Jag måste få ge utlopp för mina åsikter.

Var är den här sporten på väg egentligen?
- Kolla vilka fruktansvärda summor som spenderas på barn och ungdomar av ivrigt påhejade föräldrar
- Vilken inställning har ryttare till sina hästar, egentligen?
- Och. Jag vill ge en eloge till alla ryttare som kämpar på med sina hästar och ponnyer, som kanske inte varken har de ekonomiska medlen eller möjligheten att rida mer än de lägre klasserna.

Okej? :confused::confused:

1. Hästar är dyra, sånt är livet.

2. Alla har vi olika inställning. Vet inte vilket du syftar på?

3. Jag tror många de människor som har pengar och rider högre klasser också kämpar på.
Tänk på alla de som inte "har råd" att ge sina hästar mat då?

Nytt nick och den här frågeställningen - tror att någon vill ha lite fredagsunderhållning....

Okej? :confused::confused:

1. Hästar är dyra, sånt är livet.

2. Alla har vi olika inställning. Vet inte vilket du syftar på?

3. Jag tror många de människor som har pengar och rider högre klasser också kämpar på.
Tänk på alla de som inte "har råd" att ge sina hästar mat då?



. Ja, du har nog rätt. Att vissa ponnyryttare har 3-4 ponnyer för 100 000 kr st (oftast mer) för att kunna hålla sig a jour med dagens tävlingsklimat. Det är ju sunt?
Eller att juniorer och ungdomsryttare, som inte bedriver tävlingsverksamhet som företagsform, köper in hästar för hundratusentals kr ( korrigering: deras föräldrar köper). Pengar som är fantasi summor för en vanlig "svensson" familj. Kan någon vara snäll att förklara logiken för mig, varför man tvingas (eller ännu värre) frivliigt gör en inteckning på huset för att familjens barn behöver en ny ponny/häst.

2. "Han hoppar inte" "Det är nått fel" "jag vill ha en ny ponny" " Det är bara att behandla" " Vi behöver en ny häst, denne håller inte måttet" " Förstår inte varför hon stannande, jag gjorde ju allt rätt"

- Behöver jag fortsätta?

3. Av någon anledning har jag fått för mig att "kämpa på" är lättare i ridhus ( eller ev. på en upplyst ridbana) i kombination med en tränare några dagar i veckan. Samtidigt som man planernar för tävlingarna i Tyskland om 3 veckor.

Enjoy

Nu kommer jag med en åsikt som kanske inte riktigt har med ämnet att göra men iaf :p

Alla borde få möjlighet att rida och tävla, inte bara de som har pengarna. Målet är ju att så många som möjligt ska få utöva idrott, däribland hästsporten. Är det ingen som håller med om att idrottandet och tävlandet blir allt dyrare, vilket eliminerar möjligheterna för många barn att få vara med??

Alla borde få möjlighet att rida och tävla, inte bara de som har pengarna.

Det finns tävlingar på klubbnivå - lokal - regional - nationell - internationell, också är allt indelat i olika svåra klasser.
Detta system gör att alla med lite träning kan vara med på sin nivå.

Alla kan inte ha egen häst, men det finns ridskolor över hela landet. Detta gör att ridningen är tillgänglig för alla.

Vill man satsa uppåt bör man ha mer än en ponny/häst med kapacitet. Och naturligtvis rider man för tränare, annars utvecklas man inte.

Vill du bara tävla lägre klasser så är det knappast nödvändigt med flera, dyra ponnysar. Däremot tyckert jag att rida för tränare gör man oavsett om man tävlar om man vill utvecka sin ridning.

Är det ädlare att klara sig utan ridbana och ridhus? Fånigt.

Är det ädlare att klara sig utan ridbana och ridhus? Fånigt.

Nej det är bara mycket kallare, tråkigare och jävligare vintertid, eftersom jag inte är masochist så tycker jag det är helt underbart att stallägaren nu har byggt ett ridhus, så vi slipper stå där med våra älda förfrusna rumpor!! :bump:

Jag måste få ge utlopp för mina åsikter.

Var är den här sporten på väg egentligen?
- Kolla vilka fruktansvärda summor som spenderas på barn och ungdomar av ivrigt påhejade föräldrar
- Vilken inställning har ryttare till sina hästar, egentligen?
- Och. Jag vill ge en eloge till alla ryttare som kämpar på med sina hästar och ponnyer, som kanske inte varken har de ekonomiska medlen eller möjligheten att rida mer än de lägre klasserna.

1. Och?
2. En del har hästarna som sitt jobb, sin inkomstkälla. Det är deras jobb att träna/tävla. Har man försäljnings/utbildningstall kanske man inte har tid att stå o borsta en halv dag på Brunte, utan man har personal som sköter det, precis som vilket företag som helst. Har man dock hästar som intresse/hobby får man ju ett helt annat känslomässigt band till dom.
3.Vaddå kämpar på? Det är väl ingen plåga som hobbyryttare att åka till stallet och "kämpa på" med sin häst? Känner man så ska man nog lägga ner.
"Kämpar" inte proffsryttarna på då tycker du? Har du en aning om hur mkt tid, planering och tajming det handlar om för att matcha hästar?! DET kan INTE pengar köpa!

Tycker det luktar avundsjuka lång väg! Endel har pengar och kan satsa, andra inte. Så ser världen ut och det är bara att acceptera, inget att ifrågasätta eller grubbla över.

. Ja, du har nog rätt. Att vissa ponnyryttare har 3-4 ponnyer för 100 000 kr st (oftast mer) för att kunna hålla sig a jour med dagens tävlingsklimat. Det är ju sunt?
Eller att juniorer och ungdomsryttare, som inte bedriver tävlingsverksamhet som företagsform, köper in hästar för hundratusentals kr ( korrigering: deras föräldrar köper). Pengar som är fantasi summor för en vanlig "svensson" familj. Kan någon vara snäll att förklara logiken för mig, varför man tvingas (eller ännu värre) frivliigt gör en inteckning på huset för att familjens barn behöver en ny ponny/häst.

Jag tvivlar på att priset på ponnyer/hästar är något man kan göra något åt. Hur ska vi göra med "skräphästarna" då? Sälja dem för en hundring?
Det är ju så det funkar. De mindre begåvade hästarna kostar mindre, medan de fina duktiga hästarna kostar mer.

Vissa föräldrar är mer måna om sina barns vilja än andra, så är det bara. Mina föräldrar tog av massa sparpengar för att kunna ge mig min häst på 10,000 medan andra kanske säljer en bil för att få råd med en svindyr ponny, och andra har dessa pengar genom arv eller aktier. Sånt är livet helt enkelt.
Jag hade gladeligen tagit emot ett par svindyra ponnyer, och om jag någonsin skaffar barn så skulle det ju vara en ren dröm att kunna ge den precis en sån ponny den vill ha.


2. "Han hoppar inte" "Det är nått fel" "jag vill ha en ny ponny" " Det är bara att behandla" " Vi behöver en ny häst, denne håller inte måttet" " Förstår inte varför hon stannande, jag gjorde ju allt rätt"

- Behöver jag fortsätta?

Ska jag vara helt ärlig så ser jag mest sånt hos hobbyryttare och ryttare som är mindre duktiga.. Kolla bara här på buke.
(Utom det med håller måttet osv)


3. Av någon anledning har jag fått för mig att "kämpa på" är lättare i ridhus ( eller ev. på en upplyst ridbana) i kombination med en tränare några dagar i veckan. Samtidigt som man planernar för tävlingarna i Tyskland om 3 veckor.


Självklart. :confused:
Jag skulle också bli en garanterat bättre ryttare om inte en tredjedel av året slösades bort på vilande häst eller skritt-turer pga halka och för hårt underlag.
Om jag hade råd med tränare två gånger i veckan skulle jag också vara på högre nivå.

Jag tycker att "kämpa på" är bättre att göra inför en tränare, än att försöka klara allting själv. (Det är ju där många misslyckas.)

Det finns tävlingar på klubbnivå - lokal - regional - nationell - internationell, också är allt indelat i olika svåra klasser.
Detta system gör att alla med lite träning kan vara med på sin nivå.

Alla kan inte ha egen häst, men det finns ridskolor över hela landet. Detta gör att ridningen är tillgänglig för alla.

Många har inte ens råd med det :crazy:

Har man inte råd att starta en klass på en klubbtävling, så har man nog inte råd att försörja hästen heller :p

Svensk avundsjuka :rofl:

Nej -alla har inte råd att ens rida på ridskola en gång i veckan. Det betyder dock inte att andra som har råd att rida på ridskola, eller har råd med en eller två eller fler egna hästar inte ska kunna få ha det. Livet är inte rättvist. Alla i världen har inte råd att äta heller....

Jag tycker det här är en meningslös disskusion...:crazy:
Jag antar att du som skrivit det här nu kanske inte fick din drömhäst, kanske får rida utomhus när det är kallt och kanske inte har rätt attityd till din häst.

Man ser ofta andra genom sig själv.

Om ni fattar.

Tycker bara att man borde ge fler möjligheten att få prova på hästsporten. Det kostade knappst så här mycket att rida förr i tiden :p Så, regeringen, mer pengar till hästsporten!! :D

Nej, lite mindre kanske det kostade. Men då var det en helt annan standard på anläggningarna och hästarna också. Lägre kostnader Ridhus på ridskolorna var en ovanlig lyx, stallen var trånga och svårarbetade, det fanns fortfarande rätt gott om ackordshästar att få tag på. Och framför allt, det jobbades ideellt som bara sjutton.

Nu för tiden vill vi ha drägliga arbetsförhållanden för personalen på ridskolorna, och säkra vettiga anläggningar. Sånt kostar.

hmm Jag har märkt att "dem har ju råd att köpa ponny/häst" är en bra ursäkt för dem som lyckas mindre bra på tävling :P

Det går att lyckas i sporten, utan pengar. Men man måste arbeta hårdare.

Ska jag vara ärlig så tror jag faktiskt att de som verkligen får kämpa och inte bara får allting blir duktigare på att rida, de får iaf en annan känsla för hästar. Dom tänker inte hästen som en sak som bara är att sälja om något går dåligt. Sen dom ryttarna som har riktiga ponnyföräldrar tror jag tröttnar på mammas och pappas tjat, tävlingar varje helg och får aldrig anstränga sig riktigt mkt för att lyckas med något.

Visst för man blir ju duktigare, eller får mer känsla för hästar som du säger, om man inte rider för tränare, har en sämre häst och inte har support hemifrån. Bäst hästkänsla får man naturligtvis om man inte har egen häst utan rider lektioner på ridskolan en gång i veckan. Oslagbart.

Inser du hur dumt det låter?:smirk:

Det går att lyckas i sporten, utan pengar. Men man måste arbeta hårdare.

..och en j*vla massa tur. :p

Tyvärr håller jag inte med dig. Det går inte att lyckas i sporten utan pengar - eller tur (rätt person vid rätt tillfälle osv.).
Att ha en tävlingshäst kostar mängder med pengar - att tävla var och varannan helg kostar massor, och träningar kostar en hel del.

Visst, 'vemsomhelst' kan komma långt inom ridningen om man har turen att få rida andras hästar, men det är nog få som klarar det utan pengar.

Du är ett fantastiskt exempel på den svenska avundsjukan! Blir alltid lika trött när människor som du öppnar munnen.

Folk får lägga pengar på vad dem vill. Innebär det att man vill köpa fyra ponnyer á 100 000 kr (vilket iofs är småsummor i dem sammanhang som du nämner) så är det helt okej! Du tror väl på fullaste allvar ändå inte att du får lägga dej i vad folk vill spendera pengar på? Det är ju stört.

Hur kan man missunna andra att ha råd :crazy:. Livet är inte rättvist, acceptera eller gör något åt det! Jag får alltid sura blickar, det pratas bakom ryggen på mej och det sprids ut diverse rykten om hur jag rider sönder mina hästar osv. Bara för att jag råkar ha råd med kvalitétsutrustning rakt igenom till mina hästar. Man dumförklaras nästan för att man inte köper allt på Hööks.

Däremot håller jag med dig angående attityden som många har till sina hästar, men det har ju inget med pengar att göra. Man ser lika många som slår sina hästar och tycker att dem är dåliga på lokal nivå som elit.

hmm Jag har märkt att "dem har ju råd att köpa ponny/häst" är en bra ursäkt för dem som lyckas mindre bra på tävling :P

Det går att lyckas i sporten, utan pengar. Men man måste arbeta hårdare.


Man kan ha råd att köpa en häst och vara med på klubbtävlingar. Men för att lyckas i ridsporten måste man ha rika och intresserade föräldrar. Så är det bara. Flickan som fick en t.ex travare för 1000 kr(INGET EMOT TRAVARE, men de är inte byggda för att bli ridna och hoppa 130 cm på tävling) kan inte lyckas om man gämnför med tjejen som har 4 svindyra hästar som hon tävlar med varje helg.. Hon har lixom mycket större chanser att bli upptäckt m.m. Sånt är livet.:crazy:

Men för att lyckas i ridsporten måste man ha rika och intresserade föräldrar. Så är det bara.
Eller så väntar man tills man blir vuxen och själv kan försörja sin ridning :)

Hon har lixom mycket större chanser att bli upptäckt m.m. Sånt är livet.:crazy:
Inom hästsporten blir man oftast inte upptäckt. Man måste kämpa för att rida SM, oavsett om man har obegränsat med pengar eller en tom plånbok sånär som på senaste kvittot på nudlar från ica.

Eller så väntar man tills man blir vuxen och själv kan försörja sin ridning :)


Vilket förutsätter att man verkligen får ett BRA jobb som är BRA betalt och med BRA, flexibla arbetstider.

Om man vill komma nånstans längre än lok/reg alltså.

Vilket förutsätter att man verkligen får ett BRA jobb som är BRA betalt och med BRA, flexibla arbetstider.

Om man vill komma nånstans längre än lok/reg alltså.

Ja, det är klart! Man får jobba sig fram tills man är nöjd, så enkelt är det.
Förstår inte varför alla gnäller så, man kan inte alltid på allt på silverfat!

Ja, det är klart! Man får jobba sig fram tills man är nöjd, så enkelt är det.
Förstår inte varför alla gnäller så, man kan inte alltid på allt på silverfat!

Fast då kanske man är "för gammal" för det ;)
Beror ju på hur begåvad man är och vad man inriktar sig på..

Jag ser inte att någon (förutom ts. gnäller? ) ?

Innan trodde jag oxå att dom som fick sånna där ponnisar för
500 000kr var egentligen dåliga på att rida osv osv...
Men har nu insett att fast man får en ponny till en miljon och så.
så kräver det att man kan rida! Sen är det ju klart att man kanske inte kan utblida en ponny men ponyerna som går för sånna summor är faktiskt inte heller så lättridna!
Ryttarna som inte kan rida men köper sånna dyra ponnyer kommer faktiskt oftast inte så långt!
Barnen som får dessa ponnyer och är ute flera dagar i rad och tävlar offra oxå en del!
Dom har ju inte lika mycket tid med kompisar andra intressen osv..
Men det är sjukt att föräldrarna tvingar sina barn till det!
Men vissa barn säger ju inte heller ifrån det är kanske inte så lätt att vara förälder heller..

Sen ska man väl inte skämmas för att man har ridhus?
Vissa är födda med en silver sked i munnen andra inte så är det...
Vissa har ju inte ens råd att köpa mat ska man skämmas för att
man har något att äta då?

Det blev kanske lite rörigt..

MVH

Det finns tävlingar på klubbnivå - lokal - regional - nationell - internationell, också är allt indelat i olika svåra klasser.
Detta system gör att alla med lite träning kan vara med på sin nivå.

Alla kan inte ha egen häst, men det finns ridskolor över hela landet. Detta gör att ridningen är tillgänglig för alla.

Helt sant! jagmenar, alla som vill och har tillgång till en häst som håller för det, kan tävla! På den nivån man är på. Ridsporten är till för alla och alla får plats. Sen är det självklart att man är på olika nivåer, som precis allting annat i livet.

och börja inte med det här, "var är det här på vägen egentligen". jag är så trött på dom orden, det är vad det är, som att du kan ändra på det?

Ska jag vara ärlig så tror jag faktiskt att de som verkligen får kämpa och inte bara får allting blir duktigare på att rida, de får iaf en annan känsla för hästar. Dom tänker inte hästen som en sak som bara är att sälja om något går dåligt. Sen dom ryttarna som har riktiga ponnyföräldrar tror jag tröttnar på mammas och pappas tjat, tävlingar varje helg och får aldrig anstränga sig riktigt mkt för att lyckas med något.

Jag kan hålla med dig om det.
(och till den som svarade innan; betyder ''verkligen får kämpa och inte bara får allting'' aoutomatiskt betyder att man aldrig rider för instruktör eller inte har support hemifrån?)
Jag tror ju att alla friska hästar kan läras det mesta, kanske inte VM men nästan, med rätt träning. Ska man få en häst med lite sämre förutsättningar att gå fint i form är det ju svårare än att få en häst som är som skapt för det, man torde ju då lära sig mer av det... och då bli duktigare.

Sen betyder ju inte det att de med dyra hästar och som ''har det bra'' inte är duktiga. De har ju säkert mycket bättre förutsättningar att vinna en tävling. Men det största problemet (när det är problem) i tävlingssammanhang är väl att vissa ryttare ser hästar som redskap snarare än levande kompisar. Och det händer ju lättare om man vänjs vid att byta häst så fort den ''nått sin gräns'', inte själv tar hand om hästarna annat än träningen och missar känslan för hästar i andra situationer än när man sitter på dom. m.m.

Jag tror nog att någon som sitter och kämpar själv (med instruktör kanske varannan vecka eller nåt) blir gladare och nöjdare för små framsteg än någon som är pressad att bli perfekt, det enda som gäller är att vinna, har tränare flera gånger i veckan plus föräldrar som pushar på och nästan vill vinna mer än ryttaren själv. En fruktansvärd mental stress i det där.. det är nog lättare att tänka ''tusan, huvudet ligger inte helt bra än!" än att tänka "Yay! Äntligen fick han in bakdelen i skänkelvikingen!" om man har pressen på sig att man måste vinna, att hästen är ett redskap att träna till segrar, inte en vän som försöker förstå dig eller testa dina gränser lite.'

Men det är ju bara spekulationer. Jag är glad att jag inte gillar att tävla :P

säg LYCKA TILL istället. Jag skulle bli mer än gald om jag fick in ett par hästar för 100 000kr och uppåt att tävla och träna med. Slippa slita för att ha råd med stallhyror, skor, veterinär m.m. Jag är inte avundsjuk eller jo det är jag men jag använder det inte emot folk som är rika men ja jag skuller gärna sitta i deras sadel.....

Men när vi snackar om riktfolk kommer jag alltid att tänka på en historia, här kommer den för er som inte har hört den innan.

Jag har ingen gymnasieutbildning och försöker läsa in något ämne då och då medans jag jobbar. Komvux heter det, många som varit på ett komvux vet att det finns olika uppdelningar av elever där.
1. Paket som på något sätt tänker, fy fan vad gött jag får csn och är där endast för det. Misslyckas, hoppar av eller glider med och får IG i många ämnen. Kan även kallas socialfall.
2. De som jobbat kanske 20 år och tröttnat på sitt liv och tänker! Fy fan jag vill göra något nytt i mitt liv, jag vill blir....lärare (eller vad det nu kan vara) De sliter som djur och har ofta familj, men på något fanatstiskt sätt så reder de oftas ut det om inte olycksfågeln är frame och de bara måste ha ett jobb för att make/maka har blivit arbetslös.
3. De vanliga, de som behöver någon/något ämne för att kunna bli det de vill, typ de som har gått ut gymnasiet och haft kanske ett sabbat år och sen kommit på att de ska bli....läkare eller vad som.

Ja det finns några katogorier till. Men för att komma igång med min historia.
Jag läste någon svenska kurs och träffade då en gammal klasskompis (vi kan kalla henne Maria) från högstadiet, tyvärr tillhör hon kategori 1, hon är dock fortfarande min vän. Hon läste bland annat tyska (kommer inte håg vad mer men hon fick aldrig något betyg)

I tyska klassen går en tjej (vi kan kalla henne Jenny), 20 plus som läser tyska för att hon vill åka till Tyskland och jobba med hästar. Min kompiser anser att hon är en idiot, gissa varför?

Jo för hennes pappa har köpt en BMV till henne, hon har 2-3 hästar som står endel hos hennes tränare på träning för att hon ska ha tid att lära sig tyska fort. Henne pappa ska betala hennes hästars uppstallning i Tyskland hos en mer känd ryttare. Är hon en idiot i era ögon? Enligt mig är det en jävligt reko tjej! Hon går tillbaka till skolan för att lära sig tyska för att lättare bli förståd i sitt nya land, det är fan heder! Hon kämpar för att göra något hon vill....och hon har alla möjligheter att bli bra, hon har glöd! hon har vilja, hon är duktig och jag tror fan i mig att hon kommer bli jävligt bra!

Min kompis är 5 genrationen socialfall, hon kan alla knep för att få ut penagr därifrån. Hon har missbrukat csn, hon har skulder, allt är halvdant i hennes liv, kan aldrig behålla ett jobb försvinner inte kassan är det något annat som händer. Jag blev så jävla förbannad på henne när hon sa det om den tjejen, det värsta kom när vi gick bakom den här tjejen och rättsom det är säger min kompis: Det är hon, HON som kör pappas BMW och får allt utan att jobba för det..... JAg blev helt tyst....jag fattar inte varför man hoppar på någon så! Min kompis gick dock vidare åt ett annat håll precis där så att jag på hennes vägar kunde be om ursäkt.

Tjejen blev chockad av att höra en ursäkt, hon var så van vid den svenska avundsjukan och jag tror hon mådde riktigt bra den kvällen när jag önskade henne lycka till och sa vad jag tyckte, att hon kämpar för att komma någonstans.

Nä heder till dem som kämpar, rik eller fattig!

jag undrar , när jag sitter och kollar på lokaltävlingar hur en unge på kanske 12 år komma inridandes på banan med en smäcker, het och livlig ponny. hon har sporrar och spö, smackar och bankar på som in i helvete,stressar sönder hästen alltså. hästen hoppar två hinder och vill inte längre sedan. efter, utanför är ungen riktigt förbannad, ger bara "mördarblickar" åt hästen medans mamm och pappa står bredvid och hyller ungen som drev på så duktigt och svär över hästen som minsann är en feg sate som inte kan hoppa.

ser man sånt här, då undrar jag väldigt mycket vart hästsport är på väg! jag förstår inte alls. har ingen något vanligt hederligt VETT i huvudet?!
Våra stackars hästar säljs till små odrägliga satar som bara har en fet rosett i huvudet, tänk hur många hästar som hoppar bana efter bana och som aldrig får beröm. sedan säljs hästen till ngn annan unge som gör sama sak.
ridning är dyrt, hästar är dyra, säljs för dyra pengar. det förstår jag till 100 procent, om man ty utbilar en häst så den ka gå långt r dt klart att man vill ha mer pengar och vice versa.
jag vet inte riktigt hur man ska få bukt med ett sådant här problem. i vissa ridskolestall får hästarna en smäll så fort inte står blick stilla. varför? för att hästarna ska sättas på plats.

RÄDDA SVERIGES RIDSPORT, OCH FRAMFÖR ALLT SVERIGES HÄSTAR!

Jag förnekar inte att det händer, men procentuellt hur många ser du betee sig på det här sättet?

Vad gör du själv när de ser att det inträffar, sitter du bara tyst och tittar på på vad som i dina ögon är i det närmsta hästmisshandel eller säger du ifrån till föräldrarna till barnet?

Jag bara måste erkänna: Jag är jävligt avundsjuk på dom som har det bra ekonomiskt och har stöd hemifrån. Har själv nästan inget stöd hemifrån alls, dom 2 närmsta åren är det min granne (!) som har kört mig på träningar. Min mamma har vart med mig på 1 träning under 2år! Kan säga att detta tar på en väldigt mkt psykiskt. Vet ni vad man sedan kan få höra av ens pappa / mamma? Din häst är så tjock varför rider du honom aldrig svettig? Och hur fan vet dom att han inte är svettig efter att jag har ridit? Jag kanske skrittar av en lång stund innan jag kommer hem? Flera av mina kompisar är såna som har det bra, har 4st hästar och föräldrar som kör 20mil för att dom inte orkar rida till tävlingen som tar en halvtimme att rida till. Jag har sagt till dom kompisarna att jag är jävligt avundsjuk på dom men att jag ändå inte dömer dom som personer.

Ursäkta språket men det är exakt det jag tänker just nu

Jag håller med! Det finns tusentals snobbar som får allt dem pekar på av sina föräldrar, dem köper en häst för 200 000 kr som är jätte duktig! Men dem själva klarar inte av hästen! Hästen är jätte duktig men det betyder inte att man kan skippa ridlektionerna och ge sig ut på tävling direkt...en häst behöver mycket motion och ompyssling!
Jag förstår dem ryttare tex. Malin Baryard som skaffar hästskötare, hon har kanske tio hästar och måste träna flera hästar om dan..hon bryr sig om sina hästar, men en 13 årig tjej ska väl för f***n sköta om din egen häst minst 2 dar i veckan...annars är man ingen riktig häst tjej.
Jga tycker att dem som är riktiga hästtjejer tar hand om sin häst, kanske den har en medryttare, men man bör va i stallet 2-3 dar i veckan i allafall!:smirk::p;):bump:

Jag har sett många fler hästar (oftast travare) som köpts in för en struntsumma och sedan behandlats som slit-och-slängleksaker, än dyra tävlingshästar. Skillnaden är att de dyra tävlingshästarna oftast har duktigare ryttare oc mera hjälp, folk som säger till om något är fel.

Tycker ni hackar ner på dom så kallade "rika" dom får faktiskt oxå kämpa
vist finns det undantag var ungen inte kan rida osv..
Men dom som blir duktiga kommer upp i eliten dom har fått rida
, träna osv.
Hur vet ni att dom inte tar han d om sina hästar
varför får malin B har hästskötare och inte en 13-14 årig
tjej?
Håller fullständigt med Mirrow!
Dom dyrare hästarna kommer ju oftast till stall
som kan hästar som vill deras bästa så de kan prestera
medans dom billigare hästarna kanske köps av nån som inte
vet något om hur man tar hand om den osv
Vist finns det "billigare" hästar som har det bra det är inte det
jag menar men det förekommer oftarre där...
vist skulle man väl vilja ha en superhäst som travar solen svart
en svindyr sadel osv.. Men där får man oxå kämpa..

MVH

Det finns tävlingar på klubbnivå - lokal - regional - nationell - internationell, också är allt indelat i olika svåra klasser.
Detta system gör att alla med lite träning kan vara med på sin nivå.

Alla kan inte ha egen häst, men det finns ridskolor över hela landet. Detta gör att ridningen är tillgänglig för alla.

Jag håller med,det finns system som är bra.

- Och. Jag vill ge en eloge till alla ryttare som kämpar på med sina hästar och ponnyer, som kanske inte varken har de ekonomiska medlen eller möjligheten att rida mer än de lägre klasserna.

Det kan jag hålla med dig om att man skall ge dem en eloge men jag tolkar det även så här:
Så de som har köpt sig framgång och tävlar högre förtjänar inte det då eller?

Det finns hur många som helst som inte har så mkt pengar men som ändå når toppen (eller väldigt långt iaf).

Se på tex Angelica Augustsson.

sådana här trådar gör mig galen....

Jag har fått egna ponnyer sen jag var 8 år, har offtast haft 2 st samtidigt. Tävlat mycket ,tränat och kämpat på,

bara för jag fått många ponnyer så ska jag säga att jag absolut inte har haft det lätt, vilka jäklar till ponnyer jag har haft, men samtidigt har jag blivit en riktigt duktig ryttare och så så gärna vilja ha en riktigt grym hoppare som kunde hjälpa mig upp i klasserna men så är inte mitt liv, jag får utbilda dom själv och hoppas på framgång... livet e surt.

livet e olika för allt o alla. viss ahar pengar andra inte.

Vad har den här tråden för syfte egentligen? :confused:

TS kanske ville skriva sig efter en släng av svenska avundsjukan? ;)

Jag tycker faktiskt det e ganska intressant:)

Men e vi alla överens om att rida är svårt?
Om du sen är miljonär eller inte så är det fortfarande svårt!
Vist underlättar det om man har en fin ponny och stöd hemifrån
men du får lära dig att rida trots allt.
Det är ju roligare med en ponny som kan lite(tycker förstås inte alla men jag hade inte haft något emot det).

Jag har också haft hästar sen jag var liten och ofta haft två
men jag har haft jävliga hästar och mindre jävligare vad tror
ni är roligast att rida på?

Om man är pressad från föräldrar får man ju säga till det handlar
ju om självförtroende dom flesta föräldrarna vill ju deras
barn bästa.

Att dom som får dyra ponnyer inte blir lika glad över ett
framsteg än dom som inte får dyra ponnyer tror jag inte
stämmer.

Jaja det blev lite av varje..