rätta sättet för mej att föda redan från första förlossningen....

Har du pratat med någon Aurora-BM efter din förlossning? Jag gjorde det, och sen med en psykolog och de hjälpte mig med nuet. Fler barn-tanken skulle jag lägga på hyllan tills det blev aktuellt. Då ska jag prata med dem igen. Innan jag blir gravid.

Aurora måste ju veta om du kan vända dig någon annan stans. 5% låter väldigt lågt. tror det är åtminstone 15% här i Stockholm. Det kanske sitter några paragrafryttare i landstinget som bara "ska-ha-ner" kejsarsnittantalen, ljumskbråck eller inte! Såna går över lik eller själar, tyvärr.:mad:

Fny

tycker det e lite synd pratade med en läkare å han föreslog att ev operera bråcket när jag e iv 6 nästa gång...men det roliga e ju att mitt bråck kom inte förrän v 17 och när jag var gravid innan så ville dom inte op pga kompl....sen pratade jag med en spec utb barm med inr på förlossningsrädsla.....men det kändes som att hon inte brydde sig ngt...hon var till och med en del av med födsel(och var inget dirket positivt....ingen hjälp..och hon ska vara spec utb...

USH! Säger jag bara. Kan du tillfälligt skriva dig i ett annat län så du får en bättre hjälp redan innan, då? Något måste ju gå att göra.

Fny

Men man kommer inte ifrån att snitt är en ganska stor bukoperation. Du får ju ganska stränga order om vad du får och inte får göra efteråt, tills magen läkt. Efter en förlossning får du ju göra det du känner att du klarar av, utan förhållningsregler.

Sedan är det så fruktansvärt olika hur man mår efter en förlossning, oavsett om den gjorts med snitt eller vaginalt.

Jag kände ingenting i mina magmuskler efter någon av mina förlossningar, jag krystade inte ut min son med magmusklerna. Eftervärkarna var som en vanlig mensvärk, ingen skillnad på första eller andra barnet för min del. Känslan efter ett snitt bör väl vara mer än lite molande värk några timmar efteråt? Första gången födde jag på kvällen, och kände mig helt okey morgonen efter. Denna gång födde jag halv sex på morgonen, och var ute och gick en promenad runt sjukhuset efter lunchen. Lite obehagligt att sitta var det ju förstås något dygn efteråt, men så snart sonen var ute kände jag mig pigg.

Fick faktiskt inga direkt stränga order, man ska låta bli att bära tills det känns bra i magen men man får alltid bära sitt barn.
Jag kände faktiskt ingen värk, man får lite panodil att knapra på första dagarna, det enda man känner är när man ska upp & gå första gångerna, då tar det i magmusklerna eftersom man är så van att använda dem men efter ett tag lär man sig hur man gör för att det inte ska kännas, men absolut ingen smärta att tala om.
ja det är olika för alla, men jag tycker aldrig att en vaginal förlossning kan vara mindre smärtsam än snitt, speciellt inte under själv förlossningen, skulle aldrig gå igenom ngt sånt.

till alla: jag ska ha det på underskrivet på paper,innan jag blir gravid igen med beviljat kjesarsnitt, i mitt län så är det 5 % kjesarsnitt, och det e ganska lågt. jag pratade med min bm innan när jag var gravid första gången å då så ficjk jag som sagt gå å prata med en barnmorska....me tanke på att jag hade sk ljumskbråck och det var 70% chans att det blev kompl under grav och vid förlossning, och ändå fick jag föda normalt. pratade som sagt me en kurator under en lång tid .men jag tyckte inte det gav mej ngt förutom att jag slösade min tid fram till ca v 32-33. men jag funderar på att ev ringa min fd bm och höra hur det kan bli i framtiden med en förlossning i min stad.....men jag tror att jag kommer bli tvungen att föda ng annanstans i skåne om jag ska få kjesarsnitt......jag har läst mkt om smärtan efter ett kjesarsnitt,och har många i min närhet som avråder mej till ett kjesarsnitt......men jag har känt att det är det rätta sättet för mej att föda redan från första förlossningen....

Jag sa samma sak, att jag skulle ha det på papper inan, men man får, efter man blivit gravid gå & prata, först bm & sedan på aurora(det heter norea hos mej) samtal.
Där är det olika, här försöker amn inte övertala ngn att gå igenom vaginal förlossning, det är alldeles frivilligt & de skulle inte tvinga ngn till det, på andra ställen försöker de göra allt för att få en att föda vaginalt.Men om du bara är bestämd på din sak & inte viker undan så kan de inte tvinga dig.

[QUOTE=pmm;8929865]Det jag har hittat är:
Vaginal förlossning hjälper barnet att komma igång med andningen och få ut slem och sånt "själv".

Snitt är ett stort ingrepp och jag som sett sammanväxningar i bukhinnan på djur vill absolut inte ha det själv :eek: Dessutom försvagas livmoderväggen och det finns en risk att vid nästa gravidiet att livmodern spricker vid en för kraftig värk (man har valt att föda vaginalt då)

Jaså?för enligt läkarna jag pratade med är snitt ett relativt enkelt rutiningrepp det där med stort & komplicerat bukingrepp är ganska gammalt, eller så är det bara mitt sjukhus som är erfarna på sånt:smirk:

Enda nackdelen är att barn som snittas kan vara stånkigare men långt ifrån majoriteten, & ska man se det så, så sker ju många akutsnitt pga att barns hjärtljud tex börjar gå ner & att barn fått syrebrist & fått bestående hjärnskador av vaginal förlossning har ju oxå hänt, så det finns nackdelar med det oxå.

Stånkigare?? :eek:

Vad betyder det ? ha ha bråkigare eller?

Jag vill gärna ha en bråkig/busig, inte mig emot :D

Jaså?för enligt läkarna jag pratade med är snitt ett relativt enkelt rutiningrepp det där med stort & komplicerat bukingrepp är ganska gammalt, eller så är det bara mitt sjukhus som är erfarna på sånt:smirk:

Enda nackdelen är att barn som snittas kan vara stånkigare men långt ifrån majoriteten, & ska man se det så, så sker ju många akutsnitt pga att barns hjärtljud tex börjar gå ner & att barn fått syrebrist & fått bestående hjärnskador av vaginal förlossning har ju oxå hänt, så det finns nackdelar med det oxå.

Ja visst finns det risker vid vaginala förlossningar också, och bra att snitt finns just därför, vid ett akut snitt är ju också bebisen klar och vill komma ut, det kanske den inte är vid ett planerat snitt? Därför problemen med andningen.

Och visst är säkert själva operationen ett litet ingrepp mot vad läkarna kan göra, operera någon i hjärtat, hjärnan eller ögat. Men jag har som sagt sett alldeles för mkt sammanväxtningar i buken på djur, och jag vill absolut inte få så själv. Hur man läker och hur kroppen funkar sen, vet ju inte operationsläkaren när han syr igen ett snitt.

Det är ju bara att kolla på Tv4 Fakta från USA, där snittar de hela tiden i princip ;)

Jag tror att den som är extremt förlossningsrädd i första hand skall försöka att bearbeta detta. Särskilt om man är förstföderska. Det finns ju hjälp att få, så varför låsa sig att inte ta emot den ?

Har man som tex fny och TS - varit med om en riktigt tråkig förlossningsupplevelse så kan jag förstå att man vill få ett snitt, men jag tror att för bägge så skulle förlossning nr två bli ett mycket bättre bemötande just för att förlossning 1 var så besvärlig. Men jag förstår om man inte vill utsätta sig för den risken.

Sen är det faktiskt så att alla sätt att få ut bebis gör ONT. Enda sättet att få barn utan fysisk smärta är genom adoption. Det är väl inte korkad att säga så, det är ju sant !

Ja visst finns det risker vid vaginala förlossningar också, och bra att snitt finns just därför, vid ett akut snitt är ju också bebisen klar och vill komma ut, det kanske den inte är vid ett planerat snitt? Därför problemen med andningen.

Och visst är säkert själva operationen ett litet ingrepp mot vad läkarna kan göra, operera någon i hjärtat, hjärnan eller ögat. Men jag har som sagt sett alldeles för mkt sammanväxtningar i buken på djur, och jag vill absolut inte få så själv. Hur man läker och hur kroppen funkar sen, vet ju inte operationsläkaren när han syr igen ett snitt.

Det är ju bara att kolla på Tv4 Fakta från USA, där snittar de hela tiden i princip ;)

Men för det mesta går det faktiskt bra med läkningen, jag frågade läkarna om detta man läst, med sammaväxningar & att snitt gått upp, men de sa att det handlar om överviktiga personer som ätit sig till problemen som detta händer, det ska inte vara ngn fara om man är normalviktig.
& som sagt händer det bara på väldigt få personer oxå.

Stånkigare?? :eek:

Vad betyder det ? ha ha bråkigare eller?

Jag vill gärna ha en bråkig/busig, inte mig emot :D

Att andningen inte är perfekt i början, men som sagt brukar det inte vara ngt problem, & barn kan bli stånkiga vid vanliga förlossningar oxå.

Fast jag har inte läst något, jag har bara bildat mina egna uppfattningar om vad jag tror och tycker, och kanske sett lite för mkt konstigt på djur ;)

Jag var jätte orolig förut när jag bev gravid för att föda vaginalt men nu har det lixom gått över med tiden, av sig själv. Det känns mer rätt att föda vaginalt, få igång barnet, få igång en själv med läkning osv.

Och jag säger aldrig att snitt är dåligt, det är ett jätte bra alternativ när man riskerar mamman och barnets liv. Men det är inte ett alternativ för de som inte vill föda för att förstöra musen och bli slapp. För det kan den bli ändå eftersom kroppen förbereder sig i 40 veckor ;)

Fast jag har inte läst något, jag har bara bildat mina egna uppfattningar om vad jag tror och tycker, och kanske sett lite för mkt konstigt på djur ;)

Jag var jätte orolig förut när jag bev gravid för att föda vaginalt men nu har det lixom gått över med tiden, av sig själv. Det känns mer rätt att föda vaginalt, få igång barnet, få igång en själv med läkning osv.

Och jag säger aldrig att snitt är dåligt, det är ett jätte bra alternativ när man riskerar mamman och barnets liv. Men det är inte ett alternativ för de som inte vill föda för att förstöra musen och bli slapp. För det kan den bli ändå eftersom kroppen förbereder sig i 40 veckor ;)

Det är en vanlig missuppfattning att alla som snittas är rädda att förstöra musen, men då kan jag meddela att det just är en missuppfattning, många tar tex snitt av rent humanistiska skäl.

Fast jag har inte läst något, jag har bara bildat mina egna uppfattningar om vad jag tror och tycker, och kanske sett lite för mkt konstigt på djur ;)

Men gör man kejsarsnitt på djur? Jag vet att de gör det på hundar, men du är väl slaktare inte veterinär? Gör man snitt på kor och grisar? Är man lika noggrann på dessa "matdjur" som på en människa?

Många som blir gravida verkar uppleva det så. De är rädda innan, men i och med graviditeten går rädslan till stor del över. Själv var jag itne ett spår rädd innan, och tyckte det var konstigt att en av kvinnorna i föräldragruppen var där som omföderska för att hon var förlossningsrädd. jag trodde då att det var något man var innan man visste vad det handlade om. Men så fel jag hade. De flesta riktigt, riktigt rädda, är omföderskor. Den här diffusa skräcken som den som "inte vet vad det innebär" verkar graviditetshormonerna bita bättre på. Och missförstå mig inte nu. Jag klankar inte ner på de förstföderskor som är rädda. Men de är i en annan sits än omföderskor som är rädda. Det är skillnad på att vara rädd för något man inte känner till, och att vara rädd för att ett gammalt trauma ska upprepa sig. Men ingen värderingsskillnad, menar jag. Bara olika.

Fny

Många i den här tråden är rent av ignoranta!

Förlossningsskräck är inget att slå bort, det är en djupt gående SKRÄCK för förlossningar.
Själv drabbades jag av det efter min första förlossning (som var en mardröm för mig) där jag inte fick ngn smärtlindring & där smärtan var riktigt intensiv.

När sonen var 9 månader blev jag till min stora förskräckelse gravid igen.. jag övervägde abort pga förlossningsskräcken.
Gick & pratade med en Aurora-BM (vilket inte hjälpte mig nämnvärt) men orkade inte bråka om snitt.

Andra förlossningen blev JÄTTEBRA & jag är glad att jag valde att föda naturligt..men sÅÅÅÅÅ jävla trött på alla som tror att förlossning är en tävling i att föda NATURLIGAST, UTAN SMÄRTLINDRING... det är upp till var & en men jag har då aldrig sett ngn som fått medalj för en naturlig förlossning på BB....:cool:

Men det är det jag menar. Det är en enorm skillnad på förlossningsskräck och att bara vara lite orolig innan. Därför tycker/hoppas jag att de som överväger snitt för att de finner en stundande förlossning obehaglig, kan få hjälp. Förhoppningsvis går det lika bra som i ditt fall. Om inte, om obehaget utvecklas till skräck, är det ju kanon att snitt finns som alternativ.

Var ser du att någon är ignorant ?!
Tvärt om - jag tycker att den här tråden håller förvånansvärt vettig nivå ! Inte någonstans har väl denna tråd spårat ur till en tävling i att föda med minst smärtlindring?

Ffa är det intressant med omföderskorna som kommer till tals.

jag tycker dock att det är viktigt att balansera så att blivande mmammor med oro förstår att det faktiskt går att få bort rädslan i vissa fall. Och att snitt kan vara både onädligt och helt nodvändigt för vissa.

Många i den här tråden är rent av ignoranta!

Förlossningsskräck är inget att slå bort, det är en djupt gående SKRÄCK för förlossningar....men orkade inte bråka om snitt.


Men Tessie, du emotsäger ju dig själv här. Du menar att du hade en djupt gående skräck för förlossningen men "orkade inte" bråka om snitt? Jag vet folk som har gjort sen abort för att de varit så skräckslagna för att föda (omföderska). Om du inte orkade bråka om snitt och bara födde ändå, så kanske du bara slog bort tanken/rädslan? Eller?

Fny

Men Tessie, du emotsäger ju dig själv här. Du menar att du hade en djupt gående skräck för förlossningen men "orkade inte" bråka om snitt? Jag vet folk som har gjort sen abort för att de varit så skräckslagna för att föda (omföderska). Om du inte orkade bråka om snitt och bara födde ändå, så kanske du bara slog bort tanken/rädslan? Eller?

Fny


För att få snitt i den här kommunen måste man genomgå en massiv utredning. Vilket jag inte orkade vid den här tidpunkten. Jag orkade inte genomgå en psykiatrisk värdering.

Så därför förträngde jag tanken på förlossning. Vilket iof inte är en metod att rekommendera då bäbisen ska ut för eller senare...:smirk:

Var ser du att någon är ignorant ?!
Tvärt om - jag tycker att den här tråden håller förvånansvärt vettig nivå ! Inte någonstans har väl denna tråd spårat ur till en tävling i att föda med minst smärtlindring?

Ffa är det intressant med omföderskorna som kommer till tals.

jag tycker dock att det är viktigt att balansera så att blivande mmammor med oro förstår att det faktiskt går att få bort rädslan i vissa fall. Och att snitt kan vara både onädligt och helt nodvändigt för vissa.

Som en erson skrev i den här tråden "Vill man slippa smärta i samband med barnafödsel kan man adoptera"

DET tyckerjag är en ignorant kommentar.

Jasså, men det är ju sant !!!! Inte det minsta ignorant !

Speciellt som den man kommenterade verkade tro att kejsarsnitt var smärtfritt.

Många i den här tråden är rent av ignoranta!

Med risk för att vara störig, detta var en person.
Åsikten var tekniskt relevant, alla sätt att få ett biologiskt barn gör till viss del ont på något sätt.
Jag tror i och för sig att den extrema rannsakan som man utsätts för som blivande adoptivförälder kan göra desto mer ont, i själen.

Men förlossningsskräck handlar nog inte bara om att det ska göra ont, mer ont eller mindre ont, eller hur ont är ont?

Personligen, förutom att jag behandlades vidrigt i och kring förlossningen, så är jag mycket mera rädd för att bli lika trött, rädd och skadad i underlivet som vid förra förlossningen. Detta, tröttheten, rädslan och smärtan efter skadorna gjorde att jag inte orkade stå på mig mot hur jag behandlades av personalen.

Min förhoppning är att om jag slipper kämpa i 27 timmar, slipper få skador (eller vara rädd för att få skador i underlivet) och slipper vara så rädd, ensam och utlämnad i timtal som då, så ska jag orka försvara mig mot personalen. (Hemskt att behöva uttrycka det så - försvara sig mot personalen.) Dessutom inser jag att rädslan skulle vara upphöjd exponentialt vid nästa förlossning, pga den förra.

Jag måste säga att jag ser inte direkt fram emot ett snitt heller. Jag har aldrig varit med om det, och vet inte hur jag kommer att känna mig efter det. Det är inte en idealisk situation. Men det känns som att det är något som skulle gå att förbereda sig inför, vara utvilad inför och gå att hantera. Snittet är ju i alla fall på magen och inte 114 (obs överdrift) stygn i underlivet som hänger ner mellan låren i köttiga trasor och känns som att alla stygn bara ska sprätta iväg och dessutom skäller personalen på mig för att jag inte sätter mig ner på en stol. Ungerfär som att skälla på någon sydd efter KS för att de inte reser sig upp med magmusklerna när de sätter sig upp.

Jag kommer att behöva gå många gånger till Aurora bara för att försöka få fram någon slags tillit till personalen som ska "hjälpa" mig. Sen snitt, eller vaginal, blir kanske en senare fråga.

Först ska jag nog kunna besöka sjukhusets foajé utan ångestattack!

Fny

Finns det inte en såndär Doula man kan ha med ?

Fan jag skulle kunna vara med och leva rövare om du inte får den hjälp du behöver (lite skämtsamt) men alltså man skall inte behöva känna sig så utlämnad som du gjorde. För övrigt tycker jag att du skal åka till tt annat sjukhus nästa gång om du inte känner förtroende for DS.

Finns det inte en såndär Doula man kan ha med ?

Fan jag skulle kunna vara med och leva rövare om du inte får den hjälp du behöver (lite skämtsamt) men alltså man skall inte behöva känna sig så utlämnad som du gjorde. För övrigt tycker jag att du skal åka till tt annat sjukhus nästa gång om du inte känner förtroende for DS.

Jo, visst finns det det. Och vis av erfarenhet så skulle jag ju ha haft min kurator, svärfar och gammelfarmor med mig som kunde ha fört min talan och "levt rövare". Men Då trodde jag i min enfald att jag skulle få den hjälp jag behövde. jag satt och läste förlossningsberättelser på 9månader.se och läste beskrivningar om fint bemötande och pluttigull. Gissa min stumma förvåning...

Jag ska förlösas på ett annat sjukhus, inga tvivel. Men mitt förtroende för vården är ju hur som helst raserat, oavsett sjukhus. Oavsett förlossningsform. Och kunde de vara taskiga och stressade så kan annan personal vara det också. Det som hände mig är ju väldigt ovanligt. Men det hände. Vad säger att inte det, eller något annat ovanligt händer nästa gång. Om det händer, klarar jag det då? Eller blir jag psykfall, tappar anknytningen till mitt barn och min son får en knäckt morsa som knaprar lugnande?

Och jag måste tillbaka till Danderyd och se mina demoner i ansiktet, det vet jag inuti. Annars kommer jag till slut att inte våga åka längs E18 för rädsla av att se sjukhusfasaden. Jag funkar så.

Cirkus: Jag PM:ar dig när det blir aktuellt :)

Fny


HJÄLP! Jag har kidnappat tråden! Förlåt!

Jasså, men det är ju sant !!!! Inte det minsta ignorant !

Speciellt som den man kommenterade verkade tro att kejsarsnitt var smärtfritt.

Om det är mej du menar när du tycker en kommenterat att det är smärtfritt?jag har genomgått ett snitt & jag tar hellre det 1000ggr än en förlossning, smärta?javisst, som träningsvärk i magen ungefär , men absolut inte så intensivt så jag varken kved eller skrek eller grät, som man ser majoriteten göra under vaginala förlossningar & snitt smärtan var som sagt ngt jag inte ens kände när jag var still, när jag skulle gå kändes det som träningsvärk, alltså, man överlever.

Tror dig var mig personen kommenterade som hänvisade mig till adoption om jag nu inte ville känna smärta.

Jag skrev pm till denna person för jag orkar inte med påhopp, vad jag skrev i kort är att jag är livrädd för smärta förknippat med mitt underliv.

Makn kan föda utan smärta i underlivet, det är det jag önskar att få göra, sen om det gör ont på något annat ställe skiter jag i, huvudsaken är att jag slipper smärta i mitt underliv, där finns så mkt psykisk smärta redan att det inte går att beskriva.

så JO man kan föda utan smärta i UNDERLIV.

Tror dig var mig personen kommenterade som hänvisade mig till adoption om jag nu inte ville känna smärta.

Jag skrev pm till denna person för jag orkar inte med påhopp, vad jag skrev i kort är att jag är livrädd för smärta förknippat med mitt underliv.

Makn kan föda utan smärta i underlivet, det är det jag önskar att få göra, sen om det gör ont på något annat ställe skiter jag i, huvudsaken är att jag slipper smärta i mitt underliv, där finns så mkt psykisk smärta redan att det inte går att beskriva.

så JO man kan föda utan smärta i UNDERLIV.

Dessutom gör det inte så speciellt ont i magen heller om du nu föder med snitt.Jag förstår exakt vad du menar, & man behöver inte bara vara rädd för smärta i underlivet, man kan vara rädd för smärta i allmänhet, som jag tex.Är livrädd för det mesta som kan tänkas öra ont:crazy: