Köpte två nya kattungar för tre veckor sedan.
Första veckan var dom inne i ett rum(med ventilation).
Den ena kattungen är jättenyfiken och kelig och vill vara med överallt.

Den andra kattungen är jätterädd och skygg.
Hon har inte blivit bättre under dom tre veckorna vi haft henne.
Hon är bara framme när vi är ute ur huset.
Annars ligger hon under sängen eller under soffan osv.
Hon hade en traumatisk upplevelse precis när vi köpte henne.
Hon försvann,rymde och ingen kunde hitta henne.
Hon kröp upp och gömde sig ovanför pedalerna i bilen och detta var i en hyrbil,eftersom vi inte hittade henne så hyrdes bilen ut.
Hon låg således där under den kalla natten och hela dagen när bilen körde genom Sverige.
Hon hittades dagen därpå.

Ja jag vet att det är oansvarigt att tappa katten, men jag letade i flera timmar.

Kommer hennes psyke att bli bättre??Hon var skygg även för uppfödaren+att dom bara var 10 veckor då jag köpte dom.

Hon kommer nog att förbli den blyga... Men blir hon modigare så gör det inget att hon är småskygg.
Den äldre av våra hanar är en sån småskygg katt, men utmärkt familjekatt ändå.

Ni får jobba med det. Kolla på trådar där de som jobbar med att fostra in hemlösingar gör, och låna idéer därifrån.

Att syskonet är socialt hjälper förstås, det blir förhoppningsvis viss draghjälp.

Att de var bara 10 v är nog INTE huvudproblemet här. Och inte att hon försvann heller. Det gjorde inget för att minska problemet, men hon var ju redan blyg innan har du berättat.

Trägen vinner!
Tänk på vilken trumfkänsla det blir när hon så småningom får förtroende för er och ni vinner hennes kärlek!!!

Lycka till!

Ja hon är så himla fin :love:

Idag sov dom iaf framme och jag kunde gå förbi, men plötsliga ljud eller att barnen kommer så springer hon.

Jag får känslan av att en sån katt inte borde vara i en barnfamilj, även om barnen är snälla mot djur. Det blir rätt mycket stoj och lek som nog inte är så snällt mot ett djur med ett psyke som behöver läka.

Hon kommer från en barnfamilj:crazy:

Spelar väl ingen roll?

Jag funderade ett tag på om omplacering kanske vore det rätta, men så har hon ju sin jämngamla syster här....
Kan inte göra mig av med henne,det är dotterns katt....

Jag skulle nog fundera allvarligt på att omplacera henne och skaffa en icke traumatiserad katt som sällskap till den ni har kvar. Den lilla erfarenhet jag har av så skygga katter är att det blir tredubbelt så svårt om det är barn involverade då man inte kan kontrollera miljön.

Vi har en tredje katt också så vi behöver inte skaffa en till om vi omplacerar.

Tror du det hade varit det bästa för henne även om systern bor kvar hos oss??

Det är skitsvårt att säga utan att ha sett katten, bara ni kan veta vad som är bäst för kissen. Men har hon inte gjort några framsteg på tre veckor så skulle åtminstone jag börja fundera.

Var hon så här i sitt förra hem eller började det hos er, efter den där traumatiska grejen?

Jag kan till viss del hålla med tassen.
Har en skyggis själv, hon var dock vildkatt som bebis, som har bott här i 9 månader nu, hon är fortfarande inte tam och varje gång jag får besök går hon tre steg tillbaka i sin utveckling till att bli en trygg katt. Hade jag haft barn hade det aldrig fungerat.
Eftersom jag bor själv med mina katter har jag inget behov av att ha henne tam och eftersom jag aldrig intresserat mig för henne på det viset hon är rädd för (ta i henne) så accepterar hon mig och är inte spec rädd när jag är själv. Har jag däremot besök går hon och gömmer sig och kommer inte fram förrns besöket sover;)

Hastiga rörelser från mig skrämmer henne fortfarande till flykt vilket gör mig än mer tveksam till barn.

Jag har också en skygg honkatt som springer och gömmer sig under sängen så fort det ringer på dörren. Köksfläkten år också otäck. Hon har vant sig vid vissa människor och blir modigare och modigare, men det tar tid. Hon är 4 år och jag fick henne när hon var 8 månader. Hon hade då flackat runt med sin matte med bil och tåg och man kan tycka att det skulle ha vant henne vid nya människor, men icke. Hon är inte rädd för att undersöka nya platser, vilket jag märkte när jag flyttade. Då var det min andra, annars modiga kisse, som var feg istället :p

Jag försöker stärka hennes självförstoende genom att berömma henne och gosa med henne. Fast det är på hennes villkor och att bli upplyft är fortfarande inte så kul. Då stretar hon och vill ner på en gång. Hon har dock blivit en riktig goskatt på den senaste tiden. ;)