Kan någon hjälpa mig? Kanske får jag aldrig se honom igen. Jag är så jävla ledsen.

Jag ska försöka berätta kort innan jag kvävs av en klump i halsen.
Min lilla kattpojk finns kvar hos ett ex i en stad 40 mil härifrån. Jag flyttade till den staden pga förhållandet med exet. Allt rasade ihop efter ett par veckor, det tog slut. Jag hade lämnat jobb, vänner, allt. Jag mådde väldigt, väldigt, väldigt dåligt innan flytten därifrån, låg på sjukhus mycket.
Jag klarade inte av att ha katterna, och vi kom överens om att de (min, och hans som är min katts kompis, vi hade delad vårdnad) skulle bli kvar där tills jag kommit på fötter efter flytten och kunde ha min älskling på prov igen (tårarna bara rinner, det gör så ont).
Det har tagit lång tid innan jag kunnat ta det här steget, jag flyttade i april förra året, och inte förrän nu klarar jag av att försöka.
Och nu kanske jag aldrig får se honom igen-exet vägrar att låta mig hämta honom. Han har fått för sig att han äger katten för att jag skrivit försäkringen på honom av praktiska skäl, den tid min katt skulle bo kvar. Jag har INTE sålt eller gett bort katten till honom, och nu står jag maktlös.
Han hittar på de mest otroliga historier för att jag inte ska komma åt min katt, ljuger, vägrar vara nåbar på alla sätt. Jag är desperat, åker jag de 40 milen upp, så kommer han inte att släppa in mig, alt gömma katten eller liknande. Tyvärr är det så att jag mår illa av bara tanken på att åka tillbaka dit upp på grund av historien där, jag har aldrig mått så dåligt i mitt liv som då.
Man tror inte att det är sant när någon i vuxen ålder kan bete sig så här, jag förstår att man tycker om min katt. Han är en sån alla älskar. Men inte f-n kan man ta ifrån någon ett djur för att man tycker om det? Skulle jag vara fodervärd för en häst, och vägra lämna tillbaka den, för att jag gillar den-hur skulle det se ut?

Ja, han har psykiska problem. Inga fel på hur han tar hand om katterna, om man frågar sig detta.

VAD SKA JAG GÖRA? Han är min lilla själsfrände, jag har aldrig kunnat förlika mig med att vara skild från honom på det här sättet...det känns bara fel, fel, fel, från början till slut. Jag har haft många katter, men min lilla tjockis är sin alldeles egen.
Kanske är det svårt att förstå hur mycket man kan känna för ett djur, men han och jag har ett band som inte går att bryta.

Kan någon ge mig tips på vad jag kan göra?

:cry:

Kan någon utomstående styrka att katten är din? Finns det kvitto, t ex? Annars är ju bevisläget besvärligt. Vet inte om man kan polisanmäla för egenmäktigt förfarande - annars kan ju det vara ett alternativ om du orkar ta strid. Trist.

Det där är en knepig fråga.

Jag förstår dig som vill ha tillbaka honom.

Förstår också exet som inte vill lämna iväg honom efter att ha haft honom som sin i ett och ett halvt år.

Hoppas du på något sätt kan styrka att katten är din, för det där lär inte lösa sig på fredligt vis, känns det som. :crazy:

När köpte/fick du katten?
Kan någon, ex. den katten kommer ifrån styrka att det är din kanske?

Rent krasst, du har varit ifrån katten sedan april förra året. Ditt ex tar bra hand om katten. Dessutom har katten sin kompis där.

Visst förstår jag att du saknar din katt, men vad är bäst för katten?

Har du inget som styrker att du äger hästen så är det nog kört tyvärr.

Hårt men sant, Cyllene. :(

Har du inget som styrker att du äger hästen så är det nog kört tyvärr.

:p

I övrigt håller jag med Cyllene... Tyvärr, för din del.

Cyllene,det är en katt :angel:.
Sen undrar jag hur mycket frågan gäller en katt , och inte outredda känslor och händelser?

Från vems håll? Inga, gällande mig.

Varför skulle det vara kört? Han har inga bevis på att han äger honom heller.
Han kommer att ha en kompis här också, detta var en temporär lösning alla var överens om, de har inte vuxit upp ihop.

Det handlar inte om ägarskapet, alla vet att han tillhör mig.
Jag kan väl säga att det nog kan handla om ett visst kontrollbehov också. Inte från mig.

Men vad "alla" vet spelar liksom ingen roll om du inte har några bevis för det. :(

Vad bra att ingen prestige är inblandad. Då kanske du ska ta en extra funderare på vad som är bäst för katten?

Jag blir bara ännu ledsnare av den här tråden, ska be moderatorn att ta bort den.
Tack ändå för att ni ville läsa.

Jag förstår att du saknar din katt och är ledsen. Men utan papper lär det inte gå att få tillbaka den heller. En tröst måste väl vara att tänka på katten, och att den faktiskt har det ok? Att bo med en kompis och så. Även fast det är svårt måste man tänka bortom sig själv ibland.

Är katten ID-märkt, om ja, vilken står som ägare i Kattägarregistret? Finns det ett köpeavtal som anger dig som ägare är det klart, då är katten din.

[QUOTE=Lines;9133162]Cyllene,det är en katt :angel:.
Vad vill du ha sagt med det?

Har du läst Cyllenes inlägg?:angel:

Har du läst Cyllenes inlägg?:angel:
Ja det har jag. Vad menar du?

Då så hade du sett att hon skriver häst ,inte katt.

Jaha ok.
.........

Jag vill förklara att jag blev ledsen av att läsa det jag själv skrivit, kunde inte sluta gråta när jag drog ur korken...:( Jag ville inte diskuter vidare.
Men jag ber om hjälp om hur jag ska få tillbaka honom, inte att jag ska ge upp honom.

Han är en huskatt, typisk en krona tassen..jag tog honom för 7 år sen pga avlivningshot. Och det var tur, det ledde till en underbar vänskap. :love:
Han är inte id-märkt, bara kastrerad, vaccinerad och försäkrad, och därmed inte registrerad på något sätt (och inte trodde väl jag att det skulle sluta så här..) En tatuering syns inte i hans öron (han är väldigt svart), och dumma jag hann inte chippa i tid.
Behöver jag säga att han ska bli registrerad omedelbart om jag får hem honom? :(

Gällande ex, så hade vi bestämt förrförra veckan att jag skulle hämta honom på prov. Sen gick han under jorden så att jag inte skulle nå honom, och lögner i det här är inte acceptabelt.

Jag mår så jävla dåligt över det här, vi är verkligen bästa vänner. Vi har liksom alltid varit med varandra.

Jag vet att jag kan vända mig till kronofogden, men vill ha lite mer juridisk hjälp.

Tråkigt att det blivit så här för dig :(

Juridiskt sett så måste du ha ett kvitto eller något annat bevis på att katten faktiskt är din, tyvärr. Du kan ju alltid be uppfödare eller andra bekanta som vet att katten är din gå i god för dig, men ditt ex kan ju lika gärna be sina vänner göra samma sak för honom, och då står ju ord mot ord och eftersom katten bor hos ditt ex så kommer den nog stanna där. Det enda jag tror du kan göra är att prata med exet, få honom att förstå hur mycket katten betyder för dig och hur ledsen du blir om du inte får träffa katten igen, bli inte arg, lite medkänsla måste han ju ha.

Det är lätt att vara efterklok men detta är nog en läxa du måste lära dig "till nästa gång", hur tråkigt det än är :(

Om jag hade haft katten som "min" 1½ år inte hade jag heller varit glad att släppa iväg den. Om du inte kunnat ta hand om den på så här lång tid kanske Exxet inte är så säker på att du kan göra det framöver heller? Vem av er har bott med katten längst tid?

Juridiskt står det ord mot ord och om du inte har något som styrker att katten är din och inte hans (de flesta av era bekanta ser den nog som hans vid det här laget också kanske?) så finns det inte mycket hjälp att få den vägen ifrån.

Jag beklagar innerligt din förlust!! Och är lesen att jag inte har några tips att komma med för din skull. För kattens skull håller jag nog på Exxet så katten slipper förflyttas 40 mil "på prov", komma till en nu för den hyfsat okänd människa och omgivning utan sin kompis och så om det inte funkar - skall den tillbaka 40 mil igen.

Han är en huskatt, typisk en krona tassen..jag tog honom för 7 år sen pga avlivningshot. Och det var tur, det ledde till en underbar vänskap. :love:
Han är inte id-märkt, bara kastrerad, vaccinerad och försäkrad, och därmed inte registrerad på något sätt (och inte trodde väl jag att det skulle sluta så här..) En tatuering syns inte i hans öron (han är väldigt svart), och dumma jag hann inte chippa i tid.
Behöver jag säga att han ska bli registrerad omedelbart om jag får hem honom? :(

Gällande ex, så hade vi bestämt förrförra veckan att jag skulle hämta honom på prov. Sen gick han under jorden så att jag inte skulle nå honom, och lögner i det här är inte acceptabelt.

Jag mår så jävla dåligt över det här, vi är verkligen bästa vänner. Vi har liksom alltid varit med varandra.

Jag vet att jag kan vända mig till kronofogden, men vill ha lite mer juridisk hjälp.

Vem har betalat för vaccinationer och kastrering? Kan du bevisa att du har betalat försäkringen ändra fram tills ni kom överens om att skriva över den på ditt ex och du kan dra fram kvitton på att du betalat all veterinärvård bör du ha chans att få rätt till katten. Jag känner tyvärr inte till någon juridiksida på internet, men det finns sidor man kan maila juridiska frågor och få svar. Försök hitta en sådan så får du kanske den hjälp du behöver.

Ta kontakt med www.familjensjurist.se dom kanske kan hjälpa dig :)

Jag har haft min katt sen har var kattunge. Den här personen kom in i bilden flera år senare, det är absolut ingen katt vi skaffat gemensamt. Min katts kompis är från början min egen, som jag sålde till mitt ex.
Om jag kan få hem honom igen, så kommer jag aldrig kunna släppa honom igen...
Min katt mår inte dåligt av att flytta, han är inte den typen, utan väldigt glad, anpassningsbar och trygg, vi har flera flyttar bakom oss, så där finns inga problem. Han och jag har rest mycket, förhållandet var ett distansförhållande i början, och min pojk fick följa med ibland, och åkte glatt i knät på tåget, han tycker om när det händer saker. :love: Han är verkligen inte vilken katt som helst, särskilt inte för mig..vi har varit igenom så mycket. Det har varit så otroligt svårt att vara utan honom.
Mitt ex VET exakt vad jag och katten har för relation, så problemet ligger i att resonera med honom nu. Han har mobilen avstängd hela tiden, är inte online, svarar inte på sms...vi måste för i h*lvete PRATA om det här, oavsett!! Jag vet inte hur f*n jag ska kunna lösa det här om personen inte ens går att få tag i? Jag är så frustrerad och ledsen!
Jag grinade hela kvällen igår, jag är så oroad att jag inte tänker på annat.
Jag kan inte förlora honom!!

Jag betalar fortfarande försäkringen varje månad, den har bara skrivits över på honom tills han skulle tillbaka. Jag har betalat vacc och kastrering, tyvärr tror jag att jag skickade med vacckorten...han har inte fått sina nya sprutor efter sista. Ska kolla lite om jag kan hitta något. Kastreringen gjordes när han var 8 månader, så det är ett tag sen...
FAN, vad jag hatar det här! :cry:

Tack, jag ska kolla :)

Va????????

Vad va?????

Vadå står häst ist för katt? Jag hänger inte med...

Har du läst Cyllenes inlägg då?

ahhhh....nu är jag med.
Så går det när man skum läser

I sådana fall; åk dit och hämta katten. Ta med dig en förälder eller någon annan lite lagom respektingivande person.

Jag är 26 år och utan föräldrar ;)

Tyvärr vägrar han det också, det skulle vara lite trist att åka 40 mil och personen vägrar att öppna dörren. Märks det att jag känner mig chanslös? :(

Gå till hans arbetsplats, där kan han inte gömma sig ;) Finns det ingen annan du kan ta med dig då? Det måste ju inte vara en förälder.

Jag vet inte om han gör det, eller var, isåfall..jag vill verkligen inte behöva ta till någon rättslig åtgärd-vilket egentligen är otroligt fånigt, när man skulle kunna sätta sig ner och prata som två vuxna människor, vilket inte är lätt när personen håller sin mobil avstängd. :smirk:

Nä, då har du nog inte så många alternativ kvar...

Maila den där juridikfrågan och hör vad de har att säga. Bedömer de att katten är din är det bara att polisanmäla exet för stöld antar jag.

Du kan ju skriva ett brev till honom som bara går att hämta med mottagningsbevis. Då vet du om han fått det. Sen kan du gå till närmsta polisstation och förhöra dig om vad du kan göra. I ditt fall har du ju en bevisbörda, om inte exet släpper katten.

Hm, kan du förklara det där lite?

Usch, vad fruktansvärt det måste kännas för dig! :(
Håller tummarna för att exet tar sitt förnuft till fånga, förstår att det måste vara väldigt svårt för honom också men katten är ju din ändå.

Tack, det värmde. :love:

Sorry att jag skrev häst istället för katt. Där ser man att jag bara har en sak i huvudet eg... ;)

Jag överlever :D Frågan är vad katten anser. :rofl:

Hur går det? Fått tag på exet?

Nej :mad: Nu fick han en sista chans, tyvärr får jag gå vidare med saken.

Usch vad jobbigt att det vart så här...Hur ska du gå vidare? Blir det polisanmälan eller?

All pepp åt dig,så får vi hålla tummen för att du ska få tillbaka katten! :banana::bump:

Hoppas att du kommer på ett sätt att få din katt tillbaka! Jag har själv varit med om att min första egna katt blev "stulen" av min pojkväns morföräldrar, då han dog i en bil-olycka...det var helt sjukt, men dom tog min katt när jag var på skolan! Det var för att riktigt såra mej och så visste dom att katten var värd en massa pengar, hon var fortfarande katt-unge och av rasen main coon, vilket var oerhört ovanligt i början på 90-talet i italien...Folk kan vara helt..jag har inte ord, bara för att "jävlas", vilket ditt x håller på med... Min pojkväns morföräldrar sa till o med att dom dödat katten...vilket inte var sant. jag hade "tur" o fick tillbaka henne, antagligen för att hon hade diarree o bajade överallt eftersom dom gett henne annan mat än vad hon var van vid. Dessutom i den stunden "behövde" jag verkligen min lilla katt att trösta mej med, men tydligen var dom så chockade över vad som hänt att dom skyllde på mej av nån konstig anledning o ville genom katten riktigt göra mej illa....vem vet vad som rör sej i huvudet på andra? Hoppas verkligen att katten kommer tillrätta!!!

Vad fruktansvärt :crazy::mad:.

Jag är inte säker på hur än, men jag kan säga att jag INTE vill att det ska behöva gå så långt. Tyvärr får jag ingen kontakt, inte mycket mer jag kan göra nu å exets vägnar.
Vad snälla ni är som bryr er. :bow: Jag ger mig f-n inte! :mad:

Men wtf?? :eek: Man blir helt chockerad över hur det kan gå gällande djur och och lagliga rättigheter. Hade antagligen inte hänt något om du anmält dem.

Mitt ex vill inte terrorisera mig på något sånt där sätt, bara vägra lämna tillbaka min pojk. Just nu kan jag säga att jag skiter i vad han tycker om det hela, jag är trött på att försöka resonera med någon som beter sig som 12.
Ägarskapet är inget att diskutera, däremot att stjäla katten. Är väl bara en tidsfråga innan katten dött/rymt/blev sjuk. :cool:

Jag var inblandad i en händelse som liknar denna...byt ut katt mot hund istället. Hundägaren lånade ut sin hund i ca. 1,5 år. Hundägaren ville ha tillbaka sin hund efter att valpkull på valpkull togs på hunden utan tillåtelse. "doggnapparen" gav ej med sig. Det hamnade i tingsrätten och hundägaren förlorade, hunden klassades som gåva. Hundägaren hade betalat försäkring hela tiden hade massor av foton på hund och familj tillsammans...men icke. Tingsrätten gick på "dognapparens"sida. Tyvärr ser det mörkt ut för din katt.:(

Pft, här gåvas inget. Har grinat klart. :devil::banana:

grrrr, fy för i bubblan vad detta gör mig ledsen.
Jag kan föreställa mig vad din katt betyder för dig, och jag tycker helt klart att du ska ha din pojk tillbaka. Det verkar som att du behöver din vän..

JAG FÖLJER MED SÅ ÅKER VI OCH HÄMTAR KISSEN! Mina blickar KAN mörda. :banana:

Låt säga nu att du trots att skulle vinna en tvist, då lär din ex säkert få rätt till ersättning för att ha haft katten. Så ska du gå till rätten får du räkna med att det kommer kosta. Och du får nog räkna i många tiotusentals kronor.

Det är tveksamt om de ens tar upp målet i rätten, man brukar försöka få till stånd förlikning istället.

Tyvärr, jag har betalat försäkringen och en del av hans upphälle varje månad.
I vilket fall som helst är det synd att det skulle gå så här långt, jag vill verkligen inte skapa problem.

Och du får nog räkna i många tiotusentals kronor.

Ähm..:crazy:

Haha, så långt ska vi väl inte gå. ;) Tack för ditt stöd iallafall

Hmmm....låt mig även tillägga att jag och min vän åkte ca. 25 mil och skulle hämta tillbaka hunden, själva hämtadet gick väl bra förutom att "doggnapparen" ringde polisen så vi blev stoppade efter 15 mil för egenmäktigt förfarande och fick snällt lämna tillbaka hunden till "nötterna" och det låg ju inte i fatet för min vän i tingsrätten.

Klart du ska ha tillbaka katten om den är din. Se till att den du köpte katten av styrker att det stämmer samt ngn mer vän/släkting.

Sen är det tyvärr lite som Cylene säger, katten mår säkert alldeles förträffligt där borta. Men det är lite som du hävdar också, mina foderhästar genomåren har mått bra hos mig men de har en ägare och det är inte jag.

Någon säljare finns inte, jag räddade honom undan ett hot som dränkt katt...:crazy: Det är 7 år sen också.
Personen VET att han inte har rätt till katten, det pågår någon slags fånig skuldförhandling.:smirk: Moget.

Du vet väl vart han bor? Det är väl bara att åka dit och hämta katten? Öppnar han inte så sitt utanför, nån gång måste han ju gå ut/komma hem.

Yes, 40 mil uppåt. :smirk:

Ja vadå då? Det är ju din katt, jag hade lätt åkt 140 mil för att hämta hem min katt.

Hörru du, avståndet för mig är inga problem, jag har PENDLAT det under lång tid. Om du läser i tråden ser du att personen inte kommer att öppna. Vad tycker du att jag ska göra isåfall? Jag är inget fan av att sova i en trappuppgång.

I vilket fall som helst, så vill jag säga till alla att jag har mer koll på läget och kan återkomma när jag vet mer.

Yes, 40 mil uppåt. :smirk:

Det här svaret från dig tog jag som att avståndet var ett problem för dig...


Hörru du, avståndet för mig är inga problem, jag har PENDLAT det under lång tid. Om du läser i tråden ser du att personen inte kommer att öppna. Vad tycker du att jag ska göra isåfall? Jag är inget fan av att sova i en trappuppgång.

Hade jag vart du så hade jag struntat i vad jag var ett "fan" av och suttit där tills han öppnat dörren, nån gång måste han ju gå in eller ut, speciellt om han har ett jobb.

Eller så kan man hålla sig borta hemifrån några dagar? :smirk:
(Ja, jag vet hur weird det låter..)
Jaja. Nu ska jag undersöka ett par lösningar. :cool: Får tacka alla för engagemanget i tråden, jag återkommer, förhoppningsvis med goda nyheter.

Har man katt så kan man ju inte vara borta flera dagar utan att någon åtminstånde går in i lägenheten och ger den mat etc. Inte heller om man har ett jobb att sköta (man behöver ju inte åka upp över helgen).

Jaja, hoppas det löser sig för dig.

Efter den här jobbiga tiden har jag fattat ett beslut som skär i hjärtat..
Han får stanna. I slutändan vill jag att han ska vara lycklig.

Nu ska jag bara övertyga mig själv om att jag gjort rätt, och sluta drömma om honom på nätterna. :cry:

Tack alla som brydde sig.

Vad starkt gjort! :bow:
Otroligt ledsamt för dig dock. :(
Men du kan hälsa på katten ibland iaf?

Jag tror faktiskt inte att jag skulle klara av att träffa honom igen.

Allt detta blev så mycket värre än det kunde ha blivit, från början skulle vi ha sett hur pojken trivdes med att bo hos mig igen och agera därefter.
Han får det bra däruppe och behöver inte hamna i mitten av något, och jag behöver inte oroa mig för att det kanske inte skulle ha fungerat.

Det tar nog lång tid att försöka lägga det bakom mig på något sätt, men nu är det som det är.

Jag hade inte gett upp