Hur är det egentligen med det här med att sälja häst, men med återköpsrätt, dvs att hästen inte kan/får säljas till tredje person utan att föregående ägare erbjuds köpa tillbaka hästen?

Det är ju inte juridiskt hållbart att bara skriva att hästen inte får säljas vidare eller liknande. Däremot om man skriver dit en påföljd, t ex ett vite, så håller det. Fast om nu hästen ändå säljs vidare så står man där med en tuss pengar i näven från vitet (i bästa fall, i sämsta fall står man med en fordran på vitet som man inte får in), och hästen är likförbannat såld.

Så finns det något sätt där det går att sälja en häst, men ändå garanterat att 'första chansen' att köpa tillbaka den om köparen någon gång ska sälja den?

Går det att sälja typ 75% av hästen och reglera så att hästen inte kan säljas utan båda ägarnas medgivande? (Eller kan då den som äger 75% av hästen sälja sina 75% bäst h*n vill?)

När det gäller det där med delägare så finns det en lagstiftning, som jag inte kommer ihåg vad den heter, som kan tvinga fram en försäljning om inte all delägare är överens. D v s så även om fortfarande äger 25% och inte vill sälja till den nya ägaren så går det att tvinga fram en försäljing. Så det är nog inte heller någon garanterad väg att gå.

Tror det enda som finns är att lämna hästen på foder och själv behålla äganderätten om man verkligen vill ha koll på var den tar vägen.

När det gäller det där med delägare så finns det en lagstiftning, som jag inte kommer ihåg vad den heter, som kan tvinga fram en försäljning om inte all delägare är överens. D v s så även om fortfarande äger 25% och inte vill sälja till den nya ägaren så går det att tvinga fram en försäljing. Så det är nog inte heller någon garanterad väg att gå.

Tror det enda som finns är att lämna hästen på foder och själv behålla äganderätten om man verkligen vill ha koll på var den tar vägen.

Fast när det gäller delägarskapsgrejen,om vi låtsas att person X äger 100% av hästen. Så säljer X 75% av hästen till person Y, för 10 000 kr (lätt att räkna med). I kontraktet skrivs in att hästen kan inte säljas till tredje part utan X och Y:s medgivande. I de fall parterna är oense, så har den part som motsätter sig försäljning rätt att köpa ut den andra parten med belopp XXX kr.

T ex, Y vill sälja sina 75% till Z. X säger nej. X kan då köpa ut Y ur hästen med 10 000 kr, och har då 100% äganderätt igen. DÅ slipper ju Y sitta med en häst (eller ja 75% av en häst) som h*n inte vill ha, utan om Y vill sälja, ja då får Y igen sina pengar. Endera av en tredje köpare (vid X medgivande) eller av X (om X motsätter sig försäljning)?

Går det att göra så?

Går det att göra så?

Jag är inte helt 100, men jag tror inte det.
När häst är såld så äger du den inte längre och har inte längre några rättigheter alls på det viset...

Jag är inte helt 100, men jag tror inte det.
När häst är såld så äger du den inte längre och har inte längre några rättigheter alls på det viset...

Fast i exemplet äger jag 25% av hästen. Jag begriper ju att man kan inte göra så om man säljer 100% av hästen, men om man fortfarande är delägare i hästen, frågan är då om det går att göra så? För då äger jag ju fortfarande 25% av hästen, och bestämmer ju över 25%.

Men varför vill man krångla till det juridiskt just med hästar? Man säljer hus, bilar, båtar, kor och mycket annat utan att krångla till det med konstiga återköpsklausuler.

Vill man ha pengarna för hästen men ändå ha kvar "äganderätten" utan att betala för det? Ibland kan jag tycka att i det rent affärsmässiga avseendet så är hästhandlarna med feta plånböcker på auktioner mer seriösa än de försök till juridiska kringelkrokar man läser om på buke...

Fast i exemplet äger jag 25% av hästen. Jag begriper ju att man kan inte göra så om man säljer 100% av hästen, men om man fortfarande är delägare i hästen, frågan är då om det går att göra så? För då äger jag ju fortfarande 25% av hästen, och bestämmer ju över 25%.

Det just i fall som detta som den där lagen går in och tvingar alla att sälja oavsett om de vill eller inte. Alltså när man blir osams som delägare.

Kom på en sak till när det gäller delgande. Det är ansvars biten. Vem ska ha ansvaret för hästen? Den som får ansvaret blir ju då huvudägare, men det från tar inte delägarna från att stå för kostnaderna för hästen motsvarende sin ägar andel. Så om du har 25% kvar så får du betala 25% av alla kostnader för hästen också.

Jag tror att den bästa garantin är att ta till i överkant med vitet. D v s ta i så det aldrig kan bli mer lönsamt att sälja hästen och betala vitet.

En häst som säljs för 20 000 kr med återköpsrätt mot vite 100 000 kr t ex. Känns inte som någon jätterisk att hästen för 20 000 kr kommer att springa upp i över 100 000 kr i köpeskilling.

Men varför vill man krångla till det juridiskt just med hästar? Man säljer hus, bilar, båtar, kor och mycket annat utan att krångla till det med konstiga återköpsklausuler.

Vill man ha pengarna för hästen men ändå ha kvar "äganderätten" utan att betala för det? Ibland kan jag tycka att i det rent affärsmässiga avseendet så är hästhandlarna med feta plånböcker på auktioner mer seriösa än de försök till juridiska kringelkrokar man läser om på buke...

I mitt fall handlar det helt krasst om att ev ge hästen en chans att vara kvar i livet, men ändå få ut pengarna eller största delen av pengarna för henne för att ha några pengar att använda till ny häst.

Jag har fått en förfrågan om att sälja henne som avelssto om inte hennes knä mirakulöst blir bra. Jag skulle allra helst vilja tycka att 'du får låna henne till avel, vi skriver ett fodervärdskontrakt'. MEN, den krassa sanningen är att om jag vill ha en ridhäst, så behöver jag pengarna från henne som iaf grundplåt.

Alt är då att ta bort henne och få ut försäkringspengarna, eller att sälja henne för försäkringspengarna (hon är lågt försäkrad, hon är värd det hon är försäkrad i även som rent avelssto).

MEN.. det finns en sak jag inte vill riskera, för hennes skull. Och det är att hon säljs vidare, och någon gång efter vägen hamnar någonstans där någon t ex tycker att 'men den måste ju gå att rida lite på, den är ju inte halt i hagen'. Och så provar de rida lite, det går bra, de ökar på lite, det går också bra. Så ökar de på lite mer och det går inte bra. Jag ser ingen anledning, om det inte går vägen med hennes knä, att hon ska behöva gå igenom alltihop igen. Jag har naturligtvis inget emot att hon vid en ev försäljning promenadrids på en nivå som hon då ev klarar av. Men hon ska inte behöva 'ridas sönder'. Och det är en arbetsvillig häst, som är väldigt tålig, och som redan bevisat att hon 'biter ihop och jobbar på'.

Och jag vill säkerställa att hon slipper hamna där. Alltså vill jag säkerställa att hon inte säljs vidare, utan att om en ev ny ägare inte kan ha henne kvar, så köper jag tillbaka henne för samma summa som hon såldes för. Oavsett skicket på hästen ska tilläggas, hon kommer ju aldrig att öka i värde, gör hon något minskar hon, men det skiter jag i. Jag är beredd att sälja henne/större delen av henne som avelssto, och om hon visar sig t ex inte kunna bli dräktig, och då i realiteten inte är värd en krona, så skitsamma, jag köper tillbaka henne för det hon såldes för. Och låter henne få sluta sina dagar.

Det enda jag inte gör är släpper den där sista kontrollen som det ironiseras över. Jag varken tänker eller behöver hålla på och dutta om 'du vet hon ska ha sånt täcke vid sånt väder, och så måste hon äta sån mat, gå ute så många timmar etc', utan det enda jag vill ha kvar kontrollen över det är att hon slipper riskera bli en vandringspokal.

Kan jag inte garantera det, då får hon somna.

Jag tror att den bästa garantin är att ta till i överkant med vitet. D v s ta i så det aldrig kan bli mer lönsamt att sälja hästen och betala vitet.

En häst som säljs för 20 000 kr med återköpsrätt mot vite 100 000 kr t ex. Känns inte som någon jätterisk att hästen för 20 000 kr kommer att springa upp i över 100 000 kr i köpeskilling.

Så tänkte jag först. Men sen slog det mig att OM en ev ny ägare skulle få någon allmän snurr, hamna i grava ekonomiska svårigheter, missköta sin ekonomi etc. Och sälja hästen, och då begå kontraktsbrott, som har en påföljd av 100 000 kr i vite, så tja då kan det ju för personen kvitta om man har 100 000 kr TILL i fodran hso kronofogden..

Innan jag kom på det kändes det ju vattentätt med vitesdelen, bara dra i med vitet (hästen kommer som sagt inte öka i värde, så ganska lätt att säkerställa att det blir en så dyr affär att sälja den att ingen vid sina sinnens fulla bruk ens tänker tänka tanken)

Om tankarna snurrar så på dig tror jag det bästa är att ta bort hästen. Får några absoluta garantier finns aldrig. Ditt ovanstående resonemang gäller ju även om du lämnar hästen på foder till någon. Om det vill sig illa blir hästen illa behandlad, försvinner och du tappar kontrollen utan att kunna göra något. DET är värre än att spara lite till för att ha grundplåt till nästa häst.

Jag tar hellre bort en häst om den har speciella förutsättningar (=snäv skara spekulanter) än riskerar att den hamnar fel. Min ekonomi får inte styra hästens välbefinnande.

Om tankarna snurrar så på dig tror jag det bästa är att ta bort hästen. Får några absoluta garantier finns aldrig. Ditt ovanstående resonemang gäller ju även om du lämnar hästen på foder till någon. Om det vill sig illa blir hästen illa behandlad, försvinner och du tappar kontrollen utan att kunna göra något. DET är värre än att spara lite till för att ha grundplåt till nästa häst.

Jag tar hellre bort en häst om den har speciella förutsättningar (=snäv skara spekulanter) än riskerar att den hamnar fel. Min ekonomi får inte styra hästens välbefinnande.

Min ekonomi styr ju inte heller, jag har inte haft med slja till avel, dels för att jag inte anser att man säljer ett maidensto som avelssto, och dels för jag inte anser att ett oprövat stp som inte är exceptionell på något vis, har i allmän avel att göra.

Men nu har jag fått en specifik förfrågan, som jag dock inte tagit ställning till ens teoretiskt, men där jag rent spontant mycket väl skulle kunna tänka mig att låta personen få ta föl.

Skulle ekonomin styra skulle jag kunna sälja henne för MER än försäkringspengarna till avel, dvs få ut MER för henne om jag tar bort. Eller så kunde jag T.märka henne, få ut hela summan och ovanpå det sälja henne, dvs även där få mer pengar.

Men det spelar ingen roll hur mycket pengar jag får, kan jag inte garantera hennes framtida välfärd så spelar det ingen roll. Utan då kommer jag ta bort. Och om vi t ex säger att försäkringebolaget tycker 'mer tid' i ett läge där jag tycker att 'det räcker, hon har utstått nog' så kommer jag att ta bort utan f-pengarna med.

Däremot, så att låna ut henne, det innebär att jag då på bekostnad av att kunna ha en egen häst, sponsrar någon annan med häst. Och där går gränsen så att säga.

Vi har två hästar hemma som aldrig kommer hamna hos någon annan. Kommer inte vi att kunna ha dem, får de träffa sin skapare. De är speciella - var och en på sitt vis, men inte onormala eller problemhästar.

Men jag har en gång sålt häst till guldköpare som visade sig vara rena mardrömmen, det går inte en vecka utan att jag tänker på vad den stackars hästen fick utstå. Jag erbjöd mig att köpa tillbaka den, men fick blankt nej. Den hästförsäljningen kommer jag aldrig att glömma och heller aldrig att förlåta mig själv.

Mot bakgrund av det känner jag att vissa hästar får somna in när det kommer till beslutet "vi kan inte längre ha kvar".

Vi har två hästar hemma som aldrig kommer hamna hos någon annan. Kommer inte vi att kunna ha dem, får de träffa sin skapare. De är speciella - var och en på sitt vis, men inte onormala eller problemhästar.

Men jag har en gång sålt häst till guldköpare som visade sig vara rena mardrömmen, det går inte en vecka utan att jag tänker på vad den stackars hästen fick utstå. Jag erbjöd mig att köpa tillbaka den, men fick blankt nej. Den hästförsäljningen kommer jag aldrig att glömma och heller aldrig att förlåta mig själv.

Mot bakgrund av det känner jag att vissa hästar får somna in när det kommer till beslutet "vi kan inte längre ha kvar".

Jo en sån har ju jag med, valacken. Han kommer aldrig att säljas, utan den dag jag inte kan ha kvar får han somna.

Stoet har sin separationsångest, vilket gör henne lite speciell, men i övrigt är det en okomplicerad häst, som har en rad skillnader jmf med valacken, som gör att jag inte har samma 'hon ska aldrig säljas, oavsett och punkt'. Hade hon inte haft sin knäskada skulle hon förvisso inte varit tillsalu för några pengar i världen för då skulle jag ju haft henne själv, men om hon inte haft knäskadan och om jag av någon anledning inte skulle kunna ha henne kvar, så skulle hon ju sålts, och inte tagits bort. Så där är en stor skillnad mellan henne och valacken.

Hänger du med på skillnaden?

Däremot anser jag att det är mitt absoluta ansvar som djurägare att om jag nu skulle välja att sälja henne, så just eftersom hon är defekt (och inga andra anledningar), att se till att hon inte senare blir en vandringspokal, rids sönder etc. Och det kanske inte GÅR att garantera (är ju så jag sett det hitills), men man kan ju iaf undersöka möjligheten eftersom det nu kom en förfrågan. Sen oavsett om det skulle gå eller ej, så det är ju inte alls säkert att det sker ändå. Det beror ju helt på hur knäet utvecklas, åt båda håll.

Min syster sitter i en lite likartad sits med sin B-ponny. Hon köpte den till dottern och självklart växte dottern ur honom(det visste man ju redan innan man köpte såklart). Hon har då haft honom kvar i sin ägo och ute på foder. Just nu är han hos en kanonfamilj som har en dotter som tävlar honom nu och sen en lillasyster som kommer att kunna tävla honom i 4-5 år till. De vill köpa men min syster tvekar.. just för att SEN DÅ?

En b-ponny får ju liksom ALLTID flytta runt men så länge hon står som ägare kan hon ju iaf ta hem honom om han inte sköts bra eller om han övertävlas eller nåt sånt?
Samtidigt så är det ju NU han är i sina bästa år, går bra på tävling och är värd något och det kan ju också sluta så att hästen blir skadad och då vips så har hon hästen hemma igen vare sig hon vill eller inte...

Inte lätt att vara hästägare och verkligen VILJA ta ansvar för en hästs HELA liv. För i min systers fall så är det ju också så att han troligen har ett ROLIGARE liv hos fodervärdarna, där han får ridas och tränas, än om han bara går som trädgårdstomte hemma hos syrran. Samtidigt skulle hennes samvete ALDRIG klara av om hon fick reda på på omvägar att han var hos någon ny ägare och inte mådde bra.

Svårt läge. Både för min syster och för Alexandra.

Men varför vill man krångla till det juridiskt just med hästar? Man säljer hus, bilar, båtar, kor och mycket annat utan att krångla till det med konstiga återköpsklausuler.

Vill man ha pengarna för hästen men ändå ha kvar "äganderätten" utan att betala för det? Ibland kan jag tycka att i det rent affärsmässiga avseendet så är hästhandlarna med feta plånböcker på auktioner mer seriösa än de försök till juridiska kringelkrokar man läser om på buke...

:bow::bow::bow::bow::bow:

Tack. Har heller aldrig förstått de stora bekymmer man låtsas vilja ha med att sälja sina hästar. Antingen säljer man sin häst eller så gör man det inte. Det går liksom inte att sälja, ta pengarna och sedan ändå ha kvar inflytandet över hästen. Om man känner att man bara MÅSTE ha det är konsekvensen enkel - sälj inte hästen!!!!!

Är det egentligen någon som vill köpa häst på det viset?

:bow::bow::bow::bow::bow:

Tack. Har heller aldrig förstått de stora bekymmer man låtsas vilja ha med att sälja sina hästar. Antingen säljer man sin häst eller så gör man det inte. Det går liksom inte att sälja, ta pengarna och sedan ändå ha kvar inflytandet över hästen. Om man känner att man bara MÅSTE ha det är konsekvensen enkel - sälj inte hästen!!!!!

Är det egentligen någon som vill köpa häst på det viset?

Så du tycker att det är helt okej att sälja en defekt häst och sen rycka på axlarna åt om den sedan hamnar där den inte ska? Eller tycker du (som jag resonerat) att 'ingen häst mår dåligt av att avlivas' och tar bort den om man själv inte kan ha den i t ex avel?

*nyfiken*

Jag förstår det övht inte (återköpsrätt) med en 'vanlig' häst. Men just de som är defekta, men där någon utan 'förstahandskunskap' om defekten lätt skulle kunna tycka 'det kan ju inte vara så farligt'. Och T-märka hjälper ju inte mycket heller, bara läsa här på Buke om hur många som köpt/fått/etc T-märkt häst som 'mirakulöst' nog blivit 'frisk'. Visst, vissa av dem är säkert utslagna på fel grunder, men knappast alla..

Är det egentligen någon som vill köpa häst på det viset?
Håller helt med dig! Den som är beredd att köpa en häst med de begränsningarna har antagligen så dåligt om omdöme så att jag skulle inte vilja ha dem som köpare...

Håller helt med dig! Den som är beredd att köpa en häst med de begränsningarna har antagligen så dåligt om omdöme så att jag skulle inte vilja ha dem som köpare...

Och i det här fallet är det en VINST för köparen med en återköpsklausul. Det garanterar köparen att när h*n inte vill ha hästen kvar, får hon tillbaka vad hon gav för den. Vilket är minst hästens aktuella värde, aldrig mindre, men kan däremot vara mer.

T ex om stoet visar sig inte kunna bli dräktigt. Köparen får tillbaka vad h*n gav för hästen, vilket då är MER än vad h*n skulle kunna få för hästen till tredje part, eftersom hästen då saknar avelsvärde, men h*n får betalt för den som avelshäst.

Jag skulle utan problem kunna köpa en sällsis eller ett rent avelssto så, däremot aldrig en ridhäst (om det inte fanns inskrivet att det var återköp till marknadspris/mitt begärda pris då)

Men känner du den här människan som är intresserad?

För mig är det helt självklart att jag kontaktar gamla ägaren till hästen om det skulle vara tal om försäljning, om nu den gamla ägaren vill det!

Har man haft en häst så är det klart att man bryr sig om den även om man av någon andledning inte kan ha den kvar.

Jag står nu i valet och kvalet om jag ska kontakta min hästs gamla ägare nu när hon tyvärr ska tas bort:cry:

Den gamla ägaren hade henne från hon var två år men hon har aldrig hört av sig eller frågat hur det är med hästen när vi har träffats.
Därför känns det som om det kvittar att höra av sig till henne.

Hade det däremot varit min dotters häst som skulle tagits bort så hade jag utan tvekan ringt gamla ägaren, hans ägare ringer då och då för att få höra hur det är med honom.

Det här med att sålt är sålt har jag svårt att förstå med hjärtat, det är så självklart att det är känslor inblandade så att höra av sig till gamla ägaren vid ev. försäljning borde inte kräva något vite utan det borde vara en självklarhet!
Särskilt om den gamla ägaren uttryckligen har bett om det!

//TinyWiny som tänker med hjärtat:love:

Nja. Att hitta rätt köpare kan vara viktigt. Men när man väl har BESTÄMT sig för att sälja - är det ju det man ska göra. Annars inte.

Får man via omvägar höra att hästen far illa får man väl anmäla det precis som man anmäler annan vanvård och misskötsel av andra hästar. Det är inte din häst längre, likväl har vi ett kollektivt ansvar att inga djur far illa.

Så nej, du har inte ansvaret för vad som händer hästen när du sålt den, om du inte kunde ana det vid försäljningen och har varit noggrann i valet av köpare.

Men om hästen är så dålig att den inte kan användas är det bättre att avliva den, istället för att behöva transporteras till ny ägare och utsättas för lidande.

Min kontenta är att valet står mellan att behålla inflytandet och ägandet av hästen, eller sälja hästen och inte ha inflytande eller ansvar som hästägare, eller att helt enkelt låta hästen gå till slakt. Däremellan blir det bara skit, både för köpare och säljare.

Jag tar hellre bort en häst om den har speciella förutsättningar (=snäv skara spekulanter) än riskerar att den hamnar fel. Min ekonomi får inte styra hästens välbefinnande.

Tänk om fler kunde tänka så.
Jag håller med dig totalt på det.

Nja. Att hitta rätt köpare kan vara viktigt. Men när man väl har BESTÄMT sig för att sälja - är det ju det man ska göra. Annars inte. ´

Mm, är väl där det blir 'problem'. Eftersom jag bestämt mig för att INTE sälja defekta hästar. Just för att inte behöva riskera att de i ett senare skede utstätts för lidande. Och hur bra hem man än säljer till, så vad som händer bortom det hemmet har man ju ingen kontroll över.

Så, innan den här förfrågan kom, så sälja var inte med som alternativ. Däremot skulle jag i en idealisk värld gärna ha henne kvar själv och ta föl på, om det bedöms som att hon inte skulle få värre problem av att bli 'tjock och tung' då givetvis. Tyvärr är verkligheten inte så idealisk att jag har möjlighet till det.

Samtidigt så väckte ju förfrågan lite den aspekt att det är en ung häst, som utan (som det ser ut nu iaf och såvitt alla nu och tidigare kunnat bedöma) problem och utan lidande/besvär glatt sprattlar runt i sin hage och busar och brallar. Dvs som är helt oberörd utåt av hur det ser ut på insidan så att säga. Och jag vidhåller att ingen häst mår dåligt av att avlivas, och är inte för att till 'varje pris' hålla liv i hästar för livets skull, men det här är ju just ett sådant fall när man tycker det är 'synd att de inte kan leva vidare'. I en idealisk värld igen ;)

Så nej, du har inte ansvaret för vad som händer hästen när du sålt den, om du inte kunde ana det vid försäljningen och har varit noggrann i valet av köpare.

Nej inte juridiskt, men jag anser att jag moraliskt har det. (observera att det är en högst personlig åsikt som gäller mina hästar, och jag ser inte illa på andra som t ex säljer en defekt häst/T-märkt häst etc)

Men om hästen är så dålig att den inte kan användas är det bättre att avliva den, istället för att behöva transporteras till ny ägare och utsättas för lidande.

Grejen är ju att sålänge hästen är i ett normalgott hem, och inte utsätts för mer påfrestning än den klarar av, så lider hästen inte minsta lilla. Hon sprattlar som sagt glatt omkring här i hagen, ohalt och enligt devisen 'fullt ös medvetslös'. Inte heller en transport, om den så är över halva landet, skulle vara 'värre' för henne än för en fullt frisk häst. Utan sålänge inget utvecklas åt ett annat håll än nu, och än det varit tidigare och bedöms bli i framtiden (säker kan man ju aldrig vara, om någonting egentligen) så är hon i det vardagliga oberörd. Annars hade jag bara tyckt 'nej' rakt av på förfrågan. Hästar som inte obehindrat och utan restriktioner kan gå i hagen, eller som när de gör det har besvär, de ska inte göra det heller.


Min kontenta är att valet står mellan att behålla inflytandet och ägandet av hästen, eller sälja hästen och inte ha inflytande eller ansvar som hästägare, eller att helt enkelt låta hästen gå till slakt. Däremellan blir det bara skit, både för köpare och säljare

I det här fallet, om det är juridiskt möjligt att på något vis garantera återköpsrätt som förköpsrätt, så den enda det kan bli 'skit' för är mig. Köparen har ingenting att förlora, jag har en del pengar att förlora, det är jag dock beredd att ta. (Jag riskerar ju att få köpa tillbaka en häst som inte är värd ett smack på marknaden, för det värde hon HADE som avelssto, eller få köpa tillbaka en sjuk/skadad häst för samma värde).

Men som sagt, jag anser att jag har ett moraliskt ansvar att garantera att hästen aldrig blir en vandringspokal etc, och eftersom jag inte kan ha minsta inflytande (vid en normalförsäljning) mer än över 'första hemmet efter mig', så är det inte ett alternativ att sälja mer än om jag kan behålla kontrollen över vad som händer den dag det hemmet inte kan/vill ha henne kvar längre. Kan jag inte det, då kommer hon få somna den dag hon inte kan vara kvar hos mig längre.

Ursprungligen postat av Lovisaleonora_
Jag tar hellre bort en häst om den har speciella förutsättningar (=snäv skara spekulanter) än riskerar att den hamnar fel. Min ekonomi får inte styra hästens välbefinnande.

Tänk om fler kunde tänka så.
Jag håller med dig totalt på det.


Och OM man bara visste att en ev köpare tänkte och gjorde så, så skulle jag inte vara ett dugg bekymrad. Hästen har en 'snäv' skara spekulanter såtillvida att om hon säljs så är det som avelssto. Inte ridhäst.

Om hon inte kan bli dräktig, eller om ev köparen av någon annan anledning inte kan ha kvar, utan istället vill ta bort, så skulle jag vara fullt lugn. Men det går ju aldrig veta hur andra människor resonerar (se bara på de som säljer 28 - 29-åringar.. :crazy: )

. Men det går ju aldrig veta hur andra människor resonerar (se bara på de som säljer 28 - 29-åringar.. :crazy: )

mm, såg en sån annons idag. Hade jag en äldre häst skulle jag ta bort den istället för att sälja, men de flesta verkar tycka att det är så hemskt att ta det beslutet, men det är väl mycket hemskare att sälja en gammal häst till otrygg framtid :crazy:.

Jag tror att den bästa garantin är att ta till i överkant med vitet. D v s ta i så det aldrig kan bli mer lönsamt att sälja hästen och betala vitet.

En häst som säljs för 20 000 kr med återköpsrätt mot vite 100 000 kr t ex. Känns inte som någon jätterisk att hästen för 20 000 kr kommer att springa upp i över 100 000 kr i köpeskilling.

Vid en eventuell rättslig prövning skulle med största sannolikhet dock ett sådant oproportionerligt vite jämkas ned med stöd av generalklausulen 36 § Avtalslagen, paragrafen behandlar oskäliga avtalsvillkor.

Jag skulle gärna vilja se det prövat.

En generalklausul som tillämpas väldigt sällan i det praktiska även om den åberopas allt mer ofta:angel:!

Sant, men i ett sådant här fall, med vite för att sälja vidare en vara man köpt och äger till fullo, där vitesbeloppet är fem gånger större än varans värde... :cool:

Sant, men i ett sådant här fall, med vite för att sälja vidare en vara man köpt och äger till fullo, där vitesbeloppet är fem gånger större än varans värde... :cool:

Om man ska ägan sig åt en liten spin off, så varför skulle det egentligen vara ett problem? Alltså, jag har ingen aning om 5 ggr värdet som vite skulle hålla rent juridiskt. Men om du kollar på andra former av vite, som är kopplade till lagar (inte avtal), så är det ju vitesbelopp som kan vara på flera hundra ggr värdet på det det handlar om. För det finns ett straffrättsligt och allmänpreventivt värde. Samma sak med bötesbelopp, sno en kola för 2, 50 kr, och åk på (minst) 800 kr i böter för snatteri.

Så, det ÄR skillnad på lagar och avtal, men varför skulle ett vite på fem ggr varans värde vara så illa vid ett avtalsbrott egentligen?

Sen, rent teoretiskt i mitt fall, så borde ett vite på 2 ggr varans värde räcka fint, eftersom hästen aldrig kommer öka i värde, och det är ju surt att sälja hästen för X kr, och sen få betala vite på 2*X kr, när man istället kan följa kontraktet och så X kr för den..

Fast samtidigt tycker ju jag du ska våga lita på de eventuella köparna om de nu verkar vettiga på alla sätt. Livet blir så mörkt om man ska tro det värsta hela tiden ;). Skriv in en återköpsklausul med vite, då har du verkligen gjort det du kan. Att köparna skulle hamna i ekonomisk knipa o strunta i vitet känns som ganska otroligt, särskilt om det faktiskt är folk du känner till och tycker verkar så vettiga att de kan få ta över din häst.

Dubbelgardera med att triangelmärka om du vill ha ytterligare "garanti". Då syns det dessutom för evig på hästen att den inte är ämnad som ridhäst mer.

Jättetråkigt med hästen hur som helst, förresten!! Dú behöver verkligen en frisk totto att ha lite kul med!!

Lycka till, och låt hästen få ett fortsatt meningsfullt hästliv och vara till glädje för köparna, i stället för att ta bort henne bara för att det finns en mikroskopisk risk att hon kanske eventuellt i framtiden inte kommer att få det bra.

Fast så fort du kopplar in straffrätt i det hela blir diskussionen en annan - där har du ju verkligen både allmänpreventiva och individualpreventiva skäl till höga böter. Jag ser också en ganska stor skillnad mellan vitesbelopp som sätts av privatperson i ett civilrättsligt avtal och de vitesbelopp som utdöms av domstol för att t ex få ett företag att hålla sig till konkurrensrättsliga regler.

Lider du verkligen så stor skada av att hästen säljs vidare att det är rimligt att du ska få betalt för den ytterligare fem gånger?

Lider du verkligen så stor skada av att hästen säljs vidare att det är rimligt att du ska få betalt för den ytterligare fem gånger?

Jag ser det snarare som 'är det tillräckligt viktigt att avtalsdelen om att hästen inte ska säljas vidare, att det är värt ett vite på 5 ggr hästens värde?'

(Sen har jag inget svar på det rent juridiskt)

Jo, jag förstår naturligtvis varför det är viktigt för dig att avtalet hålls. Samtidigt är det så att ett vite ska bestämmas utifrån hur stor skada den drabbade parten kan tänkas lida vid avtalsbrott(en viss marginal uppåt är ok).

visst , men mellan 2 privatpersoner , "pacta sunt servanda"= avtal skall hållas! Kan inte se några skäl för jämkning i detta fall. Köpebeloppet kan ha varit väldigt lågt med tanke på vitesklausulen, att då jämka klausulen, som både parter valt att ingå, blir väldigt märkligt.

Fast i detta fallet var det ju inte tal om att sälja hästen till ett väldigt lågt pris.

36 § AvtL är ju just ett avsteg från pacta sunt servanda-principen och det är därför den tillämpas så pass sällan(framför allt är det väl i Arbetsdomstolen och i konkurrensrättsliga fall den används).

Fast i detta fallet var det ju inte tal om att sälja hästen till ett väldigt lågt pris.

36 § AvtL är ju just ett avsteg från pacta sunt servanda-principen och det är därför den tillämpas så pass sällan(framför allt är det väl i Arbetsdomstolen och i konkurrensrättsliga fall den används).


Vilket är 'detta fallet'? Är det mitt teoretiska 'fall' så jo det är ett lågt pris.

Jag förstod det som att Alexandras pris skulle vara lågt och då finns det ingen anledning att jämka ett högt satt vitesbelopp, jag kan inte se varför man skulle jämka vitesbelppet mellan 2 privatpersoner ens om priset skulle vara normalt eller högt. Precis som du själv säger tillämpas ju denna klausul väldigt sällan mellan 2 privatpersoner och detta fall torde inte vara något undantag. Sen att man inte behöver ta i så man spricker när man bestämmer ett vitesbelopp är en annan sak!

Personligen reagerar jag allt som oftast på att endera parten ska försöka slingra sig ur avtal som de frivilligt skrivet tidigare, för att nu sko sig. Detta är ett otyg och domstolarna verkar i sin bedömning av dessa fall hålla med mig. :smirk: Dvs avtal skall hållas. Anser man avtalet oskäligt så är valet enkelt , låt bli att skriva på!

För att sko sig? Då förutsätter vi alltså att den tidigare ägaren skulle få köpa tillbaka hästen till ett pris lägre än marknadsvärdet? I så fall kan ju även andra, senare uppkomna omständigheter göra avtalsvillkoret oskäligt, t ex att hästen ökat väldigt mycket i värde.

Sedan utgår man hela tiden från att det bästa för hästen är att komma tillbaka till säljaren, eftersom det i princip alltid är personer som ska sälja sina hästar som frågar om återköpsklausuler. Ett intressant tankeexempel är om den nya ägaren vill bryta avtalet för att hästen ska slippa tillbringa sina sista år ensam i en liten hage t ex(nu är vi långt från trådskaparens situation, det här exemplet förutsätter ju också att den tidigare ägaren ska ges återköpsrätt innan avlivning som inte är akut).

Men med detta sagt måste jag dock säga att i stort håller jag med dig. Jag tycker inte att man ska skriva på ett avtal man inte är beredd att hålla - då är det bättre att leta vidare efter en annan häst. Å andra sidan tycker jag att det är nästan lika illa att man till varje pris vill behålla bestämmanderätten över en häst man faktiskt sålt.

Med väldigt lågt pris menade jag snarast ett symboliskt pris. Nu vill du ju sälja hästen för att kunna ha råd att skaffa en ny, så därför förutsatte jag att du skulle ta mer betalt än så.

Jag hoppas du hittar en bra lösning. Det går inte att triangelmärka och lämna ut på foder som avelshäst?

Sedan utgår man hela tiden från att det bästa för hästen är att komma tillbaka till säljaren, .

Där har du en poäng, samtidigt, att skriva ett avtal i stil med att 'fd ägaren skall ges tillfälle att godkänna en köpare vid ev försäljning', det blir ju i princip ohållbart.

För mig skulle det vara helt okej dock, men det finns liksom gränser för HUR mycket man kan hålla på och mickla och gripa in osv. Då är det lättare att tycka 'jag köper tillbaka den'. Speciellt i ett fall där hästen inte kan öka utan bara minska i värde (okej, rent teoretiskt, ge en avkomma som går och vinner något skitstort, så jo då kanske den ökar i värde kanske..).

Ang det där med köpare som vill bryta avtalet för att hästen ska slippa till bringa sin sista tid i liten hage, där kan/får man ju hoppas att fd ägaren kan se att 'tredje part' är det bästa alternativet för hästen (om vi låtsas att tredje part kan erbjuda ett guldkantat pensionärsliv med stora hagar etc)

Jo, mitt exempel skulle väl mest illustrera ett fall där tidigare ägare INTE kunde se till hästens bästa utan av sentimentala skäl ville ha tillbaka sin häst trots att förutsättningarna för att ge den ett gott liv saknades.

Med väldigt lågt pris menade jag snarast ett symboliskt pris. Nu vill du ju sälja hästen för att kunna ha råd att skaffa en ny, så därför förutsatte jag att du skulle ta mer betalt än så.

Jag hoppas du hittar en bra lösning. Det går inte att triangelmärka och lämna ut på foder som avelshäst?

Hästen är som jag skrev väldigt lågt försäkrad (och pengarna räcker inte till någon ny om det inte ska vara verkligen ett 'projekt'. Hon var ett extremt fynd prismässigt när hon köptes. Men en grundplåt för ny häst. Skulle jag bestämma mig för 'jag skiter i det här och lägger ner hästeriet, dvs inte ska köpa en ny häst, då skulle jag ju utan problem kunna låna ut, pengarna i sig skiter jag i förutom om jag vill skaffa en ny häst), så det är en väldigt låg summa.

Jo jag har funderat på T-märkning, men det som fick mig att känna att det inte är ett bra alternativ var/är den försäkringsmässiga aspekten. Då har hon en försäkring som är synnerligen begränsad. Och dels är jag rädd att t ex en fodervärd skulle låta bli att behandla t ex knäet om det krävdes, pga kostnaden. Dessutom har jag inte ekonomi nog att få hem henne hux flux, i behov av kostsam veterinärvård t ex, och utan en försäkring som täcker. Det skenar ju lätt iväg, utan att det behäver vara speciellt allvarligt. Det är en läxa jag lärt mig med valacken, att det är inte värt att försämra vetvården såpass mycket om det är låga livvärdespengar. Och han stod ändå i tre ggr hennes livvärde när jag T-märkte)

Jo, mitt exempel skulle väl mest illustrera ett fall där tidigare ägare INTE kunde se till hästens bästa utan av sentimentala skäl ville ha tillbaka sin häst trots att förutsättningarna för att ge den ett gott liv saknades.


Mm, och det händer nog tyvärr alltför ofta med. Allt verkar ju så bra, återköpsklausulen är mest en 'säkerhetsformalitet' men säljaren räknar aldrig med att hästen ska komma tillbaka.

Då känns det ju nästan som om du ska satsa på återköpsklausul om köparen går med på det. Ni kan ju även lägga till i kontraktet att du ska ha möjlighet att bjuda över en ev annan köpare om nu den nya ägaren skulle få ett bra erbjudande.
För jag antar att man inte får in tillräckliga pengar på att leasa ut ett avelssto?

Jag tycker du ska ta bort hästen, eftersom du av din tråd att döma, verkar ha svårt för detta. För några absoluta garantier finns ju inte, och då kanske du skulle oroa dig för din hästs välbefinnande. Så skulle jag nog ha gjort, tror jag. Lycka till med vilket beslut du än fattar!

Jo en sån har ju jag med, valacken. Han kommer aldrig att säljas, utan den dag jag inte kan ha kvar får han somna.

Stoet har sin separationsångest, vilket gör henne lite speciell, men i övrigt är det en okomplicerad häst, som har en rad skillnader jmf med valacken, som gör att jag inte har samma 'hon ska aldrig säljas, oavsett och punkt'. Hade hon inte haft sin knäskada skulle hon förvisso inte varit tillsalu för några pengar i världen för då skulle jag ju haft henne själv, men om hon inte haft knäskadan och om jag av någon anledning inte skulle kunna ha henne kvar, så skulle hon ju sålts, och inte tagits bort. Så där är en stor skillnad mellan henne och valacken.

Hänger du med på skillnaden?

Däremot anser jag att det är mitt absoluta ansvar som djurägare att om jag nu skulle välja att sälja henne, så just eftersom hon är defekt (och inga andra anledningar), att se till att hon inte senare blir en vandringspokal, rids sönder etc. Och det kanske inte GÅR att garantera (är ju så jag sett det hitills), men man kan ju iaf undersöka möjligheten eftersom det nu kom en förfrågan. Sen oavsett om det skulle gå eller ej, så det är ju inte alls säkert att det sker ändå. Det beror ju helt på hur knäet utvecklas, åt båda håll.


Alltså....jag förstår inte riktigt ditt problem. Antingen säljer du eller så gör du det inte. JAG anser att man inte har med hästen att göra då den är såld. Visst man kan bry sig o ÖNSKA att man kan få ha något att säga till om MEN det har man inte...

Jag skulle aldrig köpa en häst som jag själv inte kan bestämma över..

Tycker du tar bort hästen i stället eftersom du inte litar på att nån annan kan avgöra vad som är bäst för hästen, vilket MÅNGA säkerligen kan t.o.m. bättre än du. Tänk på det !

*KL*

Om jag fattat rätt vill du sälja hästen, ej ställa ut på foder, för att ha råd att köpa en ny häst.
Hur menar du då att du skulle ha råd att köpa tillbaka henne när den nya ägaren vill sälja?:confused:

*KL*

Om jag fattat rätt vill du sälja hästen, ej ställa ut på foder, för att ha råd att köpa en ny häst.
Hur menar du då att du skulle ha råd att köpa tillbaka henne när den nya ägaren vill sälja?:confused:


På samma sätt som jag inte imorgon kan gå ut och köpa den där snygga soffan för 5000 kr t ex, men om jag står med en 5000 kr veterinärräkning så löser jag den.


Tycker du tar bort hästen i stället eftersom du inte litar på att nån annan kan avgöra vad som är bäst för hästen, vilket MÅNGA säkerligen kan t.o.m. bättre än du. Tänk på det !

Det finns massor med människor som kan ta hand om hästen på utmärkt sätt. Men nej jag anser inte att alla människor kan det. Alla människor är inte bra hästägare tyvärr. Och alla säljare bryr sig inte om att se till att hästen hamnar hos en bra hästägare heller. Och jag anser som sagt att jag har ett moraliskt ansvar att se till att hästen, oavsett hur långt eller kort dess liv blir, inte hamnar i en situation där den riskerar att t ex inte utstätts för mer ansträngning än den klarar av.

Sen handlar diskussionen som sagt inte om 'ska jag göra si eller så?'. Det kommer jag att bestämma själv när jag har alla fakta. Sen om jag kommer göra som jag tänkt från början (låta hästen somna) eller ej, det kommer jag avgöra då. Men för att jag ens ska ta med alternativet avelssto, så behöver jag veta vilka möjligheter det finns/inte finns att garantera att hästen inte hamnar någonstans där den inte har det bra, även om det är en liten risk för det

På samma sätt som jag inte imorgon kan gå ut och köpa den där snygga soffan för 5000 kr t ex, men om jag står med en 5000 kr veterinärräkning så löser jag den.


Men då så! Om du på något sätt kan fixa pengar om du verkligen behöver så måste du väl kunna fixa pengar till en ny ridhäst (som du verkligen behöver) också? Vad är skillnaden?

Men då så! Om du på något sätt kan fixa pengar om du verkligen behöver så måste du väl kunna fixa pengar till en ny ridhäst (som du verkligen behöver) också? Vad är skillnaden?


Det har att göra med vad man t ex skuldsätter sig för och inte. Det har att göra med vad man rör 'krispengar' till och inte.

Om vi tar ex med soffan igen, så jag kan ju bara hala fram kreditkortet och köpa soffan. Klart. Jag kan på samma sätt hala fram kreditkortet och finansiera en ny häst, och låna ut stoet. Klart.

Men jag gör det inte. Det är en sak att t ex hala fram kreditkortet för att betala en veträtkning på samma summa som soffan, för där finns inga val. En soffa kan jag spara till, och jag dör ju inte av att ha den gamla soffan, eller för den delen vara utan soffa om det skulle vara så (eller köpa en begagnad soffa). Men jag kan inte när hästen står på tre ben te x tycka 'det får vänta en stund, jag ska spara ihop till räkningen först' (Däremot kan jag göra det på lång sikt, spara till oförutsedda veträkningar, exemplet utgår dock från att de pengarna är slut).

Så, om kontot hade en massa fina siffror och jag utan problem kunde göra ett uttag och köpa en ny häst, så skulle jag utan problem kunna låna ut till avel t ex. Nu ser det dock inte ut så, och jag tänker inte låna pengarna till en ev ny häst för att låna ut damen.

Hänger du med på skillnaden?

Däremot om jag säljer damen, med återköpsklausul, och så en vacker dag, när den än må inträffa, så ringer det och köparen tycker 'jag måste sälja, vill du köpa tillbaka' så ja då kan jag låna om det skulle krävas (från bank eller familjen). Och sen lösa lånet när hon får galoppera på de evigt gröna ängarna (dvs strax efter).

Om jag bestämmer mig för att 'nu skiter jag i hästeriet' däremot (jag har som sagt inte bestämt mig för vad jag vill/tänker göra, om jag ens vill ha någon ny häst), DÅ är det inte minsta problem att exvis låna ut. Utan scenariot uppstår bara om/när jag bestämmer mig för att jag tänker försöka igen, och ska/vill köpa en ny häst.

Men som sagt, frågeställningen är inte 'hur ska jag göra', utan vad man rent juridiskt kan eller inte kan göra. Det tycks dock inte finnas kunskap och/eller intresse av att diskutera den frågan, så jag får väl slå advokat en pling och reda ut det. Så jag vet hur den delen ser ut. Och sen ska vi invänta återbesök och svaret från det.

Jo jag har funderat på T-märkning, men det som fick mig att känna att det inte är ett bra alternativ var/är den försäkringsmässiga aspekten. Då har hon en försäkring som är synnerligen begränsad. Och dels är jag rädd att t ex en fodervärd skulle låta bli att behandla t ex knäet om det krävdes, pga kostnaden. Dessutom har jag inte ekonomi nog att få hem henne hux flux, i behov av kostsam veterinärvård t ex, och utan en försäkring som täcker.

Vad är skillnaden att få hem den "hux flux" från en fodervärd, och måsta köpa tillbaks den "hux flux" i samband med ett återköps avtal?

Vad är skillnaden att få hem den "hux flux" från en fodervärd, och måsta köpa tillbaks den "hux flux" i samband med ett återköps avtal?

Om du läser hela meningen tror jag det blir begripligare?

Dessutom har jag inte ekonomi nog att få hem henne hux flux, i behov av kostsam veterinärvård t ex, och utan en försäkring som täcker.

Det är inte 'få hem hux flux' som är problemet, utan hux flux stå med en häst i behov av kostsam vetvård utan en försäkring som ersätter ett dugg.

Jag läste hela meningen men hängde inte med i vilket fall. Men OK då fattar jag.

Fast nu resonerar du helt plötsligt som att det är självklart att hästen behåller sin försäkring hela tiden. Då kan iaf jag tyck tt du är långt ute.

Inte bara ska återköpsrätten finnas, du vill även ha ett bestämmande över huruvida och till vilken grad den nya ägaren håller hästen försäkrad? Jag kan tänka mig att det är en dealbreaker för många...

Fast nu resonerar du helt plötsligt som att det är självklart att hästen behåller sin försäkring hela tiden. Då kan iaf jag tyck tt du är långt ute.

Inte bara ska återköpsrätten finnas, du vill även ha ett bestämmande över huruvida och till vilken grad den nya ägaren håller hästen försäkrad? Jag kan tänka mig att det är en dealbreaker för många...

Nu vred du till det, eller missförstod tror jag. Det handlade, förslaget om att t-märka låna ut, för att på så sätt behålla ägarskapet, men ändå få ut pengarna. Inte om att sälja och kräva att försäkringen kvarstår.

Jag fattar inte varför du ska vända runt allt så mycket hela tiden.

Blir hon utdömd så slakta henne och köp en ny. Så särskilt högt avelsvärde har hon inte, och det är inte så ont om fölston i Sverige att man måste ta till medelmåttliga omeriterade ston.

Anser du ändå att hon håller måttet som fölsto, så sälj henne till nån du litar på.

Du kan skriva in att förutsättning för köp är att du har förköpsrätt vid eventuell försäljning.

Då tror jag att det blir mer hållbart

Jag fattar inte varför du ska vända runt allt så mycket hela tiden.

Blir hon utdömd så slakta henne och köp en ny. Så särskilt högt avelsvärde har hon inte, och det är inte så ont om fölston i Sverige att man måste ta till medelmåttliga omeriterade ston.

Anser du ändå att hon håller måttet som fölsto, så sälj henne till nån du litar på.

Att jag 'vänder runt' på det är ju för att det hela tiden frångås ursprungsfrågan.

Jag hade som sagt innan förfrågan kom övht inte ens haft med 'sälja till avel' som alternativ. På grund av det du skriver, stoet är inte unikt på något vis, hon har en trevlig exteriör, trevliga gångarter och en trevlig stam. Precis som en rad andra ston. Hon är dessutom oprövad och maidensto. Dvs det finns ingenting som gör henne det minsta 'unik', och jag är 'för dålig försäljare' för att tycka att det är vettigt att saluföra ett ofölat 'dussinsto' för avel.

Men nu kom det en förfrågan (eller det har kommit en till sedan tråden skrevs), och jag lovade att fundera på det. Vilket jag gjorde, och sen 'fastnade' på att 'går det att juridiskt få till en återköpsrätt?'

Vilket är vad frågan handlar om. VARFÖR jag vill ha det har jag förklarat, vilket är nog. Så om vi kunde hålla oss till ursprungsfrågan, och inte 'slira ut' på andra frågor. För hon kommer OM jag nu ska köpa en ny häst och OM jag känner att 'jo, men det är ju en bra lösning för alla parter om hon går i avel', inte att lånas ut för avel, hon kommer inte att T-märkas och hon kommer inte att säljas utan återköpsrätt. As simple as that.

Och är det då inte möjligt med återköpsrätt, ja då kommer hon helt enkelt inte gå i avel alls, utan då kommer hon få återse sin älskade Kele i Trapalanda.

Om jag däremot bestämmer mig för att lägga ner hästeriet, men ändå tycker att 'avel är en bra lösning för alla parter', ja då kommer jag att låna ut henne, stå kvar som ägare och fortsätta stå för hennes försäkring.

*kl*

Om man säljer en häst med avbetalningsplan då???

Där borde ju faktiskt en förköps klausul var berättigat!


Eller vad säger ni om det?

Det är inte 'få hem hux flux' som är problemet, utan hux flux stå med en häst i behov av kostsam vetvård utan en försäkring som ersätter ett dugg.

Det var nog det här jag reagerade på mest, tror jag, och i kombination med det här

Däremot om jag säljer damen, med återköpsklausul, och så en vacker dag, när den än må inträffa, så ringer det och köparen tycker 'jag måste sälja, vill du köpa tillbaka' så ja då kan jag låna om det skulle krävas (från bank eller familjen). Och sen lösa lånet när hon får galoppera på de evigt gröna ängarna (dvs strax efter).

tolkade som att du förväntade dig en försäkrad häst tillbaka. Är lite trött så ber om ursäkt om det var fel :)

I den allmänna frågan tycker jag att om du inte känner att du kan leva med risken att köparen som du godkänner lever upp till vad de skriver under på, så är det kanske bättre för dig att slakta ut henne. I vilket fall, lycka till

*kl*

Om man säljer en häst med avbetalningsplan då???

Där borde ju faktiskt en förköps klausul var berättigat!


Eller vad säger ni om det?

Ja, där kan man ju behålla ägarskapet tills hästen är slutbetald i alla fall. Efter att hästen är slutbetald så borde det bli som vid ett 'direktköp' (alltså betala hela summan på en gång)?

Men under avbetalningstiden så kvarstår ju ägarskapet (om man vill det) på säljaren. Och då kan inte köparen innan hästen är slutbetald sälja den till tredje part.

Men det blir ju ett ganska kortsiktigt scenario, om man inte tar en väldigt långsam betalningstakt och 'drar ut' på det.

Att jag 'vänder runt' på det är ju för att det hela tiden frångås ursprungsfrågan.




Inte precis det jag tänkte på.
Jag var mer fundersam på att det skulle vara lättare för dig personligen, som uppenbarligen har åtskilliga problem med dina hästar, att helt enkelt avsluta en häst innan man köper nästa.

Inte precis det jag tänkte på.
Jag var mer fundersam på att det skulle vara lättare för dig personligen, som uppenbarligen har åtskilliga problem med dina hästar, att helt enkelt avsluta en häst innan man köper nästa.

Ah, då är jag med. Just nu vet jag som sagt inte om jag kommer att köpa någon ny. Men OM, så kommer det ju inte ske förrän Donnan glatt galopperar med Kele på de evigt gröna ängarna (alt är härifrån med ett vattentätt återköpskontrakt om jag bestämmer mig för avel, det är dock det mindre troliga scenariot oavsett). Eftersom jag står med 3 stycken, så har jag ju inte (som varit fallet ett par ggr tidigare) 'stressen' att jag har en ensam 'stackare' (så synd är det inte om dem att gå ensam några månader, men du förstår) härhemma.

Däremot så om jag bestämmer mig för att köpa en ny, så för MIN skull, så skulle jag vilja ha så litet glapp som möjligt emellan, så jag slipper gå ner mig i det gråa motivationslösa slaskträsket. Jag råkar AVSKY att leta häst (även under ideala förhållanden), och jag avskyr hösten..

En liten (ickejuridisk) reflektion i sammanhanget: några 100-procentiga garantier är ju som sagt svåra att få - men vad är det som får dig att tro att den nya ägaren verkligen skulle få för sig att bryta mot vitesklausulen i det här fallet? Hästen verkar vara en normalhäst utan större värde eller större möjligheter att bli så mycket mer värd - och är således kanske inte vansinnigt lättsåld heller? Om den nya ägaren nu får för sig att sälja hästen är det således ganska smidigt att vända sig till dig. Även om vitet sätts till t.ex. 25 000 - vad skulle det finnas för anledning för den nya ägaren att inte vända sig till dig först vid en försäljning och därmed dels gå miste om en möjlig snabb affär och dessutom riskera att få betala vitet?

En liten (ickejuridisk) reflektion i sammanhanget: några 100-procentiga garantier är ju som sagt svåra att få - men vad är det som får dig att tro att den nya ägaren verkligen skulle få för sig att bryta mot vitesklausulen i det här fallet? Hästen verkar vara en normalhäst utan större värde eller större möjligheter att bli så mycket mer värd - och är således kanske inte vansinnigt lättsåld heller? Om den nya ägaren nu får för sig att sälja hästen är det således ganska smidigt att vända sig till dig. Även om vitet sätts till t.ex. 25 000 - vad skulle det finnas för anledning för den nya ägaren att inte vända sig till dig först vid en försäljning och därmed dels gå miste om en möjlig snabb affär och dessutom riskera att få betala vitet?

Ingen alls, om vitet är juridiskt hållbart. Därför jag undrar om det är det.

Jag ser alltså ingen anledning varför en köpare skulle bryta mot en vitesklausul om den är juridiskt hållbar, även om vitet är 'lågt'. Men är det inte juridiskt hållbart är det ju ganska värdelöst (om köparen vet att det är juridiskt hållbart alltså, annars finns ju den moraliska aspekten)

Men man förser ju återköpsklausulen med vite just för att den skall bli juridiskt hållbar. Du kan som sagt inte kräva att få ut hästen från tredje man (den nya köparen), men den första köparen blir tvungen att betala vitesbeloppet till dig (förutsatt att klausulen är korrekt formulerad förstås).

Men det är helt säkert att den är hållbar då, med ett 'vettigt' vitesbelopp (vettigt för mig alltså, typ strax över hästens värde? Alltså säg jag säljer en häst för 10 000 kr, då skulle jag vilja se ett vite på minst 15 000 kr, helst minst 20 000 kr)

Ja juridiskt hållbart är det , trots vad många verkar tro!:angel:
De få hästar jag sålt har jag sålt med återköpsklausul och med viten som klart överstiger hästarnas värde.

Hur skriver man det rent juridiskt???

Hur menar du?

Man skriver en klausul i köpekontraktet där man reglerar hur man vill ha det. Exempelvis att säljaren ska erbjudas möjlighet vid en eventuell försäljning att återköpa hästen. Jag tycker att det är viktigt att man klargör till vilket pris. Antingen ett förutbestämt pris, eller marknadsvärde, men vem ska värdera, skriv in det! Samt hur lång betänketid den tidigare säljaren ska ha.

Sen skriver man en vitesklausul dvs att vid händelse av kontraktsbrott ska ett bestämt vite utgå!

Svårare än så är det inte !

Nej, svårare än så är det faktiskt inte. Det gäller bara att vara tydlig (som med alla juridiska texter).

hej förstår hur du menar. önskar det fanns nått sätt men jag tror inte det. jag har oxå skrivit avtal när jag sålde en ponny jag växt ur, jag ville ha första rätt att köpa han igen om han blev till salu.. men icke.. han blev såld utan att jag visst om det. har även kollat med advokat om man skriver ett köpeavtal för hand så gäller tydligen inte det om man är privatperson. fattade inte riktigt.. så bäst är nog att köpa lars deckermans avtal.. jag som tur är har företag så jag klarade mig men det var allt lurigt tycker jag?
Lycka till!