Hej!
Mitt 6 åriga sto är fruktansvärt reaktions snabb och flykt beteendet slår snabbt in.
Hur kan jag minska beteendet?
Ni ska få några exempel:
Jag rider på ridbana, har skrittat å travat fram påbörjar arbete på volten. Ridbanan är torr ovan på men efter hennes hovar blir där mörka märken=stark reaktion vill inte gå kvar på volt spåret, spänner sig mm,mm.

En annan incident: Jag å syster rider ut, Hennes häst en stabil 22 åring som går fram över allt perfekt att ha med sig. Vi galopperar över fältet i lungn galopp jämnsides, min häst e avspänd och harmonisk. tills... när de har tröskat fältet har de på slutet höjt tröskan= nivå skillnad i stubben= min häst hoppar över "kanten" på stubben blir spänd å jobbig att rida.

Ytterligare en situation:
Rider på ridbana, pappa siter på bänken vid sidan av ridbanan, varje gång pappa bytar sitt ställning, typ lägger upp ena benet på de andra, lutar sig tillbaka mm, reagerar min häst med att spänna sig inte vilja gå förbi= går emot skänklen = ibland reser sig.

Jag har haft hästen ca i år, hon e troligtviss inte riden mycket innan.
Under hösten och vintern har vi mest ridet i ridhus, där jag ej har upplevt detta som ett prolem. Tidigt i våras vrika hon sin hovled, sedan blev följden båda kotorna fram + rygg problem, allt detta är åtgärdat. Nu är hon under igångsättning.

Jag upplever det som om hon reagerar innan hon blir rädd för det, nästan så att hon reagerar negativt för att hon reagerar?
Begrepp ni det?
Hur ska jag behålla henne avspänd dels i huvudet och dels i kroppen?
Hur miljötränar jag utan att få en negativ upplevelse?

Hoppas ni orkar läsa allt och kan komma med nyttiga tips å ideér!:)

Miljöträning låter helt klart som en god ide´! Du kan ju börja från marken och börja vänja henne vid farliga saker i lugn takt, t.ex paraplyer, presseningar, plastpåsar, allt du nu kan komma på. Sen kanske en tränare kan hjälpa dig att hålla henne avspänd när du rider? :)
Det kan inte vara så att hon har väldigt mycket överskottsenergi som hon tar ut genom att överreagera på saker?

Min häst var sådan en gång i tiden... Har nu snart ridit honom i fem år och det är mycket bättre. Han är nervös och känslig som individ och måste ha absolut förtroende för ryttaren i alla lägen. Och det förtroendet tog lång tid att bygga upp till fullo. Nu är han väldigt lugn med mig och några andra ryttare som han är van vid. Men när någon ny sitter upp så är han nästan tillbaka till ruta ett igen...:crazy: Men om det är en väldigt avslappnad person som han känner att han kan lita på så brukar det inte ta så lång tid för att det ska fungera. Men rädda eller spända ryttare är uteslutet, då går han i taket fullständigt.

Det positiva med en sådan här häst är att den är känslig att rida, och det gillar jag:bump: Lätt att rida med bara säteshjälper och ställer upp på allt om bara hästen förstår ryttaren och det finns respekt och förtroende.

Jag tycker att du ska se det som att du har tur som har en känslig häst. Visst är det jobbigt ibland, som när jag red kurs nyligen och pållen tog ett skutt varje gång ridläraren viftade lite med händerna eller rörde sig för fort. Fick be honom stå stilla i mitten och tala med ett jämnt tonläge för att inte störa hästen:smirk:

Nu blev detta kanske mest svammel men mina slutsatser/tips är:
- Ge det tid, hästen måste lära sig att lita på dig till hundra procent.
- Se till att hålla hästen sysselsatt i ridningen så att den hela tiden är uppmärksam på signaler från dig istället för att reagera på allt i omgivningen.
- Och sist men inte minst: Du måste vara totalt lugn och avslappnad! Svårt när man inte vet när hästen kommer att reagera nästa gång, men jätteviktigt ändå. Den här typen av känsliga hästar reagerar på allt som ryttaren tänker och gör.

Många hästar ser ju farliga lejon överallt, men förutom de råd du har fått så är det nog inte fel med rejäl hagvistelse med många kompisar, så att hon inte har brist på stimulans resten av dygnet.
Foderstaten kan man ju också fundera på, om hon får havre kan man ju prova med havrefria alternativ, och försöka att ha mest grovfoder och så lite kraftfoder som möjligt.
Brist på magnesium kan ge "spookiga" hästar, så det är väl bra att räkna på foderstaten så att det inte är sånt som ställer till det. Själv har jag inte prövat de olika lugnande tillskott som finns, men det verkar finnas en del hästar som har blivit hjälpta av sånt.

Svar Till er alla 3.
Giraff: Jag har provat att miljö träna henne från marken... de går så där, i ock med att hon e så himmla snabb både på att vända där ifrån samt att gå på backe benen, hamnar man ofta i riskabelt lägge:crazy:. Men jag jobbar vidare:smirk:
Kan delvis hålla me om att nu när hon inte e fullt igång blir det kanske lite mycket energi.

Lilla_My
Jag e verkligen jätte tacksam över denna häst hon har en otrolig kapacitet och när hon slappnar av e hon jätte rolig att rida:):)
Förtroende har hon för mig, men inte tillräckligt mycke:angel:
När jag klippte henne här om dagen, när flugorna var som värst runt benen på henne, stog hon helt still på det ben jag klippte de andra benen for runt som bara den.
Du har så rätt när du skriver att JAG måste vara avspänd, har väl blivit en liten ond cirkel skulle jag tro, förrut hängde jag mest med i varje skutt hon tog skrattade åt de hela å klappa henne lite på halsen.
Men så var jag inte med vid ett tillfälle först hängde jag på vänster sida=Maja(hästen kallas de) blir rädd för mig å jag kastas över på högersida, dönar i marken å får en rejäl hjärnskakning.
Detta var innan vi upptäckte kotorna och rygg problemet, så nu när jag håller på att sätta igång henne känner jag att Jag siter lite å väntar på att hon ska reagera. Åå jag blir så arg på mig själv för att jag gör detta:eek::eek:

Bialitt:
Hon går fortfarande i sommar hagen, med gått om gräs.
Tyvärr har jag henne och två valackar, har provat att ha alla tillsamans, det fungerar inte de slås om henne. Har jag en valack hos henne brunstar hon så sju in i h**vete då de försöker betäcka henne vilket jag inte uppskattar:cool:
De går ute från 7-18 ca inne står de på halm+ att de får gott om ensilage.
Har provat havrefritt foder, märker ingen skillnad, har gett henne magnesium tillskott ingen skillnad.

Tack för alla tips.

Lilla_My
Jag e verkligen jätte tacksam över denna häst hon har en otrolig kapacitet och när hon slappnar av e hon jätte rolig att rida:):)
Förtroende har hon för mig, men inte tillräckligt mycke:angel:
När jag klippte henne här om dagen, när flugorna var som värst runt benen på henne, stog hon helt still på det ben jag klippte de andra benen for runt som bara den.
Du har så rätt när du skriver att JAG måste vara avspänd, har väl blivit en liten ond cirkel skulle jag tro, förrut hängde jag mest med i varje skutt hon tog skrattade åt de hela å klappa henne lite på halsen.
Men så var jag inte med vid ett tillfälle först hängde jag på vänster sida=Maja(hästen kallas de) blir rädd för mig å jag kastas över på högersida, dönar i marken å får en rejäl hjärnskakning.
Detta var innan vi upptäckte kotorna och rygg problemet, så nu när jag håller på att sätta igång henne känner jag att Jag siter lite å väntar på att hon ska reagera. Åå jag blir så arg på mig själv för att jag gör detta:eek::eek:



Jag är också sådan i perioder att när pållen tar ett "nervös-skutt" så rycker jag till, då skuttar han till igen, jag tar tag i tyglarna och spänner mig, han stressar, jag stressar... Ja, du vet hur det blir:crazy:
Men det blir som sagt bättre hela tiden. Jag har verkligen lärt mig att vara lugn i alla situationer, något som har hjälpt mig också i ridningen av andra hästar. Nuförtiden känner jag ett samspel med denna häst som inte liknar något annat jag varit med om.

Följande är lite OT men jag måste bara få skriva av mig efter en jobbig ridtur:
Idag tog vi ett steg bakåt i utvecklingen:( Det blåser riktigt mycket och jag hade tagit en fladdrig jacka på(skulle jag aldrig gjort för några år sedan när han var mycket nervösare), när första vindbyn kom och började slita i jackan fick pålle panik och drog iväg i full galopp, jag styrde ut i en plöjd åker för att undvika bilarna på vägen. Efter flera hundra meter sakta han av, men så kom en ny vindby medan vi var vid en läskig flaggstång och det bar av igen... Efter fem sådana ruscher satt jag stel som en pinne med ett hårt grepp om tyglarna-fast jag vet att det bara gör saken värre. Satt upp en stund på hästen som jag var i sällskap med, för att lugna nerverna. (tur att den tjejen ville rida min häst efter att sett oss vansinnesgaloppera några km) Efter en stund bytte vi tillbaka och jag red pålle en stund för att visa att allt var ok (utan hemska fladdrande jackan på mig). Hoppas nu att dagens ridtur inte kommer sitta i hans sinne alltför länge. Eller i mitt för den delen.

Det finns ett preperat som heter Placid,det gör att hästen blir lugnare i huvudet,helt godkänt att tävla på.Funkar jättebra,har själv använt det på 2 av mina hästar som blivit fel hanterade.En av den var så stirrig att man inte ens kunde klappa henne på halsen i början.Nu har de blivit "lugna" och stabila så att jag inte behöver använda Placid längre.Väst att testa,obs inverkar inget på känslighet för hjälper,blir ej slöa att rida heller,bara mindre stirriga.

Ja du, det lät inte som en trevlig tur:crazy:
Ibland behäver vi nog skriva/prata av oss, tur att vi har buke :D:D
Shyst sällskap du hade med dig, sånt gillar vi:bow:

Jag besluta mig att rida i ridhuset idag, då jag inte kunde få sällskap med mig ut.
Allt e frid å fröjd jobbar henne lite i skritt, börjar trava.. Längs ena långsida börjar hon stå imot, stannar tillslut, vill vända. Springa mellan portarna gjorde att solen sken in emellan åt, då blir det ett långt märke på marken.
Men till slut utan större insidenter tar vi oss förbi och senare även över:) å så bytar jag varv och vi börjar nästan om på nytt....

Då kommer någon in med barn vagn i ridhuset:eek: som om inte solen ställt till de redan....
Jag sitter bara å väntar på att hon ska fara runt, vägra gå inärheten(den stod i ett hörn) spänna sig mm, vad händer INGENTING.
Hon jobbar på fint runt inner skänklen i hörnet där den stod utan att titta på den.:bump:
Jag begriper ingentig den saken är klar.

Har nu googlat lite på Placid, kan helt klart vara värt att prova.
Får Åka till foderhandlaren i morgon å se o de har de hemma, hoppas...

Tack än en gång till er alla som tipsar och delar med er. en dansande banan till er

:banana:

putt putt !!

Jag ser det där som olater som du ska säga till henne om, det är inte ok att ge efter för alla impulser hon får:mad:

Känner så väl igen det från flera hästar, bla nuvarande:D jag rider ju bara fblhästar och de är snabba i reaktionerna och denna dam är extrem även för rasen:angel:

Men jag ser det som en fördel hon är kvick, känslig, ambitiös, vaken, :love: Men jag har fått tala om vänligt men betämt att sånt där larv bara pga att ngt händer, DET är inte ok.

Det går inte över på en gång, men idag är det en otrolig skillnad, enda stället hon verkligen till¨åter sej att ge efter för impulserna är hemma på stallbacken, (för där har jag varit slarvig med att tillrättavisa:o = smart häst med andra ord). Annars, visst känner jag att det rycker i henne, hon tittar osv, men hon vet att det är inte tillåtet att ge efter som sagt utan hålller sig i skinnet.

En sak som man kan tänka på, om hästen spetsar öronen:cool: och kollar på ngt så påminn direkt att "framåt", innan den hinner skutta till.

Om den gör skutt osv så ska du tillrättavisa på ett sätt som passar er. Jag har ibland använt spö, ibland att stanna upp och stå still, ibland bara morra varnande :mad: det beror på situation och vad som passar. Oftast bäst att stanna upp och bryta direkt, sen rida vidare då blir det tydligare, ett pet av spöt kan bara hetsa o bli fel effekt. Om man känner hästen väl så räcker det ofta att säga till med rösten.

Hästen kan alltså absolut lära sej att kontrollera sina reaktioner utan tillskott i foder o liknande....
Miljöträning ska inte heller behövas, det handlar inte om rädlsa utan om att ge efter för reaktioner oavsett vad ryttaren gör och det är INTE ok..

hmm, intressant men förstår inte riktigt hur det skulle hjälpa att "bestraffa" hästens flyktbetende som vissa har mer av och andra mindre....

Ska fundera vidare på saken....mycket intressant

hmm, intressant men förstår inte riktigt hur det skulle hjälpa att "bestraffa" hästens flyktbetende som vissa har mer av och andra mindre....

Ska fundera vidare på saken....mycket intressant

Därför att hästen ska inte ta till detta på eget initiativ hela tiden utan avvakta ryttarens signaler:idea: Är det något att oroa sej för så beslutar jag = ryttaren om ev flykt, inte hästen. :cool:

Min häst reagerar oxå otroligt snabbt och de har lett till en del avtrillningar (skrittar på lång tygel, avslappnad, hon ser en blå liten blomma, hjälp, och så ligger man där utan att ens hinna reagera)

Hon blir bättre ju mer förtroende hon får för ryttaren, hon känner sig tryggare om man är på marken så jag har jobbat från marken mkt med rösten och sen fortsatt fast uppe på ryggen.

Nu kan hon ju fortfarande oxå hoppa till men aldrig när man arbetar utan det är t.ex. när man skrittar på lång tygel och snackar med kompisen så kan hon sprätta till men samlar sig själv direkt. Oftast så hoppar hon till och lugnar ner sig och då reagerar den andra hästen, så fort går det.

Jag har vart noga med att behålla lugnet själv och inte t.ex. göra halt eller korta upp tyglarna utan i så fall bromsa henne med röst och sitsen tillbaka till det lugna tempot innan.

är det en realistisk tanke, kan man verkligen få en häst så jag vet inte hur jag ska uttrycka det...förtroendefull/underkuvad att man får bort flyktbetendet??

Det vore ju fantastiskt om så vore, kanske bara för att jag inte är nog duktig så ser jag inte det som en möjlighet. Ser nog hästen som ett "hopplöst" fall när det gäller att tvärvända.... Även om man är ledare så kan man väl ändå inte ta bort de instinkter som kommer när hästen blir överrumplad... ex av skott eller uppflygande fåglar. Jag kan ju också bli rädd för sånt, regera helt instinktivt men sen vara tillbaka på noll tid i normalläge.

I min lilla värld :p kan jag se att man kan vända tillbaka hästen och få tillbaka normalläget efter en reaktion men inte få bort den instinktiva reaktion på någon som skrämms.

Min ponny är sådär.

Det jag är är att var bestämd, du ska gå där jag vill så är det bara. Det hjälper oftast mycket att jobba sådana hästar i en mycket lågform så de slappnar av. Men ja jag sitter kvar och kan ska gå, jag tittar inte på det han är rädd för utan ramar in honom med benen och så går han tillslut, klappar när han är förbi.

Ponnyn är nu väldigt trygg med mig på, kan skritta på långa tyglar i skogen osv, men varenda gång det kommer upp en ny ryttare eller en ryttare som han känner inte är en säker ledar åmar han sig och är rädd för det mesta.

är det en realistisk tanke, kan man verkligen få en häst så jag vet inte hur jag ska uttrycka det...förtroendefull/underkuvad att man får bort flyktbetendet??

Det vore ju fantastiskt om så vore, kanske bara för att jag inte är nog duktig så ser jag inte det som en möjlighet. Ser nog hästen som ett "hopplöst" fall när det gäller att tvärvända.... Även om man är ledare så kan man väl ändå inte ta bort de instinkter som kommer när hästen blir överrumplad... ex av skott eller uppflygande fåglar. Jag kan ju också bli rädd för sånt, regera helt instinktivt men sen vara tillbaka på noll tid i normalläge.

I min lilla värld :p kan jag se att man kan vända tillbaka hästen och få tillbaka normalläget efter en reaktion men inte få bort den instinktiva reaktion på någon som skrämms.

Det kan man få,:idea: och det är inte kuvat, jag lovar, Kuvad är knappast ett ord du skullle få i huvudet om du träffade de hästar jag pratar om:D Den instinktiva reaktionen kan stanna vid en ryckning i kroppen eller stirra till, den måste inte hoppa iväg eller stanna.

Jag tycker om hästar med synpunkter för dom är intelligenta oftast och dom får ha synpunkter , men främst ska dom lyssna på mej.

Det är en trygghetsfråga för hästen att man INTE gör stor sak av "farligheter" som människa/ryttare för om inte jag gör det till en stor sak så blir det inte det för hästen heller. :idea: OM hästen gör det till en stor sak så tillrättavisar man den vänligt men bestämt. Det är inte farligt eftersom JAG säger att det inte är farligt. Hästar kan gå fram genom väldigt mycket bara på rent förtroende för sin ryttare:idea:

Hästar vill ha en trygg ledare som talar om vad som gäller. OM ledaren börjar sjåpa om allt som hästen tycker är läskigt kan du ju tänka dej själv egentligen hur hästen känner:crazy: Osäkerhet.


Kl, till bla ts
Så kräv att hästen inte skuttar och far pga att den blir rädd för det ena och det andra , den ska bara hålla rak kurs framåt och lita på dej:idea:
Ursäkta aldrig sånt med att den blev rädd, utan säg till, på ett lagom men tillrättavisande sätt. " tramsa inte!"

[QUOTE=flashlight;9095660]
En sak som man kan tänka på, om hästen spetsar öronen:cool: och kollar på ngt så påminn direkt att "framåt", innan den hinner skutta till.

Om den gör skutt osv så ska du tillrättavisa på ett sätt som passar er. Jag har ibland använt spö, ibland att stanna upp och stå still, ibland bara morra varnande :mad: det beror på situation och vad som passar. Oftast bäst att stanna upp och bryta direkt, sen rida vidare då blir det tydligare, ett pet av spöt kan bara hetsa o bli fel effekt. Om man känner hästen väl så räcker det ofta att säga till med rösten.
QUOTE]

Jag håller delvis med dig, att det har blivit en viss ovan. Men när du skriver med spetsade öron osv, Hon förvarnar inte! De gånger hon gör de för hon aldrig sin vilja igenom.
De som jag ser som ett problem är att hon hoppar/skuttar vänder mm utan tidigare singenaler- flykt beteendet slår till direkt. Åå de går fort:o
Jag har inte en chans att inverka positivt på henne, när de går så fort.

Min häst reagerar oxå otroligt snabbt och de har lett till en del avtrillningar (skrittar på lång tygel, avslappnad, hon ser en blå liten blomma, hjälp, och så ligger man där utan att ens hinna reagera.
:rofl:
Ja de där med blåa blommer, måste vara ett kött ätande månster:devil:
För att inte tala om Fjärillar!

Lång tygel har tyvärr inte fungerat på min häst om hon inte har sällskap, annars har jag löst de genom att hela tiden ge henne nya arbets uppgifter, skritt-trav övergångar, öppna, sluta, halt mm.
Lång tygel fungerar på slutet av ridpasset, när vi är lite trötta.
Eller e på väg hem.

Men sticker hon med dej då? Klart det går blixtsnabbt, men du kan fortfarande ta tag, stanna upp kanske tvinga tillbaka hästen till att gå förbi samma ställe igen -lugnt. Tex. Då lär den sej att det blir inget reslutat av det där beteendet.

Och man kan träna upp sej att ligga före och själv reagera lika snabbt, och ha en beredskap att säga ifrån, samt att parera snabbt.


Tala om för hästen att den får visst tycka det är läskigt men den måste inte fara hit och dit för det. MEn ta det med lugn, som stanna, gå tillbaka, gå förbi igen - lugnt. osv. En del hästar lär sej t o m att man kan kan använda detta skyggande till att komma i väg i galopp:banana::cool: Alltså ska den absolut inte få det.

:rofl:
Ja de där med blåa blommer, måste vara ett kött ätande månster:devil:
För att inte tala om Fjärillar!

Lång tygel har tyvärr inte fungerat på min häst om hon inte har sällskap, annars har jag löst de genom att hela tiden ge henne nya arbets uppgifter, skritt-trav övergångar, öppna, sluta, halt mm.
Lång tygel fungerar på slutet av ridpasset, när vi är lite trötta.
Eller e på väg hem.

Jag tror hästen testar dig och inte litar på dig till 100%, när min medryttare började rida min häst var hon odräglig och enda sättet för henne att kunna rida ut själv var om hon hade gramanen, annars tog min häst befälet på en gång.

Du kan ju ha en halsring/martingal att hålla i!

De har hänt att hon sticker, givetvis får hon gå tillbaka och förbi.
Men då e hon oftast mycket stressad så det käns som om inte inlärningen fungerar- kan lära sig något under rädsla/stress?

Min reaktion av detta är att tidigare nocharlerade jag beteendet, när vi kom förbi klappa jag henne= nöjd häst. Tills nästa "spöke" dök upp,

Nu sitter jag å väntar på reaktionen, för att parera den men istället blir det värre:crazy:

Jag sänder helt klart fel singnler till henne, måste bryta mönstert nu:eek:

Att hon inte litar på mig e jag helt överens med dig om, och tyvärr e förtroende ingenting man får i en hand väning.
Men det har blivit bätter under det året jag haft henne,

Att hon testar mig e jag inte helt säker på.
hon gör nämligen samma sak i hagen, om det kommer en fjärill, blå blomma eller kanske en större gräs tuva ivägen när hon travar/galopperar.

Klappa henne inte överdrivet, då gör du också affär av det, du kan däremot om hon är upprörd lägga en hand lite på halsen på henne för att påminna att du är där:idea:

Jo jag tror hon lär sig även om hon är upprörd, men det kan ta lite tid. Bara du behåller ditt lugn i alla lägen. Så gott du kan:D

Att hon fladdrar runt i hagen är ok, då är det hon själv som avgör, men hon får inte ge efter för samma impulser när du rider, även om hon tycker det är läskigt. Hon ska lita på dej helt enkelt. Matte reder upp det, vad det än är....


Ang bryta mönster, du ska vara likgiltig inombords för allt ni möter, inte göra affär av det, men det kan vara lättare sagt än gjort förstås. KAn du avleda genom att sysselsätta henne med ngt, hela tiden, under en tid? Övergångar, lite sk vikn, halter, osv. Det brukar ibland vara bra att koncentrera både sej själv o hästen på ngt annat.

Nä något överdrivande klappande blir det inte, jag e nog rätt snål med beröm igentligen:angel:

Att hon far runt i hagen e helt klart hennes problem, men efter som hon gör det tror jag inte att hon kör med mig, vilket jag tycker e skönt.

Jo det går att avleda med arbete, för fortsätta att jobba vidare helt enkelt.