Era barn som är 5 år, äter de med kniv och gaffel eller delar ni maten och låter dem äta med bara gaffel? Om ni ser att era barn äter med gaffeln i höger och kniven i vänster, rättar ni dem?

Varför/varför inte?

Har det någon betydelse vart man har kniv och gaffel egentligen? ÄR det rätt at ha på ett sätt om man är vänsterhänt men fel som högerhänt om man håller så?

Min 5 åring äter med besticken rätt ibland, ibland inte..det beror lite på vad som serveras. Jag brukar rätta till men gör ingen jättegrej av det. Jag tror det brukar komma av sig själv efter ett tag om man lär ut själva grundgreppet.

Nu är han i en fas där han skall äta allt med pinnar (mannen reser mycket till Kina) och det får han om han vill. Det går iof inte alltid så bra men han kämpar på :)

Jag vet inte hur det fungerar med vänster- kontra högerhänthet, kanske någon vänsterhänt kan svara på det!

Min systerdotter som är 21 år, håller gaffeln i höger hand och kniven i vänster. Hon tycker att tvärtom är helt bakvänt och ologiskt.:D Hon är högerhänt.

Min son 4 1/2 äter oftast bara med gaffeln, han delar maten med kniven, men äter med "bara" gaffeln.

Jag har inte sagt något om det, tycker personligen inte att det är så viktigt.

Om ni ser att era barn äter med gaffeln i höger och kniven i vänster, rättar ni dem?

Äter inte allt fler människor så nu? Både jag och min man äter så, och vi är inte vänsterhänta. Vi kommer antagligen påverka vår son till att äta på samma sätt, men om han hellre vill hålla på det "gamla" sättet spelar det ingen roll.

Nu har ju min i dagarna fyllt 6, men för det mesta äter hon själv med bestick och ska jag vara ärlig har jag inte ens tänkt på i vilken hand hon håller vad :o

Vissa saker behöver hon hjälp med ibland, men det mesta klarar hon själv av att dela och äta upp.

Min dotter äter mest med enbart gaffel. Oftast delar vi maten till henne, men hon klarar av att använda kniven rätt hyfsat också. Lite beroende på vad som ligger på tallriken.....

Jag skulle inte rätta henne om hon skulle ta besticken i "fel hand" vilket jag faktiskt aldrig sett henne göra. En stor anledning är att min syster som är 33 år äter "bakvänt". Från början tog hon besticken som vi andra, men ändrade efterhand som hon blev lite äldre. Om jag inte minns helt fel var hon dessutom högerhänt när hon började skolan, men vänsterhänt när hon slutade :confused:

Om detta är en ren tillfällighet eller inte vet jag inte, men själv tycker jag det känns jättekonstigt att ta besticken "fel". Jag är högerhänt och att försöka skära en köttbit med vänsterhand är bara inte att tänka på.

Mina tjejer får varsin kniv, gaffel och sked att äta med vid i princip varje måltid. De använder dem som de vill, med begränsningen att de inte får leka med maten. De säjer till om de vill ha hjälp att dela något.
5½-åringen får inte längre äta med fingrarna (finns vissa undantag) och jag försöker få 3½-åringen att låta bli det också, men inte lika konsekvent ännu.

Nu är mina barn stora men jag har haft principen, huvudsaken att de äter, bättre att de ber om att få saker delat än att de gnager på stora bitar.

Tack för alla svar! Jag svarade någon här i går, men jag har nog ångrat mig för mitt inlägg finns ju inte här *fniss*

Anledningen til latt jag frågade var för att jag i går var hos en barnläkare och sjukgymnast för att kolla Erics utveckling. Det var en remiss från BVC efterosm hon där uppfattade honom som lite efter i sin utveckling. Han ville nämligne inte gå på linje eller hoppa på ett ben eller göra något hon sa, han kunde inte klippa så bra med sax då jag faktiskt inte har låtit honom göra det. Som yngre hatade han at rita så jag har inte tvingat det på honom helelr så... han kunde inte rita en fyrkant elelr ring, förlåt, cirkel och kvadrat, och han kunde inte benämna dem.... Mycket mycket konstigt då jag aldrig sagt det till honom! *ironi* Efter den här undersökningen sa dem att han var normal i sina stora rörelser, kunde hoppa och klättra och ha sig, men att klippa med sax var han sämre på, skriva sitt namn kunde han inte och inte ljuda bokstäver heller. Färger kunde han men inte att räkna...

Jag fick skäll för att han itne är på dagis, skäll för att han itne kan räkna, skäll för att jag inte lärt honom bokstäver och skäll för att han itne äter med kniv och gaffel utan BARA gaffel.

Barnläkaren sa att jag ska lära honom att äta RÄTT med kniven i höger och gaffeln i vänster, för det är minsann SÅ man ska äta. " kommer man till en bjudning så är det ju redan dukat så". Mitt argument där var att men så svårt är det ju itne att bara byta sida om man nu inte äter som besticken ligger. JAG äter med gaffeln i vänster och kniven i höger, det andra sättet är bakvänt! Jag är inte heller helt högerhänt utan använder mina händer nästan lika flitigt.

" Du kan väl göra honom den tjänsten att lära honom RÄTT från början" sa hon till mig.

Då blev jag liksom lite arg... VAD är rätt? och VARFÖR är det rätt?

Om man är vänsterhänt får man äta som jag sa hon, men inte som högerhänt, och då undrar jag varför man itne får det. Men det var som att prata med en vägg.

Eric är hyfsat bra p åatt använda kniv och han äter som jag. JAg tänker inte ändra på det, så länge jag inte ser någon mening med att göra det. Han får äta som han vill helt enkelt.

Jag resonerade tidigare så att hellre de äter "fint" ( inte kladda och så) och ÄTER än att de håller besticken rätt och allt det där.

Att lära dem skriva sitt namn, räkna till 5 och kunna färger tycker jag väl att barn ska kunna när de är 5 år.

Jag reagerar väl mer på att du inte verkar som du tycker att du behöver bry dig om att lära han det heller.
På dagis lär de sig ju de här sakerna nu och han lär ju komma efter om han inte kan det när de börjar i förskoleklassen.

Klippa med sax fick vi också påpekande om vid 4½ årskontrollen, men bara att han ska träna mer på det.

Äter bara med gaffel, i höger hand.

Jag har jobbat med barn från 2½ år och de äter med bestick och inte händerna. De kan även hämta och lägga upp maten själv från en låg bänk och sen bära tallriken till bordet.

Hur de håller besticken är det ingen som bryr sig om. Inte för 5-åringarna heller, de äter som de äter! Däremot är det viktigt att äta MED dem och de tittar faktiskt på hur man gör. De måste ju få se hur man gör för att kunna härma :)

Ibland kan hålla i deras händer och bestick och visa hur man skär med kniven och hur man då håller gaffeln. Men det är inget tillrättavisande, utan det är när de själva kommer på att de behöver hjälp!

Det ska till ett undantagsfall för att jag ska hjälpa en 5-åring att dela maten. Typ superseg blodpudding eller nått sånt. Potatis får de också skala själv och det klarar de från 3 år och uppåt, även om det inte blir helt perfekt ;)

Nästa år när det är dags för förskoleklass ska de klara av att hämta mat själva. Dela mat själva och bre sina smörgåsar samt hälla upp mjölk m.m.

Att äta med bestick, rita vissa figurer osv är ju ett sätt att träna upp motoriken. Det är liksom inga påhitt bara för att det ska så vara. Han ska snart börja skriva, om du inte hjälper honom rita och forma figurer kommer han att få det extra jobbigt då han ska skriva bokstäver och ord.

Jag reagerar mest på att du säger att du inte lärt honom det ena och det andra, men frågar han inte? Försöker han inte räkna? Frågar han inte om former och bokstäver?

Att du inte låter honom ha sax själv förstår jag, men han kan väl klippa då ni pysslar tillsammans? Att klippa är ju också en motorikövning.

Jag tycker också det är viktigt med motoriken i samband med sax och rita. Själv vet jag att dagis varit väldigt nyttigt för mina småsyskon. Dom lärde sig både räkna, skriva sitt namn, äta med bestick och dessutom klippa med sax där ;)

Min 5-åringa flicka äter mest med gaffel. Hon kan dela med kniv, speciellt på förskolan:D men hon vill gärna ha hjälp med mat som hon anser vara "seg" t.ex. kött. När hon delar blir det ofta att hon tar kniven i sin lediga hand, dvs vänster, då går det ingen vidare eftersom hon är högerhänt.. Jag brukar rätta henne för att det ska gå lättare att dela. Dessutom tycker jag att man ska lära barn det bordskick som är vanligast utbrett. Om man sedan vill göra avsteg från "normen" kan man ju göra det senare. Rita har hon alltid älskat och hon kunde skriva "sin" bokstav (dvs första bokstaven i sitt namn) vid 3 års åldern. Resten av namnet kunde hon skriva när hon var 4. Men jag anser inte att man måste kunna det ens när man är 5. Det räcker att man känner igen sitt namn och kan skriva första bokstaven. Lära sig skriva och läsa gör man ju i skolan, varför forcera allt?? Likaså tycker jag det räcker om man kan räkna till 10. Dottern kan ibland räkna till 20, även om hon ofta glömmer vissa siffror. Hon kan enkel addition och subtraktion eftersom hon SJÄLV är intresserad, inte för att vi föräldrar tvingat henne!

Glömde skriva att hon klippt med sax sedan ca 2,5 års ålder.. Dock fick vi gömma alla saxar när hon började frisera både mjukisdjur och sig själv i 4-års åldern. Hon kan klippa ut ganska små saker med god precision, men jag har alltid gillat att pyssla med barnen så de har övat!

Att lära dem skriva sitt namn, räkna till 5 och kunna färger tycker jag väl att barn ska kunna när de är 5 år.

Jag reagerar väl mer på att du inte verkar som du tycker att du behöver bry dig om att lära han det heller.
På dagis lär de sig ju de här sakerna nu och han lär ju komma efter om han inte kan det när de börjar i förskoleklassen.

Klippa med sax fick vi också påpekande om vid 4½ årskontrollen, men bara att han ska träna mer på det.

Äter bara med gaffel, i höger hand.

Det är inte så att jag inte vill. Tvärtom är det så att han inte har velat. Han har lärt sig färger, men att räkna vill han inte. Jag "lär" honom inte, men räknar här hemma. Bokstäver är samma sak, han har inte velat, men för några månader sen när han visade intresse för bokstäver var jag snabb med att börja skriva. Jag skriver tex hans namn och han skriver efter. Jag rättar ALDRIG utan skriver ALLTID rätt i stället. Och han över jättebra! Och faktiskt, på den här kontrollen fick han till ett fullt läsligt ERIC.....efter två försök där alltså. :smirk:

Vi har fösökt spela ett räknespel men han är inte intresserad av det, han kan inte och vill inte lyssna. Och jag väljer då att inte tvinga honom. Istället har jag läst böcker, där man ju räknar och ljudar bokstäver....

För några månader sedan vägrade han att rita, jag har varit på och försökt få honom att rita, alla barn älskar väl det??? Men så för några månader sedan släppte det och han ritar nu i mängder. Han ritar teckningar som består av, på en och samma bild alltså, moln, sol, fåglar, hus, trädgård med träd, blommor, buskar, staket, och så garage och bilar och en himla massa till. Det har liksom inte varit läge att lära honom att rita kvadrater på beställning.

Så ja, han ÄR lite efter just nu, men är på god väg till att vara lika duktig som alla andra 5 åringar....

Jag städar på dagis och fritids och på fritids finns ett klassrum dit förskoleklassen finns. På dörren finns teckningar på barnens ansikten och deras namn under. Jag måste faktiskt säga att min sons teckningar är betydligt bättre än de flesta av dessa 6 åringars... och han skriver sitt namn minst lika bra, eller dåligt, hur man nu vill se det.

När jag var 5 kunde jag inte skriva mitt namn eller nämna cirklar eller räkna eller nåt sånt, det lärde jag mig i förskoleverksamheten när jag var 6 år. Som 10 åring läste jag lika bra som en 7 åring.... som 13 läste jag exakt lika bra som alla andra i min klass, alltså de som läste bra. Som 14 läste jag ut flest böcker i min klass.

Rita är jag väl inte fullt så duktig på som jag skulle vilja, men jag överlever utan att vara ett geni på det. Räkna kan jag, dock har jag läst matte b fler gånger än jag snart kan minnas och fått ig alla gångerna. Mitt MVG i svenska A, g i svenska b och VG i svenska c tyder ju på att det här med svenska och skriva och så inte är några problem.

I övrigt ser jag inte att han motoriskt är sen.... han leker med lego och bygger de mest avancerade sakerna tex. Och samtidigt som de på undersökningen tyckte att han var sen så var han inte det :confused:. Han kunde bara inte klippa lika bra som han skulle och kunde inte rita fyrkanter och ringar som man tydligen ska, men hans streckgubbe var avancerad och pennan håller han bra.

Att rita figurer, hoppa på ett ben, klättra, skriva sitt namn, bokstäver och att räkna siffror ingår ju i vad de bör kunna och vad som de själva brukar vilja lära sig i den åldern.

Nena kunde räkna till 15 helt korrekt när hon var 5, klippa med sax, skriva sitt namn + några till, rita både fyrkanter, cirklar, trianglar, färgerna etc. Visst, inte var det väl de vackraste bokstäverna och figurerna, men hon ville lära sig och kunde omvandla det hon såg och hörde till korrekta saker, om än lite skeva och darriga.

Om han är helt ointresserad av att lära sig och du är ointresserad av att lära honom, lär han få stora problem när 6-årsverksamheten börjar dessvärre..

Edit: svaret är på det första långa svaret från dig. Det ovanför mitt inlägg kom till när jag skrev mitt..

Att rita figurer, hoppa på ett ben, klättra, skriva sitt namn, bokstäver och att räkna siffror ingår ju i vad de bör kunna och vad som de själva brukar vilja lära sig i den åldern.

Nena kunde räkna till 15 helt korrekt när hon var 5, klippa med sax, skriva sitt namn + några till, rita både fyrkanter, cirklar, trianglar, färgerna etc. Visst, inte var det väl de vackraste bokstäverna och figurerna, men hon ville lära sig och kunde omvandla det hon såg och hörde till korrekta saker, om än lite skeva och darriga.

Om han är helt ointresserad av att lära sig och du är ointresserad av att lära honom, lär han få stora problem när 6-årsverksamheten börjar dessvärre..

Edit: svaret är på det första långa svaret från dig. Det ovanför mitt inlägg kom till när jag skrev mitt..
Men han KAN hoppa på ett ben, gå på linje och klättra. Han klättrar by the way i träd dagligen och var snabb med att klättra ur spjälisen som liten! Han VILLE inte när vi var på bvc. Och hans streckgubbe på bvc var en dinosauri med ögon, näsa,mun, fyra ben, svans och öron. Men det förstås, den var väl för avancerad för att duga....:idea:

Jag vet inte varför han inte tidigare villa lära sig bokstäver, varför det har kommit nu. Däremot vet jag varför han itne vill räkna, och det är någons misslyckade försök att lära honom. Och just därför känns det bättre att vänta tills han själv vill än att traggla en massa så det blir tvång. Världen går liksom inte under fullständigt för att han har börjat NU med en massa, tids nog så lär han vara i kapp och om jag känner min son rätt så lär han absolut vara i kapp rätt fort, just för att han är bra på att härma ANDRA människor.

Som de på undersökningen sa, han är rätt skärpt och FÖRSTÅR det man säger till honom:angel:

Jag är inte orolig för att han ska få svårt i skolan, tvärtom tror jag att han i alla fall ska klara de tidiga åren rätt ok faktiskt.

Angående det där med att äta med gaffeln i höger hand och kniven i vänster:


När jag var liten så tyckte jag att det var jättesvårt att äta med kniv och gaffel, det var svårt att dela och jag tappade maten på gaffeln, tills jag kom på att det var ju bra mycket lättare att äta med besticken i "fel" händer :D
Jag kan inte äta med gaffeln i vänster hand och kniven i höger, det är omöjligt hur mycket jag än tränar eller försöker.

Vilken hand som håller i vilket bestick var kanske viktigt på 1800talet men i nutid så är det onödigt att lägga tid och kraft på något så onödigt ;)


(Jag skriver förresten med höger hand och gör de flesta "huvudhandssaker" med höger men jag gör det mesta lika bra/lätt med vänster)

Angående det där med att äta med gaffeln i höger hand och kniven i vänster:


När jag var liten så tyckte jag att det var jättesvårt att äta med kniv och gaffel, det var svårt att dela och jag tappade maten på gaffeln, tills jag kom på att det var ju bra mycket lättare att äta med besticken i "fel" händer :D
Jag kan inte äta med gaffeln i vänster hand och kniven i höger, det är omöjligt hur mycket jag än tränar eller försöker.

Vilken hand som håller i vilket bestick var kanske viktigt på 1800talet men i nutid så är det onödigt att lägga tid och kraft på något så onödigt ;)


(Jag skriver förresten med höger hand och gör de flesta "huvudhandssaker" med höger men jag gör det mesta lika bra/lätt med vänster)

:bow::bow::bow:

JUST min poäng! Men läkaren ville inte lyssna på det.

*Tycker att hon ska lägga mer energi på att sy ihop sår istället för att bry sig om vilken hand man håller besticken i, huvudsaken fuktionen av besticken är den samma...*

Att räkna är till att börja med att rabbla talraden. Som att lära sig alfabetet. Upprepa och öva. Sen kan man koppla ihop det med antal, men först är det alltså bara som en rasma. För att nöta in talredan så räknar vi t.ex. alla barn på morgonen. Alla våra barn kan "räkna med" i talraden, nen få greppar antalet så långt. Men det är en början.

Så hitta på något roligt att räkna som du kan göra ofta utan att det blir påtagligt vad du försöker att "nöta in". Kanske parkera bilarna i garaget på kvällen och räkna hur många de är just idag.

För oss är det så automatiserat att 10 kommer efter 9 så vi har svårt att att förstå att man måste lära sig det utantill först. Jag hade ett himla huvudbry att lära mig räkna på 5-bas. Dvs. 1,2,3,4,5,10,11,12,13,14,15,20,21,22,23,24,25,30 osv. (hur ologiskt som helst...) Lika svårt att det att lära sig räkna med 10-bas :D

Jag blir jätteglad när jag hör att BVC reagerar på det som de uppfattar som något avvikande. Försök att se det som ett stöd för vårt samhälles barn och inte som kritik mot dig och din son. Alla vi som arbetar med barn har skyldighet att reagera om vi tror att någon inte stämmer. Ganska ofta visar det sig att barnen (som din son förmodligen) har utvecklats precis som de ska, men inte hade lust/förmåga att visa upp det vid testtillfället, men ibland är det ju så att barn faktiskt ehöver hjälp och då är det väl bra att det upptäcks?

Trådkap

Du verkar jobba med små barn. Vår son blir 2 i december, är alltså snart 21 månader. Han kan ibland utan förvarning räkna (oftast helt rätt) från 1 till 14. Jag fattar ju att det bara är en ramsa för honom och att han inte har begrepp om vad tex 5 innebär typ "ge mig 5 klossar". Har svårt att se att han när han är 4 eller när de nu kollar detta skulle ha glömt bort hur man räknar till 5 eller kan det bli så? Är det ovanligt att kunna räkna till 14 vid hans ålder?

Jag blir jätteglad när jag hör att BVC reagerar på det som de uppfattar som något avvikande. Försök att se det som ett stöd för vårt samhälles barn och inte som kritik mot dig och din son. Alla vi som arbetar med barn har skyldighet att reagera om vi tror att någon inte stämmer. Ganska ofta visar det sig att barnen (som din son förmodligen) har utvecklats precis som de ska, men inte hade lust/förmåga att visa upp det vid testtillfället, men ibland är det ju så att barn faktiskt ehöver hjälp och då är det väl bra att det upptäcks?

Det har du helt rätt i, det ÄR bra att bvc reagerar, MEN jag försökte förklara på bvc vad min son faktiskt kan och att det var viljan som spökade och inte kunnandet i det mesta. Det hade i mina ögon räckt utmärkt med ett nytt bvc besök nån vecka senare för att göra om det, för då hade han kanske inte varit så blyg.

Resultatet av besöket? En remiss till en logoped! En remiss som bvc sköterskan själv skrev från början! För DET behöver han faktiskt.

Det är just så jag gör med olika saker. Ibland ber jag honom räkna men det går inte så bra så då fortsätter jag med mitt räknande själv, av förhoppningen att han lär sig det till slut.

Det är just så jag gör med olika saker. Ibland ber jag honom räkna men det går inte så bra så då fortsätter jag med mitt räknande själv, av förhoppningen att han lär sig det till slut.

Lär han siffrorna i smyg, låt han tex duka fram till middagen och utelämna tex en tallrik och två glas och fråga honom om han dukade fram allt åt alla och sedan får han be om två glas och en tallrik.

Pontus som idag är 7 år kunde både äta med kniv och gaffel, räkna till 20, stava sitt namn, skriva sitt namn mm när han var 5 år.

Men ska jag tillägga han har alltid varit intresserad av att lära sig saker!

Jag dukar med kniv, gaffel och sked till 2,5-åringen och kniv och gaffel till 4,5-åringen. Det är väl inte så viktigt hur man väljer att hålla besticken, mina barn väljer olika men jag vill gärna att de vet "det rätta sättet". Och jag ser tydligt att 4-åringen mer och mer närmar sig den tekniken. Med mina stora barn har jag använt samma sätt och de äter med kniv i höger och gaffel i vänster. Högerhänta båda två och tonåringar.
Som förskollärare ser jag ibland barn som tycker att det är jobbigt att inte kunna lika bra som kompisarna och då kan det ju vara bra att träna lite extra på det som är svårt. Gäller både mat, klippning, påklädning, "teckning", läs och skriv.
Om man fångar det barnet gillar så brukar det fungera, tex räkna bilar. Huvudsaken är ju att barnet själv tycker att det finns saker som det är bra på och "kan", så att självförtroendet växer. För övrigt är 6-års och skolan till för att lära barn:banana:
PS Se till att barnen har BRA saxar annars är det svårt att lära och blir trist. Och glöm inte att de oftast är mycket mer kompetenta än vi vuxna tror. Även om de ibland vägrar visa vad de kan. En ny chans hos BVC kanske ger ett helt annat intryck på läkaren?:)

Enya: Passa på nu när 5 myror är fler än 4 elefanter går igen på TV. SUVERÄN "skola" utan att på något sätt vara tvingande.

Mitt tips är att inte göra någon stor sak av att räkna, plocka in räknadet i vardagen, prata högt när du gör saker, tex 1, 2, 3, 4 tallrikar, en åt varje, osv med bestick och glas. Räknar tår, fingrar, ögon näsor osv, dvs gör det till något roligt!

Elin fyllde fem i juli, och hon har räknat ganska så länge, plus och minus, framåt och bakåt. Men så har vi alltid räknat högt sen hon var bebis. Freddan börjar få grepp om talet 1 just nu, två år gamal... ;) Sen kan han hänga med i räkna ramsa, men har som brandgul sa inte en susning om vad det handlar om.

Vi räknar när vi bakar, när vi lagar mat, när vi plockar leksaker, dvs nästan konstant. Vi försöker även plocka in lite engelska ord lite då och då för att underlätta den inlärningen. Där älskar jag Dora på nickelodion, vi har även ett Dora dataspel som jag tycker är bra! Elin kan även räkna till 10 på engelska... Men där har hon inte riktigt begrepp om vad som är vilken siffra men det är en början.

Men det ska tilläggas att jag är intresserad av inlärning, läst pedagoig och inlärning en del och tycker att det är otroligt intressant att se hur man kan lära barn. Dessutom är vi två som hjälps åt och tycker att det är lika roligt att "jobba" ihop med barnen. Sen får man otroligt mycket "gratis" när de går på dagis, de får klippa, rita, klistra osv sånt som man kanske dra sig för att hålla på med hemme.
Elin är inne i en verkligen frågvis period och sitter som klistrad vid Evas funkarprogram, och förklara sen för oss hur saker och ting fungerar.

Jag är så imponerad av dig!

Bry dig inte om bvc-testet, det brukar aldrig fungera att få barn att göra saker på komando där. Sen retar det mig att det ska vara en människa som de benämner kroppsdelar på, dinosaurien fungerar väl precis lika bra (nästan iallafall).
Vill du hjälpa din son med finmotorik skaffa skruvar och muttrar i olika storlekar som han får para ihop eller knappar, världens bästa träningsredskap med en burk knappar kan man träna det mesta - färger, former, antal, hålantal, be barnet göra grupperingar utifrån olika variabler eller låt barnet leka fram detta själv. Knappar brukar man kunna köpa på loppisar.
Barn är ingen kapptävling som många föräldrar verkar tro speciellt med olika tester. Min äldsta grät sig igenom tre bvc-tester och vägrade ens titta upp, nr två gjorde allt med glädje, nr tre rev stället!
Ska jag tala om vilken som haft jobbigast i skolan? och det hade jag kunnat tala om utan test.

Jag tycker att du ska vara glad över att din BVC faktiskt remitterar vidare, om det är så att barn behöver extra stöd i någon form så är det ju faktiskt bäst att få den hjälpen så tidigt som möjligt.

Vissa saker tycker jag att barn ska få lära sig i sin egen takt, en del andra saker är det bra att man kan innan man exempelvis börjar förskoleklass. (Ett av mina egna barn kunde till exempel inte läsa när h*n började i ettan, trots att jag själv är pedagog.)

Skulle du inte kunna låta honom gå i förskolan? Min kommun har till exempel så att 4-5-åringar har 15 timmar/vecka gratis i förskolan.

min snart 5åriga son äter med kniv och gaffel men jag rättar honom inte heller, av den enkla anledningen att jag oxå äter med kniv och gaffel i "fel"hand.
klippa rita hoppa och gå på linje gör han mycket på dagis. hemma räknar och läser vi. han tycker det är kul och vill lära sej så han pratar även engelska.
barn är olika och fram till att dom börjar skolan så ska man inte pressa dom (tycker jag). Vill dom lära sej är det en annan sak!:)
kompisens pojk som e lika gammal äter med sked och kan inte hoppa men han kan känna igen alla bil och mc märken. hon gillar bilar och jag pluggar. barnen vill oftast "vara me" på det som mamma och pappa gör och ta efter.
oj va mycket svammel det blev!:o
inte alls likt mej :angel:
http://www.pixbox.se/?page=pic_link&pic_id=14309468&pic_size=640x480

Enya: Passa på nu när 5 myror är fler än 4 elefanter går igen på TV. SUVERÄN "skola" utan att på något sätt vara tvingande.

Va? Går det på TV? Är vuxen och har inga barn, men jag minns hur mkt jag gillade det som liten - och det vore ju kul att ha inspelat för framtiden!

Var? När?

Va? Går det på TV? Är vuxen och har inga barn, men jag minns hur mkt jag gillade det som liten - och det vore ju kul att ha inspelat för framtiden!

Var? När?

Söndagar på 1an. Kommer inte ihåg om det är morgon eller kväll dock.

De kan rabbla massor när de är två år :) Men som du är inne på så är det inte kopplat till antal. Det är ett annat steg som de tar senare. De kan rabbla till 14, men kanske bara räkna saker upp till 3.

Oftast kan barn greppa: 1, 2, 3 - massor!

Men första steget är ju att först kunna rabbla, så det är ju ingen nackdel att han kan det :D Räkna små antal tillsammans. Kanske 1-3 leksaker.

Angående att räkna frammåt och bakåt!

Vi ritade en stege på marken. Bredvis varje pinne så skrev vi en siffra. Så kunde de hoppa fram 5 pinnar. Bakåt 2 pinnar. Fram tre pinnar. De behövde alltså inte räkna vad svaret skulle bli, utan bara hoppa fram och tillbaka och själva upptäcka och iaktaga vad som hände med siffran vid sidan som stegen!

Vad smart! Det ska vi nog ta och göra någon gång som lek!

Nu är inte Moa riktigt 5 år än men hon äter bara med gaffel än så länge.

Hon har fått börja prova smöra sin macka, dela sin potatis osv.
Men jag (el. någon annan som sitter nära) delar fortfarande på kött & sånt.

Hon får hålla gaffeln i vilken hand hon vill bara hon äter.

Jag har ännu inte lärt mig att äta med både kniv & gaffel.
Först delar jag min mat med kniven i höger hand, när det är färdigdelat så släpper jag kniven & tar gaffeln i höger & äter.

Jag skulle nog inte platsa in på en fin middag med mina färdigheter, men det viktigaste av allt, jag får i mig min mat & oftast utan missöden (typ missa munnen & "skiten" hamnar brevid):angel:

Tack vare den här tråden kikade jag på min dryga 5 åring när vi åt middag. Trots sin vänsterhänthet hålls kniv i höger och gaffel i vänster! Undrar om dagis lärt ut så, eller om det bara blivit så.

Mina föräldrar lärde mig aldrig äta med kniv och gaffel :o. Antagligen var vi för många ungar vid matbordet, dom hann väl aldrig rätta oss.. Är nu 30 år och äter fortfarande med enbart gaffel (förutom köttstycken då som jag först skär upp i bitar). Önskar faktiskt att mina föräldrar hade lärt mig allmänt "bordsskick", i vuxen ålder känns det helknasigt att försöka blanda in en kniv (tro mig- har försökt) :crazy:

Önskar faktiskt att mina föräldrar hade lärt mig allmänt "bordsskick", i vuxen ålder känns det helknasigt att försöka blanda in en kniv (tro mig- har försökt) :crazy:

*delvis kl*
När jag läst i denna tråd blir jag kluven...
Å ena sidan så håller jag med TS i kritiken mot läkaren. Hur man "ska" äta är ju faktiskt en ren kulturell/social grej och inget gudagivet som alla måste följa. Egentligen spelar det väl inte så stor roll exakt hur man håller gaffel o kniv...

Å andra sidan så kan jag ändå känna att det känns bra att jag inte står i samma läge som tex Druvan (som jag citerat). Jag har inga konkreta minnen av när/hur våra föräldrar lärde oss hur man "ska" använda gaffel o kniv i mer "korrekta" sammanhang. Men jag har uppenbarligen lärt mig det någon gång eftersom jag kan det och slipper känna mig obekväm pga okunskap vid bjudningar.

Det är väl en balansgång det där.... vad som känns viktigt för en själv som förälder och inte. Och då menar jag också hur viktigt det är att ens barn kan "föra sig" i andra sammanhang än hemma vid matbordet. För det är klart att om barnet är väldigt "slafsigt" vid matbordet och aldrig får lära sig hur man gör så blir det kanske lite jobbigt för honom/henne att försöka lära sig det på helt egen hand som vuxen..

Apropå temat så minns jag att pappa sa till oss när vi var barn och gick på restaurang hela familjen någon enstaka gång: "Man ska veta hur man ska uppföra sig på restaurang. När man redan KAN det så kan man göra lite mer som man vill!" :D ;) Litegrann sagt med glimten i ögat från hans sida, men det ligger nog också litegrann i det.

Jag tror barnen plockar upp mer än man tror. Om föräldrarna äter korrekt kommer barnen lära sig det utan att man tänker på det. Men om föräldrarna KAN äta "korrekt" men gör som de tycker hemma utan att tänka på vad barnen ser och tar efter, då lär sig inte barnen själva utan måste läras.

Har ett ex som jag höll på att bli galen på, just när man var ute och åt, eller var bjuden hem till nån och han satt och delade maten med gaffel och sen åt med bara gaffeln... usch, krypningar i hela mig. Och han var ändå 40 år.

Jag tror barnen plockar upp mer än man tror. Om föräldrarna äter korrekt kommer barnen lära sig det utan att man tänker på det. Men om föräldrarna KAN äta "korrekt" men gör som de tycker hemma utan att tänka på vad barnen ser och tar efter, då lär sig inte barnen själva utan måste läras.



Kanske var mina föräldrar duktiga på att äta "korrekt"? Eftersom jag liksom inte minns alls att vi fått lära oss det. Jag minns i o för sig inte hur/när vi lärde oss bädda sängen, dammsuga, ta undan vår tallrik efter maten, ta av skorna i hallen osv osv heller..
Jag tror min mamma (främst) varit duktig på att bara liksom inlemma allt sånt i vardagen. Det har kommit naturligt på något sätt.

Jag blir sällan äcklad eller känner mig olustig av andras bordsskick. Men nog skulle även jag reagera om en vuxen person vid en "finare" middag sitter och äter som om de sitter hemma framför tv:n...

Har inte tid att svara egentligen, men känner att jag i alal fall måste säga en sak.

Jag menar inte att det är ok att äta hur som helst och inte ha bordskcik. Mina barn får lära sig bordsskick, MEN OM de vill äta med kniven i vänster och gaffeln i höger så är det OK! För så äter jag och jag KAN inte det andra sättet! DEt är inte ok att slafsa vid bordet!

Jag menar inte att det är ok att äta hur som helst och inte ha bordskcik. Mina barn får lära sig bordsskick, MEN OM de vill äta med kniven i vänster och gaffeln i höger så är det OK! För så äter jag och jag KAN inte det andra sättet! DEt är inte ok att slafsa vid bordet!

Jag har definitivt inte menat att kritisera dig Enya!

Som jag skrev i mitt inlägg så förstår jag din ståndpunkt och tycker nog också att barnläkaren uttryckte sig väl kategoriskt i frågan om att "äta ordentligt".

Jag ville bara med mitt inlägg fundera lite kring vad som är rätt och riktigt... jag menar; egentligen spelar det ju ingen som helst roll om man har gaffeln i höger hand resten av livet. MEN, samtidigt så ska man veta att det kommer finnas situationer och människor som ens barn möter som kommer att reagera lite negativt på det. Å andra sidan: det kanske är rätt så mycket "skitsamma" för man kanske känner att de som eventuellt reagerar på sådana petitesser inte är några som man anser att man måste anpassa sig till...

Det är en svår balansgång det där: hur mycket ska man lära sitt barn att "anpassa sig" till normer/etikett/regler och hur mycket ska man låta bli att lära dem det? Jag är själv kluven. Eftersom jag själv ifrågasätter många normer och regler som jag tycker bara finns utan funktion.....

Jag tog inte ditt inlägg som kritik, vilel bara förtydliga mig om vart min egen gräns går. Som jag skrev, jag tycker att bara man äter fint så får man ha kniv och gaffel i vilken hand man vill. Att barn ska lära sig att äta med både kniv och gaffel tycker jag också, men att det ska spela någon roll vilken han man har det it tycker jag är förlegade regler.

Som du skriver, reagerar någon på att mina barn ev. inte har gaffeln i vänster och kniven i höger, och tycker att det är fel, så är det mest synd om dem, förhoppningsvis kan då mina barn se att sådana personer är inget ha nära sig.....

Det jag funderar mest på är också det att det är ok för en vänsterhänt att äta så, men INTE för en högerhänt? Jag tycker och har alltid tyckt att det är rent av löjligt att det är så.

Runt mina barn finns andra personer som äter så som man "ska" så de ser ju det "rätta" sättet också och inte bara mitt sätt.

Sedan är det upp till dem helt enkelt.

Jag tror barnen plockar upp mer än man tror. Om föräldrarna äter korrekt kommer barnen lära sig det utan att man tänker på det. Men om föräldrarna KAN äta "korrekt" men gör som de tycker hemma utan att tänka på vad barnen ser och tar efter, då lär sig inte barnen själva utan måste läras.

Har ett ex som jag höll på att bli galen på, just när man var ute och åt, eller var bjuden hem till nån och han satt och delade maten med gaffel och sen åt med bara gaffeln... usch, krypningar i hela mig. Och han var ändå 40 år.

Så gör jag ALDRIG, utan det blir med kniv och gaffel, till och med makaroner äts med kniv och gaffel. Mamma dukar bara gaffel( till mackaroner )..... men jag tar då en kniv till mig.

Det jag funderar mest på är också det att det är ok för en vänsterhänt att äta så, men INTE för en högerhänt?

Aha, det visste jag inte...De vänsterhänta jag har i min närhet (mamma och svärfar) håller nog besticken precis som mig när/om vi äter "riktigt". Dvs gaffel vänster hand och kniv höger.

Egentligen borde ju den varianten vara lättare för en vänsterhänt? Då får de ju använda sin "starka hand" till att portionera in maten i munnen. Gissningsvis är det just krångligare för oss högerhänta för att det är mer naturligt/lättare att föra högerhanden till munnen. Ditt barn gör troligtvis det som är enklast för honom menar jag.

Så gör jag ALDRIG, utan det blir med kniv och gaffel, till och med makaroner äts med kniv och gaffel. Mamma dukar bara gaffel( till mackaroner )..... men jag tar då en kniv till mig.

Hemma är jag och sambon inte alls så flitiga med kniv till vardags. Bara om/när det är mat som måste skäras. Pasta och köttfärssås äter vi oftast med sked (en vana han har lärt mig) till och med! :eek:

Jag tycker att du ska vara glad över att din BVC faktiskt remitterar vidare, om det är så att barn behöver extra stöd i någon form så är det ju faktiskt bäst att få den hjälpen så tidigt som möjligt.

Vissa saker tycker jag att barn ska få lära sig i sin egen takt, en del andra saker är det bra att man kan innan man exempelvis börjar förskoleklass. (Ett av mina egna barn kunde till exempel inte läsa när h*n började i ettan, trots att jag själv är pedagog.)

Skulle du inte kunna låta honom gå i förskolan? Min kommun har till exempel så att 4-5-åringar har 15 timmar/vecka gratis i förskolan.

Det handlar inte om att jag inte låter honom gå i förskola! Det handlar om att jag är erbjuden 3 timmar mellan 13 och 16, min mamma jobbar mellan 12:30 och 17 och jag bölrjar kl 17, det krockar alltså rätt rejält. Jag HAR försökt få dem att ändra tiden och till slut gav jag upp! Jag skiter i förskola i min kommun och ska söka till grannkomunen som jag gilalr bättre. Hela upplägget är bättre, enligt mig.

Och flytta är jag inte intresserad av att göra, fördelarna överväger nackdelarna med att bo här.

Jag är inte glad att få en remiss till en barnläkare vars mål var att kritisera mig för att han inte är på dagis och inte kan klippa lika bra som han "ska" och inte skriva sitt namn lika bra som han "ska" och inte kan benämna former! På vissa saker är han lite efter men jag LOVAR att en vecka i förskolan hade satt honom i samma fack som alal andra 5.5 åringar.

Jag har tagit saker i Erics takt och inte tvingat honom till en massa, för jag hari nte velat förstöra honom. Dessutom har liksom vårt liv stannat av lite efter Sonnys död. Den närmaste tiden därefter kämpade vi bara för att överleva, och under den tiden hade jag överhuvudtaget inte nån förmåga till att pedagogiskt tvinga honom benämna figurer, räkna eller skriva. NU visar han intresse och nu visar jag honom vad man kan göra. Jag tycker inte att han är speciellt sen med tanke på smällen i hans liv för två år sen.

Det är klart, hade han kunnat gångertabellerna och kunnat läsa ungdomsromaner redan så hade väl läkaren bara jublat.....

Visst finns det barn som HAR problem. Isaac 4 år om 6 dagar, kan INTE rita streckgubbar.... han kan färger men inte att räkna. Han är inte speciellt intresserad av att kunna skriva, men jag skriver bokstäver till honom som han får skriva efter, men det är inget läsligt. Han kan inte knäppa knappar, kan knappt tvätta sig om munnen, kan itne använda kniv ännu midnre dela med kniv, kan inte bre en macka elelr hälla upp mjölk.....Jag ser inte fram emot remissen för hans del.... men kanske får jag mindre skäll då eftersom han har faktiskt varit hos läkare tidigare för sin utveckling och där kom det fram att han är sent utvecklad och det har följt honom hela livet, att vara lite sen alltså.

Hemma är jag och sambon inte alls så flitiga med kniv till vardags. Bara om/när det är mat som måste skäras. Pasta och köttfärssås äter vi oftast med sked (en vana han har lärt mig) till och med! :eek:

Min syster äter makaroner med sked och när mina barn varit där och fått sked och sedan komemr hem och ska ha sked här....gissa vad mitt svar blev? :angel: Och gissa om jag fick bita mig HÅRT i läppen när jag ringde min syster och skällde på henne :D

Sked har man till soppa och filmjölk, inte till pasta!:p

Aha, det visste jag inte...De vänsterhänta jag har i min närhet (mamma och svärfar) håller nog besticken precis som mig när/om vi äter "riktigt". Dvs gaffel vänster hand och kniv höger.

Egentligen borde ju den varianten vara lättare för en vänsterhänt? Då får de ju använda sin "starka hand" till att portionera in maten i munnen. Gissningsvis är det just krångligare för oss högerhänta för att det är mer naturligt/lättare att föra högerhanden till munnen. Ditt barn gör troligtvis det som är enklast för honom menar jag.

Det var läkaren som sa så " hade han varit vänsterhänt hade det varit ok med gaffel i höger och kniv i vänster men eftersom han är högerhänt ska det vara på rätt sätt"....

För mig är det konstigt att det ena skulle vara mer rätt än det andra beroende på om man är vänster elelr höger hänt.

Jag har tagit saker i Erics takt och inte tvingat honom till en massa, för jag hari nte velat förstöra honom. Dessutom har liksom vårt liv stannat av lite efter Sonnys död. Den närmaste tiden därefter kämpade vi bara för att överleva, och under den tiden hade jag överhuvudtaget inte nån förmåga till att pedagogiskt tvinga honom benämna figurer, räkna eller skriva. NU visar han intresse och nu visar jag honom vad man kan göra. Jag tycker inte att han är speciellt sen med tanke på smällen i hans liv för två år sen.



Vet du, jag tänkte också på detta när det gäller Eric. Det är väl inte så underligt att hans pappas död påverkat vad gäller hans utveckling. Både för att han som individ påverkades och naturligtvis också för att du påverkades. I mina öron låter det varken som katastrofalt eller konstigt att han inte kan allt det som läkaren förväntade sig.

Jag tror du gör bäst i att inte hänga upp dig för mycket på det hela. Du kan ju lägga mer tid på att öva med Eric nu; när han ÄR intresserad och du själv har ork och möjlighet att lära honom. Läkaren menade nog heller inte så illa som det lät; kanske uttryckte h*n sig bara väldigt klumpigt. Om h*n sagt det på något annat sätt hade du kanske inte känt dig riktigt lika påhoppad?

Sked har man till soppa och filmjölk, inte till pasta!:p

Haha, ja det är ju vissa ovanor som jag och sambon nog kommer att lägga av med när vi får barn. För att man vill vara ett gott föredöme. Och bygga en bra "grund" för barnet. Sen kan de göra som de vill när de blir stora - som vi gör. :D

Det hade jag nog inte. Men hon hängde sig fast vi vikten av att kunna allt det här innan man börjar i 6års, och jag talade i min tur om för henen att jag inte kunde allt det innan 6 års, men att jag nu inte är efter. Jag försökte förklara att jag inte har velat tvinga honom, jag har varit mer noga med ATT han äter än att han håller besticken korrekt och ATT han ritar än att kunna rita speciella saker och ATT han visar intresse för bokstäver istälelt för att tvinga på honom det för 8 månader sedan. Men hon tyckte att jag gjort fel då man ska lära sig att göra saker man inte vill, det tillhör att vara mogen att gå i skola.

Jag svarade att jag vill inte medverka till en skoltrött unge redan....

Jag tycker att man på nåt vis kräver mer och mer av dagens ungar. Förr fick barnen hjälpa till på gården och ta mer ansvar, men skolan var det sämre med, men nu vågar man knappt släppa ut barnen och ännu mindre ge dem ansvaret att plocka upp sina grejer efter sig och ÄNDÅ ska barnen helst kunna läsa innan 6 års!

Haha, ja det är ju vissa ovanor som jag och sambon nog kommer att lägga av med när vi får barn. För att man vill vara ett gott föredöme. Och bygga en bra "grund" för barnet. Sen kan de göra som de vill när de blir stora - som vi gör. :D

Förklara för mig är du snäll - VARFÖR äter du pasta med sked? För mig skulle det verkligne kännas konstigt!:D

Förklara för mig är du snäll - VARFÖR äter du pasta med sked? För mig skulle det verkligne kännas konstigt!:D

Det är så bra när det gäller såsen - man får ju upp även det såsiga/blöta bättre! Och beroende på pastasort förstås. Spagetti skulle jag aldrig äta med sked- den snurrar man ju upp på gaffeln! (och kanske på italienskt vis; använder en sked som stöd under gaffeln). Men små makaroner får man upp många fler per tugga om man använder sked! Och viss annan pasta också.

Man blir inte skoltrött av att rita, klippa och äta med besticken i rätt hand, Enya.

Varför är du så oerhört negativ? Din son behöver hjälp, det skriver du ju själv. Då måste han ju få det. Det är många barn som behöver extra hjälp då och då.

*kl*
En allmän reflektion: varför förespråkar så många att barnet skall kunna skriva sitt namn redan som fem- eller sexåring?

När jag började första klass kunde jag varken räkna, skriva eller läsa. Kunde inga bokstäver eller siffror. För varför skall man kunna detta, är det inte just dessa saker som man skall lära sig i första klass?

Att kunna skriva sitt namn och räkna lite ger indikationer både på skolmogenhet, nyfikenheten och viljan att lära samt motoriken.

Det kanske det gör. Men jag kanske var ett undantag i så fall.

/Albatross - som trots mina ringa kunskaper som sjuåring, kan idag, tjugo år senare, plocka ut tre olika magisterexamina.

Men vad du kan 20 år senare har ju inte med detta att göra. Det här har ju absolut inte med intelligens att göra utan just bara hur mogen individen är just då. Testerna är faktiskt till för barnets bästa. För att de ska kunna få rätt stöd och hjälp om de behöver det.

Sättet du fixade testerna som 7-åring ledde kanske till att du fick just det stöd du behövde för att du 20 år senare fixar tre magisterexamen?:)
(Hur fasen klarar man TRE??? Wow!)

Men vad du kan 20 år senare har ju inte med detta att göra. Det här har ju absolut inte med intelligens att göra utan just bara hur mogen individen är just då. Testerna är faktiskt till för barnets bästa. För att de ska kunna få rätt stöd och hjälp om de behöver det.

Att det inte har med intelligens att göra förstod jag ;) Däremot tänkte jag lite snabbt efter att ha läst tråden att det kanske förutsätts att man skall få sämre start i livet om man inte befinner sig på den nivå som BVC förespråkar när skolan börjar.

Nu har jag inte läst pedagodik, men min "förutfattade mening" har alltid varit att de första åren i skolan just är till för att alla barn skall få en chans till att få mogna in i "skolans värld" och att dem, skolåren vill säga, är anpassade till detta.

Sättet du fixade testerna som 7-åring ledde kanske till att du fick just det stöd du behövde för att du 20 år senare fixar tre magisterexamen?
(Hur fasen klarar man TRE??? Wow!)

Vad jag minns var det ingen i min klass som fick extra stöd och det var ganska många i min klass som inte kunde läsa/skriva/räkna alls när de började. Det fanns ingen "hjälpfröken" eller liknande. Ändå kunde alla läsa och skriva efter det första skolåret.

Och hur man klarar tre examen? Tja, jag misstänker att det beror på en rädsla över att lämna universitetets ömma famn, även om jag fåfängt hoppas på att det beror på en vetgirighet...;)

Då min dotter började skolan för 8 år sen var det direkt hjälpfröken i klassen några timmar i veckan för de som behövde.

Idag börjar allvaret ganska omgående i ettan. Inskolningen gör man i sexårsverksamhetan.

Apropå det där med att hantera bestick. Det finns faktiskt en praktiskt anledning till att kniven ska sitta i höger hand. En kniv är vass och ska hanteras av den hand som vi behärskar bäst. För vänsterhänta gäller då att kniven ska sitta i vänster hand.

När man sågar så håller man med vänster och "skär" med höger. Samma teknik ska man tillämpa med bordskniven. Gaffeln ska man sedan spetsa med, inte skopa och det kräver mindre precision än skärandet. Alltså hamnar gaffeln i vänster hand. Tittar man på hur besticken ska användas är det snarare kniven är gaffeln som är huvudbestick. Det är kniven puttar upp mat på gaffelns tänder osv.

Nu fungerar det inte riktigt såhär längre, men det är bakgrunden till kniv i höger och gaffel i vänster. Själv hanterar jag vassa verktyg enbart med höger hand.

Det beror på vad som serveras. Jag sitter inte o skär upp pannkakor åt min femåring, men en trögare köttbit får hon hjälp med. Både hon o tvååringen uppmuntras att äta med bestick o det gör det nästan alltid i början av varje måltid. Hoppas att handätandet försvinner när minstingen får bättre motorik.
I övrigt vill jag att de sitter på sin plats medan vi äter, att de inte torkar av ev kladd på kläderna, efter maten dukar de av sina tallrikar(tvååringen är bättre än femåringen på detta) och jag har försökt få den äldre att börja ställa in i diskmaskinen direkt. De gör det på dagis så varför inte hemma?
Vilken hand de äter med får de välja själva. Jag tycker att det viktigaste är att de inte kladdar, torkar av sig på ärmen och vid behov tvättar händerna o ansiktet efter maten.

Att balansera en bricka med tallrik och glas, skära sin mat och äta utan kladd och till sist duka av efter sig är saker de måste kunna då de börjar på 6-års. Minns att vi tränade på att skära kött på sommaren innan.

Då gör du som jag och blir lärare istället efter 2 examen... ;) Jag behöver aldrig lämna det stället jag trivs bäst på :D

Den här tråden inspirerar mer och mer.

Gav både 3 åringen och 5 åringen både kniv och gaffel och skar inte upp maten alls igår. Båda högg in med stor lust, men köttbiten var inte av det barnskärvänliga slaget (även om 3 åringen glatt hittade på olika sätt, som att hämta ny kniv :D ).

Man blir inte skoltrött av att rita, klippa och äta med besticken i rätt hand, Enya.

Varför är du så oerhört negativ? Din son behöver hjälp, det skriver du ju själv. Då måste han ju få det. Det är många barn som behöver extra hjälp då och då.

Men lugn i stormen!!

Vad behöver min son hjälp med? Att rita fyrkanter? Att rita ringar? Han tränade på det i går vi ritade månen och solen och jag förklarade att måne och sol ser ut som cirklar, senare ritade vi hus, många, stora som små och tält, husen liknade kvadrater och tälten likande trianglar.

Man blir inte klokare av att ha besticken i rätt hand eller korkad om man har besticken i fel hand.

Enligt barnläkaren och sjukgymnasten han träffade så behöver han ingen hjälp från dem mer än en remiss till logoped. Däremot skulle vi träna lite på att rita och benämna figurer och se till så han håller kniv och gaffel korrekt. Dessutom var klippa med sax också något att träna på. I mina ögon är inte det att behöva extra hjälp, det är liksom bara att göra det och så kan han det lagom till han börjar 6 års....

Reda nu vet han vad en cirkel är *frågade nyss* :D

Nej man blir inte skoltrött av att rita. Men om man som liten inte vill rita och plötsligt kommer på hur KUL det är, varför varför ska man då snabbt som attan trycka in kunskaper i det? Varför är det så fel av mig att vänta ut honom lite? Han har ju kommit NU och visar intresse för allt, och det är 1 år kvar tills 6 års. Tycker du att jag skulle ha tvingat honom att rita? Att räkna eller kunna bokstäverna? Vad händer med lusten att lära då?

Jag är inte så oerhört negativ, jo mot sättet barnläkaren hade, sjukgymnasten var däremot trevlig. Jag ÄR negativ till att tvinga barn att hålla bestick korrekt när det egentligen inte spelar någon roll om man hålelr kniven i vänster eller i höger, BARA man äter fint och itne slafsar.

Det där hade jag ingen aning om och var egentligen det jag vilel veta när jag frågade läkaren om VARFÖR.

Sånna som jag då, som är lite av bådhänt, då hamnar vi i ett annat fack......

Att balansera en bricka med tallrik och glas, skära sin mat och äta utan kladd och till sist duka av efter sig är saker de måste kunna då de börjar på 6-års. Minns att vi tränade på att skära kött på sommaren innan.

Och detta klarar Eric av! Isaac klarar av allt utom att hantera kniv.....

Då min dotter började skolan för 8 år sen var det direkt hjälpfröken i klassen några timmar i veckan för de som behövde.

Idag börjar allvaret ganska omgående i ettan. Inskolningen gör man i sexårsverksamhetan.

Nu beror min lite udda erfarenhet säkerligen på att jag gick i en friskola med en montissorieinriktad pedagogik. Något allvar minns jag faktiskt inte från varken låg- eller mellanstadiet, bara att det var roligt att gå i skolan...;)

I dag fick jag stöd av bvc barnläkare. Hon höll med mig om att inte tvinga på honom något tidigare utan att han visar intresse nu och då försöka lära honom det som han inte var så bra på i fredags. DEt är ingen panik, det är ett år kvar.

Då gör du som jag och blir lärare istället efter 2 examen... ;) Jag behöver aldrig lämna det stället jag trivs bäst på :D

Haha, det har jag funderat många gånger på, men efter att ha vikarierat som som grundskolelärare är jag inte så säker på att jag vill just detta...

Arbetar du som lärare på universitetet?

Lånar knapp och hör inte riktigt hemma på forumet :)

Men har suttit bredvid en kille som var 18-20 på en middag och han var nästan gråtfärdig för att han inte kunde dela upp/äta en smördegsbakelse med stuvning. Visade honom hur man höll besticken (genom att visa mina händer) och han försökte härma, men det var svårt för honom. Det var inte alls någon snobbig middag, bara en maskerad på idrottsklubben.

Självklart tror jag inte att TS barn, som kan anv kniv och gaffel någonsin skulle få sådana problem. Men jag tycker det är nästan snobbigt att tycka att det spelar ingen roll hur barnen kommer att äta när de är stora, att människor som tycker något behöver man inte lära känna. Det hjälper inte att veta att mamma tycker att samtliga andra i ett rum är idioter när man är 20 och förtvivlad.

ändring: självklart var det ingen annan i rummet som antagligen varken märkte det eller brydde sig om det. Bara han själv (och så jag då iom att han tjuvkikade på hur jag gjorde).

Att han inte kunde använda besticken har inget å göra med vilken hand man håller dem i utan att han fått lära sig äta med gaffel. Mina barn ska alla tre få lära sig hur man håller kniven och hur man skär med den och hur man håller gafflen, MEN jag tänker inte rätta dem om vilken hand de håller kniv och gaffel i, OM de faktiskt inte VILL det själv. MAmma har gjort försök med att rätta mig men det gick inte så bra utan jag fördrar och KAN äta med gaffeln i höger och kniv i vänster, och jag har satt min fot på flera bjudningar där inte en endaste har brytt sig om hur jag håller kniv och gaffel.

Det finns vissa saker som jag lägger ner tid på att lära mina barn, och så finns det vissa saker som jag tycker är i mina ögon löjligt att bry sig om, och att oroa sig över vilken hand som håller vad, trots ett bra bordskick, hamnar i facket för löjliga saker.

ÄR jag mindre värd, bakom flötet eller bara allmänt blås eftersom jag äter med gaffel i höger och kniv i vänster?

ÄR jag mindre värd, bakom flötet eller bara allmänt blås eftersom jag äter med gaffel i höger och kniv i vänster?
Nej, och det är det ju ingen som har sagt heller.
Du får läsa mellan raderna lite och dessutom sålla bland de som fattar vad du menar och de som inte fattar.
Om Eric äter med kniven tillsammans med gaffeln så är det helt ok. Det är motoriken som är det väsentliga och att han äter som han ska.
Vilken hand han håller kniven med är inte det viktiga, det viktiga är att det är säkert och lätt för honom att använda den.

När det gäller förskola och dagis så gick jag aldrig på dagis, dock på förskola som 6-åring. Jag vet inte om jag missade speciellt mycket egentligen, men jag var dålig på att läsa som 7-åring, trots att jag läste som 3-4 åring hemma med mamma. Men jag blev liksom aldrig bättre.
Det var nog inte förrens jag var 12-13 år som jag läste helt ok. Än idag tycker jag inte att jag läser sådär superbra. Dessutom läser jag sakta. Men frågan är om det hade gjort någon skillnad om jag hade fått hjälp på dagis eller extra hjälp på lågstadiet.

Dock tror jag sällan att det skadar barn att gå på dagis eller förskolan. Det är snarare bra för dem att socialisera sej och leka med andra barn varje dag.
Men jag blev ju helt ok och jag har aldrig varit på dagis eller fritids.

När det gäller förskola och dagis så gick jag aldrig på dagis, dock på förskola som 6-åring. Jag vet inte om jag missade speciellt mycket egentligen, men jag var dålig på att läsa som 7-åring, trots att jag läste som 3-4 åring hemma med mamma. Men jag blev liksom aldrig bättre.
Det var nog inte förrens jag var 12-13 år som jag läste helt ok. Än idag tycker jag inte att jag läser sådär superbra. Dessutom läser jag sakta. Men frågan är om det hade gjort någon skillnad om jag hade fått hjälp på dagis eller extra hjälp på lågstadiet.


Det där med läsning är intressant, jag läste som fyraåring, min syster föddes då och mamma var hemma och läste massor för mig, och hjälpte mig att stava och läsa. Jag kunde dessutom en mängd bilmärken...
När jag sedan började skolan körde det ihop sig, de ville att jag skulle ljuda mig igenom texten och det klarade jag inte av. Jag har än idag väldigt svårt att ljuda och läsa vidare... Det gick så långt så att jag hade ont i magen varje dag vi skulle läsa. Tillslut kröp väl det här fram till mamma och pappa som inte kunde förstå varför jag inte läste i skolan när jag läste obehindrat hemma. De tog upp det till diskussion med fröken, och hon var vettig nog att inse att det var bättre att jag tyckte om att läsa, än att jag lärde mig att ljuda.

I dagsläget läser jag fort, väldigt fort, ibland för för fort så jag får lov att gå tillbaka och läsa om för att förstå handlingen i boken. :o
Jag arbetade även upp en teknik att läsa vidare i texten och ändå höra var någonstans klasskamraterna var och läste högt i texten. Ofta låg jag några sidor före, jag hade en lärare som försökte "sätta dit mig" för han såg ju att jag läste före... Men jag missade inte en enda gång att forsätta var den före mig hade slutat, och efter ett tag insåg ju även läraren att jag hade koll... :D

Hum, trodde jag var tydlig med att jag inte tyckte det gjorde ngn skillnad så länge man faktiskt kunde använda både kniv och gaffel samtidigt. Skrev till och med att jag inte för ett ögoblick trodde att TS barn ngnsin skulle få problem med att lyckas få i sig maten.

Med emphas på kan, inte nödvändigtvis på gör, dvs det kan vara bra att ha kunskapen så man kan använda den när den verkar behövas.