Funderat lite på det här med spekulanter på hästar. När jag sålt hästar så har jag vid flera tillfällen tackat nej till spekulanter redan i tel då jag hör att hästen inte är ngt för dem och dem inget för hästen. Folk blir då helt ställda (givetvis säger man det på ett trevligt sätt) Och senast så var det en som sa " Men de är väl ändå jag som ska avgöra?". Men om jag har många som ringer och inser att de inte ens skulle vara aktuellt att sälja till dem, varför ska dem då hit och provrida? Bara för att?

Hade vid ett annat tillfälle ute en 4 åring för försäljning och då ringer en dam och frågar om hon hoppar 140? Nej säger jag, det har vi inte testat än hon är bara 4 år. damen: "Men om man styr på 140 hoppar hon då" .. Jag: det vet jag inte med de låter inte så klokt att testa med en häst som hoppat 100cm uppsutten. Så fortsätter diskussen och jag säger tillslut att dem nog söker en mer rutinerad häst som hunnit göra lite mer. Då blir hon sur och vill komma och kolla i alla fall.

Är det verkligen så konstigt att säga "Tack men nej tack, ni är inget för varandra du och min häst"??

Det finns bra många konstiga (och lika många vettiga) folk!

När vi hade vår shettis till salu blev hon köpt över telefon ett antal gånger, "vi kommer o hämtar henne nästa vecka då, det låter jättebra det här".. Mamma sitter o säger "Nej, ni får komma o titta på henne och bestämma er efter det".

"Vadå, jag kan inte åka 10 mil för en shettis".
och svaret blev "då är hon inte till salu längre.."

Många som blev irriterade över det, men om inte hästen ens är värd att komma o titta på, hur vet man då att det är ett bra hem åt den?

De som till slut köpte henne åkte 18 mil, en gång för att titta på henne, prova henne, sen åkte de hem för att fundera, och kommer någon vecka senare och hämtar henne.

Det är ju bäst för båda parter om ägaren säger till från början att det nog inte är en lämplig häst för den som ringer. Självklart bestämmmer man ju själv om någon ska få provrida ens häst eller ej!!

Givetvis avgör man själv vem man vill sälja sin häst till. Det tycker jag till och med är ens plikt att säga nej till någon man inte tycker passar.

Jag tycker absolut att man ska säga nej från början om man inte tycker att det verkar bra. :)

Nej verkligen inte! Tror att de flesta inser att det är något speciellt med att både köpa och sälja hästar om man jämför med andra varor.
Självklart finns det fall då man inte lägger nån vikt vid det men jag är iallafall beredd på som köpare att bli nekad.

Om man tänker efter så kanske det är stor chans att bristen på förståelse ligger hos samma personer, både när det gäller unghästar som inte kan hoppa 140 hursomhelst och huruvida säljaren inte vill sälja till vem som helst..förstår du hur jag menar?

Oj. Om jag skulle köpa häst skulle jag tycka att det jättebra om ägaren gav sin syn på hur vi passade ihop. Snarare skulle det ju kännas tryggt: om ägaren ser att det inte alls stämmer finns det ju anledning att lyssna på det.

Mycket hellre det än att bli pålurad en häst för att säljaren skiter i hur det går för hästen och bara vill ha sina pengar snabbt... :crazy:

Naturligtvis får man säga nej till spekulanter, det är t o m ens skyldighet tycker jag. Det är ju trots allt jag som känner min häst och vet vad den går för. Jag har sålt några ponny och jag frågar alltid vad de tänkt att ha ponnyn till och svarar då ärligt om deras önskemål inte passar med ponnyns kapacitet eller psyke. Särskilt svårt är det att sälja ponny eftersom föräldrarna inte alltid har kunskap om hästar eller har en alltför positiv bild av barnets ridnivå och möjligheter. Jag har också blivit bemött med sura miner och kommentarer men det bekräftar bara att jag har haft rätt när jag har nekat. Men jag har också fått många positiva och tacksamma reaktioner när jag ärligt sagt att jag inte tror att min ponny är den de söker.

Särskilt svårt är det att sälja ponny eftersom föräldrarna inte alltid har kunskap om hästar eller har en alltför positiv bild av barnets ridnivå och möjligheter. Jag har också blivit bemött med sura miner och kommentarer men det bekräftar bara att jag har haft rätt när jag har nekat. Men jag har också fått många positiva och tacksamma reaktioner när jag ärligt sagt att jag inte tror att min ponny är den de söker.

Ja precis! För många köpare är det ju en stor trygghet.
Det är kanske de som tycker att de minsann "kan" häst, som surnar till.
Håll ni i era hästar, och välj en köpare som känns rätt!

självklart har man rätt att säga nej! Det är ju en levande varelse man säljer och jag anser att man har ju skyldigheter mot den minst tills den verkligen är såld. Man vill ju att den skall komma rätt!

Herregud, folk får väl acceptera, det är ju ändå din häst :crazy:

Strunta i sådana rötägg, det är ju ingen som tvingar dig att sälja hästen till de om du inte vill det!

Självklart har du rätt att neka en spekulant.... fattas bara annat.

Sen vad de tycker om att bli nekade är ju ointressant i sammanhanget.
Du nekar för att du har hästens bästa för ögonen...

Svarar lite till alla

Jo jag tycker också att det är självklart att man får neka spekulanter att ens komma och kolla. Men tydligen är det inte lika självklart för alla. Verkar som att vissa ser det som vilken "vara" som helst och därför så ska alla val ligga hos köparen. Men till en sådan köpare vill jag ju ändå inte sälja så då är ju problemet löst. Va mest intresserad av att kolla om det bara va jag som är en "gnällig säljare" eller om ni tycker som jag.

Johoerå, visst får man säga nej. Kan ju inte sälja sina ögonstenar till hem där varken häst eller köpare kommer bli lyckliga. Har dock mötts av liknande kommentarer som du när jag sagt att det inte låter som en lyckad kombination men det är ju bara att stå på sig och avsluta det samtalet. Så jag håller med dig :)

Jag har snarare råkat ut för lite tvärtom. När jag har köpt hästar så har jag sagt efter titt och provridning att ja, jag är intresserad av att köpa om du vill sälja till mig? Och då tittar folk som att varför frågar hon så?

Ja, ur säljarperspektiv känns ju svaret självklart.

Jag är dock nyfiken på hur många (med handen på hjärtat) som utan att argumentera emot och/eller ifrågasätta beslutet skulle tycka att det kändes helt ok om hästägaren till den häst du ringer på nekar till att du ens får komma och titta och träffas i verkligheten/få en chans till ett andra intryck. Kanske med ursäkten att ägaren inte tror ni passar ihop - trots att du själv känner annorlunda.

De där som argumenterar emot eller frågar "varför" är inga jättekonstiga tankebefriade personer. I allmänhet är det helt vanliga människor som kanske bara inte förstår varför de blev avspisade då de kanske haft en helt annan känsla än hästägaren.

Försök se det från båda hållen. Självklart har ägaren alltid rätt att sälja till vem h*n vill oberoende av vad h*n säljer. Men det är inte heller konstigt att den som blir nekad rätten att köpa känner sig irriterad/nedvärderad/förorättad. Det är något man får ta som hästförsäljare när man avspisar en köpare.

Nej självklart får man försöka se det ur bådas perspektiv. Vill personen i fråga veta exakt varför jag inte anser att dem och min häst är en match made in heaven så förklarar jag ju det. Vill dem ha en häst som hoppar 140 uppsutten så är det inte min unghäst som har hoppat 1m uppsutten (och att personen i detta fallet envisas med att fråga OM hon skulle försöka om man styrde på 140) osv. Självklart är det en sak om jag är osäker om det skulle kunna passa osv. Men när jag är helt säker från början att det inte är det hemmet jag vill ha till min häst eller min häst är ens i närheten av vad dem söker, nej då vill jag inte att de kommer och provrider.

Nä, det behöver du ju inte heller. Och du får grunda dina beslut på precis vad du vill. Vad jag vänder mig mot är att dumförklara köpare som blir besvikna/arga över beslutet. Jag säger inte att du gör det, men tonen i den här tråden har den klangen, därav min reaktion.

*kl* har själv sagt nej ganska nyligen till en familj som ville köpa våran shettis. Vi sålde pga av tidsbrist och att tösen blivit lite rädd för honom. De som ville köpa var här och provred och ungen betedde sig som en regelrätt idiot i stallet och i närheten av hästen, gallskrek när hon skulle rida och ville inte alls borsta eller gosa, bara springa och jaga katterna i stallet:crazy: Då insåg jag att han lika gärna kunde bo kvar hos oss....Tanken var ju att han skulle få det bättre!
Kontentan av det hela är alltså, SJÄLVKLART kan du säga nej, det är ju en individ som du säljer. Sedan att potentiella köparen blir sur det är en helt annan femma;)

Absolut!! Jag har vid ett flertal tillfällen sagt nej till spekulanter både på hästar och valpar... Tycker att det är det minsta man kan göra för djuren, att se till att de åtminstone passar ihop med köparen.

Visst är det många som blir sura och tar illa vid sig men samtidigt tycker man att dom borde uppskatta det... Man kan ju faktiskt ha sparat dom en onödig resa:idea:

Det är ju bättre att få ett nej i telefon från hästägaren istället för att få det efter att ha åkt kanske 20 mil för att ttta på hästen.

Precis som med vilken egendom som helst så är de säljaren som avgör vem som får köpa.

/M

Jo, det är klart man får!
Det har jag gjort massor av gånger!
Såklart att man som säljare har det största valet att göra när man väljer hästens framtida hem!

Jag tycker spekulanterna ska vara tacksamma att man inte tar upp deras tid, om man inte från början tror på det hela!

hmmm detta är en tolknings fråga beroende lite på vart i läget men står som säljare eller köpare
jag personligen anser att jag som häst säljare och även i mångt och mycket som köpare har en undersöknings plikt jäntemot min köpare/ säljare alltså man får gallra en heldel under resans gång
och jag tror på detta sätt att vi undviker många trådar har på buke om hurvida men blivit på lurad något man inte alls vill ha i stallet

Är himla svårt att sälja häst faktiskt!

Hade kallblodstravaren ute på annons och fick MASSOR av svar.
Trevligt, men oj vad man fick gallra!
Gjorde rätt direkt klart för de intresserade att jag var noga med att allt skulle bli rätt och att trots att en del kanske åkt 40 mil för att titta - så kunde jag säga nej om jag inte trodde att det skulle fungera.

Var väldigt öppen ang detta då det är en speciell häst - men ändå var det flera som blev sura redan i telefon..... :crazy:
Trist - men vad gör man???

Fick flertalet som sa redan i tele att de ville ha honom, och mängder som ville ta med transporten direkt - kändes inte alls bra för mig!
Speciellt som det var en tjej hit och tittade, blev jättekär o sa att hon ville ha honom!
Då hon redan bokat in en annan provridning, tyckte jag att hon skulle i alla fall titta på den andra hästen och fundera.
Hon hörde inte av sig mer.......
Såg nu att hon hade en kallblodstravare på annons - glad att det inte var min... :cool:

De som jag kunde tänka mig sälja till, var tyvärr inte lika förtjusta i honom som jag - så nu slutade det med att han är kvar o min ena medryttare kommer ev bli halvfodervärd. Perfekt! :rofl:

Hade vid ett annat tillfälle ute en 4 åring för försäljning och då ringer en dam och frågar om hon hoppar 140? Nej säger jag, det har vi inte testat än hon är bara 4 år. damen: "Men om man styr på 140 hoppar hon då" .. Jag: det vet jag inte med de låter inte så klokt att testa med en häst som hoppat 100cm uppsutten. Så fortsätter diskussen och jag säger tillslut att dem nog söker en mer rutinerad häst som hunnit göra lite mer. Då blir hon sur och vill komma och kolla i alla fall.

:eek: Vilken människa, det är ju nästan så man tror att det är ett dåligt skämt! Herregud jag skulle bli förbannad om någon ringde på min 4 åring om jag hade annons ute och frågade sådana korkade saker! Vad finns det för människor?!

Det måste man ju för att sålla i horden av folk som ringer.

Men det är som du säger en del blir helt ställda och tror att det är klart bara för att de är intresserade.

Knapplån

Överlag tycker jag det nuför tiden krånglas en mass onödigt från både köpare och säljare.
Antingen så köper man hästen eller inte...

En massa tjaffs om vad den ska användas till (måååååste vara hos nh tränare en gång i veckan) och liknande är enligt mig endast väldigt amatörmässigt.

Antingen så säljer man hästen eller så behåller man den. Punkt slut..
Sedan kan man givietvis fråga lite om hur dne kommer stå uppstallad, vad köparen har för inriktning och liknande.

Sedan något många verkar missa är att har man sålt så har man. Då angår inte skötsel och liknande säljaren längre såvida det inte rör sig om rent djurplågeri, men då har alla anmälningsplikt enligt mig.

Som köpare kan man inte helelr efter avslutat köp börja kasta om hästskojare bara för att man råkar trilla av när hästen gör ett oväntat skutt. Sådana köpare är lika illa det.

Knapplån

Överlag tycker jag det nuför tiden krånglas en mass onödigt från både köpare och säljare.
Antingen så köper man hästen eller inte...

En massa tjaffs om vad den ska användas till (måååååste vara hos nh tränare en gång i veckan) och liknande är enligt mig endast väldigt amatörmässigt.

Antingen så säljer man hästen eller så behåller man den. Punkt slut..
Sedan kan man givietvis fråga lite om hur dne kommer stå uppstallad, vad köparen har för inriktning och liknande.

Sedan något många verkar missa är att har man sålt så har man. Då angår inte skötsel och liknande säljaren längre såvida det inte rör sig om rent djurplågeri, men då har alla anmälningsplikt enligt mig.

Som köpare kan man inte helelr efter avslutat köp börja kasta om hästskojare bara för att man råkar trilla av när hästen gör ett oväntat skutt. Sådana köpare är lika illa det.

Jag tycker inte heller man skall lägga sig i för mycket om hur köparen skall sköta sin häst.

Det finns dock en aspekt man inte får glömma, särskilt om man säljer som företagare. Hur stor är risken att man kommer att få problem med denna köparen framöver? Köparen har ett starkt stöd i lagstiftningen och det kan komma surt efter om man säljer till fel person.

Självklart vill man kanske inte sälja den nervösa unghästen till nybörjaren....

Det jag menar är att många gånger när man läser både säljes och köpes annonser är att de mest oviktiga detaljer tas väldigt seriöst.

Att däremot dissa en ev köpare redan i telefon för att den vill hoppa lite med en dressyrstammad häst osv är inget giltigt skäl enligt mig.
Låt dem åtminstonde titta på hästen och se hur ridningen fungerar liksom..

Jag önskar att fler säljare är som du:)

Då hade vi som köpare sluppit många och långa resor:crazy:

Många av de hästar vi har tittat på har inte ens varit i närheten av vad ägaren har sagt i telefon:mad:

Och det oavsett om de svarat på vår annons, där jag hade skrivit mycket utförligt vad vi sökte och vad vi hade att erbjuda.
Eller om jag svarat på annons som i annonsen lät bra, men som visat sig vara lögn från början till slut, jag menar söker vi en maxad D-ponny och någon ringer och säger att deras häst är maxad och sen när man kommer dit är den tre äpplen hög:crazy: eller typ 135 cm.

De resorna hade vi kunnat spara!!!!

De hästar som vi har köpt frågade jag ägaren vad hon tyckte efter provridningen, hon såg också lite konstig ut när hon fick frågan!
Jo det var väl bra sa hon sen....

Andra hästen var det ingen tvekan om vad ägaren tyckte:rofl: redan första provridningen bad hon nästan att vi skulle ta honom då hon tyckte att hästen och min dotter passade så bra för varandra, vilket de verkligen gör!

Så ja jag tycker att man kan säga nej redan i telefon eller senare under provridningen.

Det är ju din häst tills du har sålt den och då får man ju göra det bästa man kan för att hitta ett bra hem!

Det beror på hur man nekar. När jag "sagt nej" försöker jag undvika att gå på person utan att de nog inte kommer att bli nöjda med sitt köp och då blir det tråkigt för dem. Vi har blivit lurade vid ett köp och det var inte kul när det visade sig att ponnyn var helt opålitlig. Inte nog med det, senare fick vi veta att denna "seriösa" ridskola viste om hur ponnyn var. Detta vill jag aldrig att någon av mina köpare ska uppleva. Därför säger jag som det är t ex "nej, den här ponny ska du inte köpa om du vill hoppa högre klasser än LB för det vill den inte". Den trevligaste köpare jag har träffat agerade så här. Efter provridning och diskussioner sa köparna att de ville ha ponnyn men, sa hon, uppfyller VI dina krav för att sälja till oss? Behöver jag säga att det blev affär? Ponnyn fick det jättebra och de är väldigt nöjda.

Innan jag blev hästägare själv förstod jag inte heller att man kunde bli nekad att ens få titta på en häst. Bara för att man råkade säga fel saker i telefon. Bara för att man är nyfiken på en sak kanske det ändå inte är det viktigaste o då är det tråkigt att bli avfärdad pga av det.
Efter att själv ha sålt en häst inser jag hur mycket tid det tar i anspråk att prata mejla visa så då känns det inte längre lika konstigt.

För min del förväntar jag mig att hästägaren säger till om jag inte verkar vara rätt för hästen. När jag har sökt häst så har jag berättat mycket om mig själv och vad jag ska ha hästen till redan i telefon. Jag känner nästan att det är lika mycket jag som ska "sälja" mig själv som en bra blivande ägare, som ägaren ska sälja hästen.

Och jag vill gärna slippa åka många mil om ägaren snabbt fattar att jag och hästen inte är rätt för varandra.

Funderat lite på det här med spekulanter på hästar. När jag sålt hästar så har jag vid flera tillfällen tackat nej till spekulanter redan i tel då jag hör att hästen inte är ngt för dem och dem inget för hästen. Folk blir då helt ställda (givetvis säger man det på ett trevligt sätt) Och senast så var det en som sa " Men de är väl ändå jag som ska avgöra?". Men om jag har många som ringer och inser att de inte ens skulle vara aktuellt att sälja till dem, varför ska dem då hit och provrida? Bara för att?

Hade vid ett annat tillfälle ute en 4 åring för försäljning och då ringer en dam och frågar om hon hoppar 140? Nej säger jag, det har vi inte testat än hon är bara 4 år. damen: "Men om man styr på 140 hoppar hon då" .. Jag: det vet jag inte med de låter inte så klokt att testa med en häst som hoppat 100cm uppsutten. Så fortsätter diskussen och jag säger tillslut att dem nog söker en mer rutinerad häst som hunnit göra lite mer. Då blir hon sur och vill komma och kolla i alla fall.

Är det verkligen så konstigt att säga "Tack men nej tack, ni är inget för varandra du och min häst"??

Jag har sagt nej till flera som ringt på min ena islandshäst, kände inte att de riktigt passade honom så nu tror jag att ajg behåller honom själv, iaf ett tag & tävlar honom nästa år.

Om vi vänder på det då? Jag säljer en maxad D-ponny. Het tuff, testar mycket. Går enkelt medelvår hoppning men är svårriden. Är det rätt av mig att sälja den till en 8 årig flicka som jag tror kommer att komma till skada om hon rider och inte kan hålla den? Är det rätt av mig att sälja en ponny som garanterat kommer att få byta hem innom kort.

Klart man får säga nej.

Beror på om du sett denna flicka rida ponnyn eller inte...

Ridning måste ses inte avgöras per telefon.

men å andra sidan sa du ju att det inte var upp till säljaren att bedömma öht? Det lät så iaf, att skit samma, det är väl upp till dem? Och att man som säjlare bara skall ge hästen till första bästa som har pengarna :smirk: ?

Absolut får man säga nej! Vi blev uppringda av nån idiot som ville köra hästarna till Italien på slakt o då minst sagt är det rätt att säga nej...

Nej, men man ska inte neka någon att komma och titta innan man säger nej.

10-20 mil är väl ingenting så länge man har egen bil? :crazy:

*lånar knapp av mig själv*

Jag är nog sån åt båda håll: ska JAG köpa häst vill jag sälja in mig hos köparen för att inte riskera att "förlora" köptillfället om jag blir intresserad av hästen :p (om man är skeptisk själv till en början så struntar jag i det däremot). Det är säkert trevligt för säljaren också om de får känslan av att det är en "bra köpare" eftersom de sällan kan hålla koll efter försäljningen, och då ändå inte har något att säga till om.

Som säljare försöker jag ge i princip alla en chans, kan bli väldigt skeptiskt (t ex om man ska sälja en häst som promenadhäst och någon frågar - hur högt kan den hoppa?) men om det inte låter helt åt skogen skulle jag aldrig neka en provridning. Brukar snarare vara ärlig och påpeka att hästen nog inte kommer leva upp till förväntningarna, eller att ryttaren kanske kan få problem att klara av den/sköta om den på bästa sätt om det lutar åt det. Att de vet vad de skulle ge sig in på, sen får han/hon själv avgöra om det är någon idé att provrida.

Jag tycker absolut att man har rätt att säga nej redan på telefon. När jag skulle lämna iväg min ögonsten på foder så sa jag nog nej till varannan person som ringde, alla lika förvånade över att dem inte fick komma. Men hästar är inga leksaker och jag vill inte "låta någon testa en gång" eller "få visa att det visst fungerar"!

Har själv varit ute och letat häst nyss, jag är bara tacksam om folk på ett fint sätt kan säga att deras häst är nog inte vad jag söker / jag är inte vad dem/hästen söker. Det sparar min tid, mina bensinpengar och man slipper den pinsamma situation som uppstår när förväntansfull ev. köpare och lika förväntansfull säljare får uppleva ett totalt misslyckande...

Jag brukar inte neka direkt på telefon, men om jag känner mig osäker så kan jag säga att det redan finns en spekulant som har första ching. Om de ändå vill komma och titta så är de välkomna, tycker det är svårt att bedöma folk på telefon. Vet själv att jag kan vara nervös när jag pratar med en främmande människa och ställa underliga frågor eller komma med konstiga kommentarer.

Klart jag alltid frågar om vad de tänkt ha hästen till och om jag vet att det är något som den specifika hästen saknar så talar jag ju om det. Ibland så får folk för sig att man vill höra att de ska använda hästen till tävling eller avelsvisa, fast de helst vill rida ute i skogen. Då är det lättare att få grepp om dem som personer i verkligheten.

Och om de sedan är helknepiga så har jag ju garderat mig med min "andra köpare". Det brukar folk förstå och jag behöver inte gå in på vad jag tycker att de gör för fel eller varför de inte passar ihop med hästen.

Givetvis avgör man själv vem man vill sälja sin häst till. Det tycker jag till och med är ens plikt att säga nej till någon man inte tycker passar.

helt korrekt tycker jag!:bow:

Hade vid ett annat tillfälle ute en 4 åring för försäljning och då ringer en dam och frågar om hon hoppar 140? Nej säger jag, det har vi inte testat än hon är bara 4 år. damen: "Men om man styr på 140 hoppar hon då" .. Jag: det vet jag inte med de låter inte så klokt att testa med en häst som hoppat 100cm uppsutten. Så fortsätter diskussen och jag säger tillslut att dem nog söker en mer rutinerad häst som hunnit göra lite mer. Då blir hon sur och vill komma och kolla i alla fall.

Det kanske bara är så att spekulanten inte är så bra på att uttrycka sig. H*n kanske bara var dålig på att ta reda på om hästen hade kapacitet för den höjden? Om hästen var en som skulle hoppa på allt, eller en som tvekade? Det kanske skulle blivit en jättebra ägare till hästen, ni bara missförstod varandra.

Det är klart att man ska kunna neka redan i telefonen. Det är ju ditt hus, din gård, din mark om du inte vill släppa in främmande människor där du bor, ska du inte behöva det. Vare sig det är hästspekulanter eller dammsugsförsäljare.

KL

Sedan kan man se det från en annan sida.
Kollade på en annons där hästen beskrevs osv, säljes end till mkt gott hem & rätt ägare men sedan står det & jag citerar:"Troligtvis kommer vi inte tycka att ngn som ringer är bra nog för att få köpa våran häst".
Varför sätter man då ut annons?behåll eller slakta.:smirk:

Men shit! Undra vad man vill ha sagt då? Att man inte kommer att sälja? Att ingen kommer att ge hästen ett lika bra hem? Att man måste komma hem och knacka på dörren för att vara en värdig köpare?

Intellekten som gud glömde :p

Visst ska man få säga nej till spekulanter!! Det är vad en seriös hästsäljare gör ifall denne känner att häst och köpare inte skulle passa ihop! Jag skulle vara glad ifall nån sade nej, då sparade de ju mig besväret att kanske köpa en häst som inte passar mina intressen..

jag tackade nej till 8 st när jag skulle sälja min häst.
Så nej det är inte fel :D

Den sissta som ringde var en som skulle ha han till det han kunde.
NÄr hon kom och tittade fann dom varann direkt. :) känndes bara så rätt.

Jag antar att alla måste göra sina egna bedömningar och handla så gott de kan därefter.
Men en sak har jag tänkt på medan jag läst lite här och där i tråden. Om man pratar via telefon blir ju det som sägs ofta en bedömning och tolkning som faktiskt kan vara rejält subjektiv. Alla människor har inte lätt att hitta de rätta orden och kanske uttrycker de sig otroigt klumpigt medan de å andra sidan kanske är jättefina ryttare. Det är ju liiite svårt att höra via telefon. Att bedöma sin egen ridning som ryttare kanske inte alla gånger är lätt. Vissa människor har bara ingen självinsikt.
Fast det kanske ni säljare fått se mycket av också...

Men självklart måste man få sålla som man själv vill om man ska sälja. Fast jag tror att man bedömer bäst irl.

Tjat om högre hoppning, (tänker på den där unghästen som nämnts i tråden) egentligen kanske köparen bara undrade om vad du tror om framtida kapacitet..?

Visst kan man missförstå varandra, ingen tvekan om saken. Men tror inte att det i just detta fall var någon form av missförstånd. Den biten av samtalet som jag skrev här var bara en detalj i samtalet. Det var fler anledningar att jag kände att det inte borde vara intressant från något håll.

Fast det där med att folk måste få prorvrida innan man säger nej, om man har väldigt många som ringer på hästen och man direkt känner att " nej jag kommer inte sälja till den här personen" då borde de väl vara ok att säga "tack men jag tror inte att hästen är vad ni söker osv". Jag tycker inte att det finns någon logik i att massor av människor kommer och provrider när man känner sin häst och direkt vet att det inte är ett hem för den.

Sen håller jag med om att man när hästen väl är såld inte kan ha ngt med hur den ska skötas osv. Det är just därför jag är petig med vem jag säljer till, så jag kan känna att jag gjorde allt jag kunde för att det skulle blir bra för alla parter.

Men oftast tycker jag det är fler som ringer än som verkligen kommer och provrider...
Alltså brukar de som inte är seriöst intresserade försvinna redan där..

Jo visst är det så. Men om jag skulle tackat ja till alla dem som ville komma och provrida så hade det blivit väldigt många (speciellt när jag sålde 4 åringen) Och jag valde därför att säga nej till några redan i tel. Även om vissa som ringer "faller bort" och inte kommer och provrider så är det fortfarande många som faktiskt vill komma.

Fast är det då jättemånga brukar jag köra "först till kvarn" sas.

Man kan informera om att det är så och så många på ett ungefär som ringt tidigare och att man hör av sig on/när det blir aktuellt...

Att blåneka någon redan i telefon för att de råkar heta Berta eller liknande tycker inte jag är OK. Att däremot upplysa om läget, tex att det är många spekulanter är helt ok.

Jag har sagt nej till fem stycken:
En som helt enkelt förklarade mig att han skulle gå på ridskola som viktbärande häst, och undrade vad jag trodde om det, eftersom min häst inte gillar nya människor och småbarn, stressad av nya miljöer (han är sent tagen och har väl inte haft världens bästa liv innan jag köpte honom) sa jag att jag inte trodde det skulle funka.
En som ville rida honom genom hela Sverige under sommaren (det stod i annonsen att hästen inte var så mycket riden...). För att sedan sälja honom igen...
En som ville ha honom att tävla med, och ville ha en färdig tävlingshäst för hoppning, viket att han inte var och dessutom tycker jag inte en nordis riktigt passar till det, alltså vill man ha en tävlingshäst så är det nog inte riktigt rätt ras.
En som ville ha honom på foder. Vilket jag har dåliga erfarenheter av.
En som ville ha honom (vilket han inte sa men det var rätt uppenbart) till turridning och tjatade om att "en nordis tar ju lätt 140 kg"

Det slutade med att jag satte hästen på lösdrift med nästan full service i ett år tills min situation ordnat upp sig.
Det är klart att man har rätt att säga nej, men man kan ju göra det på ett trevligt sätt och förklara varför man inte tror det kommer att funka, låta personen ge sin syn på det för att undvika missförstånd. Skulle aldrig våga sälja min bebis till någon om det inte känns 100!

hehe nej inte skulle jag neka någon för att de hette berta ;)
Skämt åsido. Alla väljer vi att göra olika. I mitt fall gäller aldrig först till kvarn utan väljer i första hand dem som jag tror är ute efter det som min häst passar för. På det sättet inbillar jag mig att alla parter kommer bli nöjdast och slipper ha onödigt många som provrider. Därmed inte sagt att något annat sätt är fel, de är bara min åsikt.

Rent generellt tror jag att prisklassen på hästen avgör lite vilka som hör av sig.

Ju billigare pirslapp dessto "lustigare" spekulanter och därmed svårare.

Bara en allmän reflektion....

Ok, lite olika erfarenheter där. Eller vad vet väl jag vad du klassar som billig prislapp. Men för min del har det nog varit nästan lika många konstigheter oavsett prislapp. För att inte tala om när jag skulle sälja ganska dyr ponny, och föräldrar med god ekonomi ville köpa en bra ponny utan att ha ett barn som klarade av ponnyn.

Med billig så tänkte jag kanske främst på avdankade trvare och liknande. Där kan man få se riktigt konstiga annonser av både köpare och säljare..

Säljer man däremot en häst för säg 500 000 och uppåt brukar folk ha mer hum om vad de sysslar med.

Rent generellt tror jag att prisklassen på hästen avgör lite vilka som hör av sig.

Ju billigare pirslapp dessto "lustigare" spekulanter och därmed svårare.

Bara en allmän reflektion....

Det tycker jag själv är jättesvårt nu eftersom "jag" ska sälja varmblod. Folk vill inte betala hur mycket som helst för ett varmblod, särskilt inte en häst som inte säljs som tävlingshäst utan promenadridning eller sällskap... Sätta en "normal" eller hög prislapp för att få seriösa spekulanter men riskera att inte få några spekulanter alls för att folk blir bortskrämda av priset (finns ju så många andra billigare...) eller sätta låg prisklass, få många spekulanter men riskera att hästen ses som "slit och släng"? :confused:

När jag skulle sälja mitt förra varmblod satte jag en förhållandevis hög prislapp och tillägget att jag ev. kunde tänka mig att låna ut på foder. Det var två (!!) som svarade på annonsen och ingen alls som kom och provred...
Priset ÄR ju inte lika viktigt som att hitta rätt köpare när det rör sig om hästar i låg prisklass, men hur ska man kunna få spekulanterna att förstå att hästen är värd en miljon (för mig) och ska kunna kostas på minst lika mycket som vilken annan häst som helst (i omsorg och energi åtminstone) efter köp? :crazy: