Inom en vecka kommer min tant att bli en ängla häst. :cry:
Ringde precis det hemska samtalet och bokade tid för henne.. tyvärr kunde de inte säga någon dag... *snyftar*
Känner mig så elak.. hur kan jag.. leka gud sådär... :cry:
Min älskling.
Hon är en helt underbar häst.. inte bäst på hoppning eller dressyr, men allt hon gör gör hon från hjärtat.:love: Kommer aldrig mer träffa en häst som henne... :cry:
http://i197.photobucket.com/albums/aa292/Tokmaja/Rene050.jpg
http://i197.photobucket.com/albums/aa292/Tokmaja/Rene048.jpg

Hon ser lite trött ut på ögonen så jag tror nog att du gör helt rätt! Hur gammal är hon ,den lilla sötnosen? /L

Ja det var det jag också konstaterade när jag jämförde kort från förr... Så det är helt rätt tid.

Hon är 27 år.
Frisk i övrigt.. om det inte vore för bronkiten. I helgen sprang hon 15-20 meter (hon springer sällan nu för tiden, bara när hon glömmer bort sig), och höll på att hosta tarmarna ur sig... *suckar*

Hon ser inte ut att vara 27, inte på långa vägar. Höll på att tappa hakan när jag läste det!

Hon ser väldigt fin ut.

*Skickar styrkekramar!*

Jobbigt men nödvändigt,det är bättre att ta sitt ansvar än som en del som skänker bort sina pållar för att de inte törs eller har råd att ta bort dem.
Hon ser ut att vara nöjd så du kan låta henne fara till Trapalanda med gott samvete,be henne hälsa till min Faffie som jag fick ta bort i juli (hon var bara 15 men hade ont i hovlederna).
Tröst-Kramar till dig!/L

Gläds istället åt att du är stark nog att avgöra när din älskade vän inte mår bra längre.

/M

Gläds istället åt att du är stark nog att avgöra när din älskade vän inte mår bra längre.

/M

Håller med föregående talare.
Tyvärr allt förmånga som väntar förlänge med detta beslut.

tycker att det är väldigt bra gjort av dig som tar tag i det och inte låter hästen lida mer än nödvändigt. det är ett väldigt svårt beslut så all heder åt dig. Även om det känns jättejobbigt så vet man oftast själv när det är dax att inte kämpa längre.

Hoppas det går bra och hon får somna in lugnt och stilla.

Du leker inte gud, du tänker med hjärtat :bow:.
All heder till dig som hjälper din älskade häst

Har varit i din sits flera gånger och vet vilket helvete du går igenom :(.
Men. Du gör din bästa vän en tjänst, den enda tjänst man som hästägare egentligen har, att visa vägen innan det är outhärdligt, så det blir ett värdigt slut.

Stor kram till dig!

Hon ser inte ut att vara 27, inte på långa vägar. Höll på att tappa hakan när jag läste det!

Hon ser väldigt fin ut.

*Skickar styrkekramar!*

Nej hon är väldigt "välbevarad", men ont krut förgås inte, säger man itne så ;).

tack!

Tack för alla snälla ord!
Det är en fruktansvärt jobbigt beslut, för tillfället mår hon ganska bra men jag vet att det alltid blir värre på våren därför är det lika bra att göra det nu.
Sista åren har det blivit värre och värre för varje vår, och den här sommaren har hon inte ens varit ridbar pga hostan, red henne lite i vintras, bara skrittpromenader, har promenerat med henne lite i sommar och hon har blivit trött bara av det. Så hennes ork tryter, så det är helt rätt tid känns det som, även om det ibland känns "onödigt" att ta bort en häst som ser såpass fräsch ut som hon gör... (förutom ögonen då, där gnistan är borta) :cry:

Fann två gamla kort, se skillnaden i blicken på dem, visserligen "gör" hon saker på de gamla bilderna på de nya bara står hon ju i hagen, men det är verkligen ENORM skillnad!!
våren-01
http://i197.photobucket.com/albums/aa292/Tokmaja/vren-01.jpg
okt-01
http://i197.photobucket.com/albums/aa292/Tokmaja/oktober-01.jpg

Behöver skriva av mig... märks det? :o

Du Tokmaja, om det kan vara till någon tröst så var just handlingen att ringa det allra värsta. Förnuftet vet ju att det är rätt beslut, men inte hjärtat.

Men just att BESTÄMMA och formalisera det hela med tidsbokningen var för min del långt mycket värre än dagen död.

Tids nog kommer du att glädjas åt era år och minnen tillsammans, men man måste få sörja och vara ledsen först.

Skriv på du,det hjälper. Vad fin hon var/är, men hon har tappat gnistan,det syns.:cry: Hoppas att allt går så bra som det kan gå./L

Ja jag tror att det blir lättare bara det är över.

HOn är en sådan underbar vän, men sista dagarna har hon dragit sig lite undan... jag undrar om hon vet och förstår... :(

tack, nu oroar jag mig mest för att hon ska vara rädd för bulten... hon gillar dessutom inte främmande karlar så det kan bli spännande... :(

Du är så modig, en riktig hästägare. En hästägare som tar sitt ansvar för sin älskade vän, det är inte att leka gud!

Min Flugan var lite nervös av sig, särskilt med karlar men killen som skulle sätta bulten gick hur bra som helst. Nu utstrålade denna killen ett helt otroligt lugn och medlidande att även matte lugnade sig.
Kanske de som avlivar djur är av speciellt virke med ett stort mått utstrålande lugn... :)
Många tröstkramar till dig!

Tre veckor sedan min älskling dog :cry: Det känns som om det var några dagar sedan.
Saknar henne jättemycket och ibland hugger det till i hjärtat men livet går vidare för min del ändå.
Har en ny liten häst att ta hand om och det är jag glad för, men ingen kommer någonsin att ta Gössans plats, den finns mitt i hjärtat. Däremot håller den nya pållen på att få en ny plats :)

Du gör det bästa för din häst och det ska du ha en eloge för!
Styrkekramar till dig!

Så här ser din hästs blivande lekkamrat ut :love: (denna bilden är tagen bara någon vecka innan hon avlivades)
http://archive11.pixbox.se/arkivet/synligt_17/14630000-14639999/640x480/14638349.jpg

jag tog bort min 7åring den 26/8-07... det är det hemskaste jag gjort i hela mitt liv, men samtidigt det bästa??!?!...:confused: han mådde så dåligt så behålla han för min egen skull var djurplågeri o förmodligen hade gaffelbanden gått av vilken dag som helst..

jag vet att man känner sej hemsk för vem är man att bestämma? men tyvärr är det ju så när man har djur... dom kan inte bestämma själva o då ligger allt hos oss ägare.

det jobbigaste är att ta beslutet o dagarna innan, efteråt är det nästan som en lättnad, självklart är man ledsen o saknar men man känner att man gjorde rätt!

Hoppas det går bra för mej o var lycklig över att din pålla fick ett så långt liv, jag hade gjort mkt för att min häst hade fått leva längre än 7år..:cry:, men jag är lycklig att han var min under 6,5år av sitt liv...

Hon ser trevlig ut, de kommer säkert att få mycket kul!
Sonen påstår dock att Tossan kommer att få vingar, för alla som är snälla blir änglar och får vingar och kan flyga, och Tossan är ju snäll :D.
Så de får väl flyga runt då tillsammans :idea:!

Ja, jag kan tänka mig att det är sju resor värre att ta bort en yngre häst, det kommer ju knappast som en överraskning att dagarna är räknade för ett 27 årigt halvblod... Så jag har ju haft det här i tankarna sista åren att det snart är dax, och sista året har jag yrat hela tiden.
Bestämde mig dessutom att det skulle ske just nu redan i våras och började då titta efter nya hästar.
Så jag kommer få hem en ny tjej i oktober.
Så jag är som sagt inte oförberedd, det känns bra, att man inte behöver komma ut i stallet en morgon och så blir det bara panik och så får man nödslakta eller något!!

Jag tror nog att dom märker att något är på gång. När jag tog farväl av Gössan kliade hon sig och puffade på mig upprepade gånger, kändes precis som om hon bad om hjälp. Inte för att det gjorde saken lättare just då men nu känns det som om jag uppfyllde hennes sista önskan.
Bultningen går säkert jättebra men jag förstår din oro. Trots att min fått domosedan innan kände jag oro för att något skulle gå galet, det får det ju bara inte göra! Det gjorde det inte heller men bara tanken räcker och blir över.

Tänker på er!

Imorgon bitti sker det.
De skulle komma mellan 8-9 sa han som ringde.
Har precis gått en lång promenad med tanten, sträckan var inte så lång men vi bröt alla regler vi har haft och hon fick äta på alla fina ängar vi gick förbi.
Det var nästan som att hon kramade mig...
Hon som alltid bara brukar kliva på gick och tryckte sin hals mot mig, eller så buttade hon på mig i ryggen... som om hon ville trösta mig... :cry:

Ska skicka dig alla styrkekramar jag har. Tänker på dig.

Vet inte vad jag ska säga......
Hoppas allt går bra, det kommer att kännas bättre när det är över.
Många långa styrkekramar från mig, jag vet vad du går igenom just nu....:cry:

Jag förstår din vånda... Jag tycker att du är jättestark som tar beslutet att låta henne somna in innan hon blir ännu sämre.
Man ser klar skillnad på blicken på dina bilder! Måste säga att det är en otroligt vacker häst!
Min gammeltant är på väg mot sitt 27 år (ponny) o jag bävar för den dagen då hon inte ska vara med längre. Hoppas jag är lika stark som du är nu!
*styrkekramar"

Usch vet precis exakt hur du känner dig- jag ringde nämligen mitt hemska samtal igår och om en vecka åker min älskade tant också iväg....Styrkekramar till dig.

Vännen, du vet att jag vet hur du känner!!! Försök att sova bara, allt kommer att å bra och snart är det över!! Kramar!!

Visst är det tråkigt :cry: Men samtidigt tycker jag att du gör helt rätt - istället för att vänta tills det är alldeles försent :(

Jag vet så väl hur det är. :(

Men hon är färdig, det syns på henne. Hon har gjort sitt i det här livet. Hon kommer tillbaka till dig om du behöver henne, var så säker. :love:

KRAM!

Har varit i samma sits som du :( Man vill ha kvar dom men ändå släppa taget :cry:...

Men du gör rätt val, och skall vara stolt över dig själv att du vågade ta det rätta valet. :idea:

Många kramar
Emma

Vill bara att du ska veta att mina tankar är hos dig just nu!!!

Skickar alla tröst- och styrkekramar som jag har!!

tack alla!

Idag har min älskade tant inte tid, hon ska springa runt och hälsa på alla sina gamla vänner.
Men imorgon tänds en ny stjärna på himlen,
den kommer lysa klarare än alla andra för mig.
R.I.P Tossalina.
Älskad-Saknad.

nu älskling, nu är hela himlen din!

:love::cry::cry:

Vill bara säga att det gick SÅ bra med avlivningen, jag är ju ett vrak, men killen kom, pratade lite med mig och Tossan.
Vi skrev papper och gjorde klart allt.
Hämtade henne och gick till avsedd plats.
Jag kramade om henne och bad henne hämta mig när det är dax för mig, han sa att jag skulle säga till när jag var redo, han stod och killade henne i pannan hela tiden ska tilläggas.
Tyckte inte det var så mycket att vänta på så jag sa att jag var klar, och innan jag nästan hann säga klart, la han den killande handen över hennes öga, tog upp den andra med bulten och så bara small det och hon for ner i backen som en.. ja död häst.. Det låter kanske brutalt när man skriver om det, men jag var ju rädd att tanten skulle krångla, hon är lite rädd om huvudet, men inte ens hon hann reagera.
Så är jätteglad för sättet det gick till på, men saknar tanten så att det gör ont. :cry:
Gråter hela tiden. Men det går över. KOmmer alltid att sakna henne dock.

Lider med er som har det framför er, men de är verkligen duktiga, har hört flera säga det och har nu upplevt det själv.
Nu är det bara mig det gör ont i, älskade Tossan behöver inte ha jobbigt att andas mer.

Älskade vän...

Usch vet precis exakt hur du känner dig- jag ringde nämligen mitt hemska samtal igår och om en vecka åker min älskade tant också iväg....Styrkekramar till dig.

Skickar styrkekramar till dig tillbaka.
Det är värst innan trots allt tror jag.
Min största panik fick jag när lastbilen svängde upp på backen.
Nu ska man bara komma över sorgen, innan hade man både den och ångesten.
Skickar en bamsekram, och din tant kommer få träffa min tant, och de kommer ha superkul där bland stjärnorna och klöverängarna!

Så skönt ändå att det blev en "fin" stund. Din tant får också träffa mina änglahästar Dolly, Yakimo och Silencia.

Det är en stor vånda innan allt är över men skönt när man vet att allt gått bra och man vet att tiden var inne. Jag vet av egen erfarenhet och skickar, som så många andra, styrkekramar till dig. Tänker ofta på min fortfarande fast det är flera år sedan, men allt oftare gör jag det med ett leende på läpparna och inte med tanke på den sista tiden. Man förtränger det. Nu kan Tossan beta brevid min häst också.

Skriver som Tassen... hon var klar. Fina Tossa, hon kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta med :love:

Du får säga till när du får hem nya snyggingen så jag får kika på henne med

Åhh, det är hjärtskärande ! Men ändå - det rätta. Nu och då bilderna säger nog allt.

Vad skönt att du inte behövde våndas så många dagar utan de kom fort. Och att det gick "bra".

Tänker på er....

En annan sak.
Är helt övertygad om att djur vet nu.
Mina föräldrar (stallet är hos dom) har två jakthundar som klämmer i det mesta de kan så fort någon okänd kommer upp på gården.
Hade tänkt att säga till mina päron att inte släppa ut dem (de är i hundgård på dagarna) idag för jag ville inte att de skulle gorma och skälla, men de gömde sig i hundhuset.. de kom inte ut på hela tiden. Är inte det "konstigt".
Inte ett ljud ifrån dem.
(och ja, de lever, mamma tittade till dem när hon kom hem tillbaka, och de låg inne och tryckte)...

Lillhästen (som har växt upp med tanten, tanten blev hennes mamma för hon var bara föl när hon kom) skriker konstant.... hon brukar aldrig reagera på att vara ensam... men idag bara skriker hon hela tiden!!!:cry:

Skönt att allt gick bra.
Kände precis som du, innan det är gjort en enorm vånda och ångest efteråt finns "bara" sorgen kvar.

Lycka till med din nya pålle! :)

Helt övertygad om att djur förstår!!
Kompisens häst dog i hagen (34 år gammal), och min häst gick som sällskap. Hade det inte varit för honom så hade vi inte märkt vad som hänt förrän långt efteråt, min häst gnäggade som en galning (brukar aldrig gnägga annars) tills vi kom ut i hagen, och då gick han fram och buffade på den andra precis som om han sa "hjälp mig då...".

Jättefin häst du hade, och vet hur tufft du har det nu. Tänker på dig och skickar massor av styrkekramar (tack för dina värmande ord i min tråd btw)

Fast du...Mitt i alla mina tårar ler jag och tänker på alla våra tanter som springer i Trapalanda och busar idag!!! På något konstigt sätt känns det skönt att veta att det inte bara är jag som gråter :cry:idag:crazy:
Jätteskönt att allt gick bra, de faller verkligen direkt! Det som gör lite ont i mig är att min alskade dam faktiskt var lite sterssad och inte ville stå still när de skulle bulta, gör lite ont men jag vet ju att hon inte lider mer.....

Ja måste fråga - Tossalina och Tokmaja - var det så du kom på ditt nick ?

Nej, faktiskt inte. Det var kompisarnas dotter, då 3 år tror jag, som sa till mig att jag var en riktig tokmaja. Tyckte att det var ett härligt uttryck så därav mitt nick, dessutom kallade jag ofta tanten för toktoss, så det gick som hand i hand :).

Känns faktiskt bättre redan.
Sörjer såklart, men gråter inte hela tiden längre.
Var i stallet förut och tog ner hennes namnskylt. Ska sätta upp den på annat ställe.

Men jag tyckte att det luktade "död" på stallplanen, kan inte förklara det, men det var en speciell lukt... ingen mer än jag kände det så det var väl bara inbillning...
Tycker som sagt var mest synd om lillhäst just nu... vi har varit hela dagen med henne men hon blev så ledsen när vi gick. :(

Lilla Julia :love:... så glad hon ska bli när Beauty kommer sen (kanske *S* en inkräktare i HENNES stall :D)

Hur har det gått med stallet? Har du byggt om nu? *inte alls offtopic :p*

Usch, jag började gråta av den här tråden.

Hon blir nog superglad, typ tills de släpps ihop... Beauty har ju inte shettisar på sin favvis lista så vi får se hur det går... :crazy: Men det blir bra för henne att få röra på sig, efter att de sista åren ha hängt med på Tossas pensinärstempo!! ;)

Stallet går framåt.
Julias box är klar idag, så i kväll flyttar hon in. Gick snabbt igår och idag för att försöka att få klart den eftersom hon känner sig så ensam, hon är ju van att vara själv så vi trodde inte att hon skulle reagera så starkt, men nu blir hon ju närmsta granne med kaninen så det är väl bättre än inget i alla fall...

Men Tossas box ska tvättas ren och målas om, plus att resten av stallet ska kalkas, sen är det väl ordning för Beauty att flytta in. :)

Det känns bättre idag igen, det jobbigaste var imorse när jag skulle släppa ut Julia... att inte få höra ett mullrande gnäggande när man kom utanför stallet, och att inte få se ett rött och vitt ansikte titta ut ur boxen... Har saknat hennes "prat" också, hon brukar ju stå och "mullra" och prata med oss hela tiden när man var ute.. det har varit så tyst.. (ja de gångerna Julia inte skrek skallen av sig... men gjorde en liten hage utanför stallet idag, så hon har fått varit med hela dagen igen, det gillar hon :love:).

Usch, jag började gråta av den här tråden.

Oj, det behöver du inte göra.
Skriver bara hur jag känner det, dels för att jag behöver skriva av mig, och sen har jag läst många sådana här trådar själv genom åren, och de har faktiskt gjort mig lite förberedd på vad jag nu skulle gå igenom, och det har på sitt vis varit jätteskönt!
Men nu kan hon springa igen min älskade tant, utan att behöva hosta hela tiden, och hon älskar verkligen att springa.. riktigt fort!!!
Struntar i att många inte tror på "trapalanda", jag väljer att göra det, får mig att må väldigt mycket bättre!! :bump:

Jag började oxå flänna som vi säger här uppe.... Betyder gråta för alla er sörlänningar... Har aldrig varit hästägare o lär nog inte bli det heller. Ej heller haft oturen att sköta om hästar som avlidit utan vid de laget har jag varit pase för längesen... Har bara haft små niner o då var det aldrig tal om att ta något beslut. Det är jag glad för... Vet inte om jag skulle orka men hoppas ändå att jag skulle kunna tänka med hjärnan för djurets skull o inte låta sorgen styra då den dagen kommer... om den kommer... hoppas inte det...

Du är en klok kvinna tokmaja.... tyvärr lever inte våra fyrbenta vänner lika länge som vi...

Du är en klok kvinna tokmaja.... tyvärr lever inte våra fyrbenta vänner lika länge som vi...

tack så jättemycket, det var snällt sagt!! :bow:

Julia fixar nog det... hon lyckades ju bli polare med Tossa :D

Skönt det känns lite bättre. Du får inte glömma kameran när dom ska släppas ihop :p

En annan sak.
Är helt övertygad om att djur vet nu.
Mina föräldrar (stallet är hos dom) har två jakthundar som klämmer i det mesta de kan så fort någon okänd kommer upp på gården.
Hade tänkt att säga till mina päron att inte släppa ut dem (de är i hundgård på dagarna) idag för jag ville inte att de skulle gorma och skälla, men de gömde sig i hundhuset.. de kom inte ut på hela tiden. Är inte det "konstigt".
Inte ett ljud ifrån dem.
(och ja, de lever, mamma tittade till dem när hon kom hem tillbaka, och de låg inne och tryckte)...

Lillhästen (som har växt upp med tanten, tanten blev hennes mamma för hon var bara föl när hon kom) skriker konstant.... hon brukar aldrig reagera på att vara ensam... men idag bara skriker hon hela tiden!!!:cry:


Jag håller med, där jag stod när jag avlivade min kille fanns det också jakthund med ett ordentligt skall. Den skällde i princip jämt när det kom någon. Löjligt ,nog kanske, stod jag och pratade med den dagen innan om att han skulle vara tyst så inte hästen blev rädd. Avlivningsplatsen var just bredvid hundgården för att lastbilen skulle komma intill! så nog förstår de, om än inte det vi säger så förstår de på ett djupare plan.

Massa tröstkramar till dig igen!

Guuuud vad TRÅKIGT!!! :cry:
Jag skulle ha gråtit igäll mig :(
Min älsklings häst har också dött....

Helt övertygad om att djur förstår!!

djur förstår, det finns inga tvivel om det!
är också överygad om att djur förstår när det börjar ta slut för dem själva..
har ännu inte behövt ta beslutet att ta ner min häst, hon är ännu ung och frisk. men när min kanin avled den 22 okt. 2007, fanns det inga tvivel om att hon kände att det var hennes tur. en vecka innan slutade hon nästan att äta, det varierade från dag till dag om hon åt sin frukost. hö åt hon, och hennes bur var helt bäddad med hö. Dagen åkte mamma med henne till vet., jag fick inte följa med för hon trodde inte att det var allvarligt och ville att jag skulle till skolan. hon sa att kajsa skulle få medicin och sen komma hem. hos vet. säger de att de vill operera henne men hon måste äta först för att vara i kondition att klara narkosen. mamma fick special-foder som skulle ges i spruta. när de kom hem och mamma skulle ge henne, vägrade hon att sitta stilla (hon brukade alltid sitta lugnt vad man än gjorde). och sen föll hon bara ihop, slutade andas.
vid lunch ringer hon mig och säger att hon är död. hon hämtar mig, jag kommer hem och satt med kajsa i famnen i flera timmar. hon levde på morgonen, nu var hon borta.
jag var inte ens där..jag hatar fortfarande mig själv för det. om jag bara envisats med att vara där, om jag bara envisats med att åka till vet. direkt när hon inte ville ha frukosten, om jag bara en miljoner saker. men hon kommer inte tillbaka. nu har hon inte ont...

Mycket gammal tråd - kolla datum innan ni svarar på saker.