Finns det någon där ute, som likt mig lider av prestationsångest? Det finns så himla mycket måsten...Hästen måste gå helt perfekt alltid, man måste ha perfekt sits etc.
Jäklar vad mycket det blir tillslut! Förut hade jag så stora krav att jag tillslut bara red skitdåligt och bråkade med hästen flera varv på ridbanan (fy vad man känner sig hemsk efter det!)
Nu har jag lagt ner alla stora krav (det har man nog med i skolan och fritiden) och försöker att TRO PÅ MIG SJÄLV och rida för att det är roligt, något som gjort att jag rider mkt bättre!
Finns det någon som känner igen sig?

Jag känner verkligen igen mig.

Hatten av för att du orkade bryta mönstret. Det är inte många ryttare, som ofta har mycket press på sig utifrån, som orkar det :bow:

Jag känner igen mig, men bara när jag tävlar så jag gör inte det längre. Inte ens träningstävlingar :crazy:

Jag känner verkligen igen mig! Det är hemskt när man tänker på de. Som du sa när pressen släpper rider man bättre! :)

TS: Kan verkligen hålla med dig om det där. Det är faktiskt så att om det har gått riktigt dåligt någon gång när jag har ridit, så går det nästan alltid bättre nästa gång för då har jag inga krav/förväntningar på hur det ska gå. Grejen är ju att det inte går att stressa sig fram till avslappning/form/samspel osv, man måste verkligen vara medveten och närvarande i nuet för att kunna rida bra. Släppa alla krav och känna sig fram.

Ja, så är det alltid för mig. Man förväntar sig inte att de ska gå så bra eftersom de inte gick så bra förra gången. Och när man har tänkt att inte rida så länge går de aldrig lika bra som när man har lång tid på sig som helst!
Det gäller att ta sig samman och slappna av, för det är då de går som bäst!

Känner tyvärr igen mig. Jag tycker knappt det är roligt att rida längre :crazy:

Gaahh svart på vitt -Jag känner igen mig :crazy: Men som du nämnde; man ska rida för att det är roligt och inget annat. Tappar man det roliga tappar man ridningen. Glöm aldrig varför vi började rida!! Och för guds skull : HA KUL ! ! ! :banana:

åh vad jag känner igen mig!!
har alltid känt stora krav och haft prestationsångest att kunna visa alla hur bra min häst faktiskt kan gå! men för ett tag sedan när jag bråkade med pollan på hoppträning och min kompis hoppade så fick hennes häst ett jätte konsigt språng och min kompis x tappade balansen, hon hängde kvar en liten bit sedan kastades hon av över staketet och ner i diket utanför som för övrigt var fullt av vatten:D
jag började asgarva och pollan kände den posetiva stämningen och jag blev avslappnad så fick hon världens steg!
då förstod jag att jag hade faktiskt blivit så bra att jga inte behövde "försöka" hela tiden utan pollen går bra när jag rider lugnt och avslappnat och inte försöker få henne i någon speciellt bra form :idea::D

Jag har också jättestora krav på mig själv. Idag t ex satt jag och red i 1,5 timme bara för att jag inte fick den där wow-känslan som jag haft tidigare. Det kändes ju bra och så och vi lyckades tom få till några näst intill perfekta slutor, men ändå kändes det inte rätt. Kände bara att jag inte kunde sluta just för att det inte gick perfekt:cool: Blir så arg på mig själv när jag tänker så! Och om det går helt åt skogen nån dag kan jag ligga och grina och gräma mig över det hela natten och försöka komma på vad som gick fel...

Har samma problem även i skolan... Inför varje prov sitter jag och skakar av nervositet, kan knappt skriva. Är så himla rädd för att göra nått fel så när det väl är över och jag inte kände att allting blev perfekt kan jag börja grina eller känna mig jättebesviken på mig själv. Skitjobbigt, men det går verkligen inte att sluta. Iof går det ju rätt bra i skolan(sällan jag får många fel på proven och så) och även i ridningen tycker jag att jag utvecklats ganska mycket...

Men det är som jag bara ser bristerna i det jag gör, hela tiden...

Nån som har några tips?? Skulle verkligen bli jättetacksam:bow:

Jag håller verkligen med! ibland så "löser det sig av sig självt" när man minst anar det, och ibland kan det funka att bara släppa det som inte funkar och rejsa ett par varv i galopp :D

Sedan tror jag att man måste acceptera att hästarna har sina dagar också, precis som vi...vissa dagar kanske man bara ska lulla lite i skogen.

Hihi skadeglädje e den enda sanna glädjen som jag brukar säga ;) det brukar kunna se lite kul ut när folk ramlar av (om det inte är ett läskigt fall förstås!!!)

Jag tror ofta det kan bli så som du beskriver att man tänker "nu måste hästen gå bra, nu måste hästen gå bra", och sitter och spänner sig, vilket ju har helt motsatt effekt! Ryttaren speglar ju av sig på hästen något otroligt!

jamen precis!:banana:

Man måste ju få valuta för pengarna lixom, tänk vad galet att betala hur mycket som helst bara för att sitta och må dåligt på hästryggen! det ska vara roligt :)

jag är också en av dom...
Jag är en sån som inte kan låta bli alltid vilja se bra ut i andras ögon, vad gäller allt här i livet, vilket är jobbigt & tufft i längden,

Jag känner verkligen igen mig! Inte bara att man ska rida perfekt och hästen ska gå perfekt, man ska dessutom vara snygg och välmatchad och ha de senaste märkena.

Har dock klarat av att släppa de mesta kraven och känner mig idag fylld av mer självförtroende än på mycket länge! Men det är så svårt att ta sig ur det.

Känner tyvärr igen mig också :( Dock får jag prestationsångest inför ALLT jag gör. Tidigare var det inte så...den gamla goda tiden.